Varför drabbas AIK ensidigt av polisens krav på begränsningar av publiken? Varför kan klubbledningarna inte få besked om vilka principer som gäller?

Varför går det inte att få kontakt med polisens tillståndsenhet?

Finns det poliser som hatar fotbollssupportrar?

Frågorna är många och vi gav oss ut på jakt efter möjliga svar.

Bråk och bengaler bli allt sällsyntare på svenska fotbollsmatcher. Bråken kommer istället efter matcherna, som söndag 3 oktober då poliser pepparsprejade supportrar till Djurgården på en pendeltågsstation i Solna.

När det gäller konserter, festivaler och andra större evenemang har polisen en nollvision gällande brott, som man vill minska över tid. Men för fotbollsklubbarna gäller nu nolltolerans. Sker ett brott räknas evenemanget som misslyckat.

Varför?

Förhållandet mellan polis och supportrar har gått upp och ner sedan supporterkulturen växte fram på 70- och 80-talen. Långa perioder har relationen varit dålig. Frågan är varför polisen hela tiden trappar upp sina insatser. Varför kan så många supportrar och klubbanställda berätta om polisens aggressiva bemötande och ovilja till dialog?

När vi talar med SFF:s generalsekreterare Mats Enquist berättar han hur man lyckades genomföra en internationellt uppmärksammad förbättring av matcharrangemangen. Fram tills polisen ändrade sin strategi 2019 fungerade samarbetet bra. 

– Vi lyckades bli kvitt med en hel del av problemen på och kring läktarna under 2010-talet, säger Enquist. Vi såg en minskning av våldet, bangers försvann tillsammans med uttryck för rasism, hat och sexism. Vi ökade publiken med 50 procent vilket är unikt i Europa. Supportrarna blev en tydligare dialogpartner tillsammans med fotbollen och polisen.

Han är oroad för att polisens nya strategi kommer leda till att gamla problem återkommer. Det har blivit allt mer spänt mellan supportrar och polis. Starkt kritiska ramsor mot polisen rullar nu under matcherna.

– I övriga samhället gäller principen om rättssäkerhet och den måste gälla supportrar också. Vi vill inte se kollektiv bestraffning. Vi vet att det finns individer som är problematiska bland supportrarna men då måste man också straffa just individen och inte oskyldiga som går på matcherna.

Stefan Hector, chef för polisens nationella operativa avdelning NOA, föreslog att klubbar och förbund ska göra som UEFA, och införa sanktioner mot klubbarna efter ordningsstörningar. Inom svensk fotboll hade man tidigare ett liknande system, som man sedan lämnade för en mycket mer framgångsrik strategi.

– Tidigare hade vi ett sådant system, men det hjälpte inte med att få bort bengalerna, säger Enquist. Klubbarna visste detta på förhand så man skar ibland ned på andra viktiga delar av verksamheten för att kunna budgetera med bötesbelopp. Det är inte heller någon framgång med det nuvarande systemet UEFA tillämpar efter som man inte heller där lyckas få bort användandet av bengaler.

Enquist poängterar också att det inte längre kastas bengaler mot andra läktare och kaosbränningarna är färre.

Slut på förtroendet

Fredrik Brokopp, ordförande i Polisförbundet i västra Skåne arbetar operativt med evenemang. Han förklarar att supportrarna nu fått en gemensam fiende i polisen. Samtidigt som vissa poliser också är arga på supportrarna, ståplatsen kan uppfattas som en frizon där man får göra lite som man vill.

– Vanliga medborgare hör av sig till mig och säger att deras förtroende för polisen nu börjar ta slut, säger Brokopp.

Brokopp menar att polisens kommunikation kring riskerna med bengaler inte står i proportion till inrapporterade skador.

Ta banderollförbudet nu mot Sirius som var på tapeten. Under matchen brann det bengaler som det aldrig gjort på en match där innan. Man kan se beslutet som kontraproduktivt här, effekten blev betydligt mer förbjuden pyroteknik.

Brokopp har själv ett stort intresse för fotboll och supporterkulturen i Sverige. Men han menar att många poliser saknar det och att det präglar deras syn på problemet.

– Jag var själv utkommenderad för att bevaka street racing som jag inte känner till så mycket, och tyckte inte om företeelsen. Så jag kan förstå hur vissa poliser känner om fotboll.

AIK är försökskanin för polisens sanktioner mot ordningsstörningar. Från 2019 har man haft neddragen kapacitet på ståplats, vilket även fortsatt säsongen 2021 efter att restriktionerna hävts. Inför hemmaderbyt mot Djurgården 3 oktober tilläts 2500 personer i respektive klack, vilket kan jämföras med normala 5500. AIK fick även inför derbyt skjuta upp starten på sin biljettförsäljning då polisen inte lyckats ge besked om tillstånd i tid.

Oskar Månsson, journalist på Fotboll Sthlm, förklarar för oss att på senare år har det blivit allt svårare att få några svar från polisen, oftast kommer det bara intetsägande mejlsvar oavsett ärende.

– Systemet för tillståndsgivning är kontraproduktivt och godtyckligt.

Men har polisen en plan att avskaffa ståplats? Det är något man inom supporterled misstänkt länge, och i ett stort fotbollsland som England är ståplats förbjudet sedan ett par decennier.

– Konsekvensen av drastiska neddragningar kan på sikt göra det ekonomiskt ohållbart att hålla ståplats öppen. Man säljer årskort och biljetter men måste sedan flytta på folk efter neddragningar. Till sist lär det bli en minusaffär att ha ståplats och på så vis kan polisen nästan tvinga klubbarna att avskaffa den till sist, säger Oskar Månsson.

Kan det vara så att godtycklighet och ett organisatoriskt kaos inom polisen är problemet? Eller finns det individer inom myndigheten – och utanför den – som aktivt driver en linje som skadar fotbollen?

De första åren på 2010-talet ville polisen fakturera klubbarna för sina insatser under matcherna. Försöken blev kortvariga, men ambitionen var att klubbarna själva ändå skulle ta mer av kostnaden genom egna publikvärdar som ersätter en del av polisens uppgifter.

Väktarbolag vill ha uppdrag

Det öppnade en möjlighet för väktarbolagen att få fler uppdrag. De fick en kraftfull lobbyist i Björn Eriksson. Tidigare rikspolischef, numera ordförande i Riksidrottsförbundet. Vid den här tiden var han förespråkare för kollektiva bestraffningar av klubbarna. Samtidigt var han lobbyist för väktarbolagen. När polisen inte kunde dra in pengar försökte väktarbolagen göra det. Genom Björn Eriksson fick de en företrädare som vägde tungt både i idrottsrörelsen och som hade kontakter hos polisen och bland politiska makthavare. Han är en man som lyckades sitta på flera stolar samtidigt.

En sammanställning visar att AIK hade reducerad kapacitet på ståplatsläktaren under samtliga matcher 2019 och alla matcher sedan restriktionerna avskaffades helt 2021. Handläggaren Burhan Karan har handlagt fem AIK-matcher och nio Hammarbymatcher under 2021, men bara AIK har fått reducerad kapacitet på ståplats.

Morgonposten har ringt och mejlat ett tiotal gånger till enhetschefen på Tillståndsenheten Stockholm Therése Johansson som inte svarar eller återkopplar. Vi kontaktade även Förvaltningsrätten och frågade om de kunde vidarebefordra en förfrågan om intervju till Therése Johansson. Svaret blev nej utan vidare motivering.

Varför får AIK neddragningar men inte Hammarby, när det ofta är samma handläggare och likadana ordningsstörningar? Polismyndighetens bristfälliga kommunikation med både klubbar och journalister gör en jämförelse omöjlig. Skillnader i arenarummet mellan Tele2 Arena och Friends Arena är en tänkbar förklaring, men det borde i så fall ha kunnat kommuniceras ut. Så har inte skett.

Eftersom det nu rör sig om ett stort antal matcher måste man fråga sig om det inte kommer större publikneddragningar framöver. Det vore den logiska följden av att misslyckas uppfylla säkerhetskraven i nästan varje match under en och en halv säsong. Kan det vara så att Djurgården och Hammarby står på tur?

Avatar photo
Filip är reporter på Morgonposten.