Under torsdagen läckte tårgasen in i vår lägenhet i Nyalenda, Kisumu. Polisens skottlossning var runt hörnet en gata ner. På telefonen låter min fru helt lugn men hon har lovat att inte lämna lägenheten innan demonstrationerna tar slut. I ett av alla mina försök att förstå vad Raila Odinga vill uppnå med dessa demonstrationer, nu tredje omgången under juli, frågade jag min fru. Hon svarade med ett skratt och konstaterade enkelt: ”Han överbelastar ekonomin”.

Plötsligt förstod jag varför denne politiska ledare som medlemmar av Luostammen kallar Baba – ”pappa" – skapar kaos som i sin förlängning kan leda till omfattande stamkrig; som de strider som 2007/2008 tvingade 600 000 kenyaner ut i hemlöshet. Det är hans sista chans att få makten med hjälp av den stora missnöjda massan som känner en ökad maktlöshet över ett allt hårdare slit för att ens kunna få mat på bordet.

Raila Odinga förlorade i höstas sitt femte presidentval i rad. Det har inte spelat någon roll vilka allianser han har ingått eller vilka hemliga handslag som har utdelats. Fem förluster, fem val i rad, och den nu 78-årige politikern tar sin sista chans genom att försöka tvinga höstens presidentvalsvinnare William Ruto att lämna ifrån sig makten.

William Rutos glädje över att ha vunnit makten i Kenya för snart ett år sedan (Morgonpostens rapporterade om valet här: https://morgonposten.se/2022/08/16/ruttne-ruto-raddad-genom-mer-mutor-an-konkurrenten-onde-ondinga/) dämpades snabbt av den ekonomiska verkligheten. En pågående inflation med ökade räntor på utlandslån och ökade priser på de basvaror kenyanerna behöver för sin dagliga föda, genererade ganska omgående missnöje, framför allt hos dem som stöttat oppositionen. Under det gångna året har missnöjet accelererat då löften om skattelättnader och pristak på vissa basala livsmedel har bytts mot ökade och fler skatter och skenande matpriser.

Redan under fjolåret, när valresultatet stod klart, befann sig Kenya inför risken för blodiga uppgörelser. Raila Odinga är Luo och Luo är den fjärde största stammen i Kenya. Kenyaner röstar sällan på en specifik politik – det rör sig i praktiken om olika grader av populistisk socialism – utan nästan uteslutande utifrån etnisk tillhörighet. För att få tillräckligt många röster för att vinna ett presidentval måste man ingå i koalitioner med partier som har ledare från andra stammar. Utan dessa allianser kan ingen kandidat stå som segrare med mer än femtio procent av landets röster.

Valfusk?

Detta faktum gjorde många förvissade om att Baba äntligen skulle nå sin efterlängtade presidenttitel 2022 eftersom han fick den då sittande presidenten Uhuru Kenyattas stöd under valkampanjen. Kenyatta är Kikuyu och därmed den politiska ledaren för Kenyas största stam. Antalet röster skulle enligt många förhoppningsfulla Luos med råge räcka till en seger och många Luos gav under valupptakten förra våren ett uttryck för att det ”är vår tur nu”.

När Raila Odingas valförlust stod klar var det första försöket till att störa ordningen att anklaga sin motståndare och hela valapparaten för fusk. Under några spännande dagar efter valet såg det ut att kunna bära frukt då en handfull valfunktionärer höll presskonferenser där man meddelade att deras valdistrikt uppenbarligen hade fuskat med valresultaten. Den informationen visade sig dock snart vara felaktig då man kunde påvisa att valfunktionärerna själva inte hade kunskap om vedertagna begrepp som avrundning när deras siffror kom till allmän kännedom. Detta slog undan benen på den process som högsta domstolen skulle ta ställning till och William Rutos seger var nu befäst som korrekt och oomkullrunkelig.

Nästan ett år senare har den ekonomiska situationen i landet och presidentens svårigheter att hantera den gett Baba Odinga en chans att spela om makten igen. Och han har tagit den. Men för att förstå och se varför Kenya nu liksom 1991, 1997 och 2007 står inför en situation som hela den östafrikanska regionen har stått inför och tvingats genomlida måste man ta på sig sina afrikanska glasögon.

När de europeiska kolonialmakterna lämnades i händerna på lokala ledare beslöt dessa ledare att behålla de koloniala nationsgränserna.

Lokala stamintressen

Detta var kortsiktigt nödvändigt då tusentals stammar i subsahariska Afrika ville ha tillbaka de områden de ansåg som sina. Hundratals om inte tusentals stamkrig om landområden och lokal makt hade utbrutit om man hade valt en annan väg. Dessutom kunde de ledare som endast var ledare för lokala stamintressen, om än starka sådana, efter att kolonialisterna accepterat dem som dem att överlämna makten till, gripa makten om hela kolonialt skapade nationer. En makt i en enorm storleksordning jämfört med vad som kunnat ske innan kolonisationen.

Långsiktigt kommer konsekvenserna av detta beslut leda till ständig oro inom nationerna. Stamidentifikationen är stark och det är endast den ytterst begränsade liberala elit som urbaniserats i de största städerna som propagerar för nationella identiteter. För oss svenskar kan det te sig lätt obegripligt då vi efter femhundra års propaganda nu identifierar oss som svenskar i första hand och som dalmasar, jämtar eller hallänningar i andra hand (som bäst) . Den omdaningen till identifikation med nationen har bara påbörjats i Afrika.

Därför röstar de flesta kenyaner fortsatt efter sin stamtillhörighet. Därför är klanhövdingarna de som talar för klanerna och därför har östafrikanska regionen gång på gång gått igenom fejder som nästan krossat länder som Uganda, Sydsudan, Etiopien, Eritrea, Sudan, Somalia, Rwanda, Burundi och Demokratiska republiken Kongo.

Stängda skolor

Efter de tidigare två rundorna av demonstrationer har tonläget nu höjts mellan de två sidorna. Presidenten försöker nu visa att han är den statsman han utgett sig för att vara genom att förklara att Kenya är ett land där alla medborgare skall vara enade och att man kommer att möta demonstrationerna med starkt motstånd. Ruto påpekar ständigt hur oppositionen vägrat samtal och utmålar dem i allt hårdare ordalag. Raila Odinga säger å sin sida ingenting om sin egen önskan om makt utan talar hela tiden om folket och medborgarna och de vedermödor den odugliga presidenten utsätter dessa för.

Båda sidor är beredda att utsätta befolkningen för fara. När presidenten i tisdags meddelade att alla låg- och mellanstadieskolor i Nairobi, Mombasa och Kisumu skulle hållas stängda under de tre demonstrationsdagarna var det meningen att detta skulle uppfattas som en handling av omtanke för de små barnen. När presidenten sedan redan på onsdagen, efter en dags demonstrationer, meddelade att polisen nu hade full kontroll över situationen och därför skulle öppna skolorna igen kunde man se cynismen och det politiska spelet i full dager. Föräldrarna till de 53 barn i Kangemi som fick föras till sjukhus efter att polisen omotiverat skjutit in tårgas i skolan under förra veckans demonstrationer har liksom de flesta andra föräldrar inte släppt iväg sina barn till skolorna hur öppna de än har förklarats vara av regeringen.

Kommer Kenya att klara av den här krisen utan att sälla sig till listan av östafrikanska nationer som närmast fallit isär av inre osämja och etniska konflikter? Det beror på vilken sida som är redo att använda mest våld. En statsapparat som tyngs av ekonomiska problem kunde när demonstrationerna beräknades kosta landet 200 miljoner kronor per dag visa en viss kyla. Men när börsen i Nairobi förlorade motsvarande drygt 25 miljarder kronor under onsdagen kröp allvaret in under skinnet på ett land som är beroende av utländska investeringar. Presidenten har så här långt nöjt sig med att fängsla oppositionsledare och kidnappat symboliska nyckelpersoner från oppositionen. Fortsätter demonstrationerna kommer polisstyrkorna få order om att skjuta fler demonstranter. Den andra sidan har inte lika mycket att förlora. Utom sin stolthet och sina liv. Utan stolthet inget liv. När man redan under tisdagskvällen började slakta får för att dricka deras varma blod i Nyalenda var detta ett tecken på att den här krisen kan bli svår och lång och det mänskliga lidandet oöverskådligt.

Marelle som var huvudlärare på Sandwood Primary School, hittades avliden i sitt hem i Glasgow på tisdagen. Fostret var precis som sin mor utom räddning när polisen fann dem.

Polisen startade omedelbart en utredning om mord efter att ha funnit Marelles döda kropp i lägenheten. Samtidigt som polisen gick ut med att man eftersökte Marelles pojkvän David Yates som misstänkt, halade Sandwood Primary School sin ukrainska flagga på halv stång, för att hedra Marelle.

https://twitter.com/WorldWikis/status/1651998060871036929

Polisen har varit mycket förtegna om hur Marelle Sturrock togs av daga och om man har några kunskaper om varför. Vad som kan ha föregått mordet. Flera medieaktörer i Skottland har meddelat att pojkvännen David Yates var en Sagan om ringen-nörd men har haft besvärande svårt att knyta det till någonting som har med den faktiska händelsen att göra.

När polisen fann Yates övergivna Seat Ateca i Mugdock Country Park koncentrerades sökandet i området i och runt parkområdet. Senare kunde polisens dykare plocka upp Yates döda kropp ur en damm i parken.

Man kan misstänka att polisen har hittat information om händelseförloppet i anslutning till att man fann den övergivna bilen. Polisen gick nämligen ut med information om att man avsåg att hålla sökningarna helt och hållet fokuserade på parken och dess omgivningar efter fyndet av den vita bilen.

https://twitter.com/mbezitznews/status/1652396584628355076

Ett annat lands kung

Att Skottland helt har gett upp forna storslagna drömmar om att bli och vara ett självständigt rike blir tydligt när samtlig dagspress i landet ägnar helgen åt att vädja till de skotska medborgarna att svära trohet för Charles III inför kröningen. Konungens personal på de olika godsen och gårdarna i Skottland betonar dessutom alltid i intervjuer att Charles III nästan är som en man av folket. En bonde med fast handslag och djupt intresse för jordbruk som går utanför hans egenintresse för förvaltandet av arv.

I genpoolen finns arvet efter Robert the Bruce, skottarnas kung under det tidiga 1300-talet, och naturligtvis en skotsk nationalhjälte. Att späda ut krigarblod i generation efter generation har nu alltså gett Storbritannien en brittisk motsvarighet till Torbjörn Fälldin som ledare.

Charles III går gärna klädd i kilt med en tartan som härstammar från Huset Stewart men med tanke på de skodon han väljer att bära till den traditionella klädseln får en betraktare att betvivla jordbruksintresset. Ullstrumporna man bär till kilt passar bäst i högre skodon men Charles III väljer konsekvent lågskor. En något udda kombination.

Skottarna bryr sig dock inte nämnvärt om uppmaningarna att stödja kungen. Det spelar inte så stor roll för dem. Skottland är på många sätt för Storbritannien vad Malmö kommun är för Sverige. Ett progressivt experiment som inte klarar att finansiera sin egen existens och därför helt beroende av andras pengar.

Så kung eller inte. De måste ha England i ryggen för att överleva.

Den stolta sjönationen

Skottland verkar onekligen trivas trivas i sin roll som den omyndige lite korkade kusinen från landet som behöver hjälp. Medborgarna jublar över alla bidragsregn som landet kan inhämta från sin kolonisatör eller från EU. Skottland älskar bidrag och de behöver mycket av dem för att kunna fortsätta spendera pengar på korruption och usla offentliga projekt. Om dess överhuvud är en brittisk Torbjörn Fälldin så påminner den ekonomiska politiken mer om en Linda Snecker på crack.

Skottlands ministrar har i år röstat igenom en bonus till ledningen för Ferguson Marine. Drygt sexhundratusen kronor för ledningen att dela på. Totalt får de en bonus på över en miljon kronor fördelat på två år. Detta har de gjort sig förtjänta av genom att under flera år misslyckats med att leverera två färjor beställda av en annan offentlig aktör, nämligen CalMac (Caledonian MacBrayne) som skulle ha fått de två beställda färjorna levererade 2019 respektive 2020.

https://twitter.com/AgentP22/status/1639936155268382720

Det räcker naturligtvis inte med att arbetet drar ut på tiden. Det blir dyrare också. Mycket dyrare. Den initiala prislappen för de två färjorna var 1,2 miljarder kronor. Ännu inte levererade kommer de när de väl levereras ha kostat minst det fyrdubbla.

Det statsägda CalMac har i väntan på sina färjor sett till att rekrytera personal till en av färjorna. I sin iver att få sina nybyggda färjor i trafik tänkte ledningen för CalMac att man kunde ju lika gärna sätta igång att rekrytera personal till båtarna.

Någon gång dyker de ju upp.

Sagt och gjort. En statstjänsteman vill ju inte framstå som overksam, så i februari rekryterades full personalstyrka till en färja.

CalMac lutade sig nu tillbaka nöjda och imponerade över sin egen insats.

De var redo.

Dock verkar de märkligt nog inte ha varit redo för frågorna som nu blossat upp över lönekostnader för över ett år till anställd personal som efter drygt fjorton månaders anställning ännu inte utfört ett minuts arbete.

CalMac hävdar att de trodde att någon annan skulle betala lönerna. Kanske hamnbolagen tänkte man. Sedan backade man och sade att naturligtvis så skall skattebetalarna betala kostnaden. Allt annat vore ju galet.

Min prognos är att Caledonian MacBrayne och framför allt dess ledning får en rejäl bonus till nästa år.

Om något helt annat.

Eller kanske egentligen inte.

I vilket fall – min oro minskar inte.

I avdelningen Brave New World Department fastnar jag i artikeln The Future of Fertility. Den handlar om IVG, eller in vitro gametogenes – alltså produktion av könsceller utanför kroppen, som börjar med icke-reproduktiva celler. Eller som artikelrubriken säger, framtidens fertilitet. Bioetikern Henry Greenly från Stanford förutspådde i sin bok The End of Sex and the Future of Human Reproduction(2016) att inom tjugo till fyrtio år kommer den vanligaste metoden att skapa nya människor inte att vara sex i västvärlden.

Framtidens fertilitet är skapad av människohand i biokemiska processer och naturligtvis anses det vara "den naturliga och nödvändiga utvecklingen av kvinnorättsrörelsen" att kvinnors fertilitetsperiod är lika lång som mäns, minst. Det tycker i alla fall Nicole Shanahan.

Shanahan arbetar som jurist med intellektuell egendomsrätt och har donerat sextio miljoner kronor till The Center for Reproductive Longevity and Equality.

Shanahan säger att hon blev rasande när hon blev gravid på naturlig väg efter att inte ha blivit gravid med IVF-behandling. Att ingen kan svara på varför det kunde ske och att ingen ännu har hittat några biologiska markörer för hur många ägg en kvinna har kvar eller för när övergångsåldern sätter in är hennes drivkraft att stödja IVG-forskningen.

Att kvinnor skall kunna hantera sin livmoder som en bank med in- och uttag av ägg och ha en fertilitetsperiod som går att kontrollera efter behov är enligt Shanahan en jämlikhetsfråga.

Hurtado González på företaget Konception Bioscience är filosofie doktor i reproduktiv hälsa med sin huvudinriktning på manlig fortplantning. Specifikt ”fortplantning” mellan två män, utan inblandning av kvinnor eller deras specifikt kvinnliga celler. Med hjälp av könsceller och mänsklig vävnad är inte målet att skapa bebisar. Nej, på Conception Bioscience jobbar doktor González med att skapa "bögisar", som han själv kallar dem.

IVG-metoden för att uppnå skapandet av foster börjar med att på DNA-nivå omprogrammera blodceller från donerade embryon till stamceller. Stamcellerna programmeras sedan till att utvecklas till ursprungliga könsceller, prekursorer (ursprungligt ämne vars egenskaper kan förändras med enzymer) till äggceller.

Dessa könsceller placeras i skålar med laboratorieodlade hjälpceller som imiterar äggstocksmiljön och kallas för äggstocksorganoider. I dag är man på ett forskningsstadium där man hoppas att dessa hjälpceller skall sända ut de nödvändiga signalerna för att få könscellerna att utvecklas till mogna ägg som kan befruktas.

Det slutliga målet är att kunna skapa foster som blir bebisar och bögisar, allt efter efterfrågan, i laboratoriemiljö.

På cellulär nivå kan "kroppen" bli ett abstrakt begrepp" som Matt Krisiloff på Conception Bioscience uttrycker det, "Du behöver verkligen inte ett hjärta för att producera ett ägg. Du kanske inte behöver de tolv eller tretton åren som går innan en äggcell börjar mogna i kroppen heller."

Det abstrakta begrepp som kroppen här förvandlas till har alltså bland annat som mål att eliminera den naturliga processen som flickor genomgår fram till puberteten. Vi kan ju behöva äggen tidigare än så. Vad är väl naturlig utveckling när kroppen blir ett abstrakt begrepp?

Men ingen av dem som ägnar sig åt denna forskning – eller stöder den – ställer sig frågan om vi har byggt ett samhälle som ger oss rimliga förutsättningar för att leva ett bra liv? Istället vill de att naturens begränsningar ska besegras för att vi ska passa i det samhälle vi byggt upp. Men istället för att förlänga kvinnlig reproduktiv livslängd kanske samhället borde utformas efter den faktiska kvinnliga reproduktiva livslängden?

Efter läsningen funderar jag på om människans försök att leka Gud innebär att hon till slut skapar något som egentligen inte är en människa – och det utan att själv ha blivit Gud.

Drömmen om naturen och livet på landet kan plötsligt bli den lille mannens kamp mot fogdevälde och pampfasoner.

På godset Övre Torp sitter nu den före detta statsministern Göran Persson med sin hustru Anitra Steen men sedan det nya herrskapet köpte godset 2004 har det då funnits en sak som godsägaren inte står ut med.

Den där obetydliga arrendatorn.
Arrendatorn som står i vägen för att Göran Persson skall kunna få makt över hela sin mark. Där i stugan sitter Kaj Possler på sina lediga stunder med sin livskamrat Puck och de njuter tillsammans av att blicka ut över sjön Båven.

På godset finns ett arrende. Torps tidigare ägare kanske trodde att ett arrende inte var något som kunde vara en nagel i ögat på den nya godsherren. Arrendatorn, Kaj Possler, visste därför ingenting om det nya herrefolket som flyttade in och anade inga ugglor i mossen. Tvärtom så gick Kaj till en holkmakare i Vingåker och lät bygga en berguvsholk åt den nya godsägaren.

Plötsligt går det upp för Kaj att godsägaren försöker göra sig av med honom, när han 2014 får ett mejl om att Persson och Steen inte vill förlänga arrendekontraktet blir det tydligt. De vill enligt mejlet införliva marken i sin jordbruks- och betesdrift.

Det kan man förstå. Att en jordägare vill nyttja hela sin egendom effektivt. Om det inte vore för att de tusen kvadratmeter som utgör Kaj och Pucks lilla paradis utgör cirka 3,7 promille av den totala betesytan på godset.

Kaj bestred uppsägningen som gick vidare till arrendenämnden. Persson och Steen hade då hunnit lista fler orsaker än betesmark för köttproduktion. Sommarstugan var uppförd utan bygglov anmärkte de. Dessutom är den ful tyckte det stiliga godsägarparet.

För att illustrera hur fult de tyckte att de var så smög Steen ner och fotograferade arrendetomten. Latrintunnor, utedasset och den i deras ögon slitna fasaden och annat. Bilderna bifogas ärendet och blev därmed offentlig handling.

Det var nog när bilderna publicerades i Aftonbladet några dagar senare som Kajs inre Nils Dacke väcktes till liv. Inte så att Kaj har slagit ihjäl en fogde och dragit till skogs, än. Men att det finns likheter är uppenbart.

2015 kom arrendenämnden fram till att Kaj och Puck hade större rätt till tomten än Persson och Steen.

Men nu var upprorsmakaren redan väckt ur sin slummer. Dacke, förlåt Kaj, tyckte sig ha blivit illa behandlad av bilderna så han stämde godsägarna för hemfridsbrott. Ett arrende är en helnyttjanderätt som innebär exklusiv rätt till marken.

Nu började ett småskaligt bondekrig i den sörmländska skogen. Som motdrag mot stämningen lät Persson inte längre Kaj och hans familj använda den väg och båtplats som de nyttjat i trettiofem år för att lättast nå sommarstugan.

Tingsrätten i Nyköping beslutade att Steen var oskyldig till hemfridsbrott. Det kostade Kaj 38 000 kronor och strax var det dags igen. Parterna hade aldrig enats om var den egentliga tomtgränsen för arrendet gick över marken så Persson och Steen stämde Kaj och Puck.

Skulle Kaj och Puck förlora skulle de ha att välja på att bli av med sin en meter breda badplats eller att flytta utedasset. Det blev förlikning.

"Uppsägning av arrendeavtal" var rubriken som stirrade tillbaka på Kaj när arrendenämndens fem år hade löpt ut 2019. Paret bestred uppsägningen ånyo och vann igen.

2021 försöker sig Persson på ett tjuvnyp för att försvåra tillvaron för Kaj. Persson och Steen hör av sig till Flens kommun för att klaga på Kajs utedass. Godsägarna tycker att Kaj och Puck skall ta latrinen till reningsverket och inte låta det komposteras. Persson hoppas att Kaj skall tvingas släpa de tunga latrintunnorna över en kilometer fram till den plats där han kan lasta det på en bil.

Kanske kommer det försvåra tillvaron för Kaj och Puck så mycket att de inte vill vara kvar på arrendet?

När kommunen svarar att det är jordägaren som ansvarar för avfallet, dog den frågan av sig själv. Dock kan man tänka sig att Persson, när den initiala ilskan över att inte ha egenmäktig makt över hela godsets areal lagt sig igen, började slipa på nästa års uppsägningsförsök.

Snart är det 2024, och precis som när Nils Dacke förlorade fiskerättigheterna i ån som rann genom hans arrenderade mark femhundra år tidigare, fiskar Kaj i smyg för markägaren. 2024 går den senaste förlängningen av arrendet ut. Kanske får Kaj gå till skogs, kanske får han stanna kvar. Kampen mot en av rikets mäktiga män är ännu inte slut.

I länder där den militära makten är starkare än den politiska köper sig styrande politiker ofta garantier från militärkupper genom att låta militären behålla sin makt.

Ett exempel på detta är det inbördeskrig som vi ser i Sudan just nu.

Det militärindustiella komplexet i Sudan är med afrikanska mått mätt en allvarlig maktfaktor. Militären i Sudan styr över Defense Industries Systems (DIS) som driver mer än 250 bolag i landet. Det är inte bara diverse utrustning för militärt och civilt bruk som det handlar om. Det är betydligt större än så.

Det är ett företagsimperium som värderas till tjugo miljarder kronor som förutom militärt materiel även handlar med och kontrollerar branscher som handlar med guld, marmor, gummi, läder och till och med hushållsprodukter. Därtill kommer att man kontrollerar 60 procent av landets veteimport.

Plötsligt 2019 räckte inte den oheliga alliansen mellan politik och militär till längre. Den militära sidan ville ha odelad makt. Efter 30 år vid den politiska makten störtades president Omar al-Bashir av militären.

Generalerna Abdel Fattahal-Burhan och Mohamed Hamdan Dagalo som låg bakom störtandet av president al-Bashir lovade att man under en övergång mot demokrati och fria val 2023 skulle dela makten mellan sig.

Den här gången höll det inte tre decennier. Det höll till den 15 april i år och nu slåss de två generalerna om makten och priset är en katastrof för befolkningen och landet.

Kenya

I förra veckan berättade Morgonposten om pastor Paul Mackenzie och hans sekt som fastade sig till döds för att träffa Jesus. Dramat som utspelar sig strax utanför den vackra kuststaden Malindi avslöjar nu nästa sekteristiska händelse.

Samtidigt som spadarna på pastor Paul Mackenzies gård fortfarande gräver efter kroppar i den torra hårda marken – antalet döda kroppar man har funnit är uppe i 109 – greps på torsdagsförmiddagen Pastor Ezekiel Odero av polisen i ett närliggande område. Pastor Ezekiel är en TV-predikant med en stor följarskara men nu har han gripits av polis och pastorns kallade megakyrka har bokstavligen slagits igen av polisen, som också har utrymt lokalerna som använts för församlingens böneskola.

Gripandet av pastor Ezekiel kommer som en effekt av att flera läkarstationer rapporterat till polisen om underligheter rörande dödsfall i församlingen. Det är frågor som har väckts under obduktioner av avlidna församlingsmedlemmar som lett polisen till gripandet av den kände TV-pastorn men polisen är förtegna om detaljer och vilka misstankar som är riktade mot pastorn är fortfarande oklart.

Tillbaka med svensk mark under fötterna är mina ögon och öron kvar i ett Afrika och ett Kenya som aldrig slutar att förvåna, jag kontaktar min kollega Winnie ”Ouma” Atieno på tidningen Nation som redan är på plats i området med anledning av Mackenzie-fallet. Hon följde gripandet av pastor Ezekiel på plats på torsdagsmorgonen då det mesta fortfarande var höljt i dunkel och på eftermiddagen får vi äntligen kontakt med varandra.

Winnie berättar då att Pastor Ezekiel precis som pastor Paul Mackenzie är misstänkt för, och kommer att åtalas för, massmord och enligt åklagaren har de två pastorernas fall ingenting med varandra att göra.

Två massmördande sekter samtidigt vid kustbandet. Det måste ändå vara något slags rekord i galenskap vi nu bevittnar.

Polisens spadar kommer gräva ännu en tid.

Demokratiska Republiken Kongo

East African Community (EAC) har hållt en hög profil i sitt uppdrag att hjälpa den kongolesiska regeringen att återta kontrollen över de områden som M23-gerillan erövrat sedan hösten 2022. Trupper från Burundi, Kenya, Uganda, och Sydsudan har den senaste tiden rapporteras återerövra tidigare M23-styrda områden och låtit berätta om framgång efter framgång.

Men vad som sägs på presskonferenser har inte av nödvändighet något med verkligheten att göra.

Förra veckan passade EAC på att genomföra en uppvisning för media i ett område som deklarerats befriat. En reporter från nyhetsbyrån AFP tog sig friheten att trotsa de restriktioner som gällde för uppvisningen och passade vid tillfälle på att intervjua faktiska invånare på orten.

Trots allt prat om befriade områden och ett M23 på reträtt hade lokalbefolkningen en helt annan uppfattning om situationen. En butiksinnehavare beättade för reporten att M23 forfarande styr orten. De tar fortfarande ut skatt av invånarna och om M23 skulle få veta att han pratade med en journalist skulle han bli skjuten.

Vägar som EAC hävdar att de tagit kontroll över patrulleras än av M23. Som vanligt är fakta och fiktion närmast omöjligt att att skilja åt även i Afrika.

Östafrika/teknologi

Hur den vardagliga teknikutvecklingen fortskrider beror alltid på de rådande förutsättningarna där utvecklingen sker. Här i Västeuropa ser vi det närmast som en självklarhet att nästan alla av oss hade haft en mångårig erfarenhet av internet innan så kallade smarta mobiltelefoner dök upp i våra liv. Sedan en tid senare kom bankappar och plötsligt var swisha ett etablerat verb i det svenska språkbruket.

I Afrika ser det väldigt annorlunda ut. Anledningen är att ingen grävde ner kopparledningar över hela kontinenten. Innan mobiltelefonerna var verkligheten för de flesta afrikaner att man tog sig till den – oftast – lokala representanten för det offentliga samhället för att kunna ringa ett samtal. Vilket sällan var nödvändigt eftersom ingen på andra sidan förväntade sig ett samtal.

När trådlös telefoni kommer före den kallade fasta telefonin förändras förutsättningarna.

I Tanzania fortsätter mobila internetanvändare öka i antal. I utgången av mars var antalet tanzanier som sökte sig ut på internet med mobila enheter 33,09 miljoner.  Antalet tanzanier som använder internet ökar sedan fem år med ungefär 17 procent per år.

Detta kan vi jämföra med antalet tanzanier som använder mobila betallösningar nu är uppe i 44,35 miljoner personer. Alltså drygt elva miljoner fler som använder sina mobiltelefoner för att kunna skicka pengar och betala och ta betalt för tjänster och varor än som använder internet. Antalet personer som använder mobila betallösningar i Tanzania har ökat med cirka 23 procent från 2021 till 2022.

I hela Östafrika registrerades 41 miljoner nya mobila betalkonton under fjolåret och denna ökning med 18 av transaktionsvärdet innebär nu att värdet för mobila transaktioner under 2022 i Östafrika motsvarar ett värde av 491 miljarder dollar.

En förändring i vårt eget internetanvändande som blir tydligt när man studerar internetanvändningen i Östafrika är hur även vi har förändrat våra internetbeteenden sedan de smarta telefonernas intåg. Facebook, YouTube och WhatsApp är de tre appar som förbrukar mest bandbredd i Östafrika. Rena hemsidor som man läser med en webbläsare kommer först på sjätte plats. Så på grund av en senare start tog sig utvecklingsvägen en annan riktning i Östafrika men efter några år ser vi att det för eller senare blir liknande teknikbeteenden.

I slutet av förra veckan begärde Skatteverket de två vårdcentralerna i Gamlestaden och Kortedala i Göteborg i konkurs. Tiotusen medborgare som har vårdcentralerna som sin primära vårdkontakt måste nu söka sig till andra vårdcentraler.

De  bolag som driver verksamheten är Familjehälsan i Gamlestaden och Nya Vårdcentralen Kortedala som länge har misslyckats med att betala in sina skatter och avgifter till Skatteverket men de har också pensionsskulder för sin personal. De två bolagens skulder till Kronofogden uppgår till dags dato till 8,32 miljoner kronor. Det är inte bara Skatteverket som har problem med att kräva in sina pengar från bolagen. Sedan början av förra veckan så kan patienterna i Kortedala inte nå sin vårdcentral på grund av obetalde telefonräkningar och hemsidan som registrerades 2012 blev aldrig verklighet.

De två bolagen som driver de aktuella vårdcentralerna i Göteborg har en sak gemensamt mer än att de är skuldsatta bolag som går med förlust. De ägs av en och samme man. Lars Gustavsson. Eller gör de det?

Om vi tittar på bolagsstrukturerna kring vårdcentralerna ägs bolaget i Gamlestaden av Lars Gustavsson i Kungsbacka AB som ägs till 100 procent av Lars Gustavsson. En annan delägare är Sisås Holding AB, som ägs till 100 procent av Lars Gustavsson. Familjehälsan Väst AB är en annan delägare i vårdcentralen som ägs till 100 procent av Sisås AB som i sin tur alltså ägs av Lars Gustavsson.

Bolaget i Kortedala ägs av Vårdcentraler i Väst AB som ägs till 77,03 procent av Lars Gustavsson och de övriga 22,97 procenten ägs av Sisås Holding AB, som alltså ägs till 100 procent av Lars Gustavsson.

Lars Gustavsson driver totalt nio bolag som alla har en sak gemensamt. De går i förlust år efter år med något enstaka undantag. Vad har Lars själv att säga om den till synes krångliga bolagsstrukturen och om den uppkomna skuldsituationen?

Vi ringer Lars för att få hjälp att reda ut våra frågetecken.

Till vår förvåning svarar Lars i telefonen omgående. Men han säger ingenting. Inget muntligt svar.  Jag sitter kvar i telefonen en stund och lyssnar på bruset av Lars bilfärd. Han har ingen musik eller radio på. Lars åker i tysthet genom Götaland. Antagligen för att genomföra sin plan. Lars Gustavsson har nämligen en plan.

Det har han sagt till alla medier som lyckats få kontakt med honom och till Kronofogden och till Skatteverket.

Han har en plan för hur den uppkomna situationen skall lösas och finansieras. Under tiden Lars är upptagen med att sätta sin plan i verket kontaktar jag den andra personen som är inblandad i samtliga bolag Lars äger. Lars sambo Gunilla Kloo.

Jag skulle vilja ställa några frågor om de bolag som du är engagerad i.

Då ber jag att få hänvisa till VD, jag är bara suppleant

VD svarar inte i telefonen och du skall väl vara insatt i de bolag du är aktiv i?

Du förstår att han håller på att ordna den här finansieringen. Om du ringer och frågar nu kan du sabba alltihop. Han har inget att säga innan det är klart.

Jag har läst alla årsredovisningar och den här situationen borde väl ha ordnats för flera år sedan?

Ibland så blir det lite fel men nu är det ju på väg att ordna sig. Ring i morgon.

I årsredovisningarna för verksamhetsåren 2020 och 2021 påpekar Lars Gustavsson att verksamheterna ”påverkats till följd av coronapandemin på så sätt att verksamheten har blivit hårt belastad med ökade kostnader relaterat till inhyrd personal och skyddsmaterial.” Han säger också att man fått extra ersättning av regionen för detta i senare skede. Detta borde man lätt kunna se en effekt av i årsredovisningarna i form av ökad omsättning. Inte minst då man har fått extra medel av Västra Götalandsregionen för att täcka dessa ökade kostnader.

Men förlusterna i bolaget fortsätter år efter år. Trots mer att göra under covidpandemin stiger inte omsättningen och förlusterna fortsätter. Lars själv har uppgett att genom att ta bort inhyrd vårdpersonal och anställa egen personal har man kunnat vända förlustsiffrorna till vinst. Men ingen vet. Bolaget har nämligen fortfarande inte inkommit med årsredovisningen för verksamhetsåret 2022.

Sedan början av förra veckan har patienterna i Kortedala inte kunnat komma i kontakt med sin vårdcentral då vårdcentralen inte har betalat sin telefonräkning. Vårdinrättningar i närområdet, såväl akut- som primärvård har sett en betydande ökning av frustrerade och ledsna patienter som nu inte har fått sina recept förnyade eller inte vet var de skall vända sig med sina vårdbehov och frågor.

Västra Götalandsregionen har uppmanat vårdcentralen att betala telefonräkningen tills man har hunnit att överföra och lista patienterna på andra vårdinrättningar.

Kronofogden har under våren varit på plats på båda vårdcentralerna och gjort utmätningar. Man har burit med sig vad man har kunnat hitta. Bland annat en skrivare, kontanter och en diskdesinfektor (som är helt nödvändig för att garantera att sjukvårdsmaterier är ren).
Långt ifrån nog att täcka bolagens skulder.

Lars med planen har inte betalat telefonräkningen – han löste det istället med att öppna ett alternativt telefonnummer. Hur det telefonnumret skall kommuniceras ut till patienterna är dock oklart.

Migrationsverket har efter sitt behov av att hyra bostäder under flyktingvågen 2015-2016 varit inblandade i ett antal konflikter med de företag som hyrt ut bostäder till myndigheten.

Konflikterna har ofta handlat om ersättningar för onormalt stort slitage på bostäderna.

25 april fick den senaste hyreskonflikten avslut efter att Migrationsverket och Pite Havsbad kom överens om en förlikning på 10 miljoner kronor. Pite Havsbad hade ursprungligen stämt Migrationsverket på 55,5 miljoner kronor, vilket man senare sänkte till 38 miljoner kronor, för kostnaderna att åtgärda onormalt slitage i bostäderna.

Att det kommer in ersättningsanspråk för att återställa bostäder vi upphandlat är vanligt och något som arbetar med dagligen. Det vi ersätter är onormalt slitage, säger Kenneth Karlsson enhetschef vid Migrationsverket i ett pressmeddelande.

Vad som inte nämns i pressmeddelandet är att Migrationsverket också regelmässigt har motsatt sig företagens krav på begärda ersättningar för just onormalt slitage.

Under flyktingvågen 2015 upphandlade Migrationsverket en stor mängd bostäder och i fallet med Pite Havsbad så skrev man på ett fyraårigt avtal för 1 300 boendeplatser. Migrationsverket hade stora planer för Pite Havsbad och skulle skapa ett integrationscenter med utbildningar, restauranger och närmare 2 000 platser för boende.

Snart falnade Migrationsverkets intresse för anläggningen och av de storvulna planerna blev intet. Mindre än hälften av bostadsplatserna utnyttjades på boendet där Migrationsverket betalade för samtliga platser, utnyttjade eller inte.

Man betalade 60 miljoner per år i kallhyra men också driftkostnader plus en del av fastighetsskatten. De budgeterade 240 miljonerna för detta framtida integrationscenter kan nu skrivas till 350 miljoner av skattebetalarnas pengar. Bland driftkostnader kan bland annat nämnas borttappade nycklar för över 100 000 kronor, WiFi för 30 000 i månaden och skadedjursbekämpning för minst två miljoner kronor.

Under årens lopp har antalet boende på Pite Havsbad sjunkit och under en lång period utnyttjades inte ens hälften av boendeplatserna.I flera månader stod anläggningen helt tom medans de inblandade parterna räknade ner tiden till avslut. Det skall då jämföras med att flera mindre företag som var villiga att hyra ut bostäder till Migrationsverket många gånger endast erbjöds kortare hyresavtal på några månader i taget, vilket fick många företag att dra tillbaka sina erbjudanden.

Hyresavtalet på fyra år med Pite Havsbad hade en automatisk förlängning med två år i taget om avtalet inte sades upp.

Rekordmånga bolag som arbetar med vård och omsorg har senaste året fått sina tillstånd indragna.

Samtidigt får också många bolag avslag på sina ansökningar om att bedriva vård och omsorg.

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) anser att de blivit bättre på att hitta de dåliga bolagen.

Men det innebär inte att de hittar alla.

Vi besökte Lars som får hemtjänster utförda av ett bolag som är godkänt.

Lars börjar att berätta. Om hur påsken inte riktigt blev som han hade hoppats.

Om hur han skulle få lite påskmat.

Han såg fram emot att få ta sig en kall lättöl till sillen för att genom smaken av maten kunna väcka sina minnen av sitt liv till liv.

Lars berättar om hur hemtjänsten kom in som vanligt och han satte sig vid matbordet med förväntan om sill. Snart förvandlades doften av matjessill till en stank.

Matjessillen och gräddfilen förvandlades till en mardröm i Lars mikrovågsugn.

Efter att ha förstört sillen bortom människoföda lämnar hemtjänstpersonalen Lars och hans hem.

”Det går ju inte att prata med dem. De kan ju inte svenska” berättar Lars, innan han avslutar ”...och inget om mat”.

Lars hemtjänst bedrivs av vad som betraktas som ett bra omsorgsbolag. De anställda har löner som motsvarar sextio procent av medianlönen i länet. Hur skall man kunna rekrytera?

Bara de tre senaste åren har 110 – hälften av alla granskade – vård- och omsorgsbolag, närmare bestämt 110 vård- och omsorgsbolag förlorat sitt tillstånd efter tillsyn av Inspektionen för vård och omsorg (IVO).

Detta är rekord i indragna tillstånd och tyder på ett alarmerande tillstånd i branschen. Enligt IVO beror de indragna tillstånden på att myndigheten har blivit skickligare på att bedöma vilka bolag som skall granskas.

Sedan 2019 har IVO fått möjlighet att inhämta information från andra myndigheter som Migrationsverket, Försäkringskassan och Polisen. Nu kan IVO stoppa bolag som uppenbart driver bolag i branschen för att dränera den på skattepengar redan vid tillståndsansökan.

Allt färre ansökningar får godkänt. Det är rekord i båda ändar.

Ett uppmärksammat fall förra året var VH Assistans som förlorade sitt tillstånd på grund av skenanställningar av människor i andra länder så att de kunde ta sig till Sverige som arbetskraftsinvandrare.

2019 avslöjades hur bolaget Enklare Vardag rekryterade personal i Iran och som jobba på arbetstillstånd. Under den tid de väntade på permanent uppehållstillstånd kunde arbetsgivaren hota sina anställda med att ge dem sparken och på så sätt tvinga dem att jobba för i genomsnitt 54 kronor i timmen.

Ett fräckare upplägg är vad som kallas brukarimport. Redan nämnda VH Assistans rekryterade personer som har funktionsnedsättningar. SVT uppmärksammade ett fall för två år sedan där ett mongoliskt par anställdes på bolaget med löfte om att få ett bättre liv för sin funktionsnedsatte son. Paret började jobba för VH Assistans men när sonen inte beviljades assistans upphörde bolagets intresse för paret och man skickade ett brev till Migrationsverket och uppgav att paret inte längre arbetade på bolaget.

1 mars i år lämnade utredaren Lars Lööw in sin utredning (SOU 2023:9) till regeringen. Utredningen kommer fram till att staten skall ta över huvudmannaskapet, genom Försäkringskassan, för personlig assistans. Om riksdagen ställer sig positiva till utredningens slutsatser förväntas lagen träda i kraft 2026.

Hot, hån och våld har och är en del av verkligheten för personalen på fritidsgårdar, bibliotek och socialtjänst i utsatta områden. I Hammarkullen i Göteborg har det styrande kriminella nätverket skrämt delar av statsförvaltningen till tystnad.

Under våren 2022 kulminerade friktionen när ungdomar med anknytning till det kriminella nätverket börjar använda Hammarkullens fritidsgård och bibliotek som lekrum och samlingsplats. När gänget blir portade från fritidsgården så attackerar de fritidsgården med stenkastning. Ivrigt påhejade av vuxna från nätverket. Den 14-åring som uppfattades som ledare för ungdomsgänget är barnbarn till nätverkets ledare och har växt upp med ett starkt och aktivt våldskapital i sin direkta närhet.

Kristoffer som arbetar på biblioteket i Hammarkullen säger till Morgonposten:

Det var tydligt att de ville visa att de var de som bestämde.

Kristoffer berättar om hur besökare väntade utanför tills gänget kände sig klara och lämnade lokalerna.

Det är min känsla att vuxna besökare väntade utanför tills de såg att gänget lämnade biblioteket.

Rädslan är påtaglig hos personalen både på fritidsgården och biblioteket. Personalen gör inga orosanmälningar angående ungdomarna och vill inte medverka i polisutredningar.

När personal på fritidsgården har mottagit ett slag i ansiktet efter att ha uppmanat gänget att lämna platsen fick personalen larm som gick direkt till väktarbolaget Securitas. När vakterna kom på plats kunde de inte ingripa. Väktarna får bara ingripa vid fysiskt våld och ungdomarna kan fortsätta att håna personalen öppet.

Ali Khan-klanen är det släktbaserade nätverk i Göteborg som anses vara ledande i Hammarkullen och kopplas samman med tystade vittnen, mord, utpressningar, våldsdåd och mord. Släktens medlemmar bor utspritt över Angereds-området men nästan samtliga manliga medlemmar figurerar i polisens register.

Klanen har sitt ursprung från Turkiet men är araber och är etablerade som kriminella nätverk både i Tyskland och Sverige. Ledare för klanen är enligt polisen den 66-årige Hashem Ali-Khan. Officiellt är han imam i en moské vars medlemmar i huvudsak utgörs av släktingar.

Kristoffer berättar att arbetsmiljön har blivit bättre sedan hösten. Ett närmare samarbete med polisen och fackliga krav på åtgärder har åtminstone tillfälligt förbättrat arbetsmiljön på biblioteket. Trots detta säger Kristoffer att de fortsatt är en stökig miljö.

Vi jobbar ju hela tiden med ungdomar som är högljudda och stökiga.

När situationen var som värst under 2022 höjdes fackliga röster för stängning av biblioteket.

Hot, hot om våld och öppen drogförsäljning ställer orimliga krav på personalen och personalomsättningen är hög på Hammarkullens bibliotek.

Jag kan ju inte säga till 100 procent att det är stöket som varit anledningen till att personal slutar här, säger Kristoffer, men det är min absoluta känsla att det är därför man slutar här.

Han håller själv löpande håller ögonen på lediga tjänster men efter att en rödgrön budget klubbats igenom i staden blir nedskärningarna i stadens kulturbudget kännbara. De som har jobb i kultursektorn i staden riskerar färre jobbmöjligheter i kommunen framöver.

Kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius (S) kommenterar situationen "Djupt oroväckande och ett extremt allvarligt läge" i en intervju i Sveriges radio idag. Jonas Attenius menar också att arbetsmiljön måste förbättras genom att anställa erfarna medarbetare och genom ytterligare säkerhetsåtgärder, till exempel att sätta in vakter.

Valet i Nigeria på lördag kan bjuda på en riktig överraskning. Vissa valundersökningar tyder på att Peter Obi och hans Nigeria’s Labour Party har stora möjligheter att ruska om de två dominerande kandidaterna Atiku Aboubakar representerande People’s Democratic Party (PDP) och Bola Tinubu för All Progressives Congress (APC).

Nigeria som i praktiken har varit ett tvåpartisystem sedan det tidigare militärstyret bröts upp 1999 står nu inför ett spännande och viktigt presidentval.

Obi som varit guvernör i Anambra, södra Nigeria, tidigare och vice-presidentkandidat för PDP så sent som inför det senaste presidentvalet 2019, har under den fem månader långa presidentvalskampanjen fått ett allt större stöd. Framför allt ser det ut som att Obi får stort stöd hos de unga väljarna. Det som talar för att det är rätt tid för en ny kandidat att spräcka tvåpartisystemet är den senaste tidens ekonomiska situation i Nigeria.

Efter införandet av den digitala valutan eNaira och utbytet av sedlar i landet (läs mer här) har den akuta bristen på sedlar skapat en prekär situation i landet. Föregående helg utbröt våldsamma demonstrationer i flera städer i landet och staten mötte folkets desperation med våld. Minst sju personer sköts ihjäl av polis. Sedelbristen ser nu ut att leda till en utbredning av fattigdomen i landet. Transfereringen av pengar från medborgarna till staten är med största sannolikhet den enskilda fråga som har störst möjlighet att hota tvåpartisystemet.

https://twitter.com/PeterObi/status/1628011819263528961

Peter Obi har av många jämförts med den franske presidenten Emmanuel Macron, bland annat för att han liksom Macron har hävdat att han varken är höger eller vänster. Detta skall man nog i första hand inte tolka med jämförelser av andra länders ledare utan se som en beräknande taktik att locka röster från alla upptänkliga positioner på den politiska skalan.

Obi har bytt sina politiska allianser flertalet gånger under det gångna året och det ger snarare en bild av opportunism än politisk riktning. Detta närde flesta nigerianer vill ha stabilitet Att Nigerias statsapparat är en socialistisk centralstyrd konstruktion är heller inget som man skall tro att Peter Obi har intresse av att försöka omforma. Trots att ett av de bidragande problemen med säkerhetssituationen i landet är den centralstyrda polisorganisationen och dess svagheter.

De ekonomiska problemen i landet är fler än bara den akuta sedelbristen. Landets utlandsskulder äter upp fyrtioen procent av landets utgifter och inflationen ligger för tillfället runt tjugo procent.

Säkerheten i landet är också ett problem som växer sig allt större. Jihadister, väpnade banditligor och inte minst etniska konflikter håller landet i ett ständigt våldsutövande.

Peter Obi kan bli den möblerar om den politiska kartan i Nigeria men det kan lika gärna sluta med att hans potentiella väljare sviker honom. I Afrika brukar de unga rösterna inte gå att förutse via valundersökningar. De unga väljarna, i Nigeria är 61 procent av befolkningen under 25 år, ändrar sig från stund till annan och är oerhört svåra att förutse. Obi är Igbo och enbart röster från Igbo-folket kommer inte att räcka till för att vinna valet.

Som brukligt söder om Sahara faller mångas röster till någon inom den egna etniska gruppen och även om Igbo är den tredje största etniska gruppen i landet kommer Peter Obi att behöva vinna röster utanför sin egen etniska grupp.

På lördag får vi veta om statens stöld av medborgarnas pengar är tillräckligt för att skaka om i valurnorna eller om det istället förlamar medborgarna från att våga sig på förändring.

Kenya

Vad som till en början antogs vara ett fall av den moderna postcovid-åkomman "plötslig död" har utvecklats sig till ett mordfall med oklara motiv och kanske än mer oklart utförande. Förra veckan klev 46-åriga Lilian Waithera ut från sitt jobb på Kaunda Street, Nairobi, tillsammans med  sin kollega Damaris Achieng. De två kvinnorna lämnade sin arbetsplats på National Hospital Insurance Fund, där Lillian Waithera hade hållit en tjänst sedan femton år tillbaka, någon minut innan halv sex på eftermiddagen.

De två hade knappt hunnit ut på gatan och påbörjat sin promenad på stadens gator innan Lillan plötsligt höll sig för bröstet och bad sin kollega Damaris att ringa efter en ambulans. Sedan föll Lillian till marken blödandes ur mun och näsa. När ambulansen anlände tjugoåtta minuter senare var allt de kunde göra att konstatera att Lillian var död.

Då man bedömde att inget fanns att göra och att det var ett plötsligt hjärtstopp utfördes inga närmare undersökningar av varken kroppen eller platsen där och då.

Först vid obduktionen av Lillian kropp upptäcktes en kula begravd i en av hennes lungor. Detta framkallade en mer noggrann undersökning som visade att kulan hade träffat Lillian i en brant vinkel ovanifrån.

Nu påbörjade polisen en utredning som genererade den vanliga mediabilden till allmänheten.

Lillian hade inga ovänner, hon var omtyckt på sin arbetsplats et cetera. Hennes man lät berätta att Lillian inte hade några hemligheter.

Med det tystnade medias bevakning av fallet. Antingen hade Lillian beskjutits från en av de två högre byggnader inom synhåll på Kaunda Street eller hade kanske ett vårdslöst hanterande av skjutvapen i närområdet orsakat en kula på rymmen som slutligen avstannat sin resa i fru Waithera? Det hela var helt klart något av ett mysterium men för journalisterna fanns det inte mer att gå på och polisutredningen förväntades inte resultera i några egentliga svar.

En vecka efter mordet överraskas vi plötsligt med ett gripande av en misstänkt gärningsman. Polisen meddelade i torsdags att man gripit en Julius Kimani Mwangi misstänkt för mordet på Lilian Waithera. I övrigt har man varit tyst om detaljer från utredningen. I stället för ytterligare en komplicerad utredning som får självdö i högen av outredda brott kanske vi står inför en upplösning av ett märkligt mord på Nairobis gator.

Vem ligger bakom och varför? Spekulationerna rör sig från korruption som gått snett till att Lillians make kanske ändå hade hittat någon hemlighet. Det återstår fortfarande att se vad som ledde fram till detta något ovanliga mordfall.

Västafrika

Minst 51 soldater dödades i ett bakhåll i norra Burkina Faso på fredagen. Attacken kom två dagar innan Frankrikes slutgiltiga tillbakadragande av sin trupp i landet. Bakhållet skedde i ett område i provinsen Oudalan som gränsar till Mali, varifrån terrorgrupperna som opererar i Burkina Faso stammar, som ett resultat av Tuareg-upproret där 2012.

Den burkiniska armén har inte lämnat några kommentarer om vilken terrorgrupp som stod bakom bakhållet men låter meddela att man i kontraattacker har dödat 60 terrorister i flyganfall. Med anledning av att Frankrike har tvingats lämna såväl Mali som Burkina Faso riktar man nu in sig på en ny militär strategi för Västafrika. Frankrikes försvarsminister Sebastien Lecornu har besökt Elfenbenskusten för att erbjuda ett utökat samarbete inkluderande såväl militär träning som militärmateriel.

Då Burkina Faso och Mali inte längre ser nyttan i västs militära inblandning står och faller Frankrikes intressen i regionen med att knyta närmare band med länder som Niger, Benin och Elfenbenskusten. Frankrike har börjat att kratta vägen för mer inblandning i dessa länder genom att berömma dem för deras intresse av att stärka sina militära förmågor i takt med att jihadist-hotet har ökat.

Väst tappar allt mer av inflytande i Västafrika och de junta-styrda Mali och Burkina Faso har, medan de alltjämt förnekar närvaron av ryska legosoldater, uttalat att de skulle välkomna hjälp från Ryssland.

Nu eskalerar dessutom situationen i Västafrika på ett sätt som ingen som ingen på förväg hade förväntat sig. Benin trodde sig vara relativt skyddade och koncentrerade sig på att öka sina säkerhetsstyrkor i norra delen av landet, den som som gränsar till Burkina Faso. Men efter att ha drabbats av en snabb eskalering av terroristattacker har staterna med havskust nu fått se en ny taktik från jihadisterna. Plötsligt är det kustområdena som blivit vägen in i länder som Benin, Elfenbenskusten och Togo.

Benin drabbades under andra halvåret av 25 terroristattacker jämfört med 2 samma period 2021.

Benins president Patrice Talon säger att man under 2022 ökade sina militära utgifter med motsvarande drygt 1,3 miljarder kronor. Dessa pengar har gått till rekrytering av soldater, fortifiering av baser och uppgradering av militärt materiel. Då juntorna i Burkina Faso och Mali har tröttnat på sina allierade i väst ser kustbandet i Västafrika ut att bli västs och i första hand Frankrikes nya ankare i regionen.

Knappt har man hunnit blåsa faran över efter det senaste Ebola-utbrottet i Uganda innan det plötsligt börjat dö människor i Ekvatorial Guinea av en ännu ej identifierad viral hemorragisk feber (VHF). VHF innebär en sjukdomsbild med hög feber och blödningar från olika kroppsöppningar.

Ännu vet man inte vad som har orsakat utbrottet men hittills har det krävt åtta dödsoffer och tvåhundra människor i de två byar som är drabbade är satta i karantän. Prover har skickats till Gabon och Senegal för analys och hälsomyndigheterna i Ekvatorial Guinea arbetar nu febrilt med isolationsåtgärder för att försöka hindra en spridning av smittan i landet.

Samtidigt fortsätter kolera-utbrottet i Malawi att skörda offer. Sedan vi rapporterade om utbrottet för två veckor sedan (läs mer här) har antalet rapporterade fall ökat från trettio- till trettiosjutusen fall och antalet döda i kolera har passerad 1 300.

Världshälsoorganisationen, WHO, bedömer nu risken för fortsatt spridning inte bara i Malawi utan till grannländerna som "Mycket hög".

Redan nu finns det bekräftade kolera-fall i grannländerna Mozambique och Zambia och i själva Malawi är smittan aktiv i 27 av landets 29 regioner. Landet har rullat igång två stora vaccinationskampanjer men då tillgången till vaccin är begränsad har man endast erbjudit den första dosen av vaccinet som kräver två doser för önskad effekt.

Huruvida detta kan leda till ytterligare komplikationer för att få stopp på den pågående epidemin är oklart.

2022 rapporterades cirka åttiotusen kolera-fall i hela Afrika och nya fall är i år rapporterade i länder som Burundi, Kamerun, Demokratiska republiken Kongo, Etiopien, Kenya, Nigeria och Somalia. Det finns en stor risk enligt WHO att Afrika kommer att drabbas av rekordår för kolera-smitta.

Kenya

Ett gruvras i en guldgruva i Kakamega har kostat minst tre gruvarbetare livet. Olyckan får extra uppmärksamhet efter att den lokala guvernören Fernandes Barasa tidigare beslutat att all gruvdrift i distriktet skall granskas. I Kakamega county är hantverksmässig gruvdrift den enskilt största inkomstkällan för distriktet där cirka åttatusen människor beräknas vara gruvarbetare.

https://twitter.com/CisNyakundy/status/1623593254603132930

Tanken är att granskningen skall leda till att det lokala länsstyret - Kenyas gruvmyndigheter - skall kunna utfärda licenser för den hantverksmässiga gruvdriften i regionen. Idag är de åttatusen gruvarbetarnas verksamhet i strikt mening olaglig, samtidigt som alla inblandade är fullt medvetna om att den ekonomiska situationen i distriktet skulle vara än mer utsatt om inte guldgruvorna försörjde totalt runt femtontusen människor.

Licenserna hoppas man skall leda till bättre säkerhet och kunskap runt gruvdriften.

Räddningsarbetet för att försöka gräva fram de tolv gruvarbetare som stängdes in i gruvan i Sigalagala i Kakamega sattes igång omedelbart efter att raset hade inträffat. Som svar på guvernörens krav på licenser för att öka säkerheten har de gruvarbetare i den raserade gruvan krävt att få ingå i räddnings- och katastrofförvaltningen som visat sig vara såväl illa förberedda och uselt utrustade när de nu väl fanns ett behov av dem.

Patrick Mukhule, ordföranden för Kakamega Mining Resilient Team sade att trots att brytandet gynnar distriktet när det gäller intäkter som genereras genom avgifter, har gruvarbetarna fått en dålig överenskommelse med myndigheterna och att katastrofförvaltningen borde anställa de unga män som under räddningsarbetet i gruvschakten visat på att de kan hantera extrema och farliga situationer.

Puntland/Somaliland

Förra måndagen bröt det ut strider i staden Las Anod efter att lokala klanledare gjort ett uttalande om att man vill återföra Sool-regionen till Somaliskt styre. Situationen eskalerade omgående då Sool regionen ligger i både det självutropade Somalilands som i det självstyrande Puntlands intressesfär. Uttalandet om ett återgående till Somaliskt styre backades upp av muslimska ledare samt flera organisationer från civilsamhället.

Sool-regionen har tillhört Somaliland sedan 2007 då styrkor från Somaliland med hjälp av med etiopiska styrkor återtog Sool till Somaliland efter att det under nio år varit en del av Puntland.

Även staten Khatumo har intresse av regionen och anser sig ha rätt till regionerna Sool, Sanaag och Cayn och dess inblandning i konflikten är ännu oklar. Eldupphör efter förhandlingar inleddes inför den gånga helgen. Dock rapporterades om artillerield över Las Anod under lördagen och rapporter om ytterligare dödade och skadade civila i staden. Regeringen i Somaliland säger att man endast agerar i självförsvar och i övrigt har hållit överenskommelsen om eld upphör.

Somaliland lämnade Somalia och utropade sig själva som självständig stat efter Somalias fullständiga sammanbrott 1991. Innan dess hade invånarna i området varit svårt förföljda och trakasserade av myndigheterna i det Somalia som då styrdes av den marxistiske diktatorn Mohammad Siyad Barre. Området befolkas i huvudsak av Isaaq-klanen, vilken Siyad Barre och hans ministrar försökte rensa ut och eliminera.

Konflikterna i de områden som Somaliland och Puntland idag båda anser sig ha rätten till grundar sig fortsatt på klankonflikter.

Det återstår att se vilken stats fana som vajar över Sool-regionen när året är till ända.

Botswana

Botswanas gruv- och energiminister Lefoko Moagi uppmanar afrikanska ledare till eftertanke under den mineralrush som nu har uppstått på kontinenten efter västvärldens beslut om grön samhällsomstörtning.

Flera afrikanska stater ser möjligheten att snabbt tjäna pengar på utländska gruvbolags mineralutvinning och risken är överhängande att länderna sedan kommer att lämnas med stora övergivna gruvområden, en miljöpåverkan som kan ta årtionden att återställa till enorma kostnader, varnar Lefoko Moagi.

När det är en rush kommer folk hit, tar vad de vill ha och försvinner sedan lämnande efter sig gapande hål i Afrika, sa Moagi under konferensen Investing in African Mining Indaba i Sydafrika i början av februari.

Botswana är kanske det land i Afrika som har hanterat sin gruvdrift bäst om man ser till att behålla vinster i landet och livslängd på gruvprojekt (du kan läsa mer om detta här). Botswana är kanske också därför de som kan se på det uppkomna nyintresset för gruvindustrin med nyktrast ögon. Moagi konstaterar att västvärldens energirevolution har lett till liknande energibrist som den i stora delar av Afrika och säger att fler länder än Botswana nu borde utnyttja situationen.

Medan vi nu har ett fönster för kol kan vi trycka ut kol i regionen för att stoppa vår lokala energikris, sa Moagi.

Samtidigt skriker inte minst Europa efter fossila bränslen efter att genom sin gröna revolution beordrat halt för modern energiutveckling för en lång tid framöver.

Afrika kan nu utnyttja väst behov av att köpa kol för att finansiera sitt eget energibehov genom att sälja dyrt till utländska köpare.

I Bugisa, östra Uganda, försöker Musa Hasahya Kasera som många andra familjefäder göra sitt bästa för att försörja sin familj. Tyvärr är Hasahya sedan en tid mellan jobb och det har naturligtvis bidragit till svårigheter att få ihop resurser nog för att föda hela familjen. Trots att Hasahya håller familjemöten en gång i månaden har två av hans fruar nu valt att lämna familjens hemman och tre andra fruar har valt att, åtminstone tillfälligt, flytta till grannbyn för att söka försörjning.

Tidigare i livet kunde Hasahya åtnjuta respekt och status eftersom han var en framgångsrik boskapshandlare och slaktare i yngre år. Inte sällan ledde detta till att andra män i byn erbjöd Hasahya sina döttrar till honom att ta till sina fruar.

Hasahya som verkar vara en man med en positiv grundsyn på livet har aldrig tackat nej till en ny ung hustru och har med åren samlat ihop en respektabel skara av tolv fruar.

Den nu 68-åriga Hasahya har också försökt att på bästa sätt fördela sin kärlek jämt på alla sina fruar vilket har välsignat honom och hans hustrur med 102 barn. Som stöd för att komma ihåg vilka barn som är hans egna i byn agerar en av hans söner, en av få i familjen som har fått en skolutbildning, minneshjälp och kan berätta vilka barn som de träffar tillhör familjen. Eftersom det tar en tid, även med tolv fruar, att avla 102 barn är deras åldrar mellan tio och femtio år gamla. Då Hasahya inte kommer ihåg namnet på sina barn, inte heller namnet på samtliga fruar, har han nogsamt antecknat i sina anteckningsböcker vilka barn som han har med vilken fru.

Även de 578 barnbarnen finns väl dokumenterade i anteckningsböckerna.

Med endast två tunnland mark och traditionella jordbruksmetoder har Hasahya svårt att få livspusslet att gå ihop. ”Först var det ett skämt... men nu har det här sina problem” säger Musa Hasahya Kasera och berättar att samtliga hustrur nu tar preventivmedel för att åtminstone inte sätta fler barn till världen.

Man får ändå säga att det krävs en ordentligt positiv syn på livet för att bilda en familj med 693 familjemedlemmar i en by med totalt cirka fyra tusen invånare.

Tanzania

Det är något med moralisk indignation som får mig att instinktivt ta parti för källan till uppbragtheten. Förstå mig rätt, det kan finnas mänskliga beteenden som är bekymmersamma i ett samhälle där många människor lever tillsammans. Dock finns det något i moralpanik som alltid får den att skena likt ett rusande lok utan bromsar. Pendeln slår alltid över för långt åt andra hållet.

I den tanzaniska trafiken upprörs nu allmänheten över att det blivit populärt att åka på bakhjulet på motorcykel och få det filmat för att lägga ut sin skicklighet på sociala medier.

Visst det är dumt och farligt. I Tanzania dog nyligen en tonårig ung man hastigt när hans huvud och kropp mötte en vindruta på en mötande bil under en av dessa övningar.

Onödigt, farligt och dumt. Men var det det där med pendelns rörelser.

Inte är det nog att medborgarna ropar efter att myndigheterna skall ta tag i buskörandet. Nej polisen svarar med att rusta för att ta tag i allehanda trafikförseelser med hårda nypor. Man måste ju visa medborgarna att man lyssnar på dem. Därför skall polisen nu jaga de som dansar på övergångsställen, glider fram genom stadens gator och torg med rullskridskor utan de enligt lagen föreskrivna personskydden.

Inte minns uppmanar nu polisen alla som joggar att göra detta i föreningsform och att varje klubb i samråd med polisen planerar sina joggingturer för att polisen skall kunna bistå med uniformerad hjälp att dirigera joggarna fram på säkra gator. Eller helt enkelt avslå ansökan med hänvisning till att man nu har alla poliser upptagna med att bevaka övergångsställen för att stävja olaglig dans. På känt polisiärt manér.

Kenya

I min västra grannstad Homa Bay har flera djurägare fått ett flertal getter och får dödats av en flock hyenor som misstänks ha rymt från nationalparken Ruma. För flera av de drabbade är det ett hårt ekonomiskt slag när de förlorar flera djur samtidigt.

Här är boskap pengar.

Man säljer av sina djur när man behöver finansiera större utgifter som skolavgifter et cetera.

Minst tio får har hittats med brutna nackar av sina ägare och situationen har bedömts allvarlig att ett flertal äldste och lokala ledare har samlats och beslutat att ge myndigheterna en chans att ta in sina hyenor till nationalparken annars kommer man att starta en öppen jakt på hyenorna.

En annan sorts hyenor är vuxna människor som utsätter barn för diverse otidigheter. I Kisii står ny sex lärare inför skranket efter att ha fått ett antal elever i andra klass att simulera olika samlagsställningar. Syftet med dessa simuleringar verkar ha haft till enda syfte att roa lärarna. Lärarna har filmat de olika sexuella aktiviteterna och delat dessa filmer med andra.

De fem lärarinnorna och läraren misstänks för olämpliga och oanständiga handlingar som skildrar homosexuella akter. Om de anses skyldiga kommer de dömda att avregistreras som lärare och kommer inte att kunna fortsätta inom yrket.

Zimbabwe

Trettio minuters bilfärd från huvudstaden Harare skall man nu bygga staden Zim Cyber City. Till att börja med har man redan färdigställt ett sex våningar högt och påkostat riksdagshus där staden skall etableras. Regeringen hävdar att det finns en efterfrågan att få bo i denna nya moderna stad som kommer att kosta i runda slängar 600 miljarder kronor att få på plats.

Regeringen är också öppna med att man vill locka zimbabwier i diasporan att flytta hem igen. Man kan misstänka att det är med kunskapen om att diasporan är ekonomiskt mer välbeställda än den svårt prövade befolkningen som lever kvar i landet denna önskan uppstått.

Varje sund själ ställer sig frågan om huruvida detta projekt verkligen kan vara en rimlig prioritet när Belarus president Alexander Lukashenko är på besök i Zimbabwe och precis har lovat att skänka landet traktorer, skördetröskor och lastbilar. Anledningen till denna vänlighet är att hjälpa Zimbabwe att mekanisera sitt jordbruk.

Samtidigt som regeringspartiet i landet lyckats föra jordbruket tillbaka cirka hundra år på endast femtio år tänker man sig att man skall bygga en lyxstad för ohemult mycket pengar.

Man måste ta hjälp från Belarus med jordbruksmaskiner till ett värde av cirka 700 miljoner kronor för att utveckla sin jordbruksproduktion och samtidigt beslutar man att bygga en lyxstad så ytterst få medborgare i landet kan våga drömma om.

Vägarna fram till den plats där staden kommer att ligga har man dock inte råd att underhålla. De är fortsatt i uselt skick till den grad att det är svårt att hålla högre hastighet med bil än med åsna. Informationsminister Monica Mutswangwa hävdar med bestämdhet att det finns en marknad för Zim Cyber City, att diasporan nu kan få se höghus i sitt hemland och därför kommer att drabbas av en stark vilja att återvända hem.

De projektbilder på staden som finns att beskåda skvallrar om att det kommer att vara en liten stad, snarast ett kvarter eller två om man jämför med en större svensk stad. Det är heller inte helt klart vad det är för specifik egenskap som gör den särskilt cyber heller. Det är dock klart att det är ytterst tveksamt att man har kapacitet att erbjuda Zim Cyber Citys framtida invånare tillräckligt med vatten eller elektricitet.

Min prognos denna vecka är att Zimbabwe kommer att bygga en bråkdel av den planerade staden. Då de få som kommer att flytta in i ett halvfärdigt Zim Cyber City kommer vara regeringsmedlemmar naturligtvis kommer vatten och elektricitet i tillräcklig mängd att ordnas. Dock kommer man inte få in en enda krona för bostäderna då regeringen kommer att fatta beslut om att dess medlemmar behöver bo gratis.

Denna gången blir vårt svep över de senaste händelserna i Afrika en blandning av ekonomi och hälsa. Det är onekligen två ständigt aktuella ämnen oavsett var i Afrika man riktar blicken.

Vill man rikta in sig på det sämsta av det sämsta i ekonomiklassen gör man det enkelt för sig att titta på Zimbabwe. Men vi startar i Uganda där ett stort oljeprojekt nu har fått klimataktivister i både när och fjärran att protestera.

Under Albertsjön i Uganda hittade man 2006 en oljereserv som skulle kunna ge landet fantastiska inkomster. Sedan oljan upptäcktes har dock en mängd storbanker runt om i världen vägrat att låna ut pengar till den mest avgörande delen av projektet. Nämligen den pipeline som skall byggas från Albertsjön i Uganda till hamnstaden Tanga i Tanzania.

Anledningen till bankernas motstånd är att man anser att Uganda inte skall borra efter olja i ett område som man ser som skyddsvärt. EU och andra klimataktivistiska föreningar har protesterat högljutt mot hela projektet. Även inom landet hörs protester från den politiska oppositionen.  Oppositionsledaren Kizza Besigye har exempelvis sagt att ingen i hela världen vet vad som händer i naturen när man borrar efter olja. Ett något magstarkt påstående.

Den pipeline som man skall dra från Lake Albert trodde de flesta bedömare skulle passera genom Kenya fram till hamnen i Lamu. Detta hade varit det självklara valet om man bara såg projektet som en pipline som skall dras över ett geografiskt område kortast möjliga sträcka. Fördelen hade dessutom varit att olja som tas upp av Africa Oil i norra Kenya också hade kunnat transporterats via samma pipeline.

Lamu ligger dock i ett område där somaliska terrorister försämrar säkerheten och Lamu ligger så pass geografiskt nära den somaliska gränsen att man ser det som en säkerhetsrisk.

The Kingfisher field där borrningarna snart skall påbörjas av China National Offshore Oil Corporation (CNOOC) förväntas ge 40 000 fat råolja per dag som bäst. Man har beräknat källan att innehålla cirka sex och en halv miljarder fat råolja men att man kan komma åt ungefär 1,4 miljarder av dessa fat med den teknik som står till buds idag. Kina investerar där väst inte vill vara med.

Hela oljeutvinningsprojektet är ett samarbete mellan CNOOC, franska TotalEnergies och det statsägda Uganda National Oil Company.

Licencen för bygget av den pipeline som nu skall bli världens längsta i sitt slag är tilldelat East African Crude Oil Pipeline Company Ltd som ägs till sextiotvå procent av TotalEnergies och femton procent vardera av de statliga oljebolagen i Uganda och Tanzania. De resterande åtta procenten ägs av CNOOC.

Att EU har beklagat sig, med undantag för Frankrike, är på många sätt underligt. Gång på gång protesterar man mot de energiprojekt i Afrika som kan ge länderna på kontinenten möjlighet till ekonomisk utveckling på samma sätt som vi har haft i Europa.

Varje gång EU protesterar mot, och vill stoppa, liknande projekt i Afrika tar Afrika steg närmare och närmare Ryssland och Kina. Snart är det bara Frankrike av de europeiska länderna som gör större affärer i Afrika och det är en förlust för Europa i slutändan.

2025 beräknas den första oljan pumpa fram ur den ugandiska marken.

Zimbabwe

I Zimbabwe är det snart sagt inte någon som litar på landets ekonomiska system. Man undviker sin egen riksbanks valuta som pesten då man dras med en inflation på ett par hundra procent, en bra dag.

I kölvattnet på de problem som uppstår när man måste göra affärer i andra länders valutor dyker det upp praktiska tillkortakommanden som måste lösas. Ett av dessa praktiska dilemman är bristen på sedlar i den valuta man använder.

De flesta som köper och säljer varor i Zimbabwe föredrar amerikanska dollar framför landets egen variant av dollar. Som i de flesta sub-sahariska länderna är amerikanska dollar alltid eftertraktade. Dock uppstår problem om man har problem med inflödet av de sedlar som skall cirkulera i det ekonomiska systemet.

Sedlar slits. Någon sade en gång att amerikanska dollar är världens mest populära sedlar därför att de är som gjorda för att förfalska. Jag vet inte om denna gamla sanning fortfarande har fog för sig men i Zimbabwe är problemet att sedlarna går sönder. Utslitna och tunna som kolibrivingar faller de mer och mer isär av cirkulationen från hand till hand.

Dessutom litar man inte i Zimbabwe på sina egna banker. Bankerna i Zimbabwe är skyldiga att byta in gamla slitna sedlar, även ”greenbacks” mot nya krispiga sedlar. Det lockar dock inte de flesta mindre handlare och privatpersoner som inte vill behöva passera sina sedlar genom det system som hyperinflaterar allt den lägger sina korrupta labbar över.

Så även om det går att gå till en bank och växla in sin gamla slitna sedel mot nya vill inte ens större handlare som stora köpcentra och liknande ta emot slitna sedlar. De litar helt enkelt inte på att banken tar emot dem. Därför finns det en andrahandsmarknad för sedlar.

Så länge serienumret på sedlarna är läsbart på båda sidan av sedeln finns det ”sedelreparatörer” som gärna köper dina dollarsedlar till ett pris.

Med egna klisterblandningar lagar man sedan revor på sedlarna för att få dem att överleva ett tag till. Sedlar som inte duger för de stora butikskedjorna, och som bankerna erbjuder inflaterade zimbabwiska dollar i utbyte emot, har en självklar plats i de lägsta skikten av det ekonomiska systemet. Dessa sedlar roterar på de lokala frukt- och grönsaksmarknaderna tills de helt enkelt inte går att rädda längre.

Malawi

Kolera härjar i Malawi. Hälsominister Khumbize Chiponda säger att de hittills 30 621 rapporterade fallen är de hösta noterade antal fallen för landet någonsin.

Kolera är en bakteriell sjukdom som sprids via förorenat dricksvatten.  I Sverige har fem fall rapporterats den senaste tioårsperioden. Bakterien, Vibrio cholerae, finns inte i Sverige utan personer som upptäcks med sjukdomen här har fått den med sig från en utlandsvistelse.

Det som gör sjukdomen dödlig, upp till femtio procent av de smittade kan avlida, är att bakterien framkallar en riklig vattnig avföring som kan uppgå till mer än tjugo liter på ett dygn.

Detta leder till att den smittade förlorar stora mängder vätska och salter snabbt nog för att nästan omgående utsätta dem för livsfara.

Utbrottet av kolera i städerna Lilongwe och Blantyre har redan krävt drygt tusen personers liv.

Khumbize Chiponda ser att en orsak till den snabba spridningen nu är att de som avlider i sjukdomen tas hand om och tvättas av sina familjemedlemmar. Samma familjemedlemmar som sedan förbereder maten till begravningsfesten.

Som alltid. Håll era händer rena.

Kenya/Somalia

En undersökning i Nairobi visar att de flesta kvinnliga somaliska flyktingar tar preventivmedel utan sina mäns vetskap eller tillåtelse. Då det är männen som fattar dessa beslut för sina fruar måste kvinnorna ta dessa preventivmedel i hemlighet.

Undersökningen är utförd av Dr Eliphas Gitonga, genom intervjuer av 605 gifta somaliska flyktingkvinnor i åldrarna 15-39 i Nairobi County. Att kvinnorna döljer sitt användande av preventivmedel är inte enbart för att det är mannen som skall fatta beslut i äktenskapliga frågor utan också för att om de äkta männen skulle få nys om sina kvinnors preventivmedel är risken för att drabbas av mannens fysiska vrede överhängande.

Om man ser till samma grupp i Sverige skulle det vara ytterst upplysande om man kunde se en liknande undersökning här. Det skulle kunna ge svar på frågan om kvinnors vilja att tillgodogöra sig olika former av familjeplanering är avhängigt av hur stort eget ekonomiskt ansvar familjen själva måste ta för sina barn.

Situationen i Burkina Faso blir allt mer högexplosiv med en militärregim som allt mer ser ut att försöka eliminera konkurrensen om makten. Regimen i Burkina Faso har gett Frankrike en månads respit, sedan skall deras soldater ha lämnat landet. Det har sedan den nya juntan tog makten i september ifjol blivit ökad friktion mellan Burkina Faso och Frankrike. Frankrike hävdar att militärjuntan anlitar Wagnergruppen för legosoldatstjänster och har vägrat att arbeta sida vid sida med dessa. Samtidigt har den egna militären i landet precis fritagit 62 kvinnor och fyra spädbarn som tagits som gisslan av jihadister.

https://twitter.com/PetrVTuma/status/1615094675182080000

Det är möjligt att man med denna framgång anser sig ha tillräcklig militär styrka för att ta sig an de problem landet står mitt uppe i med en stor del av landets norra delar helt kontrollerade av islamistiska terrororganisationer som al-Quaeda och Islamiska Staten. Situationen i norra Burkina Faso är snarast att likna vid en fullskalig invasion. Man beräknar att cirka 40 procent av landet inte är under statens kontroll.

Delar av landet är under blockad av jihadisterna som hindrar transporter och samhällstjänster att nå regionerna. Att internationella styrkor fortsatt misslyckas med att leverera säkerhet i landet gör en militär förstärkning i form av ryska legosoldater begriplig.

Burkina Faso krävde i december att FN:s Barbara Manzi skulle lämna landet och förklarade henne persona non grata. Två veckor senare, i början av januari i år, meddelande regeringens talesman Jean-Emmanuel Ouedraogo att Frankrikes ambassadör Luc Hallade hade uppmanats att lämna landet.

Frankrike har svarat med att höja ett varningens finger över att den franska militära frånvaron kan riskera att de islamistiska terrorgrupperna tar tillfället i akt och flyttar fram sina positioner. Det är dock svårt att se att fyrahundra franska soldater skulle göra någon skillnad för landets säkerhet framgent då ingen skillnad har kunnat skönjas till dags dato.

https://twitter.com/matinyarare/status/1617414368001499137

Schismen mellan de två länderna startade redan samtidigt som Ibrahim Traore tog makten från den tidigare presidenten och tillika kuppmakaren Paul-Henri Sandaogo Damiba. Traore beskyllde fransk trupp för att skydda Damiba samt att Damiba planerade en motkupp med hjälp av fransk trupp. Detta förnekades naturligtvis av Frankrike.

De nu befriade kvinnorna togs till gisslan för drygt en vecka sedan och var ett trendbrott i Burkina Faso. Det har tidigare varit relativt säkert för kvinnor i landet att röra sig fritt. Det har som regel varit män som tagits som gisslan av terroristerna. De kvinnor som tidigare tillfångatagits har varit enstaka isolerade företeelser men det vi nu har fått se i form av ett tillslag där man tar dussintals kvinnor som gisslan i en direkt attack mot en by kan vara en ny taktik från jihadisterna. Ett mönster vi känner väl till från länder som exempelvis Nigeria. President Traore sade i ett uttalande att terroristerna nu vet att militären kommer att agera beslutsamt att de kommer att istället ge sig på de mest utsatta, kvinnor och barn.

Ett par kvinnor lyckades fly till fots från sin fångenskap redan vid ankomsten till platsen där de lämnades av och samlades ihop. De tog sig genom sten, buskar och törnen sig fram till sin hemby och har uppenbarligen lyckats lämna tillräcklig information för att militären snabbt kunnat agera och slå till mot platsen där deras medsystrar hölls fångna.
Ej ännu bekräftade uppgifter om flera hämndattacker från islamistiska terrorgrupper efter fritagandet av gisslan är i omlopp men det återstår att se vad som hänt och kommer att hände i kölvattnet av den aktuella händelsen.

https://twitter.com/jcokechukwu/status/1617147857819111425

Senegal

Det allmänna omdömet om Senegal är att det är ett politiskt stabilt trots en omvärld i ständig oro. Den relativa stabiliteten har inte minst tillskrivits landets president sedan 2012, Macky Sall.

Macky Sall har varit i politikens tjänst sedan 1980-talet och har tjänstgjort som minister, premiärminister och de senaste snart tretton åren som president. Under sin tid i politiken har han formats till en mycket erfaren och slipad statsman. Han har förhållit sig neutral i Ryssland-Ukraina-kriget med vetskapen om att det är alltför riskabelt och osäkert att luta sig enbart mot väst. Sall har också utan att tveka stått upp för sitt eget lands kultur och moral mot USAs ex-president Barack Obama som försökte övertala Macky Sall att ta bort Senegals lagar mot homosexualitet.  Så sent som 2016 sade Sall att "Never, under my authority, will homosexuality be legalized in the Senegalese lands."

https://twitter.com/Macky_Sall/status/1617158828629311490

Macky Sall är alltså en politiker som inte böjer sig för vinden. Vilket naturligtvis är en förklaring till att han sitter kvar till synes säkert på sin position.

En man som Macky Sall släpper inte sin hand om makten hur som helst. Definitivt inte frivilligt.

Ett sätt att göra det svårare för oppositionen att få en verklig chans till att komma över den åtråvärda makten är att fälla dem med juridiska processer.

Att tysta deras röster utan våld.

En relativt ovanlig inställning till politiskt motstånd i Västafrika.

Senast i raden av oppositionsledare att råka ut för detta är Ousmane Sonko som kom på en tredjeplats i presidentvalet 2019 och sedan dess har haft en stadigt ökad popularitet. Under 2022 blev han vald till borgmästare i Ziguinchor och ingen kunde undgå att se Sonko som en utmanare till den sittande presidenten.

https://twitter.com/_____Nguri/status/1617313091460689922

Sonko som efter sin magisterexamen i juridik arbetade som skatteinspektör har tidigare fått känna på hur illa det kan gå om man ger sig på elitens förmåner. 2016 agerade han visselblåsare när han upptäckte hur ett upplägg, med vad vi i dagligt tal skulle kalla skalbolag, hjälpte den senegalesiska toppen att skattebefria sina inkomster via kanadensiska bolag i Senegal. Sonko befriades från sin anställning som resultat av sitt avslöjande.

Nu ser det dock ut som att de ungas röst i Senegal kom för nära makten på fel väg. I dagarna blev det klart att Ousmane Sonko åtalas för bland annat våldtäkt och dödshot.

Om det är sant eller inte kommer vi med största sannolikhet aldrig att få veta. Kanske gick Sonko till den där massösen och kanske våldtog han henne och sedan hotade henne till livet om hon inte höll tyst om det inträffade. Kanske inte.

Vad vi kan vara ganska säkra på däremot är att han kommer att fällas och dömas.

Efter det kommer Ousmane Sonko inte längre vara ett politiskt hot och Senegal kommer att fortsätta att vara politiskt stabilt i en omvärld av oro i det allmänna omdömet.

https://twitter.com/mamadoulaye/status/1617347632300687361

Kenya

Härförleden fick jag en fråga från en läsare om varför jag inte skriver mer om Somalia? Det är en känslig fråga. Särskilt då jag gång efter annan med något dåligt samvete ännu en gång undvikit att nämna något om den senaste utvecklingen i Somalia. Eller det kanske är just det. Det är ingen utveckling i Somalia. Det finns alltid en mängd senaste händelser i Somalia, aldrig någon senaste utveckling.

Etniska grupper och gränsers flyttande genom åren leder till en aldrig sinande ström av konflikter som aldrig kommer lösas. Den östra och norra delen av Kenya är ett sådant exempel. En bit torr och tråkig mark som är befolkat av somalier och just nu är en del av dessa somalier delar av den somaliska grenen av al Shabaab. Dessa jihadister har ett brinnande hat mot Kenya sedan Kenya har varit Somalia behjälpliga med att försöka utrota denna mänskliga varböld och fortsätter därför sitt lågintensiva krig mot Kenya på kenyansk mark.

https://twitter.com/Ikoofiro/status/1616286436386344960

I Garissa har islamisterna under de senaste veckorna utsatt bilar, bussar och lastbilar för granatattacker som dödat flera kenyaner. Som svar på detta utförde kenyansk militär en attack som slog ut och dödade tio al Shabaab-terrorister.  Nu väntar alla på vad motdraget blir i detta ändlösa elände till konflikt. Kommer de somaliska terroristerna att enligt känd modell att försöka spränga något borgmästarkontor eller har man fortfarande styrkan att iscensätta en massaker i något köpcentrum i Nairobi?

https://twitter.com/GroundHawkKE/status/1616705385582190597

https://twitter.com/CTP_Kenya/status/1617410231742648320

Låt oss avsluta med att hylla en fallen entreprenör.  Den nionde januari avled spritpampen Francis Kiambi, eller Francis Kiambi Matanka Kiriiro, i sitt hem endast två veckor innan sin femtionde födelsedag.

Hur  tidigt Francis Kiambi än mötte sitt öde var han stor i livet. Redan under sin studietid startade hans affärsmannaskap då han helt enkelt slog upp en liten butik på campus. Samtidigt som han studerade agrikultur på University of Nairobi startade alltså hans entreprenörsbana parallellt med studierna genom försäljning av snabbmat, läsk och juice.

Francis kommer att bli ihågkommen för att han var en företagsledare som folket älskade. Som alla framgångsrika företagsledare i Kenya måste de också bli en del av politiken. Det är två delar av samma liv och närmast en självklarhet bevakar man sina intressen på alla dess arenor här.

https://twitter.com/KindikiKithure/status/1615810014974775321

Patiala Distillers Kenya i Nairobi är kända för sina produkter Konyagi, Blue Ice Vodka, Gold Medal Brandy, Best Classic Gin, och Diamond Ice samt att de lyckades få ensamrätt som återförsäljare av en del importerade drycker som det danska ölet Faxe. Hans intresse för agrikultur gjorde honom dessutom till en framgångsrik producent av dirra (sorghum) och vattenmeloner och till och med import av timmer fanns med bland hans affärsintressen.

I takt med ökad rikedom från sitt kenyanska alkoholimperium ökade också Francis välgörenhetsarbete och det rörde sig verkligen från stort till smått. Francis Kiambi kunde betala studieavgifter till fattiga men lovande ungdomar samtidigt som han sköt till stora summor pengar till politiska kampanjer och partier. Han lyckades aldrig vinna något av de lokala val han själv ställde upp i men betraktades som något av en kungamakare i kulisserna. Hur mycket av det som är sanning eller skröna kan få dö med Francis Kiambi själv.

Hans mest underhållande strider och slag stod alltid mot skattmasen. Kenya Revenue Authority (KRA) har gjort vad de har kunnat för att få Francis fälld för något av den uppsjö av skattebrott man genom åren anklagat han och hans företag för. Det har alltid varit Francis som vunnit striderna.

2021 stegade en mindre armé av tjänstemän in på fabriken i Nairobi och stoppade produktionen för att utföra en utredning på plats. Man menade att fabriken hade förfalskat tullstämplar och använt dessa för att undvika skatt.

Francis gick till domstol och vann en jordskredsseger. KRA fick på pälsen av domare James Makau som konstaterade att KRA:s agerande var en travesti på rättvisa och att fabriken genast skulle få fortsätta produktionen efter KRA:s obefogade tillslag. Domstolen sade rent ut att KRA skulle hålla sig borta från företagets mark.

Så låt oss sörja bortgången av  Francis Kiambi, en typ av människa och entreprenör som världen behöver fler av. Inte färre.

De så kallade fredsbevarande trupperna som FN fortsätter att stationera i Demokratiska republiken Kongo lämnar efter sig övergivna barn i stor omfattning. De unga tonårsflickorna, ofta i åldern 14 till 15 år, som byter sex mot pengar eller gåvor från de kåta killarna i blåa hjälmar lämnas sedan att själva ta hand om frukterna av dessa utbyten.

Ett annat vanligt förekommande scenario är att FN-soldater inleder förhållanden med de lokala kvinnor som värvas för arbete på förläggningarna, exempelvis som städerskor. När FN-soldatens tjänstgöringsperiod når sitt slut lämnar han förhållandet, ofta utan att över huvud taget informera sin förmodade partner om detta. Resultatet är att en stor del av barnen i de områden de kåta blå är stationerade i lever med ensamstående unga mödrar som har svårt att få livet att gå ihop ekonomiskt.

FN-insatsen Monusco har naturligtvis regler som förbjuder sexuella relationer med minderåriga och förbud mot att betala för sexuella tjänster. Samtidigt har problemet växt till en nivå där Monusco betalar skolavgiften för de barn dess soldater lämnar efter sig. Man känner alltså väl till hur deras soldater roar sig på lokalsamhällets bekostnad.

Då soldaterna sällan delar sin rätta identitet med de kvinnor de inleder sexuella relationer med blir det svårt för kvinnorna att få den utlovade skolpengen betald av Monusco.

FN har lovat att lämna Demokratiska republiken Kongo i förtid, före den planerade reträtten 2024. Detta har vi avhandlat i artikeln Sexturister i blåa hjälmar.

Sydafrika och Moçambique

I Sydafrika har president Cyril Ramaphosa utlovat en utredning efter en film som visar hur soldater slänger en man i en brinnande hög av skräp. På filmen kan man se en soldat med den sydafrikanska flaggan på uniformen. Sydafrika har soldater på plats i Moçambique för att bistå landet i kampen mot islamistiskt våld.

De sydafrikanska soldaterna i Moçambique ingår i Southern African Development Community Mission in Mozambique (SAMIM) som placerats ut i vissa distrikt i Cabo Delgado-provinsen. Orsaken var den ökande islamistiska terrorismen som i stor utsträckning drabbar kvinnor och barn i området.

Soldater från åtta olika stater i södra Afrika ingår i insatsen som sjösattes i juli 2021. Soldaterna kommer från Angola, Botswana, Demokratiska republiken Congo, Leshoto, Malawi, Tanzania, Zambia och ovan nämnda Sydafrika. All denna trupp samarbetar med försvarsmakten i Moçambique. Hittills har insatsen verkat ge en hel del positiva resultat då man har lyckats återta kontrollen över flera byar och beslagtagit vapen och annan krigsmaterial.

Att trupper har lyckats återta byar och områden omkring dessa har också resulterat i att människor som flytt islamisternas våld har vågat återvända till sina hem och att transportvägar mellan byarna nu är betydligt säkrare att vistas på.

I sin framfart att skydda civilbefolkningen har nu alltså soldater fångats på video hivandes kroppar på brinnande sophögar kommit till kännedom för omvärlden. Amnesty International har naturligtvis uttalat sig och säger att säkerhetsarbetet i området inte ”måste komma till kostnaden av mänskliga rättigheter”.

I den på sociala medier spridda filmen kan man identifiera den sydafrikanska flaggan på en soldat som inte är handgripligen inblandad i själva händelsen utan står bredvid och filmar det hela med sin mobiltelefon. Vilket också naturligtvis är på vilket vis filmen har kommit till. Men nu vill alltså Sydafrikas president Ramaphosa stämma i bäcken och utreda vad hans lands soldater egentligen sysslar med i vad som kan vara Afrikas just nu mest anonyma krig.

Kenya

I Kenya har ett av alla dessa ständiga mord lyckats få media att skriva spaltkilometrar och att gå vilse i logiken under tiden de skriver tills tangentborden glöder. Hbtq-aktivisten Edwin Chilobas kropp hittades uppstyckad i en låda bredvid en väg och genast var media igång med spekulationerna. Redan samma dag som lådan med kroppen påträffades kunde tidningarna berätta om hur utsatta hbtq-människor var och hur detta hat mot allt hbtq nu hade resulterat i mordet på Edwin Chiloba.

Upprördheten och indignationen i pressen var i topp under några dagar när man beskrev hur Chilobas kropp blivit behandlad och misshandlad. USA skickade tekniskt stöd för att hjälpa till att söka spår via Chilobas mobiltelefon. Men plötsligt dog det massmediala intresset lokalt här i Kenya.

https://twitter.com/graceamondi7/status/1611116542783094787

Den huvudmisstänkte för mordet på Edwin Chiloba är hans egen partner. Ett våldsdåd begånget inom hbtq-sfären. Media kunde inte fortsätta att pumpa ut artiklar om utsatthet och hat längre och nu rapporteras fallet ur samma vinkel som alla andra mord. Om den huvudmisstänkte Jacktone Odhiambo är skyldig till att ha strypt, plockat ut ögonen och sedan styckat Edwin Chiloba blir polisen och domstolens sak att reda ut men lokalpressen är inte lika upphetsad längre.

Nyhetsmedia i väst passar dock på att pumpa ut artiklar om hbtq-gemenskapens utsatthet med anledning av mordet på Chiloba. Det senaste jag läste var en artikel från Reuters som hävdade att mordet på Chiloba är ett bakslag för transpersoner i Nairobi. De hänvisar till den kenyanska lag som kan ge utövandet av homosexuellt samlag 14 år i fängelse. Naturligtvis betonar Reuters att det är en lag som lever kvar från kolonialtiden. Att Kenya har haft ett drygt halvsekel på sig att ta bort den lagen men inte är intresserade av att så göra, det nämns naturligtvis inte alls.

Reuters hoppas nog att ingen i väst orkar sätta sig in i fallet och att läsaren av artikeln skall tänka att det är synd om hbtq-rörelsen som utsätts för hat utifrån. Att det mesta hatet rörande hbtq-gemenskapen kommer inifrån är en insikt som inte lär bli comme-il-faut än på länge.

Zimbabwe

Det dysfunktionella Zimbabwe fortsätter att excellera i misskötsel och misär. Inför det kommande valet ökar märkligt nog som tidigare våldet mot oppositionella. Det ledande oppositionspartiet Citizens Coalition for Change (CCC) som har ett starkt stöd i mer urbana områden får allt som oftast se sina anhängare på landsbygden drabbas av politiskt motiverat våld.

Det ledande, och sedan det socialistiska upproret enda styrande, partiet Zanu-PF gör vad de kan för att inte deras utlovade demokratiförsök skall utmynna i något som kan liknas med demokrati. Därför har man fiffigt nog infört regler för hur politiska partier får hålla möten. Ett parti som vill hålla offentliga politiska sammankomster måste anmäla detta till de av Zanu-PF styrda myndigheterna två veckor innan evenemanget skall gå av stapeln.

Som av en slump brukar detta innebära att flera politiskt aktiva ledare och funktionärer i oppositionspartierna råkar ut för våld, inte sällan dödligt sådant, och andra lika märkliga och olyckliga sammanträffanden som försvårar dessa politiska sammankomster.

I lördags sköt polis in tårgas i en lokal där CCC höll ett möte och passade också på att arrestera 25 partimedlemmar, inklusive två parlamentsledamöter. Man hann också med att spöa upp några deltagare rejält innan de packades in i polisbussarna. CCC hävdar att det var ett internt valstrategiskt möte medan polisen å sin sida hävdar att det var ett lagvidrigt, "icke sanktionerat" politiskt möte. Polisens talesman Paul Nyathi säger också att han nåtts av uppgifter att flera människor hade utsatts för våld på platsen vilket ger polisen större anledning att hålla de gripna i säkert förvar under utredningen.

Att det var de gripna som utsattes för våld stör inte utredningen.

Polisen skall nu hålla de gripna i förvar tills utredningen av fallet är klart.

Då inget datum för presidentvalet är bestämt får nog oppositionen räkna med att den här utredningen kan dra ut på tiden.

Precis som vi prognostiserade i vår senaste Afrika-kolumn blev de 49 till döden och fängelse dömda FN-soldaterna från Elfenbenskusten benådade av juntan i Mali. Ett spel där fyrtionio människor utsattes för skräcken att behöva fortleva, om möjligt, ett par decennier av sina bästa år oskyldiga i fängelse. För att två staters ledare skulle få framstå som goda.

Nu kan såväl Malis president Assimi Goïta som som den ivorianska delegationen som var i Mali för att förhandla om de gripna soldaterna i december ta åt sig äran för frisläppandet och benådandet av dessa. Elfenbenskustens president Alassane Ouattara välkomnade soldaterna hem på söndagsmorgonen och poserade glatt för pressen tillsammans med de frigivna. Dessutom fick Assimi Goïta visa styrka mot Västafrikas ledare och Economic Community of West African States (ECOWAS) genom att ignorera deras slutdatum för frisläppandet med en vecka.

Ett politiskt skådespel som resulterar i mer makt åt ledarna och innehållslösa förhoppningar om diplomatins möjligheter till folket.

Sydsudan

En annan nyhet som vi rapporterat om här på Morgonposten och nu får anledning att återkomma till är den om när Sydsudans president Salva Kiir kissade ner sig till tonerna av nationalsången vid invigningen av en ny väg i landet.

Nu är efterspelet av läckaget igång. Sex journalister från den statsägda tv-bolaget South Sudan Broadcasting Corporation gripna och häktade, ”misstänkta för att ha kunskap om hur videomaterial på hur presidenten urinerade på sig själv har läckt ut”, enligt Patrick Oyet som är president för journalisternas fackförening i Sydsudan.

Det videomaterial som visade presidentens blöta olycka sändes aldrig i landets TV-sändningar – av uppenbara skäl – men att materialet senare rann ut i sociala medier har nu satt de sex journalisterna i en pöl av problem.

Förutom president Salva Kiir forsar även Vita Nilen genom det bördiga Sydsudan. Trots naturens förutsättningar har krigen i landet slagit ut dessa förutsättningar för vanligt strävsamt folk och i grannländerna befinner sig 1,8 miljoner sydsudaneser som flyktingar för tillfället. Det är som alltid på de här breddgraderna etniska konflikter som förhindrar landets utveckling. Sydsudans inkomster kan sägas vara två. Det ena är den flödande oljan och den andra är det lika flödande biståndet. Svält och andra katastrofer, som presidentens privata problem, i det här landet beror inte på torka utan på att alla pengar stannar i huvudstaden Juba.

Som i de flesta andra afrikanska länder med flera etniska grupper, i Sydsudan cirka 200 stycken, handlar landets ekonomi i stort sett om vem som har makten för tillfället. Här är de stora maktspelarna folkslagen Dinka och Nuer och en vanlig lösning i afrikanska stater i centrala och östra Afrika är att dela makten mellan de dominerande etniska intressena. President Kiir är Dinka och vice-president Riek Machar är Nuer. 2013, bara två år efter att Sydsudan hade blivit ett självständigt land efter inbördeskriget i Sudan sparkade Kiir sin vice-president. Med den vanliga historien om att hans vice-president planerade en statskupp. Sedan 2016 är dock Machar tillbaka på sin post och det är nog av nödvändighet om man skall ha någon framgång i att ena landet.

Dock kräver ett enande att några av landets resurser kommer dess medborgare till del och det kommer inte att hända i närtid.

Sudan

Som minnesgoda läsare säkert kommer kommer ihåg, skrev jag för en knapp månad sedan om hur Nigeras president Mohamed Bazoum vädjade till Europa att sätta stopp på mottagandet av afrikanska immigranter. Det tänker jag på de följande raderna knyta ihop med det faktum att man i Sudan förra veckan grep Kidane Zekarias Habtemariam som ibland har kallats världens mest eftersökta människosmugglare.

Kidane är eritrean och lider av den i Afrika utbredda bristen på medkänsla för andra levande ting, även människor. Människosmuggling över Medelhavet är ett problem som Europa inte bara har varit med att skapa utan även fortfarande underhåller. FN är en av de största organisationerna som fortfarande motarbetar de afrikanska ländernas önskan om att Europa skall upphöra med att locka framför allt unga arbetsdugliga män från sina hemorter i det sub-sahariska Afrika för att söka lyckan i Europa.

https://twitter.com/rgowans/status/1611259934745972736

Kidane Zekarias Habtemariam har drivit mycket av sin handel med människor i Libyen. Libyen är det nordafrikanska land som erbjuder flest smuggelvägar. Anledningen till detta är att Europa och USA bestämde sig för att bomba landet tillbaka till klankrig och obefintliga framtidsutsikter. Jag har personligen träffat ett av Kidanes tortyroffer, en landsman till Kidane som ansågs för liten och vek för att kunna säljas som slav och därför blev måltavla för den eritreanske människohandlarens besvikelse.

Nu är en samvetslös handlare i människokroppar gripen. Det står dock fler i kö för att ta över och fylla den plats som Kidane nu lämnar. Därför vore det på sin plats att vi nu hörsammar Mohamed Bazoums vädjan och slutar locka unga kapabla afrikaner över till Europa.

De flesta flyr inte från något. De flyr till något.

Zimbabwe

Zimbabwe har förbjudit all export av oförädlad litium då man anser att landet förlorar stora möjligheter till ekonomiska vinster genom att inte förädla mineralen själva. Regeringen i Harare hoppas att man genom att ta större del av utvecklings- och förädlingsprocessen av litium nå 20 procent av den totala globala efterfrågan av mineralen.

Mineralexport står för 60 procent av Zimbabwes totala exportinkomster. Med siktet inställt på att öka inkomsterna för landet, som sedan det blev socialistiskt gång på gång överlevt som nation enkom på grund av att tillräckligt många av medborgarna kan idka byteshandel, inför man nu exportförbud för oförädlat litium.

Ingen litiumhaltig malm, eller obearbetat litium över huvud taget, får exporteras från Zimbabwe till ett annat land utom under skriftligt tillstånd från ministern, sade landets gruvminister Winston Chitando i en kommentar till den nya lagen.

Dock kommer man att exkludera gruvbolag som bygger egna bearbetningsanläggningar. Det innebär att utländska gruvbolag kan fortsätta att ta hand om vinsten länge de förädlar litiumet på plats i Zimbabwe.

Det omättliga globala behovet av elektronisk rörlighet gör litium till en av de viktigaste mineralerna då batteritillverkare förväntar sig att litium-ion-batterier kommer att fortsätta vara en av mobilitetens viktigaste komponenter.

En annan produkt som som försvinner över gränsen från Zimbabwe är utbildad sjukvårdspersonal. Fler än fyratusen läkare och sjuksköterskor har lämnat Zimbabwe sedan 2021 på grund av de låga lönerna i landet. Sjukvården är en statlig affär och en sämre stat än Zimbabwe att driva affärer är svårt att finna. En sjuksköterska tjänar motsvarande tusen svenska kronor i månaden och i fjol gick många läkare och sjuksköterskor ut i strejk med krav på inte bara högre lön, utan också på krav att lönerna skall betalas ut i amerikanska dollar.

Med Zimbabwes konstanta problem med en devalverad valuta och höga inflation gör att allt färre vill hantera den lokala valutan som återinfördes 2019 efter en tids frånvaro. Nu hanterar Zimbabwe sjukvårdspersonalens krav på det sätt de brukar hantera problem, på fel sätt.

Sedan 10 januari har man förbjudit organiserade protester för sjukvårdspersonal med fängelse upp till sex månader som strängaste straff.

Därför bjuder jag på en prognos igen.

Prognosen är att fler sjuksköterskor och läkare lämnar Zimbabwe för att söka lyckan i något grannland. Som resultat av detta kommer Zimbabwe hamna i akut brist på sjukvårdspersonal vilket i sin tur kommer att leda till nya kontraproduktiva lagar.

Vårt Afrika-svep den här veckan fokuserar på brott och straff. Under det gångna året har eder rapportör upplevt ett ökat våld i Kenya. Det började under valupptakten och trots att valutgången inte slutade i i sammandrabbningar drev de ökade levnadsomkostnaderna, på grund av den ökade inflationen, upp det dödliga våldet under året. Här där absolut fattigdom ständigt lurar runt hörnet för miljontals människor visar desperationen sitt blodiga ansikte dagligen, och för många.

Kenya räknas av många förståsigpåare som det mest ekonomiskt stabila landet i sub-sahariska Afrika. Det innebär fortfarande att alla - och jag menar alla - är korrupta och där en god inkomst också innebär att risken att rånmördas är allestädes närvarande. Vissa typer av brott verkar dock vara vanligare i vissa delar av landet. I landet som har drygt fyrtio stammar fördelat på, i stort sett, två etniska grupper, niloter och bantu.

Att det finns egenskaper som skiljer de olika grupperna åt är naturligtvis ingenting som vi i evolutionsförnekande väst erkänner men här i Kenya är man inte riktigt lika snabba att erkänna att alla människor är exakta kopior med exakt samma egenskaper. Här är det till och med till den grad traditionellt gammeldags att man hävdar att det finns kvinnor och män men inga andra kön.

Så när jag läste högt ur den lokala nyhetskanalen för min hustru Hellen reagerade hon direkt med att konstatera att det hände i Kikuyuland. Kikuyu är den största stammen i Kenya och står för drygt tjugo procent av den totala populationen. Hellen är nilot och Kikuyu är bantu och vissa brott anser många här kan härledas till etnicitet. Nyheten om att en man i Murang’a County har gripits för att ha gjort två av sina döttrar gravida får ingen här i Luoland att höja på ögonbrynen.

Efter att mannen gripits berättade en av de gravida döttrarna att hennes mamma visste mycket väl vad deras far gjorde med dem. Att fadern hade våldtagit samtliga fyra döttrar och att de två i högstadieåldern nu var gravida var faderns verk. Det var flickornas skrik vid ett av tillfällena när pappan försökte våldta dem som drog till sig först grannarnas och sedan polisens uppmärksamhet.

”Dichuo ma wiye ler oknyal terore gi nyathine manyako monyuolo” – en riktig man knullar inte sina döttrar, sa Hellen på Dholuo. ”Mano kwero”, för att betona det avskyvärda i händelsen. Stämmer det att vissa grupper är mer representerade än andra vid vissa typer av brott?

En sak vet man i alla fall. I Sverige är cirka sex procent av fängelseklientelet för tillfället kvinnor. Här i Kenya är motsvarande siffra 18 procent.

Desperation på grund av utsatthet förklarar en del av den skillnaden men det är intressant att konstatera att en övervägande del av de kvinnor som sitter i fängelse i Kenya kommer från Kikuyuland. Området kring Mount Kenya är märkligt överrepresenterat i fall där kvinnor huggit ihjäl sina män med kniv och machete.

Här i Kisumu pågår en våg av en typ av brott som vi i perioder har fått lära oss att drabbas av även i Sverige. I söndags drabbades Kenya Railways ånyo av att några ännu ej identifierade personer kastade stenar på förbipasserande tåg. Stenar som krossar fönster och utsätter passagerarna för bokstavlig livsfara. Det är för undertecknad märkligt att rörliga föremål sätter igång jaktinstinkt hos vissa individer till den grad att dessa måste ge sig ut och försöka döda föremålet.

Mali

En av fjolårets märkligare händelser i Västafrika var fängslandet av 49 soldater från Elfenbenskusten i Mali i juli. De fyrtionio soldaterna var inkallade som stöd till den tyska FN-kontingenten i Mali men när de landade på Bamako-flygplatsen 10 juli greps samtliga misstänkta för att vara legosoldater. Tre av soldaterna var kvinnor som snart släpptes fria men de fyrtiosex männen hölls kvar i fängsligt förvar i väntan på rättegång.

Flera försök från västafrikanska ledare, Elfenbenskusten och FN att få ordning på situationen retade snarare upp regimen i Mali och i september krävde Mali en ursäkt och förklaring från Elfenbenskusten för deras attack på landet.

Fjärde december krävde Economic Community of West African States (ECOWAS) en snar lösning av situationen och gav Mali ett slutdatum, 31 december, för frisläppandet av de, till synes utan anledning, fängslade soldaterna. Om inte skulle ECOWAS utsätta Mali för ytterligare sanktioner.

En delegation från Elfenbenskusten reste förra veckan till Mali för att förhandla med landets högsta ledning och man uttryckte stora förhoppningar om att situationen skulle lösas. Det ivorianska försvarsministeriet sa till och med att frågan ”var på god väg att lösas”.

Innan den av ECOWAS utsatta tidsfristen höll Mali i förra veckan rättegång mot de fyrtionio soldaterna. Rättegången hölls bakom lyckta dörrar och utan insyn. Den offentliga åklagaren Ladji Sara presenterade domarna som föll. De tre kvinnorna dömdes till döden i sin frånvaro och de fyrtiosex männen dömdes samtliga till 20 år i fängelse för ”attack och konspiration mot regeringen”.

Det här var nog inte det sista vi hörde om den här händelsen. Det finns en möjlighet att den ivorianska delegationen har nått en överenskommelse som innebär att Malis president Assimi Goïta får vinna en propagandaseger genom att ge presidentens benådning av soldaterna i sitt tal till nationen redan på lördag.

Senegal

Veckan i Senegal startade med fängelsedomar för Massata Samb och Amadou Niang i PUR-partiet. Det var inte, som kanske väntat i världens mest dynamiska kontinent, korruption eller andra tjänstemannaartade brott som fällde de två parlamentsledamöterna utan en TV-sänd kvinnomisshandel.

Amy Ndiaye, ledamot för den styrande Benno Bokk Yakaar-koalitionen, hånade en kommentar från Massata Samb under budgetpresentationen som hölls 1 december. Massata Samb svarade med att stega fram och ge den gravida Amy ett par välriktade örfilar. Sedan urartade allt snabbt. Amy Ndiaye svarade med att kasta en stol med sikte på Samb som adressat varvid folk från all håll rök ihop och någon slog under tumultet Amy till golvet.

https://twitter.com/trtfrancais/status/1598670823342022657

Väl liggande på golvet passade Amadou Niang på att sparka den gravida Amy i magen.  Amy fördes till sjukhus och svävade under en tid i ovisshet om huruvida hon skulle få behålla sitt ofödda barn. Nu utdelades två halvårslånga fängelsestraff för de två våldsbenägna parlamentsledamöterna Massata Samb och Amadou Niang. Dessutom dömdes de till att betala vardera ungefär 80 000 kronor i skadestånd till Amy Ndiaye. Båda de dömda männen fortsätter dock hårdnackat att förneka händelsen. De hävdar, trots filmbevisen, att de aldrig har lagt sin hand, eller fot i Amadou Niangs fall, på den gravida Amy.

Domstolen har beslutat att hålla de båda i fängsligt förvar tills överklagan har behandlats. Hellens kommentar på Dholuo sammanfattar händelsen och dess efterspel på pricken, ”Dichuo magoyo dhako oken dichuo kamili” - riktiga män slår inte kvinnor!

I mitt kära Kisumu utmärktes julförberedelserna av fullständigt trafikkaos. Att resa med bil eller bus mellan Kisumu och Nairobi är ett äventyr och en utmaning i sig själv i vanliga fall. Det är sju åtta timmar av hjärtat i halsgropen, apor på vägen och förare i total avsaknad av konsekvenstänkande. Hastighetsbegränsningen på åttio kilometer i timmen på motorvägen avhjälper inte den ständigt närvarande känslan av att det går alldeles för fort.

Men 24 december ville alla med tillgång till en bil ta sig från Kisumu för att fira julen 25 december i huvudstaden. Med ett ej ännu färdigbyggt motorvägsprojekt som redan till vardags skapar köer och kaos var det som gjort för en trafikpropp av historiska mått. Vissa trafikanter satt fast vid påfarterna till motorvägen i över tolv timmar.

https://twitter.com/ItsEtyang/status/1606358919592411144

https://twitter.com/KisuuleSulaiman/status/1606508311767031808

Vid påfarten vid River Nyando bridge försökte flera bilister ta sig runt köbildningen genom att svänga ut vid sidan om påfarten, vilket endast ledde till att bilarna fastnade i den djupa lervällingen. Men här i det som förr kallades Karivondo låter man aldrig en affärsmöjlighet glida en ur händerna snart samlades unga män med rep och allehanda hjälpmedel för att hjälpa bilar som fastnat att komma loss. Mot en avgift naturligtvis.

Snart nog hade gatuförsäljarna lämnat centrala Kisumu för att prova sin lycka på motorvägen istället. Enligt rykten skall försäljningen av tilltugg och dryck passerat alla tidigare kända och okända rekord.

Rwanda/Demokratiska republiken Kongo

En läckt FN-rapport som förväntas presenteras i dagarna skall enligt uppgift innehålla ”betydande  bevis” på att Rwanda har gett sitt militära stöd till rebellorganisationen M23. Rwanda som hittills hårdnackat nekat till inblandning och samarbete med M23 sedan länge misstänkts stödja rebellgruppen med materiel, stridande trupp och möjlighet att gömma sig i säkerhet i Rwanda.

https://twitter.com/RGakwerere/status/1608745381327929345

Efter att M23 tog till reträtten 2013 utgick de styrande i Demokratiska republiken Kongo (DRK) att rebellgruppen var slagen för gott. Rebellerna i M23 drog sig tillbaka till ett område där Uganda, Rwanda och DRK:s gränser möts i fuktig skog mellan gamla vulkanberg. De flesta trodde att rebellerna skulle dö av köld och aldrig mer ställa till problem.

Föga anade då styret i DRK att såväl Uganda som Rwanda skulle se möjligheterna till att använda M23 för sina egna intressen. Nu är de tillbaka och har under hösten intagit stora områden.

Det återstår att se vad FN-rapporten innehåller. Det finns en möjlighet att rapporten är en produkt skapad för att FN skall finna orsaker tillräckliga för att fortsätta hålla sig kvar i landet. Mot befolkningens uttalade vilja.

https://twitter.com/kivunews24/status/1605874127994294273

Eritrea/Somalia

Två av de mest politiskt "krångliga" länderna i Östafrika, Eritrea och Somalia, bjuder på ytterligare märkligheter. Plötsligt har femtusen försvunna somaliska män återfunnits i Eritrea. Femtusen män som försvann under tidigare presidenten Mohamed Abdullahi Farmaajos styre efter en rekryteringskampanj av den somaliska regeringen.

Officiellt sökte man män som ville arbeta i Qatar men sedan försvann männen spårlöst. Efter en tid började anhöriga till männen att höra av sig till regeringen.  Deras söner och män hade lyckats ge livstecken ifrån sig. Från Eritrea. Där de tjänstgjort i den Eritrianska krigsmakten.

När den sittande Somaliska presidenten Hassan Sheikh Mohamud kom till makten kunde den nya regeringen låta meddela att femtusen försvunna män var "återfunna" i Eritrea och att dessa nu skulle tas hem till Somalia. Nu när de ändå har fått en gedigen militär träning är det inte hem till sina familjer och hembyar de återvänder. Dessa återfunna män skall nu genast sättas in i den offensiv mot terroristorganisationen al Shabaab som intensifierades tidigare under 2022.

Somalias tidigare chef för landets underrättelse- och säkerhetstjänst, Abdisalam Guled, vädjar till regeringen att om man nu inte vet hur många män det handlar om som den tidigare regeringen skickade till Eritrea, räkna hur många man får hem och i vilket fysiskt tillstånd de befinner sig. Regeringen har inte svarat på denna vädjan ännu.

Såväl Somalia som Eritrea nekar till uppgifterna i en FN-rapport att somaliska soldater skall ha varit i strid för Eritreas räkning i Etiopien. Dessa skall ha varit en del av den eritreanska militära insatsen i Tigray-regionen i Etiopien där inbördeskrig har rasat under två år fram till nyligen. Dessa män som blivit soldater under falska förespeglingar om välbetalda arbeten i Qatar skall strida mot välmotiverade terrorister i al Shabaab kan i värsta fall resultera i att många av dem helt enkelt byter sida.

Nigeria

Nigeria införde för drygt ett år sedan eNaira, landets nya digitala valuta. Efter ett första år där intresset minst sagt varit svalt bland de skeptiska nigerianerna har därför landets regering via sin centralbank infört begränsningar i hur mycket kontanter man kan ta ut i banker och automater.

Digitala valutor har under de senaste två åren varit ett het ämne bland centralbanker och regeringar världen över. Fördelen, för utställaren, med digitala valutor styrda av riksbanker är att regeringar snabbt kan besluta om restriktioner i hur medborgarna använder sina redan skattade besparingar för att styra konsumtionsmönster. Kina som är ett föregångsland på området har blivit en förebild för många regeringar i såväl väst som Afrika.

Att Nigeria är ett av de länder som var först ut att införa sin digitala valuta på bred front får sägas vara aningen oväntat och minst sagt riskabelt. I ett land där minst 36 procent av befolkningen saknar bankkonton och en stor andel av medborgarna framlever sina liv som nomadiska herdar sker all handel vara mot vara eller i kontanter. Med de nuvarande begränsningarna i kontanthantering har landets valuta börjat sjunka i värde. Regeringen har därför lättat något på begränsningarna men utan synbart resultat.

Risken för Nigerias regering är att landet dollariseras då landets egen valuta begränsar inrikeshandeln och den digitala valutan anses suspekt.

Att bara runt trehundratusen av 252 miljoner invånare har en aktiv kallad digital plånbok visar med tydlighet att misstänksamheten mot landets digitala valuta är stor. Denna misstänksamhet skall ses ur perspektivet att befolkningen i Nigeria är aktuellt medvetna om regeringens behov av att styra dem.

När Twitter raderade en tweet från president Muhammadu Buhari svarade Nigeria med att stänga ned åtkomsten till Twitter i sju månader. Att stänga ned möjligheterna till att dela och ta del av information är en afrikansk paradgren. Enligt Surfshark, som erbjuder tjänster som VPN med mera, har 32 afrikanska stater vid något tillfälle begränsat möjligheten till åtkomst av digital information sedan 2015.

I det mer teknik- och demokratinaiva Europa lär utrullningen av nationella digitala valutor bli enklare. Trots, eller tack vare att exempelvis Bank of Englands utredning av nationell digital valuta särskilt påpekar styrkan i densamma då regeringar kan hindra människor från fria inköpsval, skall jag låta vara osagt.

Dock bjuder jag på en prognos. När den svenska e-valutan införs kommer det också att vara inträdet till Euro för Sverige och det lär ske senast 2024/25.

Nairobis guvenör Johnson Sakaja gick för ett par månader sedan ut med ett påbud som uppmanade Nairobis nattklubbar att sluta spela musik redan klockan 22 på kvällarna. Ett mönster som vi redan sett inte minst i europeiska städer som Stockholm, där den uttråkade övre medelklassen köper in sig på populära adresser med rikt nattliv för att sedan springa runt som torrbollar med namnlistor för att stänga ned det nattliv de ville spegla sig i. Nu har fenomenet nått Nairobi.

Motreaktionen lät inte vänta på sig. "Aluta Sundays" är klubbarnas nya Jamaica-influerade partyscen. Det började på nattklubben Loft Lounge och deras reggaetokige DJ Double Trouble. Man flyttade partyt från klubben till parkeringsplatsen bakom klubben. Bort med bilarna från parkeringen och upp med DJ-utrustning, högtalare och bar.

Det blev en omedelbar succe. Andra följde efter. Som Quiver Lounge på Thika Road som skapade sina "Aluta Gardens" med DJ Moh Spice. Det verkar som man hittat en ny publik till dessa softa reggae-happenings. Istället för att festa hårt på lördagen och sedan försöka rehabilitera sig i bakrus på söndagen glider nu dans- och drinksugna upp för en mer avspänd musikscen än det nattklubbande med afrobeat-musik som regerat nattklubbarna. Man kan ha upp till tusen besökare på en ”Aluta Sunday”.

https://twitter.com/QuiverLounge/status/1604501252800380930

Nu dyker det till och med upp besökare som kommer till partyt efter kyrkobesöket på söndagen för att dansa eller bara chilla till musiken och dricka en öl eller två. Många uttrycker att det är roligare att få lite fiesta-stämning innan man lämnar vid klockan tre på eftermiddagen med god tid för förberedelserna inför arbetsveckan. Paris Lounge, som är den senaste klubben att haka på trenden med "Aluta Sundays" startar partyt klockan sex på morgonen och bjuder till och med tidiga gäster på soppa.

Återstår att se vad guvenör Johnson Sakajas nästa drag i detta schackspel blir.

Nigeria/Tyskland

Kungariket Benin, vilket inte har något över huvud taget att skaffa med dagens Benin, var ett mäktigt kungadöme i södra delen av dagens Nigeria. Ett rike med en intressant förkolonial historia som nu plötsligt har blivit senaste samtalsämnet i kulturkretsar i såväl Afrika som i Europa. Tyskland har beslutat sig att under de närmaste åren ge tillbaka de konstverk i bland annat brons och elfenben som först togs av engelsmännen som krigsbyte från Benin City 1897 – och sedan hamnade i tyska händer.

För ett par dagar sedan överlämnade Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock 20 av de föremål som Tyskland nu vill återföra till de rättmätiga ägarna. Överlämnandet skedde i Nigerias huvudstad Abuja och just det är ett faktum som stör min sinnesro. Abuja är huvudstad i förbundsstaten Nigeria, inte en del av det tidigare kungariket Benin.

https://twitter.com/MobilePunch/status/1605471472725610497

Benin som växte fram ur det tidigare kungadömet Edo var ett av Västafrikas mest utvecklade riken när det annekterades av England 1897. Man hade haft att göra med europeer betydligt tidigare. Redan på 1500-talet fanns det ett utvecklat handelsutbyte med Portugal där portugiserna bytte till sig bland annat slavar som fångats i krig med kringliggande riken mot pengar i form av "manillas". En manilla är en hästskoformad metallring som påminner om ett kraftigt armband. Under 1500-talet var kostnaden för en slav åtta till tio "manillas".

Benin skapade sin makt och rikedom genom erövringskrig som gav dem makt över större områden. De kunde därför upprätta handelsvägar som de kontrollerade och byar och städer som besegrats av Benin fick betala tribut för att behålla freden.

I dag finns en oroväckande förenkling av historien som gör att återbördandet av konstverk –  som i fallet med Benin-bronset – kan visa sig bli ett ogenomtänkt misstag.

Frågan man måste ställa sig är varför föremålen lämnas över till den nuvarande kolonialmakten? Nigeria har visat att de inte hyser några som helst samvetskval över att slå till hårt och brutalt mot de folkgrupper som vill återfå sitt förkoloniala självstyre. Det är bara att se vad som hände med Biafra när de utropade självstyre 1967 och varje liknande visat önskemål sedan dess.

När Abba Isa Tijani, från Nigerias nationella kommission för museer och monument, känslomässigt uttalar sig om hur han har sett hur befolkningen i Benin City blivit glada av nyheten om att deras objekt kommer tillbaka, undrar jag hur glada de är över att objekten inte kommer tillbaka till dem.

Vad Tyskland nu gör är att lämna föremål som togs som byte av engelsmännen för 125 år sedan till ett land som fortsätter att upprätthålla den koloniala gränsdragningen.

Och som heler inte tar hänsyn till vilket folk föremålen ursprungligen tillhörde.

https://twitter.com/GermanEmbassy/status/1605236132471504896

Silverbibeln har befunnit sig i svensk ägo som krigsbyte sedan svenskarna stormade Prag 1648. Den befann sig då i Rudolf II:s ägo men dess ursprung antas vara Ravenna, Italien. Om Sverige skulle återlämna Silverbibeln till Tjeckien har vi också fattat beslut om att Rudolf II har kommit över Silverbibeln i en obruten kedja av rättmätiga handelstransaktioner sedan östgoterna skrev den på 500-talet. Om inte bör den lämnas över till östgoterna. Om man nu kan hitta några.

Det finns alltså en viss inbyggd problematik med att återbörda och lämna tillbaka krigsbyten och rena stöldgods när historiska skeden har förändrat förutsättningarna sedan den tid då bytet stals.

Ghana

Dikan center är ett nyöppnat galleri och bibliotek tillägnat fotografiet. Det finns i Accra, Ghana, och har målsättningen att inspirera och utveckla fotografi och film inte bara i Ghana utan i hela Afrika. Med drygt trettiotusen fotoböcker, de flesta med inriktning på Afrika, siktar Dikan på att bli ett utbildningsnav för fotografer och filmskapare och andra som skapar visuell konst.

Just i detta nu pågår en insamling, via plattformen gofundme, som redan har överskridit sitt mål på en miljon dollar. Insamlingen är till för att bygga ett eget center, ett palats för fotokonsten. Vi önskar naturligtvis fotografen Paul Ninson som är mannen bakom detta jätteprojekt lycka till. Det enda som talar emot en succé är att man driver projektet som en ”icke vinstdrivande organisation”. Det brukar sluta med att man hamnar i klorna på bidragsgivande myndigheter som snabbt kramar ur verksamheten till dess mest urvattnade form.

https://twitter.com/p_ninson/status/1603467785056751625

De två huvudpersonerna Lionel Messi och Kylian Mbappé med fem mål vardera i turneringen innan finalen och klubbkamrater i Paris Saint-Germain F.C. skulle nu få chansen att vara med och lägga tungan på vågen för sitt respektive landslag.

Argentina tog initiativet inledningsvis och i femte matchminuten kom första avslutet mot den franske målvakten Hugo Lloris i form av ett hårt skott från Alexis Mac Allister. Rakt i famnen på Lloris.

Ett par minuter senare visade Julián Álvarez, för andra gången, att han tänkt ta hand om Adrien Rabiots framfart oavsett vilka medel som än krävdes. Efter att Frankrike misslyckats med att vinna bollen efter en dålig argentinsk hörna hamnar Hugo Lloris liggande i gräset efter ett ingripande där hans egen back knuffar in en argentinare i form av Cristian Romero i kroppen på Lloris.

Hugo Lloris som spelade sin 146:e landskamp fick hjälp från det medicinska teamet innan matchen efter ett par minuter kunde fortsätta. Det gav en känsla av att det kunde bli fråga om mycket tilläggstid. Argentina fortsatte att behålla initiativet men Frankrike fick kontroll på bollen efter att en bortrensning träffat Álvarez på armen och Frankrike fick en frispark nere vid eget straffområde. Frisparken resulterade inte i någon offensiv farlighet för Frankrike och Argentina behöll taktpinnen.

Tretton minuter in i första halvleken skapade Frankrike sitt första offensiva experiment men Emiliano Martínez i den argentinska kassen hade god hjälp av sina backar för att i relativt lugn kunna ta hand om bollen.

Samtidigt som jag började undra vart Théo Hernandez och Griezmann höll hus kom Frankrike i en offensiv test där Hernandez fälls två meter innanför kortlinjen och en meter från straffområdet. Frankrike fick sitt första försök till en fast situation i offensivt läge. Det blev till ingenting.

I nästföljande argentinska anfall tog sig Ángel Di María runt Dembélé på vänsterkanten och in i straffområdet där Ousmane Dembélés fot inte kunde hålla sig borta från att fälla Di María och domaren blåste straff utan ett uns av tvekan.

Messi stegade fram mot straffpunkten. Sammanbiten. Man kunde se i argentinarens ögon att det var full fokus på uppgiften och efter att ha skjutit bollen längs gräset i motsatt hörn mot det Lloris kastade sig åt var Messi nu bäste målskytt i turneringen och stor argentinsk hjälte.

Det massiva argentinska läktarstödet som gav Argentina ytterligare en "hemmamatch" nådde matchens första crescendo.

Den väntade kvitteringsjakten från fransmännen lät dock vänta på sig och när de äntligen i trettiosjätte matchminuten började försöka sig på ett högre tryck igen hann de knapp förlora bollen innan Argentina via Di María hade gjort 2–0. Vändningen var blixtrande snabb och fem passningar på sex tillslag gick inte att hinna med och halvleken utvecklades till att mest påminna om slakten av frankerna i Roncevaux-passet år 778.

Läktarna kokade. De argentinska supportrarnas sånger ekade över arenan.

Fyrtio minuter spelade och Olivier Giroud och Dembélé togs av planen till förmån för Marcus Thuram och Randal Kolo Muani. Det var dags för Frankrike och Didier Deschamps att locka fram något som kunde påminna om ett motstånd mot Argentina.

Noll målchanser skapade dryga fyrtio minuter in i VM-finalen och de flesta franska profilerna hade inte synts till. Antoine Griezmann som varit betydelsefull och nyttig på vägen fram till finalen var anonymare än en alkoholist på möte. Han presenterade sig inte ens.

Det blev en första halvlek som visade upp ett samlat Argentina som till synes enkelt kunde stänga alla offensiva försök av Frankrike.

Andra halvlek och ett självsäkert och välorganiserat Argentina fortsatte effektivt på den inslagna vägen. Frankrike såg nu aningen piggare ut än i första halvlek och lyckades skaka fram sin första hörna i matchens femtioförsta spelminut. Den hörnan resulterade lika litet i något som någon annan fransk aktion tidigare i matchen.

Argentina lät nu fransmännen rulla lite boll medan de höll ihop lagdelarna för att kunna bryta, ta över och kontra. Blev argentinarna i någon situation överspelade föll de i backen med hopp om en frispark för att störa franska ambitioner. De tvekade inte heller sparka undan benen på franska spelare om det satte fortsatt stopp för dem. Det var hårt och resolut och gav resultat. Fransmännen gavs ingen chans att få ihop ett samlat spel och lagdelarna drogs isär gång på gång.

Sextiofyra minuter in i matchen fick matchens profil här långt, Di María, kliva av planen i ett byte med Marcos Acuña. Di María hade långt skapat långt mycket mer än hela det samlade franska laget. Dessutom verkade Di María fortfarande pigg och fortsatte att utmana motståndarnas försvar gång på gång vilket gjorde bytet överraskande.

Tiden började närma sig 71 minuter på matchuret när Hernandez och Griezmann byttes ut mot Eduardo Camavinga och Kingsley Coman. Det var ju för väl att Greizmann kom till rätta innan Missing People hann påbörja sökandet efter honom i alla fall.

Skulle Camavinga och Coman kunna hjälpa Frankrike att uppnå vad som ännu i matchen såg ut att vara ett oöverstigligt hinder och mål, att få tilll ett avslut på mål? Fransmännen hade så här långt varit oförmögna att skapa några farligheter.

Argentina fortsatte att ha full kontroll på spelet till sjuttionionde matchminuten då Mbappé tåar fram en boll till en rusande Kolo Muani som är förbi sin argentinske motståndare då Kolo Muani dras ned och nästa straff i matchen är ett faktum.

Mbappé tog naturligtvis hand om straffsparken och skjuter de blå tupparnas första skott på mål. Bollen passerade Martinez fingertopp med några centimetrar för att hitta ner i målvaktens högra hörn. Nu hade Frankrike fått ett inbjudningskort in i matchen och Mbappé och Messi hade sex mål var i turneringen.

En och en halv minut senare slår Mbappé till igen och Frankrikes andra skott på mål betyder kvittering. Situationen startade med att Coman beslutsamt stal bollen av Messi och sekvensen senare passa Mbappé till Thuram som lobbar tillbaka bollen över sin back och Mbappé smällde till direkt. Mbappé med sju mål i turneringen

Plötsligt visar sig idrottspsykologins fantastiska värld. Fransmän som sliter, kämpar och försöker, efter att inte ha lyckats prestera en farlighet på närmare åttio minuter fotboll och närmast gett upp att ens få ett skott på mål. Argentinare som i fyrtiofem minuter börjat vänja sig med att vara världsmästare och behärskat matchen på alla nivåer började plötsligt att få svårt att hinna med, att hitta passningar. Ens att hålla i bollen.

Frankrike hade för första gången i matchen initiativet. Sju tilläggsminuter och Argentina måste rensa undan. Frankrike anföll. I fjärde tilläggsminuten fick Rabiot chansen. Ett skott på mål men Martínez i det argentinska målet hade inga större bekymmer och fick grepp om bollen. Strax därefter en ny situation i Argentinas straffområde. Klockan tickade på. Vad skulle hända?

Messi fick en skottchans. Mitt på mål. Lloris tippade den över ribban. När domaren blåste av hade ingen ännu inte riktigt tagit in vad som hände. Ett Frankrike som inte kreerade ett skapandes grand under sjuttionio minuter hade fått ett extraliv.

Argentina som hade sett fullständigt omutbara ut började skaka i fotbollsnerverna och hade börjat flacka med blicken och tänka för länge innan de passade bollen.

Det som tidigare hade hänt på instinkt var nu ens knappt möjligt.

Frankrike öppnade upp första förlängningskvarten och det var uppenbarligen det här vi alla hade väntat på. En fotbollsmatch med två aktiva fotbollslag på gräsmattan.  Det var kamp, det var vilja. Två lag som ville avgöra en VM-final.

Nu hade det blivit en match med den nerv en världsmästerskapsfinal skall innehålla. Nu hade spänningen i matchen infunnit sig och ordet kamp blev relevant

När den andra förlängningshalvan rullade i gång fortsatte man med samma inställning i båda lagen. Man ville avsluta inom ramen för spelad till och inte stå inför ett nervöst och skakigt straffavgörande.

Då kom ett argentinskt anfall. Lautaro Martínez får första avslutet innan Messi som ligger bakom farligheten fick sätta foten till och sätta Argentina på ledartavlan igen. Nu hittade de randiga tillbaka sitt mod och sin mandom och såg ut att kunna återskapa den dominans man tidigare visat.

Argentina försöker igen på vänsterkanten. Raphaël Varane hinner att bryta men bollen han skulle lägga över linjen för inkast orkade han inte riktigt få att ändra riktning. Varane som såg plågad ut fick ta sina sista krafter att löpa i kapp bollen och rensa ut den till inkast precis innan den rullar ut över kortlinjen. Själv hann Varane bara över kortlinjen innan han föll ihop av trötthet. Frankrike hade sprungit och letat boll i närmare åttio minuter av matchen och nu var det stumma ben på många spelare.

Frankrike jagade en ny kvittering. En hörna. Mbappé försökte sig på ett skott. Ett skott som träffade Montiel på armen och det var dömt straff för Frankrike igen.

Hattrick för Mbappé. I en VM-final. Åtta mål i turneringen för Mbappé och den galnaste VM-final undertecknad någonsin upplevt var ett faktum. Precis som straffavgörandet. 3–3 efter förlängningen och avgörandet skulle nu komma att endast handla om vilket lag som hade flest spelare med iskalla nerver.

Mbappé klev fram för att lägga första straffen och slog den hård och halvhög för att undvika att målvakten skall orka hålla den. Därefter svarade Messi med att reducera.

De två fotbollskungarna hade visat var skåpet skulle stå. Coman sätter Frankrikes andra straff i bröstet på Martinez. En miss. Paulo Dybala la den följande straffen mitt i mål och Argentina tog ledningen och initiativet i straffläggningen.

Aurélien Tchouaméni lade upp bollen på straffpunkten och slog ytterligare en dålig straff för Frankrike, strax utanför mål.

Leandro Paredes fick chansen och gjorde inga misstag. Lloris fick fingrarna nästan avskjutna men nådde inte riktigt fram.

Kolo Muani satte därefter sin straff rakt upp i nätet. Nu var det bara missar från Argentina som kunde rädda Frankrike ännu en gång.  Nu var dock chanserna till ytterligare en vändning slut.

Montiel gjorde inget misstag utan förvaltade sin straff och Argentina är nu världsmästare i fotboll 2022.

Känner du ibland att det blir för bekvämt hemma i TV-soffan och rastlösheten börjar göra sig påmind i benen? Kanske har du börjat fundera på vad livet går ut på när du skrapar isen från vindrutan innan du åker till jobbet på morgonen? Samtidigt känner du en viss frustration då att bestiga Mount Everest inte tar dig från kylan och det görs med hjälp av sherpas som springer upp och ner för berget som om det vore en söndagspromenad. Det är bara en utmaning för vita medelklassäventyrare.

Nej, du vill ha ett äventyr som inte kräver att du måste klä dig i parkas och moonboots. Du vill utföra dina stordåd i en huvudbonad som saknar öronlappar. Du kanske tänker att dina högsta dröm vore att äntra ett knirrande och knarrande skepp i ek med en papegoja på axeln och en lapp för ögat. Dödskalleflaggor signalerar ju dessutom äventyr som få andra attribut. Men låt oss vara ärliga här. Den möjligheten har seglat förbi sedan ett par hundra år och du lider ju antagligen av en släng sjösjuka också.

Misströsta icke. Allt är gjort, men inte allt tillräckligt många gånger och äventyret och utmaningarna väntar runt hörnet. Det finns platser som kan erbjuda precis så mycket äventyr som en man kan behöva. Jag säger man, för äventyret jag tänker föreslå är direkt olämpligt för en kvinna och den förväntade överlevnadstiden för en ensam kvinna bör ligga på några dagar som längst.

För den riktigt förslagne kan äventyret också leda till rikedom. Istället för att drömma dig bort när du sitter där framför tangentbordet på kontoret med ett armbandsur som är vattentätt ner till trehundra meters djup, trots att den aldrig varit närmare vatten än senast den låg på handfatet i ditt badrum, låt mig presentera Burkina Faso.

Burkina Faso, de hedervärda männens land, hette när jag var barn och läste Kalle Anka-äventyr fortfarande Övre Volta. Huvudstaden heter dock fortfarande Ouagadougou.

Burkina Faso, Övre Volta, Ouagadougou - alla fantastiska namn, exotiska nog för att locka fram äventyraren i en rastlös man. Burkina Faso har allt för den som vill komma nära faran och möjligheterna. Här kan man maxa sitt adrenalinbegär fullt ut.

Bara under 2022 har landet genomgått två statskupper. Dessutom har den al-Qaida-affilierade terrororganisationen Jama'at Nusrat al-Islam wal-Muslimin (JNIM) utfört över 400 attacker, bara under första halvåret 2022. Det finns naturligtvis fler terrorgrupper också men JNIM verkar vara de som har varit mest aktiva under det gångna året. Det känns onekligen ironiskt att Burkina Fasos valspråk är "Unité, Progrès, Justice" - enighet, utveckling, rättvisa - just de tre områden där landet ligger som längst ifrån att nå målen.

Nu börjar det utbredda våldet att drabba landet ekonomiskt, inte bara statskassan i Burkina Faso, utan också omvärlden via de internationella gruvbolag som inte längre vågar bedriva verksamhet på olika platser i landet. Guldproduktionen i landet har ökat år för år i Burkina Faso sedan 2012, med undantag för en liten dipp 2019, men 2022 ser ut att bli en vändpunkt. Årets guldproduktion ser ut att sjunka med ungefär tretton procent jämfört med 2021 och den främsta orsaken är inte svårigheten att hitta och utvinna guld utan att minst fyra guldgruvor som drivs av stora bolag redan slagit igen verksamheten. Bara i år.

Säkerheten för de anställda vid gruvbolagen går inte att garantera utan att hålla egna privatarméer på fötterna. Vilket inte är orimligt alls men i en situation där såväl en skakig kuppkänslig regering och ett antal terrororganisationer skulle kunna uppfatta det hela som en krigsförklaring är det lugnare att lämna gruvan i väntan på bättre tider. Néré Mining köpte Karma-gruvan av Endeavour Mining i mars i år men efter en attack i juni som dödade två personer beslutade man att stänga ned verksamheten. Även ryska Nordgold slog igen sin gruva i Taparko i våras.

Här ligger nu marknaden öppen för en entreprenörsdriven äventyrare. Sälj lägenheten och bilen. Växla till dig en resväska eller två av västafrikanska CFA Franc och lämna den vardagliga lunken bakom dig. Dra på dig din Thomas Sankara-tischa och khaki-byxorna som du köpte när du kände dig lite äventyrlig senast. Ett äventyr är ju inte komplett om du inte utstrålar stil. Men raka av dig skägget innan du ger dig av, det skyddar inte mot sanden. Det samlar upp den.

När du plockat av resväskorna på bagagebandet på Ouagadougou Airport skaffar du dig en duglig motorcykel. Det är en BMW R1200GS Adventure till salu i Dédougou i detta nu. Priset är satt som "förhandlingsbart". Slå till innan det är för sent.

Snöra dina kängor hela vägen upp på benen. Den fina sanden kommer att försöka att ta sig in överallt och kommer att ge dig sår som borgar för infektioner.

Och du, sälj det där dyra dykaruret. Här behöver du en G-Shock för att inte ängslas ihjäl av oro för repor i stål och glas.

Guld är Burkina Fasos största exportprodukt och står för 37 procent av landets totala export (2020) och guld sysselsätter massor av människor i landet. För varje gruvanställd skapas tre till fyra jobb i olika servicefunktioner och liknande. Service-sektorn blomstrar runt de stora gruvbolagens verksamheter. Gruvarbetare behöver mat och nöjen lika mycket nu som vid guldrushens glada, nåja, dagar i Klondike 1898.

Ta dig ut till någon av de övergiva gruvorna och sätt upp din vaskränna. Nu är det bara korpen, spaden och hårt arbete som står emellan dig och rikedomarna. Eller det var kanske inte riktigt sant. Det finns en mängd människor som vill se dig död också, naturligtvis. Det blir ju inga äventyr utan en viss mängd fara och äventyr är till för att skilja agnarna från vetet.

Om det skulle bli för stökigt med det eventuella intresse du skulle tilldra dig när du sitter och vaskar i solgasset, eller att din ammunition till AK47:an tar slut tar du motorcykeln ner mot Togo. BMW R1200GS Adventure är byggd för att hålla hög fart genom den buskiga men glesa torra naturen. Vägen till Togo trafikeras redan av de som skall smuggla guld utvunnet från hantverksmässiga gruvor i Burkina Faso.

I Togo finns det köpare för guldet. Strunta I de stora vägarna med de krångliga och alltför nyfikna vägtullarna. Det guld du har vaskat fram och minnet av de eldstrider du har överlevt kommer att hålla modet uppe på färden. Visst kommer vatten och bensin att verka närmast omöjligt att få tag i, men i Afrika är det märkligt nog så ordnat att vem du än frågar känner denne någon en person som säljer det du behöver, om du har kontanter i handen och en sedel eller två extra till din hjälpande hand, såklart.

Togo är mer i undertecknads smak. Stabilare. Personligen har jag svårt att se vad som skulle kunna få mig att sätta min fot i Burkina Faso med våldet ständigt knackande på min axel.

Visserligen infördes ett flerpartisystem i Togo 1991 men familjen Gnassingbé har styrt sedan 1967, om du håller dig från politiken, och speciellt oppositionen, bör du klara dig fint.

Väl i Togo kan du sätta kurs mot Doré. Följ väg N25 till Dapaong och därifrån kör du av norr om nationalparken och följer vägen ner till Doré. Det finns en fin liten frisersalong i Doré. Fråga efter Yvonne och hälsa från mig ordnar hon middag och alla papper du behöver för att ta dig hem igen. Mot en liten ersättning naturligtvis.

Skulle det bli korken ur och en ketchup-effekt där det i grunden skickligare och betydligt mer erfarna Frankrike köra över sin lillebror till motståndare? Skulle ”hemmapubliken” för Marocko påverka fransmännen?

Det enda man före avspark kunde vara säker på var att det skulle bli sammandrabbningar mellan fransmän och marockaner i Paris efter matchen. De svenska TV-kommentatorerna fortsatte i påbörjad stil att inte våga tala klarspråk. Det var "härligt" med de marockanska supportrarnas firande sade en Olof Lundh som aldrig skulle dra sig för att kritisera fullständigt ofarligt bangalbrännande i Allsvenskan. När han sedan berättar att de marockanska supportrarna kommer att bua ut Macron när han kommer till arenan eftersom denne har haft problem med "muslimska saker" och gett stöd till en "satirtidning". Värt att notera att när man inom sportjournalistiken pratar om kolonier, protektorat och annat nämns inte Marockos pågående ockupation av Västsahara.

Märkligt hur det fungerar det där. Fotboll är politik. Har alltid varit och kommer alltid att vara.

Samma personer som inte skulle dra sig för att använda vartenda invektiv i ordboken om fotbollssupportrar i Sverige och som skulle argumentera sig varma om lagförändringar och hårda straff för "glädjeyttringar" är nu positiva och storögda som småbarn på julafton inför något som har varit långt mycket värre. Dessutom har man förflyttat sin position från att försöka ursäkta sin bevakning i Qatar till att hylla Qatars värdskap. Bortglömda är de tusentals döda gästarbetarna. De var ju mest jobbiga att behöva förhålla sig till i alla fall.

Redan efter fyra och en halv minut slog Frankrike håll på Marocko. Theo Hernandez fick in en akrobatisk spark rakt ner i backen från vänster om målet med liten vinkel. Ännu en gång var det Antoine Griezmanns löpningar för att ta emot pass som möjliggjorde fransmännens mål. Efter lite flipper hamnade Hernandez ensam med målvakten på sin kant. Det gav honom nog med tid att fokusera på att få träff på bollen. Frankrike i tidig ledning och Marocko i en helt ny situation i turneringen.

https://twitter.com/Master__Cricket/status/1603111923318345729

Marocko svarade med ett anfall som slutar med ett långskott som målvakten Hugo Lloris får sträcka ut ordentligt för att avvärja. Någon minut senare kom Giroud fram i en rusning på vänsterkanten och laddade bössan att stolpen nästan kroknar när bollen slog i. Två noll i den situationen och matchen skulle ha varit klar.

Efter tjugosex minuter fick Sofiane Boufal i Marocko matchens första varning efter att ha missbedömt en möjlig brytning och lyckats slå hela underbenet med benskyddet över knät på Theo Hernandez. Ett onödigt kort i offensivt straffområde. Det visade att Marocko inte skulle vika ner sig utan kamp till slutet.

Lagen bytte offensiva försök men Frankrike var mer kreativa. En fristående Olivier Giroud missar dock målet vid avslut. Två noll där och matchen är slut.

Publiken buar när Frankrike har bollen och sjunger och jublar när Marocko har boll. För undertecknad som inte måste låtsas vara neutral leder buandet på läktarna till en inre tillfredställelse över att förlusten kommer att göra mycket mer ont för marockanerna. De kan bränna och plundra mycket de vill i Paris i natt. De kommer ändå att vara förlorare.

I fyrtiofemte minuten fick vi se en marockansk läckerhet när backen Jawad El Yamiq bjöd på en bicykleta efter en hörna från Hakim Ziyech. En konstspark som går i stolpen. Momentet senare jobbar Marocko fram en ny hörna. Men Lloris tog hand om bollen. Ytterligare en frispark strax efter. Lloris fick boxa ut den. Marocko gick för fullt framåt i slutet av första halvleken. Nämnda El Yamiq och Ziyech gjorde mycket fina insattser matchen igenom båda två. Nyckelspelare för sitt lag.

Inför andra halvlek hoppades jag på en känsla att likställa med den som man upplever när man i Rolandsången läser om hur riddare Roland svingar sitt svärd Durendal. Helt enkelt att Frankrike skulle vara skoningslösa.

Inledningen var också furiös.

De första tre minuterna var fransk anfallsfotboll i hög fart och med snabb tanke. Marocko försökte svara men efter femtio minuter tog sig Mbappé igenom hela vänsterkanten i full fart men blev fälld av en hård glidtackling precis innanför kortlinjen. Mbappés överdrivna luftakrobatik har dock fått domarna att sluta blåsa när han blir fälld. Mbappé blir liggande och Lloris slog ut bollen för att Mbappé skulle få chansen att återhämta sig och komma på fötter. Men Marocko spelade inte tillbaka bollen till Frankrike efter inkastet. Oridderligt. Handsken var kastad.

Marocko satte i gång ett starkt tryck och krigade sig till chans efter chans. I första halvlek pressade Frankrike högt upp på planen men efter femton minuter in i den andra halvleken hade Frankrike hamnat långt ner och Griezmann försökte visa sina medspelare att de måste upp högre. Marocko hade nu tagit över halvleken och Griezmann förstod att man inte kunde ge marockanerna fria ytor hela vägen ner till fransk defensivt målområde.

I sextiofemte minuten får Giroud gå ut till förmån för Marcus Thuram. Minuten senare byter Marocko Youssef En-Nesyri och Boufal mot Abderrazak Hamdallah och Zakaria Aboukhlal. Med minst tjugofem minuter kvar av speltiden var många ben trötta. Det var en kamp på planen. Aboukhlal hade strax efter inträde på planen en möjlighet att göra mål men nådde inte riktigt fram med huvudet på inlägget.

"Finurligt" säger kommentatorn Lasse Granqvist om företeelsen avvaktande offside som man använder sig av i turneringen. Själv är jag inte det minsta road. Jag är gammal, konservativ och ogillar trams. Avvaktande offside-avblåsningar har alla tramsets kännetecken. Dessutom ökar skaderisken för spelarna när de skall spela klart sekvenser där de eventuellt måste gå för fullt för en avslutning.

Frankrike började efter bytet att hitta tillbaka och började skapa framåt igen. Återigen börjar lagen att växla anfallschanser. I sjuttioåttonde minuten byter Marocko ut Selim Amallah mot Abde Ezzalzouli. Frankrike tar ut Dembele och in med Randal Kolo Muani som efter att ha varit på plan endast fyrtiofyra sekunder får rulla in 2–0 till Frankrike efter förarbete av Thuram och Mbappé.

Elva minuter kvar av ordinarie speltid men matchen var slut.

Frankrike började nu att rulla boll och sänka tempo. Hålla bollen för att låta marockanerna springa och pressa. Det fanns dock inga tecken på att marockanerna skulle sluta kämpa även om irritationen blev tydlig på plan. Marockanska känslor svallade vid alla domslut, även när bollen var flera decimetrar utanför linjerna. Det blev en kraftfull forcering av Marocko i slutet av halvleken ändå.

Det var Frankrike som stängde igen och inte släppte till några mål. Marocko släppte för första gången in mål från en motståndare och nu blir det något av en drömfinal mellan Argentina och Frankrike. Ytterligare en match då Frankrike kommer att ha läktarna emot sig då arenan kommer att vara full av "barra bravas". Sex minuters tilläggstid och marockanerna började missa passningar på grund av stressen att försöka få till en reducering.

Och de kämpade och slet. Men de kunde inte få in bollen.

Allez Les Blues. Marockanska tårar på läktaren men det som smärtar mest är vetskapen om att det kan bli riktigt oroligt på gatorna i natt. Dock har Marocko som fotbollsnation definitivt bevisat att man nu har utvecklats tillräckligt för att kunna börja stapla framgångar i såväl afrikanska som arabiska cuper framöver.

På en konferens med andra afrikanska statsledare talade Nigers president Mohamed Bazoum bland annat med Italiens dito Sergio Mattarella och vädjade till Europa att sätta stopp för det stora mottagandet av afrikanska immigranter. President Bazoum vill att europeiska stater skall införa uttalade kvoter för hur många afrikanska immigranter som varje stat kan tillåta och att dessa kvoter skall avgöras enbart av behovet av arbetskraft.

Nigers geografiska position gör det till ett genomgångsland för hundratusentals afrikaner på väg mot Nordafrika och dess hamnstäder för vidare transit mot i huvudsak Italien och Spanien. President Bazoum påpekar att strömmarna av afrikaner mot Europa för med sig stora problem i form av trafficking och att dessa problem kan stävjas med uttalade kvoter baserade på arbetskraftsbehov.

"Tanken att europeiska investeringar i Afrika skulle vara nog för att få ekonomisk utveckling och hindra ekonomiska flyktingar från att lämna sina hemländer är orealistiskt" sade president Bazoum bland annat. "Afrikas utveckling är något betydligt mer komplext" menade Bazoum. Ett annat problem för Bazoum och andra Afrikanska ledare är att de som lämnar deras länder för att söka sin utkomst i Europa oftast är de som är nödvändiga att ha kvar i byarna och städerna i sina hemländer för att det skall finnas några som helst möjligheter till ekonomisk utveckling i Afrika. Det vill säga unga starka män.

https://twitter.com/mohamedbazoum/status/1599891332771610624

För president Bazoum och för Niger och många andra afrikanska länder är det ett rop på hjälp till Europa att immigrationen från Afrika till Europa skall ha måste vara arbetskraftsrelaterad.

Sydafrika

President Cyril Ramaphosa i Sydafrika har hamnat i blåsväder. Sedan polisen fick in uppgifter om att Ramaphosa förlorat stora summor oredovisade pengar på sin farm har en utredning lett fram till den senaste i raden av landets korruptionsskandaler.

Cyril Ramaphosa avsatte sin företrädare Jacob Zuma med löfte om att städa upp korruptionen i landet. Det bör med största sannolikhet tolkas som att Ramaphosa ville ta över utkomsten från korruptionen från sin företrädare.

För Ramaphosa kommer korruptionsanklagelserna olägligt i kalendern då African National Congress (ANC) om några få veckor skall utse partiets kandidat inför det kommande valet 2024.

Affären startade när Sydafrikas tidigare spionchef Arthur Fraser i juni tidigare i år klev in på en polisstation med en anklagelse om korruption och pengatvätt och att president Ramaphosa skall ha försökt att dölja detta genom att inte anmäla att han blivit bestulen på en stor mängd kontanter i olika utländska valutor.

I en redogörelse till polisen berättade Fraser om hur presidentens farm, Phala Phala viltfarm, blivit plundrad av tjuvar vilka kom över kontanter motsvarande ett värde av minst fyrtio miljoner kronor. Vissa uppgifter gör gällande att summan kan motsvara det dubbla av det uppgivna värdet. Polisen startade en utredning för att försöka klargöra varför Presidenten hade stora summor kontanter på sin farm och om dessa var redovisade eller icke. Inbrottet skall ha skett redan 2020 men alltså inte kommit till kännedom innan juni i år.

President Ramaphosa själv hävdar att han var bortrest under tiden för inbrottet och att han anmält händelsen när den väl kom till hans kännedom och att mängden kontanter som försvunnit närmast är att betrakta som försumbara och har sitt ursprung i farmens dagliga affärsverksamhet, viltjakt.

Frasers anmälan innehåller film och foton från övervakningskameror och detaljerade uppgifter om tjuvarna ifråga som enligt uppgifterna skall ha spenderat stora summor pengar på bland annat nya dyra bilar. I kölvattnat på polisutredningen har oppositionspartiet African Transformation Movement (ATM) motionerat i parlamentet om att starta en Sketion 89-utfrågning. Sektion 89 är en process under vilken man kan anklaga och utreda en sittande president om det framkommer bevis på oegentligheter.

https://twitter.com/MDNnewss/status/1602241147061116929

Jacob Zumas ex-hustru Nkosazana Dlamini-Zuma, som förlorade maktkampen om presidentskapet till Ramaphosa 2017, och ett par ministrar har officiellt gått ut och föreslagit att presidenten bör kliva åt sidan efter vad som framkommit i vad media i Sydafrika har döpt till ”Farmgate”. Turistminister Lindiwe Sisulu som utmanar Cyril Ramaphosa och kampanjar mot denne internt i ANC kräver Ramaphosas avgång.

En talesperson för presidenten sa i ett uttalande att presidenten inte har för avsikt att avgå eller att kliva åt sidan med anledning av en ”felaktig anklagelse”. Presidenten kommer således att fortsätta sin kampanj för en ny presidentperiod.

Frågan är om väljarnas bristande tålamod med en president som profilerat sig som en kraft mot mygel och korruption efter ett decennium av Zumas mygel och korruption är tillräckligt för att skaka ANC? Eller har partiet genomsyrat systemet med tillräckligt mycket mygel och korruption för att sitta säkert?

https://twitter.com/Gentlements/status/1601637399054143488

Kenya/Demokratiska republiken Kongo

Kenyas tidigare president Uhuru Kenyatta blev upprörd och uttryckte att mötesdeltagarna uppvisade bristande respekt för hans makt under fredsmötet i Nairobi i måndags. Kenyatta har blivit utsedd av East African Community (EAC) till ledare för de fredsamtal mellan representanter för Demokratiska republiken Kongos regering, de starkaste rebellgrupperna, överlevare och civilsamhälle. Samtalen som har till syfte att få till ett eldupphör efter de senaste månadernas eskalerande militära våld i DR Kongo.

Det är inte bara de interna aktörerna som har intresse av att det råder åtminstone grundläggande ordning i landet. Även grannländer och omvärld vill se att det är ”business as usual” i landet med ofattbart stora mineraltillgångar med möjlighet att berika alla som har ett finger med i spelet.

Det officiella avslutandet av fredsmötet i Nairobi skulle krönas av ett tal av den tidigare kenyanske presidenten. Talet fick dock skjutas upp i sista stund. Flera representanter för de deltagande rebellgrupperna reste sig helt sonika och lämnade de avslutande förhandlingarna med hänvisning till uteblivna utlovade traktamenten.

Man kan se detta som ett försök att sätta käppar i hjulet för fredsprocessen men det kan också vara så enkelt att man behöver de utlovade traktamentena för att ha råd att betala sina hotellnotor i Kenyas huvudstad.

Uhuru Kenyatta var inte road av tilltaget och den bristande respekten för hans person. Kenyatta påpekade att han personligen varit delaktig i att äska medel för samtliga utgifter för mötet och lovade att han omedelbart skulle söka klarhet i vad som låg bakom de uteblivna utbetalningarna.

Kenyatta tillade också att de delegater som lämnat mötet kanske inte förstod att han fortfarande är en mäktig person som har delegaternas ledares öra och uppmärksamhet och att han därför bör visas rättmätig respekt.

Demokratiska republiken Kongos aktuella situation verkar dock inte ha påverkats nämnvärt av fredsförhandlingarna i Nairobi.

På en utsåld Al Bayt-stadion skulle den sista semifinalutmanaren utses. Tuppen från Frankrike eller lejonen från England. Ett England som sedan sitt VM-guld 1966 har uppträtt som att de är på plats för att slåss om guldet trots att de aldrig riktigt har haft laget för att verkligen utmana. Det har närmast blivit parodiskt under detta VM när sociala medier fylls av inlägg från engelsmän som taggar sina inlägg med #bringithome. Hemma för VM-bucklan är många platser men inte England. Den råkar snarare ha varit på ett kortare besök i England en gång för ganska länge sedan.

Frankrike, de regerande världsmästarna, har två VM-guld som de dessutom har vunnit i modern tid, 1998 och 2018. De har kommit hit för att ta hem bucklan. England är pass bra att de kan ta sig till en kvartsfinal men knappast mycket längre. För mig står det redan innan match klart att det är Frankrike och Argentina som är de starkaste och skickligaste lagen kvar i turneringen.

Efter en trevande inledning från båda lagen där ändå Frankrike skapade mest framåt med boll mot mål och en hörna gjorde Frankrike också första målet i sextonde matchminuten. När Mbappé tog emot bollen offensivt och rörde sig mot straffområdet samlade England mer eller mindre hela laget i detsamma. Bollen hamnade istället hos nummer 8, Aurélien Tchouaméni, tjugosex meter från Pickford i Englands målbur och långskottet från Tchouaméni sitter i nätet i målvaktens högra hörn. Det går knappast att gå förbi Pickfords insats på Tchouaménis skott utan att konstatera att den här typen av långskott inte skall få gå i mål om man skall klara att gå vidare i cup-stegen. Med tanke på hur täta matcher som spelas i cup-form på världsmärstarskapsnivå måste målvakten bli lite av en hjälte i sin insats för laget.

https://twitter.com/JB17D/status/1601686496443912192

0–1 och engelsmännen ägnade någon minut åt att gnälla på domaren. Om vad vet man inte då det inte fanns något i hela anfallssituationen att reagera på. De borde kanske ägnat sig mer åt att inte springa tre man efter Mbappé istället. Efter målet klev England upp mer resolut i planen. England skapade ett par tre möjligheter i första hand genom Kane som satte Frankrikes målvakt och tillika lagkapten Hugo Lloris på prov. Snart nog blev spelet mer utjämnat igen.

Efter första halvlek kunde man konstatera att även om båda lagen spelade mycket välorganiserat och med tålamod i sina respektive spelidéer, upplevdes Frankrike som mer individuellt spelskickliga och med en högra spelintelligens. Den stora frågan som uppenbarade sig efter fyrtiofem minuter plus fyra tilläggsminuter av matchen var ändå när och hur hårt England skulle gå till attack i andra halvlek. En forcering betyder också att motståndaren får kontringsmöjligheter och det Frankrike som vi såg under första halvlek vill man inte ge för många chanser till snabba kontringar.

Efter två spelade minuter i andra halvlek hade England skapat två hörnor och ett skott på mål från Bellingham fot som Lloris tvingades tippa över ribban. Forceringen var inledd.

I femtioförsta matchminuten pressar England med sitt ökade tempo fram en straff när Saka viker in mot mitten strax innanför straffområdet. Den tidigare målskytten Tchouaméni satte ett ben mellan Sakas dito och straffen var solklar. Straffen blev en uppgörelse mellan Tottenham-lagkamraterna Kane och Lloris och efter att ha uppträtt mycket nervöst slog Kane en otagbar straff, högt och hårt, i mål. 1–1 och tempoökningen från engelsmännen hade gett resultat.

Båda lagen visade upp osäkerhet i agerandet när motståndarspelare valde att ta en annan än förväntad löpväg med bollen. Varje sådan situation skapade röra i respektive lags försvarspositioner.  En kvart in i andra halvlek visade Frankrike tecken på att tempoökningen hade skapat problem för deras spelskicklighet. Fransmännen missade framspel och passar som de inte missade under första halvleken. Englands snabbare och rakare spel var här långt effektivare för att skapa chanser och fransmännen fick allt svårare i närkamperna. Inte sällan var Theo Hernandez inblandad i dueller som inte föll ut till Frankrikes fördel. Dessutom hade England hittat nyckeln till att hålla Mbappé från att skapa något. Man behövde inte längre springa tre man efter Mbappé utan litade på att man hade honom under kontroll.

I sjuttiosjätte minuten hamnade Olivier Giroud rakt framför det engelska målet men fick sträcka sig lite för långt för att få ordentlig träff på ett volleyskott som gav Pickford en chans att rehabilitera sig efter 0–1 målet. I anfallet som följde på hörnan kunde dock Giroud sätta huvudet på Antoine Griezmanns stenhårda inlägg. Girouds nick ändrade riktning via Harry Maguires överarm och ställde Pickford helt. Otagbart, och Griezmann stod för sin andra målgivande pass för kvällen.

https://twitter.com/mohammed_eryani/status/1601700085813096448

Sedan sker det igen, och det är tidigare nämnde Theo Hernandez som tacklar i ryggen på Mason Mount och efter VAR-bedömning dömdes det straff. Det hade inte behövts någon VAR-bedömning. Det här var kanske den enda situationen där domaren inte hade full koll på händelserna. Domaren hade kunnat blåsa straff direkt.

Hernandez gick helt och hållet på spelare och struntade i bollen. Ånyo fick vi se Tottenham-duon göra upp och den här gången gick Lloris segrande ur duellen. Kanes straff över mål. Kane gick på styrka igen men hade inte siktet inställt. Spelare som Maguire försökte tillskansa sig fler tillfällen genom att handlöst falla ihop ned i gräset och klaga oavsett om någon var i närheten av honom eller inte. Domaren hade dock matchen igenom en mycket klar bild av vad som hände på Al Bayt-stadion den här kvällen. Men engelsmännens tilltagande frustration efter den missade straffen blev tydlig. Och Maguire fortsatte att känna sig kränkt.

https://twitter.com/zi_46/status/1601718212215058433

Harry Maguire fick till sist sin frispark efter att ha blivit rejält fälld utanför straffområdet. Marcus Rashford tog frisparken som skruvade sig i en vacker båge och tog i nätet efter att ha passerat ovanför ribban. Les Bleus slår ut De tre lejonen som förväntat. Det frågetecken som kvarstår efter matchen efter avblåsning är om Frankrike kan fortsätta att spela på gränsen i försvaret i en semifinal? Två straffar och flera frisparkar i farliga lägen kommer man inte kunna bjuda på mot ett Marocko som inte har någonting att förlora och spelar på inspiration och glädje. De har dessutom en enorm kontinents befolkning i ryggen. Det vet de, och de känner det.

Aber nicht. Ursäkta min franska men det var ett England som inte har imponerat speciellt under turneringen så här långt och som långt in i första halvlek spelade ett impotent anfallsspel. Ett England som spelade oavgjort mot USA i gruppspelet och vann två matcher som inte säger någonting om var England egentligen står, mot Iran och Wales.

Vi har sett överraskande resultat i vissa grupper men att England inte slår USA är svagt. Nio mål framåt ser bra ut i statistiken men det är sex mål mot Iran och tre mot Wales. Man släpper dessutom in två mål mot Iran. ett framåtlutat Senegal skulle kunna slå ut England och gå vidare i VM.

Kamerun lyckades att slå ett Brasilien som släppte ut sina avbytare på grönbete (läs Johan Linders utmärkta matchreferat här) men Ghanas Black Stars föll ihop mot ett Uruguay som var betydligt sugnare än Ghana på att gå vidare, även om de inte tog sig hela vägen, och förpassade Ghana till ett VM:s marginalanteckning.

Det afrikanska hoppet stod således till Senegal. I svensk media har det mesta om Senegal handlat om landets fotbollsstjärna Sadio Mané som inte är på plats. Trots att inte en enda av Aliou Cissés mannar spelar i någon, för svenskar, obskyr inhemsk liga saknas till stor del kunskap om spelarna. Då spelar de ändå till vardags i lag som Chelsea, Rennes, Everton, Milan, Anderlecht, Olympiakos, Monaco, Everton, Nottingham Forest, et cetera.

Efter fyra minuter dök matchen första riktiga farlighet upp när Boulaye Dia tar emot en passning från Pathé Ciss som snappat upp bollen efter att Senegal brutit ett offensivt försök av England. Dia är nästan förbi backarna men borde kanske ha provat ett tidigare avslut.

Sedan tar halvleken form.

England för och Senegal försöker täppa igen och ta hand om kontringar. Dock är England bättre och snabbare på att återvinna boll än senegaleserna. Det är ett styrkebesked som England visar och som kan vara det som avgör den första halvleken.

Ismaïla Sarr får ett läge efter att bollen via Stones arm studsat ner framför honom precis framför målvakten. Trots en tydlig hands och VAR blir det ingen straff för Senegal.

Filip Lamperuds utmärkta text om VAR (kan du läsa här) slutar i ett nej till VAR. Här kommer ett argument till, som tillägg till Filips. Vi har ingen aning om det var en hands eller något annat de kontrollerade för i situationen ovan. Beslutet: ingen straff, kan ha handlat om en eventuell fällning. Ytterligare ett exempel på VAR och dess tillkortakommanden.

Eftersom Sarrs läge dök upp efter en av flera svaga insatser i den engelska backlinjen blir England väldigt försiktiga och defensiva för en stund. Senegal fick tillfälle att ta över initiativet och bli mer offensiva.

I trettioförsta spelminuten hittade också Ismaïla Sarr fram till Boulaye Dia som tvingade Pickford till en reaktionssnabb enhandsräddning. Men med ett uppflyttat och utmanande lag hamnade Senegals backlinje för högt och exakt 38 minuter in i halvleken kom det första engelska anfallet i fart och Hendersons fot var sist på bollen som hamnade i nät.

https://twitter.com/vokethatipster/status/1599624396133388293

1–0 och Senegal försökte hitta tillbaka men engelsmännen hade nu förstått att det skulle gå med fart mot det senegalesiska försvaret och nu kom anfallen ett efter ett. När Bellingham också lyckades bryta en boll i fart fick Kane sätta 2–0 på kraft efter att ha blivit helt ren på tilläggstid och det var det sista som hände i halvleken.

Det var inte ett rättvist resultat sett till hela första halvleken men helt rättvist sett till hur England vågade växla upp mot ett Senegal som lyckades hota England när de var för försiktiga.

Andra halvlek på Al Bayt Stadium startade med tre förändringar i Senegal.  Aliou Cissé bytte ut tre av sina mittfältare mot två mittfältare och en anfallare i Bamba Dieng. En tydlig satsning offensivt och med fyrtiofem minuter kvar att spela och underläge med två mål något tvunget att göras. Inledningen av andra halvlek bjöd också på fotboll och fart. England spelade ut med ett helt annat självförtroende än i första halvlek. Senegal sökte lösningarna och en reducering som skulle kunna förändra matchen igen. Ett mål i det här läget skulle ge oss ännu en förändrad matchbild. Och det kom.

Målet. Phil Foden plockade, i fart, upp en boll som Kane tappat i en duell och drev bollen med sig på vänsterkanten.  När Kalidou Koulibaly mötte upp honom slog han passningen parallellt med mållinjen mellan benen på Koulibaly och framför målvakten till en Bukayo Sako som löpt sig till en målchans. En fot på bollen och 3–0 var ett faktum liksom spiken i kistan var ett faktum.

Hur kan man sammanfatta den afrikanska insatsen i detta VM? Marocko slås sannolikt ut av Spanien i sin åttondelsfinal och inget lag från Afrika kommer längre.

Ghana är fortfarande lite för tunna för att hoppas på mer än att ta sig vidare ur ett gruppspel än på några år. Kamerun är bättre än sitt resultat i detta världsmästerskap men kan inte heller tro på mer än en åttondelsfinal i VM-sammanhang inom snar framtid.

Senegal är bättre än England i trettiofem minuter av åttondelsfinalen i år men sedan räcker man inte till. Ett mål på någon av de inledande chanserna som man skapade hade kunnat förändra det men samtidigt saknar man styrka nog att vända en match på den här nivån.

Vad finns det bakom dessa nationer som vi kan få chansen att se och uppleva i nästa fotbolls VM? Ett av de bästa lagen i CAF Africa Cup of Nations 2021 var definitivt Nigeria. Nigeria blev utslaget redan i åttondelsfinal mot Tunisien men skall absolut inte räknas bort bland de afrikanska lagen. De skulle nästan garanterat ha kunnat konkurrera mer framgångsrikt än Ghana redan i detta VM.

Bakom Nigeria så har vi Egypten som Senegal slog ut på straffar efter 1–0, 0–1 i deras kvalificeringsmöten. Bakom dessa nationer ser jag inga riktiga utmanare. Afrika är på väg framåt och har varit på väg framåt i fotbollsvärlden i flera decennier nu. Men det är fortfarande en lång väg att gå till den absoluta toppen i världsfotbollen.

I Taita-Taveta, Kenya har nu elefanter börjat trakassera befolkningen i byn Zongwani. På jakt efter tilltugg och vatten har en flock elefanter som tröttnat på torkan i området börjat ta sig friheter som satt hela byn i skräck.

Julius Mwatela vaknade av ett högt ljud och sekunden senare kände han hur sängen lyftes från marken. I panik slängde han sig ur sängen och rusade mot dörren. Det sista han såg innan han slog upp plåtdörren och sprang för allt vad han var värd till ett grannhus var två elefantbetar som tryckt sig igenom väggen.

https://twitter.com/SelinaTeyie/status/1596068293135171584

Cirka 20 elefanter är nu ökända i området och byborna kan vittna om hur ledaren för flocken tar sig fram till hus och små butiker för att slita bort taket, vilket oftast är gjort av halm eller liknande, och sedan rota sig igenom kök och hyllor efter godsaker som socker, mjöl, bröd och tilltugg. Godsakerna slängs ut på marken och bytet bärs sedan iväg till den borrade vattenbrunnen utanför byn. Där har flocken rivit muren som omgärdade brunnen och nu kan de i godan ro smaska i sig sitt godis och släcka sin törst.

Djuren vandrar runt i de tre byarna Zongwani, Marapu och Rahasi som delar på vattenbrunnen och byborna har nu börjat hålla vaktschema och tänder eldar runt om i byarna för att hålla elefanterna på avstånd. På tio dagar har Jumbo och hans gäng lyckats förstöra 27 hyddor och paniken och ropen efter hjälp från myndigheterna stegras dag för dag.

https://twitter.com/SKuseren/status/1597568447059492870

De lokala styresmännen i byarna har också anklagat myndigheterna för att inte dela med sig av inkomsterna från Tsavo nationalpark från vilka de tjuvaktiga elefanterna ifråga stammar. Taita Taveta Wildlife Response Trust har lovat att hjälpa drabbade bybor att fylla i rätt formulär för ansökan om ersättning från staten för förödelsen.

Intergovernmental Relations Technical Committee (IGRTC) är den myndighet som har reagerat på propåerna och säger att man kommer att lösa problemen inom sex månader.

São Tomé och Príncipe

Den lilla ö-nationen São Tomé och Príncipe utsattes, enligt Reuters, för ett kuppförsök 25 november. Premiärminister Patrice Trovoada höll senare samma dag en kortare kommuniké på Radio Somos Todos Primos där han kunde meddela att landet varit utsatt för ett kuppförsök som startade vid 00.40 och var avvärjt och avstyrt strax efter 06.00 samma morgon.

Vilka som låg bakom kuppförsöket på den paradisliknande ön är ej ännu allmänt känt men attacker inleddes mot flera militärbaracker i landet och minst fyra kuppmakare oskadliggjordes och omhändertogs. Senare greps en tidigare soldat vid namn Arlecio Costa för inblandning i kuppförsöket.

Sedan det senaste kuppförsöket, riktat mot president Fradique de Menezes 2003, har landet uppfattats som stabilt.

São Tomé och Príncipe upptäcktes och annekterades av Portugal någon gång på 1470-talet. Drygt 50 år senare befolkade portugiserna dem huvudsakligen med fångar och landsflyktiga judar. Den första tiden odlades sockerrör med hjälp av slavar från fastlandet men sedan 1800-talet har kaffe och kakao varit huvudsaklig gröda. I dag är kakao den enda exportvaran av betydelse i landet, som är beroende på internationellt ekonomiskt stöd. Efter Sovjetunionens fall har São Tomé och Príncipe lämnat Sovjet-modellen som samhällsförebild. Den tidigare marxist-leninistiska enpartistaten har kommit långt i sin omstöpning av samhället och har i dag ett utvecklat lokalstyre och en yttrandefrihet som respekteras.

Tanzania/Kanada

En lite annorlunda stämning har lämnats in till högsta domstolen i kanadensiska provinsen Ontario. Bakom stämningen står 21 tanzanier som anser att det kanadensiska gruvbolaget Barrick Gold skall hållas ansvariga för delaktighet i utomrättsliga mord utförda av tanzanisk polis som bevakar North Mara-gruvan. Gruvan är belägen i norra delen av Tanzania endast 30 kilometer från gränsen till Kenya.

Barrick Gold har tre gruvor i Tanzania. Förutom North Mara också Bulyanhulu samt Buzwagi, som är ett projekt under nedstängning.

Bland de 21 personerna som ställt sig bakom stämningen finns anhöriga till fem män man hävdar har dödats av tanzanisk polis. Att anmälan riktas mot gruvbolaget Barrick Gold och inte mot den tanzaniska staten beror enligt anmälarna på att polisen som bevakar gruvan snarare är anställda av Barrick än av staten.

Företaget anser att anmälan är helt ogrundad och att den är full av felaktigheter och man säger att man har för avsikt att "kraftfullt bestrida stämningen". En talesman från Barrick säger att det är ett "försök att framföra anspråk mot Barrick Gold Corporation i Ontario baserat på påstådda handlingar från den tanzaniska polisen, även om Barrick inte utövar någon kontroll eller ledning av någon som helst karaktär över den tanzaniska polisen."

I stämningen slås det fast att invånare i trakten rutinmässigt beträder gruvområdet för att hitta slagg och gruvrester som innehåller spårmängder av guld som de bearbetar och säljer. Anmälarna hävdar att polis som är avsatt att bevaka har agerat våldsamt mot de människor som ertappats vid gruvan.

Det hävdas även i stämningen att Barrick har en aktiv och praktisk kontroll över den polis som är posterad vid gruvan. Vilket i praktiken gör dem till företagets privata säkerhetsstyrka.

Att man själva gör sig skyldiga till olaga intrång och stöld kan möjligen sätta käppar i hjulet för något slags framgång med stämningsansökan ifråga.

Ghana

Ghana vill komma ifrån behovet att behöva hålla stora volymer av utländsk valuta för att kunna köpa olja med amerikanska dollar. Därför har man nu föreslagit en ny politik som skall implementeras under första kvartalet 2023, vilken innebär att man ämnar köpa olja med guld som betalningsmedel istället för dollar.

Minskade valutareserver i kombination med efterfrågan på dollar från oljeimportörer i landet försvagar den ghananska valutan cedi vilket leder till ökade levnadsomkostnader för medelghananen.

Enligt vice-president Mahamudu Bawumia kommer den nya finanspolitiken "att förändra vår betalningsbalans i grunden och avsevärt minska den ihållande värdeminskningen av vår valuta".

Ghana producerar själva råolja men deras enda egna raffinaderi togs ur bruk 2017, efter en explosionsolycka. Sedan dess är man helt och hållet tvungen att importera raffinerade oljeprodukter.

Landets regering hoppas att bytet av guld mot olja kommer att betyda en stor strukturell förändring och sträcker ut en hand till övriga länder i Västafrika att följa exempel.

Samtidigt backar man upp sitt beslut med att beordra samtliga industriella guldbolag som är verksamma i landet att med början från 1 januari 2023 sälja 20 procent av sin totala volym av bearbetat rent guld till landets centralbank.

Regeringen kommer via banken att betala spotpris, utan rabatter, och regeringen kommer att betala företagen för guldet i ghananska cedi.

Det enda gruvbolaget som har kommenterat regeringens nya finanspolitiska åtgärd är Gold Fields Ghana, vilka har tre gruvor i drift i landet. Gold Fields talesman kommenterade att branschen ännu inte fått några officiella förfrågningar men att man redan säljer 15 000 uns guld i år till centralbanken.

Ghana som producerar olja, guld och kakao står i början av den största ekonomiska krisen på en hel generation, enligt regeringens egna prognoser.

Senegal kommer att göra allt för att bevisa belackarna att de har andra planer än att lägga sig platt.  Aliou Cissé utnämndes av CAF till årets coach och Senegal vann inte bara Africa Cup of Nations 2021 utan var tvåa i turneringen 2019 (Africa Cup of Nations spelas vartannat år) och har under 2000-talet etablerat sig som en maktfaktor i afrikansk fotboll och ingenting tyder på att de tänker slå av på takten.

Öppningsmötet mot Nederländerna var snäppet bättre än Senegals västafrikanska kollegors premiärmatcher men det har visat sig minst sagt svårt att bedöma lagen efter deras premiärmatcher i detta VM. Förlusten kom sent i matchen. Det dröjde till matchminut 84 innan Nederländerna fick hål på Lejonen av Teranga. Enligt många ett misstag av målvakt Édouard Mendy men jag har inget att anmärka på Mendys insats vid Gakpos nickmål. Däremot är det Mendy som får ta på sig ansvaret för att han släpper ut returen till Davy Klaassen och 0–2 i nionde förlängningsminuten i andra halvlek.

Nederländerna vinner över Senegal. Nederländerna spelar oavgjort mot Ecuador. Senegal slår Ecuador. Vilket lag är egentligen bäst?

Mot Qatar gjorde Famara Diédhiou det viktiga 0–2-målet. Diédhiou var Senegals bäste målskytt under kvalet inför VM och har gjort 11 mål på 26 landskamper, vilket ger ett bättre snitt i landslagströjan än självaste Sadio Mané. Det kan vara viktigt att komma ihåg.

Målet mot Qatar kom på en fast situation, en hörna. Fasta situationer är något som Senegal har visat sig behärska mycket väl. Dessutom stod målvakten Édouard Mendy för ett par räddningar av absolut toppklass.

Så blev det då dags för ett direkt avgörande om vilka som skulle få följa med Nederländerna vidare från gruppen (för att Nederländerna skulle förlora mot Qatar fanns det ingen, knappast ens i Qatar, som trodde) på Khalifa International Stadium inför drygt 44 500 åskådare.

https://twitter.com/brfootball/status/1597652251450949634

Direkt efter att domaren hade blåst igång matchen tog Lejonen av Teranga hand om saker och ting från första sekund och det var kontrollerat halvleken igenom. Senegal spelade upp boll efter boll via kanterna vilket Ecuador inte hade några egentliga motmedel emot.

Senegal var också fysiskt dominanta över hela planen. De gånger som Ecuador försökte sig på att spela på offensiv planhalva var det närmast uteslutande på Senegals högerkant där Kalidou Koulibaly (nu i Chelsea) var stabil som en marmorkolonn och inte släppte någon förbi sig.

Ecuadorianerna lider ju tyvärr av den smärtsamma allergi mot närkontakt som många sydamerikaner och sydeuropéer drabbats av men senegaleserna hanterade behärskat de flera skrämmande scenarion. När de vid direkt hudkontakt med motståndarna fick se dessa lyfta rakt upp från marken och vända sig nittio grader för att sedan falla handlöst rakt ned i gräset behöll de ändå fattningen och tålamodet. De tänkte inte låta sig provoceras.

Framåt gav de snabba uppspelet via kanterna resultat när Ismaïla Sarr skar in i straffområdet med en fin löpning och var förbi sina motståndare. En sen Piero Hincapié blev tvungen att fälla Sarr, som själv tog hand om straffen.

Målvakten Hernán Galíndez åt höger och Ismaïla Sarrs straff närmast slickade stolpen på målvaktens vänstra sida. Galíndez kunde inte ha varit längre ifrån en räddning. En välförtjänt ledning för lejonen.

Oturligt nog hade jag valt att strömma matchen med svenska kommentatorer och trots att Senegal gick till anfall efter anfall, och Ecuador kände sig tvungna att bara rensa och slå bort bollar, babblade bisittaren Lotta Schelin oavbrutet om de fina offensiva trevliga Ecuador. Under en av Ghanas matcher försökte samma Schelin att uttala ordet ghananer. Det misslyckades vid båda försöken och hon fick till slut formulera om sig. Det råder antingen stora logiska brister i kommentatorernas resonemang eller är det bara ren okunskap. Och hur man kan resonera som att det landslag som rankas av FIFA som nummer 44 skulle vara något slags klar favorit mot den nation som är rankad som nummer 18 är ju direkt märkligt.

"Det här passar ju Ecuador bra" var kommentaren från bisittare Schelin efter 27 minuters speltid när Ecuador fortfarande hade problem att spela sig till senegalesisk planhalva och Lejonen av Teranga var det enda laget som skapade chanser. Hade detta varit radiokommentatorer hade jag trott att det var en helt annan match än den jag såg med mina ögon. Remarkabelt uselt och en närmast hallucinatorisk upplevelse.

Andra halvlek började med ett jagande Ecuador som tog initiativet. Ecuador behövde ett oavgjort resultat för att kunna gå vidare från gruppen och i sextiosjätte minuten kunde Moisés Caicedo raka in en boll på hörna. Plötsligt stod Caicedo helt utan bevakning och en senegales som stod som klistrad vid första stolpen omöjliggjorde att ställa någon offside. Det var en direkt svag försvarsinsats av Senegal. För mycket Teranga och för lite lejon helt enkelt.

I det följande anfallet fick Senegal en frispark som den kraftfulle mittbacken och kaptenen Kalidou Koulibaly resolut slog i mål efter att Ecuador inte orkat rensa bort andrabollen. 1–2 och Senegal klara för cup-stegen, där mycket kan hända.

Annars har det mesta som sagts om Senegal inför och under den här turneringen handlat om den spelaren som inte är här. Sadio Mané och hans skadefrånvaro har varit det hetaste ämnet runt Senegal. Att laget saknar den spelare som räknas som en av världens absoluta toppspelare under det innevarande året är naturligtvis en förlust. Totalt har Sadio Mané under sin landslagskarriär gjort 34 mål på 93 landskamper.

Fotboll är trots allt en lagsport och det Senegal har visat under sina bästa stunder i de tre första matcherna under VM är att de har en helhet. Fortfarande blir afrikanska lag bedömda för den brist på lagspel och hänfallande åt individuella prestationer som historiskt har varit deras signum. Nu när de visar upp en organisation i spelet som väl matchar andra kontinenters lag är omvärldens fokus på en enda spelares betydelse. Kapten Kalidou Koulibaly visade i matchen mot Ecuador att det finns ledargestalter att samlas kring. Jag både tror och hoppas att Senegal - Un peuple, un but, une foi - kan ge England en ordentlig kamp om fortsatt spel i dessa världsmästerskap. England som i internationella fotbollssammanhang är permanent överskattade kan mycket väl åka ut ur turneringen med Senegals benägna hjälp, även om spelbolagen anser att Senegals endast har drygt 16 procents chans att vinna.

https://twitter.com/goal/status/1597745221885911042

Matchresultat för västafrikanska lag

Matcher spelade till och med 30:e november

Senegal – Nederländerna 0–2

Qatar – Senegal 1–3

Senegal – Ecuador 2-1

Schweiz – Kamerun 1–0

Kamerun – Serbien 3–3

Portugal – Ghana 3–2

Sydkorea – Ghana 2–3

I afrikanska fotbollssammanhang är Kamerun sedan länge en etablerad, respekterad och framgångsrik fotbollsnation och man har vunnit Afrikas nationernas cup (Africa Cup of Nations/Coupe d'Afrique des Nations=CAF), senast 2017. Ifjol slutade man trea.

Det är Kamerun som har CAF:s andra pokal i evig ägo sedan de segrade i CAF tre gånger under perioden 1980–2000. En anledning till att CAF beslutade att den som vann tre gånger i stället för att behålla cupen få en kopia av densamma. Det är för övrigt Ghana som har den första cupen i sin ägo.

När det stod klart att Sadio Mané på grund av skada inte skulle kunna spela för Senegal i årets VM-turnering var det många sportjournalister här i Afrika som rankade Kamerun som det västafrikanska laget med störst chans att gå vidare till slutspel från sin grupp. I premiärmatchen mot Schweiz visade Kamerun upp en krampaktig och oförlöst aktion. Det var inte mycket som fungerade och det får väl anses vara talande för hur eländig situationen var att det var den kamerunfödde Breel Embolo som sänkte Kamerun och gav segern till Schweiz.

Då matchen mellan Schweiz och Kamerun flöt som en död fisk genom Rio dos Camarões lämnar vi den och går snabbt vidare till måndagens händelser.

Inför starten av Kameruns andra match på Al Janoub-stadion presenterades nyheten att förstemålvakten André Onana inte bara hade blivit avstängd kort före avspark till Kameruns andra match i VM utan närmare förklaring från lagledningen, utan till och med blivit hemskickad.

Truppen med turneringens snyggaste skägg visade redan från start att det här skulle bli en fotbollsmatch som inte liknade sömnpillret mot Schweiz utan att de okuvliga lejonen var här för att vinna. Den intentionen visade dock även Serbien.

Efter tio minuter sköt Aleksandar Mitrović en boll i stolpen med vänsterfoten efter några mycket fina aktioner på högerkanten. I sextonde minuten dansade bollen runt som en flipperkula i Kameruns straffområde efter att Kameruns backar misslyckas med att slå bort bollen. efter att ha skjutit varandra i huvudet och bara fått tåspetsarna på bollen kunde Kameruns backlinje se bollen dimpa ner framför fötterna, i skottläge och rakt framför mål, på Mitrović. Serben lyckas lika dåligt som motståndarna att få rätt träff på bollen och missade målet rejält från den perfekta position han har.

Två minuter senare kom Kamerun upp i anfall på sin högerkant och efter att ha nickat med sig bollen klev Pierre Kunde två steg in i straffområdet och avlossade ett skott som Serbiens målvakt enkelt kunde hantera. Avslutet var bra men Serbiens målvakt Marko Dmitrović stått ypperligt placerad för att styra ut bollen till hörna. En hörna som Kamerun inte lyckades förvalta.

I tjugoåttonde minuten kom det då, matchens första mål. På en fast situation.

Pierre Kundes hörna nickskarvades av Eric Maxim Choupo-Moting, via huvudet på Nicolas Nkoulou, ner mot bortre stolpen där Jean-Charles Castelletto kunde raka in bollen i mål. Ett viktigt mål och Castellettos första mål i landslagströjan. Man kunde nästan känna måljublet i Douala, Yaoundé och Bamenda. Förhoppningarna på de okuvliga lejonen är stora och framgångar betydelsefulla hemmavid. Innan den här matchen hade man förlorat sina senaste åtta matcher i VM-sammanhang.

Man kunde se en skillnad i hur man ville spela matchen mellan de två nationerna. Kamerunierna ville komma till målchans med snabba långpassningar som friställer spelare med målvakten samtidigt som serberna försökte spela sig in mer kontrollerat in i lejonkulan. Det blev dock ytterligare en fast situation som gav kvitteringen till 1–1. Dušan Tadić slår en frispark från som Strahinja Pavlović möter perfekt på huvudet efter att Choupo-Moting har gått upp för att nicka bort bollen men stått för långt ifrån Pavlović och blivit för kort.

Match-uret hade precis tickat över ordinarie tid och börjat räkna ned de sex minuternas tillägg och serberna firade som om de var på bröllop.

Men de behåller trycket och endast en minut och fyrtio sekunder efter kvitteringen slår Sergej Milinković-Savić in ledningen för Serbien efter att två nu kuvliga lejon har sprungit på samma boll och anfallare och gett Milinković-Savić utrymmet han behövde för att avsluta. Det var ett välplacerat skott från strax utanför straffområdet som straffade Kamerun.

Tilläggstiden tog Kamerun från en ledning till jagande lejon igen.

Andra halvlek började med ett Serbien, vars självförtroende nu var påtagligt, tog tag i spelet. 1–3 kom i femtioandra minuten efter ett anfall som avslutades med ett passningsspel värdigt ett sovjetiskt ishockey-landslag á la 1980-tal med Mitrović fot sist på bollen. Vad skulle inte detta göra med serbernas självförtroende? Skulle något kunna rubba dem nu?

Precis när jag hade börjat tappa mitt fokus och satt försjunken i tankar om hur det ens kan vara möjligt att det är Puma och inte Adidas som klär det serbiska fotbollslandslaget, och vad detta kan tänkas betyda för den serbiska folksjälen, kom det då. Bytet. Det efterlängtade bytet med stort B. Ut gick Martin Hongla och in kom den dokumenterade målskytten Vincent Aboubakar.

Aboubakar trollar. Löper sig fri och lurade sin back på ett sätt som fick Nacka Skoglund att slå glädjevolter på sitt moln i fotbollshimlen och sedan lobbar nummer 10 Aboubakar bollen över målvakten och 2–3 är ett faktum. Det dansades i Yaoundé igen.

https://twitter.com/El_Futbolesque/status/1597202672335323136

Nämnde jag bytet med stort B?

Jag tror bestämt att jag gjorde det. Mindre än tre minuter efter sitt mål springer han sig fri igen, Vincent Aboubakar. Choupo-Moting löpte med på vänstersidan fort han bara kunde och Aboubakar passar Choupo-Moting som bara behövde dundra in kvitteringen. 3–3 och jag såg röd-grön-gula kvinnor gråta på läktaren. Av glädje. Målet kom också till efter ett lysande exempel på Kameruns spelidé. En back vann tillbaka bollen utanför eget straffområde och drev den tio femton meter innan den långa uppspelspassningen mot en anfallare. Två tillslag – sedan mål.

Vincent Aboubakar som slog in den avgörande bollen i CAF 2017 och vann skytteligan i samma turnering 2021 med åtta mål på sju matcher. Med honom på fotbollsplanen växte självförtroendet på kamerunierna förbi serbiernas dito. Plötsligt vaknade samtliga okuvliga lejon och vågade göra lite mer individuellt med bollen.

Vi blev bjudna på högklassig fotbollsunderhållning och för att Kamerun skall kunna gå vidare från grupp G behövs bara att de okuvliga lejonen besegrar Brasilien och att Serbien vinner mot Schweiz med samma marginal. Då går Kamerun vidare på målskillnad. Det låter ju inte omöjligt om än svårt. Väldigt svårt.

Matchresultat för västafrikanska lag

Matcher spelade till och med 28:e november

Senegal – Nederländerna 0–2

Qatar – Senegal 1–3

Schweiz – Kamerun 1–0

Kamerun – Serbien 3–3

Portugal – Ghana 3–2

Sydkorea – Ghana 2–3

Världens just nu längst sittande ledare för ett land är Teodoro Obiang Nguema. Han tog makten från sin egen farbror genom en kupp 1979 och har nu suttit vid makten i Ekvatorialguinea i hela 43 år. Av någon märklig anledning har Teodoro Obiang utlyst val i landet. Märkligt därför att alla vet att det är det mest auktoritära styret i hela Afrika och att valen är rena skådespel.

Visserligen får de 40 procent av befolkningen som har låtit sig röstregistrerats ta sig till vallokalerna för att lägga sin röstsedel. Väl där ombesörjer vallokalsdelegaterna att man röstar på rätt parti eller att röstsedeln rivs. Sedan fortsätter teatern med att man meddelar ett röstresultat där det sittande partiet PDGE, det vill säga Teodoro Obiang själv, har vunnit med drygt 90 procent av rösterna.

Så min prognos är att Ekvatorialguinea ännu en mandatperiod får äran att ledas av Teodoro Obiang Nguema. Det enda synliga hotet mot det nuvarande styret är en intern kupp. Då landets oljereserver börjar sina och nu endast ger 93 000 fat per dag, mot de 160 000 fat man levererade per dag 2015, kan man misstänka att Teodoros ålder och minskade intäkter till sina bundsförvanter lämnar fältet öppet för eventuella maktförskjutningar.

Några prognoser för mindre grad av auktoritet och korruption kan jag dock inte leverera.

Sydafrika

Sydafrikanska shoppingkedjor som Massmart och Shoprite stänger ner sina butiker i land efter land. Efter att ha missbedömt marknaderna i de länder de har expanderat i ser de sig nu nödgade att backa från sin tidigare expansionsiver. Shoprite meddelar att de stänger ner sina verksamheter i Demokratiska republiken Kongo, Nigeria, Kenya, Uganda och Madagaskar. Massmart stänger på samma sätt ner sina varuhus under namnet Game Store i Uganda, Tanzania, Ghana, Nigeria och Kenya.

Shoprite anger som orsak inflation och ökade inköpspriser på varor samt kontrakt på lokalhyror baserade på amerikanska dollar som orsak. Massmart ligger nog närmare sanningen när de erkänner att de inte riktigt har förstått marknaderna där de försökt etablera sig.

Min lokala Game Store här i Kisumu i Kenya är belägen i köpcentret Mega City Mall. Trots sitt namn är detta med svenska mått mätt en ganska liten galleria och varje gång jag besöker Game Store slås jag av att det aldrig samtidigt är fler kunder än anställda i butiken och nu är det snart slut. 25 december stänger butiken för gott då ingen har visat intresse för att ta över verksamheten.

Det misstag de sydafrikanska kedjorna har gjort är att helt missbedöma marknaderna i övriga subsahariska länder och de butiker man har etablerat har hamnat geografiskt långt ifrån de potentiella kunderna.

Sydafrika har ännu en betydligt större köpstark medelklass och fler stora urbana områden än sina afrikanska grannar. Mega City Mall ligger beläget i utkanten av vad som närmast är att betrakta som ett slumområde. Här försöker människor livnära sig på enklare hantverk som att kunna svetsa ihop metalldelar till redskap eller möbler och man säljer grönsaker och kött slaktat och styckat hemmavid.

Att etablera ett traditionellt varuhus med vitvaror, köksutrustning, möbler, tv-apparater, fläktar och energisnåla LED-lampor i detta köpcentrum betyder att man måste få kunder som annars handlar i centrala Kisumu att ta sig ut i den slummiga utkanten av staden. Den medelklassen finns helt enkelt inte här.

Kenya

I slutet av förra veckan klev herr Wangethi Chege in på polisstationen i Kasarani, Nairobi och bad om polisens hjälp att avlägsna den döda kroppen av en kvinna från hans bostad.

Den 59-årige mannen hade träffat en kvinna på, vad polisen benämner som, ett underhållningsetablissemang. Vilket betyder att kvinnan ifråga med andra ord tillhörde det lätta gardet. Chege uppgav att vid hemkomst hade han uppfattat att kvinnan plötsligt förvandlats till ett spöke alternativt ett troll, zimwi, och gått till någon form av attack.

Han hade då sett sig nödgad att utdela ett antal knivhugg för att försvara sig mot detta övernaturliga monster. Kasaranis polischef Anthony Mbogo säger dock att man kommer att utreda det hela som ett vanligt mord då offret huggits till döds med en mängd knivhugg som samtliga placerats i rygg och huvud. Polischef Mbogo säger att polisen redan uteslutit spöken och troll ur utredningen.

I den kenyanska byn Yatta har en 48-årig ensamstående mamma till åtta drivits ur byn av sina grannar. Enligt upprörda bybor är har kvinnan i sin ägo ett manligt könsorgan som hon varje morgon tar fram och viftar med mot himlen. Detta har enligt byborna orsakat att det väntade och välbehövliga regnet låter dröja. I ett försök att genomföra en reningsritual för kvinnan slaktade byborna en get som man tvingade henne att dricka det ännu varma blodet från. Då reningsprocessen inte gav önskat resultat, då regnet ännu inte faller, beslutade man sig för att driva henne ur byn.

Man lät riva hennes tak och hjälptes mangrant åt att förpassa ägodelarna till sidan av vägen som passerar byn. Polisen hämtade kvinnan och hennes barn och låter familjen bo på en närliggande polisstation tills vidare då en av döttrarna har en skoltentamen nästa vecka och behöver lugn och ro inför denna.

Innan man dömer magiskt tänkande som leder till dessa till synes galna handlingar skall man betänka att magiskt tänkande förekommer i alla samhällen. Inte minst i Sverige, där vi exempelvis har reduktionsplikten. För vilken ett flertal kanske skulle behöva smaka varmt getblod.

Någonstans norr eller nordväst om Turkanasjön finns ett land som heter Woto. Det är ett av alla dessa hemländer för olika stammar i Afrika som inte erkänns annat än av tradition stammarna emellan. Så länge stammarna inte är i krig med varandra vill säga.

Woto är hemlandet för det nomadiska samburu-folket och betyder norr på deras språk samburu. Exakt var landet ligger är det ingen som riktigt vet men trots att samburu-folket räknas som en kenyansk stamhittar man snarast Woto i södra Etiopien. I dag lever de största delarna av detta nomadiska herdefolk i Samburu County som ligger söder om Turkanasjön. Dessa enkla nomader har nu hamnat på den politiska agendan med anledning av deras tradition att omskära såväl män som kvinnor. Den nyss avgångne president Uhuru Kenyatta satte 2019 som mål att kvinnlig omskärelse skulle vara helt utrotat i Kenya till slutat av 2022.

Kenya har i jämförelse med andra afrikanska länder en låg del av kvinnlig omskärelse men det finns fortfarande grupper som inte tänker ändra sina traditionella vanor för att blidka politiker. Enligt myten hade "Kipkenyo många bröder och systrar som alla dog när de uppnådde pubertet. Kipkenyo beslutade att när han själv fick barn skulle han förändra dem alla när de närmade sig puberteten. Han lät omskära dem alla och inget av barnen dog. Folket iakttog och beslutade sig för att följa exempel."

Traditionen bjuder att en kvinna som inte är omskuren skall våldtas i en ritual och en ej omskuren kvinna får inte föda några barn. Då processen att skära bort klitoris på flickorna med begagnade och smutsiga skärverktyg ofta leder till svåra medicinska besvär, bland annat infektioner med fistelgångar mellan slida och ändtarm som följd, har man i ett första steg försökt erbjuda samburu att komma till sjukhus, för att få ingreppet utfört med sterila verktyg i en ren miljö.

Detta har inte varit en speciellt framgångsrik metod och nu inleder Kenya en ny metod för att försöka få samburu att sluta upp med den kvinnliga omskärelsen. Man har utvecklat en mobil-app där användarna anonymt kan anmäla misstanke om att en omskärelse är nära förestående. Då skall de lokala myndigheterna ge sig ut till platsen och utföra omfattande undersökningar och förhör för att kunna stävja tilltaget.

Att appen presenteras just nu är heller ingen slump. Förutom att 2022 börjar närma sig sitt slut är det oftast under skolornas decemberlov som omskärelsen av flickorna utförs.

I premiärmatchen mot självaste Portugal, en svår motståndare för vilken nation som helst, ställde Black Stars upp med en defensiv och bakåtlutad 5-4-1-uppställning plus Lawrence Ati-Zigi längst där bak mellan stolparna. Med den defensiva uppställningen var det lovvärt att se att man startade matchen med att pressa de portugisiska motståndarna högt upp i banan. Det var tydligt att taktiken var att låta Portugal äga boll men att försöka göra det svårt att tränga igenom försvarsmuren som höll sin uppställning disciplinerat genom matchen.

När Ronaldo i åttonde matchminuten tog emot en passning som skar igenom försvarsmuren och friställde honom med målvakten hade den unge keepern redan läst spelet och möte Ronaldo innan denne hann komma i läge för avslut. Zigi gjorde sig stor och avvärjde situationen.

Efter det anfallet tog Black Stars ned pressen en bit i banan och gjorde sig därmed ännu tätare och svårare att komma runt eller igenom.

Sjundeplatsen i VM 2010 i Sydafrika är som sagt Black Stars bästa internationella resultat här långt och då gick man vidare från gruppspel efter att ha kommit tvåa i sin grupp efter Tyskland. Om man gör en jämförelse mellan de grupper Ghana spelade i då, 2010, och nu, 2022, finns det vissa likheter.

Grupperna består av en stark favorit. Då Tyskland, nu Portugal. Sedan tre lag där vilka resultat som helst egentligen är rimliga på förhand. 2010 räckte det med en vinst (mot Serbien), en oavgjord (mot Australien) och en förlust mot Tyskland för Black Stars att ta sig vidare på målskillnad.

Första halvleken mot Portugal kanske inte kommer att bli kvar i minnet som en av de bästa fotbollsmatcher man har sett men det ju allt som oftast faktum i de första omgångarna av världsmästerskapen. Lagen skall hitta sin rytm och acklimatisera sig. Ghanas taktik fungerade genom första halvlek och man höll Portugal borta från egentliga målchanser. Man visade upp ett samlat lag och det var imponerande att se att varje enskild spelare i Black Stars stod upp för sig i de individuella duellerna med portugiserna.

I 33:e minuten lyckades Black Stars vid ett av sina få försök att bryta igenom framåt att skapa en hörna. Mohammed Kudus, med klubbtillhörighet Ajax, slog en helt godkänd hörna som Baba Rahman förvaltade till en chans. De få offensiva tendenserna under halvleken visade att Black Stars mycket väl kan hota sin motståndare. Inte minst Kudus hårda skott kan komma att ställa till det för motståndarna under återstoden av turneringen. I sin iver att se till att hålla matchen mållös till pausvilan drog dock Mohammed Kudus på sig ett onödigt gult kort när han för sen in i en duell om en hög boll sträckte fram sin fot i vägen för den portugisiske spelaren som var på väg att slå bort bollen. Portugisen träffade med full kraft på undersidan, och därmed dobbarna, på Kudus skor och den dåliga timingen bestraffades.

2010 gick Black Stars vidare från sextondelsfinalen mot USA med vinst i övertiden, för att möta Uruguay i kvartsfinalen. Matchen gick till ett straffavgörande där Uruguay gick segrande ur striden, men en sjundeplats måste absolut ses som en ordentlig framgång för nationen. I år har man chansen att ta revansch mot Uruguay redan i gruppspelet vilket skulle ge laget självförtroende inför utslagsrundorna i slutspelet. Man kunde med lite hjälp från fru Fortuna ha kunnat nå en kvartsfinal redan i VM 2006 i Tyskland om man nu inte hade fått Brasilien som motståndare i sextondelsfinalen.

Den svarta stjärnan på Ghanas landslagsuniform har funnits med sedan landets självständighet 1957 och har blivit en symbol viktigare än färgerna på landets flagga för att symbolisera Ghanas fotbollslandslag. The Black Star Line var ett skepparrederi lett av bland andra Marcus Garvey för att vara ett redskap för gods och personer i ”Back-to-Africa”-rörelsen. ”Black Star Liners” anses av vissa kännare vara 1970-talets viktigaste reggae-låt. Skriven och framförd av Fred Locks kunde den göra ”Back-to-Africa”-rörelsen känd för en helt ny generation.

Turneringens yngsta trupp gick ut till andra halvlek med till synes gott mod. Det finns enorma mängder talang i Ghanas trupp men avsaknaden av erfarenhet av att spela på högsta internationella nivå lös emellanåt igenom. Man får ta i beaktande att flera av truppens utlandsproffs ännu spelar i olika andraligor runt om i framför allt Europa. Två spelare i truppen spelar kvar i Ghana Premier Leauge. Trots detta var det veteranen i sammanhanget, André Ayew, spelandes i All-Sadd – Doha, som drog på sig Black Stars andra gula kort för kvällen.

Femtiofem minuter in i matchen började de portugisiska spelarna dra nytta av de unga ghananernas brist på erfarenhet. Efter att ha lärt sig att ingen spelare i Black Stars tänkte flytta på sig eller vika ner sig i en närkamp började portugiserna falla som höstlöv i närkamperna. Något som fungerade för att stoppa spelvändningar och i stället få frisparkar till sin fördel.

Taktiken att låta Portugal äga bollen (62 procent bollinnehav) men stänga spelytorna höll fram till sextiofemte minuten då Ronaldo ånyo löpte sig till läge och fick en perfekt passning. När mittbacken Mohammed Salisus fot var hundradelen för sen för att nå bollen och i stället fällde Ronaldo var straffen ett faktum.

En straff som Ronaldo slog högt och hårt vilket inte gav målvakten Zigi en chans att göra någonting åt den trots att han läste Ronaldo rätt och slängde sig åt rätt håll.

Ghanas taktiska dispositioner förändrades efter målet och man började att utnyttja sina individuella talanger inom ramen för sin spelidé och i sjuttiotredje minuten löpte Kudus igenom från vänstersidan in mot målområdet och fick fram en boll som André Ayew kunde sätta rakt i mål.

Då både Kudus och Ayew hade dragit på sig varsitt gult kort byttes båda spelarna ut direkt efter målet i ett dubbelbyte.

Uppenbarligen ville man inte riskera att få någon av spelarna utvisad och med bara en kvart kvar att spela av matchen trodde man sig kunna hålla oavgjort till avblåsningen. Kanske var det ett ogenomtänkt beslut? Kanske var det de oerfarna spelarnas brist på fokus, att det direkt bytena var genomförda stod 2–1 till Portugal och endast två minuter senare stod 3–1?

I det här skedet såg beslutet om bytena ut som en taktisk missräkning som skulle kunna kosta laget deras självförtroende in i nästa match. Otto Addo har hyllats för hur långt han har tagit detta oerfarna lag men nu såg det ut som han hade tagit ett rejält felbeslut.

Men Black Stars tänkte inte ge upp och att byta in Osman Bukari i stället för André Ayew resulterade i åttionionde minuten i en reducering.

Målet var inte helt olikt Ghanas första. Ett pass från backposition upp till offensiv vänsterkant, denna gång till backen Baba Rahman som gjorde en offensiv löpning och vann sin duell. Sedan en ballongpass över försvarande backar parallellt med mållinjen där Osman Bukari kunde sätta huvudet på bollen rakt i öppen bur.

I den absoluta matchavslutningen lurade Iñaki Williams bakom Portugals målvakt och kunde stjäla bollen av denne när han rullade den framför sig för in inspark. Hade inte Williams halkat i situationen hade de helt enkelt kunnat stjäla sig till ett mål och fått en välförtjänt poäng med sig. Nu får Black Stars samla sig efter förlusten och se tillbaka på vad de gjorde bra i den här matchen. Det var pass bra att jag tror att de tar sig vidare från gruppen i ytterligare ett VM.

Matchresultat för västafrikanska lag

Matcher spelade till och med 26:e november

Senegal - Nederländerna 0–2

Qatar - Senegal 1–3

Schweiz – Kamerun 1–0

Portugal – Ghana 3–2