Polistopparnas favoritutredare Runar Viksten gjorde i dag än en gång vad som förväntas av honom. På morgonens presskonferens förklarade han att allt gått rätt till de senaste åren i ledningen för Sveriges polis. Systemet hade fungerat och alla rutiner följts när det gäler turerna kring Mats Löfving och Linda Staaf. Enda problemet var att Mats Löfving varit jävig vid fyra tillfällen och därför bör han skiljas från sin tjänst, föreslog Viksten. Rikspolischefen Anders Thornberg friskrivs helt från all kritik – i alla avseenden.

Det Viksten säger sig ha studerat och utrett är hur tillsättningen av Linda H Staaf gick till. Var hon den mest lämpliga för att leda NOA och den svenska polisens underrättelseverksamhet? Spelade det någon roll att hon hade ett förhållande med Löfving? Hade hon alls vid tiden för tillsättningen ett förhållande med Löfving?

Viksten anser att tillsättningen var helt korrekt. Staaf var den mest lämpade och meriterade bland alla sökande att leda polisens underrättelseverksamhet i en tid då gängkriminaliteten exploderade (både bildligt och bokstavligt) i Sverige.

Innebär det att Viksten granskat alla sökandens meriter? Nej, det innebär det inte eftersom de andra sökandenas meriter och ansökningar inte finns sparade, förklarade Viksten på en direkt fråga. Men han anser att alla rutiner vid en tjänstetillsättning följts på ett korrekt sätt. Det är lite svårt att förstå hur han kan fälla det omdömet eftersom han inte känner till något om de andra sökandena till tjänsten.

Professor Stefan Holgersson har ju utvecklat en omfattande kritik mot tillsättningen av Staaf, och baserat den just på en bedömning av hennes kvalifikationer – och andra sökandens – något Viksten inte brytt sig om.

Möjligen har Viksten blivit imponerad av Staafs dokumenterade förmåga att inleda förhållande med män i chefsposition som kan befrämja hennes karriär – förutom Löfving har hon haft förhållanden med en annan manlig chef på polismyndigheten – och i dag är hon tillsammans med Sveriges ÖB Micael Bydén. Tveksamt är dock om detta ska anses som i sig meriterande vid en tillsättning av chefer.

Inte heller har Viksten påverkats av den omfattande kritik som finns inom poliskåren mot hur Staaf skött sitt jobb sedan hon tillsattes. Efter korankravallerna påsken 2020 var många poliser och polischefer förbannade över hur dåligt NOA:s underrättelseverksamhet fungerat – en rimlig utgångspunkt för Viksten – som borde undrat om inte det visade att Staaf inte var den bäst lämpade.

Viksten kommer också fram till att Löfving inte var jävig när Linda Staaf utnämndes. Viksten säger att han är lite ”oklar” över när förhållandet mellan Löfven och Staaf inleddes, men ”tror” att det var sommaren 2015. Eftersom Staaf utnämndes i februari det året förelåg inte något jäv, menar Viksten.

Här ser vi Vikstens vanliga metod när han utreder något. När det börjar brännas förklarar han att det inte går att komma vidare i frågan, att uppgiftsläget är osäkert – och så fäller han ett omdöme ändå. Om han senare avslöjas kan han som så många gånger förr säga: ”… de var svårt att säga säkert”.

Att förklara att en av landets högsta polistjänster går till någon som har ett förhållande med en annan hög polischef, som också är den som har en avgörande roll i beslutet vore att ifrågasätta hela systemet och myndigheten - och det kan inte Viksten göra. Istället förklarar han att Löfving varit jävig vid fyra andra, senare tillfällen, när det gäller Staaf:

• löneförhöjning
• förlängning av förordnande
• tilldelande av tjänstevapen
• godkännande av bisyssla
I dessa fyra fall borde inte Löfving deltagit i besluten, och han har därmed varit jävig och brutit mot grundlagens objektivitetsprincip, säger Viksten – och slutsatsen blir att rikspolischef Thornberg bör överväga att skilja Löfving från dennes tjänst.

I detta sammanhang kan det vara värt att studera frågan om bisysslan. Vad var det för bisyssla?

Det gällde en deckare som Staaf skrev och som utkom 2020. Det godkändes som bisyssla.

Under en period då skjutningar och sprängningar blir allt vanligare, gängkrigen rasar och islamister startar upplopp och sätter polisbilar i brand i stora svenska städer – då har chefen för polisens underrättelseverksamhet tid att sitta på sin kammare och skriva en deckare. Och hennes chef – som hon har ett förhållande med – godkänner denna märkliga bisyssla.

Viksten verkar inte ha höjt på ögonbrynen inför detta – kanske för att själva utgångspunkten för hans utredning är att Staaf är den mest lämpliga – det kan inte ifrågasättas. Systemet har fungerat.

Däremot finns det en person som visat dåligt omdöme – och därför måste Löfving avsättas – och på så sätt kan systemet visa att det faktiskt fungerar.

Möjligen tycker de poliser som kunde dödats under korankravallerna annorlunda.

Här kan du läsa mer om utredaren Runar Vikstens bakgrund.

Åklagaren: Polischefen Mats Löfving misstänks för grovt tjänstfel och tjänstefel för agerandet i Linda Staaf-härvan.

Det grova tjänstefelet gäller hur han tillsatte Staaf 2015.

Det andra brottet avser tilldelningen av tjänstevapen till henne 2020. Mats Löfving förnekar att han gjort något brottsligt.

Linda Staaf erkände i december att hon och Löfving haft en relation, vilket Morgonposten rapporterat om. Hon sa då att:

– Vi utvecklade senare även en privat men ytlig relation när han var min chef vid Noa, men vi har aldrig varit närstående.

Hennes uttalande kom efter att Expressen valt att lyfta fram märkligheterna kring hennes tillsättning, vilket Morgonposten också hade gjort mer än fyra månader tidigare.

Många har konstaterat det märkliga i att kalla en stormig och flerårig relation för ytlig. Löfvings svartsjuka ledde till och med till en polisanmälan (som dock lades ned).

Det kan möjligtvis ha varit sant att den var ytlig för Staaf – om det bara handlade om köttets råa lustar, eller om att komma upp sig i karriären. Eller så säger hon det för att tona ned allvaret i korruptionen. Det står var och en fritt att spekulera.

Nu kanske vi får ett svar på hurdan deras relation var, när vice överåklagare Bengt Åsbäck ska bevisa att tillsättningen av henne 2015 var ett grovt tjänstefel. Då kanske vi också får ett svar på när den inleddes. Staaf hävdar att det var efter att han tillsatte henne.

I pressmeddelandet från Åklagarmyndigheten står det att både Löfving och Staaf är förhörda. fler vittnen kommer att förhöras och inhämtad digital bevisning ska anlyseras.

Löfvings karriär

Mats Löfving tog ett steg bakåt i karriären i oktober 2020. Då slutade han som chef på Nationella operativa avdelningen (Noa) och som ställföreträdande rikspolischef. I stället blev han regionpolischef för polisregion Stockholm. Om det var helt frivilligt eller om det berodde på dålig stämning i högkvarteret vet bara Löfving och rikspolischefen.

Innan han kom till nyinrättade Noa 2014 var han länspolismästare i Östergötlands län i tio år. Där lärde han känna underchefen för ekonomiavdelningen Linda Staaf i en eller annan utsträckning. Hon var då chef för en intern ekonomienhet.

Han tog en juristexamen 1988. Mellan 1988 och 2004 arbetade han sig upp i systemet via olika chefspositioner. Morgonposten har skrivit om polischefer med endast akademisk bakgrund och utan poliserfarenhet. Löfving är inte en av dem men om man gräver lite så är frågan om han har så mycket erfarenhet från ute på fältet.

Efter examen från på Polishögskolan 1981 och fram till 1988 arbetade han på ordningspolisen i Norrköping. Det är längesen nu men snacket går fortfarande om hur han hellre satt i receptionen och pluggade juridik än åkte radiobil.

– Det kommer från folk som jobbat med honom, eller varit i samma turlag, säger en källa till Morgonposten.

Rikspolischefen tog bort Löfving från tjänsten som regionpolischef i Stockholm i december när Särskilda åklagarkammaren inledde sin förundersökning. Det var ännu ett steg bakåt i karriären. Kanske slutar det där det började, i Norrköpingspolisens reception?

– Antingen brinner man för polisarbetet eller så vill man göra karriär. Då sitter man hellre i vakten och pluggar juridik och tar emot anmälningar från folk som fått sina plånböcker stulna, säger samma källa.

Linda Staafs uppdrag som underrättelsechef på Noa har upphört. Hon skulle börjat en ny tjänst på Justitiedepartementet i januari men det stoppades av nuvarande chefen på Noa, Johan Olsson.

Det är ganska lätt att förutsäga vad som kommer att hända under det kommande året. Jag har valt att plocka ut några av de mest märkliga sakerna som kommer att inträffa – men om man ser tillbaka på 2022 så kanske de ändå trots allt inte är särskilt märkliga.

Vi såg det faktiskt komma.

Januari

Annika Strandhäll blir ny VD för Systembolaget. Styrelsen motiverar sitt beslut med att hennes erfarenhet och personlighet gör att hon har två avgörande fördelar som andra kandidater inte kan mäta sig med.

För det första har hon en djup och ingående kunskap om bolagets hela sortiment, och denna produktkännedom har hon förvärvat genom mångåriga självstudier.

För det andra ingår det i bolagets affärsidé att få människor att dricka mindre alkohol, och den planerade kampanjen med pappdockor som föreställer Strandhäll – och som ska placeras vid ingången till alla butiker – kommer att få många vända om och avstå från inköp.

Februari

Göran Greider deltar i Melodifestivalen. Greider var i sin ungdom dansbandsmusiker, och beslutar sig för att återuppta sin karriär genom att i början på året spela in en cover på Svullos gamla hit ”För fet för ett fuck”. Den går direkt upp på Svensktoppen, och ledningen för Mellot inser att här fanns en given artist i årets startfält. Svt:s programdirektör hyllar beslutet, och i ett pressmeddelande uttrycker han sin belåtenhet över att kunna erbjuda tittarna Greider även i statsteves underhållningsprogram. Meddelandet avslutas med information om att man nu också studerar möjligheten av att låta Greider presentera vädret.

Mars

Covid-vaccin kommer att tillsättas allt dricksvatten från och med 15 april kungör Folkhälsomyndigheten. Beslutet grundar sig på en prognos om hur många gånger en person måste vaccineras för att klara de ständiga covid-mutationerna. Beräkningarna visar att det blir enklare, billigare och effektivare att konstant tillsätta vaccinet i dricksvattnet. Efterhand kommer även andra vacciner som anses vara nödvändiga att tillföras. Diskussioner pågår även inom Folkhälsomyndigheten om möjligheten av att testosteron-dämpande medel tillsätts för att förhindra utbredningen av toxisk maskulinitet.

April

Årets vinnare av Allsvenskan är redan utsedd – efter bara några omgångar. Det blir Malmö FF. Svenska fotbollsförbundet vill utjämna spelplanen mellan lagen – det är ju så att lagen kommer från städer med olika socioekonomiska förutsättningar. Denna grundläggande sociala orättvisa påverkar givetvis lagens spelförmåga. Den princip om ekonomisk utjämning mellan kommunerna som finns i dag – och som innebär att pengar omfördelas från mer välmående kommuner till mindre välmående – kommer efter omräkning att användas även i poängsammanställningen i Allsvenskan. Nyckeltalen som används i den ekonomiska omfördelningen används för att justera ett lags poäng. De lag som kommer från kommuner som får stort ekonomiskt stöd från resten av Sverige får sina samlade poäng uppjusterade i enlighet med detta. De som kommer från kommuner som får lite stöd, eller som till och med tvingas betala in pengar i stödsystem får sina poäng nedjusterade.

Svenska Fotbollsförbundet beslutar alltså därför att 2023 års överlägsna vinnare av Allsvenskan är Malmö FF:

AIK från Solna åker däremot ur Allsvenskan.

Förslag finns också om att Malmö FF för all framtid utses till vinnare av Allsvenskan.

Maj

Partiet Nyans inleder en kampanj där man samlar namnunderskrifter för att få till stånd ändringar i svenska byggnormer. Partiledaren Mikail Yüksel förklarar:

”Balkongräcken i Sverige är alltför höga, och därmed diskriminerande för dem som vill leva i enlighet med muslimska sedvänjor. Standardhöjden måste sänkas och normer ändras. Det är också en fråga om åldersdiskriminering. Hur svår tror ni inte situationen kan bli för en 80-årig man som har en 20-årig fru? Det bästa är därför om alla balkonger framöver byggs utan räcken.”

Juni

Linda H Staaf lämnar sin tjänst hos polisen och satsar på att resa runt på landets barnbibliotek och hålla sagostunder. Hon säger sig vara fullbokad, och tror att det beror på att hon har en dokumenterad erfarenhet som sagoberättare, och att hennes person ligger i linje med barnbibliotekens inriktning: ”2022 satsade man på män som klär ut sig till kvinnor, och en kvinna som klär ut sig till polis är som jag ser det ett sätt att utveckla konceptet. För att jag ska kunna överbrygga övergången mellan förra årets stjärna Miss Shameless Winewhore och mig själv har jag beslutat mig för att Dan Eliasson ska delta på mina sagostunder – han har erfarenhet från båda världarna”.

Juli

Alex Schulman blir orosanmäld efter att ha skrivit en bok där han utmålar sina barn som lata, slarviga, samt som djurplågare och pyromaner.

Anmälarna menar att Schulman ljuger om barnens karaktär, och att även om om det han säger vore sant är det orimligt att en förälder hänger ut sina barn i en bok.

Schulman försvarar sig över ett helt uppslag i DN och skriver bland annat:

”Det här är min sanning, min upplevelse, jag har rätt till den”. Han menar sig i sin text också ha varit skonsam mot barnen eftersom han inte berättar om den gång då ett av dem trampade på en vinbergssnäcka, och sedan oberörd gick vidare efter att ”ha krossat snigelns hem”.

Ytterligare ett antal orosanmälningar drabbar Schulman efter det att ett eftersnack till podden Alex&Sigge spridits på sociala medier – Schulman har inte en aning om att hans mikrofon fortfarande är på och att det han säger spelas in. Under eftersnacket säger Schulman bland annat: ”Men vad fan tycker de jag ska skriva om? Jag upplever inte så mycket här i världen, har inga vänner. Så jag måste hitta på saker om min familj och släkt, som att morsan var alkis och morfar kvinnohatande kolerisk tyrann. Hade tänkt skriva om satmaran Zytomierska men då kontrar hon bara med sitt gamla snack om att jag var impotent. Jag kan inte gärna skriva om min nuvarande fru, då blir det skilsmässa, eftersom allt av skattetekniska skäl är skrivet på henne. Då återstår bara ungarna. Men du fattar, det är mig det är synd om eftersom jag är tvungen att hänga ut mina egna barn. Men de kommer att tacka mig en dag. Nu får de något att skriva om när det blir vuxna. Här kan vi snacka socialt arv.”

Augusti

Krig utbryter mellan Storbritannien och Nato – efter det att 20 000 soldater från Tyskland, Frankrike, och Italien landsatts på de östligaste delarna av de brittiska öarna. Orsaken till landsättningen är ett tal av USA:s president Joe Biden. Han hävdar att situationen i de östra delarna av Ukraina är ohållbara och att de europeiska medlemsstaterna i Nato omedelbart bör skicka militär trupp för att driva bort de ryska styrkorna. Problemet är bara att Biden – som så ofta förr – kommer av sig och glömmer bort vad han ska säga. Istället för ”… eastern parts of Ukraine” … blir det ”… eastern part of UK…(sedan blev han tyst). Natos:s generalsekretare Stoltenberg vill som vanligt visa sin följsamhet och lyckas skrapa ihop en kontingent som bara sju timmar senare kan landstiga på Norfolks kust för att driva bort de ryska styrkor de tror befinner sig där. Misstaget kan inte uppdagas direkt eftersom Nato-styrkan stöter på så många polska, serbiska och albanska gästarbetare, som de antar är ryssar. En hel del av gästarbetarna dödas vid eldöverfall, bland annat 140 stycken polska potatisplockare (som antas hålla på och lägga ut landminor). Det hela gör att det tar två dygn innan striderna kan avbrytas.

Vita husets presstalesman förklarar efteråt att Biden bara ville testa Nato:s beredskap för att hantera oväntade situationer och att alla andra förklaringar är ”fake news”.

September

Fredrick Federley nekas köpa årskort till Junibacken i Stockholm, Federley anmäler ägarna till DO och förklarar i sin skrivelse att: ”Jag förstår inte varför just jag nekas att få köpa ett årskort. Det har gått bra tidigare, och jag vet många centerpartister som har årskort där”.

Annie Lööf ingriper och köper ett årskort till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och skänker det till sin gamla vän.

Oktober

Bussning för skolelever blir obligatorisk i en del av landets kommuner. Det är dock inte följden av integrationsprojekt där man transporterar elever från skolor i utsatta områden till skolor i lugnare områden – orsaken är att de flesta skolor i dessa kommuner brunnit ner och lektionerna måste därför genomföras i bussar. Kommunledningarna förklarar att det är de enda utrymmen som finns tillgängliga och bussarna är ändå tagna ur trafik eftersom man inte har råd att betala drivmedel på grund av de åter brant stigande bränslepriserna.

November

EU:s ministerrådsmöte i Bryssel måste ställas in eftersom Ulf Kristersson – som ska vara ordförande – försvinner. Problematiskt eftersom Sverige i år är ordförandeland.

Kristersson omhändertas direkt efter sin ankomst till flygplatsen i Bryssel av passpolisen. En senare utredning visar att passpolisen antar att den småvuxne Kristersson är ett ensamkommande flyktingbarn. Passpolisens chef förklarar agerandet med att: ”Han var ju bara en tvärhand hög, hade kortbyxor och var mycket brun”.  Passpoliserna kan inte veta att Kristersson kom direkt från en konferens på Barbados där regeringen haft konferens för att följa upp Tidö-avtalet. Situationen kompliceras av att Kristersson nästan omgående deporteras till Rwanda (anledningen till valet av land är okänt) – där han hamnar i förvar. Regeringen utser Carl Bildt till uppgiften att genom tyst diplomati verka för Kristerssons återförande till fosterlandet. Bildt har ingen framgång i sina försök förrän han under ett av sina besök i förvaret kan utverka ett löfte från Kristersson om att han ska få bli utrikesminister.

December

Svenska kyrkan meddelar i början på månaden av julottan avskaffas. OB- och helgtillägg till präster och övrig personal innebär en alltför stor belastning på kyrkans ekonomi, och ärkebiskopen rekommenderar dem som tänkt bevista julottan att istället ta del av statstelevisionen som visar en repris från föregående års julotta.

Frågorna är många kring vad som händer i den högsta polisledningen. Fick Linda H Staaf sitt jobb som chef för NOA:s underrättelseavdelning därför att hon hade ett förhållande med den höge polischefen Mats Löfving. Hotade en svartsjuk Löfving senare Staaf? Var det rentav frågan om misshandel? Varför utreddes inte de anmälningar mot Löfving en säkerhetschef gjorde efter det att han talat med Staaf?

Rikspolischefen Anders Thornberg har beslutat att det som hänt ska utredas.

Under tiden har Löfving fått en annan tjänst, och Staaf finns numera på justitiedepartementet.

Den som fått Thornbergs uppdrag att utreda härvan är chefsrådmannen Runar Viksten. Valet av honom har mött kritik. Han har tidigare utrett Säpo:s agerande när det gäller terroristen Akilov. Säpo hade ju tidigare haft ögonen på denne mördare – kunde de agerat annorlunda och förhindrat dådet på Drottninggatan?

Nej, blev Vikstens svar. Han menade i sin utredning att Säpo skött sitt jobb som de skulle. Säpo-chefen Anders Thornberg blev nöjd. Kritiker hävdar att det är därför Thornberg nu gett uppdraget till Viksten.

Men juristen Viksten har en lång historia av att vara regeringens torped när det klagas på bristande insyn i och kontroll av statens angelägenheter.

Viksten är mannen som skapade en specialdomstol kontrollerad av regeringen, en domstol där medborgarna inte har någon insyn.

Domstolen skapades 2009 för att garantera att Försvarets radioanstalt (FRA) inte under sina spaningar bröt mot lagar som skyddar individens integritet.

Domstolens prövning av ansökningar om signalspaning skulle stärka rättssäkerheten, eller som regeringen uttryckte det: ”tillståndsförfarande förutsätter att tillståndsgivningen kan anförtros ett självständigt och oberoende organ som är ägnat att upprätthålla ett brett allmänt förtroende för verksamheten”

Regering ansåg sig innan domstolens inrättande kunna lösa detta med att låta Försvarets underrättelsenämnd få uppgiften, men eftersom nämnden redan utövade tillsyn över FRA blev kritiken omfattande. Någon som sitter på dubbla stolar kan knappast sägas vara ”självständig” och ”oberoende”:

Regeringen tillsatte därför en särskild utredare som skulle se till att tillståndsgivande och tillsyn skildes från varandra. Utredaren skulle förbereda en ny myndighet som skötte tillstånden. Den som blev utredare var chefsrådmannen Runar Viksten, och på hans förslag inrättades Signalspaningsnämnden.

Ordförande blev den som utrett ärendet, alltså Runar Viksten.

Alltid till regeringens tjänst

Men innan nämnden ens kommit igång bestämde regeringen att tillståndsprövning skulle flyttas till en domstol. Kritiken var fortfarande så omfattande mot FRA att det sågs som ett sätt att visa en god vilja att trygga rättssäkerheten. Frågan var bara vilken existerande domstol som skulle få uppdraget? Beslutat blev att skapa en fristående specialdomstol, eftersom regeringen ansåg att ett ”oberoende organ” skulle skapa förtroende.

Regeringen var ganska ensam om den ståndpunkten, många domstolar som var remissinstanser hade allvarliga invändningar mot en specialdomstol som bara skulle pröva FRA:s ansökningar om avlyssning. Även Advokatsamfundet hade invändningar. En enda remissinstans var entydigt positiv, och det var Signalspaningsnämnden som leddes av Viksten.

Regeringens beslut blev att gå på linjen med specialdomstol, och man gjorde det med hänvisning till Signalspaningsnämndens remissvar. Regeringen tillsatte därför en ny utredning som skulle förbereda bildandet av Försvarsunderrättelsedomstolen.

Vem blev utredare?

Runar Viksten.

Och vem blev ordförande i den nya domstolen när den kom igång?

Runar Viksten.

Alltså: regeringen får stark kritik för den bristande oberoende kontrollen av FRA:s avlyssning. Runar Viksten är med i varje led av regeringens arbete för skapa ett organ som man kan hänvisa till som garant för rättssäkerheten. Inget av regeringens förslag accepteras av en majoritet av remissinstanserna, men slutligen inrättas ändå Försvarsunderrättelsedomstolen med Viksten som ordförande.

Han blev ordförande i en domstol som inte var en domstol i verklig mening.

I en riktig domstol har domarna – enligt grundlagen – särskild anställningstrygghet för att garantera deras oberoende – de ska inte behöva oroa sig för att bli sparkade av politiker som är missnöjda med domar som fälls. I denna domstol blev endast ordföranden ordinarie (alltså Viksten), de andra domarna fick tidsbestämda uppdrag.

Ingen riktig domstol

Vilket arbete utför då domstolen? Den tar ställning till de ansökningar om avlyssning som kommer från FRA efter att de fått en begäran från till exempel Säpo eller Försvarsmakten.

De flesta av domstolens ledamöter har ingen juridisk bakgrund utan utnämns för att de anses ha kunskap som är viktig för domstolen. Där har man alltid kunnat finna toppbyråkrater som fått positionen av regeringen; i nuläget bland annat en ambassadör, och en generaldirektör.

Där finns också en tidigare stabschef vid FRA.

Enligt grundlagen ska svenska domstolars förhandlingar och domslut vara offentliga. (Beslut kan i vissa fall fattas om lyckta dörrar vid förhandlingar, men specialdomstolens dörrar är alltid lyckta).

Ingen vet vilka ärenden ”domstolen” behandlar och vad domen blir. Det redogörs inte för i årsredovisningen. Där får man inte ens veta hur många ärenden som behandlats.

Man får däremot veta i den senaste årsredovisningen att domstolen byggt om lite i sina lokaler. Var de finns? Ja, det kan verka märkligt, men den oberoende domstolen är inhyst hos Totalförsvarets forskningsinstitut.

Man bör också notera att det inte är några rättegångar i verklig mening som domstolen genomför. I en rättegång ska det finnas två parter. I specialdomstolen finns det bara en part – FRA (som lämnar in en ansökan på uppdrag av exempelvis SÄPO). Domstolens beslut kan inte överklagas.

Sverige kritiserar gärna Polen för vad man anser vara brister i det landets rättsväsende, till exempel att domarna är politiskt utsedda och beroende av politiker, eller att insynen i rättsprocessen är bristfällig.

Sverige har alltså i dag en specialdomstol, utredd, skapad och organiserad av Runar Viksten som också blev domstolens förste ordförande.

Det är en domstol helt utan insyn för medborgarna, och de som verkar i domstolen är helt beroende av politikernas välvilja.

Runar Viksten skapade och ledde en domstol som var en domstol bara till namnet.

Och Runar Viksten, chefsrådman, samt överstelöjtnant i reserven är den som nu ska utreda en sex– och svartsjukehärva mellan Linda H Staaf och Mats Löfving – en historia där Sveriges nuvarande ÖB Bydén förekommer som den som efterträdde Löfving som Staafs älskare.

Vi kan vara säkra på att Viksten fullgör sitt uppdrag till uppdragsgivarens belåtenhet.

Så visst blir det en utredning – men blir det en utredning till mer än namnet?

Det fortsätter att blåsa kring Linda H Staaf – polisens nationella underrättelsechef, tillika överbefälhavarens älskarinna.

Nu erkänner hon ett tidigare förhållande med höga polischefen Mats Löfving. Det gör hon i en intervju med Expressens Michael Syrén.

Hon berör också den svidande kritik mot hennes meriter som uttalats av polisforskaren Stefan Holgersson, som Morgonposten tidigare rapporterat om.

I artikeln avslöjas att Mats Löfving polisanmäldes av säkerhetschefen Ari Stenman i december 2021, efter att Staaf i ett samtal berättat att hon var orolig för sin egen säkerhet. Stenman tog hennes rädsla på allvar och skrev i anmälan att det kunde handla om grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande.

Staaf erkänner som sagt att hon och Mats Löfving haft en relation. Det formulerar hon så här:

– Vi utvecklade senare även en privat men ytlig relation när han var min chef vid Noa, men vi har aldrig varit närstående.

Ett något luddigt uttalande av Staaf, men i sin artikel beskriver Michael Syrén det som att polischeferna "under en period haft ett förhållande".

Intressant är också att Staaf är noga med att placera förhållandet i tiden till när de arbetade tillsammans på Nationella operativa avdelningen (Noa) i Stockholm, där hon började 2015.

Misstankar har funnits kring varför hon fick tjänsten på Noa trots bristande erfarenhet, och kring att det var Mats Löfving som gav henne tjänsten. Han var vid den tiden ställföreträdande rikspolischef.

Innan den stora omorganisationen hade han varit hennes chef i Linköping, på polismyndigheten i Östergötland.

En sak i polisanmälan talar mot det hon säger, att deras relation skulle ha inletts först när hon kom till Noa 2015. Ari Stenman skriver nämligen att brotten skulle ha skett mellan den 1 januari 2015 och den 27 november 2021.

Den 1 januari 2015 var en dryg månad innan hon tillträdde tjänsten som underrättelsechef. Antingen har Stenman missförstått Staaf, eller så stämmer inte det hon säger. Kan det handla om en relation som inleddes före 2015, kanske när de arbetade tillsammans i Linköping? Rimligtvis måste någon tid gå från att en relation inleds till att en svartsjuk förföljelse börjar.

Åklagaren Anders Jakobsson valde att lägga ned utredningen redan efter ett par dagar. Till Syrén säger han:

– Ingenting i handlingarna visar på att det skulle ha utövats något våld eller hot eller så. I min värld så var det mer fråga om svartsjuka.

Stefan Holgerssons kritik

Linda H Staaf förklarar att hon var orolig för vad hon skulle kunna utsättas för i framtiden. Det var därför hon behövde stöd och någon att prata med, och det blev Ari Stenman. Hon betonar dock att hon inte anser sig ha utsatts för något brott av Mats Löfving.

En del av oron bestod i att hon fått kritik av forskaren och polisen Stefan Holgersson, som bland annat försökt sätta ljuset på hennes svaga meriter, konstigheter vid tillsättningen av henne som underrättelsechef och hennes agerande vid korankravallerna i påskas – eller bristande agerande, snarare.

– Han beskrev i princip vilken bedragare jag var genom att hävda att jag skulle ha farit med osanning om mina meriter. I det läget befann jag mig i en utsatt position, förklarar hon.

Ett bemötande av kritiken lyser dock med sin frånvaro.

Holgersson utvecklade sin kritik i Morgonposten i juli:

– En person med i princip ingen erfarenhet av operativ verksamhet hamnar på en av polisens mest centrala befattningar. Det skulle aldrig förekomma i försvarsmakten eller i andra länder.

– Det här får följder. Det är bara att se vad rikspolischefen sa med anledning av påskupploppen, att det inte fanns tillräckliga underrättelser, som han uttryckte det, sa Holgersson då.

Påskupploppen, eller korankravallerna, fick bland annat hanteras av regionpolischef Patrick Ungsäter och poliserna i polisregion Bergslagen, när det brakade loss i Örebro på långfredagen.

När Ungsäter pratade med Morgonposten i augusti ville han inte direkt peka ut Noa och Linda H Staaf som ansvariga för den bristande underrättelsen:

– Nej, men sedan så skulle man ju önska att vi hade haft bättre underrättelser.

Regionpolischefen Ungsäter konstaterade också att de kunde gjort bättre val om de haft bättre underrättelser:

– I efterhand, med den erfarenhet vi har och det som hände, så skulle vi inte ha varit i Sveaparken. Men det var ju en bedömning man gjorde utifrån det underrättelseläge vi hade då.

Linda H Staaf ska snart avgå som underrättelsechef och börja arbeta på Justitiedepartementet. Mats Löfving är i dag regionpolischef i Stockholm.

Enligt Expressen ska hon till Justitiedepartementet. Kanske hastigt påkommet för där kan de inte ens säga vad tjänsten ska heta. Expressen frågade Göran Millbert, chef för departementets polisenhet:

Lite oklart än så länge. Vi får se vad det blir. Stabstjänstgörande eller nåt.

Vissa menar att man behöver erfarenhet av operativt arbete för att leda polisinsatser, och andra att akademiska meriter och personliga egenskaper kan kompensera för bristande erfarenhet.

Polisen och polisforskaren Stefan Holgersson har flera gånger visat på bristerna i polisens underrättelsearbete och hur Staaf har blåst upp sina egna prestationer – som vid den internationella operationen Trojan Shield.

Nyligen kritiserade han underrättelsearbetet vid koranupploppen i Örebro. Polisen tvingades till gissningar.

I efterhand, med den erfarenhet vi har och det som hände, så skulle vi inte ha varit i Sveaparken. Men det var ju en bedömning man gjorde utifrån det underrättelseläge vi hade då, sa regionpolischefen Patrick Ungsäter i en intervju med Morgonposten.

Stoppa Pressarna har svingat mot Staaf och hennes älskare ÖB Micael Bydén, och tar åt sig äran för att hon slutar.

Linda H Staaf är en deckarförfattare. Ulv i fårakläder, heter hennes bok. Hon sägs också vara överbefälhavarens nya älskarinna – och hon har påstått att hon är polis.

Sedan 2015 är hon underrättelsechef på Polisens nationella operativa avdelning (Noa). Utbildad jurist, och i sin tjänsteutövning syns hon ofta klädd i polisuniform. I mitten av juni rapporterade Expressen att hon är den nyskilde överbefälhavarens nya flickvän. Två älskande som båda uppfyller Säpos krav på högsta säkerhetsklassning.

För ett år sedan gjorde Svenska Dagbladet ett personporträtt av Staaf. Det var i den artikeln hon påstod att hon läst in polishögskolan och att hon var utbildad polis. Eftersom det inte är sant var det bara en tidsfråga innan uttalandet skulle bita henne i baken.

I november släppte polisforskaren Stefan Holgersson en rapport som handlar om polisen och offentlighetsprincipen, och då hade han använt Linda H Staaf som exempel på hur svårt det är att få ut offentliga handlingar från polisen. Efter mycket stångande med ovilliga poliser och med hjälp av okonventionella kanaler kunde han till slut visa att Staaf inte alls var polis.

När rapporten släpptes ryckte polisens presschef Per Ek ut och berättade för Sveriges Television att Staaf aldrig påstått att hon är polis. Det var bara Svenska Dagbladet-journalistens påhitt. Staaf har aldrig ljugit om den saken, var Eks budskap.

Men säkra källor har berättat för Morgonposten att Staafs lilla lögn finns inspelad på band, så man kan nog gissa att SvD tog kontakt med Per Ek för att fråga vad han höll på med. Tidningen ändrade heller inte i artikeln.

Från presschefen Per Ek hördes sedan en annan berättelse. Nu var det i stället så att Staaf hade läst in lite kurser, så de räknade henne som polis ändå.

I början på juli uppmärksammade också Stoppa Pressarna Holgerssons rapport, och gick igenom märkligheter i Staafs beteende.

För att ett kunna tränga djupare ringde Morgonposten upp Stefan Holgersson, som hållit sig uppdaterad:

– Det finns inget beslut på att hon har polismans befogenhet. Hon har heller aldrig gått polisutbildningen. jag har tagit kontakt med alla universiteten. Hon har inte gått den. Hon har gått en tvåveckors kurs för att vara en polischef i beredskap.

Staaf har även setts bära vapen till sin polisuniform, och hon har låtit sig fotograferas i utstyrseln. Enligt henne själv händer det att hon följer med radiobilar som patrullerar i yttre tjänst.

– Hon har haft uniform på sig och åkt polisbil, och om hon inte är polis så gör hon sig skyldig till föregivande av allmän ställning. Hon har inte jobbat som polis utan har varit medföljande. Det spelar ingen roll. Folk uppfattar ändå henne som polis, konstaterar Holgersson.

Linda H Staafs kvalifikationer

Att Staaf skulle göra sig skyldig till föregivande av allmän ställning är inte Stefan Holgerssons enda kritik. Han är docent i utveckling av informationssystem och har varit polis i 30 år. Samtidigt som han tjänstgör som polis är han forskare på Linköpings universitet. Han menar att Staaf saknar kvalifikationer för att vara underrättelschef för den svenska polisen.

Vad är anmärkningsvärt med att hon fick tjänsten som underrättelsechef?

– Det är att en person med i princip ingen erfarenhet av operativ verksamhet hamnar på en av polisens mest centrala befattningar. Det skulle aldrig förekomma i försvarsmakten eller i andra länder.

– Det här får följder. Det är bara att se vad rikspolischefen sa med anledning av påskupploppen, att det inte fanns tillräckliga underrättelser, som han uttryckte det.

Rikspolischef Anders Thornberg sa efter påskupploppen att polisen saknade underrättelser under påskupploppen. När uppgifter kom fram som sa att det visst fanns underrättelser gick han ut och ändrade sig. Då hade de underrättelser, men visste inte att det kunde bli så våldsamt som det blev.

Du kopplar det direkt till henne? Är det hennes bord?

– Det är hon som ansvarar för underrättelsetjänsten i Sverige. Om inte den fungerar så är det hennes ansvar.

Du som själv är polis, och har kontakt med många poliser, vill man ha chefer som inte kan arbetet och som inte själva är poliser?

– Det är ett väldigt problem om chefer som har ett operativt ansvar inte själva har en operativ kunskap och har den erfarenheten. Sedan kan det vara chefer på juristenheten och på kommunikationsavdelningar, och HR och så vidare. Det spelar ingen roll. Men Staaf var biträdande chef för påskupploppen på nationell nivå. Hon har ingen utbildning i särskild polistaktik.

Poliserna på marken behöver ju ha förtroende för ledningen. Jag antar att det märks i ett skarpt läge om ordergivningen brister.

– Absolut. Det är klart att det är tydligt om det är någon som har erfarenhet och kan saker. Det märks i hur något leds och styrs.

Staaf anställdes på polisen i Norrköping 2004 eller 2006, som sakkunnig i ekobrottsutredningar. Själv säger hon 2004, men enligt Holgersson visar offentliga handlingar att det var 2006. Hon arbetade sig upp i organisationen och blev chef för en intern service- och ekonomienhet. Det var där hon arbetade när tjänsten som nationell underrättelsechef utlystes 2015.

I sin rapport från november förklarar Holgersson att hon inte nådde upp till fyra av de fem kraven som en sökande borde ha, men också att hon inte klarade ett krav som en sökande måste ha – kravet att ha ingått i en strategisk ledningsgrupp.

Då sammanföll två saker. Ansökningstiden råkade förlängas samtidigt som Linda H Staaf blev befordrad till ekonomidirektör för polisregion Öst (en tjänst som inte utlystes offentligt). I den positionen fick hon ingå i en strategisk ledningsgrupp. När den nya ansökningstiden gick ut hade hon fyra månaders erfarenhet av strategisk ledning.

– Det är ett strukturellt problem när det gäller tjänstetillsättningar, och det har det varit ett längre tag. Det är mer godtycke nu än tidigare, och en större andel vänskapsrekryteringar, säger Stefan Holgersson.

Ansvarig för rekryteringen 2015 var dåvarande chefen för Noa, och ställföreträdande rikspolischef, Mats Löfving. Fram till 2012 var han länspolismästare i Östergötland.

I december släppte Holgersson en annan rapport, tillsammans med Johanna Westman, som bland annat anklagar polisen för att framställa sitt resultat som bättre än det är.

Operationen Trojan Shield blev en nyhet i juni förra året, och då framträdde Linda H Staaf på presskonferenser och i intervjuer, där hon berättade hur många polisen hade gripit och att man förhindrat tio mord genom att kunna avlyssna de kriminellas kommunikation. Holgersson och Westman grävde i saken, och skriver i rapporten att antalet gripna och häktade överdrevs, och antalet förhindrade mord var i realiteten noll. Åtminstone kunde inte polisen förklara vilka ärenden som avsågs.

Linda H Staafs framtid

När undersökte tillsättningen av henne, så fick du luta dig mot andra källor inom polisen för att få fram de uppgifter du behövde. Fick du god hjälp?

– Ja, det stämmer. Det finns människor – även sådana som gillar henne som person, ska sägas – som tycker att det är väldigt problematiskt att hon utsågs som chef. Det är människor som är upprörda över principen över hur tjänster tillsätts. Det är sådana som har hjälpt mig.

Holgersson förklarar att det finns strukturella problem med rekryteringen till högsta polisledningen. Chefer rekryteras från sidan, ofta helt utan polisiär kompetens, och tjänsterna är tidsbegränsade. Om man vill få ett förnyat uppdrag så kan det vara bäst att hålla inne med kritik eller avvikande åsikter.

– Staaf är bara ett exempel, men ett väldigt tydligt exempel, på hur chefsrekrytering inte ska gå till. Och också ett tydligt exempel på vad konsekvensen blir av felaktiga chefsrekryteringar.

– Hon är också ett tydligt exempel på att man inte tar konsekvensen av det, trots att det är uppenbart att det fått negativa konsekvenser.

Vad skulle den konsekvensen vara?

– I andra länder får ju människor gå när de misslyckas. I Paris och på andra platser får ju polischefer lämna när saker inte funkar.

Vi pratade om Linda H Staafs insats under påskupploppen, är det sådana saker du menar?

– Bland annat, ja.

Hade hon varit fransk underrättelsechef hade hon fått gå, är det vad du säger?

– Ja. Med tanke på vad rikspolischefen sa, att det saknades underrättelser. Om man ser de bristerna så fortsätter man ju inte med samma besättning.

Nationella polisledningen

Vilket ansvar har rikspolischefen Anders Thornberg?

– Han har det högsta ansvaret, givetvis, för att saker inte funkar. Han har ju hoppat in från sidan, men tittar man på chefsgarnityret som är runt omkring honom så är det många som har varit i den här chefskretsen väldigt länge. Och när saker inte funkar måste man nog fundera på att byta besättning. Vi måste ha en nystart här. Då hjälper det kanske inte att sparka en rikspolischef, eller hur?

Kan inte han byta ut dem?

– Ja, han kan göra det, men det har han inte gjort. Han kör ju samma spår. Då blir det i sig ett problem, när inte han är beredd att ta tag i saker. Då måste man ha tag i någon som är beredd att göra stora förändringar, för att få en bättre fungerande polis. När inte han är beredd att göra det, då kan ju inte han vara kvar i en sådan position.