Amerikanska och svenska myndigheter utreder en svensk medarbetare i ett amerikanskt företag för mutbrott. Han ska ha lovat hundratals miljoner kronor i gentjänst för att president Recep Tayyip Erdogans son, Bilal Erdogan, skulle hjälpa till att ge företaget en marknadsledande position i Turkiet. För hundratals miljoner kronor i lobbyavgifter skulle man får sälja alkolås exklusivt under tio års tid.

Reuters har tagit del av dokument, med kommunikation och affärshandlingar, och talat med en källa. Inga mutor blev i praktiken utbetalda, enligt en anmälan som skickats in till myndigheterna.

Det svenska företaget Digntia Systems AB drog sig hastigt ur projektet förra året. Enligt det amerikanska moderbolaget hade man fått reda på vad man såg som potentiellt dåligt uppförande i Turkiet, och flera personer involverade blev uppsagda.

Enligt anmälan var företagets plan att förmå Erdogans regering att driva igenom regleringar som skulle ge en skjuts åt Dignitas produkt. Det handlar om alkolås för fordon, som låser ute föraren om han är berusad.

För att få exklusivitet för produkten under 10 år skulle Dignita i sin tur betala hundratals miljoner kronor i lobbyingavgifter, via ett skalbolag, till två institutioner som Bilal Erdogan är styrelseledamot i. Även om affären avbröts i september 2022 ger den en insyn i hur Bilal Erdogan är en nyckelperson för att få tillgång till pappa, president Erdogan. Erdogan blev nyligen omvald till en ny femårsperiod som president i Turkiet.

Vd på Dignita är Anders Eriksson. Han kan dock inte kommentera ärendet, då han ska lämna företaget och är bunden av tystnadsplikt.

Bilal Erdogan säger via sina advokater att uppgifterna om avtalet är felaktiga. Det är ett ”nät av lögner”, enligt advokaterna. President Erdogans kommunikationsavdelning av avböjt att kommentera frågan till Reuters.

När USA:s justitiedepartement fick uppgifter om fallet tillsattes en specialagent och en huvudutredare, tillsammans med åklagare i Sverige. De utförde sedan preliminära granskningar för att se om det brutits mot amerikanska och svenska mutbrottslagar. Det är inte nödvändigtvis så att det sedan leder till ett åtal.

I båda länderna är det brottsligt under vissa omständigheter att betala provision på det sättet. I USA kan det leda till åtal även om inga pengar bytt hand, i enlighet med lagar om korruption i utlandet. Dock måste man kunna bevisa att det funnits ett avtal och att det skett någon form av handling, som att man öppnat ett bankkonto.

Varken justitiedepartementet i USA eller svenska åklagarkammaren har velat kommentera ärendet till Reuters. Att USA kan utreda svenska Dignitas affärer beror på att ägarna 1A Smart Start LLC är baserade i delstaten Texas och tillhör Apollo Global Management, en av världens största kapitalförvaltare.

Bilal Erdogan har varit misstänkt för oegentligheter förut. Italien startade en utredning då man menade att han fört in kontakter i landet olovligen. Men den utredningen lades ned i brist på bevis.

Även Ryssland har fört upp anklagelser, om att han skulle tjänat pengar på oljeimport från IS-terroristerna i Turkiets grannland Syrien. Något Bilal Erdogan förnekade å det bestämdaste.

Turkiets sittande president Recep Tayyip Erdogan vann andra valomgången mot utmanaren Kemal Kilicdaroglu. Med 99,85 procent av rösterna räknade hade Erdogan 52,16 procent mot Kilicdaroglus 47,84. Nu väntar omvärlden spänt på hur Erdogan hanterar Sveriges Nato-ansökan och om han kommer fortsätta distansera sig från väst.

Erdogan vann i princip hela Turkiets inland och kusten mot Svarta havet. Kilicdaroglu vann distrikten i östra delen av landet och medelhavskusten, dessutom både Istanbul och Ankara.

För den 69-årige Erdogan väntar nu en ny mandatperiod fram till valet 2028. Många gick ut på gatorna och firade efter att resultatet var klart och folk sjöng utanför presidentpalatset i Ankara. Erdogan själv vill se enighet och solidaritet efter valet, skriver AFP.

Som vi rapporterat i vår artikel inför valomgång ett hade Erdogan sitt främsta stöd bland nationalistpartier och islamistpartier. Förutom sitt AKP fanns MHP (Nationella aktionspartiet), islamisterna i BBP (Stora samlingspartiet) samt islamisterna i YRP (Nya välfärdspartiet) i hans koalition.

AKP och deras allierade i koalitionen Folkets Allians kommer fortsatt få bilda regering, då man tog 322 av 600 mandat i parlamentsvalet, som hölls samtidigt som valomgång ett i parlamentet. AKP utgör stommen i regeringsunderlaget och fick 268 mandat, vilket är 27 färre än valet 2018.

Kilicdaroglus utmanarkoalition Nationella Alliansen fick 212 mandat.

Omvärldens reaktioner

Joe Biden gratulerar Erdogan till segern, och skriver på Twitter att han ser fram emot att fortsätta samarbetet med allierade i Nato.

Det finns tendenser på att Erdogan kommer distansera sig mer från väst och Nato. Det kommande Nato-toppmötet i Vilnius i juni blir avgörande då frågan om svenskt medlemskap kommer vara högaktuellt. Turkiet har ännu inte godkänt Sveriges medlemskap. Enligt Patrick Wintour i The Guardian finns det ett missnöje med att USA inte säljer vapen till Turkiet, och att Sverige är en bricka i det spelet.

Det handlar också om att förankra det i den amerikanska kongressen. Sveriges Nato-ansökan är prioriterad. Men Demokraterna vill också se en nedtrappning av spänningarna gentemot Turkiets Nato-grannland Grekland, som byggts upp de senaste åren.

Många tror att han kommer vända sig närmare Ryssland och distansera sig ännu mer från väst. Inför valet sade Erdogan att oppositionen ville se väst-influerade HBTQ-värderingar och utgjorde ett hot mot det konservativa levnadssättet han förespråkar.

Erdogan har själv uttalat sig positivt om relationen till Ryssland och Putin, och öppnat för att medla i Ukraina-kriget. Man har också byggt en ny kärnkraftsreaktor med hjälp av ryskt teknik och finansiering.

I väst finns det dock ett stöd för Erdogans ambition att minska spänningarna med regionala stormakter som Saudiarabien, Syrien, Egypten och Armenien. Dessutom kan Erdogans plan att repatriera en miljon syrier till Syrien vara mer realistisk då han har bra kontakter med Syriens allierade Ryssland, likväl som återetablerade diplomatiska relationer med president Al-Assad.

Vissa menar dock att Erdogan kommer bli mer auktoritär och närmast bli en diktator. Marianna Serveta på Totalförsvarets forskningsinstitut säger till SR Ekot:

”Idag är Erdogan en auktoritär ledare som glider i en alltmer totalitär riktning, med uppbackning från fler auktoritära ledare runtom i världen.

Vi ser att identitetspolitiken är det som dominerat debatten, folk blev mest intresserade av andra frågor som religion och terrorhot som Erdogan använt som stora frågor under debatten.

Debatten om terrorhot är det som Erdogan använt som slagträ mot Sverige i Natoprocessen, där Turkiets president fortsatt hävdar att Sverige skyddar terrorstämplade grupper.”

När 99,05 procent av rösterna är räknade ser det ut som att det blir en andra valomgång, den 28 maj. Sittande president Erdogan har 49,37 procent vilket är under de 50 som behövs för en direkt seger. Utmanaren Kemal Kilidaroglu har 44,99, Sinan Ogan har 5,21 och Muharrem Ince som dragits sig ur har fått 0,43. Det mesta talar för en andra valomgång 28 maj, mellan Erdogan och Kilicdaroglu.

En som inte kommer vara med i nästa omgång är Sinan Ogan, och den han ger sitt stöd till kan få en fördel. Ogan tillhör den azeriska miniroiteten i Turkiet och förespråkar kemalism och är stark motståndare till invandring. Erdgoan har troligen en fördel i att få Ogans stöd, enligt valanalytikern Sinan Cagaptay som intervjuades i Al Jazeera.

Till Der Spiegel säger Onan att han bara kan stödja Kilicdaroglu om han exkluderar det kurdiska partiet HDP från valsystemet. Men Kilicdaroglu är helt beroende av kurdiska väljare.

https://twitter.com/Maximilian_Popp/status/1657885313035907081

Erdogan ledde stort när rösträkningen började, men då var distrikt där han var populär räknade. Sedan minskade ledningen successivt ned under den viktiga gränsen på 50 procent.

I valet var 64,1 miljoner röstberättigade. 1,76 miljoner hade inför valdagen röstat utomlands. 4,9 miljoner är förstagångsväljare. Totalt 191 885 röstlådor fanns tillgängliga i landet.

Både Erdogan och Kilicdaroglu har hållit tal under natten och förberett sina väljare på en andra valomgång. Bland turkiska väljare i Sverige är oppositionen mest populär, med 53 procent av rösterna med 70 procent räknade. Erdogan har i skrivande stund 44,5 procent av svensk-turkarnas stöd.

Smutskastningskampanj

Några dagar innan valet drog sig Muharrem Ince sig ut ur racet.  Enligt experter så påverkar röster som ändå kommit in på hans parti, Fosterlandspartiet, de övriga partierna lika. Han skyller på en smutskastningskampanj, där manipulerade bilder och videor framställer det som att han hade en utomäktenskaplig affär.

Det har också funnits bilder på när han åkt i dyra bilar och falska dokument med påstådda donationer från Erdogans AK-parti. Han säger sig aldrig varit med om något likande, och pekar speciellt mot porrfilmer från Israel där påstås ha medverkat. Han skyller allt på Gülen-rörelsen, som han kallar en terrorgrupp. Han säger också att staten misslyckats försvara hans ära och heder mot smutskastningen.

Utrikespolitiken

Veckan innan valet anklagade Kilicdaroglu Ryssland för att ligga bakom så kallade deep fakes och annan missledande information på nätet. Han sade att om Ryssland ville behålla sina goda relationer till Turkiet efter valet måste man sluta lägga sig i valet. Svaret från Kreml var att man var helt oförstående till kritiken och att man värderar relationen till Turkiet högt.

Man har haft goda relationer genom hela kriget i Ukraina och Turkiet har ibland varit medlare i konflikten.

Trots att både Turkiet och USA är medlemmar i Nato råder inte några varmare känslor mellan länderna. President Joe Biden har tydligt uttryckt sitt stöd till oppositionen och Kilicdaroglu. Fred hemma, fred på jorden är en gammal kemalistisk slogan, och hans utrikespolitik ser ut att gå i takt med den som rådde innan Erdogan tog makten.

Erdogan har varit mer militaristisk och lett interventioner i norra Syrien och stöttat den FN-stödda regeringen i Libyen med militär. Man har också byggt en militärbas i Somalia.

Även om Erdogan länge haft en tydlig ställning mot president Assad i Syrien har frågan mjuknat något. Han har i viss mån anammat oppositionens mål att normalisera relationen med regeringen i Damaskus, främst för att kunna skicka tillbaka syriska flyktingar. Detta är en fråga som är populär i bredare laget.

Kilicdaroglu har samtidigt stöttat Erdogans kritik mot Grekland och de amerikanska militärbaserna i landet. Han har också diskuterat möjligheten att stänga ner alla amerikanska baser i Turkiet. Man är också från oppositionens sida kritiska till att USA stödjer kurdiska rebeller i Syrien.

Följa den inslagna vägen, behålla Erdogan och hans genomgripande reformer – eller gå i motsatt riktning med en mer västvänlig president? Mycket står på spel inför söndagens val i Turkiet. Tonläget är högt och många kallar det ett ödesval.

Söndag 14 maj hålls det allmänna val i Turkiet. Det är både presidentval och val till parlamentet. Det stora fokuset har hamnat på presidentvalet där sittande presidenten Recep Tayyip Erdogan siktar på att bli omvald. Vinner någon 50 procent av rösterna i första omgången 14 maj blir det ingen andra valomgång. Annars blir nästa runda 28 maj, mellan de två kandidater med flest röster i omgång ett.

Erdogan samlar en koalition av fyra partier, däribland hans eget AKP. Där finns också nationalistpartiet MHP (Nationella aktionspartiet), islamisterna i BBP (Stora samlingspartiet) samt islamisterna i YRP (Nya välfärdspartiet).

Den stora utmanaren är Kemal Kilicdaroglu, partiledare för CHP (Republikanska folkpartiet). Han har också samlat en brokig koalition inför valet, med liberal-konservativa DEVA, liberala GP (Framtidspartiet), islamistiska SP (Lycklighetspartiet, kopplade till Mili Görus-rörelsen) samt liberal-konservativa DP (Demokratpartiet).

Det finn två ytterligare utmanare till Erdogan. Muharrem Ince som företräder MP (Fosterlandspartiet). Och Sinan Ogan som företräder ett antal småpartier med ultranationalistisk inriktning.

Erdogans situation

Erdogan, nu 69 år, är en kontroversiell men mycket betydelsefull person i Turkiets politiska historia. Hans AKP var med och avslutade dent närmare 50 år långa sekulära styret. Både den ekonomiska och militära makten reformerades, Turkiet blev allt mer en stark spelare i geopolitikiken. Motorvägar och flygplatser har gjort Turkiet mer modernt och sammansvetsat via infrastrukturen.

Man spelade en viktig roll under migrationskrisen 2016 och spelade framgångsrikt ut EU med ökade flyktingströmmar som hot.

Han tillät religiösa kvinnor att bära slöja i skolan och på offentliga arbetsplatser, något som tidigare var förbjudet från republikens grundande 1923. Till en början hade han kurdernas öra, men det försvann med tiden. Speciellt när han slog ned de politiska protesterna 2013.

Samtidigt gjorde sig Erdogan känd för utrensningarna efter den misslyckade statskuppen 2016, då tiotusentals personer inom offentlig sektor avskedades. Han har också stött på stora problem efter jordbävningen tidigare i år, då 50 000 människor dog.

Han har använt sig av än skarpare retorik under valrörelsen, skriver AFP. Han anklagar sina motståndare för att vara finansierade av väst och stå för HBTQ-åsikter. Han beskriver sina egna ståndpunkter som konservativa, under attack av utländska terrorister.

Inrikesminister Suleyman Soylu har varnat för att västerländska krafter vill underminera Turkiets maktposition, genom valurnorna. Han refererar till Joe Bidens utspel 2019, att USA borde stötta oppositionen i Turkiet för att besegra Erdogan. Kuppförsöket 2016 skylls på USA och Fetullah Gülens rörelse, moderat islamisk rörelse baserad i just USA.

Utmanaren Kilicdaroglu

Kemal Kilicdaroglu föddes 1948 i Nazimiye i provinsen Tunceli i östra Turkiet. Familjen följer den religiösa läran alevism, en yazdanistisk inriktning starkt influerad av islam. Själv vill han inte prata om sin etno-religiösa bakgrund offentligt.

Han tog examen i ekonomi från Gazi-universitetet i Ankara 1971. Han har arbetat som chef på socialförsäkringsmyndigheten under större delen av 1990-talet. 2002 valdes han in parlamentet för Republikanska folkpartiet, CHP, det sekulära och senare socialdemokratiska parti Ataturk grundade 1923.

På grund av det upptrissade läget har Kilicdaroglu uppmanat sina väljare att stanna hemma efter att röstningen är avklarad. Hans parti kommer ha 300 000 observatörer på plats på landets 50 000 röstningsstationer, för att överse att allt går rätt till.

Hans brokiga koalition har flera målsättningar. En är att avskaffa det man kallar för enmansstyret och införa demokrati i landet. Man vill avskaffa det konstitutionstillägg Erdogan införde 2017. Det innebar att premiärministerposten avskaffades och det exekutiva styret lades i presidentämbetet. Presidenten fick då också mer makt över utnämningarna till högsta instans av konstitutionella domare och åklagare.

Man vill också införa en tidsbegränsning om sju år för en president. Dessutom vill man frige högprofilerade politiska fångar, som fängslats av Erdogan. Till exempel filantropen Osman Kavala och kurdiska ledaren Selahattin Demirtas. Man vill också göra rättsväsendet oberoende igen, efter att dessa påverkats av reformerna 2016.

Fri media är också på agendan. Kilicdaroglu säger att det kommer vara enkelt att kritisera honom, om han vinner. Lagen om förbud mot att smäda presidenten kommer att avskaffas.

Han har också försökt bygga ett förtroende bland religiösa kvinnor. Rätten att bära slöja i offentliga tjänster kommer vara kvar. Allas rättigheter kommer respekteras, utlovar han, även landets HBTQ-personer.

Man vill också bryta Erdogans ekonomiska politik och frångå hans islamiska skepticism mot räntor. Inflationen är 85 procent på årsbasis men Erdogan har inte velat använda sig av höjda räntor för att bekämpa den.

Internationellt

Det är tillåtet för turkiska medborgare utomlands att rösta. Nederländerna har en stor turkisk minoritet på 440 000 personer. Det har utbrutit bråk mellan olika fraktioner vid vallokaler i Nederländerna, bråkstakarna har fått skingras av ordningsmakten i Amsterdam.

https://twitter.com/Flick1_/status/1655338937794154498

https://twitter.com/trtworld/status/1653356555377467394

Turkiet har ännu inte ratificerat Sverige som medlem i Nato. Finland och Sverige lämnade in sina ansökningar samtidigt, men bara Finland har godkänts. Erdogan har aktivt ställt krav på Sverige om att lämna ut 120 personer som är misstänkta för brott i Turkiet. Han och andra toppolitiker har också begärt att Sverige ska ändra lagen och förbjuda bränning av koranen.

I mars sade premiärminister Ulf Kristersson att han trodde på en snabb ratificering efter Turkiets val, skrev SVT. Han sade sig vara trygg med säkerhetsgarantier och annat stöd man fått av alla Natoallierade.

Unal Ceviköz från CHP spås bli ny utrikesminister, om oppositionen vinner valet. Han säger till SR att han är positiv till ett svenskt Natomedlemskap. Alla processer bör kunna vara slutförda innan toppmötet i Vilnius 11–12 juli. Samtidigt hänger det också på hur lång tid regeringsbildningen och kringliggande arbete tar.

Han lovar också nya konstruktiva relationer till omvärlden, och vill förbättra Turkiets anseende som han menar försämrats internationellt.

Turkiets oppositionsledare har nu enats om en gemensam kandidat i presidentvalet 14 maj. Det blir Kemal Kilicdaroglu som ställs mot president Recep Tayyip Erdogan. Men det tog månader av infekterade debatt för att komma fram till beslutet. Ett av partierna, nationalistiska Iyi, hoppade av förhandlingarna. Vilket öppnade för att man nu kan förhandla med kurdiska HDP.

Huvudpersonen själv säger att ”vi skulle blivit krossade om vi splittrats”.

I presidentvalet står mycket på spel, och vissa menar att Erdogans politiska liv står på spel. Den 68-årige presidenten har fått handskas med den enorma jordbävningskatastrofen som drabbade östra delarna av landet för en månad sedan. Opinionsmätningarna säger ännu inte hur utfallet av valet blir.

Kritik mot Kilicdaroglu kommer från en av oppositionsledarna som hoppade av i fredags. Meral Aksener menar att Kilicdaroglu saknar rätt personlighet för att nå ut till folket. Hon uppmanade borgmästarna från Ankara och Istanbul att kandidera i stället. Men borgmästarna menar å sin sida att Aksener och hennes Iyi-parti bör ändra sig.

"Vår nation tål inte en splittring", sade Ankaras borgmästare Mansur Yavas till AFP. Sist oppositionen gick samman mot Erdogan var i lokalvalen 2019. Nu tillhör landets två största städer oppositionen, något som svärtat ned Erdogans vision om Turkiet.

Kilicdaroglu vill också att borgmästarna sitter kvar, för att inte riskera att AK-partiet tar över där. Han har också förbundit sig till de kvarvarande fem oppositionspartierna att dela ut vice-presidentposter till deras partiledare.

Kontroversen kring Iyi-partiets avhopp är något som talar för Erdogan. Att inte uppvisa enighet med bara två månader kvar till valet är negativt. Till Erdogans nackdel är den ekonomiska krisen som plågat landet sedan 2021.

Inflationen ligger på 85 procent på årsbasis och vissa skyller delar av problemen på att han själv på politisk väg sänkte styrräntorna.

Till hans fördel är hanteringen av kriget i Ukraina, något som hjälpte till att lyfta hans opinionssiffror något, innan jordbävningen kom. Erdogan väntas påbörja sin återvalskampanj på fredag.

För Kilicdaroglu väntar nu samtal med det kurdiska partiet HDP, med förhoppningar om att kunna bredda sin allians ytterligare. HDP är landets tredje största parti, men var tidigare uteslutna ur förhandlingarna på grund av Aksener och Iyi-partiets hårdnackade motstånd.

HDP:s partiledare Mthat Sancar säger att man ”kommer göra sin del” och att man ”omfamnar folkets vilja till förändring”.

Bakgrund

Kemal Kilicdaroglu föddes 1948 i Nazimiye i provinsen Tunceli i östra Turkiet. Familjen följer den religiösa läran alevism, en yazdanistisk inriktning starkt influerad av islam. Själv vill han inte prata om sin etno-religiösa bakgrund offentligt.

Han tog examen i ekonomi från Gazi-universitetet i Ankara 1971. Han har arbetat som chef på socialförsäkringsmyndigheten under större delen av 1990-talet.

2002 valdes han in parlamentet för Republikanska folkpartiet, CHP, det sekulära och senare socialdemokratiska parti Ataturk grundade 1923.

Han gjorde sig tidigt känd som en kritiker av politiker från det styrande islamiska AK-partiet. Sedan 2010 är han ledare för CHP, det främsta oppositionspartiet mot AK-partiet, som är Erdogans parti.

Uttalandet gjordes i turkisk tv, och justitieministerns kommentarer visade hur utredningen vidgats; för två veckor sedan hade 113 arresteringsorder utfärdats. Bland de som gripits finns en borgmästare i en av städerna nära där jordbävningen inträffade.

160 000 byggnader kollapsade eller skadades allvarligt i samband med skalven. Oppositionspartier anklagar nu Erdoğans administration för att inte upprätthålla byggregler, och att de nu försöker avleda den övergripande skulden för katastrofen. De säger att regeringens politik tillåtit amnestier för entreprenörer som avvek från byggreglerna, för att uppmuntra en byggboom, även i osäkra regioner.

Med ett val inte långt bort står Erdoğans framtid på spel efter 20 år vid makten, och hans vädjanden om nationell endräkt har inte nått någon större framgång.

Jordbävningen i Turkiet och Syrien har krävt minst 17 500 människoliv. Eftersökningarna pågår fortfarande i rasmassorna, folk letar efter anhöriga bland döda kroppar på sjukhusen. Men kritik har väckts mot president Erdogan, som står inför ett mycket viktigt val i maj. Han anklagas för att ha tillåtit undermåliga hus att byggas. Samtidigt fortsätter repressionen mot regimkritiska röster på sociala medier.

President Erdogan är under press. Inflationen steg drastiskt under fjolåret och nådde 85 procent. Hans regering har samtidigt brottats med anklagelser om korruption och tampats med naturkatastrofer som skogsbränderna 2021.

Han har själv försökt visa sig handlingskraftig, hållit flera presskonferenser. Han har också besökt drabbade, i onsdags kramade han om en gråtande kvinna i Kahramanmaras. Han har också besökt Hatay-provinsen, som har drabbats hårt av jordbävningen.

Jordbävningar är återkommande i Turkiet. Den senaste stora var 1999, ironiskt nog något som hjälpte Erdogan själv på vägen till makten. Dåvarande premiärministern Bulent Ecevit fick stark kritik för sin krishantering.

Erdogan kan potentiellt gå en starkare valkampanj till mötes, om han sköter krishanteringen på ett förtroendeingivande sätt. Att tio provinser drabbats gör dock omfånget av situationen komplext, skriver AFP.

Det finns redan en frustration bland många i södra Turkiet. Vissa har fått vänta i över ett dygn på hjälp med mat och skydd. Vissa menar att Erdogans åtgärder efter kuppförsöket 2016 påverkat civila organisationer. Att man inte är bättre rustade idag än man var 1999.

Efter 1999 införde regeringen nya regleringar kring husbyggen. Syftet var att de skulle stå emot stora skakningar. Men oppositionen i landet säger att man misslyckats och att dödstalen delvis måste tillskrivas dåliga hus. Vissa av de förstörda husen är bara sex månade gamla.

Media är dock mer timida mot Erdogan nu än man var mot föregångaren 1999. Media har i stort blivit domesticerad och för fram presidentens narrativ, enligt Adeline van Houtte på The Economist.

Under 12 timmar på onsdagen var Twitter blockerat av landets stora telefonoperatörer. Det kom samtidigt som kritiken mot regeringens krishantering växte sig större. Från myndigheterna har man varnat för att sprida desinformation innan valet 14 maj.

Enligt infrastrukturminister Omer Fatih Sayan har man pratat med Twitter och påmint om deras ansvar för landet efter katastrofen. Och att man förväntade sig mer hjälp i kampen mot desinformation. 18 personer har gripits senaste dagarna efter ha publicerat påstått provokativa saker i sociala medier, som kritik mot regeringen.

Tidigare jordbävningar i Turkiet

Det finns bevis för jordbävningar i landet och den geografiska yta som idag är Turkiet, tillbaka till år 17. Mindre jordbävningar med ett hundratal och upp till tusen döda är ingen ovanlighet.

Den stora jordbävningen i Antiokia 115 efter Kristus ska ha orsakat över 200 000 människors liv.

År 1268 dog 60 000 i den historiska regionen Kilikien, i dag i södra Turkiet.

1688 dog 16 000 i Smyrna, dagens Izmir.

1859 dog det 15 000 i Erzurum i nordöstra delen av landet.

1939 dog det 32 700 i den hittills största jordbävningen under modern tid. Den hade sin utgångsplats i Erzincan.

https://twitter.com/trpresidency/status/1623689741467107329

Turkiets president Erdogan fortsätter pressa Sverige i Nato-frågan. Landet har en avgörande roll för att acceptera Sveriges och Finlands ansökningar. Nyligen kom han med ett nytt utspel, om att kanske acceptera Finland först, samtidigt som han fortsätter ställa hårda krav på Sverige. Men Finland och Sverige har koordinerat sina ansökningar under hela processen. Vilka är kraven Erdogan ställer på Sverige? Och vilka ställer han på andra länder?

Kraven på Sverige

Lämna ut personer kopplade till Gülenrörelsen. Kravet har funnits sedan 2017 men blivit mer aktuellt sedan Sveriges formella Natoansökan.  Han kräver också att Sverige bryter kontakten med kurdiska gerillan YPG i Syrien. Turkiet likställer YPG med PKK, som man terrorklassat.

Enligt Turkiet så ser Sverige mellan fingrarna med PKK:s aktiviteter. PKK är terrorklassat i Sverige och 38 andra länder. Turkiet anklagar Sverige för att förse PKK och YPG med vapen och pengar. 3,76 miljarder kronor (enligt SVT, i maj 2022).

UD förnekar detta och säger att allt stöd varit humanitärt, till den syriska befolkningen. Sverige måste också lyfta vapensanktionerna mot Turkiet.

Lovat att utvisa 73 påstådda terrorister, sade Erdogan i maj i fjol på Natos toppmöte i Madrid. I mitten av januari i år höjde han budet, nu är det 130 personer han vill ha utvisade. Nya lagar som gör det brottsligt att stödja eller främja terrorism i Sverige.

Måste godkännas i riksdagen först, vilket kommer dröja till minst juni, enligt Erdogans talesperson.

Erdogan kräver också att ansvariga för att Paludan tilläts elda en koran utanför ambassaden i Stockholm ställs till svars. Något som enligt rådande lagstiftning inte kan ske. Statsminister Ulf Kristersson har dock bett om ursäkt till kränkta muslimer och sagt att eldningen var olämplig.

Erdogan vill också att koranbränning förbjuds helt, för att Natoansökan ska accepteras.

Erdogans domderande med Europa

Efter flyktingvågen 2015 såg Erdogan chansen att använda migranter som murbräcka mot EU. Tack vare ett mycket fördelaktigt avtal kunde han också använda migranterna som ett hot om EU inte gick med på hans krav i olika frågor.

2016 anmälde den turkiska staten komikern Jan Böhmermann för smädelse av utländsk statschef. Den relativt okända tyska lagen fick nytt liv och Angela Merkel godkände åtalet. Det lades ned senare i brist på bevis, och lagen som helhet avskaffades 2018, skriver DN.

Turkiet har också åtalat tecknare på franska satirtidningen Charlie Hebdo. Ingen av dem har valt att inställa sig i rättegången i Ankara. Turkiska myndigheter har begärt ut deras adressuppgifter från fransk polis, trots att de lever under mordhot.

Man missbrukar dessutom Interpols system, för att förfölja och trakassera journalister och andra som räknas som oliktänkande. Systemet är tänkt för att flagga personer som misstänks för allvarlig brottslig verksamhet.

Ett land som vikt sig är Albanien. 2020 deporterade man Harun Celik, en turkisk medborgare som sökt politisk asyl i landet. Men som entligt Turkiet är med i Gülenrörelsen. Deportationen skedde utanför normal lagstiftning och troligen inom ett hemligt avtal mellan länderna.

Detta fick skarp kritik från grannlandet Rumänien, EU-delegationen i Tirana och FN.

Men även Sverige har problem med Turkiet, då ett tiotal misstänkta kriminella gömmer sig där. Det handlar bland annat om "Kurdiske räven" och även den som misstänks ha mördat 12-åriga Adriana.

Förhandlingarna med Turkiet ska underlätta att hämta hem sådana kriminella.

Partiet fick tolv procent av rösterna i valet 2018, och har 56 av parlamentets 579 platser. En eventuell upplösning begränsar möjligheterna för miljoner kurdiska väljare att göra sin röst hörd, och komplicerar ytterligare Turkiets ansträngda band med väst, skriver AFP.

Chefsåklagaren Bekir Şahin gjorde en sista framställan i ärendet tidigare i dag, och liknade HDP vid PKK:s rekryteringskontor. ”Dess band till [PKK] är ett välkänt faktum. Hela vårt samhälle känner till dem.” Flera andra pro-kurdiska partier har redan upplösts.

Författningsdomstolens kommande beslut påverkar starkt Erdoğans möjligheter till att bilda regering efter det kommande valet, och har betydelse för parlamentets framtida sammansättning.

En turkisk domstol dömde i onsdags Istanbuls borgmästare Ekrem Imamoglu till två år och sju månaders års fängelse för kränkning. Även om det förmodligen inte blir någon tid i fängelset för Imamoglu, blir det svårt att ställa upp i presidentvalet 2023 – där president Erdogan siktar på att bli omvald. Imamoglu tillhör oppositionspartiet Republikanska folkpartiet och var oppositionens starkaste kandidat.

En person som är dömd får inte ställa upp i val, vilket kan vara precis det Erdogan vill. Medan han överklagar domen kommer han fortsätta sitt arbeta som borgmästare i landets största stad.

Ironiskt nog var det Binali Yildirim, en allierad till Erdogan som Imamoglu besegrade i det mycket omskrivna borgmästarvalet 2019.

Hundratals anhängare till Imamoglu samlades utanför hans kontor och ropade efter regeringens avgång, efter att domen meddelats.

Imamoglu betyder frihet för mig. Vi älskar honom. Vi väntade oss inte ett sådan straff, säger hemmafrun Firdevs Gulmez till AFP.

Imamoglu tog tillfället i akt och klättrade upp på en buss och höll tal till sina supportrar med en megafon. Han fick högljudda positiva reaktioner.

Det som händer här kan hända vem som helst. Vi kommer göra att de som fördömde oss ångrar det, genom valurnan, lovade han.

Rättegången hade varit fokuserat på en kommentar som Imamoglu gav till reportrar några månader efter att ha besegrat Yildirim. Detta var i det andra valet om borgmästarposten, då det första blev ogiltigförklarat.

Erdogan vägrade godkänna det första valet, i staden han själv varit borgmästare i, då man hittat hundratusentals misstänkt manipulerade valsedlar.

Imamoglu vann dock stort i omvalet, som skapade mycket negativ uppmärksamhet för Erdogans AK-parti.

Imamoglu hade dock kallat valförrättarna som ogiltigförklarade det första valet för ”idioter”. I domen ingår förutom strafftiden också en paragraf om att han inte får ställa upp i val.

Imamoglu är en av bara några få oppositionspolitiker som enligt opinionsundersökningar skulle kunna ha en chans mot Erdogan. Enligt opinionsinstitutet MetroPolls chef Özer Sencar kan domen få motsatt effekt.

Det här kan skapa en stor möjlighet för oppositionen, om de dra nytta av det, menar Sencar.

Erdogan har haft det svårt i opinionsmätningar och fått kritik för sin inställning till styrräntor. Men han har också haft medvind i och med sin hantering av kriget mellan Ryssland och Ukraina.

För att kunna besegra Erdogan krävs att oppositionen lägger undan sina interna konflikter.

CHP:s partiledare Kemal Kilicdaroglu är en före detta byråkrat som oftast får dåliga resultat i opinionsundersökningar. Partiet har samtalat med fem mindre allierade partier om att samlas kring en kandidat. För att inte splittra väljarna som är motståndare till Erdogan.

Samtalen har präglats av oenighet kring politik och motvilja mot att stödja en nederlagstippad Kilicdaroglu.

Kilicdaroglu skyller den fällande domen helt på president Erdogan.

Vi ser hur lagen blir massakrerad, hur staten har givit upp inför en persons vilja, hur rättvisan har blivit korrumperad, hur hämn utdömts. Men oroa er inte. Vi kommer försvara rättvisan intill slutet, sade han under en affärsresa till Berlin.

”Att rikta in sig på en bråkdel av samhället med anklagelserna om ’perversion’ och att försöka splittra Turkiet är ett hatbrott, och en skam mot mänskligheten”, sa Rättvise- och utvecklingspartiets talesman Ömer Çelik.

Gülşen Bayraktar bad om ursäkt på sociala medier innan hon greps. ”Ett skämt jag delade med mina kollegor jag arbetat med i många år […] presenterades och publicerades av de som strävar efter att skapa motsättningar i samhället” sa hon. ”Jag är ledsen att mina ord används av illvilliga människor som strävar efter att polarisera vårt land.”

Många ser debaclet som ett sätt att försöka flytta fokus från Turkiets problem med ekonomi och korruption.

Här fortsätter vår astrologs analys av president Erdogans stjärnbild. Första delen publicerades här.

Oppositionell resonans

Jupiter är, förutom solen, den mest lysande planeten. Även i sitt gömställe i femte huset är denna intelligens lysande, visionär, ser potentialer och konsekvenser, men är, i detta läge, egentligen bara verksam genom sina resonanser med andra intelligenser. Jupiter i femte huset, som är dolt både från andras blickar och den egna introspektionens blick, har en ganska livgivande verkan med en hel del lekfullhet och energi. Erdogans tidiga karriär som fotbollsspelare gör sig här påmind igen. Betänker man dessutom att Jupiters expansiva, visionära intelligens är belägen i Tvillingarnas relationella miljö så anar man något om varför det är tävling som är lekfullhetens livsluft, och inte samverkan. Erdogans relationer går ut på att övertyga, att få folk med sig. Eller ur vägen. Detta drag förstärks av Jupiters opposition till Mars och månen, som ju är i konjunktion. Lekfullheten har alltid ett drag av något drivet, för att inte säga överdrivet. Det blir alltid tävling av det hela. Och Erdogan är den siste som tröttnar. Han vinner. Om inte förr så på utmattning.

Folk i hans omgivning uppfattar de effekter som Mars och månen ger; den exekutiva och sensibla intelligensen. Vad de inte uppfattar är varför denna effekt är så livlig och expansiv. Det beror på resonansen med den dolda Jupiter. Här:

Månen/Mars och Jupiter har en direkt resonans genom en opposition. Den gör honom livlig, energisk och tävlande. Men de har även en indirekt resonans, genom kvadraturer, via solen och Venus/Merkurius.

Kärv trekant

Oppositioner i allmänhet är sällan problematiska i sina verkningar. De är mest lite stimulerande, som en frisk men inte allt för hård motvind en varm dag på cykel. Kvadraturer, däremot, kan vara kärva. Effekten blir ofta att intelligenserna tycks motverka varandra. Solens kvadratur med Jupiter ger lätt jagkänslan impulsen att överdriva, att ta i för hårt, att skjuta över målet. Turkiets kurder och kristna är inte de enda som har svidande kännedom om Erdogans kvadratur mellan sol och Jupiter.

Merkurius kvadratur med Jupiter kan leda till slarvigt tänkande och förhastade slutsatser och Venus dito kan få honom att ta ut segrar i förskott. Turkiets ekonomiska äventyrligheter 2018 och därur sviktande väljarstöd är ett praktiskt exempel på vad sådant kan leda till.

Intelligenser som tagna var och en för sig är utmärkta, kan både främja och hämma varandra beroende på hur de klingar ihop. Kvadraturer tenderar att klinga lite väl gällt och skarpt. Då är en opposition rentav skön att kunna falla tillbaka på. Sammantaget ser dessa aspekter ut som en rätt spännande och inte alldeles enkel trekant, ett ménage à trois mellan två par och en singel. Det blir ofta missförstånd.

Å andra sidan kan även det djupaste samförstånd stundom bero på ett missförstånd:

Faktum är att den för omvärlden kännbara konjunktionen mellan månen och Mars är laddad inte bara med den expansiva energin i den väl dolda Jupiter, utan även med själva solkomplexet, med solen och Venus-Merkuriuskonjunktionen i Fiskarnas tecken. På svenska: Snygg, stark och smart jagnärvaro även i den ganska brutala och rätt bossiga sidan av Erdogan. Det är inte bara vinnarskallen på AC som gör sig gällande, som i ungdomens fotbollsmatcher. Den mogne krigsherren och lyssnande landsfadern har en ständig återkoppling från de djup där Erdogans äkta jagkänsla, liksom svävande och skickligt, rör sig i Fiskarnas miljö.

Dessa aspekter allena förklarar inte Erdogans långa och lyckade karriär som turkarnas karismatiske kung. Han kom från slummen och arbetade sig upp genom att göra vad han älskade att göra. Länge var det fotboll, men även politisk teater. Han skrev, regisserade och spelade i en pjäs om ondskefulla judar, frimurare och kommunister. Han råkade i trubbel när han på 1990-talet deklamerade en dikt som hyllade den islamiska expansionismen med rader som "Moskéerna är våra kaserner, kupolerna våra hjälmar, minareterna våra bajonetter och de troende våra soldater...", satt ett halvår i fängelse och förbjöds att bedriva politisk agitation. Han var snart tillbaka med ett nytt parti. Och sådär höll det på. Varifrån han har sin energi har vi sett. Men varifrån har han sin tur? Ty energi allena är inte nog för att alstra en sådan stabil personkult som den som omger Erdogan.

Turen

Nu är det så, i Erdogans halo eller personliga himmel, att den där av milt snille och skarp elegans förstärkta jagkänslan i djupen inte bara resonerar kärvt med övriga intelligenser.

Låt oss nu titta på en ganska slående aspekt av Erdogans halo. Ett kluster av resonanser som tar samma vägar bildar en stor triangel, en så kallad stortrigon. En vanlig trigon är en resonans mellan två punkter, oftast planeter, som ligger ungefär 120° vinkel från den plats och den tid där någon föddes, i detta fall Tayyip, och när tre sådana punkter resonerar i rundgång så uppstår det man kallar en stortrigon. En sådan innebär alltid i en eller annan mening tur, grace, flyt, oförtjänt merit.

Trigonen är en resonans som bekräftar och stärker de egenskaper som har denna resonans. Tre trigoner skapar en rundgång av sådan bekräftande resonans. Och i Erdogans fall rör det sig inte bara om tre punkter, det rör sig om tre kluster av intelligens förbundna med varandra av positiv resonans. Utan denna stortrigon skulle han inte orka tillgodogöra sig kraften i den kärva trekant vi hittills har beskrivit. Stortrigonen är helt enkelt Erdogans vind i seglen.

Låt oss se närmare på denna vind. Var och en kan ju förnimma att vissa människor bärs av något man kan likna vid en vind. Det står en frisk fläkt kring dem, eller de kan sägas ha en framfart, eller det stormar kring dem, eller en behaglig bris för dem genom livet, det är ju olika och beror på varifrån vinden kommer och vart den far, för att parafrasera Jesus när han (Joh 3:8) läxar upp mäster Nikodemus. Vinden ser vi inte. Men vi hör dess sus, vi förstår den genom dess verkningar. På vår hud. På trädtoppar. På vattenytor och sädesfält. Och vi kan lära oss att segla. Även i motvind, genom att kryssa. Genom att se på en individs relation till världsalltet i astrologisk belysning kan vi få en tydligare och mindre subjektiv känsla för vindens särart. Just Erdogans vind är, som vi ser, av en påfallande sammansatt art.

Och den är dold. Den vore svår att identifiera utan vår metod. Eftersom den inte berör någon intelligens som finns mellan AC och MC, alltså konjunktionen mellan Mars och månen, den sensibla stridbarhet som är hans enda socialt påfallande karaktärsdrag. Det enda som antydningsvis skvallrar om vinden, om stortrigonen, är att den berör MC. Media Coelestis är ingen planet, ingen intelligens. Inte heller en miljö, alltså ett stjärntecken. MC är gränsen mellan två hus; ja, mellan två kvarter, det östra, som berör det yttre livet och det västra, som på motsvarande sätt berör det inre livet.

MC-toppen

Och just det avslöjar varför MC har en såpass stor betydelse i en karaktärsanalys: MC är själva den utkiksplats från vilken man både kan blicka in i sitt inre och blicka ut i sin yttervärld. I Erdogans fall är den kyligt effektive Saturnus såpass nära MC att den i praktiken kommer att prägla hans sätt att blicka in i sig själv och ut i sin omvärld. Men Saturnus gör detta från insidan, den berör MC från väster. Från öster, alltså från hans sociala omvärld, syns inte Saturnus. Den är dold bakom den vägg mellan MC och IC som skiljer det man visar utåt från det man… tja, visar inåt. Visar sig själv. Visar de väsen som eventuellt har inblick i ens inre genom att de själva inte har ett yttre liv. De som inspirerar en. Hjältarna, helgonen, idolerna, de man kände sig sedd av som barn, men som sedan länge är döda.

Från MC ser man in i denna inre värld och Erdogan gör detta på ett kyligt och effektivt sätt. På ett saturniskt sätt. Han må vara poetisk, ja, rentav ha en innerlig sida, men han är inte sentimental. Man ser in från MC och från MC ser man även ut. Därför är MC viktig för att förstå någons yrkesliv. Speciellt om de lever sitt kall, om de känner sig kallade att göra det de gör. Och man blir knappast en karismatisk folkledare, med folkets mandat att döda, utan att känna sig kallad därtill.

Detta kall, kallet att vara erdoganismens epicentrum och upphov, är alltså själva höjdpunkten i den vind som driver Erdogan.

Skorpioner och spioner

Att MC dessutom befinner sig mitt i Skorpionens tecken gör sitt till. Den skorpioniska miljön penetrerar det fördolda. Den luskar diskret ut hemligheter. Den stalkar och spionerar. Den lägger utan betänkligheter ut snaror, gräver fallgropar, blandar gift och skapar rökridåer. Är man Turkiet, mellan ryska, kinesiska, iranska, arabiska och västerländska intressen så är det givet att man har en omfattande underrättelseverksamhet. Kort sagt, man har ett intrikat och världsomspännande nätverk av slipade agenter. Och spindeln i nätet är Erdogan själv. Han vet vad han behöver veta, det går knappast att gömma information han vill ha. Och han är en mästare på att spela ut sina fiender mot varandra. Kurderna och ISIS får bekämpa varandra, Erdogan finansierar fajten och hoppas att alla dör. Samma med Ryssland och USA. Samt Kina och Indien. Erdogan spelar på trådarna med sin sensibla stridbarhet (Mars/månen i Skytten) men hans tur i spelet kommer från stortrigonens vind av intelligens. Som är en relativt oberoende sak. Den finns där oavsett.

Och den är så chill. Både avspänd, kreativ och gudasänd. Hur kommer det sig?

DC-livet

Det beror på att stortrigonens västra hörn består av Uranus, sydnoden och DC. I Kräftans tecken. Dessutom backar Uranus, vilket mildrar och liksom smetar ut det som annars kan skapa en anarkistisk vildhjärna av en i övrigt välstädad tänkare.

Ingenting i detta hörns liv är speciellt påtagligt. Sydnoden brukar inte ens skrivas ut i autogenererade horoskop. Och DC brukar inte beaktas som annat än oppositionen till AC. Har man en planet på DC så brukar det heta att man har denna planet i opposition till AC, vilket förvisso stämmer, men som sekundärfenomen. DC är svårgripbart för en modern mentalitet, eftersom Västerrand är gränssnittet till en dimension som lätt får oss att känna oss lite obekväma, kanske ovärdiga, generade eller otåliga.

Tills vi eventuellt kapitulerar och fylls av vördnad och inspiration.

Samma sak med sydnoden. Nordnoden är inget problem, alla har vi ett mål eller ett ultimat syfte med vår jordevandring. Men sydnoden? Den handlar om varifrån, inte varthän. Sydnoden är förstås alltid i opposition till nordnoden men där nordnoden visar oss de relevanta utmaningarna och uppgifterna i våra levnadsöden, där visar sydnoden vad vi är trygga med, vad vi känner oss förstådda av, vad vi “bör våga släppa för att kunna gå vidare”, som man brukar säga. Och självklart har jag inte samma behov av mammas bullar, av nallebjörnen och av min gamla flanellpyjamas som när jag var liten. Sentimental nostalgi är ingen dygd. Men vi behöver alla något att dra oss tillbaka till; trygghetsskapande faktorer och ett place of power att utgå från. Det må vara ett kuddrum eller en tronsal, en promenadslinga eller en frukostrutin men den bör finnas med. Och den representeras av sydnoden. Som i Erdogans fall befinner sig i kräftans, revirets, tecken. På Västerrand, öppningen till det utomvärldsliga. Tillsammans med den lite psykedeliska Uranus, som bäddar för omvärderingar och nytänkande.

Uranus syns inte heller, den är extremt fjär och mörk, och upptäcktes så sent -- 1781, och medelst teleskop -- att den inte finns med i forntidens astrologi. Att en planet rör sig i retrograd, alltså att den från jorden sett backar, beaktas inte alltid heller. Men det gör alltså Uranus i Erdogans halo och det påverkar hans mentalitet. Han har allt detta så att säga i bakhuvudet, hela tiden. Och alla dessa faktorer sammantaget utgör en stark och komplex kraft. Och denna kraft förmedlar en vind av tur. En stortrigon.

Solkomplexet

Stortrigonens tredje hållpunkt eller hörn är det redan omtalade solkomplexet, det kluster av intelligens som utgörs av äkta jagkänsla, intellektuell kvickhet och elegans, allt i Fiskarnas poetiskt simmiga tecken, dolt i tredje husets djup.

Erdogans vind av tur präglas således av vattnets element. Alla tre hörnen i triangeln är i vattentecknen, Kräftan, Fiskarna och Skorpionen. Därav hans flyt.

Det här hade ju kunnat vara en karakteristik av en hyfsat sympatisk kille. Men alla som har talat med en kurd vet bättre. Många andra också. Erdogan är inte bara brutal och bossig, vilket förklaras av Mars och månen. Han är mordisk. Obekymrat mordisk. Hänsynslös, på det där läskigt kultiverade sätt som rika psykopater på film är. Vad beror det på?

Det finns ytterligare två aspekter vi måste titta närmare på, för att få svar på det. Dessa två resonanser gör honom inte direkt starkare, men snabbare. Snabbare än samvetet. Ty nog har Erdogan ett samvete. Men det är inte heltäckande. Och det kan konsten att titta bort. Eller -- vissa av hans talanger är helt enkelt snabbare.

Sextil snabbkoppling

Låt oss först fundera lite över sextilen -- den snabba resonansen -- som kopplar Erdogans eleganta kvickhet i djupen till hans ansikte utåt. Den eleganta kvickheten är alltså konjunktionen Venus (skönhet, elegans, grace) och en backande Merkurius (kommunikation, vitterhet, snabbtänkthet). Denna konjunktion är en del av stortrigonens vind av tur. Den är dold. Men nu kopplas något av denna vind till det som minst av allt är dolt, hans ansikte utåt, hans sociala persona, AC. Och det genom en sextil, det vill säga: med något som är snabbare än samvetet.

Erdogan kan alltså använda sig av sitt flyt för att lyssna så andra talar och tala så andra lyssnar, för att relatera effektivt till omvärlden. Trots ständiga försök till folkmord, trots tortyrkammare, trots arrogant retorik så har han Det Där. Som gör att folk lyssnar till, och citerar, det han säger. Som gör att de, när han visar intresse, anförtror honom lite mer än de först tänkt sig. Trots hans osympatiska drag uppstår det en personkult kring honom.

Men det är inte allt, som sagt. Ytterligare en sextil finns. Han är medveten om den, den är alltså helt och hållet över horisonten, men den är väster om skiljeväggen MC/IC, så andra uppfattar inte detta drag. Även om allt för många bittert har fått erfara det. Men då är det så dags.

Sextilen i fråga sammankopplar nämligen Neptunus i Vågen med Pluto i Lejonet.

Vad betyder det?

Mordisk moral

Neptunus är egentligen inte en intelligens i vanlig mening. Neptunus gör något med vår intelligens, speciellt vår emotionella intelligens, och alltså även med vår moraliska kompass. Neptunus ger ett känslomässigt metaperspektiv och därigenom en rörlighet, en motorik, till det som vår vanliga känsla normalt är fast förankrad i. Neptunus destabiliserar själva värdegrunden vi tar spjärn mot när vi bedömer värdet av något. Följden är emotionell förvirring. Men följden av en sådan förvirring är en blixtsnabb omgruppering av de parametrar vi rör oss med. Resultatet: omvärdering. Neptunus i sig ger oss inte omvärdering, utan emotionell förvirring, men genom att hantera denna förvirring lär vi oss att bedöma efter nya moraliska kriterier. Eventuellt helt hemsnickrade sådana.

Denna egenskap, Neptunus, har vi alla. Erdogan har den i Vågens tecken. Vågen ser allt från två håll och eftersträvar neutralitet. Neptunus gör Erdogans upplevelse av Vågens miljö till ett rörigt, rörligt råmaterial för moral av egen tappning. Han är muslim, men han bestämmer själv vad islam innebär. Han är turk, men han definierar vad turk är. Han följer troget landets lagar, men han har även tolkningsföreträdet. Han är poet, han är fri. Det är Neptunus i Vågen. Härligt men farligt. Hela hippiegenerationen präglas av denna konstellation men Erdogan har den dessutom i nionde huset. Det innebär att hans moral tenderar att se ut som kosmisk lagbundenhet, transcendental sanning och djup vishet.

Åtminstone i hans egna ögon.

Och denna Neptunus i Vågens tecken, den är alltså snabbkopplad till något riktigt mordiskt, nämligen en backande Pluto i Lejonet. Pluto måste förstås inte betyda mord. Pluto kan lika gärna betyda att man rundar av ett samtal på sina egna villkor utan att den man talar med tänker på det. Pluto kan innebära att man låter förstå att det finns en deadline. Eller att det är dags att vända blad. Allt som har med medvetandet om avslutningar att göra hör till Pluto. Även mord och mordhot. Pluto är informell, dold makt. Och om Pluto är i Lejonets tecken är detta inget man sköter lite halvkvävt och blygsamt, hur informellt eller dolt det än må vara till sin natur. Man kan begå lönnmordet inför öppen ridå och komma undan med det.

Vågmästerskapet

När denna egenskap är kopplad till ett moraliskt tolkningsföreträde genom Neptunus i Vågen kan man förstå att den är farlig. När den är kopplad genom en sextil är den livsfarlig. Erdogan är livsfarlig. Och bäst att hålla sig väl med. Han sitter på flera nyckelpositioner, kanske fler än han själv vet om, men en sak är han alldeles klar över: Den som lyckas styra honom styr Turkiet, och den som styr Turkiet är vågmästare för betydligt större krafter, nämligen mellan öst och väst. Kanske rentav mellan nord och syd. Styr han sig själv så styr han, med sin dolda makt, betydligt mer än bara Turkiet. Xis BRI, den nya Sidenvägen, går genom Turkiet. NATO har baser i Turkiet. Lömska och intelligenta Iran ligger nästgårds. Relationen till Israel är förstås på helspänn men har varit värre. Överhuvudtaget har Erdogan lyckats lugna läget, genomfört ekonomiska reformer, avskaffat dödsstraffet och tycks borga för en viss stabilitet i ett lättantändligt grannskap. Ofta på sina egna villkor, vilket väcker respekt i de berörda kulturerna.

Att intressera sig för Erdogans karaktär är således ingen smaksak, det är en världsangelägenhet.

Ödmjuk och misstänksam

Lägg dessutom till följande aspekt: Neptunus är på kant med både den yttre och den inre tillvaron, genom att kvadrera AC såväl som IC, Sydnoden och Uranus. Kvadraturen med Uranus är generationsbetingad och inte unik för Erdogan som person. Den gör honom, oavsett akademisk skolning, öppen för exempelvis sufimystik, på samma sätt som vår motsvarande generation intresserade sig för indisk mystik, meditation och fornnordisk folktro. Det är inte så konstigt. Men dessutom når denna kvadratur sydnoden och DC, mystikens Västerrand. Trots att detta är hans revir, genom Kräftans tecken, gör Neptunus att han håller sig på tå när det gäller det han är trygg i. Känslan av att man kan ha missat något. Att det fattas en bit av pusslet. Att man kanske har glömt det viktiga. Eller att det viktiga är något annat än det man tror.

Den känslan. Den har Erdogan i relation till det inre livet. Det måste inte vara dåligt, tvärtom, det kan vara utvecklande. Det kan bidra till djupare klarsyn, rentav -- i bästa fall -- en smula ödmjukhet.

Då är det värre med kvadraturen till AC. Där kan Neptunus, utan att det märks utåt, bidra till osäkerhet på om han har läst av situationer och personer tillräckligt djupt. Inte för att han ser signaler sämre än andra, utan för att han ser dem bättre. Han ser att han inte alltid ser. Och det kan göra honom överdrivet misstänksam, i värsta fall paranoid. Millî İstihbarat Teşkilatı, MİT är därför en oerhört komplex och effektiv spionorganisation, som dessutom har ett instrument i SADAT, en inofficiell eller “privatägd” organisation för inrikes uppdrag. Man skulle kunna likna dessa två vid MUST och SÄPO, men man kommer nog närmare om man liknar dem vid SS och Gestapo. Att de är så starka och effektiva beror på denna kvadratur. Erdogan vill inte lämna säkerhet åt slumpen.

Karismans dolda trigon

Sufismen då? Är Erdogan inte något av en andlig ledare för sina anhängare? Jo. Det är han. Det låter sig inte förklaras enbart av en sydnod på DC, som gör honom trygg med känslor som vördnad och ödmjukhet inför det han håller heligt, eller ens en Uranus, som låter honom skifta perspektiv precis när tankarna stagnerar. Erdogan har kanske inte samma gurustatus på hemmaplan som Indiens Narendra Modi (se separat analys) men nog betraktas han som något av en visdomens mästare av sina beundrare. Det beror inte bara, eller ens primärt, på Neptunus koppling till DC. Det beror framför allt på Neptunus trigon med den visionära Jupiter i de relationella Tvillingarnas tecken. Jupiter är det visionära ledarskapets ledstjärna, och genom Tvillingarna kan man ha en relation till honom, till och med utan att han vet om det. Han är på så sätt skapt för kändisskap och ständig comeback.

Vi ser trigonens blåa länk framträda, och sammankoppla de knepiga trekanterna på ett harmoniskt sätt, här:

Här, i denna trigon, har vi hemligheten bakom Erdogans för oss så gåtfulla führerstatus. Att han eggar sina anhängare till uppoffringar. De som ser vad han ser, genom att så att säga se honom i ögonen och samtidigt se upp till honom, de ser själva erdoganismen. Och den är lika mycket en kulturell och andlig impuls som den är en politisk rörelse. Hans anhängare känner att de får vara med om något stort, kanske större än livet. Hans fiender ser honom som farlig, kanske fåfäng, troligen lömsk, men inte som någon lättviktare.

Summa

Om vi nu sammanfattar det vi hittills gått igenom uppstår en ganska komplex bild. Det finns förstås alltid mer, och sista ordet är inte sagt, men vi kan åtminstone börja göra oss en någorlunda rimlig uppfattning om vem världen har att göra med i Recep Tayyip Erdogan om vi genom skärpt besinning av delarna, och lugn begrundan av helheten, får en känsla för följande bild:

Namnet på allas läppar är allt oftare Erdogan. Han har varit president sedan ödesåret 2014, premiärminister i 12 år dessförinnan. Och han drivs av en vision. Det kan var och en känna och det är detta driv som eggar hans många anhängare till uppoffringar för en större sak. En begåvad ledare har den förmågan: att egga sina anhängare till uppoffringar, till personliga försakelser för en sak, en vision, ett mål eller helt enkelt bara en känsla av ett högre syfte som alla inser aldrig kommer att uppnås.

Att med sin blotta utstrålning stimulera känslan av att vara ett sammansvetsat folk, av högre makter utvalt till stora bedrifter, till vördnadsväckande kulturyttringar, till att sätta skräck i fiendefolk och avund i handelspartners, det är något man måste ha medfödda anlag till. Det är inget man kan lära sig i någon skola. Och det handlar varken om arv eller miljö, det handlar om att födas på rätt plats i rätt tid. Obegripligt, ur vårt nuvarande, naturvetenskapliga paradigm. Här är inte rätta platsen att utmana vår gemensamma berättelse om världens beskaffenhet. Men det är rätta platsen att väcka ett djupare intresse för människosjälen; för vad det vill säga att vara människa.

För att kunna nalkas en så grannlaga uppgift måste vi vilja dels förstå oss själva, dels övervinna våra naturliga böjelser att gilla det ena och ogilla det andra. Precis som en lärare, en läkare eller en präst måste göra. Killar med kall. Med en kallelse. Och med präst menar jag själasörjare, och det inbegriper hela spektrat från livscoach, psykolog, krishanterare och dagisfröken till mentor, försvarsadvokat, vigselförrättare och palliativ personal, ja egentligen överallt där man arbetar professionellt med människor med målet att kunna ge dem sin välsignelse. Även om man inte använder så högtidliga begrepp. Varje lärare, läkare och i denna mening präst måste utgå från självkännedom, människointresse och självövervinnelse. Detta gäller även en karaktärsanalytiker, oavsett vilka metoder som används -- alltså även astrologiska metoder.

Förberedelse

Därför är det också viktigt att inte bara ta sig an karaktärer man känner spontan sympati för. De som väcker motvilja är inte bara betydligt mer intressanta, de utmanar dessutom både min vilja till självkännedom och min vilja till självövervinnelse. Tar man tag i, och förädlar denna vilja så mognar man som människa. Och växer i människokännedom. Det kan vara bra, inte minst för människorna i ens omgivning.

Därför börjar nästan alla dessa karaktärsanalyser med en vädjan till samvetet. Är jag beredd att förstå en i min uppfattning rejält osympatisk människa med samma sakliga intresse som jag är beredd att förstå mig själv, någon som står mig nära, eller någon jag beundrar? Frågan framkallar ett visst allvar. Den har nästan karaktären av en dörrvakt, eller en dörrvakts granskande blick. Inte minst när man till sin genans, förfäran, besvikelse eller kanske fascination upptäcker att det döljer sig ett par stänk sympati även i den mest passionerade motvilja -- och vad kanske värre är: det omvända. Man kan upptäcka att man egentligen har lite svårt för en man vördar, beundrar eller dras till.

Allt sådant hör till förberedelserna när man närmar sig en människa vars karaktär väcker intresse.

Vad vi vet

Nu gäller detta intresse Erdogans karaktär. Vem är han egentligen? Hur är han funtad, och vad driver honom? Han brinner för sitt land, men med vilken sorts eld brinner han? Var går hans gränser, rent moraliskt? Vad begränsar hans kapacitet som ledare, administratör och strateg? Hur bra är han på att läsa av vad folk går för? Är han en listig räv, en brutal slugger eller kanske egentligen mer av en innerlig visionär?

Vi vet att han höll på att bli fotbollsproffs som ung, han var halvprofessionell under hela 1970-talet. Vi vet också att han bekänner sig till den mest innerliga och poetiska grenen av islam, sufismen och hyser en djup vördnad för dess mystik. Vi vet att han är tämligen skeptisk, ja kanske nästan en smula hatisk, mot den västerländska civilisationens idéburna aktörer, speciellt judar, frimurare och kommunister. Kurder och araber står inte heller högt i kurs. Vi vet också att han just nu driver ett för vårt land synnerligen märkligt maktspel. Vi vet inte riktigt varför, han tänker för det mesta långsiktigt och är inte speciellt lynnig, men faktum är att han visar vem som bestämmer i Sverige, eller i alla fall vilka det inte är som bestämmer. När sluge Putins mullrande i Ukraina skrämmer både den finska och den svenska regeringen att blixtsnabbt släppa alla gamla ideal för att kasta sig i armarna på senile Bidens Nato, då kräver Erdogan att vi först skall jaga fram varannan vänsterkurd och skicka dem till turkiska fängelsehålor och tortyrkammare. Annars stoppar han vår ansökan. Såg någon den komma? Vänsterkurden Amineh Kakabaveh, som nästlat sig ända in i vårt lands centrala nervsystem Riksdagen, såg hon detta komma? Och ambitionerna att omintetgöra de sista resterna av Kemal Atatürks grandiosa projekt att frigöra det turkiska folket från arabisk kultur och istället knyta det till europeisk kultur, för att i stället återupprätta det osmanska imperiet, är det på riktigt eller är det mest en populistisk flirt med den egna väljarbasen? Vad och vem är det vi har att göra med här?

Den typen av frågor allena torde räcka för att tända en mogen undran över Erdogans mentala universum. Ty han är inte alldeles enkel att läsa av. Det gjorde honom en gång i tiden till en bra fotbollsspelare och det gör honom idag till en sensibel och intuitiv politisk strateg.

Vilket intryck gör han på de han möter? Och vilket intryck gör han på sig själv, alltså hur är hans självuppfattning? När man är ung är dessa två ofta svåra att skilja åt. Men ju äldre man blir desto tydligare brukar det bli -- det finns undantag -- att ens sociala framtoning och ens självuppfattning är väsensskilda.

Öde och pondus

Tidigt en februarimorgon, i en fattig del av Istanbul, när det fortfarande var stjärnklart, bara ett par år efter Turkiets inträde i NATO, föddes gossebarnet Recep Tayyip. Det var den 26 februari 1954 och solen stod sedan några dygn i Fiskarnas tecken, tätt invid en starkt lysande stjärna som utgjordes av två planeter som just då stod precis framför varandra. Det var kommunikationens merkuriala intelligens och det var elegansens veneriska intelligens. Merkurius och Venus i konjunktion flankerade alltså solen, djupt där nere under den östra himlaranden. Där nere i djupet förankrades därmed Receps självkänsla och den är intimt förbunden med känslan av att allt han gör låter bra, ser bra ut och är smart. Det är denna känsla som successivt präglar hans självbild. Initialt präglas den mer av att han har vinnarskalle, är ambitiös, tycks vara förutbestämd att segra och att han tar smärta utan en min. På den östra himlaranden fanns nämligen Stenbockens tecken, och alldeles under ytan smärtans plutoniska flisa Kiron tillsammans med ödets egen pekpinne, den norra noden. Ingen av dessa är synliga för ögat ens om de är över horisonten. Kiron ser man inte för att den är så liten och avlägsen, noderna ser man inte för att de inte är himlakroppar, utan vändpunkter för månens bana.

Den norra noden pekar alltså på vår bestämmelse. Det är dit vi är på väg. Inte vid karriärens höjdpunkt, utan när allt är klart och sammanfattat, så att säga efter fullbordat dagsverke, vid arvodets utdelande. Allt vi gör i livet, alla vägar vi väljer, skall till slut föra oss till det som den norra noden pekar på. Och Erdogans norra nod pekar på strävsamhetens och ambitionens tecken, Stenbocken, i nära anslutning till gränssnittet mellan det egna jaget och den sociala omvärlden, den östra himlaranden, AC. Detta är så att säga hans image, hans sociala jag, och det som präglade hans självbild som ung. Inte konstigt att han tillbringade sina unga år som halvproffs i fotboll. Och inte så konstigt att han utvecklade en aversion mot fuskande judar (smarta jurister och affärsmän), hemlighetsfulla frimurare (Atatürk var frimurare) och tjuvaktiga kommunister som vill ta vinsten från de flitiga och ge den till de lata (Stalin var kommunist och den direkta orsaken till att Turkiet gick in i NATO). Hela Svarta havets sydkust är turkisk, liksom den norra är ukrainsk, och Ukraina var en del av Stalins kommunistiska imperium. Krim är ett kapitel för sig. Den som har Krim har havet. Alla har någon gång haft Krim.

Erdogans bestämmelse är alltså förenad med hans sociala profil, kämpen som inte ryggar för plågor och vedermödor, utan förvandlar dem till karisma och pondus.

Erdogans halo

Om vi skulle skissa upp en symbolisk halo kring Erdogans huvud så skulle de intelligenser som omger honom placera sig på följande vis. Minns nu att en intelligens i det mikrokosmiska, alltså i människan, representeras av en planet eller motsvarande i det makrokosmiska, så som den stod i förhållande till den plats på jorden där det lilla gossebarnet föddes. Och att denna prägel är livslång. Hans självförståelse förskjuts från AC till solen i takt med att hans inre identitet blir tydligare för honom än den han fått genom hur andra ser honom. Och solen är i Erdogans halo flankerad av Venus och Merkurius som ser ut som en enda stjärna, allt detta i Fiskarnas tecken, vilket gör hans tankevärld en smula undanglidande eller i alla fall svårgripbar.

De små osynlighetsmolnen på skissen döljer det man inte kan se, men som finns där ändå. Precis som horisonten döljer det som är under ytan, alltså solen i sällskap med Venus och Merkurius, samt, mol allena, den strålande Jupiter i det relationella Tvillingarnas tecken. Att dessa starka intelligenser är under ytan gör dem inte svagare, nästan tvärtom, eftersom de då kan verka ifred, på ett mer intuitivt sätt. Med solen i Fiskarna kommer han dessutom att intuitivt anpassa sitt uttryck till vad som passar för situationen, ämnet eller publiken, det må vara fotboll, politisk teater eller teatral politik. Är solen dessutom så nära Merkurius så tenderar man att tro på sitt tänkande och på sitt uttryck vare sig man har rätt eller inte. Och med Venus på exakt samma vinkel som Merkurius uttrycks det tänkta och sagda dessutom som skönt och gott, harmoniskt och välgörande. Vare sig det stämmer eller inte. Poesi är honom inte främmande och han är säkert djupt förtrogen med Ibn Arabi, Rumi, Hafiz och de andra stora sufimystikerna.

Närbilder

Zoomar vi in på norra noden, som pekar på den karmiska bestämmelsen, så ser vi tydligare hur den är placerad mellan den östra horisonten och smärtans komet, Kiron, som ger honom en air av kämparglöd. Den gula pilen markerar att det är där solen, och alla de andra, föds fram till synlighetens värld och börjar sin bana över himlavalvet.

Zoomar vi istället in på den egentliga jagkänslan, den som man i själ och hjärta känner sig vara allt eftersom man mognar som människa, så ser vi solen och dess två förenade följeslagare djupt nere i underjorden:

Ser vi närmare på Merkurius så upptäcker vi att den tycks backa, dvs är markerad med ett “r”. Det innebär att Erdogans intellektuella skärpa är lite utsmetad och inte så punktuell som Merkurius vanligen gör den. Det passar egentligen ganska bra ihop med Venus, som ger det hela en mjuk stämningsbelysning. Hans känsla för poesi och mystik gynnas av detta. Han ser själva skogen, inte bara en samling träd. Och den som ser skogen, den får en helt annan uppfattning om vad som behöver göras.

Erdogans görande är en annan femma, och inte mindre sammansatt. Att han är en görare med känsla för görandet, det är det som är det tydligaste i hans framtoning. Orsaken är Mars i konjunktion med månen i 11e huset i Skyttens tecken:

På vanlig svenska: Erdogans exekutiva intelligens och hans emotionella intelligens är i praktiken en och samma intelligens, och den befinner sig i det läge där den har som störst inverkan på det samhälle i vilket han befinner sig, samtidigt som den är målmedveten. Detta uppfattar andra människor, eftersom 11e huset är mitt i utrymmet mellan österrand, AC, och middagspunkten, MC. Det är i detta utrymme andra har inblick. Där kan man inte dölja en egenskap. Det utrymme man kan dölja egenskaper bäst i, det är utrymmet mellan DC och IC. Och mittemot 11e huset, med sin Mars-månkonjunktion, har vi det femte huset. Och där gömmer sig Jupiter.

Detta är den första delen av två där Erdogans stjärnhimmel analyseras.

Presidenterna Putin och Erdoğan har varit på resa till Teheran. De hann med ett minitoppmöte och en visit hos ayatollan. Ayatollan gav USA skulden för kriget i Ukraina. Syrien, spannmål, vapen och olja avhandlades.

Toppmötet hölls mellan Vladimir Putin, Recep Tayyip Erdoğan och Irans president Ebrahim Raisi. Formellt var det ett led i Astanaprocessen som ska, någon gång, leda fram till fred i Syrien. För Putin var det den första utlandsresan sedan han besökte Kina i februari.

En viktig fråga för hela världen gäller spannmålsexporterna ut ur Ukraina, vars hamnar är blockerade eller ockuperade av Ryssland. Miljontals ton spannmål väntar på att skeppas ut.

Näst efter Ryssland producerar Ukraina mest spannmål i Europa, och är den näst största nettoexportören i världen efter USA. Man exporterar ett vanligt år 50 miljoner fler ton än man importerar, främst av vete och majs.

Turkiet är både medlare mellan Ryssland och Ukraina, och en aktör, då alla sjötransporter måste passera Bosporen. En knäckfråga handlar om internationella inspektioner av last från Ukraina, som måste försäkras innehålla endast spannmål och inte smugglade vapen. USA och EU har larmat om den dåliga kontrollen av vapen som skickas till Ukraina. Från den polska gränsen vet ingen vart de tar vägen när de försvinner in i det det krigs- och korruptionshärjade landet. Svensk tull och polis har uttryckt samma oro.

Ryssland, Ukraina och Turkiet ska inom kort träffas i FN:s regi för att försöka få till ett avtal i spannmålsfrågan. Efter mötet i Teheran lovade Putin att underlätta exporten från Ukraina om alla restriktioner mot lufttransporter med rysk spannmålsexport tas bort. Han tackade också Erdoğan för att han medlat i frågan mellan Moskva och Kiev.

Förutom mötet mellan de tre presidenterna träffade både Putin och Erdoğan Irans högsta andliga och politiska ledare Ali Khamenei.

Syrienkonflikten

Turkiet å ena sidan, och Ryssland och Iran å den andra, har på flera sätt motstridiga intressen i Syrienkonflikten. Ryssland och Iran är allierade med den syriska regimen och har som främsta mål att hjälpa den att återta kontrollen över landet. Turkiet vill däremot oskadliggöra den kurdiska separatistmilisen YPG, som man ser som en terroristorganisation.

Det är samma YPG som de svenska Socialdemokraterna tog ställning för, när de i höstas förhandlade fram ett samarbete med riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh. Då sa de att det är oacceptabelt att medlemmar ur YPG ska klassas som terrorister.

Erdoğan vill gå in med trupp i Syrien för att skapa en tre mil djup buffertzon från den turkisk-syriska gränsen. Ryssland och Iran motsätter sig det. Innan Erdoğan gick in till toppmötet fick han höra av ayatolla Khamenei att det är mycket viktigt att upprätthålla Syriens territoriella integritet, och att alla militära aktioner i Norra Syrien kommer att skada Turkiet, Syrien och hela regionen – och gynna terrorister.

Även om inte Erdoğan kan få Ryssland och Iran att acceptera en turkisk operation i Syrien så förväntar han sig deras stöd i kampen mot dem han ser som terrorister.

Efter mötet sa Putin att de tre presidenterna kommit överens om att fortsätta samtalen om Syrien, och att de gemensamt strävar efter att normalisera situationen i landet.

Oljan

Ryssland och Iran är allierade men det finns saker för dem att reda ut. Sedan Ryssland börjat sälja rabatterad olja till Kina har Kinas inköp av iransk olja minskat kraftigt. USA och Trump återinförde sanktionerna mot Iran 2018 och efter det har försäljningen till Kina varit mycket viktig. De letar febrilt efter köpare och det påstås att oljetankrar fyllda med iransk olja ligger och väntar på att få en hamn att segla till. Irans svåra konkurrenssituation kräver att Putin visar förståelse och god vilja, kan man utgå ifrån.

Det statliga ryska gasbolaget Gazprom och det statliga iranska oljebolaget NIOC slöt ett samarbetsavtal på tisdagen värt 400 miljarder kronor. Samarbetet fokuserar på utbyte av teknologi, byggande av pipelines och exploatering av nya oljefält.

Attackdrönare

Det är en inofficiell sanning att Ryssland förhandlar med Iran om att köpa attackdrönare till kriget i Ukraina. Joe Bidens säkerhetsrådgivare Jake Sullivan sa nyligen att Iran planerade att förse Ryssland med flera hundra bestyckade drönare. Alldeles säkert kom frågan upp på mötet mellan ländernas presidenter.

Fortfarande, snart ett halvår in i kriget, har Ryssland problem med det ukrainska luftvärnet. Drönarna skulle ge ryssarna ytterligare ett vapen mot det och dessutom möjliggöra fler precisa attacker längre in i Ukraina.

Försäljningen skulle enligt Sullivan inkludera träning av ryska soldater i hur man hanterar farkosterna, kanske med start redan i juli.

Fördjupat samarbete mellan Ryssland och Iran

Ryssland och Iran lever under sanktioner från Västvärlden. Det är därför inte förvånande att de vill fördjupa sitt samarbete. Ayatolla Khamenei sa efter sitt möte med Putin att länderna borde börja handla med varandra i sina egna valutor och att den amerikanska dollarn måste fasas ut som världsvaluta. Han sa vidare att han vill ha ett långsiktigt samarbete och att de måste vara vaksamma på det bedrägliga Väst. Han sa också att Väst bär skulden för kriget i Ukraina.

För några veckor sedan reste höga tjänstemän från Iran till Moskva och förde samtal om att stärka ländernas valuta- och banksamarbete.

Vita huset, genom talespersonen John Kirby, kommenterade att Putins resa till Iran är ett bevis på hur isolerat Ryssland har blivit. USA arbetar dessutom aktivt för att stärka samarbetet mellan Israel och Gulfstaterna vilket skulle bidra till en ökad isolering av Iran i Mellanöstern.

De ekonomiska sanktionerna slår mot Ryssland, men samtidigt är det stora delar av världen som inte infört dem. Kina och Indien handlar med Ryssland i ökad utsträckning och samarbetsorganisationen Brics höll sitt årliga toppmöte i juni. Iran och Argentina har ansökt om att få bli medlemmar i organisationen.

Världen glider isär över frågan om kriget i Ukraina. I går nekade den sydamerikanska tullunionen Mercosur den ukrainska presidenten Volodymyr Zelenskyj att tala till deras pågående toppmöte. Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair sa nyligen att vi ser slutet på Västvärldens politiska och ekonomiska dominans och att världen kommer att bli bipolär eller multipolär.

Nyligen undertecknade Sveriges utrikesminister Ann Linde ett avtal med Turkiet – för att Erdogan ska gå med på att Sverige blir medlem av Nato.

I avtalets tredje punkt talas det om att länderna ska visa varandra ”orubblig solidaritet i kampen mot terrorism, i alla dess former och uttryck”.

I punkt fyra sägs det att Sverige ger sitt fulla stöd till Turkiet om landets säkerhet hotas.

Men frågan är vad Erdogan definierar som Turkiets yttre och inre fiender?

Frågan är också om han kan behålla makten.

Och vem är han egentligen?

Recep Tayyip Erdoğan har styrt Turkiet sedan 2003. Först som premiärminister och sedan 2014 som president. Nu gungar marken under hans fötter. Turkiet har problem med skenande inflation och opinionssiffrorna sjunker för honom och hans parti.

I sin tidiga politiska karriär var han uttalat islamistisk, men partierna han representerade förbjöds ett efter ett. Han snyggade till sin ideologi och startade AKP som ett närmast klassiskt konservativt parti. Med åren har han och partiet förflyttat sig tillbaka åt det islamistiska hållet vilket skapat spänningar i det tidigare sekulära politiska systemet.

Kemalismen trängs tillbaka av erdoganismen. Det har beskrivits som att Erdogan skapat en personkult inspirerad av det ottomanska riket och av islamism. Han fick folket att rösta för att avskaffa premiärministerposten och göra presidentens roll mer lik den gamle sultanens. Men den utökade makten har inte accepterats utan motstånd.

Erdogan var på officiellt besök i Pakistan när polisen den 17 december 2013 slog till och grep personer med koppling till AKP. Under några dagar greps mer än 90 personer och 26 av dem anhölls för bland annat mutbrott, korruption och penningtvätt. Utredningen fortsatte och nya gripanden planerades, men Erdogan kom hem och hann utse nya poliser som vägrade utföra åklagarnas befallningar. Den 7 januari 2014 avskedades 350 poliser, många i ledande ställning. Erdogan beskyllde Fethullah Gülen för att ha planerat korruptionsutredningen och gripandena.

Runt åren 2014–2016 hävdade rapporter att Turkiet köpte smugglad olja från IS-kontrollerade områden i Syrien. Anklagelser om det kom från CIA och Israel, och Ryssland antydde samma sak. Dåvarande energiministern, tillika Erdogans svärson, Berat Albayrak, misstänktes vara ansvarig.

USA och CIA tog senare tillbaka anklagelserna och bad om ursäkt, men Wikileaks släppte i december 2016 tiotusentals mail från Albayrak, där många kopplade honom till handel med IS-olja.

Under 2013 och 2014 smugglade turkisk underrättelsetjänst vapen till islamiska rebeller i Syrien. Lastbilar med vapen stoppades av turkisk polis, men Erdogan sa att det inte handlade om vapen utan om mat och mediciner. I maj 2015 publicerade tidningen Cumhuriyet bildbevis på att det var vapen som transporterades. Erdogan svarade med att stämma chefredaktören Can Dündar, och krävde livstids fängelse. Efter flera turer dömdes Dündar till knappt sex års fängelse för att ha läckt hemlig information, men han lyckades fly till Tyskland. 2020 åtalades han igen och dömdes i sin frånvaro till 27 års fängelse för spioneri.

2021 gjorde gangsterbossen Sedat Peker entré på den inrikespolitiska scenen. Han påstås vara medlem i den hemliga organisationen, eller motståndsgruppen, Ergenekon, som har förgreningar in i den turkiska djupa staten.

Peker började publicera youtubefilmer där han anklagar ministrar och AKP-politiker närstående till Erdogan för att själva bedriva gangsterverksamhet. Han pekar inte ut Erdogan själv, men anklagelserna slår indirekt mot presidenten.

Förre inrikesministern Mehmet Ağar anklagades för inblandning i mord och internationell droghandel. Ağars son anklagades för våldtäkt och mord på en ung studentska. Förre premiärministern Binali Yıldırıms son anklagades för internationell droghandel. Säkerhetsföretaget Sadat, som många ser som Erdogans privata armé, anklagades för vapensmuggling till jihadistiska Nusrafronten. Han publicerade foton på när inrikesministern Suleyman Soylu besökte en maffiamedlems bröllop. Han påstod också att Erdogans svärson Berat Albayrak leder den ljusskygga organisationen Pelikangruppen, som sägs fungera som en stat i staten och vars medlemmar infiltrerar bland annat rättsystemet och media.

Valet 2023

Den 18 juni 2023 är det både parlamentsval och presidentval i Turkiet. Om det skulle behövas så sker andra omgången av presidentvalet den 2 juli.

Ungdomsarbetslösheten i landet ligger på 20 procent, och en undersökning från opinionsinstitutet Gezici gjord på unga väljare, 18–25 år, tyder på att 80 procent av dem inte kommer att rösta på AKP.

En annan undersökning visar att 70 procent av väljarna under 30 kommer att rösta på oppositionen i presidentvalet.

Huvudmotståndaren till Erdogan i förra presidentvalet, Muharrem Ince, har lämnat Kemal Ataturks gamla socialdemokratiska parti CHP och bildat det socialliberala och kemalistiska partiet Mavi. Han kommer förmodligen ställa upp i igen för sitt nya parti. Inga kandidater har ännu utsetts för partierna i parlamentet. Partiledaren Kemal Kılıçdaroğlu är trolig kandidat för CHP.

2018 fick Erdogan 52.59 procent av rösterna i den första omgången och Ince fick 30.64 procent. Denna gång lutar det åt att Erdogan får under 50 procent och att det går till en andra valomgång.

Ekonomin

Turkiet hade 2021 en BNP per capita på 30 762 dollar, klart lägre än Sveriges på 50 903 dollar, och ungefär jämnstor med Polens 32 603 dollar.

Under åren 2019 och 2020 låg arbetslösheten och pendlade mellan 13 och 14 procent, men 2021 lyckades man få ned den till drygt 11 procent, och där har den legat sedan dess. Den senaste siffran från april visar på 11,3 procent arbetslöshet.

Inflationen är den största ekonomiska huvudvärken, både för presidenten och för folket. De färska junisiffrorna visar att konsumentpriserna är 78,62 procent högre än samma månad förra året – minst. Alla är nämligen inte överens med landets statistikmyndighet Turkstat.

78,62 procent är högt men ekonomer och oppositionspolitiker hävdar att inflationen i själva verket är ännu mycket högre. Forskningsgruppen ENAG hävdar att den är 175,55 procent.

I ett reportage på tyska public servicekanalen Deutsche Welle berättar en kvinna anekdotiskt att den ost hon brukade lägga på barnens smörgåsar kostade 20 lira förra året och nu kostar den 84 lira.

Under Erdogans premiärministertid lyckades han få ned arbetslösheten och inflationen, och många turkar fick det bättre, men under hans tid som president har det gått stadigt utför. Han vill gärna peka på att landet har en god tillväxt och skyller de ekonomiska problemen på en ond triangel bestående av attacker mot valutan, hög inflation och höga räntor. Coronapandemin, med förlorade turistintäkter, och Turkiets krigande i Syrien har inte gjort ekonomin bättre.

Många länder brottas med hög inflation och ser sig tvingade att höja räntor, även om balansgången är svår om befolkningen är skuldsatt. Erdogan går emot den samlade ekonomiska expertisen, gör tvärtom och sänker räntan. Han sparkar centralbankschefer som inte håller med. Han har även religiösa skäl till varför han inte vill höja räntan: "Som muslim kommer jag fortsätta göra det som religionen säger till oss. Detta är befallningen", sa han i december.

Censur och politisk repression

Det turkiska parlamentet väntas inom kort anta en desinformationslag som ska kunna ge upp till tre års fängelse för den som sprider desinformation eller fake news. Inhemska och utländska organisationer har länge protesterat över att oppositionspolitiker och regimkritiska journalister gripits och fängslats.

I olika demokrati- och korruptionsindex har landet fallit kraftigt och återfinns oftast runt plats 100. Regimkritiska medier har stängts ned och Erdogan har inflytande över domstolarna. Statsvetarprofessorn Staffan I. Lindberg sa nyligen att: "Det finns inte en enda seriös demokratimätning, analytiker eller forskare i området som i dag skulle gå med på att beskriva Turkiet som en demokrati."

Den 30 juni blockerades två utländska och statliga nyhetsmedia, tyska Deutsche Welle och amerikanska Voice of America, från turkiskt internet. De hade låtit bli att ansöka om det sändningstillstånd som krävs enligt turkisk lag sedan 2019. Deutsche Welle har menat att ett sådant tillstånd skulle ge turkiska staten möjlighet att censurera opinionsmaterial. I stället är nu allt innehåll censurerat.

I mars 2019 var det borgmästarval i Istanbul, som slutade med en knapp seger för CHP-kandidaten Ekrem İmamoğlu över AKP:s Binali Yıldırım. Efter anklagelser om valfusk och turer hit och dit angående omräkning av valsedlar uppmanade Erdogan landets högsta valmyndighet att ogiltigförklara valet. Så gjordes och det hölls ett nytt val i juni. İmamoğlu vann igen, och i stället för 0,2 procentenheters marginal vann han med drygt 9 procentenheter.

Kurdkonflikten

Det bor runt 20 miljoner kurder i Turkiet. Många av dem har länge kämpat för större rättigheter, och vissa även för självständighet.

Den turkiska staten har genom åren slagit ned hårt på den kurdiska minoriteten och den har i långa perioder förbjudit det kurdiska språket och kurdiska traditioner.

Kurdiska politiska partier har gång på gång förbjudits. Partiet HDP, som sitter i parlamentet i dag, är inte ett renodlat kurdiskt parti. Man ser sig som representant för kvinnor och etniska och sexuella minoriteter men har kurdfrågan högt upp på agendan.

Partiet PKK är klassat som en terroristorganisation av många länder, även av Sverige. Det väckte därför en viss uppståndelse när representanter för Vänsterpartiet sågs vifta med partiets flagga under den pågående Almedalsveckan.

Gülenrörelsen

Sent på kvällen den 15 juli 2016 genomfördes ett försök till statskupp i Turkiet, utfört av delar av militären. Polishögkvarter bombades, man försökte inta Istanbul Atatürks flygplats, viktiga broar blockerades, bland annat. Dessutom bombades det hotell i Marmaris, där man trodde att Erdogan fanns, av helikoptrar. Erdogan hade dock hunnit lämna Marmaris för att ta sig till Istanbul.

Den statliga radio- och TV-stationen TRT intogs och tvingades sända ut ett meddelande om att det demokratiska och sekulära styresskicket hade eroderat under den nuvarande regeringen, men att nu styrdes landet av Rådet för fred hemma. "Fred hemma" syftade tydligt på Ataturks gamla motto "Fred hemma, fred i världen".

Lyckan vände för kuppmakarna redan under natten, när Erdogan-trogen militär och polis lyckades slå tillbaka och nedkämpa kuppmakarna. Den effektiva motattacken har fått många att tro att regimen hade fått information om vad som var på gång. Vissa har till och med spekulerat i att kuppen iscensattes av Erdogan för att kunna rensa ut politiska motståndare.

I efterspelet greps tiotusentals militärer, tjänstemän, universitetslärare med mera, för samröre med, eller för att ha sympatiserat med Fethullah Gülen.

Den 81-årige Fethullah Gülen är en oppositionell ideolog, skriftlärd och grundare av Gülenrörelsen, vilka Erdogan menar låg bakom kuppförsöket. Än i dag kan ingen säga säkert om det är sant. Gülen lever sedan 1999 i exil i USA och har ihärdigt förnekat all inblandning i kuppförsöket.

Trots att han levde i USA var han en viktig allierad till Erdogan under dennes första tio år som premiärminister. Det ändrades 2013 efter ett flertal korruptionsanklagelser och rättegångar mot Erdogan-trogna, för vilka Erdogan gav Gülen skulden.

Erdogan och hans parti har fört Turkiet i en mer islamistisk riktning, bort från det sekulära. Gülens ideologi handlar om att hitta en medelväg, som grovt förenklat kan kallas för demokratisk islam. Den är muslimskt ortodox men inte islamistisk, och den betonar vikten av vetenskap och teknik.

Trots alla fängslanden och avskedanden i efterspelet till statskuppen står sig rörelsen stark i Turkiet, inom militär, förvaltning och politik.

Turkiet och USA

Turkiets relationer med USA präglas av spänningar. De båda länderna har ett samarbete inom ramen för Nato och på det militärindustriella området, men politiskt kolliderar de titt som tätt.

2021, på minnesdagen över det armeniska folkmordet den 24 april, kallade president Joe Biden och Vita huset händelsen för just ett folkmord, vilket orsakade protester och fick det turkiska utrikesministeriet att kalla upp den amerikanske ambassadören. President Erdogan påstods till och med överväga att avbryta Natosamarbetet. Två år tidigare erkände den amerikanska kongressen folkmordet, men dåvarande presidenten Donald Trump ställde sig inte bakom resolutionen.

2019 bjöd turkiska regeringen in företrädare för palestinska Hamas, vilket förargade USA.

2017 provocerade Erdogan USA genom att förhandla fram ett avtal med Vladimir Putin om att köpa luftvärnsrobotsystemet S-400, vilket började levereras 2019. Det fick Donald Trump att påföra ekonomiska sanktioner på Turkiet.

Det ovan nämnda är några av de senaste årens trätor mellan Turkiet och USA. Backar man några år till kan man nämna oenigheter kring kriget i Syrien, kring lättade sanktioner mot Iran och att USA härbärgerar oppositionspolitikern Fethullah Gülen. Enklast beskrivet kan man säga att länderna under Erdogans tid har varit varken vänner eller fiender. USA:s utrikesminister Anthony Blinken har kallat Turkiet för en "så kallad strategiskt allierad". I det pågående kriget i Ukraina spelar Turkiet en viktig roll som medlare så troligtvis vill inget av länderna skaka båten just nu.

Turkiet och Ryssland

Efter det kalla krigets slut byggde Turkiet och Ryssland upp relativt goda ekonomiska relationer.

Geopolitiskt ligger de på var sin sida om Svarta havet och över land har de tre små Sydkaukasiska länder mellan sig. Båda har också intressen söder om Turkiet, i Syrien. Här är intressena motstridiga. Syriens president al-Assad är en av Rysslands närmaste allierade, medan Turkiet har en lång historia av konflikter med grannlandet. 2015 blev det riktigt spänt när båda länderna gav sig in i Syrien-konflikten med trupper på plats. I november det året sköt ett turkiskt stridsflyplan ned ett ryskt, och Ryssland svarade med ekonomiska sanktioner och visa-restriktioner för turkar som ville resa till Ryssland.

Sedan dess har relationerna förbättrats och det syns bland annat på köpet av tidigare nämnda robotsystem och på att Turkiet har upprätthållit relationer med både Ukraina och Ryssland efter krigsutbrottet.

Turkiet och Kina

Den höga svansföring som Turkiet kan ha i förhållande till USA ser man inte gentemot Kina. Det beror på att Turkiet är mer beroende än Kina av goda relationer emellan länderna, både för handel och kinesiska investeringar.

Frågan om Kinas behandling av den uiguriska minoriteten är den som Turkiet har mest kritiska synpunkter på, då uigurerna är ett turkiskt folk. Många inom det styrande AKP skulle vilja gå hårdare fram i kritiken mot Kina. Risken är bara att det biter dem i baken då Kina är väl medvetna om turkarnas behandling av den kurdiska minoriteten.

Det bor 50 000 uiguriska flyktingar i Turkiet och enligt Voice of America har polisen börjat slå ned på dem när de demonstrerar utanför Kinas ambassad och konsulat. Turkiet har också fängslat och utvisat uigurer till Kina.

Turkiet deltar i projektet att bygga den nya Sidenvägen, (Belt and road initiative, BRI), som ska förbättra handelsvägarna mellan Kina och Asien, Europa och Afrika. Turkiets geografiska placering är central i det projektet.

Kina investerar många miljarder i turkisk infrastruktur, som till exempel järnvägen mellan Baku och Kars, kraftverket i Emba Hunutlu, den 4,6 kilometer långa hängbron Çanakkale över Dardanellerna och Yavuz Sultan Selim-bron över Bosporen. Kina investerar också, bland annat, i de turkiska IT-, telefoni- och banksektorerna.

Kanske var det en liten maktdemonstration från Kinas sida när landet 2019 var först med att gratulera Ekrem İmamoğlu till segern över Erdogans kandidat i Istanbuls borgmästarval.

Turkiets ställning i Mellanöstern

Med sin geografiska placering mellan Europa och Ryssland å ena sidan och Mellanöstern å den andra, har Turkiet en viktig men komplicerad hand att spela.

Det är ett muslimskt land med en sekulär konstitution, som är med i Nato och härbärgerar drömmar om en ny ottomansk storhetstid. Under sin tid som premiärminister utlovade Erdogan att landet skulle bli en av världens största ekonomier.

Man försöker spela en politisk roll, inte bara i det omedelbara närområdet utan även i nordafrikanska länder som Libyen och Algeriet.

Den Iranvänliga regimen i Syrien är en nagel i ögat, då området är en del av det gamla ottomanska kärnområdet. Man skulle mycket gärna se att det inte låg under shiamuslimskt inflytande.

Erdogans stora ambitioner har också skapat spänningar med den andra stora sunnimuslimska maktfaktorn Saudiarabien. För tio år sedan stod länderna sida vid sida i sitt stöd till upprorsmakare och rebeller i Syrien. Inbördeskriget där är på många sätt ett proxykrig mot Iran för båda länderna.

Sedan dess har de bråkat i en rad frågor, från synen på Muslimska brödraskapet, som Saudiarabien är motståndare till, till att Turkiet stöttat Qatar i dess konflikter med Saudiarabien. Turkiet har till och med placerat militär trupp i Qatar för att skydda landet.

2018 surnade relationen rejält, när journalisten Jamal Khashoggi mördades på det saudiska konsulatet i Istanbul. Erdogan anklagade den saudiarabiska regeringen för mordet. Året efter pekade Saudiarabien mer eller mindre ut Turkiet som skyldiga till det armeniska folkmordet.

Det senaste året har båda länderna låtit lite vänligare i tonen, och den 23 juni i år besökte Erdogan Saudiarabien för att träffa kronprinsen Mohammed bin Salman.

Turkiet och Grekland

De båda arvfienderna har alltid något att hamna i konflikt om. Sultanen Erdogan har skruvat upp retoriken kring de grekiska Tolvöarna, eller Dodekaneserna. Grekland har placerat mindre militära styrkor på öarna, och militärnationen Turkiet menar att landets säkerhet är hotad.

Tolvöarna ligger nära den turkiska kusten och länderna bråkar om gränsdragningen i havet. Däri finns både olja och naturgas. Sommaren 2020 gav sig militäreskorterade fartyg från Turkiet ut för att leta olja i vattnen kring den lilla grekiska ön Kastellorizo. Ungefär samtidigt som Erdogan deklarerade att kyrkan Hagia Sofia skulle bli en moské.

Kastellorizo ligger två kilometer från turkiska fastlandet och 600 kilometer från det grekiska. Grekland skickade egna fartyg och soldater för att stoppa den turkiska oljeletningen och en konflikt undveks först efter tysk medling. Macron skickade franska sjö- och luftstyrkor till platsen för att bevara lugnet.

Turkiet in i EU?

Nej, det finns inte längre på agendan. De förhandlingar som inleddes 2005 avbröts i praktiken 2016, och formellt 2019. Från EU:s sida handlade sammanbrottet formellt mest om mänskliga rättigheter i Turkiet, men bakom låg också oenighet mellan medlemsländerna där vissa inte alls ville se Turkiet som EU-medlem. Till exempel var Grekland och Frankrike motståndare till ett turkiskt medlemskap medan Storbritannien och Sverige, under Reinfeldt och Bildt, var varma anhängare. Till och med kungen sa 2013 att han var övertygad om att EU "blir en starkare och bättre union" med Turkiet som medlem.

Som bevisats i förhandlingarna om svenskt Natomedlemskap tar Erdogan varje möjlighet att ställa krav och skaffa sig fördelar. I förhandlingarna om turkiskt EU-medlemskap krävde han bland annat acceptans för Turkiets censurlagar, förmånliga handelsavtal och visafria resor för turkar inom EU.

Under flyktingkrisen 2015 och 2016 gick det stora strömmar genom Turkiet. Det utnyttjade Erdogan till att ställa krav på ekonomisk kompensation. Annars skulle han dränka Europa med flyktingar.

Historieläraren Samuel Paty mördades i oktober 2020 i Parisförorten Conflans-Sainte-Honorine för att han visat eleverna Mohammedkarikatyrer när han undervisade om yttrandefrihet. President Emmanuel Macron gick då ut och lovade krafttag mot radikal islamism. President Erdogan svarade att Macrons uttalande var oacceptabelt och att den franske presidenten borde psykundersökas.

Erdogan syns och hörs gärna på den utrikspolitiska scenen, och använder den till att stärka sin position på hemmaplan och i den muslimska världen.

Parlamentsvalet 2018

Erdoğans AKP fick drygt 42 procent av rösterna i parlamentsvalet 2018, och har sedan dess regerat med stöd av nationalistpartiet MHP:s 11 procent.

Övriga tre partier i parlamentet är det socialdemokratiska CHP, som fick 22,65 procent 2018, det socialistiska, vänsterpopulistiska och kurdvänliga HDP som fick 11,7 procent, och kemalist-nationalistiska IYI, med 9,96 procent.

Parlamentet har 600 platser och tillsätts proportionellt med en 10 procentsspärr. IYI tog plats eftersom man ingick i en valallians med CHP.

Jo, jag vet att det väl är lite tveksamt om man ska skicka dem någonstans överhuvudtaget – eller ge dem någon som helst slags makt. Men vi får ta en sak i taget.

Det är det här som man bör diskutera – socialdemokratiska kvinnors underdånighet inför utländska makter – inte vad som egentligen står i avtalet som Magda och Linde kritat på med överturken.

För visst är det något fascinerande med hur hårda de socialdemokratiska maktlystna megärorna är mot den egna befolkningen. Jo, jag vet – de är speciellt hårda mot männen, men kvinnorna har det inte så lätt heller; kanske för att de betraktas som konkurrenter om de muslimska männens gunst.

Låter det som märkligt psykologiserande? Men se på politiska fakta.

Här i Sverige ska befolkningen tuktas för att vi är onda, och vi måste piskas för att bidra till en bättre värld – vi påstås förbruka för mycket av jordens resurser, vi anses vara rasistiska och ansvariga för historiska försyndelser, och i allmänhet ogina och snåla eftersom våra dörrar inte alltid står öppna vid middagstid, medan vi står i fönstren och ropar ut till förbipasserande:

”Kom in, kom in, jag har kalops puttrande på spisen, och jag vill inget hellre efter en lång arbetsdag än att sitta ner med några som inte kan svenska och mysa mig igenom kvällen. Ni vill väl ha inlagda rödbetor till? Nähä, ingen liten snaps, säger ni. Jaha, jaha, nåja, mer till mig då. Har en känsla av att jag kommer att behöva det.”

Den svenska icke-arbetande delen av överheten har alltid haft ett förakt för resten av folket. Den överheten består av trappspringare och örontasslare som till slut kasat och hasat sig fram till möjligheten att utöva politisk makt. Den sortens varelser kan inte skapa något, de kan inte ge liv och frihet, de kan bara suga must och blod ur människor som arbetar.

Vi andra är bara en värdkropp för dem. De måste ständigt skrika åt oss att vi inget är värda, att vi måste acceptera bestraffningar i form av skatter och pålagor, och att våra liv regleras in i minsta detalj – för vi är inte förmögna att ta hand om oss själva eller veta vad som är bra för oss.

Det är därför de som nu har makten älskar den massiva invandringen, den består av personer som ofta inte har några som helst problem med att framleva sina dagar försörjda av andra – för att i utbyte avge sin röst på det parti som garanterar en sådan existens.

Jämför den stränghet Magda och hennes anhang och stödtrupper visar mot dem som arbetar ihop skatten, eller pensionärerna – de som i årtionden slitit ihop välfärden … jämför den strängheten med den välvilja och förståelse som visas dem som inte bidrar till nationens rikedom och styrka.

Historiskt sett har den icke-arbetande överhetens förakt för det egna folket alltid parats med en underdånighet mot utländska makter, hattar och mössor kröp för britter och ryssar för att säkra den egna makten finansiellt och militärt – ungefär som landets politikerskikt gör i dag för EU, Nato och den muslimska världen.

I någorlunda modern tid har det funnits en period då företrädare för de olika samhällsklasserna i Sverige tillsammans värnade nationens oberoende – och byggde välståndet. Det var under 1930-, 1940- och 1950-talet. En tid då de som hade den politiska makten var förbundna med dem som valt dem, det var en tid då de satte det egna folkets intressen främst, och höll sig utanför stormakternas krig.

Men sedan valde de som hade den politiska makten i Sverige sig ett annat folk.

Det är lite sorgligt att nu se människor diskutera vad som egentligen står i avtalet Magda och Linde undertecknat med hundturken.

Vad tror ni det spelar för roll?

Landet har avväpnats i 30 år av politikerna, det egna folket har förklarats oförmöget i alla avseenden – undertecknandet är bara bekräftelsen på detta. Från höger till vänster finns bland politiker enighet om att Sverige inte är något värt om vi inte är accepterade av omvärlden.

Som världen ser ut bör inte Sverige sträva efter att vara accepterat av omvärlden.

Utan stå för sig självt.

Men … även om det går att förklara skeendet genom att studera historien, kvarstår ett mysterium – feministiska kvinnors underdånighet gentemot muslimska män.

Jag har en stark känsla av att det säger mycket mer om tillståndet i landet än vad en historisk analys gör.

Tänk på hur Magda, Linde, Margot eller Lena vredgat kan blixtra med ögonen om någon i Sverige framför ett krav.

Tror ni det blixtrades med ögonen när hundturken framförde sina krav vid förhandlingsbordet i går?

Nej, då var det nog mer frågan om sedesamt sänkta ögonlock, och då och då en förstulet förtjust, flörtig blick.

Vad är det som pågår?

Egentligen?

Samtidigt som regeringen förklarar att vi måste gå in i Nato för att bevara säkerheten i Europa, sitter de i Turkiet och förhandlar med en man som hotar samma säkerhet. President Recep Tayyip Erdoğan har den senaste tiden inte bara vägrat släppa in Sverige i Nato, han har också blivit allt mer aggressiv mot grannlandet Grekland.

Efter andra världskriget övertog Grekland ögruppen Dodekaneserna från Italien. Ögruppen består av 160 öar, och har tolv huvudöar, däribland de kända turistmålen Rhodos, Kos, och Patmos.

Förra sommaren inledde Turkiet en kampanj av det slag länder brukar göra när de förbereder en militär attack på ett annat land. Eller snarare intensifierades de hotfulla utfall mot Grekland som Turkiet länge ägnat sig åt.

I ett brev 13 juli 2021 till FN:s säkerhetsråd skrev Turkiets FN-ambassadör Feridun Sinirlioğlu att Greklands militära aktiviteter på de grekiska öarna ”utgjorde ett allvarligt hot mot Turkiets säkerhet”.

I ytterligare en skrivelse 30 september 2021 hävdade Turkiet att Greklands militära aktiviteter gör att landet inte längre kan hävda de rättigheter som tidigare internationella avtal ger Grekland när det gäller öarna.

Alltså: Turkiets syn på saken är att Grekland förlorat rätten till öar som vi i Europa med självklarhet sedan länge ser som grekiska. Turkiet känner sig nämligen hotat.

Men Turkiet ligger på 13:e plats i världen när det gäller storlek och slagstyrka, Grekland på 27:e.

Turkiet har 425 000 man i vapen. Grekland 100 000.

Turkiet har i sina brev framfört idéen om att de internationella fördrag och avtal som finns inte ger Grekland någon rätt överhuvudtaget att stärka försvaret av öarna. Vilka hot som än uppenbarar sig i regionen får inte Grekland flytta militära enheter till öarna – då förlorar de rätten till dessa öar, anser Turkiet.

Turkiet fortsätter samtidigt helt ogenerat den militära uppbyggnad som behövs för att erövra öarna.

I januari i år publicerade den turkiska sjökrigsskolan en video på Twitter där man visade hur de som utbildas ska kunna simma från det turkiska fastlandet till den grekiska ön Kastellorizo (som ligger närmast Turkiet).

https://twitter.com/tcsavunma/status/1477266271859355650

Den som kontrollerar öarna får inte bara en militärt stark ställning i Medelhavet – här finns också stora naturgastillgångar. Sedan länge finns motsättningar mellan Grekland och Turkiet om hur de ekonomiska zonernas gränser ska dras i denna del av Medelhavet. Den som kontrollerar öarna får givetvis en större ekonomisk zon, där man kan borra efter både naturgas och olja.

Finns det då någon verklig fara för en grekisk attack? Kan vi vänta oss att omvärlden sluter upp bakom Grekland om Erdogan ger anfallsorder?

Ett rimligt antagande är att Erdogan tittar på Turkiets historia och kommer fram till att det är ganska riskfritt att ge anfallsordern. Turkiet brukar få göra som de vill.

I augusti 1974 landstiger en turkisk invasionsstyrka på Cypern. En tredjedel av ön ockuperas, och 150 000 greker fördrivs därifrån. De har tidigare utgjort 80 procent av befolkningen i området. Denna norra del av ön befinner sig fortfarande under turkiskt styre, trots att EU, FN och det så kallade ”världssamfundet” anser att ockupationen är olaglig.

Vad bryr sig väl Turkiet om det?

Medan västvärlden nu är fullt upptagen med kriget i Ukraina har Erdogan ökat trycket på Grekland. 26 till 28 april i år kränkte turkiskt flyg flera gånger grekiskt luftrum.

Då ska man komma ihåg att EU i ett uttalande 16 oktober 2020 fördömde Turkiets handlande i östra Medelhavet. Angela Merkel förklarade:

“Turkiets beteende, som är provokativt, ökar åter spänningarna, istället för att minska dem.”

Men – sedan dess har provokationerna fortsatt och tilltagit. Under hösten och vintern 2021 skeppades flyktingar från Turkiet till Grekland för att öka belastningen på Grekland, och skapa oro och kaos.

Den 10 februari i år förklarade den turkiske utrikesministern Mevlüt Çavuşoğlu i ett tal att om inte Grekland upphörde med de ”militära aktiviteterna” på öarna skulle Turkiet ”utfärda en slutlig varning”.

11 april inledde den turkiska flottan en stor marinmanöver där 122 örlogsfartyg ingick, området för manövern var Egeiska havet, Svarta havet och Medelhavet. I övningen ingick att erövra öar.

Samtidigt presenterade den turkiska vapentillverkaren Roketsan en ny kryssningsrobot. Det väckte viss uppmärksamhet att den presenterades och marknadesfördes med en video där det såg ut som om den avlossades mot en grekisk ö.

Och alltmedan Turkiet mer och mer öppet hotar Greklands öar, förhandlar Sveriges regering med Erdogan om att denne ska släppa in Sverige i Nato. Men Erdogan känner sig ju hotad av att Sverige tillåter PKK:s sympatisörer att ha en åsikt när de vistas i Sverige.

Vad säger då Nato om konflikten mellan Turkiet och Grekland, två länder som båda är Natomedlemmar?

Natos ståndpunkt är att man inte lägger sig i, man anser att det asiatiska, öppet aggressiva Turkiet, som har världens 13:e största krigsmakt ska komma överens med det fredliga, europeiska Grekland som har världens 27:e största krigsmakt. Det är lite oklart hur den ståndpunkten kan härledas ur Natos stadgar.

Turkiet har i dag överlämnat en kravlista till Sveriges regering. Den innehåller fem krav som ska uppfyllas innan Turkiet säger ja till ett svenskt medlemskap i Nato.

Det korrekta svaret från den svenska regeringens sida vore förstås ett gapskratt.

Men eftersom turkar saknar humor (hur många turkiska vitsar känner du till?) – och därför inte skulle förstå reaktionen, finner vi på Morgonposten det lämpligare att ändå försöka inleda en diplomatisk dialog med president Recep Tayyip Erdoğan.

Det korrekta förfarandet är då förstås att skicka en kravlista till Turkiets regering och kräva att den uppfylls innan vi själva tar en titt på turkarnas önskelista.

Våra krav på Turkiet bör därför bli:

1. Turkiet inför utreseförbud för alla Erdoğanvänliga turkar som säger sig vilja resa till Sverige.

Bakgrund: De kan inte beredas arbete här. Marknaden för nya frisörsalonger, pizzerior och kebabhak är obefintlig, vilket skulle innebära att dessa turkar sällade sig till den redan stora gruppen Erdoğanvänliga bidragstagare, som ägnar all sin tid åt att trakassera byggnadsnämnder runtom i landet för att få bygga moskéer.

2. Turkiet kallar hem alla kriminella personer med turkiska rötter som redan finns i Sverige. Hit räknas bland annat:

• Ali Khan-klanen i Göteborg. Den förekommer bland annat i 200 brottsutredningar som rör mord, narkotikahandel, beskyddarverksamhet och bidragsbedrägerier.
• Fakhro-klanen i Malmö. Inblandade i omfattande bedrägerier riktade mot svenska kommuner samt flera fall av mord, misshandel och utpressning.

3. Turkiet beordrar upplösning av partiet Nyans i Sverige (fullt möjligt eftersom det styrs från Ankara), och ordnar omgående så att medlemmarna kan återvända hem. Detta krav ligger också i linje med den svenska regeringens färska förslag om att vargstammen i Sverige kraftigt ska decimeras. De ledande personer i Nyans tillhör ju ofta den turkiska terrorgruppen Grå vargarna. Turkiet förklarar sig också berett att ta emot de sinnesförvirrade personer av svenskt ursprung som tagit plats i Nyans partistyrelse.

4. Turkiet erkänner folkmordet på mer än en miljon armenier 1915–1917, liksom hundratusentals assyrier, syrianer, kaldéer och greker. Erdoğan lovar att kompensera anhöriga till dem som då mördades med hjälp av sin och familjens personliga förmögenhet, som är avsevärd. Som vi säger i Sverige: ”Orätt fånget, lätt förgånget”. Erdoğan var ju erkänt luspank när han gav sig in i politiken, och hans rikedomar kan knappast berott på att han sparat och gnott på sin presidentlön. Vi vill också påpeka att skadestånden ska utbetalas i annan valuta än den turkiska liran, som förlorat det mesta av sitt värde på grund av Erdoğans ekonomiska politik – och numera väl har ungefär samma växelkurs mot dollarn som ett omslagspapper på Myrornas julbasar.

5. Erdoğan deklarerar att Istanbul återfår sitt gamla – och korrekta namn – Konstantinopel. Hagia Sofia blir åter en ortodox kyrka. Erdoğan ska dessutom överlåta sitt presidentpalats (som har 1150 rum) som kontor för organisationer som verkar för återvandring av kristna grupper som fördrivits från det som orättmätigt i dag är turkiskt territorium.

Den ekonomiska situationen i Turkiet är riktigt dålig. President Tayyip Erdoğan har tagit till flera åtgärder för att komma till rätta med problemen. Samtidigt som han befäster sin egen makt och slår ned på politiska motståndare. Har han hittat en ny väg till framgång, eller är det en desperat despots chansningar?

Nyligen dömdes Osman Kavala, en av Erdoğans främste opponenter, till livstids fängelse av domstol i Turkiet. Han har suttit fängslad utan åtal sedan den misslyckade statskuppen 2016 men fick nu för första gången ett straff utmätt.

Detta har lett till att tyska utrikesministeriet kallat upp den turkiska ambassadören för samtal. En mindre diplomatisk kris utlöstes, men Turkiet menar att man bör följa internationell lag och inte lägga sig i andra länders inre angelägenheter. Kritiker menar att domen mot Kavala är politisk och att president Erdoğan och hans AKP har påverkat domarna.

Kavala föddes 1957 och kommer från en släkt av tobakshandlare. Han är företagare och filantrop och har under åren gjord sig känd för att investera i olika delar av civilsamhället. Han har bland annat startat en förlagsverksamhet och sitter i styrelsen för Aras, ett förlag som drivs av armenier i Turkiet.

Kavala har också kopplingar till George Soros, ungersk-amerikansk filantrop. Kavala var med och startade den turkiska grenen av Open Society Foundations. Erdoğan kallade Kavala för ”Turkiets röde Soros” och anklagade honom för att ha varit pådrivande i oroligheterna i Istanbul 2013. Oroligheterna startade med en protest mot ett köpcentrum vid Taksimtorget men blev en allmän protest mot regeringen, som spred sig över hela landet.

Kavala blev också känd för att hans namn dök upp under en förhandling mellan PKK, kurdgerillan och den turkiska regeringen. Kavala hade även under 15 år nära kopplingar till militären och köpte in robotsystem.

Men det var statskuppen 2016 som definitivt satte stopp för Kavala. Men den här gången lyckades inte anstiftarna inom militären och deras allierade.

Statskupper och Gülenrörelsen

Det moderna Turkiets historia är fylld av militärledda kupper. Lyckade genomfördes 1960, 1971, 1980 och 1997. Ytterligare en påstått lyckad kupp skedde 1993 och flera försök kan läggas till listan. Den senaste misslyckade kom 2016 och ledde till stora konsekvenser för kuppmakarna och misstänkta kritiker av president Erdoğan.

En som ansågs ligga bakom kuppförsöken är Fethullah Gülen. Gülen lever sedan 1999 i exil i USA men är fortfarande ledare för den inflytelserika rörelsen med hans namn, Gülenrörelsen. Rörelsen förespråkar moderat islam och individualism, i bjärt kontrast mot Erdoğans neo-ottomanska vision.

Gülenrörelsen blev terrorklassad av turkiska regeringen 2016. Efter kuppförsöket genomfördes också mycket stora utrensningar av regimkritiska personer i statsapparaten och i det juridiska systemet.

Totalt arresterades 80 000 personer initialt, och 150 000 avskedades. Det handlade främst om poliser, lärare och domare. Erdoğan stängde också ned 16 tv-stationer, 23 radiostationer, 45 dagstidningar och en mängd andra mediarelaterade företag. Flera av medierna, som tidningen Begün, var öppet kopplade till Gülenrörelsen. Men flera hade pro-kurdiska, liberala eller andra former av oppositionella inriktningar mot Erdoğan.

Att opponera sig mot Erdoğan blev kort sagt betydligt mer problematiskt. Samtidigt har man blivit än mer utåtagerande i utrikespolitiken, kanske för att elda på sina egna anhängare. Fyra gånger sedan 2016 har man gjort militära interventioner i grannlandet Syrien, i spåren av inbördeskriget. Erdoğan ville visa att man på allvar utmanade kungafamiljen i Saudiarabien och mullorna i Iran i kampen om islamisk överhöghet. Men relationen till saudierna har minst sagt bytt skepnad på kort tid.

Saudiarabien och ekonomisk kris

Journalisten Jamal Khashoggi mördades på saudiska konsulatet i Istanbul 2018. Khasoggi var en uttalad kritiker av Saudiarabiens regim. Efter mordet försämrades relationerna mellan Turkiet och Saudiarabien, en ”skenrättegång” kallade Erdoğan den rättsliga processen. Han anklagade regeringen i Riyadh för att ha kommenderat mordet.

Turkisk domstol har förberett en rättslig process sedan 2020, och utfärdat häktningsorder mot personer i Saudiarabien. 7 april 2022 flyttades hela rättsprocessen oväntat till Saudiarabien, trots att flera misstänka redan ansetts rentvådda där.

Beslutet kommer samtidigt som Erdoğan arbetar för att normalisera relationerna till Saudiarabien. Att flytta rättsprocessen kommer sannolikt sätta punkt för att fallet blir uppklarat. Men det kan det vara värt för Erdoğan och Turkiet, som just nu genomgår en ekonomisk kris. Dessutom väntar president- och parlamentsval i juni nästa år.

Att det är kris kan styrkas av att Turkiets utrikespolitik ofta gått stick i stäv med Saudiarabiens. Man har etablerat militärbaser i Qatar och Somalia och köpt vapensystem av Ryssland.

Den ekonomiska krisen briserade sent 2021 efter den misslyckade finansiella reformen, stödd av Erdoğan. Man har efteråt försökt hitta utvägar genom internationella investeringsavtal. Man har överenskommelser med Kina, Qatar, Sydkorea och Förenade Arabemiraten, men siktet är nu inställt på Saudiarabien.

Under torsdagen kommer Erdoğan delta på ett toppmöte i Riyadh. Det återstår att se om Erdoğan lyckas med sina åtaganden och att stabilisera Turkiets ekonomi. Hans palats i Ankara har 1 000 rum, så han har många att välja på när han ska sätta sig och tänka igenom sitt nästa drag.

https://www.youtube.com/watch?v=CTyIgif_BKU