Det har knappt hunnit gå två månader sedan de stora BLM-demonstrationerna i Stockholm och Göteborg efter George Floyds död i USA när Sverige får sitt eget Floyd-fall.

Timo Haataja dog 36 år gammal under ett polisingripande i Södertälje. ”Plötsligt slutade andas”, skrev polismyndigheten i ett pressmeddelande. Men högljudda demonstrationer uteblev. Det blev heller ingen större medieuppmärksamhet, och de inblandade poliserna fortsätter att vara i tjänst. Morgonposten har undersökt Timo Haatajas död – som inte fått någon att gå ner på knä.

Timos föräldrar emigrerade från Finland till Södertälje under 1960-talets industriella boom,  ett öde som de delar med många andra finländare som kom till Sverige för att arbeta på fabriker och industrier.

Timo föddes i Södertälje 1984 och bodde i staden i hela sitt liv. Enligt hans vänner hade han en problematisk uppväxt och brottades med alkoholmissbruk – men gång på gång lyckades han att komma på fötter, hitta ett jobb och bli självförsörjande. Senast arbetade han på ett bygge. Dagen han dog skulle han festa en sista gång med sina vänner – för att sedan påbörja en behandling med Antabus och vara nykter i ett år. Några timmar senare var Timo Haataja död.

”Gärningsmannen slutade att andas” – så stod det i ett lakoniskt pressmeddelande som numera är spårlöst försvunnet från polisens hemsida om ett polisingripande i Södertälje på kvällen den 29 juli 2020 som resulterade i Timos död.

Enligt polisens händelserapport inkom ett larmsamtal från Brunnsängs centrum klockan 20.40. Inringaren hävdade att en storväxt man försökte råna en annan person på hans moped. Mannen ska också ha slagit den andra personen, och sedan tagit mopeden och kört iväg. Senare har det visat sig att uppgiftslämnaren misstolkade och överdrev situationen rejält. Bägge männen kom tillsammans och var kompisar. Och mopeden var Timos, det var han som var den storväxta mannen. Dessutom fanns det ingen målsägande, kompisen beskrev det inträffade som “fylletjafs” och vägrade att anmäla Timo.

Den möjliga anledningen till förvirringen hos inringaren framgår i samma händelserapport. Personen hade ”jättedålig syn och kan inte se” enligt larmoperatörens anteckningar. Men “fylletjafset” vid Brunnsängs centrum och det förvirrade larmsamtalet får tragiska konsekvenser.

Flera polispatruller rusar till Brunnsängen för att lokalisera och gripa den förmodade gärningsmannen. En radiobil tillhörande polisen i Botkyrka är först på plats – bara fyra minuter efter det att ärendet larmats ut av ledningscentralen. Patrullen får syn på Timo som är på väg att lämna platsen på sin moped och inleder förföljandet. Tätt efter polisbilen följer en buss från Södertäljepolisen med fem civilpoliser som patrullerat i området.

Det går snabbt, efter en kort jakt får Botkyrkapatrullen stopp på Timo genom att preja honom mot trottoarkanten. Timo stannar och försöker inte att fly. Ett av vittnena anmärker senare i förhör hos Särskilda utredningar att han nog inte skulle kunnat göra det även om han ville på grund av att han var kraftigt överviktig. Enligt ett annat vittne på plats ska Timo ha sagt till poliserna att han gav sig.

Polisen ”börjar med handgemäng”

Men trots detta kastar sig poliserna från civilpatrullen över Timo och ”börjar med handgemang” – så beskrevs skeendet av en av de poliser som deltog i ingripandet i ett avrapporterings-PM senare. Även patrullen från Botkyrka försöker få ner Timo på marken:

”För att få misstänkt att ramla med mopeden så slår jag misstänkt med förardörren, detta upprepade gånger”, berättar föraren av Botkyrka-patrullen i sin avrapportering.

”Några av kollegorna som var först fram till misstänkt började med handgemäng och försökte få ner honom på marken”, uppger en av civilpoliserna senare i sin avrapportering.

Vid denna tidpunkt är det minst fem poliser som har gett sig på Timo som ligger i ett så kallat bukläge på marken.

Enligt polisforskaren och professor Stefan Holgersson är redan detta en oproportionerlig våldsanvändning om Timo överlämnade sig till polisen:

Man ska inte använda våld om personen inte gör motstånd självklart. Så är det ju, säger han till Morgonposten.

En person som bor nära platsen, och såg en stor del av händelseförloppet från sitt fönster, beskriver sin reaktion i ett förhör hos Särskilda utredningar efteråt:

– Jag tyckte att det gick lite hårt till. Då sade jag till min sambo – det här kommer inte att gå något bra.

Och nej – det gjorde det inte. När poliserna slutligen vänder Timo på rygg är han livlös och blå i ansiktet. Att slå en kliniskt död person i ansikte är inget som lärs ut på svenska polisutbildningar eller rekommenderas vid hjärtstopp. Men det är just detta som poliserna gör först istället för att påbörja hjärt- och lungräddning. Och det är illustrativt för hela hanteringen.

Några minuter senare anländer en ambulans som transporterar Timo till akuten på Södertälje sjukhus där han förklaras död. Den ansvarige läkaren på sjukhuset som försökt att återuppliva Timo uppger senare för polisen att han inte hade några kända sjukdomar som skulle kunna förklara dödsfallet. Vid ankomsten gjordes även en drogtest – som inte heller påvisade någon narkotika.

Det som däremot framgår av förhöret med läkaren är att Timo hade en skada i pannan. När Morgonposten begär obduktionsrapporten får vi ett dokument där det mesta av innehållet är överstruket. I den del som beskriver skador på huvudet finns det tre punkter med långa meningar som är överstrukna. ”I övrigt ses inga skador i ansiktet”, står det i rapporten efter överstrykningarna.

Förundersökning om Timos död

Varje dödsfall i samband med ett polisingripande anmäls per automatik och föranleder en utredning av Särskilda utredningar. Det är en enhet inom polisen som utreder poliser misstänkta för brott. Förundersökningen leds av en åklagare från Särskilda åklagarkammaren. Det ser förtroendeingivande och rättssäkert ut, som det ska vara i Sverige. Men är det verkligen det? Ju mer Morgonposten undersöker Timo Haatajas död desto fler frågetecken reser sig i detta ärende.

Det är känt sedan länge att fällandet av en person till marken och i bukläge är något som innebär ökad risk för dödsfall. Inte minst därför att vid ett stresspåslag vid en fysisk nedbrottning ökar pulsen kraftigt hos den gripne och därmed behöver andningen fungera obehindrat. Av polisens utbildningsmaterial ”Dödsfall vid polisingripande. Riskfaktorer och rekommendationer” som utgör en del av polisutbildningen i Sverige sedan 1998 framgår att lungkapaciteten minskar i bukläge även hos friska personer vilket kan leda till otillräcklig syresättning – och i förlängningen till ett hjärtstopp. Därför rekommenderas att ”nedläggning i bukläge bör göras så kortvarigt som möjligt. Vidare bör gripandetekniker utformas på ett sätt som minimerar tryck över bålen”.

Riskfaktorn är ännu högre för en överviktig person – vilket Timo var – eftersom buken då trycks in och minskar lungkapaciteten ännu mer. Därför rekommenderar utbildningsmaterialet att man iakttar en ännu större försiktighet vid sådana fall och vänder personen direkt efter att den belagts med handfängsel.

För att kunna reda ut om de ingripande poliserna bröt mot polisens egna regler och orsakade Timos död behövde åklagaren alltså svara på två frågor:

– Hur lång tid låg Timo i bukläge?

– Applicerade poliserna tryck mot bålen och bröstkorgen?

Alla kroppskameror avstängda

Polisernas egna vittnesmål ger en samstämmig bild av ingripandet – vilket kanske inte är förvånande:

”Händelseförloppet gick väldigt fort. Tumultet på marken handlade bara om, i mitt sinne, om sekunder”.

”Jag uppskattar att från det att han dras ner på marken tills att han är fängslad och vänds runt till kanske 30 sekunder. Min känsla är att allt går väldigt fort och att han försvinner ifrån oss på en sekund”.

Och så vidare. Och så tryckte ingen mot ryggen förstås – i alla fall ”troligen” . Notera dessa försiktiga reservationer: ”i mitt sinne”, ”uppskattar”, ”min känsla”. Dem ska vi återkomma till lite senare.

Något som skulle kunna ha gjort slut på alla eventuella tvivel om tidsrymden och händelseförloppet är polisens kropps- och bilkameror. Inte minst då både Botkyrkapolisen och Södertäljepolisen som deltog i gripandet har kroppskameror, och enligt praxis bör då åtminstone en person i patrullen vara försedd med en sådan. Men dessvärre fanns inga inspelningar att tillgå just från själva ingripandet.

”Personal har varit civila, ej hunnit sätta på eller har trasig kamera”, står det i polisens PM.

Polisforskaren Stefan Holgersson säger till Morgonposten att det händer att kroppskameror rapporteras vara trasiga när det inte gagnar polisen:

Det har hänt att det skett ingripanden där alla kameror var trasiga samtidigt på en enhet – har man sagt, om man säger så… Och det är väl ganska otroligt.

Vittnen motsäger polisen

Vid sidan av inspelningar från kroppskameror – som inte finns – är det vittnesuppgifter från utomstående som kan spela en viktig roll för att reda ut exakt vad som har skett på Lövlundsgatan i Södertälje den 29 juli 2020.

Det finns bara ett ögonvittne som har sett en stor del av händelseförloppet från sin lägenhet, som ligger precis vid platsen för dödsfallet. Vittnet förhördes i polisens egen utredning av dödsfallet. Mannen hade en bra uppsikt över platsen – och hans vittnesuppgifter är minst sagt besvärande för polisen. Här följer ett utdrag från förhöret med honom:

”Förhörsledaren: När du tittar ut, har poliserna redan kommit hit då eller är de på väg?

“Vittne: Ja, de sitter på honom då.”

Svaret ignoreras av förhörsledaren från Särskilda utredningar som istället vill reda ut på vilket sätt poliserna kom till platsen. Det är först i slutet av förhöret som en annan person, en biträdande förhörsledare, griper in och försöker få mer detaljer kring polisernas agerande mot Timo:

”Biträdande förhörsledaren: Du började med att säga, de går hårt åt honom, hur tänkte du då?”

“Vittne: Jag tycker det satt lite väl mycket folk på honom och försökte hålla fast honom så att säga.

“Biträdande förhörsledare: Du sade också, de sitter på honom?

Vittne: Ja, det gör dom.

Biträdande förhörsledare: På kroppen?

Vittne: Ja, på kroppen, med knän.”

Mannen berättar även att Timo gör motstånd när han ligger på marken genom att han sprattlar:

”Vittne: När de vänder på honom, då förstår jag varför han sprattlar.

Förhörsledare: Vad är det du förstår då?

Vittne: Han är helt blå i ansiktet, han kämpade för sitt liv”

När Morgonposten ringer vittnet och ställer frågor om vilken tid händelseförloppet tog fram tills dess att Timo vändes på rygg, säger mannen att det var tre till fem minuter. Han menar att det är osannolikt att det skulle ha gått på 30 sekunder, vilket de inblandade poliserna hävdar.

Nyckelvittnen förhörs inte

Mannen har inte sett början på ingripandet när Timo fälldes till marken. Det fanns dock vittnen som sett hela händelseförloppet – men de har aldrig förhörts av polisen.

Det finns ingen brist på vittnesförhör i utredningen. De allra flesta vittnen har dock inte sett mycket och kan bara berätta att de hörde sirenerna och såg ambulanser efteråt. Att förhöra ovidkommande vittnen är ett vanligt grepp när man vill skapa intryck av ett grundligt utrett ärende. Men det finns alltså samtidigt nyckelvittnen som aldrig förhörts av polisen.

Ett kompisgäng höll en grillfest i en villa som ligger precis vid platsen. I flera vittnesmål pekas en ung man ut – han var värd för festen – som den som har sett hela händelsen från början till slut. Utpekade är även ett par av hans kompisar som ska ha befunnit sig närmast platsen – på en veranda till samma villa. Dessa två personer förhörs dock aldrig – varken av polisen på plats eller av Särskilda utredningar. Deras namn finns inte i polisens handlingar.

Morgonposten har dock lyckats att identifiera dessa personer – som var gäster på grillfesten – en man i 35-års åldern och hans flickvän. När vi får kontakt med mannen är han mycket nervös. Han uppger att han försökte lämna sitt vittnesmål till polisen på plats – men de vägrade att ta emot det. I övrigt vägrar han att svara på frågor kring händelsen. Strax efter telefonsamtalet gör både han och hans flickvän sig otillgängliga. Deras telefonnummer är numera avstängda.

Morgonposten har även pratat med värden för grillfesten. Han förekommer i polisutredningen med ett kort konceptförhör – det vill säga när polisen på plats summerar ett vittnesmål. Särskilda utredningar har aldrig förhört honom, trots att det tydligt framgår både av det initiala förhöret med mannen och av flera andra vittnesmål att han hade sett hela händelseförloppet från det att Timo prejades av polisbilen.

Även värden är nervös och orolig när vi pratar med honom om händelsen. Han avböjer att svara på frågor med hänvisning till att han inte minns någonting från den kvällen – men de få svar som vi lyckas att få är vilseledande och inkonsistenta med andra vittnesmål.

Polisen pratar med huvudvittne ”väldigt länge”

En granne uppger till Morgonposten att polisen pratade med mannen ”väldigt länge”. Samma uppgifter förekommer i ett förhör från polisutredningen:

Det var minst en halvtimme, kanske en timme.

Detta är dock inte något som återspeglas i mannens förhörsprotokoll. Där står angivet att förhöret med värden pågick i fem minuter – det ska ha påbörjats 21.07 och avslutats 21.12. Mannen själv hävdar till Morgonposten att kontakten med polisen bara tog en minut.

Det är oklart vad polisen pratade om med värden i minst en halvtimme. Konceptförhöret är i varje fall väldigt kort, bara några rader som återspeglar polisens version av händelseförloppet.

Det som dock står klart är att tre nyckelvittnen som skulle kunna bringa klarhet i denna historia – värden för grillkvällen och hans gäster – är väldigt ovilliga att berätta om vad som de hade sett denna sommarkväll.

Utredningen läggs ned

I början av november 2020 beslutar chefsåklagaren vid Särskilda åklagarkammaren Joakim Zander att lägga ned förundersökningen om Timos död. I beslutet skriver han bland annat följande:

”Den bild som i övrigt framträder genom polismännens promemorior och genom vittnesberättelser är att den gripne gjorde kraftigt motstånd som polismännen var tvingade att bemöta. Polismännen försökte belägga den gripne med handfängsel så fort som möjligt. De lade sig vinn om att inte lägga tryck på ryggen”.

Med andra ord vilar beslutet helt på förhör av den part som misstänktes för att ha orsakat dödsfallet – medan vittnesuppgifter av personer som strider mot polisens bild ignoreras. I beslutet kan dock Zander inte helt bortse från att Timo dog när han brottades ned av polisen. I bedömningen används därför följande tankefigur:

”De sammantagna fynden och omständigheterna kan tala för att döden inträffat till följd av bukläge med armarna i handfängsel bakom ryggen, benlås och eventuellt tryck av polisen på axlarna. ”Kan tala för” innebär att alternativa förklaringar är näst intill lika troliga.

Polismännen kan inte straffrättsligt lastas för den dödliga utgången och förundersökningen ska därför läggas ned.”

Joakim Zander väljer alltså att lita på uppgifter från polismän som riskerade straff om det skulle visat sig att de bröt mot egna myndighetens direktiv. Samtidigt väljer åklagaren att avstå från att förhöra utomstående vittnen – kompisarna från grillfesten.

”Inte nödvändigt” förhöra huvudvittnen

Morgonposten har ringt Joakim Zander för att få ett svar på frågan om varför nyckelvittnen aldrig förhördes i utredningen:

Vi har haft tillräckligt med information för att fatta det beslut som vi gjorde.

Det finns alltså bara tre vittnen som har sett hela händelseförloppet enligt flera andra vittnen – men just de förhördes aldrig. Istället förhörde ni en massa personer som inte sett någonting?

Jag kan inte svara på om jag kände till om att det fanns fler… och om varför de inte är hörda… Det kan jag inte svara på.

Sätter det inte stora frågetecken kring ditt beslut att lägga ned förundersökningen?

Njä, det är som jag säger – jag antog mig ha tillräckligt med information för att bilda mig en uppfattning om händelseförloppet. Har jag känt till att det fanns vittnen som inte är hörda har jag haft uppfattning att det inte är nödvändigt – men jag vill understryka att jag inte kommer ihåg detaljerna.

Är det inte märkligt…

Du! Jag tänker inte diskutera med dig de här sakerna, ställ du frågan!

Det är det jag försöker att göra. Hur kan det vara försvarbart att avstå från att förhöra de enda vittnen som sett hela händelseförloppet?

Jag har redan svarat på det och jag tänker inte att göra det igen! Jag ansåg mig haft en klar uppfattning om vad som hände.

Hur kunde du veta att de här personerna inte kan tillföra något i utredningen om inte ens deras namn figurerar i förundersökningen?

Jag kan inte svara på den frågan. Jag ansåg mig ha haft tillräckligt med information när jag fattade beslutet.

Trots att du aktivt valt att avstå från att förhöra huvudvittnen?

Jag har inte aktivt avstått från att förhöra någon!

Men det är den uppfattning man får när man läser igenom förundersökningen?

Jag… jag kan inte diskutera detta. Jag har svarat på din fråga.

Chefsåklagaren verkar vara övertygad om att allt har gått rätt till i detta ärende. Och vittnesmål från de tre nyckelvittnen som skulle kunna ge en bild av vad som hänt finns inte i förundersökningen. Men trots detta finns det ett sätt att verifiera de inblandade polismännens uppgifter – och det finns redan i själva förundersökningen.

Poliserna hävdar att det har gått ”sekunder” från det att Timo fälldes på marken tills han vändes på rygg och hans tillstånd uppmärksammades. Om man läser igenom alla förhör med polismännen nämns det att det har gått 30 sekunder.

I den nedlagda förundersökningen finns dock en sammanfattning av radiotrafiken mellan polispatrullerna som deltog i insatsen och ledningscentralen med tidsstämplar.

Kl. 20.44.28 meddelar Botkyrkapatrullen att ”killen är nedbrottad.”

Exakt en minut senare kl. 20.45.28 bekräftar samma patrull igen på en fråga från ledningscentralen att det är ”grönt läge”. ”Är under kontroll”, säger patrullen.

Först kl. 20.46.48 bryter samma patrull in igen i radiotrafiken och begär en ambulans eftersom mannen har fått hjärtstillestånd. Det har alltså gått 2 minuter och 20 sekunder mellan meddelandet att ”killen är nedbrottad” och begäran om ambulans.

Åklagaren verkar inte ha tillmätt radiotrafiken någon betydelse, men sammanfattningen slår ett stort hål i polismännens berättelser och ger stöd till vittnesuppgifter om att händelseförloppet fram till att Timo vändes på rygg egentligen har tagit flera minuter.

”Bör inte utreda sig själv”

Polisforskaren och professor Stefan Holgersson säger till Morgonposten att det är ett problem att polisen utreder sig själva och menar att det borde vara en utomstående myndighet som utreder polisen:

Jag har sagt det flera gånger att polismyndigheten inte bör utreda sig själv. Utredningar av polisen bör ligga utanför polisen och inte innanför som det gör det nu.

Varför behövs det?

– För att det inte ska bli några tvivel om att polisen skyddar sina egna. Det är ett pedagogiskt problem.

– Det kan bli så att samma poliser råkar ut för det – och då har vi ett problem. Det finns poliser som väldigt ofta är involverade i bråk och slagsmål och så vidare. Då måste vi fundera på varför de råkar ut för det här så ofta. Det här vet jag inte vilka poliser som var involverade i.

Ett pedagogiskt problem blir högst verkligt och påtagligt när Morgonposten pratar med Timos vänner. Jennifer kände honom i många år och har fortfarande svårt att återhämta sig från chocken av det inträffade.

Vi var som bror och syster. Vi är inte släkt egentligen, men vi är som familj i själen.

Hur var Timo som person?

Han var en underbar människa. Lojal, snäll, omtänksam, ärlig. Han var en person som jag önskar jag kunde vara.

Vad anser du om polisens agerande?

Jag är har bott i USA och det är samma typ av polisövervåld i Sverige som i USA. Jag är helt övertygad om att polisen har förorsakat hans död. Det finns samma typ av problematik i Sverige och i Europa. George Floyd har dödats i USA på ett liknande sätt.

På tal om detta – Timo dog mindre än två månader efter de storslagna BLM-demonstrationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö – men det blev inga demonstrationer och knappt någon uppmärksamhet i media kring hans död. Varför blir så många engagerade i ett dödsfall av polisens övervåld långt borta i USA, men blir helt likgiltiga inför ett liknande fall på sin egen bakgård. Vad tror du?

Det är hemskt. Jag tycker att det är fruktansvärt. Jag försökte få spridning på detta via sociala medier och berätta om vad som hänt, men i Sverige måste man ingå i något större sammanhang, kanske någon organisation, för att få synas och ha en röst. Små människor har ingen röst. De är osynliga.

Jag har sett de poliser som var inblandade i detta själv i stan. Och jag mår illa när jag ser dem. Min känsla är att jag vill gå fram och ifrågasätta – hur fan de kan leva vidare med det de har gjort?

Det är väldigt många märkligheter i detta ärende. Hur kommer det sig att alla kameror var avstängda? Inte en enda kamera var igång? De har valt att stänga av dem. Det är någonting skumt. Jag är inte konspirationsteoretiker, det har jag aldrig varit. Men när alla kameror är avstängda, vittnen säger olika, åklagaren lägger ner ärendet – det här är någonting lurt bakom detta. Vad försöker de att dölja?

 

Egor Putilov är undersökande journalist.