Elizabeth Holmes lovade världen ett minilaboratorium som kunde ställa 240 korrekta diagnoser med hjälp av bara en droppe blod. Miljarder investerades i hennes företag. Hon hyllades som en ny Steve Jobs.
Det slutade med elva åtal för bedrägeri. Måndagen 3 januari fann juryn i den federala domstolen i San Jose, Kalifornien, henne skyldig till bedrägeri i fyra av fallen, det gällde bedrägeri riktat mot investerare. Hon frikändes från de fyra åtalen avseende bedrägeri riktat mot Theranos patienter. I tre fall har juryn inte enats.
Nu väntar fängelset på kvinnan som lyckades lura miljardärer att investera i en teknik som inte fungerade. Som mest kan det bli 80 år i fängelse, men de flesta bedömare räknar med ett betydligt kortare straff.
I dag berättar vi om hennes väg från hyllad till hatad och hånad.
I begynnelsen
Det började med lögner, och fortsatte sedan på samma sätt i mer än ett årtionde. Ibland genomskådades Elizabeth Holmes, som när hon precis hade ljugit den schweiziske affärsmannen och filantropen Ernesto Bertarelli, vd för Serono, rakt i ansiktet. När hennes mentor Diane Parks ifrågasatte varför hon hade gjort det blev hennes spontana svar: ”Fake it ’til you make it.” Därmed sattes Diane Parks rykte i branschen på spel. Ett rykte som hon hade byggt upp under två decennier. Diane kom från ett jobb på Genentech, ett företag som bland annat är känt för att ha utvecklat syntetiskt insulin.
Elizabeth valde alltså att ljuga om Theranos produkt inför ett par erfarna tungviktare i branschen.
För Elizabeth var lögner inget problem. Alla hennes förebilder i företagarvärlden hade gjort precis så flera gånger och prisats för det. Samvetslösa entreprenörer som Bill Gates, Larry Ellison och inte minst Steve Jobs ansågs alla vara de stora ikonerna för dagens nya företagare. Elizabeth kom att identifiera sig så starkt med Steve Jobs att hon började klä sig som sin hjälte, med den klassiska svarta polotröjan buren närmast som en uniform – inte utan att inge känslan av sektledare.
Skillnaden mellan Elizabeth Holmes och hennes ovan nämnda förebilder var att de jobbade i IT-branschen och att eventuella misslyckanden inte satte människoliv på spel. Under en följd av år har allt mer om Elizabeth Holmes och Theranos avslöjats, alltsedan John Carreyrou på Wall Street Journal skrev den första avslöjande artikeln som fick genomslag i oktober 2015. Den som har följt medierapporteringen noterar att den lilla detaljen människoliv inte verkar ha varit något som förmått bromsa upp hennes fartblindhet in i rikedom och kändisskap.
Att säga att hon var ovarsam med sanningen är att vara diplomatisk i överkant. Hon ljög för såväl sitt företags styrelse som för befintliga och framtida investerare. Den enda gången man kan höra henne famla efter svaren och efter sanningen är på bandupptagningarna från förhören med SEC, tillsynsmyndigheten för handel med värdepapper. Och endast då, när hon redan hade ertappats med fingrarna i syltburken. Annars? ”Fake it ’til you make it.”
Hoppade av utbildning
Elizabeth Holmes hoppade av sin universitetsutbildning blott 19 år gammal för att starta sitt företag Theranos. Året innan hade hon träffat den äldre Ramesh ”Sunny” Balwani som kom att bli hennes pojkvän och senare också företagets operative chef. Hennes första försök till produkt 2004 var ett armband döpt till TheraPatch. Det var en liten maskin buren på handleden som skulle diagnosticera bäraren och vid tecken på ohälsa på något magiskt vis se till att bäraren fick i sig rätt medicin, via armbandet. Det projektet lades ner efter att Elizabeth tvingats inse att det hela var ren science fiction.
Theranos startade som ett litet medicinteknikföretag som skulle revolutionera hur man tog blodprover och analyserade dem. Den stora poängen med Theranos teknologi var att man med endast en droppe blod från fingret, likt dem som tas för att mäta blodsockernivån hos diabetiker, skulle komma ifrån behovet av att fylla provrör genom att ta ett venprov i armen på patienten. Dessutom skulle Theranos analysutrustning vara en enkel svart låda som skulle få plats i helikoptrar, båtar och hyddor på landsbygden i tredje världen. Detta minilaboratorium döptes till Edison.
Theranos lyckades få in miljardbelopp från investerare genom att dupera dessa att tro att tekniken snart var klar och genom att ljuga om storordrar som snart skulle läggas.
Man lyckades dupera media som svalde betet att Elizabeth Holmes var en ny Steve Jobs, den ikoniske grundaren och ledaren av Apple. Och Silicon Valley älskade den nya framgångsrika kvinnliga företagsledaren.
Strax efter att Forbes haft Elizabeth Holmes på omslaget av magasinet startade ett nytt ebolautbrott i Västafrika och president Barack Obama höll ett tal i FN om de värsta farhågorna om hundratusentals döda. För att behandla och bota ebola behövs tester, blodtester, för symptomen på ebola kan lätt misstas för malaria, dysenteri och mängder av andra tropiska infektioner. Om man kan få ett testresultat dag ett eller två efter infektion så är möjligheten att rädda en ebola-smittad 90 procent, men om man inte kan testa förrän dag fem när de inre blödningarna har börjat så är sannolikheten att rädda liv mindre än fem procent.
Elizabeth kontaktade nationella folkhälsomyndigheten CDC och uppgav att Theranos hade ett test som med endast ett enkelt och relativt smärtfritt fingerstick kunde upptäcka ebola. CDC hade redan en testmetod som dock involverade venprover och krävde tid för analys. Det var inte bara CDC som erbjöds Theranos testteknologi, utan även investerare presenterades för denna medicinska innovation. Theranos påstod helt frankt, men också helt falskt, att deras produkt var efterfrågad av CDC. I själva verket var det ju tvärtom. Hon sa också att den snart skulle bli godkänd av livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA och att de var ytterst nära att teckna ett stort kontrakt med den amerikanska staten för användning på plats i Västafrika. Amerikanska flygplatser skulle ha utrustningen på plats för att kunna utföra screeningtester på inresande från Västafrika, hävdade hon.
På plats i Theranos laboratorium i Palo Alto beordrades all personal att genast släppa vad de hade för händer och att omedelbart ge sig i kast med att leverera vad Elizabeth hade utlovat såväl CDC som investerare. Dygnet runt skulle man arbeta med ebolatestet. Om man lyckades skulle man kunna dra in investeringar på omkring 850 miljoner dollar. Investerare som till exempel BDT Capital Partners var huvudmålet och med dem skulle man i kölvattnet kunna få med sig en investerare som den legendariske finansmannen Warren Buffett. I sin presentation för BDT påstod Theranos att analysen av blodprovet tog endast 22 minuter att slutföra och att man just i den stunden var mitt inne i förhandlingar om ett statligt kontrakt värt 122 miljoner dollar.
Katastroflaboratorier
I verkligheten skedde allt utvecklingsarbete i en katastrofal laboratoriemiljö. Mikrobiologer som arbetade i laboratoriet i Palo Alto undrade med rätta om alla som jobbade i projektet verkligen hade kompetens nog att arbeta i laboratorium. Det fanns blodspill på golv, väggar och utrustning. Ingen verkade hålla sig till normala laboratorierutiner gällande blodsmitta och det material de hade för att desinfektera var vanliga våtservetter. Analysmaskinen som skulle göra Theranos till ett ledande analysföretag fungerade över huvud taget inte, men ”Sunny” påstod i samtal med BDT att Theranos skulle vara klar med utvecklingen om 30 dagar och att det statliga kontraktet nu var mer eller mindre klart.
Eftersom Theranos Edison aldrig klarade att analysera ebolatesterna med den noggrannhet som Elizabeth utlovade investerarna blev utvecklarna tvungna att skaffa utrustning som kunde amplifiera mängden smittsamt DNA i proverna. Denna amplifikator behövde arbeta så hårt att man fick montera en fläkt och man tog bort locket på apparaten så att den inte skulle överhettas. Detta tillsammans med det faktum att apparaten stod placerad mitt under en takventil gjorde att mängder med DNA spreds i hela byggnaden. Detta innebar att samtliga blodprover kontaminerades och därmed var värdelösa. Inga korrekta analyssvar kunde därför med säkerhet åstadkommas i detta laboratorium. Personalen förklarade för Elizabeth och ”Sunny” att hela byggnaden behövde saneras. De vägrade. Det fanns ingen tid för det.
Det här problemet var också inbyggt i Theranos Edison, den lilla lådan som skulle utföra alla olika tester i en enda maskin. Alla komponenter var nämligen hopbyggda tillsammans i lådan, utan skydd mellan dem. Alla prover skulle med andra ord kontaminera varandra.
För att kunna fortsätta utföra analyser fick en person manuellt transportera proverna från Palo Alto till företagets nya och obesmittade enhet i Newark, Kalifornien. Hon fick köra blodproverna dagligen. Allt hon tog i var tvunget att besprutas med en anti-DNA-sprej.
Eftersom Forbes hade kallat Elizabeth Holmes för ”Americas youngest female self-made billionaire” var hon efterfrågad från alla håll och kanter. När man studerar ett framträdande hon gjorde på universitetet i Stanford tillsammans med en av Theranos styrelseledamöter, George Shultz (en av endast två amerikaner som har haft hela fyra ministerposter), kan man i efterhand förstå av samtalet att Elizabeth undanhöll information för styrelsen. I det här fallet var det att FDA hade skickat ett antal följdfrågor som Elizabeth och ”Sunny” underlåtit att besvara, men Elizabeth hävdade att besked om deras ansökan förhalades av FDA själva.
Vid tiden för framträdandet hade förresten Elizabeths intresse för ebola försvunnit. Utbrottet i Västafrika hade hanterats och situationen var inte längre akut. Nu var det zikaviruset som stod i fokus och Elizabeth förnekade sig inte. Hon for till en konferens i Philadelphia där hon berättade för en publik bestående av tusentals laboratorieanställda från hela landet att Theranos hade utvecklat ett test med hög korrekthet som nu bara väntade på godkännande från FDA.
Två veckor senare gjorde FDA ett besök hos Theranos för att gå igenom företagets hela dokumentation av dess forskning om zika. Det visade sig att FDA inte alls gillade att Theranos hade nonchalerat grundläggande patientsäkerhet under sina tester och FDA uppmanade därför Theranos att dra tillbaka sin ansökan.
Det var samma historia som upprepades gång på gång. Theranos påstod sig ha en produkt som i det närmaste var färdig, tillstånd och godkännanden likaså. I verkligheten hade de aldrig en produkt som kunde utföra mer än en bråkdel av det den utgavs klara av, och då med så usel kvalitet på resultatet att tiotusentals patienter i USA som testats med Theranos produkter hade fått felaktiga provsvar.
Med tanke på de tunga namnen som ingick i Theranos styrelse, som tidigare utrikesministern George Shultz och med riskkapitalisten Don Lucas som styrelseordförande, är det lätt att förstå att ingen fattade misstankar om det verkliga tillståndet för produkten Edison. I efterhand är det lätt att misstänka att alla blev fartblinda. Och med tunga investeringar för att vara med på en företagsresa i likhet med Apple, Amazon eller Google ville ingen ha misslyckande som ett alternativ.
Men det fanns en som såg igenom Elizabeths enhörningsdrömmar.
Avie Tevanian är en aktad programmerare som jobbat sida vid sida med Steve Jobs såväl på Next som på Apple. Avie reagerade på att Elizabeths månatliga demonstrationer av Edison för styrelsen ständigt fallerade och att utvecklingen aldrig verkade komma vidare. Inte för att produkter från ett ungt teknikföretag måste fungera omedelbart, men när det inte tycktes ske några framsteg under ett helt års tid började Avie Tevanian ana ugglor i mossen. Eftersom Elizabeth under demonstrationerna också ständigt påstod att de hade nästan färdiga avtal med diverse apoteksföretag runt om i USA började Avie fråga efter att få se dessa avtal.
Elizabeth vägrade. Motreaktionen blev i stället att försöka frysa ut Avie Tevanian och till sist gjorde hon klart att hon ville bli av med Avie. Denne gick då till Don Lucas och berättade om vad han såg: att Elizabeth var problemet och att om företaget ville så kunde han vara behjälplig med att komma vidare eller lämna in sin uppsägning. Don Lucas uppmanade Avie att säga upp sig.
Pojkvännen dyker upp
Tåget rusade vidare och nu eskalerade det. För när Avie Tevanian försvann kom snart Ramesh ”Sunny” Balwani in i bilden. Elizabeths pojkvän kom in i företaget med inställningen att Edisons svaga punkt var ett mjukvaruproblem och att de kunde utföra utvärderingar på riktiga patienter. Så när man till slut fick ett kontrakt med apotekskedjan Walgreens utfördes testerna med utrustning som inte var i närheten av att kunna leverera korrekta resultat. Det förekom att patienter fick falska positiva svar på prostatacancer och till och med felaktiga positiva svar på HIV förekom.
När anställda protesterade mot orimliga mål som inte gick att utföra enligt den vetenskap vi känner i dag bad ”Sunny” dem mer eller mindre att dra åt helvete. Med en sådan dysfunktionell företagsmiljö och en bristfällig syn på hur laboratorie- och forskningsarbete ska bedrivas började allt fler att reagera. Journalisten Ken Auletta på The New Yorker började undra varför Elizabeth hela tiden gav honom information ”off the record”. Enligt Auletta var det fantastisk information som Elizabeth rimligen hade velat få publicerad i de artiklar han skrev om henne och företaget.
Kunde Elizabeth inte sluta ljuga?
Hon ljög för allt och alla och eftersom det fungerade så länge verkade det eskalera utom kontroll.
Läckor
Några tidigare anställda började läcka information till journalisten John Carreyrou på Wall Street Journal. När Carreyrou började nysta i affären och försökte få till stånd en intervju med Elizabeth Holmes skickade hon i stället en av laboratoriecheferna tillsammans med en handfull advokater. Dessa advokater svarade i laboratoriechefens ställe och avbröt frågor med motfrågor om vad Carreyrou hade för bakgrund och kunskap i ämnet och så vidare.
De anklagade Carreyrou för att komma med väldigt allvarliga anklagelser. Han påstod nämligen att Theranos Edison inte fungerade och att de för att komma runt detta hade införskaffat utrustning som redan fanns på marknaden för att över huvud taget kunna ge några analyssvar. Dessa svar skulle dessutom ha en hög felprocent och därmed utsattes patienter för fara.
Theranos advokater började förfölja de personer de trodde var John Carreyrous källor. Elizabeth gick så långt att hon försökte få Rupert Murdoch som ägde Wall Street Journal, eller skvallerblaskan som Holmes kallade den, att se till att ingen artikel skulle publiceras. Murdoch hade förresten också investerat 125 miljoner dollar i Theranos. Carreyrous källor blev dock allt fler och bättre och Ken Auletta gav Carreyrou tillgång till sina inspelningar av Elizabeths ”off the record”-berättelser. I dessa påstod Elizabeth enligt sitt sedvanliga mönster att avtal var nära och att deras utrustning var färdig och sluttestades. Den här gången av amerikanska militären.
Det är lätt att förstå att det vore en fantastisk situation att få vara leverantör till den kanske största teknikkunden i världen, men det Elizabeth i sin låtsasvärld inte förstod var vilka rigorösa tester och vilka myndighetstillstånd som faktiskt krävdes för att få möjlighet att sälja någonting över huvud taget till den amerikanska militären. Att testa icke fungerande medicinutrustning på soldater i fält skulle inte ens Elizabeth Holmes klara av att ljuga sig till. Efter två och ett halvt års bearbetning av försvarsdepartementet utan framgång gjorde Elizabeth vad hon brukade göra.
Hon gick vidare till nästa dröm och nästa lögn. ”Fake it ’til you make it”, helt enkelt.
Carreyrous artikel publicerades och som svar gick Elizabeth ut i ett försvarstal i tv-kanalen CNBC. Hon hävdade att alla anklagelser var falska. Men SEC hade redan påbörjat sin utredning.
Från att 2014 ha betraktats som den kvinnliga motsvarigheten till Steve Jobs och varit värderad till miljardbelopp så värderades Elizabeth Holmes tillgångar i företaget till noll i slutet av 2015. Hon tvingades lämna företaget. ”Sunny” Balwani hade redan lämnat skeppet och deras förhållande som de under hela resans gång hade hållit hemligt för så väl omvärld som för företagets styrelse gick i kras.
Nu är sagan om Silicon Valleys stora kvinnliga löfte slut.
Prenumerera för 99 kr/mån!