En mjölkbondes liv borde vara lugnt och stillsamt. Men Lars Zetterlund – som driver en gård i Storvik, mitt emellan Falun och Gävle – har vant sig vid en tillvaro där inbrott och biljakter på tjuvar hör till vardagen. 

Oftast väljer han att hålla polisen utanför. Det blir enklast så, tycker han. Och när polisen dyker upp – då är det Lars som blir gripen och förd till polisstationen.

För nästan två år sedan börjar historien om hur en bonde och erfaren jägare förlorar sin vapenlicens. Snart kanske han med advokathjälp kan få den tillbaka.

I april 2020 upptäcker lantbrukaren Lars ett ljussken i fönstren i ett av husen på gården. Är det någon som går omkring därinne med en ficklampa?

Lars blir varken förvånad eller skrämd. Han är sedan åratal van att gripa inbrottstjuvar på sin gård och har använt olika taktik beroende på förutsättningarna. Den här gången väljer han att ladda sin hagelbock, och gå ut för att undersöka vad som pågår.

Dörren han går ut genom vetter åt motsatt håll mot huset där någon verkar befinna sig, och i den riktningen – över sin egen skog, bort från huset där det kanske finns tjuvar – skjuter han ett varningsskott. 

Därefter gör han patron ur och ställer in bössan i sitt bostadshus. Han berättar för Morgonposten att han sedan efter en stunds väntan går ut obeväpnad för att möta inbrottstjuvarna. 

Du gick alltså ut obeväpnad för att möta brottslingar?

Ja, efter att jag skjutit väntade jag på att de skulle åka men när de inte åkte undrade jag vad sjutton det var frågan om. För är man normalt funtad och det smäller då åker man om man håller på att göra inbrott. 

Men det var inte normalt funtade tjuvar som var inne i Lars fastighet. Det var polisen. En poliskvinna möter Lars och är ”fruktansvärt aggressiv” och riktar ett draget vapen mot honom. Hon tror att lampan Lars har är en pistol. 

Lars agerar lugnt och lägger sig ner och lägger ifrån sig lampan. 

Sen var hon helt hysterisk. När min pappa kom fram som var i närheten, skrek hon att han skulle sätta sig i bilen och att det pågick skottlossning. Men så var det ju inte alls. 

Sköt polisen några skott?

Nej de sköt aldrig. Men jag förstår att de sköt den där förståndshandikappade killen, för det här var inte långt ifrån. Poliserna som kom sen – för hon hade ropat ut på radion att det pågick skottlossning och kallat på förstärkning – bad henne sätta sig i en polisbil och lugna ner sig eftersom hon var så uppskruvad. 

Var du inte rädd när hon hotade dig med pistol?

Ja, men vad ska jag göra då? Då stod jag ju där. 

Men var du inte rädd att bli skjuten?

Jo, så var det väl men ja, blir du stressad i en sån situation då tror jag det är större risk att skottet går av. Om jag hade blivit stressad och sprungit eller nånting, då hade hon nog fått av ett skott, det tror jag. För i det tillståndet var hon. 

De första två poliserna satte handfängsel på Lars. Han blev senare befriad från dem av de förstärkande poliserna som dök upp. Polisen valde ändå att ta med Lars till häktet för ett utdraget förhör. Misstankarna om framkallande av fara för annan avskrevs men Lars jaktvapen beslagtogs ändå och han har varit av med dessa sedan händelsen i april 2020. 

Nu har en advokat arbetat med fallet och Lars tror att han kommer få tillbaka sina vapen snart.

Familjen var i huset

Medan allt detta utspelar sig är Lars familj i bostadshuset. Barnen blev skärrade av situationen men sambon tog det lugnt. Det är ju inte första gången familjen tvingas hantera liknande situationer. Byggnaderna är larmade och det sker inbrott där med jämna mellanrum. 

Vid ett tillfälle försökte tjuvarna köra över Lars far, men fadern lyckades komma undan och samtidigt slå sönder sidorutan på bilen med ett tillhygge. 

Ja, vi gjorde ju ingen anmälan då heller. För de hann ju aldrig stjäla nånting. Men sen kom polisen och ville ha bilder och grejer. Så de blev gripna sen för vi hade de på film och allting, jättefina bilder. 

Ibland säger man att bönder är tusenkonstnärer och kan lite om allting och vet hur man gör det mesta. I det här fallet är bonden sin egen polis, medlare och domare. Och det verkar gå utmärkt med de lokala brottslingarna i alla fall. 

Vad är det de stjäl från er?

Diesel försöker de stjäla men har väl bara lyckats en gång, annars brukar vi ta dem innan de hinner stjäla. Då har vi lärt oss att det inte är nån vits att polisanmäla. Utan får man iväg dem utan att det har hänt nått så är det bättre att lägga ner. För det blir i alla fall inget mer. 

Ni griper dem alltså själva för det mesta?

Ja.

Hur gör ni då? 

Ja, hur hade du gjort?

Ofta är de som kommer oinbjudna och hälsar på drogpåverkade och förutom att Lars vet hur han ska hantera uppskrämda poliser vet han hur man hanterar påtända människor.

Det är samma sak där. De är påtända och så vidare. Men tar man det lugnt så går det bra det också. I sex fall av tio är det någon ungdom som är glad att man inte blandar in polisen. 

En gång såg Lars en bil som han visste vem den tillhörde köra in på gården. Men han kände inte igen personen i bilen, några handverktyg stals och Lars ringde upp ägaren till bilen och förklarade läget:

Hörredu den här bilen som var här nu den är registrerad på dig. Och jag vet att det inte är du för jag känner igen dig. Men det är jävligt klantigt att åka runt i samma by som man bor och försöka stjäla. Så ta ett snack med den där stackaren nu så vi får tillbaks de där grejerna. För du vet var jag står i det här. Och jag vet vilka problem du har. Men lös det här åt mig nu så slipper vi tjafsa nått mer.

Den andre personen svarade att han skulle ta reda på vad som hänt. En stund senare ringer han upp och säger att sakerna inte är så långt bort och att han ska ordna så att de kommer tillbaka. 

Strax därefter var verktygen på plats igen. 

Lars tror inte oresonlig ilska leder någon vart:

Då tar det aldrig slut. Så länge det löser sig tycker jag det är okej. 

Samtidigt lägger han till att om han inte fått tillbaka sakerna när han visste vem som lånat ut sin bil – då hade läget blivit något annat. 

Vad hade du gjort då?

Ja det vet jag inte. Då hade man väl haft ett väldigt agg till honom. Men nu kan vi möta varandra med jämna mellanrum nere på byn och heja på varandra.

Vilka som stjäl är olika, säger Lars. Vissa är äldre, några är yngre, vissa kommer från Baltikum men de flesta är svenskar, säger han. Vid tillfället då han själv greps istället för brottslingarna var det med största sannolikhet personer från Baltikum som gjort det inbrott hos grannen som gjorde att poliserna i sitt letande gick in i Lars lillstuga. 

En annan gång jagade Lars efter två personer i en bil i 45 minuter. Då var det två kvinnor som polisen hjälpte till att gripa. Medan Lars följde efter kastade de ut föremål för att försöka hindra honom och satte till och med eld på bensin på vägen. Lars körde rätt igenom. 

Han påpekar att ibland rör det sig om personer som haft otur och hamnat snett i livet. Och det är ingen som Lars träffat på som springer runt och är ”supervåldsam och stjäl för glatta livet”, utan de har problem.

Så jag tycker synd om dem, fast jag har blivit utsatt.

En av de två kvinnorna som Lars förföljde under biljakten tog på sig hela straffet och förklarade att hon var ansvarig för allt de två kvinnorna gjort tillsammans, och det rörde sig om mer än det de gjort mot Lars. Hon har suttit i fängelse för det och ska snart släppas fri. Hon har två barn och Lars tänker på både dessa och kvinnan. 

Nånstans tycker jag synd om henne för hennes dröm var nog inte att få två barn och börja använda narkotika igen. Jag tror ju nånstans att hon valt att ta på sig hela straffet för att komma ifrån och kanske få komma på rätsida igen och nyktra till. Och börja om sitt liv. Jag hoppas att hon tänker så i alla fall.

Mjölkbonde i två generationer

Lars far äger den ekologiska mjölkgård de båda arbetar på, fadern har arbetat där hela sitt liv och köpte gården av den tidigare ägaren 1995. Snart ska Lars ta över. 

Energi- och dieselpriserna oroar Lars, liksom den snedvridna konkurrensen på grund av lagar och regler. Som mjölkbönder brukar familjen stora arealer. Om inte dieselpriset går ner kommer matpriserna att gå upp, säger Lars. En annan möjlighet är att Sverige behöver importera mer mat och då fruktar Lars att de kanske får lägga ner gården och plantera skog på åkrarna. 

Hur ser du på matimport?

Jag kan ju tycka att om vi bor i det här landet och har de krav som vi har på djurhållning med mera då ska vi väl inte importera nånting som är sämre. 

Lars förklarar att andra länder strävar efter att bli lika bra som Sverige på området men just nu är de inte i närheten och har därför lägre priser på sina matvaror. 

Andra saker som krävs av en ekologisk mjölkbonde är att allt foder är ekologiskt odlat, det vill säga fritt från besprutning och konstgödsel. Dessutom ska korna ha möjlighet att beta fritt ute på sommaren, men det vill de inte när det är som varmast utan väljer då självmant att vara inne för att skydda sig mot hettan. 

Familjen Zetterlund har det så ordnat att dörren står öppen för korna men alla ekologiska mjölkbönder har inte samma möjlighet och då tvingas de enligt lag att fösa ut korna i värmen. 

Så det kan bli lite märkligt med det där lagkravet, konstaterar Lars torrt.

Hur hade du gjort om du var helt fri att göra som du ville med din gård?

Då hade jag nog gått halva vägen. Kanske besprutat nån åker där det kanske funnits ett visst behov. Men sen hade jag struntat i det på många andra ställen. När det gäller djuren hade jag kanske inte haft dem ute under de där heta perioderna, utan då hade de fått vara inne. 

Så kan verkligheten se ut för en svensk bonde i dag. Lagar och regler som har att göra med miljö och hur djurhållning ska bedrivas hotar hans ekonomi. Samtidigt hotas hans lantbruk av att polisen inte upprätthåller lagarna mot egendomsbrott.

Harald är reporter på Morgonposten. harald@morgonposten.se