Vilja och vallar, så vann holländarna mot havet. Men har de förlorat orken?

Det finns ett skämt om Nederländerna som brukar låta ungefär så här: “Gud skapade förvisso jorden men holländarna skapade Holland”.

Det är faktiskt ganska passande då 17 procent av landet är mark man återvunnit från havet och 60 procent av landytan skulle dränkas vid högvatten om det inte vore för det massiva nätverk av vallar, slussar och pumpar som för en evig kamp mot vattnet.

Så länge det har bott människor i Nederländerna har man byggt vallar och diken för att leda och kontrollera vattennivåerna. Men det var egentligen så sent som 1918 man kom igång med de riktigt stora landåtervinningsprojekten, främst Zuiderzeewerken. 1932 stod Afsluitdijk klar. En 32 km lång och 90 meter bred vall från Nord-Holland till Friesland. Om du nån gång åker till Holland, se till att planera in ett besök. Det är en osedvanligt mäktig upplevelse att stå på vallen, och med blotta ögat se nivåskillnaden. Det är inte för inte som Zuiderzeewerken är med på listan över moderna underverk. Det var den framsynte ingenjören Cornelis Lely som redan 1891 presenterade planerna för hur det hela skulle göras.

Hur som helst, holländarna hade därmed framgångsrikt skapat västra Europas största sjö, IJsselmeer. Några ytterligare mindre vallar senare och Nederländernas tolfte provins Flevoland såg, bokstavligt talat, dagens ljus.

Efter Zuiderzeeprojektet följde Deltaprojektet där man ville kontrollera Rhen, Schelde och Maas utlopp. Vid Oosterscheldekering finns en plakett med samma holländska humor som i det tidigare skämtet, där står att läsa “Här styrs tidvattnet av månen, vinden och av oss”.

Men efter det att Deltaprojektet färdigställts 1997 verkade det som om holländarna tappade aptiten för mer land. Projektet Maarkerwaard, som skulle skapa ytterligare en stor polder intill Flevoland skrinlades slutligen 2003 och efter det har det varit tyst. Visst, man håller på och skapar lite öar i Markermeer, men dessa ska inte bebos utan vara till för fåglar och turister.

Det finns ekonomiska och miljörelaterade anledningar till att skapandet av nytt land kommit av sig. Holland håller till exempel redan på med en stor kampanj för att få bönderna att lägga ner sina gårdar. Så ny mark behövs inte för jordbrukets skull. Att ha en stor sötvattenreserv har även visat sig vara positivt vid långvarig torka och sjön fungerar även som en buffert mot översvämningar.

Men det är ändå något som ligger och gnager.

Tusentals år av att kamp mot havet.

Skapandet av nytt land. Men när man teknologiskt och ekonomiskt har det inom räckhåll, då ger man upp. Är det inte lite märkligt?

Eller behövs det bara en ny Cornelis Lely? Jag tror nog trots allt att längtan att erövra havet ändå glöder där inne i mina holländska grannars hjärtan.