Många blir låga av alla nedstängningar som regeringarna i Europa nu åter börja införa.
Den ekonomiska tillväxten blir också låg.
Priserna blir däremot ständigt allt högre.
Inflation och influensa är ingen bra kombination.
Fruktan för skenande prishöjningar fick i dag ledningen för Bank of England att fatta ett för omvärlden oväntat beslut. Räntan höjdes från 0,1 till 0,25 procent. Bankens ledning skrämdes av att den brittiska inflationen nu är uppe i 5,1 procent, den högsta siffran på tio år. Banken talar om risken att någon gång under våren nästa år kan inflationen nå sex procent, vilket är tre gånger mer än den önskade nivån. 5,1 procents inflation är högre än genomsnittet i Europa, även om priserna också där väntas stiga. Den förväntade genomsnittliga inflationen förväntades tidigare bli 1,7 procent 2022, enligt Europeiska Centralbanken, men tros nu bli 3,2 procent.
Bank of England halverade också prognosen för tillväxt under årets sista kvartal, från en procents tillväxt till 0,6 procent.
Storbritannien verkar vara på väg in i ett tillstånd av stagflation, en kombination av låg tillväxt och skenande priser.
Brittiska ekonomer har tidigare hävdat att banken borde höja räntan för att få stopp på prisstegringarna men banken har velat avvakta för att kunna bedöma följderna av Omicron-varianten av covid-19. Men nu blev tydligen rädslan för inflationens följder större än skräcken för följderna av åtgärder mot influensan.
Även USA har drabbats av prisstegringspandemin, där nådde inflationen i novembersin högsta nivå på 40 år.
Om Bank of England ser det egna landets inflation som ett problem är prisstegringarna där ändå inget jämfört med Turkiets. Där är inflationen 21 procent. Bedömare tror att den nästa år kan ligga på 30 procent.
Ändå sänkte den turkiska centralbanken räntan i dag, och den turkiska liran rasade i värde. Än en gång. Sedan årets början har dess värde jämfört med den amerikanska dollarn halverats.
Men den turkiska centralbanken hävdar att inflationen är ett tillfälligt fenomen och något som är nödvändigt för den ekonomiska tillväxten. Låga räntor och ökad utlåning ska stimulera den turkiska exporten. Alla problem är alltid tillfälliga i Erdogans Turkiet.
Att den turkiska centralbanken sänkte räntan till 14 procent kan bero på att president Erdogan inte gillar höga styrräntor, han har kallat dem “all ondskas fader och moder”.
Det innebär att han utvecklat en tämligen egen ekonomisk teori som står i motsats till etablerade uppfattningar som säger att man ska höja styrräntan för att motarbeta en stigande inflation.
Men eftersom Erdogan håller sig till en helt egen ekonomisk teori tror han heller inte att stigande löner kan leda till ökande priser. Direkt efter centralbankens beslut om räntesänkning förklarade han att de turkiska minimilönerna ska höjas. Och de ska dessutom höjas ordentligt. 50 procent. Ändå räcker det inte som kompensation för inflationen och den försvagade turkiska liran.
I och för sig kan man förstå Erdogans hat mot höga räntor. Landets tillväxt har gjorts med hjälp av stor upplåning utomlands, om räntorna där börjar stiga kan Turkiet få än större problem.