Du kanske hör till dem som svor till när du såg din elräkning för december 2021. Du kanske svor en gång till när du någon vecka senare såg hur mycket internetjättarna Google, Amazon och Facebook fick tillbaka av den svenska staten i elrabatter för 2021?
300 miljoner kronor.
Det är väl ingen tröst om vi berättar att de verkliga kostnaderna för att internetjättarna bygger serverhallar i Sverige är mycket större.
Frågan är om idéen att få internetjättarnas serverhallar att etablera sig i Sverige någonsin varit en god idé? Och rör det sig om ett enstaka misstag eller har vi att göra med något som ingår i en större plan – en plan som uppenbarligen inte fungerar?
Amazon var tidigt ute med att bygga serverhallar i Sverige. Genast uppstod problem eftersom man valde Eskilstuna.
Många företag ville etablera sig i området, som har en bra geografisk position i Mälardalen. Det fanns en kö med företag som ville dit.
Det var dock inte möjligt för dem att då bygga upp en verksamhet där. Enkelt uttryckt räckte inte strömmen. Det fanns flaskhalsar i elnätet.
Nuvarande vd:n Kjell Andersson för Eskilstuna Strängnäs energi och miljö var vid den tiden elnätschef och uttryckte offentligt sin oro:
I värsta fall väljer företagen att etablera sig utomlands istället.
Så Amazon gick först i kön, andra företag fick snällt vänta eller se sig om efter en annan etableringsort. Eller ett annat land. Amerikanerna hade förtur.
Men det viktiga för en kommun är väl att få nya arbetstillfällen? Och Amazons serverhallar måste väl ha skapat många arbetstillfällen?
2020 hade Amazon 75 anställda i sina svenska serverhallar.
Frågan är hur många arbetstillfällen kommunen förlorade för att andra företag valde en annan ort.
Man kan också fråga sig hur det kom sig att det inte fanns tillräckligt med el.
I en pressrelease från Business Sweden berättas det om hur energieffektiva Amazons serverhallar är:
”Eftersom man generellt använder färre servrar och har en mycket högre energieffektivitet i storskalig datacenterdrift, så behövs endast 16% av elektriciteten jämfört med traditionella datorhallar.”
Kan mycket väl vara sant, men problemet är alltså att inte ens de där 16 procenten riktigt fanns att tillgå i Mälardalen.
Verkligheten hade inte så mycket med de presenterade siffrorna att göra.
Men så har fallet ofta varit när det gäller halvstatliga Business Swedens uppgifter om internetjättarnas serverhallar i Sverige.
Karta och verklighet
För att förstå hur stora skillnaderna är mellan konsultrapporter och verklighet är måste vi gå tillbaka och se på hur den stora serverhallsinvasionen påbörjades.
2016 gör Boston Consulting Group en studie på uppdrag av Business Sweden. Den får namnet ”Capturing the Data Center Opportunity – How Sweden can Become a Global Front-runner in Digital Infrastructure”. Sverige skulle bli bäst i världen på det här området. Alla serverhallars paradis.
I studien berättas det om de 30 000 jobben som är möjliga till 2025, och där förklaras också att ”datacenterindustrin” kan innebära 50 miljarder kronor i positiv ”ekonomisk påverkan” på Sverige.
Ett år senare skickar ministrarna Isabella Lövin, Mikael Damberg och Ibrahim Baylan ett brev till ledningarna för Amazon, Google, och Facebook. Där förklaras hur välkomna internetjättarna är att etablera sig i Sverige. Inbjudan avslutas med orden:
“Vi är redo för business och står till er tjänst”.
Det fungerade. De kom. De stannade.
2020 hade Microsofts hallar 130 anställda i Sverige. Amazon hade 75 anställda och Facebooks hallar 76 anställda. Det rör sig sällan om mer avancerade tjänster, de uppgifterna utförs i USA och Indien. Experterna har internetjättarna, de vill åt den billiga råvaran som el utgör, och de vill ha billig mark och statliga subventioner.
Sammanlagt finns det nu således omkring 300 anställda i internetjättarnas serverhallar. Det är tre år kvar tills de ska vara 30 000. Det fattas 29 700 jobb.
Men om de 300 skulle bli 30 000 – skulle elen räcka? Det är inte bara fråga om att dina elräkningar riskerar att bli högre. Det är frågan om svensk industri har råd med fler serverhallar i landet. Fler serverhallar kan innebära att stora industriprojekt avbryts.
SSAB satsar i dag på ett projekt kallat Hybrit. Målet är fossilfri ståltillverkning – och det kommer att kräva mycket el. Beräkningar som gjorts talar om 15 TWh om övergången skulle ske 2025. Ungefär 10 procent av Sveriges energiproduktion.
Samtidigt – 2025 – skulle det då enligt förhoppningarna finnas serverhallar där det arbetade 30 000 personer. De serverhallar som finns i dag slukar i sig enorma mängder el. En hall drar lika mycket som tre mellanstora städer. Det planeras för ännu större hallar som kommer att dra lika mycket som Uppsala. Även om det skulle produceras tillräckligt mycket el kan den ändå inte distribueras. Elnätet är inte tillräckligt utbyggt, och Energimarknadsinspektion säger att de nuvarande överföringsproblemen kan vara lösta först 2030. Man bör lägga märke till ordet ”nuvarande” – vad händer om alla elintensiva projekt blir verklighet? Räcker elen? Kan den distribueras?
Isabella Lövin motor i omställning
Hur kommer din elräkning att se ut?
Den politiker som var pådrivande i inledningen av Hybrit-projektet var den dåvarande miljö- och klimatministern Isabella Lövin. Projektet har också fått 500 miljoner kronor i statligt stöd.
Så samtidigt som Isabella Lövin kämpade för att få internetjättarnas energislukande serverhallar till Sverige var hon den som gjorde allt för att stål skulle produceras fossilfritt.
Samtidigt drev hon på för cementindustrins utfasning av kol i produktionen, cement skulle produceras med el. Om det förverkligas beräknar Ingenjörsvetenskapsakademien att cementindustrins elbehov ökar med 1750 procent till 2045. Vad innebär det konkret?
Cementas anläggning i Slite på Gotland är i dag öns största förbrukare av el. Där förbrukas 300 GWh per år. Om produktionen ställs om från kol till el talar vi om en förbrukning på fem TWh. Tre procent av Sveriges energiproduktion. Det kommer också att behövas nya kablar för elöverföring, något som började utredas förra året.
Till allt detta kommer i Sverige omställningen till eldrift i gruvorna, satsningen på elbilar och stödet till bygget av batterifabriker för elbilar – anläggningar som i sig slukar el.
All denna utveckling drevs på hårt av Miljöpartiet och Isabella Lövin medan de hade en stark position i regeringen.
Parallellt med detta var de också pådrivande i nedstängningen av kärnkraft – något som minskade tillgången på det som deras egna planer krävde mer av.
När du svär över din elräkning och att internetjättarna får hundratals miljoner i elrabatt så är det alltså bara resultatet av en större utveckling.
Miljöpartiet och andra partier satsar hårt på ett fossilfritt samhälle, även om det innebär att svenska skattebetalare får subventionera några av världens rikaste företag – samtidigt som du själv får högre elräkningar.
I morgon: SÅ SKA DEN GRÖNA ELEN PRODUCERAS. Först sålde Miljöpartiet ut Sverige till USA; sedan följde de upp med att sälja ut oss också till Kina.
(Morgonposten har utan resultat sökt Isabella Lövin, Mikael Damberg, Ibrahim Baylan samt beställarna på Business Sweden av rapporten om serverhallars förträfflighet. Vi har likaså sökt kommunalråd på de orter där serverhallar byggts eller ska byggas. Den dag de inte längre lyckas undvika oss återkommer vi om de frågor artikeln behandlar).
Prenumerera för 99 kr/mån!