De allra flesta minns sin första fylla, även om de kanske inte minns riktigt vad som hände. Valborg? Studenten kanske? Skolresan till Tyskland där dom inte var så noga med legitimation i taxfreen? Hemmafesten hos sin scoutledare?

Hursomhelst tror jag inte så många svenskar haft sin första berusning på fotbolls- eller hockeylagets pub.
Då menar jag inte stampuben där de med årskort samlas innan match. Nej, jag menar puben som klubben driver i anslutning till träningsanläggningen.

Nu ska sägas att holländare, kalvinisterna i norr undantagna, har en väldigt avslappnad kontinental inställning till det här med att dricka. Tills för knappt tio år sedan var gränsen för att köpa öl och vin 16. 18 för starksprit. En hel del yngre än så fick säkert smaka ett glas av mamma eller pappa.

Men, en Bacardi Breezer med mamma gör ingen fylla. Åter därför till klubbpubarna. Dessa är nämligen en väl integrerad del i det holländska sportlivet. Tennisklubben, fotbollsklubben, rugbyklubben eller hockeyklubben (ni vet sån där hockey på gräs med boll), en sak de alla har gemensamt är klubbpuben.

Efter en träning eller en match (eller under om man är publik) är en öl eller två kutym. Ibland innan träning också kan jag tänka mig, man går ju oftast genom puben på vägen från omklädningsrummet ut till planen.

Så, vad då detta med första fyllan. Jo, på klubbpubarna har tiden stått stilla och de där nya reglerna för utskänkning har aldrig riktigt slagit igenom. Således visar rapporter (liksom anekdoter från kollegor) att även yngre serveras öl. Något som självklart möts av skarp kritik från diverse statligt organiserade icke-statliga organisationer, samt statligt organiserade statliga organisationer. Holland har inget systembolag, men jag antar att även sprithandlarnas intresseförening är upprörda. Så långt allt enligt förväntan.

Nu, kamrater, är det lätt att hänfalla i en sorts spritromantik, men det är inte poängen med denna krönika. Sprit är överskattat och vem har efter en fylla vaknat upp och tänkt “vilken tur att jag tog den där sista rundan tequila!”. Nej, det är inte poängen, utan snarare att fundera över om det, med hänsyn till att världen är som den är, kanske ändå inte är en jättedum idé att pragmatiskt ha lämpat över tonårsdrickandet på dessa klubbpubar?

Vad talar då till deras fördel som tonårsfylleoskuldstagare? Dels det faktum att klubbpubarna är privata – alla som är där är medlemmar och känner varandra relativt väl. Det finns en spridning i ålder där pubarna faktiskt primärt serverar alkohol till vuxna atleter (nåja), så viss vuxen styrning bör förekomma. Det tillåts väldigt sällan gå helt över styr – det är inte FF i syrrans kompis kusins villa.

Så efter den första ryggradsreaktionen att dom inte ska dricka alls, vilket dom inte ska, så framstår det ändå som en sansad pragmatiskt approach till det här med tonårsfyllor. Bättre än halvt medvetslös på Valborg åtminstone.

Med det sagt, spola kröken.

Stefan Nilsson-Kawamura