Premiärminister Élisabeth Borne kallade Birkin oförglömlig, och talade om hennes unika röst och charm. Birkin blev Frankrikes "petite Anglaise" (den lilla engelska kvinnan). Hon anlände till Paris på 60-talet, där hon träffade Serge Gainsbourg – och de blev ett par. Deras förhållande varade i 13 tumultartade – och ibland våldsamma år. Birkin sjöng, komponerade, skådespelade och gav form och namn åt en berömd handväska.

Mest kända blev paret för den erotiska sången Je t'aime ... moi non plus. Den blev förbjuden i flera länder. Fördömd av Vatikanen. Ändå nådde den världsomspännande framgångar. Nr 1 på den brittiska singellistan.

Hon föddes i London 1946. Mamman var skådespelare, pappan sjöofficer. Gifte sig med James Bond-kompositören John Barry vid 17 års ålder. Äktenskapet varade i tre år. Blev känd i 1966 års film Blow-Up. Korsade Engelska kanalen 1968. Medverkade i Slogan med den 18 år äldre Gainsbourg – resten är historia.

I veckans Ukrainasvep berättar vi om Pentagon-läckorna, vem ligger bakom? Och där avslöjas att 97 elitsoldater från Natoländer skickats till kriget. Dessutom har ett klipp på en halshuggning av en krigsfånge spridits i sociala medier.

Halshuggen fånge

En video cirkulerar på sociala medier där en ukrainsk krigsfånge blir halshuggen. Från officiellt ukrainskt håll fördömer man dådet som bestialiskt. President Zelenksyj fördömer ”ryska bestar” som ”enkelt dödar”. Världen måste se avrättningen, anser presidenten.

https://twitter.com/AFP/status/1646110915765628928

https://twitter.com/AFP/status/1646073166899314688

Från Kreml vill man ha bekräftelse på att händelsen faktiskt ägt rum som det beskrivs, att det var en krigsfånge som blev halshuggen. Videon finns på Telegram, varning för extremt starka bilder.

Pentagon-läckorna

Nyligen läckte en stor mängd hemliga dokument från Pentagon. Där finns bland annat information om att USA är tveksamma till Ukrainas förmåga att genomföra en lyckad offensiv under våren. Man tror bland annat att det kommer bli svårt att utnyttja svagheter i vissa ryska försvarslinjer.

Att uppnå sina huvudmål, som att skära av landförbindelsen till Krimhalvön, tror man inte kommer kunna ske med någon större framgång. Dokumenten skiljer sig från president Bidens försäkran om att Ukraina kommer nå militär framgång, skriver Daily Mail.

Trots att man försett Ukraina med stora mängder vapen säger dokumenten att det finns stora svagheter i träningen av ukrainska soldater och tillförseln av ammunition. Detta spås leda till svårigheter med att nå framgångar och öka förlusterna av manskap. Dessutom spås Ukraina få slut på luftvärnsrobotar av modell S-300 den andra maj.

Även om vissa dokument kan vara falska har personer inom USA:s regering bekräftat äktheten i vissa dokument till New York Times. Identiteten på den person som läckt dokumenten är Jack Teixeira, en 21-årig underofficer som tjänstgör i Massachussetts Air National Guardsmen.

Han spred dokumenten på en Discord-server där entusiastiska medlemmar fick ta del av säkerhetsklassad information. En del av dokumenten har bara funnits tillgängliga på områden där både mobiltelefoner och andra elektroniska apparater är förbjudna av säkerhetsskäl.

Vissa dokument hade i normala fall bara kunnat ses av personer som genomgått månadslånga säkerhetsprövningar inom säkerhetstjänst eller militär.

Natoländer skickade elitsoldater

En annan sak som påstås i dokumenten är att fem Natoländer skickat elitsoldater till Ukraina. Från Storbritannien kan upp emot 50 soldater ha skickats, vilket ska utgöra hälften av totalen. Det är ännu oklart vad man uträttat på plats, Storbritanniens utrikesdepartement har inte velat svara på frågor, skriver The Guardian.

14 elitsoldater ska ha kommit från USA och 15 från Frankrike. Totalt ska det handla om 97 elitsoldater från Natoländer.

Anastasia Potapova kommer inte bära fotbollströja

Ryska tennisspelaren Anastasia Potapova har lovat att inte bära fotbollsklubben Spartak Moskvas tröja igen på tennisplanen. Hon visade upp en bild på Instagram bärandes tröjan, när hon spelade en turnering i Kalifornien förra månaden.

En som var kritisk är konkurrenten Iga Swiatek, polskan som just nu är rankad som nummer ett i världen på damsidan. Potapova har fått en varning från WTA-touren, och har lovat att inte bära tröjan igen på det sättet.

Debatten fortsätter om lämpligheten i att tillåta ryska och vitryska spelare tävla på WTA-touren (för kvinnor) och ATP-touren.

https://twitter.com/TheTennisLetter/status/1645202178427228160

President Macrons intervju

Som vi rapporterad gjorde president Macrons en intervju på flyget hem från Kina. Den blev minst sagt uppmärksammad.

”Enligt Macron borde Europa vara en tredje makt i världen, tillsammans med USA och Kina. Detta är i sig en del av hans långsiktiga mål om så kallad strategisk autonomi för Europa, skriver The Guardian. Det handlar om att undvika att bli beroende militärt eller ekonomiskt.

Det som främst väckt reaktioner är hans uttalanden om Taiwan. Där sade han att ”vi européer” inte hade något intresse av att trissa upp konflikten (mellan Taiwan och Kina). Det värsta som kan hända är om Europa följer i USA:s ledband i den frågan. Det vore en fälla, sade han, nu när Europa utvecklat mer autonomi sedan pandemin.

Om situationen trappas upp kring Taiwan skulle Europa ”inte ha tid eller pengar att finansiera vår egen strategiska autonomi och vi skulle bli vasaller, men om vi fick några år på oss skulle vi bli ett tredje maktcentrum (i världen).” Frågan om strategisk autonomi är ni vida accepterad, enligt Macron, och det har aldrig varit en sådan acceleration av europeisk makt.

Macron sade också att det finns en risk att vara för beroende av den amerikanska dollarn. Han förespråkade också det europeiska försöket att matcha IRA (USA:s inflationsminskningslag) med en egen lag, och att producera mer egen miljövänlig teknik och öka produktionen av råvaror. Han menar också att han möte med Xi har varit effektivt i försöket att få Kina mindre underdåniga mot Ryssland gällande kriget i Ukraina. Hans målsättning var att hitta gemensamma riktlinjer gällande kriget.”

https://twitter.com/EmmanuelMacron/status/1645328379984396288

Frankrikes president Emmanuel Macron besökte Xi Jinping i Peking. På vägen hem intervjuades han och sade att Europa bör bli ett tredje maktcentrum. Inte bra att vara en amerikansk vasallstat, utan strategisk autonomi är att föredra för Europa. Han varnar också för att bli indragna i konflikten mellan Kina å ena sidan och Taiwan och USA å andra sidan.

Kritiken mot Macron lät inte vänta på sig. Uttalandena kom under en intervju på flyget hem från statsbesöket i Kina, något vi rapporterat om i det senaste Ukraina-svepet. Enligt Macron borde Europa vara en tredje makt i världen, tillsammans med USA och Kina. Detta är i sig en del av hans långsiktiga mål om så kallad strategisk autonomi för Europa, skriver The Guardian. Det handlar om att undvika att bli beroende militärt eller ekonomiskt.

Det som främst väckt reaktioner är hans uttalanden om Taiwan. Där sade han att ”vi européer” inte hade något intresse av att trissa upp konflikten (mellan Taiwan och Kina). Det värsta som kan hända är om Europa följer i USA:s ledband i den frågan. Det vore en fälla, sade han, nu när Europa utvecklat mer autonomi sedan pandemin.

Om situationen trappas upp kring Taiwan skulle Europa ”inte ha tid eller pengar att finansiera vår egen strategiska autonomi och vi skulle bli vasaller, men om vi fick några år på oss skulle vi bli ett tredje maktcentrum (i världen).” Frågan om strategisk autonomi är ni vida accepterad, enligt Macron, och det har aldrig varit en sådan acceleration av europeisk makt.

Macron sade också att det finns en risk att vara för beroende av den amerikanska dollarn. Han förespråkade också det europeiska försöket att matcha IRA (USA:s inflationsminskningslag) med en egen lag, och att producera mer egen miljövänlig teknik och öka produktionen av råvaror. Han menar också att han möte med Xi har varit effektivt i försöket att få Kina mindre underdåniga mot Ryssland gällande kriget i Ukraina. Hans målsättning var att hitta gemensamma riktlinjer gällande kriget.

Enligt tidningen Politico har delar av intervjun tagits bort av Macrons stab, där han ännu mer öppet talade om Taiwans och Europas strategiska autonomi. Från flera håll har kritik inkommit mot Macrons uttalanden.

En ledarkrönika i The Wall Street Journal menar att Macrons uttalanden underminerar amerikanskt och japanskt motstånd mot Kina i västra Stilla havet. Dessutom ger man kraft åt amerikanska politiker som vill minska USA:s inflytande i Europa.

Senator Marco Rubio, republikan och förlorande primärvalskandidat 2016, menade att det kanske är lika bra att USA koncentrerar sig på Taiwan. Och lämnar kriget i Ukraina åt Europa att lösa själva. Ledamöter i EU-parlamentet har påpekat att Macron talar för Frankrike och inte EU som helhet.

Kinas militärövning

Samtidigt har Kina under påskhelgen utfört en tre dagar lång militärövning runtom Taiwan. Dessa sägs vara som ett svar på att Taiwans president Tsai Ing-Wen fick besök från USA förra veckan, då Representanthusets talman Kevin McCarthy var på besök.

https://twitter.com/WayneTechSPFX/status/1645155670726000640

https://twitter.com/nexta_tv/status/1645321924455673859

Tolv stridsfartyg och 91 militärflygplan från Kina sågs utanför Taiwan, skriver TT. Dels kom flygplan från hangarfartyget Shandong, och simulerade anfall. Enligt kinesiska medier handlade det om att öva på att omringa ön och upprätta en luftblockad. Övningen ska ha varit lyckad.

Taiwan har svarat med att man aldrig kommer slappna av i förberedelserna för att stärka sin militära förmåga.

I veckans nyhetssvep från Ukraina berättar vi om bombdådet som dödade bloggaren Vladlen Tatarskij i Sankt Petersburg, och efterspelet. Macron besöker Kina, som han ser som nyckel i att få till en fred i kriget. Och Zelenskyj besökte Yahidne, byn vars invånare levde en månad i en källare.

Terror i Sankt Petersburg

Den stora snackisen har varit terrordådet i Sankt Petersburg i söndags. Där skadades över 32 personer och bloggaren Vladlen Tatarskij avled. En kvinna är gripen misstänkt för dådet, den 26-åriga Darija Trepova. Hon tog med sig en statyett med en bomb i in café Street Food no. 1 där Tatarskij befann sig. Han fick den sedan som ett pris, då smällde den av och dödade honom.

https://twitter.com/nexta_tv/status/1642980223841861632

https://twitter.com/bayraktar_1love/status/1642557179600281602

Trepova säger i förhör att hon trodde hon gjorde en slags praktik för att kunna bli journalist. Hon säger sig inte vetat att statyetten innehöll en bomb. Enligt ryska nyhetssajten Fotanka ska det ha varit en slags propaganda-motstånd på uppdrag av en ukrainsk mediekanal. För att få jobbet som redaktör behövde hon utföra vissa arbetsuppgifter.

https://twitter.com/Spriter99880/status/1642851257143443458

Hon ska ha fått ett hemligt föremål av en taxichaufför i Moskva, som inte heller han visste om att det var en bomb. Det påstås också att hon skulle ha en flygbiljett till Uzbekistan bokad i sitt namn, ett stopp på vägen till Ukraina sedan. Hon sitter just nu i förvar och riskerar 20 års fängelse.

Meningarna går isär om Tatarskij, vissa menar att han var en propagandist. Enligt Bob Rae, tidigare högt uppsatt statstjänsteman i Kanada, var han inte en journalist över huvud taget. Ryska journalister är antingen i fängelse eller exil, menar han.

https://twitter.com/BobRae48/status/1643235809888272384

https://twitter.com/ggreenwald/status/1643236927590506497

Finland medlem i Nato

Under tisdagen blev Finland officiellt medlem i Nato, det 31a medlemslandet i ordningen. Anslutningsprocessen tog tio och en halv månad, vilket är rekord. Sverige och Finland skötte processen i samförstånd men Sveriges relation till Turkiet och Ungern har fördröjt processen. Därför blev Finland medlem först, även om utrikesminister Tobias Billström är säker på att vi också kommer bli medlemmar.

Samtidigt gick Turkiets utrikesminister Mevlut Cavusoglu ut med ett hårt budskap under onsdagen: Sverige är som nazityskland. Orsaken är att Sverige tillåtit koranbränningar.

Nazisterna började med att bränna böcker, sedan angrep de religiösa samlingsplatser, och sedan samlade de människor i läger och brände dem för att uppnå sina slutgiltiga mål. Det är på det viset sådana här saker börjar, säger han, enligt turkiska medier, vilket Aftonbladet rapporterar om.

Zelenskyj besöker Yahidne

Zelenskyj besökte byn Yahidne norr om Kiev, som återtogs av Ukraina i fjol. Med fanns också Tyskland vicekansler Robert Habeck. Man firade årsdagen av återtagandet av byn från ryska trupper. De flesta av byns invånare tvingades bo i källaren till en skola under närmare en månad. 11 av 367 personer avled under tiden.

Zelenskyj sade i sitt tal att han tyckte Putin förtjänar bo i en källare med bara en hink att uträtta behoven i, i resten av sitt liv.

https://twitter.com/KyivIndependent/status/1642922058207186945

https://twitter.com/DefenceU/status/1642995490105982977

Emmanuel Macron besöker Xi Jinping

Frankrikes president Emmanuel Macron besöker Peking och Xi Jinping. Han säger att det är av yttersta vikt att fortsätta dialogen med Kina och att det inte får bli så att Ryssland inte kan ha en exklusiv dialog med regeringen i Peking.

Han menar att det vissa kallar en nedåtgående spiral i relationerna mellan Väst och Kina är fel. Han vill också försöka förmå Kina att inte stötta Ryssland i kriget, men att förmå dem att använda sitt inflytande till att skapa fred. I Paris ser man Kina som en makt som kan tippa balansen i kriget åt ett positivt håll. Eller som kan stödja Ryssland.

Macron vill ta en pragmatisk hållning, en annan väg än den konfrontativa ton som ofta hörs från USAs sida. Han kommer sitta i diskussioner med Jinping i minst sex timmar under besöket. Man kommer prata om kriget i Ukraina, handel, klimatet och förnyelsebar energi. Man vill också ha fler kinesiska turister i Frankrike igen.

Protesterna fortsatte under helgen i Frankrike. Pensionsreformen drevs igenom av Macron, samtidigt som sopgubbarna strejkade i Paris. Under lördagen demonstrerade 4 000 personer i huvudstaden, över 500 personer greps på olika platser runt om i landet. Vissa protester var också anti-Nato, då det sammanföll med 20-årsdagen av invasionen av Irak. Nu strejkar också arbetare på oljeraffinaderier. Nästa stora dag för protester är planerad till kommande torsdag.

https://twitter.com/CBSNews/status/1637287777501863937

https://twitter.com/WallStreetSilv/status/1637598954962526210

https://twitter.com/cotupacs/status/1637570954661359620

Vi rapporterade förra veckan om att nya demonstrationer brutit ut i Frankrike inför Macrons beslut att runda parlamentet. Sopgubbarna i Paris strejkar och lämnade 7 000 ton sopor på gatorna.

Premiärminister Elisabeth Borne kommer ställas inför två misstroendeomröstningar i parlamentet under måndagen. För att hon ska falla krävs dock att samtliga inom oppositionen röstar för att fälla henne, skriver AFP. Det ser inte ut som att Macrons regering kommer falla, minst 22 röster saknas.

https://twitter.com/JulienHoez/status/1636670562104758277

Anledningen är just pensionsreformen som president Macron drev igenom via dekret förra veckan. Senaten röstade igenom lagförslaget under torsdagen, som innebär att pensionsåldern höjs från 62 år till 64. I underhuset riskerade man dock att få problem då ledamöter från högerpartier riskerade gå emot Macrons förslag. Macron använde sig därför av artikel 49.3 i konstitutionen, som berättigar att driva igenom en lag via dekret.

Det som kan hindra laget att gå igenom är just en misstroendeomröstning. Två sådana väntas, en åberopad av Nationell Samlings med partiledaren Marine Le Pen och en av ett mindre centerparti. Borne misslyckades säkra tillräckligt många ledamöter från Republikanerna för att få igenom lagförslaget i Nationalförsamlingen förra veckan. Men det betyder inte att dessa ledamöter kommer rösta ned henne.

Eric Ciotti är partiledare för Republikanerna och har lovat att inte rösta ned premiärminister Borne. Det har inte varit populärt, och folk demonstrerade utanför hans högkvarter i Nice. Där har skadegörelse skett med krossade fönsterrutor som följd. Enligt Ciotti är det ett sätt att pressa honom att ändra sin röst.

https://twitter.com/EnModeMacaron/status/1637499643570401280

”Omrösningen eller trottoaren” står det hotfullt klottrat vid hans högkvarter.

https://twitter.com/ECiotti/status/1637359114786414593

Vissa menar att Macron oavsett utgången av omröstningarna kommer att utse en ny premiärminister. Främst för att försöka fräscha upp bilden av sig själv efter alla kontroverser. Enligt Bruno Cautres på Centre for Political Research är det den minst riskabla vägen för Macron, och den som enklast kan ge honom ett nytt momentum.

Samtidigt är vinsterna med att byta ut politiker relativt små. Ett annat alternativ är att utlysa nyval, vilket förmodligen skulle skada honom väldigt mycket. Detta då han just nu befinner sig i en situation av extremt missnöje med sin pensionsreform, enligt Brice Teinturier från opinionsinstitutet Ipsos.

Det återstår att se hur stora demonstrationerna blir på torsdag. I januari demonstrerade 80 000 i huvudstaden Paris och runt 1,2 miljoner på andra platser i Frankrike.

Enligt fackförbundet CGT handlade det om över två miljoner människor och 400 000 i Paris. En opinionsundersökning vid tidpunkten visade att två tredjedelar av fransmännen motsätter sig höjningen av pensionsåldern.

Protesterna mot president Macrons pensionsreform har fortsatt under veckan och intensifierades under fredagen. Många är dessutom kritiska då han fått igenom beslutet utan att gå via parlamentet. I stället har han använt dekret som presidenten förfogar över. Det betyder att han, helt i enlighet med konstitutionen, kunnat driva igenom en lag utan att den gått till omröstning i landets Nationalförsamlingen, Frankrikes underhus. Samtidigt protesterar sopgubbarna i Paris och staden svämmas över av råttor.

Senaten röstade igenom lagförslaget under torsdagen, som innebär att pensionsåldern höjs från 62 år till 64. I underhuset riskerade man dock att få problem då ledamöter från högerpartier riskerade gå emot Macrons förslag, skriver AFP. Macron använde sig därför av artikel 49.3 i konstitutionen, som berättigar att driva igenom en lag via dekret.

Macrons regering förlorade majoriteten i Nationalförsamlingen i parlamentsvalet i juni i fjol.

Vi kan inte ta risken att 175 timmars debatt i parlamentet är för ingenting, sade premiärminister Elisabeth Borne till ledamöterna. Hon gick samtidigt motta bu-rop från oppositionen, som också sjön nationalsången.

Enligt en av Republikanska partiers ledamöter, Aurelien Pradie, kan Macrons agerande vara en fara för demokratin i landet. En lag som kommer förändra livet för franska folket har nu drivits igenom utan den minsta röst i Nationalförsamlingen, sade han till BFM TV.

Demonstrationerna började i januari, något vi rapporterade om när det begav sig. Vissa hamnade i bråk med polisen i Paris, då demonstrationen orsakade avbrott i kommunaltrafiken, skolor och annan offentlig verksamhet.

80 000 marscherade i Paris, i hela Frankrike över 1,2 miljoner personer, bedömer landets inrikesministerium. Enligt fackförbundet CGT rör det sig om två miljoner människor, varav 400 000 i Paris.

Opinionsundersökningar visade då att två tredjedelar av fransmännen motsätter sig pensionsåldern. En reform som kommer samtidigt som inflationen stiger och landet fortfarande återhämtar sig från den ekonomiska nedgången i spåren av pandemin.

Macron gjorde ett försök att genomföra en pensionsreform redan 2019, men det tog stopp året efter, när pandemin lamslog landet. Det hann dock orsaka den längsta stejken bland transportarbetare på decennier. Macron menar att pensionsreformen är nödvändig, och pratade om den under sin återvalsturné i fjol. Den krävs för att motverka stora ekonomiska problem i slutet av decenniet.

Nu i mars har också sopgubbarna gått ut i strejk i Paris. 7 000 ton sopor bildar stora högar på gatorna, vilket lockar till sig råttor och skrämmer bort turister.

https://twitter.com/tayoainafilms/status/1634564142827798529

https://twitter.com/Forbes/status/1636005500583026691

Jag är fly förbannad av utvecklingen. Det känns som jag som medborgare har blivit lurad. I en demokrati, skulle det gått igenom via omröstning, säger 55-åriga lärarinnan Laure Cartelier.

Polisen har fått sätta in tårgas och vattenkanoner mot demonstranter, som orsakat eldsvåda vid Place de la Concorde. En del skyltfönster i butiker har också slagits sönder. 217 personer har gripits av polis. Liknande saker har skett runt om Frankrike, i städer som Lyon och Marseille.

Enligt fackförbunden kan lagar som drivs igenom via dekret riskera radikalisera oppositionen i landet. Det kan uppfattas som att demokratin inte längre har giltig grund.

Marine le Pen, partiledare för oppositionspartiet Nationell Samling, säger att det är ett ”totalt misslyckande” för president Macron. Man har nu lämnat in en misstroendeförklaring mot Macrons regering.

https://twitter.com/RNational_off/status/1636397737800347648

För andra gången på en månad tar hundratusentals fransmän till gatorna för att demonstrera mot förslaget om höjd pensionsålder. Fackföreningar har mobiliserat över en miljon människor till strejk. Missnöjet är en prövning både för president Macrons regering, men även för oppositionen. Enligt vänsterveteranen Mélenchon kommer president Macron garanterat förlora den här striden. Men premiärminister Elisabeth Borne säger att det är slutförhandlat.

Regeringen är dock fast besluten, att genomföra reformen som skulle innebära höjd pensionsålder, från 62 till 64 år. Vänsterpartierna i parlamentet kämpa precis som fackföreningarna mot lagförslaget, skriver France24.

Enligt Jean-Luc Mélenchon, partiledare för Det okuvliga Frankrike, är detta en historisk dag av protester och en förlust för Macron. Vänsterveteranen menar att det inte är ofta man får se en liknande massmobilisering. Det är en slags medborgaruppror, tillade han i sitt tal i Marseille under dagen. Och lovade att Macron garanterat kommer förlora.

Detta handlar om mer än pensioner, det handlar om vilket slags samhälle vi vill ha, säger 59-åriga universitetsprofessorn Martine Beugnet.

Demonstrationerna sker över allt, från storstaden Paris till småorter i Bretagne. På den lilla ön Ouessant samlades 100 demonstranter utanför borgmästaren Denis Palluels kontor.

Palluel säger själv till AFP att fiskarna i bygden är mycket upprörda över att behöva arbeta längre. Han pekar på att en respektabel pensionsålder är viktig eftersom förväntad livslängd i sig inte är speciellt hög.

Totalt siktar man på 250 demonstrationer över hela landet, från fackförbundens sida. Staten har delegerat 11 000 poliser att hålla koll på demonstranterna, varav 4 000 i Paris. Macron står dock fast och kallar lagförslaget för essentiellt, premiärminister Elisabeth Borne säger att det inte längre är förhandlingsbart.

Stora förseningar väntar i tågtrafiken under dagen, enligt järnvägsbolaget SNCF. Man uppmanar folk att arbeta hemifrån, om möjligt. Även skolor är stängda på grund av strejken, plus andra sektorer.

Public service-radiostationen France Inter spelar bara musik under dagen, då de anställda strejkar.

Enligt beräkningar kommer 1,2 miljoner demonstrera, vilket slår den tidigare siffran från 19 januari. Vilket då var den största strejken sedan 2010.

Det gick bitvis våldsamt till vid den förra strejkdagen. En spansk journalist blev slagen i skrevet av en polis, vilket ledde till att han fick amputera en testikel.

https://twitter.com/DeeDeeWeeks/status/1617164362849959936?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1617164362849959936%7Ctwgr%5E1ad88062594f1129797f48f39b25538da402090f%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fmorgonposten.se%2F2023%2F01%2F24%2Fman-forlorar-testikel-efter-polisvald-demonstration-i-frankrike%2F

Då rapporterade polisen att man grep 44 personer misstänkta för innehav av vapen eller för våldsbrott. Dessa kom främst från ”Svarta Block”, radikala grupperingar som oftast är maskerade, bär hjälm och svarta kläder. I Lyon greps sjutton personer, av de drygt 23 000 som demonstrerade.

Opinionsundersökningar visade då att två tredjedelar av fransmännen motsatte sig höjd pensionsålder. En reform som dessutom kommer samtidigt som inflationen stiger och landet fortfarande återhämtar sig från den ekonomiska nedgången i spåren av pandemin.

Det ska röstas om 577 platser i Frankrikes nationalförsamling, parlamentets underhus. Första omgången är 12 juni och den andra 19 juni. Kommer president Macrons regeringskoalition behålla makten? Eller blir det vänsterkoalitionen med Jean-Luc Mélenchon som premiärminister?

Uppdatering 20/6

Efter andra omgången står det klart att Ensemble tappar 102 mandat och landar på 245. Detta är inte tillräckligt för att bilda regering ensamma.

Utmanaren Nupes gör ett strålande resultat och får 131 mandat, 73 fler än förra valet.

Även nationalisterna i Nationella fronten gör en otroligt bra andra omgång och får 89 mandat. Det ska jämfördas med åtta 2017.

UDC gör ett dåligt val och får 64 mandat, 56 färre än 2017.

Resultatet ger ett hängt parlament, där det är upp till blocken, eller enskilda ledamöter, att förhandla fram en koalition med 289 mandat.

Uppdatering 13/6

Valdeltagandet i omgång ett hamnade på 47,51 procent, en majoritet av väljarna stannade hemma.

Macrons Ensemble fick 25,75 procent och utmanaren Nupes 25,66. Ensemble tar mellan 255 och 310 mandat enligt mätningar, Nupes 150 till 220. Ledaren för Nupes, Jean-Luc Melénchon, har dock inte gett upp hoppet och tror att man kommer besegra Ensemble. Och ifrågasätter det väntade höga antalet mandat som motståndaren spås få.

Le Pens högerparti Rassemblement spås öka sina mandat från åtta idag, till tio till 25.

Inför valet

Valet till Frankrikes nationalförsamling är uppbyggt kring enmans-valkretsar. Den kandidat som vinner en majoritet av rösterna och en andel av rösterna som motsvarar 25 procent av registrerade väljare vinner mandatet. Finns det ingen som når upp till detta väntar en andra omgång, då alla med över 12,5 procent av väljarna möts. I andra omgången vinner den som får flest röster.

I parlamentet är president Emmanuel Macrons parti La République En Marche! regeringsbildare, och ställer upp i valet i koalitionen Ensemble (tillsammans, reds. anm.). Där hittar vi andra mittenpartier som Demokratiska rörelsen med flera.

Man utmanas bland annat av UDC, alliansen av höger och center, som i sig består av två mindre koalitioner. Republikanerna plus deras allierade, och en förening av demokrater och oberoende liberaler.

Ett tredje block är Nupes, nya ekologiska och folkliga unionen, där socialister, kommunister och gröna samlas. Värt att nämna att Jean-Luc Mélenchons parti La France Insoumise ingår där. Mélenchon var som bekant nära att gå till andra omgången av presidentvalet i april.

Nationella fronten ställer upp, liksom Radikala vänsterpartiet, namnet till trots ett mitten-vänsterparti. Koalitionen Union för Frankrike med högerpartierna Debout la France och Patrioterna.

Éric Zemmours nya parti Reconquête (återerövringen, reds. anm.) ställer upp, liksom trotskisterna Lutte Ouvrière.

Opinionsmätningar och regeringsbildning

Ensemble har legat ganska stadigt över 25 procent i mätningarna under maj. Partiet beräknas få mellan 275 och 315 mandat, 289 räcker för absolut majoritet. Skulle man inte nå upp till 289 kommer man troligen söka bredare samarbete med center-högerpartier. Då lär man också behöva stuva om i regeringen.

Samtidigt ligger utmanaren Nupes på ungefär samma nivå, även om man haft en viss nedgång månaden innan valet. Nupes bildades 1 maj i år och det är första gången sedan 1970-talet som vänstern ställer upp i koalition.

Vid valseger för Nupes kommer president Macron och premiärministern hamna i en spänd situation gentemot varandra, och troligen göra det svårt att genomdriva konkret politik. Något Macron absolut inte vill, då hans första mandatperiod präglades av demonstrationer, terrordåd och pandemin. Dessutom är det Mélenchon som kommer att bli premiärminister, ett av hans vallöften är att spärra Macrons försök att höja pensionsåldern.

Man har en överenskommelse om att bara ställa upp i en kandidat per valkrets. 360 från Mélenchons parti, 100 från de gröna, 70 från socialisterna och 50 från kommunisterna. Man har också en målsättning att besegra den nationalistiska högern i valet.

Internt finns det dock spänningar. Många tycker Mélenchon är för radikal, som vill se en ny konstitution och en sjätte republik. Frågan om hur man ska hantera Ryssland, om kärnkraft och annat är också saker som det finns väldigt olika åsikter om.

I Frankrike stiger mat- och energipriserna och sätter hård press på vanligt folk. President Macron är visserligen kritisk till Ryssland men är den av ledarna i väst som har den mest återhållsamma synen på president Putin. Han bör inte förödmjukas anser Macron, som strax innan krigsutbrottet var på plats i Moskva för att försöka avstyra en invasion. Det går inte att överdriva vikten av att Ensemble får bilda regering igen, annars kommer Macron få en ännu svårare andra mandatperiod.

https://twitter.com/bfmtv/status/1519265377963945986?s=21&t=Ib0xGKrTnbre81gWnS5ztQ

Macrons syfte med besöket i Cergy var att visa sitt stöd för väljare, oavsett vem de röstat för. I området som har 65 000 invånare röstade 48 procent på Jean-Luc Mélenchon, vänsterkandidaten, i första rundan av presidentvalet. Macron fick 23,7 procent i området.

Macron vann presidentvalets andra omgång 24 april. Han fick då 58,5 procent av rösterna, mot utmanaren Marine Le Pens 41,5 procent.

Mélenchon var nära att ta sig till andra omgången, men fick 21,9 procent och kom trea. Han var också den enda som vann hela distrikt i första omgången, förutom Le Pen och Macron. Han vann till exempel två av Paris fyra distrikt och ytterligare tre utanför storstaden.

Macron blev 2021 attackerad med ägg när han besökte Lyon. Även 2017 blev han utsatt för äggkastning. 2021 fick han en lavett av en man när han besökte sydöstra delen av landet.

Emmanuel Macrons dramalärarinna, sedermera hustru, säger att han är ytterst diskret, för att inte säga förtegen, den unge, franske presidenten. Inte bara med vems miljoner och miljarder han satte i rörelse som framgångsrik bankman i en investeringsbank, utan med vem han är som människa, vad som driver honom, vad han drömmer om, vad han strider för och vad han strider mot. Man får en distinkt känsla av ambition när man möter hans blick. Men vad är det han eftersträvar? Han känns inte som en typisk maktmänniska.

Han är musikalisk, bildad, ekonomiskt sinnad och har en, vad det verkar, osviklig känsla för vad som går hem. Kort sagt, mannen är, bakom den otadliga fasaden, ett mysterium. Hade han varit en privatperson vilken som helst så hade han förstås fått vara ifred med sitt mysterium. Men han är ju inte det. Tvärtom. Han leder, som förste man för andra mandatperioden i rad, Europas flaggskepp och forna imperium, de fria folkens förening. Att vara frank betyder att vara fri. Frimodig. Frisinnad. Frihetlig. I frankernas land råder strejkrätt. Och då menar jag absolut strejkrätt. Vem som helst får enligt fransk grundlag strejka för vad som helst utan att anställningen äventyras. Denna rätt är inte billig, men helig. Och den utnyttjas. Och missbrukas, förstås. Men få om ens några andra länder sätter sin tilltro till lagar, regler, rättigheter och skyldigheter som de fria folkens Frankrike. Samtidigt som de gillar att ta ut svängarna, runda hörnen och gräla om skitsaker. Fransoser fascinerar nästan lika mycket som fransyskor.

Hal ål

Emmanuel Macron är nästan lika svårgripbar genom sina politiska uttalanden som genom sitt bankmannamässigt neutrala yttre. Han har ett uttalande för varje potentiell väljare, heter det, och det ligger något i den saken. Han må ha vunnit för att väljarna helt enkelt inte tordes ge sin röst till någon vars namn så gott som alltid uttalas med prefixet "den högerextrema", vilket signalerar en varning till alla nyhetskonsumenter. Men vann gjorde han. För andra gången i rad. Visserligen finns det alltid frågetecken kring det där med rösträkning men faktum är att Macron är president för andra omgången i rad, vilket alltså inte har hänt i fransk politik i mannaminne.

Dörrvaktens blick talar

Får vi därmed kasta oss över hans horoskop och slita upp det perfekta och anonyma omslagspappret för att med lystna blickar ta reda på vad som döljer sig där inne? Det är inte självklart. Han vill ju ha sitt inre för sig själv. Å andra sidan kommer inte bara hans närstående, inte ens bara de franska folken, Frankrikes medborgare, nej inte ens bara vi i EU, utan i förlängning hela världen att påverkas av hans inre. Om han nu har ett inre. Hans yttre avslöjar som sagt lika lite som hans politiska uttalanden om den saken. Så det är visserligen fortfarande en samvetsfråga, men det ligger tunga argument på båda vågskålarna. Det är en hederssak att visa respekt för en människas personliga integritet. Men det är också en plikt att göra vad man kan för att förstå vad som driver en makthavare. Inte minst en makthavare av den geopolitiska betydelse som tillkommer en fransk president. Du avgör. Slutar du läsa här så har du min respekt. Fortsätter du så är det mellan dig och ditt samvete. För utan ett gott samvetes sällskap är den himmelska informationen ändå opålitlig, om den ens går att begripa. Det rena underhållningsvärdet är lika tveksamt som näringsvärdet hos Pepsi och Pringles. Det egna samvetet är alltså både dörrvakt och potentiell guide, och ingenting man blir av med. Låt oss alltså nalkas hans himmel med aktning, om alls.

Människan är en mikrokosmisk motsvarighet till makrokosmos. Det är nyckeln till denna urgamla och märkligt exakta vetenskap från tider långt innan uppspaltningen i naturvetenskaper och humaniora, eller andevetenskaper, som man på både norska (åndsvitenskaper) och tyska (geisteswissenschaften) kallade de ämnen som på anrika lärosäten som Cambridge kallas Moral Sciences. Innan denna uppspaltning klöv det mänskliga medvetandet i ett yttre och ett inre, så fanns en mer hermetisk ansats och den tog sig bland annat uttryck i en moraliskt kvalitativ syn på astronomin, som gav den en direkt förbindelse med det vi i dag kallar psykologin, alltså kunskapen och forskningen om själen.

När vi nu tittar på Macrons himmel så är det därför verkligen både hans egen aura och den himmel som fanns när han tog sitt första andetag, och som kommer att prägla hans inre rum till dess han andas ut för sista gången. Prägeln är given och oföränderlig. Vad han gör med denna prägel, och vad han gör av de egenskaper den ger honom, det är upp till hans fria vilja.

Solpannan

Så, vad präglar Emmanuel Macron? Förutsatt att tid och plats för hans födelse verkligen stämmer, och det har vi anledning att förutsätta, så ser hans inre himmel ut ungefär på följande sätt. Vi visar den först utan att dra streck mellan de planeter som har en speciell resonans med varandra. Det gör vi allt eftersom vi fördjupar förståelsen av det vi ser. Så vad är det som är slående vid första anblicken?

Solen i pannan, förstås. Som dessutom är tätt flankerad av både Venus och Merkurius. Därefter ser man nog att ytterligare ett stort ljus lyser precis mittemot solen med sin drabant Merkurius. Det är Jupiter. Solen, Merkurius och Venus lyser upp det rum som är märkbart för alla som ser Emmanuel Macrons blick. Solen är hans starka jagkänsla, Merkurius, som i hans fall knappast går att skilja från solen, är hans kvicka intellekt och hans förmåga att komma igenom, höras genom bruset. Venus bidrar med elegans, finess och en viss air av fulländning, det där som gör att det inte riktigt finns något att anmärka på. Utom möjligen just att det inte finns något att anmärka på, förstås, vilket gör Macron svåråtkomlig.

Svåråtkomligheten

Men själva svåråtkomligheten beror egentligen inte så mycket på Venus. Inte på elegansen och den charmanta finessen i hela hans uppenbarelse. Nej, den beror på ljuset mittemot, som hans medmänniskor inte ser, men kanske anar att han liksom har bakom ryggen. Och det är just det. När Jupiter står i sjätte huset, alltså det område som alltid utgörs av första delen av en planets vandring genom den underjordiska sfären, då är det som att medmänniskorna anar att han har en vision, en plan, en hemlighet eller en baktanke, men de kan inte se vad det är. I just det här fallet lyser det joviala ljuset i Kräftans tecken. Solen med följe lyser i den målmedvetna Skyttens tecken. Redan där är situationen en smula spänd. Jupiters ljus lyser nämligen upp det möjliga. I Jupiters ljus tenderar man att se dolda tillgångar och resurser. Men vad skall han göra med dem? Ingen vet! Eller jo, han själv har nog en aning, men inte mer. Jupiter är ju å ena sidan under ytan, under hans klara medvetandes horisont, men å andra sidan förbunden med solen via en lätt besvärande resonans, en opposition. Opposition mellan solen och Jupiter är inte besvärande. De är mest en sorts påminnelse om att även baksidan av saker och ting kan ha en ljus aspekt. Följden är att man får energi. Man blir energisk, pigg, oftast rätt optimistisk även i motgång. Macron upplevs helt enkelt som å ena sidan extra solig, extra strålande, men å andra sidan oåtkomlig.

Så vad gör Jupiter i Kräftans ombonade tecken? Hittar resurser, såklart. Pengar, kapital, råvaror, saker ingen har tänkt på tidigare, eller som har glömts bort. Och Kräftan måste inte vara familjens trånga krets. Familjen Macron är ändå en smula udda, med hans 28 år äldre fru med egna barn. Själv har Emmanuel inga barn, han trivs utmärkt med den lite mer distanserade sämja som en äldre fru och styvbarn ger. De har trevligt ihop, men det är inte familjen som är Emmanuels revir. Det är Frankrike.

Så, varför är han inte nationalist?

Nja. Alltså. Ibland är han ju det. Hans patriotiska retorik är ibland alldeles hjärtknipande. Såpass, iallafall, att många fosterlandsvurmande fransmän (och fransmän är generellt fosterlandsvurmande) spetsar örat och blir berörda. Inför en annan publik kan han med samma strålande patos tala sig varm för överstatligt samarbete med Bryssel som centrum.

Investment

Det är svårt att riktigt veta var man har honom. Men han utstrålar den pålitlighet som bara en erfaren investeringsbankman är kapabel till. Hur går det till? En hemlighet är att Jupiter är i retrograd. Det betyder att hans näsa för resurser inte bara sniffar sig framåt, utan att han även går tillbaka i sina egna fotspår och tar en andra titt på sina fyndplatser. Han reviderar. Omvärdering är hans livsluft. Så blir man en genial investerare och så blir man en progressiv politiker utan ideologiska skygglappar. Emmanuel Macron är helt enkelt inte lojal mot någon speciell ideologi. Alla tror det, och det är därför han, med sin merkuriala kvickhet, slingrar sig ur de retoriska fällor som dagligen gillras mot honom av journalister och politiska rivaler.

Macrons hemlighet är att han är en slipad och diskret investerare.

Den självsäkerhet han utstrålar är intimt förbunden med det ovanliga faktum att solen och Merkurius är på precis samma grad. Det finns alltså exakt noll distans mellan jagkänsla och logik; logik och resonemang; resonemang och retorik. Han känner sig alltid objektiv. Även när han skapar den verklighet han beskriver genom att beskriva en vision som strålar in från det möjligas joviala värld bakom hans rygg. Han vet hur man finansierar projekt. Hur man trollar fram resurser ur tomma luften.

Lejonkungen

Nästa sak som är ganska påfallande är den krigiska Mars. I majestätiska Lejonets tecken. Också bakom honom, från oss andra sett. Också backande, från jorden sett. Men ovanför horisonten, så att han själv är klar över denna kvalitet, trots att inte vi andra får grepp om den så lätt.

Att Mars, den exekutiva kraften, rörde sig genom Lejonets tecken när den nyfödde Emmanuel andades in den kosmiskt genomstrålade luften, det kan man kanske vänta sig av någon som i praktiken är vald till kung över de fria folkens rike. Men att den vid tillfället rörde sig bakåt, hur påverkar det Mars verkan? Precis som med Jupiter handlar det om att han tenderar att gå tillbaka i sina spår, men här inte för att se om han missat ett fynd, utan för att se om han missat en fajt. Det gör honom till en mycket grundlig vinnare. Han vinner inte bara striden, han vinner kriget. Och han vinner inte bara kriget, han kanske, kanske vinner även freden. Det skall nu mycket till att vinna någon fred i det kollapsade imperiet, där de koloniserade folken har fått stående fribiljett att bosätta sig i la France självt. Framförallt de muslimska enklaverna skapar tusen olösliga problem med allt från språksvårigheter till kolliderande seder och rena religionskrig med terrorism, öppna mord och kyrkobränder.

Centerextremistens brutalitet

Hade Emmanuel Macron varit en svensk politiker så hade han knappast betecknats som centrist. Han hade betecknats som hårdför extremhöger. Men Sverige är lite speciellt och det finns egentligen ingen anledning att använda svenska mått på utländska politiker eller utländsk politik. Vi skall bara hålla det i bakhuvudet så att vi förstår vad som menas när man kallar Macron för socialliberal. Det är inte Annie Lööf vi talar om här. Inte ens Jimmie Åkesson. Det är ledaren för ett land med dagliga bråk och kravaller av den typ vi såg under påskhelgen. Men där polis och den speciella insatsstyrka som kallas gendarmeri utan att tveka sätter hårt mot hårt, med kraftfulla vattenkanoner, gummikulor, elchockvapen, förutom de hårda batongerna som är långa som basebollträn. Macron, centristen, skulle aldrig få för sig att ifrågasätta eller äventyra statens självklara anspråk på absolut våldsmonopol. Hans Mars går tillbaka i sina fotspår för att, metaforiskt talat, sätta en kula i pannan på sårade fiender. Han är grundlig. Och drar sig inte för att dräpa. Men helst med finess. Brutalitet kan också skötas med finess. När han vunnit presidentvalet sågs han och familjen fridfullt flanera längs Paris kvällsbelysta gator. Vad man inte såg, eller ens hörde, var de våldsamma sammandrabbningarna med arga demonstranter ett kvarter bort. Det sköts snyggt, det franska bullret.

Försåvitt detta har med Macrons inflytande att göra så beror det på att dödsplaneten, dvärgen Pluto, står i en sextil till Mars. Och Pluto är inte ensam. Med sig har den Emmanuel Macrons nordnod. I Vågen.

Sextilen ger en resonans mellan planeter som är mycket snabb. Deras inflytanden når varandra snabbare än samvetets varningsklocka. Sextiler har så att säga överljudsfart. Blixtsnabbt och oreflekterat slår alltså Pluto till och bistår Mars med ammunition. Nordnoden är också där, vilket ger Macron känslan att detta är helt i linje med hans karmiska bestämmelse. Det är som det måste vara. Han är på väg till en position där han dömer (Vågen bedömer, överväger) på liv och död. Han kan starta krig, han kan sluta fred. Visserligen är han inte för dödsstraff, men polisen har sina befogenheter. Och landet har kärnvapen och en enorm armé.

Havet och Hades

Vidare från Pluto går det ytterligare en sextil, till Neptunus. Neptunus, det djupa havets intelligens, kan vända på känslor, så att man ser det som är positivt i det som är negativt, och omvänt. På så sätt kan även polisbrutalitet ses som något önskvärt, eller iallafall nödvändigt. Och Neptunus har denna snabbkoppling till Pluto, som är Hades, dödsrikets konung. Dessutom finns det en mer normalsnabb koppling, en trigon, mellan Mars och Neptunus, som inte går via Pluto. Vi ritar ut sextilerna via dödens Pluto i Vågens tecken och trigonen utan Pluto:

Jungfrulig rationalism

Nästa sak som faller en i ögonen är gränssättande Saturnus, här i passande mörkblått. Även Saturnus backar, och befinner sig återigen någon grad in i Jungfrun, där den genom sin stränga effektivitet gör rättvisa åt Jungfruns systematiska nit och kärlek till det rena och enkla.

Saturnus är minnet. Inte minnena som sådana, inte heller det ljus i vilket vi ser dessa, utan själva erinringsförmågan. Backar Saturnus, och det gör den rätt ofta, så tenderar man att se över sina minnen då och då, för att dra lärdom av dem. Minns man vad man varit med om, hur man har agerat i olika situationer och hur resultatet blev, då blir man givetvis en smula klokare än om man inte bryr sig om att dra sig till minnes. Spridda erfarenheter samlas till erfarenhet, livserfarenhet, och lägger sig till grund för kloka beslut. Macrons saturniska intelligens har en sextil till Jupiter, rakt ner i djupet, och en trigon resonans med klustret sol, Merkurius och Venus. Solen är jagkänsla, det vill säga ansvarskänsla och myndighet, Merkurius är kommunikation. Venus är elegans. Alla dessa tre, i målmedvetna Skyttens tecken och alla dessa tre i kommunikativ samklang med den strikta kraft som kallt skär bort allt som inte hör dit; allt som inte behövs i en aktuell situation, så att uppgiften tydliggörs.

Vi åskådliggör dessa resonanser med blåa streck:

Vi har en bit kvar, men redan nu börjar en bild framträda av den mentala stringens och effektivitet som präglar den intelligente men oåtkomlige Macron. Som har för avsikt att reformera hela sitt land för att leda världen in i den nya världsordningen.

Lynniga Luna

Men är han inte konstnär också? Jo. Han har tävlat som konsertpianist. Hans fru var en gång hans dramalärarinna. Hennes dotter var för övrigt hans klasskamrat och alla trodde att det var de som var ihop. Macrons förmåga att hålla masken röjde inte relationen förrän tiden var inne. Så, vad i hans himmel pekar på den där musikaliteten? Månen. Jupiter också, förstås, men framförallt månen. Och månens känsliga intelligens har en spännande, och inte helt okomplicerad, resonans med Mars. De är på kant. Kvadratur. Detta ger Emmanuel Macron hans beskärda del av temperament.

Sveda och ljus

Betänker man därtill att svidande vassa Kiron är i samma tecken, praktiska Oxen, så förstår man att något sporrar honom. Kirons till ljus förvandlade sveda strålar på ett välgörande sätt ut åt två håll, skapande en positiv resonans med å ena sidan solkomplexet och å andra sidan med Saturnus. Här har vi både gåtan och dess lösning. Enbart med den djupt gömda och redan i sig osynlige Kiron, som även den backar och därmed återupplever sin egen smärta, fullbordas den stortrigon som man har anat hela tiden. Men bara i den utsträckning svedan bejakas har han det flyt som trots allt utmärker honom. Att han bejakar det som smärtar, fastän han även lider av det, det ser man redan på hans smärta, närapå asketiskt utmärglade gestalt.

Fransk revolution

Men, måste man slutligen fråga sig, vad är det där med hans besatthet av reform och omdaning? Varför skall alla institutioner nödvändigtvis vara så annorlunda? Macron är säker på att vi går mot nya tider och att dessa inte kommer att likna de gamla. Han är visserligen kapabel till passion och känsla men han är extremt idéstyrd och fokuserad. Södra noden i Vädurens tecken visar att han är trygg och hemtam med att ta initiativ. Norra noden i Vågen visar att han vill skapa en harmoniskt balanserad värld och Plutos närvaro i denna norra nod visar att han är beredd att dö och döda för detta mål. Revolution är ok. Bara det går snyggt till.

Vilket dessutom är ganska franskt.

Viral diskretion

Men som sagt: Emmanuel Macrons besatthet av nytänkande och reform, varifrån kommer den? Den kommer från den himmelska intelligens vi har kvar att betrakta. Det är en av de stora osynliga, som egentligen är inkräktare som kretsar kring det egentliga solsystemet för att störa oss. Så att vi inte somnar vid ratten. Det handlar om Uranus. Och hans Uranus står i den hemlighetsfulla Skorpionens tecken. Det kan alltså röra sig om ytterst hemliga operationer. Det högteknologiska biolabbet i Wuhan byggdes av Frankrike, visste du det? Det är möjligt med dagens bioteknik att specialdesigna ett virus som angriper en enda specifik människa, som man av något skäl vill sätta ur spel. Sådana virus kan färdas på och smitta oräkneliga kurirer utan att de får några symtom, och när viruset når den avsedde, så blir det plötsligt dödligt. Det förenar sig med just vederbörandes unika DNA och monterar ner systemet. Det ligger i sakens natur att vi inte vet så mycket om de operationer som kanske förbereds eller kanske rentav genomförs, men geopolitiska analytiker menar att det är sådana virus som Putin fruktar och det är därför han håller så tydliga fysiska avstånd till människor. Kanske är det därför han i skrivande stund ser så sjuk ut också, vem vet. Vad man vet är att tekniken finns och att läkemedelsindustrin och försvarsindustrin inte längre är två separata verksamheter. Och att Wuhan Institute of Virology skapades 2017, strax före Macrons tid, med hjälp av franska experter och en fransk mångmiljardär, Alain Mérieux. Vi vet givetvis ingenting alls om Emmanuel Macrons eventuella engagemang i detta projekt, vare sig som finansman eller som politiker, men vi vet att han är psykologiskt kapabel att genomföra den typen av projekt. Uranus kan inte bara se det möjliga i det omöjliga. Uranus kan även intellektuellt motivera initiativ som ett normalt sinnelag aldrig skulle överväga.

Ett triangeldrama

En radikal omdaning av hela världssamfundet förutsätter en stark Uranus. Helst i Skorpionen. Och det har Macron. Den resonerar med månen, både direkt, via en opposition, och indirekt via Mars och två kvadraturer. Vi visar: Uranus och månen i opposition, även länkade med kvadraturer via krigiske Mars.

Uranus och månen i opposition brukar betyda att man inte gärna binder upp sig i förtroliga relationer. Många ungkarlar har denna opposition. Man föredrar den hövliga och trevliga sämja som kan uppstå med spännande vänner och intressanta bekanta, professionella kontakter och ... tja, varför inte en riktigt trevlig 24 år äldre fru och några styvbarn.

Omvägen via Mars innebär två kvadraturer. En av dem har vi redan berört. Det är den mellan månen och Mars, som ger Macron temperament och ett konstnärligt sinnelag. Den andra är mellan Mars och Uranus, och ger honom modet att bryta ny mark, kasta sig in i högriskprojekt och kanske vara något av en gambler. Vilket låter som ett bra recept för en geopolitisk storspelare.

Himmelsk mimersbrunn

Det finns alltid mer. En människas himmel är outtömlig och det vi här har skisserat är ett fragment. Men det är ett fragment som ger Macron en antydan till de karaktärskonturer man inte så lätt ser utan de verktyg vi nu har använt. Människan är i sanning ett mikrokosmos!

Även människan Emmanuel Macron, just nu president i Frankrike.

Emmanuel Macron lyckades bli den förste franske president som blivit omvald de senaste 20 åren.

Han blev också omvald i ett val där valdeltagandet var det lägsta på 50 år. Orsaken till det var att många såg det som ett val mellan två onda ting och inte kunde förmå sig själva att gå till vallokalerna för att lägga sin röst på antingen Macron eller Le Pen.

Detta oroar Macron, i juni blir det val till den franska nationalförsamlingen. Då finns det alternativ för de många vänsterväljare som inte lade sin röst på Macron i presidentvalet – i valet till nationalförsamlingen kan också Le Pens stärkta ställning i norra och södra Frankrike ge utdelning för hennes parti.

Samtidigt kommer de som ändå valde att rösta på Macron – vare sig de var höger eller vänster – också att ha flera alternativ att välja på; republikanerna, socialisterna eller de gröna.

Macrons parti kanske inte längre kan behålla majoriteten i nationalförsamlingen.

Den radikala vänsterns ledare Jean-Luc Mélenchon siktar på att Macron ska bli tvungen att utnämna honom till premiärminister.

Något som inte alls är omöjligt. En färsk opinionsundersökning visar att två tredjedelar av fransmännen vill att Macrons parti ska förlora sin parlamentariska majoritet och presidenten tvingas samregera med ett parlament han inte kontrollerar. Det har egentligen varit det normala tillståndet i Frankrike i några årtionden. Är presidenten socialist så är parlamentet höger, och tvärtom.

Macron kommer därför säkert att möblera om sin regering inför valen till nationalförsamlingen, samtidigt som det kommer ekonomiska stödåtgärder till de grupper som protesterat mot dyrare levnadsförhållanden.

Vi kan också räkna med utspel från Macron som han tror tilltalar unga väljare. 41 procent av dem som är mellan 18 och 24 år avstod från att rösta i presidentvalet.

25 april

12.55 Firandet i går kväll av Macrons seger verkar ha avlöpt stillsamt. Protesterna var desto mer våldsamma i bland annat Paris och Lille där demonstranter från både vänstern och högern drabbades samman med polisen.

https://twitter.com/newsflash_TF/status/1518336799105552385

11.30 Marine Le Pen avvisade i sitt tal efter valnederlaget tanken på att lämna politiken.

Men om hon ändå gör det – finns det några givna efterträdare?

Hennes systerdotter Marion Maréchal har nämnts som en möjlig kandidat – även om hon i det här presidentvalets första omgång valde att stödja Eric Zemmour.

En annan möjlig kandidat att ta över är Jordan Bardella, han är ordförande för partiet – men fortfarande kanske alltför ung – han är bara 26 år. Men han har redan etablerat sig med en alldeles egen tydlig politisk linje – de två stora frågorna för honom är de problem som invandrarna i Frankrike utgör samt klimatkrisen. Han har också etablerat starka band med Matteo Salvini i Italien (Bardella kommer själv från en italiensk immigrantfamilj och har växt upp i en tuff förort i norra Paris.

Men i nuläget verkar alltså Le Pen inte inställd på att dra sig tillbaka som partiets ledande gestalt, utan har manat medlemmar och anhängare att gå ut hårt i de kommande parlamentsvalen.

Värt att notera är Le Pen inte nämnde något om att det skulle varit sista gången hon ställde upp som presidentkandidat – något som hon tidigare hävdat. Med sina 53 år är hon med franska mått mätt en ung topppolitiker.

10.03 Hur gick det i de departement där Frankrikes tio största städer ligger?

Paris gick till Macron.

Marseille gick till Macron (men det skiljde bara fyra procent).

Lyon gick till Macron.

Toulouse gick till Macron

Nice gick till Macron (men det skiljde bara 0,2 procent).

Nantes gick till Macron.

Strasbourg gick till Macron.

Montpellier gick till Macron (men det skiljde knappt fem procent)

Bordeaux gick till Macron.

Lille gick till Macron.

Viktigt att notera är att om man ser till storstadsregionen Marseille segrade Le Pen i de departement som omger departementet Bouches-du-Rhõne där Marseille ligger – alltså i departementen Gard, Vaucluse, Alpes-de-haute-Provence och Var. Alltså vann Macron i det mycket invandrartäta Marseilles närmaste omgivningar men förlorade på den omgivande provencalska landsbygden. Och där han segrade var det med knapp marginal.

09.40 Macrons starkaste resultat kom i följande departement och regioner:

Ille-et-Vilaine, i Bretagne, där är den största staden Rennes ett centrum för IT-branschen (bara Paris är större), och för bilindustrin. 71 procent till Macron.
Storstadsregionen Paris: Paris (85,1 procent), Yvelines (71,1 procent), Val-de-Marne (74,5 procent) Seine-Saint-Denis (73,7 procent) och Hauts de Seine (80,4 procent) – samtidigt återfinns i regionen de distrikt där stödet för den radikala vänsterns Jean-Luc Mélenchon var störst i första valomgången – här var också andelen röstande bland de lägsta i Frankrike i andra omgången. Uppenbarligen kunde Mélenchons väljare i Paris inte förmå sig att välja mellan vad de liksom sin ledare såg som två onda ting.
I övrigt fick Macron bästa siffror i Bretagne, där låg de mellan 60 procent och 70 procent i de olika departementen (förutom då Ille-et-Vilaine) samt i sydligare departement på Atlantkusten.

24 april

Välkommen till vår livebevakning av det franska presidentvalet. De närmaste timmarna kommer vi att följa sammanräkningen, redovisa prognoser och svara på läsarfrågor – till det finns ett någorlunda säkert resultat.

21.50 Nyheter och sociala media fylls nu av väntade lyckönskningar till Macron från EU:s toppskikt, stats- och premiärministrar. Ekonomiexperter förutspår uppgång på börserna nu när inte en president Le Pen kan oroa EU:s organisation och stabilitet.

Vi tar därför paus och återkommer i morgon förmiddag med en eftervalsanalys, och ser på hur resultatet blev i några av de viktigaste regionerna.

21.20 Även den radikala vänsterns presidentkandidat Jean-Luc Mélenchon har nu hållit tal, och liksom Le Pen markerat att hans kamplust är obruten och att det nu gäller att koncentrera sig på parlamentsvalen i juni. Han påtalade flera gånger att han såg Macron som en svag president utan verkligt folkligt stöd – många hade röstat mot Le Pen, inte för Macron. Redan syns temat för hans parlamentskampanj tydligt. Hans anhängare lanserar nu på twitter parollen: "Mélenchon – premiärminister". Strategin innebär att man satsar på ett så bra resultat i parlamentsvalen att Macron tvingas utse Mélenchon till premiärminister.

20.25 Marine Le Pen har erkänt sig besegrad i presidentvalet – men ger inte på något sätt upp sin kamp utan deklarerade nyss i ett tal:

"Givetvis hade vi hoppat på ett annat resultat. Men med 43 procent av rösterna är det ändå en stor seger."

Hon förklarade att hon är mer bestämd än någonsin, och att det nu är dags att förbereda sig för kampen om platserna i det franska parlamentet. Hon avvisade också alla rykten om att hon tänker dra sig tillbaka från politiken.

20.23 Segermarginalen på 16 procent är större än vad något opinionsinstitut förutspått och visar också att avståndet mellan kandidaterna ökat de sista dagarna innan valet. Antagligen kan den tv-sända debatten ha spelat en viss roll för segersiffrornas storlek.

20.19 Macrons seger innebär att det är första gången en fransk president blivit omvald sedan 1958 samtidigt som han har en majoritet i parlamentet.

20.12 Reaktionerna är trotsiga på Marine Le Pens valvaka när den första prognosen offentliggörs.

https://twitter.com/sargentali/status/1518290008045674501

20.03 Macron har vunnit. Ipsos prognos ger honom segern med 58,2 % mot 41,8 för Le Pen.

19.45 Resultaten för Franska Polynesien är klara, Macron besegrade Le Pen med 51,81 % av rösterna mot 48,19. Valdeltagandet var 42 %.

https://twitter.com/jimsordet/status/1518195034247634944

19.35 Den belgiska dagstidningen La Libre och RTBF, belgisk public service–tv har publicerat två exit-polls som sträcker sig fram till 17.00 i dag. De ger Macron segern med mellan 55 och 58 procent av rösterna.

https://twitter.com/RTBFinfo/status/1518283268638052353

Frankrikes opinionsinstitut har en överenskommelse om att inte publicera exit polis förrän de franska vallokalerna stänger 20.00 i dag. Det är oklart vilka av dem som kan ha gjort de undersökningar som La Libre utgår från.

18.55 Många kommentatorer menar att det förväntade klena valdeltagandet beror på att det varit en synnerligen lam valkampanj. En av de frågor som tidigare väckt heta debatter är terrorn i Frankrike – den här gången verkade alla kandidater undvika något som präglat landet i 60 år:

https://morgonposten.se/2022/04/20/fasornas-frankrike-60-ar-av-standig-allt-varre-terror-vem/

18.45 De första resultaten har kommit från Frankrikes utomeuropeiska områden och de är starkt till Le Pens fördel.

Martinique: Macron: 39,1% - Le Pen: 60,9%

Guadeloupe: Macron: 30,4% - Le Pen: 69,6%

Guyane Macron: 39,3% - Le Pen: 60,7%

I all dessa tre fall vann Macron överlägset mot Le Pen i valet 2017. Den här gången är siffrorna omvända – än så länge.

18.30 Ni börjar reportrarna anlända till Marsfältet i Paris – där hålls Macrons valvaka och där, vid Eiffeltornet ska också segerfesten hållas om han vinner.

Var Le Pen ska fira vid en seger är hemligt. Hennes kampanjledning har bra meddelat att om så blir fallet kommer hennes 13 stora kampanjbussar rulla genom huvudstaden mot en hemlig adress – och där blir det party.

Hennes valvaka hålls i parken Bois de Boulogne och hon väntas anlägga dit kring 19.00. Nu ryktas det också att platsen för en eventuell segerfest kommer att bli Place de la Concorde. Här sattes den första giljotinen upp under franska revolutionen och här avrättades Ludvig XVI 21 januari 1793 och Marie-Antoinette den 16 oktober 1793..

18.15 Den radikala vänsterns kandidat Jean-Luc Mélenchon röstade vid middagstid. Oklart är vem han röstade på – eller om han valde att rösta blankt, han ju beskrivit valet mellan Macron och Le Pen som ett val mellan två onda ting. I första omgången kom han på tredje plats med nästan åtta miljoner röster. En tredjedel av dem som röstade på Mélenchon antogs inte ha bestämt sig för ur de ska rösta i början på veckan, medan de som bestämt sig var jämt fördelade mellan Macron och Le Pen. Det är om den osäkra tredjedelen Macron och Le Pen kämpat de senaste dagarna.

https://twitter.com/JLMelenchon/status/1518156493538963459

17.45 Enligt den opinionsundersökning som France24 låtit göra kan andelen soffliggare i valet bli så stot som 28 procent. Visar sig prognosen stämma får man gå tillbaka till 1969 för att finna ett så lågt valdeltagande.

Då stod valet mellan två högerkandidater – Georges Pompidou och Alain Poher. Skillnaderna var svåra att uppfatta och väljarna tyckte att det var hugget som stucket. Pompidou vann med 58,2 procent av rösterna mot Pohers 41,8 procent.

17.10 Valdeltagandet vid 17-tiden var 63,23 procent, en minskning med två procent sedan presidentvalet 2017.

15.00 Efter att han själv och hustrun lagt sina röster tackade Macron på Twitter de fransmän som i dag deltar i valet.

En av dem som svarade på presidentens tweet var en person som uppenbarligen tänkte rösta på Marine Le Pen och kallade Macron "arrogant barnunge". Tweeten illustrerades med en moderlig Le Pen som kontrasterades med lång små bilder på Macron som var avsedda att visa dennes arrogans.

https://twitter.com/frenchthanos_/status/1518204647521099776

14.00 Vid middagstid var valdeltagandet 26,41 procent, något högre än vid presidentvalets första omgång, men lägre än vid det förra presidentvalet då det vid samma tid var 29,23 procent.

Vid middagstid var ännu ingen tendens tydlig.

12.00 Marine Le Pen var den första av de två kandidaterna som visade sig vid valurnan för att lägga sin röst.

https://twitter.com/MLP_officiel/status/1518165828444823553

När massakern på Bataclan skedde i november 2015 chockades världen. Islamister mördade 131 personer och över 400 skadades. Ett nytt blodbad i Paris. Men terrorism på fransk mark är inget nytt. Fram till början av 1990-talet var en stor mängd terrorceller från olika länder och med olika politiska motiv aktiva i landet. Många var baserade i och kring Paris.

Vår granskning visar att politiska grupperingar från Iran, Irak, Syrien, Palestina och Algeriet utförde politiskt motiverade dåd på regelbunden basis. Ofta slog man till mot politiska representanter för sina motståndare. Ibland direkt mot civila mål.

Men 2015 hände något. Attacken mot Charlie Hebdo var ett sällan skådat slag mot pressfriheten i Europa. Förre presidenten François Hollande sade att ”vi är i krig” efter att han förts i säkerhet under kvällen i november 2015.

Terrorvågen som sattes i gång i Frankrike och på andra håll i Europa karaktäriserades av mer fokus på civila mål. Jihadistceller i princip varenda förort i Frankrike aktiverades. Knivar, bilar och skjutvapen var de vanligaste redskapen. Över 15 000 personer var på polisens lista över potentiella terrorister.

Emmanuel Macron och det sekulära, antiradikala Frankrike

Emmanuel Macron tillträdde 2017, mitt i denna våg av terror. Inför valet intog han en positiv hållning till invandring från muslimska länder. Han tror också på Frankrikes förmåga att absorbera utlänningar in i den inhemska kulturen.

Han har samtidigt fått ha ett stort fokus på att motverka radikalisering och terrorism. Han har konstant styrkt sin tro på laicité, sekularismen i Frankrike. Han har också ett starkt stöd bland minoritetsgrupper som judar, protestanter och muslimer.

Macron har också fått kritik för att ha uttalat ett starkt stöd för Charlie Hebdos Muhammedkarikatyrer. Enligt honom är islam ”i kris” världen över på grund av framväxten av radikal fundamentalism. Kritiker menar att han är en motståndare till muslimers livsstil över lag och inte bara mot fundamentalister.

Nya lagar gör det enklare att slå ned på utländska influenser på människor och organisationer. Läkare som utfärdar oskuldsbevis kommer bestraffas hårdare. Utländska donationer till religiösa skolor måste deklareras bättre.

Men kan Macron balansera invandring, islam och sin vision av ett enat sekulärt Frankrike? Hans motkandidat i presidentvalets andra omgång tror inte det.

Marine Le Pen, en annan vision?

Årets val är tredje gången Marine Le Pen utmanar om det högsta ämbetet i Frankrike. Hennes politiska linje är vid det här laget välkänd. Hon motsätter sig invandring, mångkultur och islamisering.

Hon vill se en avislamisering av det franska samhället och försvåra för främmande kulturer att slå rot och breda ut sig. Förbud mot slöja på offentlig plats och ett utrotande av islamistiska ideologier är två huvudpunkter i Le Pens program.

Precis som Macron är Le Pen en varm förespråkare av det sekulära Frankrike. Någon katolsk renässans kommer det inte bli frågan om ifall hon blir vald till president. Hon är dock öppen för att återinföra dödsstraffet, vilket kan ske efter en nationell folkomröstning.

Skulle Le Pen bli president kommer det bli en klar förändring i bekämpandet av radikal islamism. Det återstår att se hur den delen av befolkningen som kommer vara måltavla för integration, avislamisering och förfranskning reagerar.

Vi har sammanställt terrordåd i Frankrike från 1958 till 2021, uppdelat i kategorier efter förövarnas politiska motiv.

Algeriet

15 september 1958. Misslyckat attentat av algeriska befrielserörelsen FLN, Front de libération nationale, mot Frankrikes informationsminister Jacques Soustelle. En död och tre skadade.

18 juni 1961. OAS, Organisation de l'armée secrète, motståndare till ett fritt Algeriet, genomför bombdåd mot tåg nära Vitry-Le-François. 28 döda och över 100 skadade.

22 januari 1962. Bombdåd mot kajen i d'Orsay i Paris av OAS. En död och tolv skadade.

9 mars 1962. Bilbomb utplacerad av OAS exploderar i Parisförorten Issy-les-Moulineaux. Fredsrörelsen Mouvement de la Paix höll en demonstration på platsen vid tillfället. Tre döda och 47 skadade.

14 december 1973. Bombdåd mot Algeriets konsulat i Marseille utfört av Groupe Charles-Martel, en antiarabisk högergruppering uppkallad efter statsmannen och härföraren Karl Martell. Fyra döda och 20 skadade.

24 december 1994. Air France flight 8969 kapas av GIA, Beväpnade islamiska grupperingen från Algeriet. Sju dog, varav tre passagerare och fyra kapare. 25 skadades, varav 13 passagerare, tre ur besättningen och nio specialpoliser.

Juli till oktober 1995. Åtta bombdåd mot Paris och Lyons tunnelbana och en skola i Villeurbanne, Lyon. GIA var skyldiga och motivet var att eskalera inbördeskriget i Algeriet till Frankrike. Fyra dog och 170 skadades.

Armenien

24 oktober 1975. Bakhåll mot bil tillhörande turkiske ambassadören İsmail Erez. Två döda, ambassadören och hans chaufför. Dådet utfördes av två armeniska terrororganisationer, marxist-nationalisterna Asala (Armenian Secret Army for the Liberation of Armenia) och nationalistiska JCAG (Justice Commandos of the Armenian Genocide).

23 december 1979. Attentat mot turkiske turismattachén Yılmaz Çolpan på Champs-Élysées i Paris. JCAG utförde dådet där Çolpan blev bragt om livet.

5 augusti 1980. Två män attackerar turkiska konsulatet i Lyon. Asala tog på sig dådet. Två döda och elva skadade.

4 mars 1981. Diplomaterna Reşat Moralı och Tecelli Arı avlider efter ett attentat utfört av Asala på turkiska ambassaden i Paris. Ytterligare en person skadas i dådet.

24–25 september 1981. Asala ockuperar turkiska konsulatet i Paris och tar 56 personer som gisslan. Terroristerna krävde att politiska fångar i Turkiet skulle släppas fria. Efter ha lovats politisk asyl i Frankrike gick terroristerna med på att ge upp. En dog och två skadades.

21 juli 1982. Bombdåd mot café på Place Saint-Michel i Paris. 15 döda i dådet som utfördes av Asala.

28 februari 1983. Bombdåd mot resebyrån Marmara. Asala tar på sig dådet. En död och fyra skadade.

15 juli 1983. Bombdåd på flygplasten Orly i Paris. Dådet skedde vid incheckningsdisken för Turkish Airlines. Åtta dör och 55 skadas. En svensk medborgare dog i dådet.

Israel

20 maj 1978. Tre terrorister öppnar eld mot passagerare till EL Al i terminalen på Orlyflygplatsen i Paris. Terroristerna tillhörde grupperingen Les fils du sud Liban (Ungefär: södra Libanons söner), tillhörandes libanes-palestinska FPLP. Fyra döda och fem skadade.

27 mars 1979. Bombdåd mot judiskt studentboende i Paris dagen efter fredsavtalet mellan Israel och Egypten. 32 skadade.

3 oktober 1980. Bombdåd under högtiden simchat torah mot synagogan Union Libérale Israélite de France på Copernicgatan i Paris. Nynazistiska FANE, Fédération d'action nationale et européenne, tog på sig dådet, polisens utredare pekade i stället på palestinska nationalister som troliga gärningsmän. Libanesen Hassan Diab, boendes i Kanada sedan 1993, lämnades ut till Frankrike i november 2014 misstänkt för dådet, men blev släppt 2018 i brist på bevis. I maj 2021 upphävde fransk domstol sitt tidigare beslut och vill att Diab ska medverka i en kommande rättegång. Fyra dör och 46 skadas.

3 april 1982. Israeliska diplomaten Yaacov Barsimentov mördas i ett attentat i Paris. Marxist-leninistiska organisationen LARF från Libanon eller PLO utförde dådet. En död.

9 augusti 1982. Attentat mot restaurangen Chez Jo Goldenberg i Maraiskvarteren i Paris. Terrororganisationen ANO, Abu Nidal-organisationen, stod bakom dådet som utfördes med granater och kulspruta. Sex döda och 22 skadade.

17 september 1982. Bilbomb mot en israelisk diplomat utanför Israels konsulat. Libanesiska LARF tog på sig skulden. 51 personer skadades, de flesta elever på skolan Lycée Carnot i närheten.

29 mars 1985. Bombdåd mot biografen Rivoli Beaubourg i Paris. En judisk filmfestival hölls i biografen. Förövare kunde inte fastställas. 18 skadades.

11–22 mars 2012. Skjutningar i Toulouse och Montauban. Tre soldater, en rabbin och tre skolbarn mördas av jihadisten Mohammed Merah. Sju döda och fem skadade.

3 februari 2015. Tre soldater som vaktar en judisk samlingslokal i Nice attackeras av knivbeväpnade Moussa Coulibaly. Tre skadas.

Islamism

7 februari 1984. Gholam Ali Oveisi och hans bror sköts ihjäl i Paris. Oveisi var tidigare överbefälhavare under shahen av Iran. Islamiska jihad, en shiaislamisk terrororganisation, tog på sig dådet. Två dog och en skadades.

7 december 1985. Två bombdåd mot butiken Printemps Haussmann i Paris. Hizbollah anses skyldiga. 43 skadades.

8 oktober 2004. Bombdåd mot Indonesiens ambassad i Paris. Front islamique français armé tog på sig dådet. Tio skadades.

25 maj 2013. Knivdåd mot soldat i Parisförorten La Défense. Islamisten Alexandre Dhaussy utförde dådet. En skadades.

20 december 2014. Fyra poliser attackeras av en knivbeväpnad jihadist, Bertrand Nzohabonayo, nära Tours. En dör och tre skadas.

7–9 januari 2015. Attacken mot tidningen Charile Hebdo. Bröderna Saïd och Chérif Kouachi attackerar tidningens kontor. En tredje jihadist, Amedy Coulibaly, tar personer som gisslan i en kosherlivsmedelsbutik. 20 dör och 22 skadas sammanlagt.

19 april 2015. En misslyckad attack mot två kyrkor i Villejuif, södra Paris. En algerisk jihadist mördar en kvinna när han försöker stjäla hennes bil. En död.

26 juni 2015. En jihadist med kopplingar till IS-terroristerna halshugger en man vid en kemifabrik nära Lyon. Han försöker även köra in i gascylindrar med en firmabil. En död och två skadade.

21 augusti 2015. Attack på tåg som gick mellan Amsterdam och Paris. Islamisten Ayoub El Khazzani brottas ned av resenärer. Fyra skadas.

13–14 november 2015. Det dödligaste terrordådet i Frankrikes historia. Islamister slår till mot barer, en sportarena och en spelning i Paris. 131 dör och 412 skadas. En krigshandling, enligt dåvarande presidenten Hollande.

1 januari 2016. En jihadist rammar fyra soldater med sin bil utanför en moské i Valence. Två personer skadas.

7 januari 2016. Med ett fejkat bombbälte attackerar jihadisten Tarek Belgacem poliser i Goutte d’Or i Paris. Han skjuts ihjäl av polisen. En död.

13 juni 2016. IS-terroristen Larossi Abballa knivhugger en polis och en polissekreterare samt polisens fru till döds i Magnanville, utanför Paris. Tre döda.

14 juli 2016. Lastbil kör över människor på Promenade des Anglais i Nice. Jihadisten Mohamed Lahouaiej-Bouhlel från Tunisien är skyldig, han skjuts ihjäl av polis. 87 dör och 434 skadas.

26 juli 2016. Två IS-terrorister mördar 86-åriga prästen Jacques Hamel i Saint-Étienne-kyrkan i Normandie. Båda terroristerna skjuts ihjäl av polis. Tre döda, en skadad.

3 februari 2017. Egyptisk islamist närmar sig Louvren med machete, blir skjuten av militär. Två skadade.

18 mars 2017. Islamist attackerar polis i Parisförorten Garges-lès-Gonesse. Han skjuts sedan till döds vid Parisflygplatsen Orly. En död, två skadade.

20 april 2017. IS-terrorist med AK-47:a öppnar eld mot polis på Champs-Élysées i Paris. Två dör och tre skadas.

6 juni 2017. Algerisk IS-terrorist attackerar polis med hammare utanför katedralen Notre Dame i Paris. Han skjuts av polis och grips. Två skadade.

19 juni 2017. En IS-terrorist kör in i en polisbil. Terroristen dör i kraschen. I hans bil hittas sprängmedel. En död.

9 augusti 2017. En IS-terrorist kör in i soldater i förorten Levallois-Perret i Paris. Åtta personer skadas.

15 september 2017. En man eftersökt av polisen attackerar två kvinnor med hammare utanför Lyon. Han hade ett misstänkt terrormotiv. Två skadas.

1 oktober 2017. IS-terrorist knivhugger en man och en flicka vid järnvägscentralen Marseille. Han skjuts till döds av polis. Tre döda.

23 mars 2018. IS-terrorist stjäl bil i Carcassonne, mördar passagerare och skadar chauffören. Han åker till Trèbes och skjuter mot en grupp joggande poliser. Han utför sedan en attack i en livsmedelsbutik. Fem döda och 15 skadade.

12 maj 2018. Tjetjensk islamist knivhugger flera personer vid Garnieroperan i Paris. Han skjuts ihjäl av polis. Två dör och fyra skadas.

11 december 2018. Terrordåd mot julmarknaden i Strasbourg. Terroristerna använde skjutvapen och knivar. Sex dog och elva skadades.

24 maj 2019. Bombdåd mot shoppingdistrikt i Lyon. Terroristen bekände trohet till IS-terroristerna. 14 skadade.

3 oktober 2019. En radikaliserad man knivhugger fyra av sina kollegor till döds på polisstation i Paris. Fem döda, en skadad.

3 januari 2020. En salafist knivhugger tre personer i förorten Villejuif i Paris. Han skjuts ihjäl av polis. Två döda, två skadade.

5 januari 2020. En jihadist attackerar poliser i Metz. Han skjuts av polis. En skadad.

3 februari 2020. En islamist knivhugger polis i Metz. En skadad.

4 april 2020. En sudanesisk islamist knivhugger människor i en tobaksaffär och på ett charkuteri i Romans-sur-Isère. Två dör, fem skadas.

27 april 2020. En IS-terrorist rammar två poliser som skadas allvarligt. Dådet sker i förorten Colombes i Paris. Två skadas.

25 september 2020. Pakistansk islamist knivhugger två personer utanför Charlie Hebdos gamla kontor i Paris. Två skadade.

16 oktober 2020. Tjetjensk islamist halshugger läraren Samuel Paty i Conflans-Sainte-Honorine i Paris. Han hade strax innan visat Muhammedkarikatyrer under en lektion. Terroristen skjuts ihjäl av polis. Två döda.

29 oktober 2020. Tunisisk islamist knivhugger tre personer till döds i katedralen Notre-Dame i Nice. En person halshuggs. Terroristen skjuts av polis och skadas allvarligt. Tre döda.

23 april 2021. En kvinnlig polis huggs till döds utanför polisstation i Rambouillet utanför Paris. Förövaren var en tunisisk islamist, han skjuts till döds av polis. Två döda.

28 maj 2021. En kvinnlig polis skadas efter blivit knivhuggen i Nantes av islamisten Ndiaga Dieye. Två poliser skadas när islamisten konfronteras, han skjuts ihjäl. En död och tre skadade.

Korsika

11 maj 1978. Bombdåd mot Boeing 707 tillhörande Air France på flygplatsen Napoleon Bonaparte i Ajaccio. Separatiströrelsen Front de libération nationale corse utförde dådet. Ingen dog eller skadades.

16 april 1981. Bombdåd på flygplatsen Napoleon Bonaparte i Ajaccio, en dog och åtta skadades. Dådet skedde strax efter president Valéry Giscard d'Estaing anlände till flygplatsen.

8 februari 1998. Mordet på Claude Érignac, prefekt över Korsika. Korsikanska nationalister sköt ihjäl honom. En död.

20 juli 2003. Bombdåd mot tull- och skatteverkets lokaler i Nice. Front de libération nationale corse utförde dådet. 16 skadades.

Palestina

31 juli 1975. Gisslandrama på Iraks ambassad i Paris, utfört av Palestinska befrielseorganisationen, PLO. En död och två skadade.

3 augusti 1978. PLO-representanten Izz al-Din al-Kalak skjuts ihjäl i Paris. Fatahs militanta gren ANO, Abu Nidal-organisationen, utförde dådet.

17 januari 1980. Attentat mot föreståndare för Palestinska bokhandeln i Paris, Yusef Mubarak. ANO tog på sig dådet där Mubarak blev bragd om livet.

29 augusti 1981. Bombdåd utfört av palestinier på Hotel Intercontinental i Paris. Femton personer skadades.

8 februari 1984. Förenade Arabemiratens ambassadör Khalifa Abdel Aziz al-Mubarak skjuts ihjäl i Paris. ANO anses skyldiga. En person död.

23 februari 1985. Marks & Spencers butik på Hausmannboulevarden i Paris utsätts för bombdåd. 15 maj-organisationen var skyldiga. En dog och femton skadades.

Vänstern

28 juli 1974. Bombdåd mot spanska konsulatet i Toulouse utfört av GARI, Groupes d'action révolutionnaires internationalistes, en fransk-spansk anarkistgruppering. Gruppen var baserad i Toulousetrakten och var motståndare till den spanska regimen under Francisco Franco.

15 september 1974. Bombdåd mot apotek i Saint-Germain-des-Prés utfört av Ilich Ramírez Sánchez, kallad Schakalen, en marxist-leninistisk terrorist från Venezuela. Smeknamnet fick han efter att Frederick Forsyths bok Schakalen hittats i hans tillhörigheter. Han hade starka kopplingar till KGB och Stasi. Han sitter fängslad på livstid sedan 1994.

13–19 januari 1975. Två misslyckade raketattacker mot israeliska El Al:s flygplan på Parisflygplatsen Orly. Dådet utfördes av Schakalen och palestinska terrororganisationen Svarta september. 24 skadade.

18 oktober 1977. Baader-Meinhof-ligan skjuter tyske industrimannen Hanns Martin Schleyer till döds i Mulhouse. Han blev kidnappad i Köln 5 september då hans chaufför och tre poliser sköts ihjäl. Sammanlagt fem döda.

11 juni 1980. Bombattentat mot västra terminalen på Orlyflygplatsen i Paris. Vänstergrupperingen AD, Action Directe, låg bakom dådet. Tolv skadade.

18 januari 1982. USA:s vice militärattaché Charles R. Ray dödas i ett dåd utfört av LARF, en libanesisk marxist-leninistisk gerillaorganisation allierade med PLO. Georges Ibrahim Abdallah greps och dömdes till livstids fängelse för dådet.

29 mars 1982. Bombdåd mot Le Capitol, snabbspårvägen mellan Paris och Toulouse. 2011 fälldes Schakalen för dådet. Fem döda och 29 skadade.

22 april 1982. Bilbomb dödar en och skadar 60 utanför anti-syriska tidningen Al-Watan Al-Arabis kontor i Paris. Schakalen tillskrivs dådet.

30 september 1983. Bombdåd mot internationell utställning i Marseille. Ett påstått samarbete mellan AD, FARL, Asala och Commando Delta. En död och 26 skadade.

31 december 1983. Tre bombdåd, två mot ett snabbtåg mellan Marseille och Paris samt ett mot stationen Gare de Marseille-Saint-Charles. Schakalen var skyldig. Fem dog och 54 skadades.

2 augusti 1984. Bombdåd mot Europeiska rymdorganisationens högkvarter i Paris av AD. Sex skadades.

25 januari 1985. Mordet på René Audran, hög tjänsteman på franska försvarsdepartementet, av AD. En död.

9 juli 1986. Bombdåd mot specialpolisens station i Paris. AD skyldiga. En död och 21 skadade.

17 november 1986. Renaults vd Georges Besse skjuts ihjäl av AD. En död.

Övriga, ETA, bretonsk nationalism

20 maj 1978. Två bretonska terrorister tillhörandes Front de Libération de la Bretagne spränger en bomb i slottet i Versailles utanför Paris. En person skadas.

9 mars 1975. Bombdåd mot tågstationen Gare de l'Est i Paris. En död och sex skadade.

2 december 1978. Bombdåd mot hotellet Bazar de l'Hôtel de Ville i Paris. Ingen tar på sig dådet. En död och 25 skadade.

7 december 1979. Attentat mot Irans före detta örlogschef Shahriar Shafiq. Både Ayatollah Sadeq Khalkhali och organisationen Muslimska befrielserörelsen tog på sig dådet. Shafiq avlider efter blivit skjuten på Rue Pergolese i Paris.

29 januari 1980. Bombattentat mot Syriens ambassad i Paris. En död och åtta skadade.

21 juli 1980. Attentat mot Syriens förre premiärminister Salah al-Bitar i Paris. al-Bitar sköts med två skott i huvudet och avled, gärningsmannens identitet förblir okänd men Syriens president Hafez al-Assad misstänks planerat dådet.

23 december 1983. Bombdåd mot restaurang Grand Véfour i Paris. Ingen kunde knytas till dådet. 12 personer skadades.

22 april 1984. Bombdåd mot företagen Sonauto och Sony. Båda importerade gods från Japan. Dådet tillskrevs en japansk anarkistgrupp som protesterade mot en kompanjons dödsdom i hemlandet. En person skadades.

25 september 1985. Hotellet Monbar i Bayonne utsattes för ett dåd där fyra medlemmar i ETA sköts ihjäl. GAL, Grupos Antiterroristas de Liberación utförde dådet. GAL var en illegal antiterrorstyrka styrd av Spaniens arbetarparti.

3–5 februari 1986. Bombdåd mot Claridges Hotel på Champs-Élysées, en bokhandel på Place Saint-Michel och en Fnac-affär på marknaden Les Halles. Vänstergerillan CSPPA och shiaislamistiska Hizbollah skyldiga.

20 mars 1986. Samma förövare som ovan. Bombdåd mot utställning i Paris. Två döda och 29 skadade.

5–15 september 1986. Åter igen CSPPA och Hizbollah. Fyra bombdåd mot Hôtel de Ville, Casino caféteria och en restaurang i Paris. Fem döda och 131 skadade.

17 september 1986. Det sista i raden av bombdåd av CSAPP och Hizbollah. Mot Tati-affären på rue de Rennes i Paris. Sju döda och 55 skadade.

22 oktober 1988. Mordbrand mot biografen Saint-Michel i Paris. En katolsk integral gruppering protesterade mot att filmen Kristi sista frestelse visades. 14 skadades.

19 april 2000. Bombdåd mot McDonalds i Quévert, Bretagne. Bretonska nationalister utförde dådet. En död.

1 december 2007. Två poliser ur spanska gendarmeriet Guardia Civil blir ihjälskjutna av ETA. Dådet sker i Capbreton i sydvästra Frankrike. Två döda.

16 mars 2010. En polis blir ihjälskjuten av ETA när han utför en rutinkontroll av deras bil utanför Paris. En död.

16 mars 2017. En brevbomb detonerar på franska avdelningen av Internationella valutafonden. Den tros skickats av grekiska anarkistgruppen Conspiracy of Fire Nuclei. En skadad.

5 mars 2019. En intagen på högsäkerhetsfängelset i Condé-sur-Sarthe knivhugger två vakter. En död och två skadade.

31 oktober 2020. Grekisk präst skjuts i Lyon. Hans älskarinnas make är förövaren. En skadad.

17 mars 2021. En äldre man får halsen avskuren utanför kyrka i Montpellier.

Macrons senaste utspel anses vara ett försök att locka just dessa väljare. Presidenten vill införa ett tak på allt för höga direktörslöner och bonusar, han kallar dem "chockerande och överdrivna".

Ett exempel Macron använt är den årslön på 190 miljoner kronor som Carlos Tavares fick 2021. Dessutom tillkom aktier till ett värde av 320 miljoner kronor.

Portugisen Tavares var tidigare vd för Renault från 1981, och blev 2014 vd och styrelseordförande för bilkoncernen PSA där bilmärken som Citroën, Peugeot, Chrysler och GM Europa ingick.

2021 blev han vd när PSA gick ihop med Fiat Chrysler och skapade Stellantis, en av världens största biltillverkare.

Opinionsmätningar visar att 34 procent av dem som röstade på Mélenchon är beredda att rösta på Macron i andra omgången, 30 procent tänker rösta på Le Pen, medan 36 procent ännu inte bestämt sig.

Jean-Luc Mélenchon har inte utfärdat några rekommendationer till dem som röstade på honom utan sagt att ”det är ett val mellan två onda ting”.

President Emmanuel Macron får möta Marine Le Pen i det franska presidentvalets andra omgång 24 april.

Macron beräknas få 28,1 procent av rösterna i den första omgången, medan Le Pen får 23,3 procent.

70 procent av de röstberättigade deltog i valet där det fanns tolv kandidater att välja på. Andelen kan komma att stiga under kvällen.

Vänsterkandidaten Mélenchon fick 20 procent. Éric Zemmour fick sju procent, medan de gamla klassiska partierna gjorde sina sämsta val på mycket länge. Högerpartiet republikanernas kandidat fick fem procent och Socialistpartiets Hidalgo lyckades bara skrapa ihop två procent.

Det verkade finnas starka utmanare inför första omgången och valet sker i en tid där kriget i Ukraina nästan överskuggat valupptakten. Men helt kan Macron inte ignorera den inhemska opinionen.

Röster har nämligen höjts angående statens skenande kostnader för PR-konsulter. Antalet kontrakt med firmor, som välrenommerade McKinsey, hade dubblats från 2018 till 2021 och kostade mer än tio miljarder kronor i fjol. Samtidigt har McKinsey inte betalat företagsskatt i Frankrike de senaste tio åren.

Macron slog ifrån sig anklagelser i en tv-intervju och menade att det inte pågått någon korruption. Myndigheterna har hållit sig inom lagens ramar, kostnadsökningen beror på deras mycket hårda arbete, menar han.

Hans huvudutmanare i valet är dock inte imponerade av förklaringen. Éric Zemmour kallar det svågerpolitik av den värsta graden. Marine Le Pen och Jean-Luc Melénchon kallar det en skandal i staten.

Macron vann andra rundan i valet 2017 med 66 procent av rösterna mot Marine Le Pens 33. Han blev då den yngsta statschefen i Frankrike sedan Napoleon. Med sig hade han ett nygrundat parti, La République En Marche, ett liberalt EU-vänligt parti i mitten av det politiska spektrumet. Man bör beakta att den andra valomgången ofta får karaktären av missnöjesröstande, där många röstade för Macron för att Le Pen var motståndare.

Macrons presidentskap har präglats av konflikt och instabilitet, inte minst på grund av fortsatta islamistiska terrordåd. Men också efter gräsrotsrörelsen gula västarna anordnat protester i större franska städer. Utan en riktig gemensam linje lyckades gula västarna ändå hålla vissa frågor som drivmedelsskatt aktuella.

Sedan kom covidpandemin våren 2020 och Frankrike valde linjen med hårda restriktioner. Sedermera införde man också vaccinpass och Macron gick hårt åt vaccinvägrare i sina tal.

Det såg ut att kunna bli ett spännande val där Macron skulle riskera förlora presidentmakten. Men då invaderade Ryssland Ukraina, och utrikespolitiken tog plötsligt allt fokus. Detta har visat sig i opinionssiffrorna, där Macron fått en ordentlig skjuts uppåt sedan krigsutbrottet.

Tyskland har nyligen fått en ny förbundskansler, Olaf Scholz. Han är inte politiskt oerfaren, men han är en novis jämfört med sin företrädare Angela Merkel. Det finns ett vakuum efter Merkel som var Europas inofficiella ledare. Frankrike och Tyskland binds samman på flera olika sätt, men viljan hos det franska etablissemanget att bli Europas nummer ett är stor.

Det är i det skenet man bör se Macrons timslånga möten och samtal med Vladimir Putin.

Macron försökte in i det sista medla med Putin och förhindra krigsutbrottet i Ukraina. Det är mycket svårbedömt om han i praktiken faktiskt hade en chans. Men inför valet är det ett sätt att visa att han tar situationen på yttersta allvar.

Frankrike har följt EU:s sanktioner mot Ryssland men man bör hålla ögonen öppna, Macron kan komma att positionera sig ännu mer som en ledare i medlingsförsöken.

Med sitt presidentskap och sitt parti har han haft en ambition att ena vänster och höger. Som ett brev på posten har han äntligen en blocköverskridande politisk fråga att ta spjärn emot i slutspurten inför valet.

Éric Zemmour, konkurrent till Macron eller Le Pen?

Éric Zemmour har under ett par decennier gjort sig känd som en polemisk och frispråkig debattör och författare. Han är starkt kritisk till islam i Frankrike, till mångkultur och mycket annat av utvecklingen i landet.

Han har ett antal gånger blivit åtalad för hets mot folkgrupp. 2011 blev han dömd att betala 1000 EUR för att ha sagt att det borde vara lagligt att diskriminera folkgrupper vid anställningar. 2016 blev han dömd att betala 5000 EUR för uppvigling mot religiös grupp. Då hade han enligt domstolen uttryckt sig svepande i sina uttalanden om att Frankrike utsatts för en invasion under trettio års tid – och att det pågår en islamisering av förorter där kvinnor bär slöja.

Hans överklagande avslogs 2019 i överdomstolen Cour de cassation. Sex gånger har han blivit frikänd för hets mot folkgrupp och två domar är för närvarande överklagade.

Nu är han presidentkandidat, med en position till höger om rivalen Marine Le Pen. Så som presidentvalet är upplagt kan bara två kandidater gå till andra rundan. Att nu ha två seriösa utmanare i högeroppositionen mot Macron kan ha en splittrande effekt på väljarkåren.

Zemmours parti heter Reconquête vilket betyder återtagandet, ett namn som för tankarna till den spanska reconquistan. Spanien som återerövrade sitt land på 1400-talet från muslimska morer.

Zemmours politiska fundament är ett totalstopp för invandringen och återvandring för kriminella invandrare och jihadister. Han menar att det franska folket håller på att bytas ut mot människor från Mellanöstern och Afrika.

Han vill också ställa hårda krav på invandrare att anpassa sig till fransk kultur, exempelvis att ge sina barn franska förnamn. Själv är han mycket inspirerad av landsfadern Charles de Gaulle och har en holistisk syn på den franska republiken. Kulturen, vetenskapen, det politiska systemet, den katolska kyrkan och fransk industri utgör enligt Zemmour en helhet som är värd att försvara.

Det är samtidigt så att Frankrike sedan decennier haft en högeropposition i form av Marine Le Pen och hennes far Jean-Marie Le Pen. Partiet Rassemblement National (nationell samling) grundades 1972 under namnet Nationella fronten, av Le Pen den äldre, som också var ordförande fram till 2011.

Marine Le Pen ställde upp i presidentvalet 2012 där hon kom trea i första rundan med 17 procent. Det året vann vänsterkandidaten François Hollande mot sittande presidenten Nicolas Sarkozy. 2017 förlorade hon i andra rundan mot Macron.

Valet 2022 blir således hennes tredje försök att nå presidentposten. När Zemmour bekräftades som kandidat i augusti 2021 föll Le Pens opinionssiffror i samma takt som hans steg. Att två kandidater konkurrerar om exakt samma väljare gjorde att skeptiker fick vatten på sin kvarn.

Är Zemmours kandidatur ett sätt att försöka sänka Le Pens, och hålla Macron vid makten?

Vissa har påpekat att Zemmour själv är en konsekvens av invandring, hans föräldrar var algeriska judar. Zemmour är gift med en judinna som också har nordafrikansk bakgrund. Till och med hans älskarinnor är judinnor.

Men Le Pen har också en minoritetsbakgrund, från Bretagne. Varken Le Pen eller Zemmour vill utvisa miljoner italienare, spanjorer eller portugiser som invandrat till Frankrike efter andra världskriget. I grunden handlar bådas kritik om det Frankrike som vuxit fram efter 1945, med stora migrantströmmar från tidigare kolonier på 1960-talet.

Zemmour är inte för att lämna EU, vilket Rassemblement National inte längre heller är. I stället vill man ”förändra inifrån”, partiet har suttit i EU-parlamentet sedan 1979.

Le Pen är mer vänsterlutande i sin ekonomiska politik, och inte lika rigid vad gäller sociala frågor. Zemmour är motståndare till abort och samkönade äktenskap. Le Pen vill sänka pensionsåldern till 60.

Noterbart är också att Le Pens systerdotter Marion Maréchal länge sågs som en potentiell presidentkandidat. Hon lämnade politiken 2019, men kom tillbaka 6 mars då hon uttalade sitt stöd för Zemmour, och bröt med familjetraditionen och lämnade Rassemblement National.

Jean-Luc Mélenchon och vänsterns fall

Macrons presidentskap ställde till det för den franska vänstern. I stället för ett fortsatt vänsterstyre med president Hollands efterträdare i Socialistpartiet, blev det uttåg redan i första rundan 2017. Benoît Hamon skrapade ihop ynka 6,36 procent av rösterna.

Det gick betydligt bättre för Jean-Luc Mélenchon som tidigare var medlem i Socialistpartiet. 2016 grundade han ett nytt progressivt vänsterparti, La France Insoumise, det okuvade Frankrike. Han fick 19,58 procent av rösterna, 1,72 procentenheter lägre än Le Pen som gick vidare till andra rundan.

I praktiken var det ett populistiskt högerparti som fick ta matchen mot ett centerparti. De traditionella motsatspolerna högerrepublikaner mot socialister har upphört.

Termen pasokifiering kommer från det grekiska socialistpartiets totala kollaps och det franska Socialistpartiets misslyckande 2017 är ett annat exempel. Även brittiska Labour Party led ett stort nederlag i parlamentsvalet 2019 där man backade nästan åtta procent och tappade flera distrikt man hållit i årtionden.

Nu står Socialistpartiets hopp till Anne Hidalgo, borgmästare i Paris och första kvinnan på partiledarposten. Hennes möjligheter blir dock inte bättre av att ytterligare ett par vänsterkandidater väntas ta ett par procent var i första rundan. Detta missgynnar utmanare med någorlunda realistiska chanser att kunna nå runda två.

Den som realistiskt kan utmana om en plats i andra rundan är återigen Jean-Luc Mélenchon. Precis som 2017 kan det bli en rysare och röra sig om en eller två procent som skiljer vinnare från förlorare.

Opinionsmätningar

Efter krigsutbrottet pekade Macrons siffror uppåt och han fick en bit över 30 procent i de aggregerade mätningarna. Zemmour och Republikanernas kandidat Nicolas Dupont-Aignan tappade runt fem procentenheter under samma period och låg runt tolv procent. Där ligger också den främste utmanaren från vänster, Mélenchon. Le Pen låg dock stadigt runt 18 procent.

Övriga kandidater låg i ett kluster kring fem procent i mätningarna.

Av någon anledning ska alla världens makthavare hälsa till oss under julen. Just när man drar sig undan med sina närmaste sätter de sig framför kamerorna och förklarar för oss hur världen ser ut och vad vi måste göra.

Lite märkligt beteende. Just när man för en dag vill dra sig undan från den där världen då vill de påminna oss om den. Lika välkommet som om en berusad och påstridig tomte knackade på dörren och ville komma in. Utan att ha julklappar med sig. Nej, en vaccinspruta eller ett vaccinpass räknas liksom inte som en julklapp.

Vår egen kung Carl XVI Gustaf talade i sitt julbudskap om att vi ständigt blir äldre. Kungen och drottningen ska ju av tradition skicka telegram till alla undersåtar som fyller 100 år. Förr var det en inte alltför betungande uppgift. Tre om året kanske. Nu kan 100-åringarna räknas i dryga tusentalet per år. Kungen konstaterade att det beror på att vetenskap och medicin utvecklats, och han uppmanade därför alla ungdomar att satsa på en utbildning inom dessa områden.

Jag förstod inte riktigt vad kungen menade, och det beror inte på att jag koncentrerat satt och åt en fruktkaka med mycket vispgrädde till. Fruktkakeätande kräver fokus. Men även utan den framför mig hade jag inte begripit vad kungen menade.

Om man betraktar de senaste två årens nedstängningar på grund av Wuhanflunsan blir kungens lovsång till vetenskap och medicin lite underlig. Det är ju läkare och medicinprofessorer som förordar alla dessa onödiga inskränkningar i vår frihet.

Varför skulle ungdomar behöva utbilda sig för att göra karriär i de professionerna? Det kunde väl lika gärna räcka med en 14-dagars kurs om kristallers helande verkan. Skulle möjligen göra mindre skada också.

Det var också en märklig upplevelse att en timme efter kungens jultal titta på statstelevisionens stora dramasatsning, ni vet den om affären mellan Gustaf V och Kurt Haijby. Mycket manligt kött som förenades på varjehanda sätt. Vi blev väl inte mycket klokare när det gällde tiden eller hur Gustaf V var som monark, men det var väl heller inte meningen.

Om jag tyckte programsättningen var märklig är det nog inget mot vad Carl XVI Gustaf tyckte. Han håller ett högtidligt tal till nationen i statstelevisionen, och en timme senare ser han hur en serie inleds där hans farfarsfar skildras som en förvirrad, kärlekskrank, orkeslös, homosexuell gubbe som inte annat vill än förenas med sin yngre ofrälse älskare. Jag tror statstelevisionen vill säga oss något, både med serien i sig och med själva placeringen i tablån. 

Även drottning Elizabeth framför som vanligt ett julbudskap. Hon talade om sin saknad efter prins Philip. Det var bitvis väldigt vackert, och sorgligt. Men än sorgligare var att hon inte kunde säga så mycket om sina barn. Prins Andrew hukar någonstans på landsbygden och hoppas på att rättegången mot Ghislaine Maxwell någon gång ska ta slut så att folk inte ständigt påminns om hans existens. Andrew deltog antagligen inte i någon av de traditionella jakterna på juldagen. Det skulle väl känts märkligt när man själv är ett villebråd.

Harry och Meghan är inriktade på att Meghan ska göra politisk karriär i USA som ledare för kvinnors rättigheter. Tror det vore bättre om hon satsade på en karriär som fackföreningsordförande. Varför inte i ”United gold diggers of the world”? Vi får förstå att drottningen inte nämnde dem.

Charles och William fick dock heller ingen större uppmärksamhet. Vi förstår det också.

Jag tror Elizabeths saknad efter Philip till viss del beror på att hon betraktar barn och barnbarn och vill diskutera med sin älskade make, typ: ”Philip, vi var genom vår plikttrogenhet förebilder för nationen. Hur kunde då våra barn bli som de blev?”

Påven har förstås levererat sitt ”Urbi och Orbi”-budskap. Inte bara beteckningen på detta budskap är rena latinet för mig. Det var även själva innehållet i talet. Han talade om att vi människor har börjat glömma bort alla de tragedier som utspelar sig i världen; som Jemen, Syrien och Irak. Påven ville att vi skulle tala mycket mer med varandra, mötas, lära känna varandra. Det kan han väl säga till dem som utfärdar vaccinpasstvång och ordnar nedstängningar.

Dessutom är det där med pratande och diskussioner överskattat. Det påmindes vi genom att ärkebiskop Desmond Tutu dog i helgen.

Han var mottagare av Nobels fredspris och ledde de ändlösa sessionerna i den sydafrikanska sanningskommissionen. Där skulle makthavare från apartheidtiden öppet bekänna sina synder och så skulle Tutu och åhörarna förlåta dem. Och så det pratades, och så det bekändes och bads om ursäkt.

Resultatet?

De svarta sydafrikanerna har hur man än väger och mäter deras tillvaro det mycket, mycket sämre än under apartheid. Med undantag för dem som har en position i det styrande ANC förstås.

Så mycket för prat.

President Biden förstod nog, som vanligt, inte riktigt vad han själv sa i sitt jultal. Han förklarade bland annat att många amerikaner ägnade sig åt att: ”finna ljuset i mörkret, vilket kanske är det mest amerikanska man kan ägna sig åt.” Så har det väl varit sedan den amerikanska revolutionen.

Absolut. Kan man få utbe sig om att vi i andra länder slipper dras in i det mörkret.

President Macron verkade däremot i sitt jultal inte så inställd på samtal och dialog. Han ägnade huvuddelen åt att uttrycka sin beundran och tacksamhet till den franska krigsmakten för dess insatser. Polisen kom med på ett hörn också, kan bero på att den är så tungt beväpnad och militariserad att den är att betrakta som en del av krigsmakten.

Och så blev det en hyllning för alla de som stupat i fransk tjänst i Afrika det gångna året.

Visst är väl julen en fridens högtid, men det var rätt uppfriskande att höra en julhälsning som utgick från världen som den ser ut.

Och visst tycker jag om samtal och diskussioner, men de för jag under julen med dem som står mig nära. Det är så man samlar styrka inför det kommande året.