Den som i Sverige i dag använder eller anlägger ett ”blackface” utan att själv vara svart kommer att stämplas som rasist. Det anses vara förnedrande och nedsättande mot svarta om vita målar ansiktet svart. Men kan en ”blackhand” också vara en form av rasism?
Och kan det vara så att den visar att människor som vill framstå som anti-rasister är rasister?
Det senaste dygnet har en svart hand upprört många debattörer i media och sociala media. Streamingtjänsten Bookbeat som erbjuder ljudböcker marknadsförde Jan Guillous nya bok med hjälp av reklambilder där man kunde se en svart hand hålla i en mobil där omslaget till boken syntes.
Men vad som också syntes var att handen digitalt hade bearbetats så att vit hud hade blivit svart. Det var lätt att upptäcka eftersom även handflatan var färgad svart – och det borde den ju inte ha varit om det varit verklighet.
Helena Tencer är ansvarig på reklambyrån som Bookbeat använder och har förklarat att hon bär det ”fulla ansvaret”, och att hon förstår reaktionerna, eftersom det för henne är viktigt att ”mångfald presenteras på rätt rätt”.
Men varför är mångfaldsperspektivet viktigt när man ska sälja en ljudbok av Jan Guillou?
Jag tycker det perspektivet är viktigt, men jag kan inte diskutera Bookbeats strategier, det får du ta med deras vd.
Det kan inte vara så att de använt den svarta handen för att de tror att svarta inte kan läsa svenska och att de därför har lättare att ta till sig en ljudbok? Man vill sälja mer till svarta.
Som sagt, deras strategiska överväganden får du diskutera med dem.
Helena Tencer vill över huvud taget inte diskutera hur det för henne viktiga mångfaldsperspektivet hör hemma i bokbranschen – vilket av professionella skäl är fullt begripligt. Det är Bookbeats vd som ska svara på detta. Men Niclas Sandin är oanträffbar via e-post, telefon och sms.
Möjligen befann han sig på Fotografiska museet och kunde inte kommunicera med omvärlden. Besöket gjorde han för att lära sig mer om mångfald och rasism?
Strax innan Bookbeat drog igång sin kampanj med den svarta handen öppnade utställningen ”Infamous” på Fotografiska museet i Stockholm. Det är den amerikanske konstnären Andres Serranos försök att gestalta vad han ser som en rasistisk tradition i det egna landet. Han har berättat hur han för tre år sedan på Ebay upptäckte föremål som ”normaliserade blackfacekulturen”. Han har köpt på sig sådana föremål och fotograferat dem. Det är det som utgör stommen i utställningen.
Vanligt var att man försökte sälja matprodukter med hjälp av glada, svarta personer. Det kunde röra sig om exempelvis ostron, whisky, kaffe, jordnötter, sirap eller majs.
Att man hade svarta personer på förpackningarna berodde inte på att målgruppen huvudsakligen var svarta hushåll. Det var vita personer som var målgruppen. De svarta figurerna på etiketter och omslag skulle ge kunden känslan av att det var naturliga och genuina produkter som såldes. Kaffet antogs vara godare om det var en svart man på förpackningen.
Frågan är vad som är skillnaden när Bookbeat försöker sälja ljudböcker med en svart hand. Det ska också visa på godhet.
Inte godhet av samma slag som kaffet – men ändå rör det sig om samma sätt att tänka.
Prenumerera för 99 kr/mån!