I den så kallade debatten beskylls invandrarföräldrar ofta för de brott som deras barn begått. De borde haft koll på var deras barn är sena kvällar och hållit dem hemma och i skolan, heter det bland annat. Men när en ukrainsk familj faktiskt försökt att följa predikningarna och göra just detta – då blev mannen i familjen häktad i en månad med restriktioner och hängdes ut i media som torterare. Morgonposten har tittat närmare på den osannolika historien som riskerar att bli en rättsskandal.

Historien uppmärksammades först av Aftonbladets Oisín Cantwell som i en målande kolumn beskriver vad som hänt en kväll i november 2021 i en lägenhet i Stockholm.

En pojke ville gå ut – vilket hans mamma och styvfar hade synpunkter på; det var nämligen ganska sent på kvällen och han var inte klar med sina läxor. Ett bråk uppstod när mannen fysiskt försökte hindra pojken från att lämna lägenheten – vilket sedan urartade till att mannen ska ha tagit två kraftiga strypgrepp om sin styvsons hals samt låst ut pojken halvnaken på balkongen i novemberkylan. Pojken kallade på hjälp från balkongen och en granne ringde polisen.

När polispatrullen anlänt släppte styvfadern in pojken från balkongen – barnet var då fruset och ledset. Mannen häktades och blev sedermera åtalad för misshandel och olaga frihetsberövande. Och nu frias han av en oenig domstol där politiskt tillsatta nämndemän ifrågasatte pojkens berättelse och körde över rådmannen – på grund av familjens utländska ursprung och kulturella skillnader.

Snart plockar även alternativmedierna Fria Tider och Samnytt upp historien med egna rubriker som ”Slipper straff för att ha torterat styvson: ‘Har inte lärt sig hur det fungerar i Sverige‘” och ger erkännande till Cantwell.

Det låter ju hemskt – om man ska tro Oisín Cantwell. Frågan är dock om man ska göra det – för om man läser förundersökningsprotokollet noggrant växer en annan bild fram.

För det första handlar den här historien inte om en kamp mellan David och Goliat vilket man kan få intryck av om man läser ovannämnda publikationer. Eller jo, kanske – men med styvfadern i rollen som David.

Pojken – som blir 17 år gammal om några månader – är större och kraftigare byggd än sin styvfar.

När polispatrullen försöker dokumentera skadorna är poliserna mycket osäkra på vad skadorna kan ha uppkommit av. På bilderna syns en mindre rodnad som kan vara en tonårsfinne.

Föräldrarnas version är att tonåringen blev mycket arg när han inte fick gå ut, började kasta saker omkring sig och skrämma sin tvååriga syster. Därför blev mannen tvungen att försöka ta ett grepp om sin styvson vilket kan ha orsakat de eventuella rodnaderna.

En klassisk ord mot ord-situation, menar nämndemännen, som ger ”benefit of the doubt” till den åtalade och tillämpar principen att hellre fria än fälla när tvivel råder.

En rättsskandal och ett nonchalerande av glasklar bevisning, menar Oisín Cantwell. Pojkens uppgifter bekräftas ju av grannen som ringde till polisen enligt honom. Men inte ens det verkar stämma.

Enligt polisförhör med tonåringen rusade han ut på balkongen och styvfadern låste dörren efter honom. Han ska ha släppts tillbaka in först när den första polispatrullen anlänt efter minst 10 minuter.

Enligt grannens uppgifter öppnade dock styvfadern balkongdörren medan han höll på att ringa polisen. Det handlade alltså om sekunder. Grannen frågade tonåringen om han skulle fortsätta ringa polisen – och det fick han ett jakande svar på. Pojken gick in i lägenheten – för att sedan gå ut igen när polisbilen kom. Därefter befann han sig på balkongen fram tills det att poliserna kom upp i lägenheten – för att då stiga tillbaka in.

Trots uppenbara hål i målsägandens berättelse och detaljer som inte stämmer överens med andra vittnesmål släpas mannen samma kväll till Kronobergshäktet – där han ska tillbringa nästan en månad med restriktioner i väntan på rättegången. Ett par rodnader av oklart ursprung och en ihålig berättelse av en part i bråket räcker för att sätta honom bakom lås och bom.

Vid en häktningsförhandling två dagar senare begär assistentåklagare Ellen Hansson honom häktad. Vid denna tidpunkt vet hon om att målsäganden har stora trovärdighetsproblem.

Detta är nämligen långt ifrån första bråket mellan sonen och föräldrarna – tidigare bråk handlade om skärmtid, hemläxor och tider tonåringen skulle vara hemma. I juni 2021 polisanmälde han sin mor för misshandel. Men bara dagar senare erkände han att han ljugit i sin anmälan och orsakat sina skrapsår själv eftersom han var arg på att mamman stängt av hans dator.

När poliserna försöker ta reda på varför han har förtalat sin mamma kommer det fram att lärarna på tonåringens skola recenserat hans föräldrar negativt och uppmanat honom att göra en anmälan. Han kände sig pressad av lärarna och levererade lögnen som han menar de efterfrågade.

Det är ju inte svårt: en familj med rötterna i Östeuropa – det är klart att de slår sina barn, man ska bara hjälpa pojkens berättelse att komma ut, tänkte nog lärarna.

När Morgonposten ringer assistentåklagare Ellen Hansson som begärt mannen häktad med restriktioner menar hon att målsägandens lögn i ett liknande ärende ett halvt år innan är irrelevant för detta mål:

Det är ju uppgifter i ett annat ärende som jag inte värderar. Utifrån hur uppgifterna såg ut i målet bedömde jag att det fanns förutsättningar att begära honom häktad.

Hur ser du på att det finns stora luckor i målsägandens berättelse som dessutom i delar undermineras av vittnesmålet från grannen – till exempel när det gäller utlåsningen på balkongen? Är det något som bekymrar dig?

Jag vet faktiskt inte…

Du vet inte vad jag pratar om? Men du har valt att driva åtal på de här uppgifterna?

Jag säger så här… att min uppfattning är att målsägandens uppgifter har stöd av bevisningen.

Assistentåklagaren började arbeta på Åklagarmyndigheten våren 2020. Hon specialiserar sig på barn- och ungdomsärenden. Med medialt understöd från Oisín Cantwell i ryggen planerar hon nu att överklaga domen och hoppas på ett fängelsestraff på fyra månader för mannen.

Efter det mediala drevet har nämndemännen nu tvingats bort från sina partier: förtroendet för dem är förbrukat, säger en av dem. Nämndemännen har kanske gjort ett misstag när de nämnde de inblandades icke-svenska syn på familjeuppfostran som en förmildrande omständighet i domen. Det är samtidigt svårt att klandra dem för det – när den enda yrkesdomaren drog sig ur målet och skrev en skiljaktig mening.

Men faktum är att målsägandens trovärdighet är så låg och bevisningen så svag att ärendet aldrig borde ha gått till åtal – och mannen borde aldrig fått uppta en av de dyrbara häktesplatserna och rättsväsendets redan hårt ansträngda resurser i en månad.

En ögonblicksbild av tillståndet för rättsstaten i Sverige.

Tonåringen är omhändertagen av socialtjänsten i nuläget och placerad på ett familjehem. Samma öde väntar sannolikt även hans tvååriga syster om mannen blir dömd till ett fängelsestraff i hovrätten – man kan ju inte lämna barn hos barntorterare.

Det är troligt att i sitt nya hem får tonåringen mycket mer frihet och kan välja när han vill gå ut – med tanke på hans historik. Ingen vill ju bli anmäld för tortyr och misshandel. Det är inte helt otänkbart att om några år – om det vill sig illa – kommer samme Oisín Cantwell undra i sin nya krimkolumn när det gick snett för tonåringen och varför samhället lyste med sin frånvaro när han misslyckades i skolan och drogs in i gatugäng. Men det är ju bara en spekulation det.

Egor Putilov är undersökande journalist.