Är mänsklighetens historia ett falsarium? Det är frågan man måste ställa sig när man halkar ner i alternativarkeologins förtrollade värld. Ett av de största namnen inom det fältet är författaren Graham Hancock och hans gästspel hos Joe Rogan är poddande av första klass.

Mitt eget intresse för alternativa historietolkningar sporrades nyligen av att jag bor ett stenkast från de mystiska och abstrakta hällristningarna i Släbro. De  mönstren liknar ingenting annat från nordisk bronsålder och när jag började söka på ämnet hamnade jag snabbt på spekulationer om paralleller med liknande ristningar i Nordamerika och möjligheterna att kontakter existerade. Det är härliga tankar som ger fritt utrymme för fantasin och frammanar en helt annan bild av bronsåldersmänniskorna än som smutsiga barbarer.

Så känner jag även när jag lyssnar på Hancock. Enligt honom är den arkeologiska världen full av frågetecken som innebär att vi kommer tvingas att omvärdera alla grundantaganden. Grahams egen hypotes är att det fanns en uråldrig global civilisation långt före vår som kollapsade av någon slags kataklysm under yngre dryaderna för 12 000 år sedan. Men vi kan ännu finna spår av den civilisationen världen över, både i form av fysiska artefakter och även inbäddade i våra kulturella föreställningar. Det är en spännande historia han spinner och de mest rafflande bevisen han lägger fram i sitt samtal med Rogan är:

• Megaliter i den avancerade stenåldersstaden Göbekli Tepe är mycket äldre än de borde kunna vara enligt vanlig historieskrivning.

• Antydningar till mänsklig närvaro i Nordamerika långt före cloviskulturen, som antagits varit de första människorna i Nordamerika. Det antagandet har varit så starkt att arkeologer helt enkelt inte har besvärat sig med att gräva i äldre jordlager. Ett fynd han diskuterar är en mastodont som verkar ha blivit jagad av människor för över 50 000 år sedan.

• DNA-tester på en isolerad stam i Amazonas visar att de är rätt nära besläktade med australiensiska aboriginer vilket givetvis inte borde vara möjligt eftersom aboriginer och indianer är ättlingar till migrationsvågor som gick i motsatta riktningar.

• Ett armband som tillverkades av denisovamänniskor för 40 000 – 50 000 år sedan uppvisar ett borrhål som är helt oförklarligt med den teknik denisoverna hade tillgång till.

• Ett gammalt och bördigt jordlager i Sydamerika som måste vara artificiellt, men som inget vet hur det skapats.

Alla rapporter om stora städer och byggnader av de tidiga äventyrarna och konkvistadorerna som senare arkeologer förkastade som gallimatias men som nu återigen blivit intressanta efter det att en mängd nya upptäckter indikerar att vi inte vet särskilt mycket om vad som finns dolt i Amazonas.

Avsnittet är en tre timmar lång färd till en hypotetisk forntid som griper tag i en och får en att vilja ta sin hatt och piska och bege sig till Sydamerika efter att man rensat upp i den akademiska värld som är så fientligt inställd till utbölingar av Hancocks snitt, och som ställer allt för många besvärande frågor. Fantasin sporras ännu mer av kunskapen att Sverige ännu är väldigt outforskat, varför söka sig till Amazonas när hemligheter kanske finns dolda i Norrlands skogar?

Det viktiga när man lyssnar på någon som Hancock är att tygla sin inre skeptiker, hålla sinnet öppet under några timmar och tillåta sig att återupptäcka den entusiasm för den mystiska forntiden som vi nog alla delade när vi var barn. Sen, när vi återfunnit glädjen, då kan vi beta av de svåra frågorna.

Johan Simu