Samtidigt som larmrapporterna börjar spridas över världen om att en ny extra smittsam variant av covid-19 nu hotar så ringer det på en dörr i Oslo. Det är en dag alldeles i början på december. Mannen som ringer på är en gammal bekant till Sven som bor i lägenheten. Sven är svensk men är bosatt i Norge sedan tio år.

Besökaren är väntad, och mycket välkommen. 

Tillsammans går de två vännerna in i köket. De tar fram mald vitpeppar som de kastar upp i luften för att den ska spridas ordentligt. De vill framkalla nysningar hos besökaren. Denne har nyss fått det konstaterat att han är smittad med covid-19.

Det visar sig lite svårt att framkalla en omedelbar nysning hos den smittbärande besökaren, men med mer spridande av vitpeppar i kombination med användande av nässpray är till slut en nysning på gång. Då ställer sig de två männen på en halvmeters avstånd från varandra. Sven andas ut all luft han har i lungorna, spärrar upp munnen ordentligt, och just när besökaren nyser till tar Sven ett djupt andetag för att få i sig så mycket som möjligt av allt besökaren nyser fram. Mycket hamnar i Svens lungor, en hel del landar i hans ansikte. ”Sjukt äckligt”, kommenterar han själv händelsen senare när han berättar om den för oss.

Det är mycket möjligt att du instämmer i bedömningen, men vänta tills du hört fortsättningen. 

Besökaren har ett mycket väl använt munskydd med sig. Under de närmaste timmarna kommer Sven att andas genom detta smittade munskydd. Rätt många gånger.

Ännu äckligare, eller hur?

Men vänta, vi är inte klara än. 

Som en avslutning på besöket tar de två männen fram en plastpåse. Besökaren hostar i den och blåser upp den med sin utandningsluft. Därefter tar Sven påsen och andas in innehållet.

För att vara riktigt säkra gör de om proceduren tre gånger.

Du frågar dig förstås varför Sven vill utsätta sig för något sådant. Själv skulle du inte göra det även om din besökare var norra halvklotets friskaste person och hade en andedräkt som doftade som en kombination av granbarr och friska äpplen.

Varför?

Varför vill någon bli smittad med covid-19?

Sven vill helt enkelt slippa alla begränsningar av den egna friheten i sin vardag.

Man behöver vifta med ett vaccinpass hela tiden. Jag var nyligen i Spanien, och det är till och med svårt att checka in på hotellet utan rätt dokument.

Sedan början av corona–larmet och restriktionerna har Sven värjt sig mot smitta på sitt alldeles egna sätt.

På våren 2020 ökar han sitt intag av vitamin D3 och zink. När det gäller D-vitamin är det rekommenderade dagliga intaget 10 mikrogram. Sven tar en dos på 160 mikrogram. Rekommendationerna för zink säger nio milligram om dagen, Svens intag är 25 milligram.

Ett år senare ökar han sitt intag av D-vitamin till 240 mikrogram.

Han blir inte smittad av covid-19 under denna period, trots att han inte följer påbuden om att bära munskydd.

Det har ju hänt att jag kommit till ett viktigt möte och alla runt bordet bär munskydd, och på bordet ligger affärer värda stora summor. Men då förklarar jag bara att jag kan delta i mötet genom att sitta borta i hörnet, en bra bit från bordet. Eller så får man efter mötet skicka ett referat till mig. Det brukar aldrig bli några större diskussioner.

Sven har heller inte vaccinerat sig, men han menar att bara man är öppen med det så blir det inga uppträden eller upprörda meningsutbyten.

Så gör jag alltid, vad det än gäller. Jag är rak och öppen och talar om vad jag står för. Det fungerar bäst.

Vad som dock inte fungerat är Svens försök att bli smittad med covid-19 så att han kan få de där dokumenten som underlättar hans resor och liv. Det verkar stört omöjligt. Hur är egentligen hans fysik och allmäntillstånd?

Jag är 38 år. Numera ingen sportnisse. Jag är två meter lång och väger ungefär 115 kilo. Rökte i 25 år, slutade för sex månader sedan. Snusar. Det ger jag aldrig upp.

D-vitamin

För två månader sedan ville Sven kontrollera sin koncentration av D-vitamin i blodet. Han tar ett prov som visar att den är 48,49 ng/ml. Om man har mindre än 50 ng/ml betraktas det som otillräckligt. Under 25 ng/ml definieras som D-vitaminbrist.

Alltså ökar Sven nu sitt intag. Nu blir D-vitamindosen 480 mikrogram och zinkintaget 50 milligram.

Han börjar även med vitamin K2 där hans dos blir 180 mikrogram mot rekommenderade 70 mikrogram. Intaget av C-vitamin ligger mellan fem och tio gram per dag.

Men efter ha vitaminimpregnerat sig under ett år som skydd mot covid-19 vill alltså Sven bli smittad för att få dokument som gör att han kan behålla en del av sin fria rörlighet. Därför genomförs det experiment vi beskrev i början.

Innan den sjuke vännen kommer på besök har Sven intagit 500 mg av naturläkemedlet quercetin. Det är nämligen inte så att Sven tror att covid-19 är ofarligt.

Jag vet om att folk faktiskt kan bli jävligt dåliga av covid. Jag har en mor som blev riktigt dålig för sju månader sedan och hon har fortfarande inte lukt- och smaksinne. Det mesta hon äter smakar ruttet…

Sven vill alltså genom intaget av quercetin lindra sjukdomen han är rätt säker på att han kommer att få genom att på olika sätt utsätta sig för den smittade vännens utandningsluft.

Dagen efter experimentet tar Sven ett antigentest. Det är negativt. Han följer dagen efter det upp med ett blodprov för att se om han har anti-kroppar och är immun. Provet visar att han inte har anti-kroppar.

Sven bestämmer sig därför att det tidigare experimentet måste göras om. Han måste utsätta sig för än mer smitta. Vännen som hjälpte honom förra gången meddelar att en person till i hans hushåll nu är smittad och erbjuder Sven möjligheten till dubbel exponering.

Sven beger sig dit och i två timmar sitter han tillsammans med de två smittbärarna runt ett köksbord. De delar samma dricksglas, smittbärarna hostar mot honom, och han får låna deras begagnade munskydd för att andas genom dem.

Negativa utslag

De följande sju dagarna testar sig Sven dagligen. Han testar alltid negativt, och ger därför upp självtestandet. Vid två senare tillfällen mot slutet av december testar han sig i samband med resor. Fortfarande negativa utslag.

Själv tror han inte att det bara varit vitamindoserna som skyddat honom. Några dagar innan han genomförde det första försöket att bli smittad hade Sven fått veta att några vänner han nyligen umgåtts med hade fått covid-19. Då tog han en dos ivermektin. Sex milligram.

Jag ångrar att jag stoppade i mig ivermektin dagarna innan. Men då hade jag inte tänkt försöka bli smittad.

Sven misstänker alltså att det var det intaget av ivermektin som kan ha bidragit till att han inte blev smittad.

Jag har följt turerna kring ivermektin och hydroxiklorokin ända sedan det medicinvetenskapliga magasinet The Lancet publicerade en fejk-artikel på våren 2020 som hävdade att hydroxiklorokin ökade risken för dödsfall när det användes som läkemedel mot covid-19. Alltså den artikeln som de senare drog tillbaka, men som i stort sett då fick hela världen att avfärda behandling av covid-19 helt och hållet. 

Ivermektin är ett läkemedel som används för att bekämpa parasitangrepp på människor; huvudlöss, skabb och spolmaskinfektion. Hydroxiklorokin är ett läkemedel som i första hand används mot malaria.

Ivermektin

Under en lång period har den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA och svenska läkemedelsverket varnat för användning av ivermektin för behandling av covid-19-sjuka. Undantaget är kliniska studier.

Samma hållning intar dessa myndigheter till hydroxiklorokin. De menar att effekten inte är bevisad och att användning istället kan ge oönskade bieffekter.

Sven är mycket kritisk till detta:

I dag, två år efter utbrottet snackar man inte officiellt om att det på något sätt går att behandla, eller ens förebygga covid-19. Det finns bara ett sätt. Vaccin. Allt annat påstås vara kvacksalveri.

Men bilden är inte entydig. Det händer att läkare rapporterar studier som visar på att vissa läkemedel kan ha effekt i kampen mot covid-19. För två veckor sedan rapporterades det från Danmark om ”ganska” lovande experiment med en malariamedicin som på ett annat sätt än hydroxiklorokin-preparat bekämpar malaria. Kanske slutar det med att myndigheterna åter varnar för användningen av det preparatet.

Det enda tillåtna verkar vara vaccinering och restriktioner.

Morgonpostens coronabevakning

De senaste två åren har varit fyllda av myndigheternas förklaringar om att vi står inför en dödlig farsot. Frihetsinskränkningarna ökar hela tiden, liksom kraven på vaccineringar.

Som Sven förklarar är det väl ingen som tvivlar på att man kan dö en plågsam död av sjukdomen, eller få allvarliga men.

Men hur många personer gäller det? Finns det inte andra sätt att hantera detta än avskaffandet av allas fri- och rättigheter? Är det egentligen politikers omsorg om den egna makten och läkemedelsbolagens intressen som styr utvecklingen?

Det är frågor Morgonposten kommer att gå vidare med i sin fortsatta bevakning.

Boris är chefredaktör för Morgonposten.