SVT:s USA-korrespondent, hedersdoktor och prisbelönad författare, i förra avsnittet beskrev vi inledningen på Carina Bergfeldts framgångsrika karriär. Den verkar inte på något sätt avstannat, trots att hon till och med kritiserats av kollegor i public service.

Varför får hon göra som hon vill och skriva sina egna regler. Vad gör att hon har en skyddad position?

I september 2021 blev Bergfeldt mycket känslomässigt engagerad i händelseutvecklingen i Afghanistan. Efter amerikanernas abrupta avslut på sin militära närvaro tog talibanerna tillbaka kontrollen över landet. Läget i landet blev oroligt och flera reformer för kvinnor och flickor rullades effektivt tillbaka.

Hon startade då en insamling till Svenska Afghanistankommittén. ”Fuck it, jag gör det”, skrev hon på Instagram efter att ha konstaterat att man egentligen inte får ”tycka någonting om någonting” som SVT-anställd. Hon fick sedan ett mejl från SVT:s etikavdelning som sa sig se mellan fingrarna med fallet. Divisionschefen på SVT Anne Lagercrantz menar att Bergfeldt inte brutit mot några interna regler, men får avstå från att granska just Svenska Afghanistankommittén. Bergfeldt har själv ångrat frasen ”fuck it”, som hon menade inte gällde SVT:s regler. 

Hon fick vid tillfället kritik från Lina Makboul på SVT:s Uppdrag granskning. ”Jag blev väldigt förvånad över hennes initiativ. Internt får vi hela tiden höra att vi ska förhålla oss opartiska. När jag läste inlägget så fick jag känslan av att hon har koll på SVT:s riktlinjer men skiter i dem ändå”, sa hon i en intervju i DN. Bergfeldt blev efter detta förbjuden av sin arbetsgivare att rapportera om SAK och får inte åka på reportageresor till Afghanistan.

I en intervju i radioprogrammet Medierna efter skandalen jämför hon sig själv med Demi Moores karaktär Hester i filmen Passionens pris (The Scarlet Letter). Hester får efter anklagelser om otrohet bära ett rött A på kläderna som straff, A står för adulterer (vänsterprasslare). Filmen fick när den kom mycket dålig kritik och fick priset för sämsta uppföljare/nyversion av Gyllene hallonet, en prisutdelning som till skillnad från Oscarsgalan bara uppmärksammar det sämsta under filmåret. Precis som den mediokra tv-serien The Handmaid’s Tale har feministiska teman bitit sig kvar i populärkulturen och inom feministiska kretsar. 

I Söndagsintervjun med Martin Wicklin pressas hon om hur hon ser på reglerna för public service. Hon vill hela tiden återkomma till att hon startade insamlingen för flickornas skull, vilket är en god gärning. Hennes goda gärning. Att vara en god feminist är nämligen mycket viktigt för Carina Bergfeldt, så viktigt att ännu en manlig släkting måste skolas in i ideologin.

Den traditionelle amerikanen Jeffrey och den svenska feministen Carina

Bergfeldt upptäcker genom ett DNA-test att hon har en halvbror i USA: Jeffrey Nielsen. I tv-serien Det här är ditt land introduceras han för Sverige och sin svenska släkt. 

En viktig del av Bergfeldts liv är feminismen och i avsnitt två av serien fokuseras det på Jeffs familj. Han är yrkesmilitär och har en traditionell syn på familjebildning. Han arbetar och frun Paulina tar huvudansvaret för deras son Merlin. Detta efter noggrant överläggande inom familjen, där hans karriär betyder mer för honom än hans frus gör för henne. 

Detta faller inte i god jord hos Bergfeldt. Det kommer att bli problem om paret ska bosätta sig i Sverige, där det krävs att båda föräldrarna arbetar heltid. Men hon ser också problem med Paulinas val att bara vara hemma med sitt barn och sköta hemmet. Har hon ingen egen drivkraft att åstadkomma något i sitt liv? 

För att Merlin inte ska växa upp och bli en stöddig tölp måste han indoktrineras med feminism från tidig ålder. Bergfeldt tar därför med Jeffrey och sonen till den könsneutrala förskolan Egalia. Jeffreys första reaktion på förslaget att gå dit är ”You’re all weird as fuck”, syftande på svenskar. Jeffreys kritik mot Egalia är att det blir en bubbla av likatänkande, och att den ligger i centrala Stockholm och inte ute på ”bondvischan” där det skulle behövas fler oliktänkande.  

Nästa steg i processen är att Jeffrey får följa med på en radikalfeministisk föreläsning på Södermalm. Det första han får lära sig är att feminism utgår från att kvinnor är människor. Trots att han själv kallar sig feminist och är för jämlikhet är han ganska kritisk till föreläsningen. Men han får ett fint diplom och har fått upp ögonen för så kallat obetalt hushållsarbete. Han påstår också till Bergfeldts förfäran att USA och Sverige är ganska lika när det gäller hushållsarbete, men att amerikanska familjer där båda föräldrarna arbetar delar mer lika. Han säger också att hans feminism låter kvinnor och familjer välja hur de ska leva sina liv. 

Bergfeldt börjar obstinat argumentera för att ”i Sverige ger vi kvinnor en valmöjlighet”, men precis som i sin USA-bevakning förstår hon inte att grunden för svensk välfärd är lagar, regleringar och tvång – inte valfrihet. Jeffrey har en mer realistisk syn på systemen i båda länderna och vägrar gå med på att Sverige är bättre. Han påpekar nämligen korrekt att kvinnor här måste arbeta och att det inte är något enkelt val att bara strunta i det. 

Urspårningen och kritik mot Kristian Luuk

I den senaste säsongen av På spåret, SVT:s hyllade frågeprogram, ställde Bergfeldt upp i par med journalistkollegan Marcus Oscarsson från TV4. Oscarsson har gjort sig ett namn som politisk kommentator med diagram och andra pedagogiska verktyg, både på tv och i sociala medier. Han är statsvetare med USA som specialområde.

Förväntningarna på paret var höga, med sina respektive bakgrunder i utrikespolitik. I första avsnittet ställdes man mot musikern Jason Diakité och kocken Marcus Samuelsson. Team Bergfeldt-Oscarsson förlorade matchen stort med 18 poäng mot 35. Även match två förlorade de, men med något jämnare siffror: 26 mot 28.

Vissa av parets problem med svaren fick uppmärksamhet. Till exempel visste de inte om Titanic utgick från en hamn i USA eller Europa. Jan-Olov Andersson i Aftonbladet anser att de har en ”förbluffande brist på allmänbildning i vissa ämnen”. SVT:s förre politiske reporter K-G Bergström totalsågar paret på Twitter: ”Pinsamt dålig allmänbildning av Carina Bergfeldt och Marcus Oscarsson i På Spåret. Utklassades av Marcus Samuelsson och Jason Diakité.”

Det mest anmärkningsvärda var under den andra matchen när paret missade ta poäng på tvåpoängsnivån, den lägsta och enklaste. I stället för att svara Capri, en ö utanför Neapel, svarade paret Palermo, huvudstaden på Sicilien. Det är extremt ovanligt att misslyckas ta poäng på tvåpoängsnivån i tävlingen, där ledtrådarna är övertydliga.

Bergfeldt har själv inte sagt så mycket om debaclet i På spåret. Om den första förlusten sa hon: ”Ja, vi fick ju storstryk. Men vi hade himla, himla roligt där inne i buren, Marcus Oscarsson och jag. Hoppas att ni hade det som tittade också, och dundergrattis till Jason och Marcus!”

Kanske tog parets urspårade deltagande i programmet hårdare på Bergfeldt än hon velat ge sken av. I ett Instagraminlägg i januari delar hon en panegyrisk ledarkrönika av Jenny Wennberg i socialdemokratiska Arbetarbladet. Hon säger sig ha blivit negativt omskriven av främst män de senaste två månaderna och vill därför uppmärksamma krönikan, där hon kallas för ett geni. I krönikan reduceras På spårets programledare Kristian Luuk till en ”kul kille”.

Wennberg menar att tittarsiffrorna för Bergfeldts talkshow, som ersatte Skavlan under 2021, ökat på grund av en tillströmning av kvinnliga tittare. Skavlan är en så kallad ”kul kille” som Wennberg ogillar starkt och som fått sin position tack vare mäns styrning av medielandskapet. Två gånger i texten får Kristian Luuk en känga. Första gången är genom ett medhåll till Expressens Gunilla Brodrej, som tycker att ”vi behöver verkligen inte ännu ett program med Kristian Luuk”. Andra gången är när Luuk beskrivs som en ”kul kille” som kvinnliga tittare tvingats stå ut med att titta på. Bergfeldt beskrivs som ett av oändligt många kvinnliga genier i media som tvingats stå tillbaka.

Bergfeldts bild av sig själv i offentligheten tycks bygga på en grund av feminism: hon blir förtryckt för att hon är kvinna och kritik mot henne är en form av obegripligt hat från män. 

Älskar vänstermänniskor

I januari 2018 gillade Bergfeldt ett inlägg på Twitter som handlade om att Ali Esbati valts in i Vänsterpartiets partistyrelse. Detta förklarades av SVT:s dåvarande programchef Charlotte Friborg av att Bergfeldt intervjuat Esbati om händelserna på Utøya. De hade alltså en professionell relation och man skulle därför inte tolka gillandet som ett gillande av Vänsterpartiet. Hon slapp reprimand för detta, men det har gång på gång visat sig att hon okritiskt rört sig i andra miljöer med politiker från det vänsterliberala blocket.

Bergfeldt har en tendens att röra sig i kretsar där vänsterliberala feministiska profiler intar centralpunkt. I ett Instagraminlägg visar hon bilder från en fest där förutom SVT-kollegan Lisbeth Åkerman även den extremt skandalomsusade socialdemokraten Mona Sahlin och plagiatdrottningen Alexandra Pascalidou närvarade. Hon slår bort kritiska frågor från Mediernas Johan Cedersjö och säger att man måste få vistas med andra människor och inte isolera sig. Att småprata med folk gör inte att hon inte kan göra sitt jobb på ett riktigt sätt.

Med på festen var även Centerpartiets ordförande Annie Lööf. Det är intressant, eftersom Bergfeldt tidigare gjort en intervju med den skandalomsusade förre C-toppen Fredrick Federley. 

Eftersom talkshowen Skavlan tog ett uppehåll 2021 fick Bergfeldt möjligheten att ta hans plats i tablån med Carina Bergfeldt. Flera av intervjuerna blev omdiskuterade, särskilt den med Federley. Denne blev tvungen att avsluta sin karriär efter att det uppdagats att hans pojkvän var dömd för grova sexualbrott mot barn.

SVT har tagit bort säsong ett av Bergfeldts talkshow, men vissa avsnitt blev mycket omskrivna där och då. Intervjun med Federley fick stor uppmärksamhet tack vare journalisten Hanna Hellquist som tillsammans med Kalle Moraeus också var gäster. 

Federley fick till en början ganska okritiska frågor, men Hellquist bröt in och sa: ”Men, förlåt. Det har väl inte så mycket att göra med att du är politiker. Frågan är väl varför ligger man med någon som har legat med barn?” Berömmet strömmade in efter avsnittet och Hellquists fråga som var rakt på sak ställdes i kontrast till Bergfeldts ganska harmlösa diton.

Ett annat uppmärksammat avsnitt var det med Stefan Löfven och hans fru Ulla. Löfven var vid det tillfället fortfarande statsminister och en av de minst uppskattade sådana i modern tid. Avsnittet fick kritik av Johan Westerholm på Ledarsidorna.se för att det framstod som att Ulla Löfven lever ett tillbakadraget liv och att maken Stefan är den offentliga personen. Men Ulla Löfven har varit verksam och drivande i Svenska kyrkans utveckling under ett decennium. Hon har arbetat på Socialdemokraternas kansli och varit förtroendevald i stiftsfullmäktige och kyrkomötet. I programmet nämner Ulla att hon till sin förvåning blivit igenkänd i en matbutik, för att få tittarna att tro att hon minsann inte är någon kändis.

En annan kontroversiell socialdemokrat som medverkat i talkshowen är Anna Ardin. Ardin släppte i fjol en bok om sin historia med Julian Assange, som hon menar våldtagit henne. För intervjun får hon kritik av Anders Romelsjö som driver bloggen Global Politics: ”Vi har inte hört Julian Assanges version. Carina Bergfeldt nämner inte ens detta, och inte heller att åklagare efter förundersökningar lagt ned målet tre gånger, ej heller kriminalreportern Dick Sundevalls kända kritik.”

Det finns ett mönster i Bergfeldts journalistik: hon är väldigt dålig på att rikta relevant kritik mot personer inom den vänsterliberala sfären. Frågan är om hon själv ens förstått kärnan i kritiken mot hennes journalistik.

Filip är reporter på Morgonposten.