Om ett land med berått mod öser in pengar i ett annat land för att tvinga detta land att införa ett likadant system som finns i det land som öser in pengarna; ja då kallas detta för bistånd. Om en privat organisation gör detsamma är det terrorism.
Sverige har sedan 1962 gjort allt i sin makt för att stödja olika diktatorer i Afrika, det började med Julius Nyerere i Tanzania, målet var att bidra till ett socialistiskt drömsamhälle.
Resultatet?
Det som det svenska biståndet genom åren – sammanlagt drygt 70 miljarder – åstadkommit, tillsammans med de pengar Kina har pumpat in i landet, har hjälpt till att bibehålla diktatoriskt styre och ofria val i Tanzania.
Nu skall ytterligare 760 miljoner, utöver de sedvanliga 600 – 800 miljonerna per år, skänkas till Tanzania i ett projekt som ska höja utbildningsnivån i skolsystemet.
Sverige skall alltså förbättra utbildningsnivån i Tanzania, inte i Sverige.
Det är intressant att notera att vår tidigare miljöpartistiske biståndsminister Peter Eriksson ville sänka det årliga bidraget från 800 till 600 miljoner per år till Tanzania med hänvisning till att valen var ofria, journalistiken likaså samt att homosexuella förföljs och fängslas. Det väcker en misstanke om att den nya utbildningssatsningen egentligen handlar om den där sista frågan, HBTQ-frågan. Pengarna skall nämligen endast betalas ut, till fullo, med hjälp av ”helt ny mekanism: resultatet ska vara garanterat innan pengarna betalas ut.”
Då uppenbarligen ofria val och ofri press inte är ett hinder för att Sverige skall fortsätta pumpa in pengar i Tanzania ser det onekligen ut som en omskolning av barnens sexuella preferenser är målbilden för svenskt bistånd. Man kommer att kräva att man uppvisar olika bevis på att skolorna har lärt ut ett visst antal ”sexualkunskapstimmar” per termin för att fortsätta pumpa in pengar i det tanzaniska skolsystemet.
Men att presidenten muslimen Samia Suluhu kommer att anpassa skolorna efter svenska önskemål är knappast troligt. Hon siktar på att bli omvald 2025, och då kan man inte presentera en skola och en moral i upplösning. Det säkraste sättet att sitta kvar och att samtidigt få åtminstone en del av biståndskakan är att se till att biståndet inte rinner ut till den fattiga delen av befolkningen och att visa att afrikansk moral står stark.