Kyrkan i Mönsterås har valt att ta in väktare vid stora sammankomster. Besökarnas väskor kontrolleras. Det är på grund av det växande terrorhotet mot kyrkor i Sverige. Samtidigt har antalet islamister i landet växt enorm de senaste åren. 2010 fanns det 200, i nuläget handlar det om tusentals.

Kyrkoherde Magnus Johansson säger till SR ”Jag har ingen anledning att inte ta det på fullaste allvar.” Johansson refererar också till MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som säger att kristna gudstjänster är en måltavla.

Stiften i Växjö och Linköping har rått pastorerna att fortsätta vara ”öppna men vaksamma”. Svenska kyrkan har också centralt skapat ett utbildningspass på temat terrorhot, med beredskapshandläggare i stiften.

I maj greps två bröder i Tyskland, misstänkta för att ha planerat terrordåd mot en svensk kyrka. Motivet var enligt åklagarämbetet de koranbränningar som utförts i Sverige.

Mest kända är de som utförts av politikern Rasmus Paludan, dansk-svensken som är partiledare för Stram Kurs i Danmark, och även ställde upp i riksdagsvalet 2022.

Bröderna är medborgare i Syrien, 28 och 24 år gamla. De greps i Hamburg respektive en mindre stad i Bayern. Man har granskat brödernas digitala kommunikation, och där förstått att planen var att slå till mot en kyrka i Sverige.

Bröderna heter Anas Kiwan och Ahmad Kiwan, och tros ha köpt kemikalier för bombtillverkning på Ebay. Säpo vill inte kommentera uppgifterna, med hänvisning till att det är en del av det operativa arbetet.

Hur länge man kommer ha väktare vet inte Johansson, men det kan komma nya besked från MSB som ändrar läget. Reaktionerna har varit blandade, säger han till SVT. Vissa har visat förståelse, andra tyckt det är obekvämt.

2016 mörades en fransk präst av en IS-terrorist. 84-årige Jacques Hamel höll mässa i kyrkan Saint-Étienne-du-Rouvray i Normandy. Två beväpnade män tog sig och skar halsen av honom, innan de själva blev ihjäl skjutna av polisens elitstyrka.

Förövarna var Adel Kermiche och Abel Malik Petitjean, som svurit trohet till Islamiska Staten i Irak och Levanten. IS-affilierade Amaq News Agency skrev sedan att mordet utförts av två ”soldater” och var en del av IS motoffensiv i Syrien.

Redan 2017 varnade Säpo för att det finns tusentals våldsbejakande islamister i Sverige. Det var dessutom en dramatisk ökning åren innan dess. År 2010 fanns det runt 200 i landet, men siffran har mångdubblats flera gånger om. Det är ett nytt normalläge, rapporterade SVT då.

Adidas lanserar kampanjen Från soluppgång till solnedgång, inför ramadan. Syftet är att hjälpa till med tips och råd till muslimer hur man håller igång träningen under fastemånaden ramadan, skriver Resumé. Adidas har tagit fram kampanjen med pr-byrån Obeya. Partners till kampanjen är Svenska Fotbollförbundet, Svenska Basketförbundet och Marathongruppen. På kampanjens hemsida står det att det finns en miljon muslimer i Sverige, och information finns förutom på svenska och engelska också på arabiska.

Enligt Redwaan Hossain som är Brand Comms Manager på Adidas är informationen om hur man tränar under ramadan fragmenterad. Många muslimer som fastar och vill hålla igång träningen vet inte hur de ska göra det.

Muslimska idrottare kommer i kampanjen berätta hur de lägger upp sin träningsrutin under ramadan. Där finns också tips till tränare hur muslimer ska coacha fastande muslimer.

I videon som Adidas lagt upp på Youtube kan man se många kvinnor och flickor som bär slöja. Tjejbasketlaget Vision Generation Ball är med i kampanjen och intervjuas på Basket.se.

Där beskriver spelarna i laget Manur Khalafalla och Zahur Said vad de uppfattar är en kunskapsbrist om ramadan. Och att det är en självvald fasta.

Folk har målat upp fastan som en dålig grej, något man blir tvingad till. Jag kommer ihåg att folk i skolan tvingade mig att äta och hotade med att ringa mina föräldrar om jag inte gjorde det. Man känner att folk inte bryr sig om en överhuvudtaget fram tills dagen man fastar och man försöker att inte påverkas av det men på något sätt känner man ändå att man inte orkar gå till skolan nästa dag, säger Khalafalla.

Om man är trött vilken annan dag som helst på året så är det ingen som säger något, men om man är trött när man fastar så säger folk direkt ”åh din mamma tvingar dig. Stackars dig”. Men det är ingen som tvingar mig. Jag hade kunnat sluta om jag inte trodde på det här. Och jag fattar inte heller när mitt liv blev gemensamt med hela samhället, säger Said till sajten.

På VSG:s Instagramkonto finns bilder på deras olika ungdomslag. Flera flickor som spelar i U13-laget bär slöja, alltså barn från 13 år och nedåt.

Nabil Bahoui, fotbollsproffs känd från bland annat AIK och BP, är med under flera sekvenser. Kommentarerna till videon är av blandad karaktär. Vissa utropar sitt stöd till kampanjen. Andra säger sig nu totalt bojkotta Adidas.

https://www.youtube.com/watch?v=O_9zlvTV77M

Texten i videon läses upp av Marouf Hussain som 2016 kom trea i tävlingen ”Ortens bästa poet”.

https://twitter.com/Maroufhussain1/status/630042419854213121

I december 2015 gjorde han en video där han kommenterade terrorattacker som skett. Han menar att liv inte värderas lika, utan att västerlänningar är mer värda än mörkhyade.

Terrorism tillhör inte en religion, menar han, utan är en egen sorts övertygelse som galna människor har. Alla kan vara offer, muslimer, kristna, män och kvinnor, säger han. Och tillägger att 250 000 människor dödats av ”västerländska bomber och drönare” i Syrien.

https://www.youtube.com/watch?v=J1_9njmDZpk

https://twitter.com/Maroufhussain1/status/614777997271375872

Adidas är ett multinationellt klädesföretag med säte i Tyskland. Nyligen publicerade man sina siffror för fjärde kvartalet 2022, då man gick back 7,2 miljarder kronor. Främst på grund av att man bröt kontraktet med Kanye "Ye" West, efter en kontrovers där han uttalat sig kontroversiellt och beskyllts för antisemitism.

I 20 år har han arbetat på sin doktorsavhandling om hur Muslimska Brödraskapet försöker erövra maktpositioner – i världen, i Europa – men framförallt har han inriktat sig på utvecklingen i Sverige.

20 år är en lång tid, och många har tisslat och tasslat om att han aldrig kommer att bli klar.

Men nu är Sameh Egyptson färdig med sin avhandling Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige.

Han försvarar fredagen 10 februari sin avhandling i Lund. Det är då han ska bevisa sin tes att islamister från Muslimska brödraskapet infiltrerat det svenska samhället genom att skaffa sig positioner i partier, organisationer och föreningar – och genom att framgångsrikt skaffa sig bidrag från skattebetalarna.

Det kommer att bli bråk. I sin 740-sidiga avhandling namnger Egyptson muslimer som medvetet dolt sina avsikter och åsikter för att kunna skaffa sig en position i Sverige – men även svenskar som på olika sätt underlättat infiltrationen lyfts fram.

På universitet räknar man med att det kan bli mer än hårda ordväxlingar under mötet – och man har vidtagit säkerhetsåtgärder, och även spärrat av vissa delar av byggnaden där disputationen hålls. Evenemanget direktsänds via Facebook och kan ses här.

Vi kommer att följa det och fortlöpande kommentera.

Intervju: "Det är en fråga om demografi"

Jag hörde nog till dem som undrade om han någonsin skulle bli färdig. Men när jag nu ser resultatet är jag imponerad, säger en person till Morgonposten. Han var i mer än tio år verksam i de muslimska miljöer Egyptson beskriver i avhandlingen – men har sedan länge lämnat dem bakom sig.

Hur pass unik är den här avhandlingen?

Hans teser är inte på något sätt nya. De har framförts tidigare genom åren i rapporter – professor Aje Carlbom har gjort det, och utanför Sverige har vi till exempel Lorenzo Vidinos forskning.

Inget nytt alltså?

Jo, trots allt är det det något nytt bara genom den enorma mängden material Egyptson samlat på sig under två årtionden om brödraskapets verksamhet i Sverige. Tesen är inte ny, men den har inte tidigare framförts med så många indicier när det gäller situationen i Sverige. Ingen kan efter det här tvivla på att Islamiska förbundet i Sverige är en del av Muslimska brödraskapet.

Ingen?

De som vill förneka att brödraskapet infiltrerat det svenska samhället kommer förstås att skjuta in sig på mindre sakfel, typ: ”… men det namnet är felstavat”.

Men ligger det inte en fara i det? Så fungerar ju makthavarnas dementimaskin i Sverige. Man säger att ”om han inte kan få den här detaljen rätt” hur kan man då lita på något annat han säger.

De försöken görs säkert, men som sagt, materielet är så omfattande, det är ett berg av indicier som visar vad brödraskapet lyckats med i Sverige. Jag själv förekommer här och där i avhandlingen – och allt stämmer när det gäller mig.

I avhandlingen driver ju Egyptson tesen att brödraskapet befinner sig i kris – i världen och Sverige, stämmer det?

Det gör de på flera plan. Forskare och journalister ute i världen har fått upp ögonen för vad de brödraskapet gjort – byggt upp islamistiska strukturer mitt i västerländska samhällen. Brödraskapet börjar stöta på patrull. Samtidigt har de börjat förlora en del av sina positioner i maktens korridorer i den muslimska världen.

Skapar inte det har spänningar och motsättningar i brödraskapet – vilken väg ska man välja för att kunna fortsätta bygga ut sina positioner?

Ja, brödraskapet har dessutom lite svårt numera att framstå som den coola, sanna islamismen. De har ingen riktig streetcred. Deras ledare är tråkiga ingenjörer som är bra på att bygga moskéer, men det är salafisterna som har de eldfängda gatupredikanterna.

Det finns konkurrens och motsättningar, samtidigt får man inte glömma bort att de samverkar, det finns olika falanger i brödraskapet, även salafister. Men det är den islamism som dominerar i brödraskapet som är bäst på att infiltrera västerländska samhällen som Sverige. De vet vid vilka tillfällen de ska säga saker som att de är för demokrati och jämställdhet för att få bidrag från staten och få positioner i samhället. Men inåt, i den egna rörelsen är budskapet ett annat. Man kan uttrycka det som att de får bidrag av staten för att hjälpa till att integrera muslimer, men använder bidragen för att bygga ett parallellt samhälle.

Men om kranen stängs av? Om de inte får mer pengar från skattebetalarna?

Jag vet inte exakt hur de som organisation reagerar. Men de är skickliga. Jag fruktar att de hittar nya vägar, och det finns alltid krafter i Sverige som är beredda att hjälpa till – av olika skäl. Stängs strömmen av bidrag skapas det antagligen nya organisationer, nya namn, nya organisationsnummer.

Så brödraskapet kommer att leva kvar, men i nya förklädnader?

Ja. Ska man förstå varför det blir så måste man sluta fixera sig vid koranen och islam som religion. Det är mer en fråga om demografi. Människor med rötter i den muslimska kulturkretsen är en ständigt växande grupp i Sverige. För många av dem är inte islam det som definierar dem i första hand, andra saker kan vara viktigare. Men själva antalet, och att de de delar kultur, värderingar och seder gör att brödraskapet kommer att kunna leva kvar. Jag kan bara se återvandring som en lösning. Demografin måste förändras.

Och om det inte blir en återvandring?

Då är det mycket möjligt att vi får se de hårdföra salafisterna växa i betydelse. Sverige har haft ett stort inflöde av nya grupper som varit mer begränsade i antal tidigare. Många shiamuslimer från Irak och Iran, samt hazarer. Samtidigt ökar antalet muslimer som är födda i Sverige, de har svagare band till föräldrarnas hemland, men tillhör den muslimska kulturkretsen. Det är inte givet att brödraskapet kan fungera som en enande faktor för så många kulturellt olika grupper från den muslimska kulturkretsen – och det gör att salafister kan växa sig starka, de står för islam – men samtidigt för en möjlighet att kliva ur de gamla sammanhangen. Att identifiera sig som något nytt.

Men det innebär ökad risk för terror och våld?

Ja, och den risken minskar inte av att faran finns för att personer från de gängkriminella miljöerna söker sig till salafismen. De blir religiösa, kanske lämnar de knarkförsäljningen bakom sig – men de kommer att ha kvar sin kunskap om hur man skjuter och spränger.

De så kallade fredsbevarande trupperna som FN fortsätter att stationera i Demokratiska republiken Kongo lämnar efter sig övergivna barn i stor omfattning. De unga tonårsflickorna, ofta i åldern 14 till 15 år, som byter sex mot pengar eller gåvor från de kåta killarna i blåa hjälmar lämnas sedan att själva ta hand om frukterna av dessa utbyten.

Ett annat vanligt förekommande scenario är att FN-soldater inleder förhållanden med de lokala kvinnor som värvas för arbete på förläggningarna, exempelvis som städerskor. När FN-soldatens tjänstgöringsperiod når sitt slut lämnar han förhållandet, ofta utan att över huvud taget informera sin förmodade partner om detta. Resultatet är att en stor del av barnen i de områden de kåta blå är stationerade i lever med ensamstående unga mödrar som har svårt att få livet att gå ihop ekonomiskt.

FN-insatsen Monusco har naturligtvis regler som förbjuder sexuella relationer med minderåriga och förbud mot att betala för sexuella tjänster. Samtidigt har problemet växt till en nivå där Monusco betalar skolavgiften för de barn dess soldater lämnar efter sig. Man känner alltså väl till hur deras soldater roar sig på lokalsamhällets bekostnad.

Då soldaterna sällan delar sin rätta identitet med de kvinnor de inleder sexuella relationer med blir det svårt för kvinnorna att få den utlovade skolpengen betald av Monusco.

FN har lovat att lämna Demokratiska republiken Kongo i förtid, före den planerade reträtten 2024. Detta har vi avhandlat i artikeln Sexturister i blåa hjälmar.

Sydafrika och Moçambique

I Sydafrika har president Cyril Ramaphosa utlovat en utredning efter en film som visar hur soldater slänger en man i en brinnande hög av skräp. På filmen kan man se en soldat med den sydafrikanska flaggan på uniformen. Sydafrika har soldater på plats i Moçambique för att bistå landet i kampen mot islamistiskt våld.

De sydafrikanska soldaterna i Moçambique ingår i Southern African Development Community Mission in Mozambique (SAMIM) som placerats ut i vissa distrikt i Cabo Delgado-provinsen. Orsaken var den ökande islamistiska terrorismen som i stor utsträckning drabbar kvinnor och barn i området.

Soldater från åtta olika stater i södra Afrika ingår i insatsen som sjösattes i juli 2021. Soldaterna kommer från Angola, Botswana, Demokratiska republiken Congo, Leshoto, Malawi, Tanzania, Zambia och ovan nämnda Sydafrika. All denna trupp samarbetar med försvarsmakten i Moçambique. Hittills har insatsen verkat ge en hel del positiva resultat då man har lyckats återta kontrollen över flera byar och beslagtagit vapen och annan krigsmaterial.

Att trupper har lyckats återta byar och områden omkring dessa har också resulterat i att människor som flytt islamisternas våld har vågat återvända till sina hem och att transportvägar mellan byarna nu är betydligt säkrare att vistas på.

I sin framfart att skydda civilbefolkningen har nu alltså soldater fångats på video hivandes kroppar på brinnande sophögar kommit till kännedom för omvärlden. Amnesty International har naturligtvis uttalat sig och säger att säkerhetsarbetet i området inte ”måste komma till kostnaden av mänskliga rättigheter”.

I den på sociala medier spridda filmen kan man identifiera den sydafrikanska flaggan på en soldat som inte är handgripligen inblandad i själva händelsen utan står bredvid och filmar det hela med sin mobiltelefon. Vilket också naturligtvis är på vilket vis filmen har kommit till. Men nu vill alltså Sydafrikas president Ramaphosa stämma i bäcken och utreda vad hans lands soldater egentligen sysslar med i vad som kan vara Afrikas just nu mest anonyma krig.

Kenya

I Kenya har ett av alla dessa ständiga mord lyckats få media att skriva spaltkilometrar och att gå vilse i logiken under tiden de skriver tills tangentborden glöder. Hbtq-aktivisten Edwin Chilobas kropp hittades uppstyckad i en låda bredvid en väg och genast var media igång med spekulationerna. Redan samma dag som lådan med kroppen påträffades kunde tidningarna berätta om hur utsatta hbtq-människor var och hur detta hat mot allt hbtq nu hade resulterat i mordet på Edwin Chiloba.

Upprördheten och indignationen i pressen var i topp under några dagar när man beskrev hur Chilobas kropp blivit behandlad och misshandlad. USA skickade tekniskt stöd för att hjälpa till att söka spår via Chilobas mobiltelefon. Men plötsligt dog det massmediala intresset lokalt här i Kenya.

https://twitter.com/graceamondi7/status/1611116542783094787

Den huvudmisstänkte för mordet på Edwin Chiloba är hans egen partner. Ett våldsdåd begånget inom hbtq-sfären. Media kunde inte fortsätta att pumpa ut artiklar om utsatthet och hat längre och nu rapporteras fallet ur samma vinkel som alla andra mord. Om den huvudmisstänkte Jacktone Odhiambo är skyldig till att ha strypt, plockat ut ögonen och sedan styckat Edwin Chiloba blir polisen och domstolens sak att reda ut men lokalpressen är inte lika upphetsad längre.

Nyhetsmedia i väst passar dock på att pumpa ut artiklar om hbtq-gemenskapens utsatthet med anledning av mordet på Chiloba. Det senaste jag läste var en artikel från Reuters som hävdade att mordet på Chiloba är ett bakslag för transpersoner i Nairobi. De hänvisar till den kenyanska lag som kan ge utövandet av homosexuellt samlag 14 år i fängelse. Naturligtvis betonar Reuters att det är en lag som lever kvar från kolonialtiden. Att Kenya har haft ett drygt halvsekel på sig att ta bort den lagen men inte är intresserade av att så göra, det nämns naturligtvis inte alls.

Reuters hoppas nog att ingen i väst orkar sätta sig in i fallet och att läsaren av artikeln skall tänka att det är synd om hbtq-rörelsen som utsätts för hat utifrån. Att det mesta hatet rörande hbtq-gemenskapen kommer inifrån är en insikt som inte lär bli comme-il-faut än på länge.

Zimbabwe

Det dysfunktionella Zimbabwe fortsätter att excellera i misskötsel och misär. Inför det kommande valet ökar märkligt nog som tidigare våldet mot oppositionella. Det ledande oppositionspartiet Citizens Coalition for Change (CCC) som har ett starkt stöd i mer urbana områden får allt som oftast se sina anhängare på landsbygden drabbas av politiskt motiverat våld.

Det ledande, och sedan det socialistiska upproret enda styrande, partiet Zanu-PF gör vad de kan för att inte deras utlovade demokratiförsök skall utmynna i något som kan liknas med demokrati. Därför har man fiffigt nog infört regler för hur politiska partier får hålla möten. Ett parti som vill hålla offentliga politiska sammankomster måste anmäla detta till de av Zanu-PF styrda myndigheterna två veckor innan evenemanget skall gå av stapeln.

Som av en slump brukar detta innebära att flera politiskt aktiva ledare och funktionärer i oppositionspartierna råkar ut för våld, inte sällan dödligt sådant, och andra lika märkliga och olyckliga sammanträffanden som försvårar dessa politiska sammankomster.

I lördags sköt polis in tårgas i en lokal där CCC höll ett möte och passade också på att arrestera 25 partimedlemmar, inklusive två parlamentsledamöter. Man hann också med att spöa upp några deltagare rejält innan de packades in i polisbussarna. CCC hävdar att det var ett internt valstrategiskt möte medan polisen å sin sida hävdar att det var ett lagvidrigt, "icke sanktionerat" politiskt möte. Polisens talesman Paul Nyathi säger också att han nåtts av uppgifter att flera människor hade utsatts för våld på platsen vilket ger polisen större anledning att hålla de gripna i säkert förvar under utredningen.

Att det var de gripna som utsattes för våld stör inte utredningen.

Polisen skall nu hålla de gripna i förvar tills utredningen av fallet är klart.

Då inget datum för presidentvalet är bestämt får nog oppositionen räkna med att den här utredningen kan dra ut på tiden.

”De två poliserna kallade sedan på förstärkning. En polis från en annan patrull använde sitt skjutvapen för att neutralisera angriparen”, säger en talesman för polismyndigheten i Bryssel. Han kunde sedan gripas.

”Vi har tagit över fallet eftersom det finns en misstanke om ett terroristmotiv, vilket naturligtvis måste bekräftas eller ogiltigförklaras av utredningen”, förklarade åklagarens talesperson Eric Van Duyse.

Tidigare under dagen presenterade sig mannen på en lokal polisstation, och meddelade att han skulle ”begå en attack mot poliser”. En lagman vid Åklagarmyndigheten säger att polispersonalen tog in mannen på sjukhus för en frivillig psykiatrisk observation, men han släpptes senare.

De hånade den högt uppsatte regeringstjänstemannen Abdullahi Ganduje, som påstods vara korrupt, ha tillskansat sig mark och dessutom sovit på jobbet. Åklagarsidan sa att de båda männen förtalat guvernören, och att deras agerande kunde störa den allmänna ordningen.

De erkände sig skyldiga, och straffas med 20 piskrapp vardera, böter på 250 kronor och ska dessutom städa domstolens lokaler i 30 dagar. De ska också offentligt be guvernören om ursäkt på sociala medier. Deras advokat sa till BBC News att de inte skulle överklaga domen.

Nigeria har sett en snabb ökning av Tiktok-användare de senaste åren, särskilt bland ungdomar. Dessa användare hånar ibland offentliga personer, inklusive regeringstjänstemän, genom att klippa ihop bilder eller videor, ofta för att skapa små lustspel som lockar många följare till deras konton.

En granskning av Aftonbladet visar att riksdagsledamoten Leila Ali Elmi har haft 17 betalningsförelägganden hos Kronofogden sedan 2019. Detta är särskilt beklämmande då hon är suppleant i skatteutskottet. Hennes grundarvode är 71 500 kronor i månaden.

Elmi blev känd när hon tack vare personkryss blev invald i riksdagen för Miljöpartiet 2018. Hon valdes in i partiledningen för Miljöpartiet 2021. Flera toppar inom partiet hade då aldrig träffat henne. Hon stod på plats 21 på listan och fick 1 467 personkryss. 900 fler än partiets lokala ordförande Anna Sibinska. Hon blev anklagad för att ha kommit in via klanväljare, men hävdade bestämt att så inte var fallet.

Hennes karriär som riksdagsledamot började med ett rejält misstag i kammaren. När det var omröstning om statsministern fick hon inte upp bordsskivan på sin plats. Därför hann hon inte trycka på knappen, och blev en av tre som räknades som frånvarande under omröstningen.

Politikern Elmi

Elmis främsta plattform för att nå ut är hennes Facebooksidor. Där blandas inlägg på svenska och somaliska om vart annat. Det är tydligt att Almis primära väljargrupp är somalier och sakfrågorna hon skriver om är nästan uteslutande kopplade till deras intressen. När det börjat närma sig valet har inläggen på ena sidan i princip helt övergått till att vara skriva på somaliska.

Hon har skrivit en debattartikel i Expressen där hon inte vill att staten omhändertar språksvaga barn. Utspelet kom från Liberalerna och handlade om att göra obligatoriska språktest på BVC vid 2,5 års ålder. Det hon och medskribenterna reagerar starkt på är att barn ska kunna omhändertas om föräldrarna inte sätter dem i förskola.

Det finns sedan tidigare en utbredd misstro bland vissa muslimska invandrargrupper mot sociala myndigheter. Där påstås det att socialtjänsten kidnappar muslimska barn.

I slutet av juni tog hon emot en delegation från Somalias hälsoministerium i riksdagen. Tidigare samma månad hyllade hon Somalias nyvalda president Hassan Sheikh Mohamud:

”President, vi är på ditt tåg, led oss med mod, tålamod och kärlek till ditt folk och fosterland. Må Allah hjälpa dig, må Allah skydda dig i ansvaret.”

Mohamud gick in på sin andra mandatperiod som president. Han utsåg Hamza Abdi Barre till premiärminister, som i sin tur utsåg Mukhtar Robow som minister för religionsfrågor. Robow är medgrundare till islamisterna al-Shabaab och hade ett pris på sitt huvud om 50 miljoner kronor satt av USA.

Han är inte längre del av al-Shabaab men hans politiska karriär ses som problematisk. Att lämna terrororganisationen kan i förlängningen innebära en plats i regeringen. Elmi har beklagat utnämningen, men inte vidare kritiserat president Mohamud.

När hon var färsk riksdagsledamot visade det sig att hon tidigare delat ett inlägg där journalisten Joakim Lamotte kallades bland annat rövhatt och parasit. När hon fick kritik sade hon först ”so what, det var ett intressant inlägg i en viktig debatt” men hon ändrade sig sedan och tog avstånd från språkbruket. Hon försvarades av Miljöpartiets gruppledare Jonas Eriksson, som menade att hon behövs i svensk politik då hon brinner för frågor om jämlikhet och klimat.

Det är ofta svårt att avgöra med exakthet vad Elmi menar, då autoöversättning från somaliska inte fångar in alla nyanser. Hon vill inte bli jämförd med Amineh Kakavabeh, som hade en pro-kurdisk agenda i riksdagen i Nato-frågan. Tanken på att hon blivit satt i samma situation och haft en somalisk agenda, menar hon är en attack på hennes ”symbolik och min religion!”.

I ett inlägg om ojämlikhet inom sjukvården står det att ”Somalier är den mest rasistiska etniska gruppen i Sverige!”. Det bör tolkas som att hon menar att gruppen är den som är mest utsatt för rasism. Att inte ha inläggen på båda språken gör en granskning svårare.

I en intervju med CNN efter Påskupploppen gör hon flera uttalanden om Rasmus Paludan. Enligt Elmi vill Paludan utrota islam och anser inte att muslimer är människor. Hon menar också att islamofobi är ett stort problem för muslimer i Sverige och att det är islamofobiskt att förbjuda hijab i skolor. Hon påstår också att våldet under upploppen inte stödjs av muslimer i Sverige.

Hon påstår också att Paludan använder sig av ”kryphål” i lagen om yttrandefrihet för att diskriminera och hata. Hon vill se en översikt över lagen så att personer som Paludan inte ska kunna göra detta. I inlägget kan man också läsa ”Jag har många anklagelser från Koranen att mannen som brände rasisten”, vilket är ännu ett exempel på hur automatisk översättning har brister.

Hon vill inte se kriminalitet som ett invandringsproblem utan ett problem för hela samhället. Hon påstår att ungdomar i orten rappar som samma saker Ebba Grön sjöng om på sin tid. Någon referens till klanproblem har vi inte hittat i vår granskning,

Kritiken mot Sverigedemokraterna är återkommande inslag. Elmi lyfter fram Rickard Jomshofs uttalande om islam som en ”avart till religion” och säger att partiet hatar muslimer.

Även Socialdemokraterna får en känga och anklagas för att följa sitt danska systerparti (Elmi skriver broderparti). Hon anser att Socialdemokraterna svikit sina tidigare flyktingvänliga ideal, och närmat sig Sverigedemokraterna retoriskt. Men att Sverigedemokraterna är mer öppna med sina ståndpunkter:

Hyenan som är tyst är bättre än den som är tyst. Sverigedemokraternas ursprung är rasister och vi ser deras rasism varje dag i deras politik men det värsta är att de hatar dig och sedan bedriver politik som är din fiende och förväntar sig ändå att du ger dem din röst.

Över lag så är kritiken mot ”högerextrema” partier genomgående och någon form av kritik mot invandrare eller invandringspolitik uteblir. Hennes förslag handlar främst om olika satsningar på arbetsmarknad och sociala insatser. Hon är också kritisk mot friskolor där det går främst svenska barn, och vill blanda klasser mer. Hon påstår också att blandade klasser leder till bättre språkutveckling för barn som inte har svenska som modersmål.

Hon tar fortsatt avstånd från kampanjen mot Socialtjänsten och även Partiet Nyans, som hon menar på falska grunder vill locka somaliska väljare. Men utspelen går alltid hand i hand med hur mycket islamofobi och rasism muslimer möter i Sverige.

I mars tog hon, riksdagsledamoten Johan Andersson (S) och statsminister Magdalena Andersson emot föreningen Världens mammor i riksdagen. Nästan alla i föreningen var av utländsk härkomst och bar hijab.

När Högsta domstolen i USA ändrade abortlagstiftningen och gav tillbaka den till delstaterna sade hon att ”världen rör sig i en mörk återvändsgränd”. Hon menade då att vita kvinnor har privilegier som hotas, och frågar sig hur det nu blir för muslimer och minoriteter ”vi med pigment”. I Elmis värld är en Moderat regering med stöd av Sverigedemokraterna en del av en fascistisk våg i världen, där kvinnors rättigheter hotas.

Någon självkritik verkar inte finnas, då hon tydligt riktar in sig till en etnisk väljargrupp av somalier. Men kallar etnonationalism för ett hot.

Våldet mot kristna i Nigeria ökar, speciellt mot präster. Enligt Armed Conflict Location and Event Data Projekt har det ökat med 21 procent under 2021, jämfört med 2020. Detta följer också trenden av ett ökat politiskt motiverat våld mot civila över lag. Mellan januari 2020 och juli 2022 skedde det 99 attacker mot präster och andra representanter för kyrkor.

Dussintals dog vid en attack mot en katolsk kyrka i Ondo i juni. Nigerianska staten skyllde dådet på IS-terroristernas västafrikanska gren. Men ingen har officiellt tagit på sig dådet. Att präster specifikt är måltavlor lägger också en till dimension av problem. Många som tillfrågats vill inte prata med journalister från Al Jazeera, med hänvisning till sin egen säkerhet.

Så sent som i augusti kidnappades fyra nunnor som var på väg till Flodstaten i Nigerdeltat. Polisen fritog nunnorna efter några dagar men ville inte säga om det krävdes en lösensumma. Det finns tecken på att just kidnappningar mot lösensumma har blivit något av en egen nisch i nigeriansk kriminell verksamhet.

Den mest kända terrororganisationen i Nigeria är Boko Haram. IS-terroristernas västafrikanska gren bröt sig loss ur Boko Haram 2016. Man har sitt högkvarter i Kaduna i nordligaste delen av Nigeria.

Den nordligaste delen är också den farligaste med 32 attacker mot präster sedan 2020. Den minst farliga är den sydvästra delen. Enligt Polycarp Lubo, ordförande för en avdelning av landets kristna samarbetsorgan CAN, är prästerna själva inte rika. Han kan därför inte svara på varför präster och pastorer nu blivit måltavlor.

Tidigare har den främsta måltavlan för kidnappningar varit skolbarn. En orsak till skiftet mot mål som präster är att öka legitimiteten för milisgrupperna som utför dåden. Att man stängt skolor i utsatta områden av säkerhetsskäl kan också spela in. Dessutom får man väldigt mycket uppmärksamhet, både lokalt och internationellt.

Inget hindrar milisgrupperna från att röra sig mot nya mål, det är därför mycket viktigt att prästerna får beskydd. Det säger Malik Samuel, som arbetar för Institute of Security Studies i Abidjan.

Katolska kyrkan är värst drabbad, av 120 präster och andra som utsatts hör hälften till dem. Kyrkan har inte officiellt kommenterat kidnappningarna men tros betala lösensummorna. Enligt Lubo betala alla kyrkor i landet lösensummorna, trots umbäranden för både kyrkor och familjerna till kidnappade präster.

Lubo menar att detta är en form av förföljelse mot kristna i Nigeria. Enligt källor till Al Jazeera handlar det bara om kyrkornas förmåga att betala, och inte om religiösa motiveringar. Undantaget är Boko Haram och andra islamiströrelser. Samuel menar dock att situationen kan leda till en ökad konflikt mellan kristna och muslimer i landet.

Islamismen i Nigeria nu

Boko Haram svor 2015 trohet till Islamiska Staten. Åren efter följde stora konflikter där en koalition av västafrikanska länder slog tillbaka, i vissa områden som Boko Haram erövrat. 2019 påstod president Muhammadu Buhari att man besegrat organisationen, något som tillbakavisats. Man har en central organisation men också ett system av celler om drygt 300 soldater var.

2021 kapitulerade 6 000 Boko Haram-soldater i den nordöstra regionen inför Nigerias armé. Totalt har 350 000 personer dött i konflikten som startade 2009. Det har också rapporterats att ledaren Abubakar Shekau dog i maj i fjol, genom att ha detonerat en bombväst. Han var då nära att bli tillfångatagen av rivalerna i IS-terroristernas västafrikanska gren.

Ofta när Nigerias regering utropat seger har motstridiga rapporter kommit. Det återstår att se hur nära man är att besegra Boko Haram, eller om man får blodad tand av den nya lukrativa verksamheten med kidnappning av präster.

Samtidigt är Rushdies andra verk också populära, Midnattsbarnen nådde tionde plats på listan med samtida litteratur och skönlitteratur. Olika versioner av hans memoarer från 2012, Joseph Anton, som skildrade hans decennium av liv under polisskydd, upptog de fyra översta platserna på listan över religiös intolerans och förföljelse.

På Strand Bookstore i New York City rapporterade personalen också en ökning av försäljningen och intresset för Rushdies verk. ”Ärligt talat, jag upplever att folk kom hit i går för att de ville prata om hur de kände om det som hände”, sa golvchefen Katie Silvernail till AFP.

Satansverserna fortsätter kränka islamska fundamentalister. Rushdie knivhöggs i fredags av en iransk regimanhängare när han höll ett tal i New York.

”Det ser inte bra ut” sa författarens agent Andrew Wylie till The New York Times. ”Salman kommer sannolikt att förlora ett öga; nerverna i hans arm var avskurna; och hans lever blev knivhuggen och skadad.”

Polisen i New York säger till New York Post att Matar har gjort inlägg på sociala medier till stöd för Iran och dess revolutionsgarde, och för att stödja shia-extremism mer allmänt. Kanske ville han ha de 30 miljoner kronor en halvofficiell religiös organisation i Iran lovat till den som kunde mörda författaren.

Många muslimer ser fortfarande Rushdies roman som hädande, den dristade sig ju bland annat till att skämta om profeten Muhammed. Den bränns än i dag på bål i samband med muslimska demonstrationer.

För närvarande får hatfyllda brittiska terrorister dela cell med personer som dömts för något helt annat brott. Fängelsepersonalen har uppmärksammat tecken på radikalisering, och varje gång tvingats ansöka om att flytta de farliga fångarna, även för de som predikar hat.

De värsta extremisterna kommer att placeras i något av Storbritanniens tre säkerhetsfängelser. ”Jag är ansvarig för att se till att fängelser spelar en avgörande roll för att stoppa terrorister”, sa justitieminister Raab till The Sun. ”Priset för frihet är evig vaksamhet. De senaste attackerna stärker vår beslutsamhet att göra allt som står i vår makt för att skydda allmänheten.”

Liz Truss, kandidat till posten som premiärminister, lovar för övrigt att genomföra den kontroversiella Rwanda-politiken. Illegala migranter ska skickas direkt till Rwanda, istället för att få sitt fall utrett i Storbritannien.

Överstelöjtnant Paul-Henri Sandaogo Damiba ledde militärkuppen i Burkina Faso 24 januari tidigare i år. Orsaken till kuppen var officiellt att den sittande presidenten Roch Marc Christian Kaboré hade misslyckats med att stabilisera landet som sedan 2015 varit utsatta för ständiga terrorbrott från islamistiska terroristgrupper knutna till såväl al-Qaida som Islamiska staten.

Den första mars deklarerade den nya ledningen för landet att militärjuntan styr vidare under en treårig övergångsperiod då demokratiska val skall hållas. I det kommande valet skall inte någon, vare sig Damiba eller någon av de andra 25 medlemmarna i militärledningen, som deltar i juntan kunna ställa upp i valet.

Militärjuntan under ledning av Damiba verkar utåt sett arbeta för att uppnå just det som de har utsagt sig vilja uppnå, nämligen säkerhet och stabilitet för medborgarna i landet. Tidigare ledare i Burkina Faso, inklusive den tidigare presidenten Blaise Compaoré – nu levande i landsflykt i Elfenbenskusten, ser ut att få spela en roll i militärjuntans strävanden mot stabilitet. Problemet för Damiba och militären är att terrorattentaten har eskalerat enormt sedan de tog över makten i landet. I de norra och östra delarna av landet har hundratals människor mördats sedan maktövertagandet av tillsynes helt samvetslösa islamister som ger sig på by efter by på landsbygden.

Burkina Faso har på ett par år när varit ett självständigt land lika länge som de var en fransk koloni. Direkt efter att landet blev självständigt så hände samma sak som i otaliga andra subsahariska afrikanska stater, man gjorde en kraftig politisk vänstergir med allt vad det innebär av interna maktkamper, odugliga karriärister eller snabba förändringar vars efterverkningar tar årtionden att rätta till och definitiv fattigdom. Den ledare för landet som har nått mest ryktbarhet utanför landet, Thomas Sankara, ofta kallad "Afrikas Che Guevara", var också den som 1984 ändrade landets namn från Övre Volta till Burkina Faso. Liksom Che Guevara så uppträdde Thomas Sankara inte bara ständigt i uniform och basker utan älskade också att åka motorcykel.

Efter endast cirka fyra år vid makten, 1987, så tog Sankaras närmaste och mest betrodde man Blaise Compaoré över makten och Sankara avrättades. Sankaras relativt korta tid vid makten är antagligen också den enskilt största orsaken till hans legendstatus i vänsterkretsar i Afrika. För efter närmare sextio år som självständig nation så har landet gått kräftgång ekonomiskt och är i realiteten helt beroende av Frankrikes goda vilja och stora bistånd. Bomull och guld är landets två största exportprodukter men det finns mångt mycket mer av värdefulla mineraler under Burkina Fasos torra mark – men vem är villig att investera när landet inte får kontroll över islamisterna och deras terror?

Det måste anses vara ett i stort sett hopplöst uppdrag att försöka skapa säkerhet och stabilitet i ett land som man inte i realiteten kontrollerar. Så även om det ännu ser ut som om överstelöjtnant Paul-Henri Sandaogo Damiba verkligen har ett ärligt uppsåt att ta kampen för att uppnå just detta genom att nu sträcka ut handen, inte bara till tidigare ledare för Burkina Faso utan också till en motsträvig opposition, så måste man se det som ett sisyfosarbete.

Med den totala samvetslöshet och fullständiga brist på empati som terroristerna visar så hålls stora delar av de norra och östra delarna av landet i fullständig skräck. I staden Seytenga flydde regeringsstyrkor och polis staden under en attack i mitten av juni, lämnande stadens invånare helt utan försvar. De islamistiska terroristerna gick från hus till hus. Alla de fann i husen dödades, män, kvinnor som barn. Affärer sattes i brand och de som försökte fly lågorna sköts på fläcken.

De som lyckades fly, närmare 7 000 människor, varav de flesta barn, är nu hemlösa flyktingar i sitt eget land och antalet terrorattacker räknas i år att vara närmare 700.

Skall Burkina Faso ha en chans att komma tillrätta med våldet i landet och ge burkinierna stabilitet och säkerhet är man helt beroende på att grannländer som Mali också lyckas med kampen mot terrorismen.

Verkligheten är lika krass som Afrika är varmt och att Burkina Fasos framtid snarare blir kaotisk och våldsam med fortsatta regelbundna stats- och militärkupper, än stabil och säker är tyvärr det säkraste vadet i det västafrikanska spelet.

Gambia satsar på klimat

Gambia har säkrat 680 miljoner kronor från Världsbanken för att återuppliva landets turistnäring. Pengarna är menade att stödja diversifiering och klimattålighet enligt Axel Van Trotsenburg på Världsbanken. För den som har rört sig i Gambia utanför strandstråken och dansrestaurangerna i någon större omfattning de senaste åren, framstår klimattålighet närmast som ett skämt i ett land där befolkningen utanför turisternas hotelliv inte har tillgång till, eller ens bryr sig om sophantering på någon synlig nivå. Sopor ligger i drivor på Banjuls gator och på varje normalt hemman så håller man sig med ett eget privat litet sopberg som i bästa fall har en get som sköter återvinningsprocessen. Skräp in, skit ut.

Förutom det paradoxala att ge bort pengar till klimattåliga turistsatsningar till ett land som inte ens bryr sig om sophämtning så undrar man ju onekligen varför staten skall få pengarna när de flesta turistattraktionerna är privata dito?

När Reuters rapporterar om nyheten så illustrerar de nyheten med en bild från Kunta Kinteh island, eller St. James Fort, där en påhittad karaktär skall symbolisera det västafrikanska slaveriets rester. För den som har besökt Kunta Kinteh island så är det mest bestående minnet efteråt kanske inte den lilla ön som härbärgerade alldeles för många människor samtidigt utan vägen dit. Vägen från Barra till Albadarr utgörs till 90 procent av en bred väg byggd på tidigare "projektpengar" för att främja turismen.

Uppenbarligen försvann en del av de pengarna till annat än sitt ändamål eftersom vägen aldrig blev klar. Pengarna räckte inte till en beläggning. Så utan asfalt har regnet slagit sönder underlaget och förvandlat det till något som får den kraterklädda månytan att te sig slät som en biljardboll. Den som lyckas hitta en chaufför som är beredd att företa sig resan kommer att finna sig upptagen, inte med att njuta av det sköna landskapet, utan av att fundera på om stötdämparna kommer att komma farande in i kupén innan njurarna skakar loss, eller vice versa.

Väl framme i Aldabarr och Juffur kan man filosofera över det faktum att det var här som den svarta lokalbefolkningen gjorde sig en rejäl sidoinkomst på att sälja tillfångatagna klanmotståndare till västerlänningarna som inte vågade sig längre in än till kustremsorna. Varför man inte kunde tillfångata några slavar på egen hand. Kunta Kinteh Island utgörs av ruinerna av St James Fort och hur diversifiering och klimattålighet skulle kunna utveckla den här platsen är svårt att förstå. Pengarna kommer naturligtvis inte att "räcka till" annat än att fylla hålen i statskassan efter Yahya Jammehs landsflykt.

Undersökningen om händelsen då Lars Vilks och två livvakter avled i en trafikolycka är nedlagd. Fordonen kom över i motsatt körfält och frontalkolliderade med en lastbil. Efter utredningen lagts ned har en ljudupptagning blivit offentlig, med smällar som polisen inte kunnat identifiera. Man kan spekulera i vad dessa smällar är, men faktum är att Vilks blivit utsatt för attentat förr.

Ljudupptagningen kommer från en kameraövervakad villa i närheten av E4 vid Markaryd, där olyckan skedde. Först hörs två snabba smällar, sedan ljudet från när däcken bromsar, och ytterligare en smäll. Enligt vittnen körde bilen i 170 km/t innan krocken, samtliga i bilen hade avlidit innan räddningstjänsten kom till platsen.

När utredningen lades ned för två veckor sedan sade chefsåklagaren Per Nichols att inget brott begåtts. Omfattande teknisk analys och vittnesförhör låg till grund för beslutet. Det troliga är att ett däck gått sönder och orsakat att föraren tappat kontroll över bilen, enligt åklagaren.

Att ljuden från kameran skulle vara skott avfärdas också av Nichols. Man har inte hittat kulrester eller liknande på platsen.

– Det vet vi inte, har Nichols svarat på frågan om vad som hörs på ljudfilen.

Det har inte avlossats några skott, är åklagarens slutsats – men samtidigt har ett däck av okända orsaker exploderat.

Tidigare attentat

Vilks har sedan 2007 levt med en hotbild mot sig, som tagit sig olika uttryck. Den amerikanska jihadisten Colleen LaRose dömdes 2013 till tio års fängelse för delaktighet i ett planerat mord på Vilks. LaRose, känd som Jihad Jane, hade försökt rekrytera islamister till att mörda honom. En annan kvinna som var inblandad, Jamie Paulin Ramirez, dömdes till åtta års fängelse 2014.

Vid en föreläsning i Uppsala i maj 2010 blev flera åhörare mycket upprörda. Vilks visade filmen Allah ho gaybar där homosexuella män poserar i sexuella positioner, med ansiktsmasker föreställandes profeten Mohamed och hans svärson Ali. Bråk utbröt och polis och väktare fick skydda Vilks från att bli fysiskt attackerad. En pojke dömdes senare för våld mot tjänsteman.

Bara några dagar senare utsattes Vilks hem utanför Höganäs för mordbrand. Han var inte hemma just då. Två bröder dömdes till tre respektive två års fängelse för dådet.

Efter bombdåden i Stockholm i december samma år angavs Vilks Muhammedteckningar som del av motivet, av terroristen Taimour Abdulwahab. Vilks fick därefter Säpobevakning dygnet runt.

2012 blev det stökigt igen på en av Vilks föreläsningar, nu på Karlstads universitet. Missnöjda åhörare kastade ägg och snöbollar, då en karikatyr av profeten Muhammed visades.

2013 omnämndes han och tio andra personer som mål för islamistisk terror, i al-Qaidas tidning Inspire.

2015 deltog Vilks i en kulturdebatt på Krudttönden i Köpenhamn: Konst, hädelse och yttrandefrihet. Islamisten Omar el-Hussein slog till mot lokalen och avfyrade 30 till 40 skott in genom en glasruta. Filmskaparen Finn Nörregaard avled, men Vilks och Frankrikes ambassadör till Danmark, François Zimeray, hann sätta sig i säkerhet.

Vilks fick fortsatt ha bevakning dygnet runt av Säpo och sedermera bo på olika platser. Sedan 2018 fick han inte bo tillsammans med sin livspartner, något han kritiserade flera gånger innan sin plötsliga bortgång.

Kända kulturprofiler som mördats av islamister

Theo van Gogh var en känd nederländsk regissör. 2 november 2004 mördades han av islamisten Mohammed Bouyeri. Mördaren lämnade en lapp på van Goghs mage med ett hot mot Ayan Hirsi Ali. Hirsi Ali är känd för sin kritik mot islam. van Gogh fördömde själv islam, hans sista bok Allah vet bäst kom 2003.

Mordet skapade en stor diskussion i både i Nederländerna och internationellt. Det trappade också upp spänningarna mellan islamkritiker och islamister. Vilket sedan ökades ytterligare när Jyllands-Posten publicerade Muhammedkarikatyrer 2005. När Vilks visade sina Muhammedkarikatyrer 2007, profeten som rondellhund, var det i en redan upptrissad konflikt.

Terrordådet mot Charlie Hebdo 7 januari 2015 är det mest kända attentatet mot en tidning i modern tid. Charlie Hebdo hade under decennier gjort sig kända för att driva med religion och religiösa ledare, oavsett tillhörighet. Tolv personer dog och elva skadades när bröderna Chérif och Saïd Kouachi slog till. Båda tillhörde al-Qaidas gren på den arabiska halvön.

Redan 2011 blev tidningen attackerad, då man publicerat satirbilder på profeten Muhammed. Tidningens kontor totalförstördes i en anlagd brand.

Islamisten Zaniar Matapour gick till attack mot en gaybar i Oslo, två dog och 21 skadades. Detta ledde till att den officiella prideparaden ställdes in.

Matapour är 42 år gammal och norsk medborgare, född i den kurdiska delen av Iran. Han flyttade till Bergen som tolvåring. Han har hittills inte varit medgörlig under polisförhören och vägrar låta sig spelas in. Han har under 1990-talet blivit diagnosticerad med schizofreni, paranoia, PTSD och vanföreställningar. Han har tidigare dömts för narkotikabrott och för ha burit kniv.

Dådet utförs som en misstänkt terrorhandling. Polisadvokaten Christian Hatlo menar att man har fog för terrormisstanken, att Matapour ville sätta skräck i befolkningen. Han utreddes som ett potentiellt hot för en månad sedan av norsk säkerhetstjänst, men det ledde inte till några åtgärder. Han ska också haft nära kontakt med andra islamister i Norge.

Premiärminister Jonas Gahr Støre menar att många muslimer nu är förskräckta. Att det är viktigt att inte peka ut någon än gärningsmannen själv som ansvarig för dådet.

Låt det inte råda några tvivel, vi är ett samhälle, ett mångkulturellt samhälle, säger han.

Helt klart är dock att HBTQ är illa ansett och ofta förbjudet i muslimska länder. Vi har tittat på fyra stora, inflytelserika muslimska länder, däribland Matapours hemland Iran. Men också Saudiarabien, Afghanistan och Algeriet.

Iran

All sexuell aktivitet utanför äktenskapet är strikt förbjudet. Äktenskap kan bara ingås mellan män och kvinnor, i enlighet med landets islamiska lagar.

Den iranska regimen anses vara en av de mest hårdföra i världen och straffet för att bryta mot sedlighetslagar kan bli döden. Efter den islamistiska revolutionen 1979 avrättades 20 homosexuella på order av ledaren Ayatollah Khomeini.

Två kön är juridiskt accepterade, för att byta juridiskt kön krävs en könsbytesoperation. Homosexuella uppmanas att genomgå operationen, som är betald av staten. Många gör detta för att slippa bli förföljda eller riskera fängslas.

Saudiarabien

Saudiarabien har precis som Iran ett juridiskt system baserat på sharia. Sex mellan samkönade personer är förbjudet, både för kvinnor och män. Homosexualitet, transsexualism ses som omoraliskt och är straffbart. Straffskalan är från dödsstraff och nedåt till böter, fängelse och deportering.

Det är omöjligt att leva som sambos eller gifta sig borgerligt, enbart äktenskap mellan heterosexuella par är tillåtet.

Transvestiter och transsexuella är förbjudna att genomföra pilgrimsresan till Mecka, hadj.

2014 blev en 24-årig homosexuell man dömd till tre års fängelse och 450 piskrapp för att ha sökt upp andra män på Twitter. Han blev påkommen av en saudisk polis som låtsas vara en potentiell dejt.

Afghanistan

Trots 20 år av amerikanskt inflytande är Afghanistan ett land där dödsstraff kan utmätas mot homosexuella. Landet styrs enligt sharialag och sex mellan personer av samma kön är förbjudet. Enbart äktenskap mellan muslimer av olika kön är sanktionerade enligt lag.

Talibanregimen lurar ibland homosexuella män att stämma träff, via sociala medier. Sedan misshandlas och våldtas dem. Situationen förvärrades drastiskt i och med talibanernas övertagande av landet 2021. Sedan dess har 60 fall av riktat våld mot HBTQ-personer rapporteras av Human Rights Watch.

I allmänhet ses homosexualitet och transvestism som onormalt och tabu. Fenomenet bacha bazi är dock utbrett, där män har sex med yngre pojkar. Detta har också blivit förbjudet av talibanerna, men sågs mellan ögonen med av den USA-stödda regeringen.

Algeriet

Algeriet har lagar som förbjuder homosexualitet sedan 1966. Straffet kan bli från två månader till tre års fängelse. Att homosexuella attackeras av folksamlingar och blir slagna och torterade händer. Landets lagar bygger på islam, där homosexualitet och transvestism ses som onaturligt. Samkönade äktenskap är förbjudna.

Det finns inga organisationer som öppet tillåts förespråka HBTQ-rättigheter i landet. 2019 blev en homosexuell student mördad. Den allmänna hållningen är negativ och ofta fientlig mot HBTQ-personer. All form av socialt liv mellan homosexuella hålls i hemlighet.

Pride och islam i Sverige

I Sverige har man sett palestinska flaggor i pridetågen genom åren. Man kan få intrycket att Palestina skulle vara ett undantag i den islamiska världen, men så är inte fallet.

Detta trots att myndigheterna i Gaza, som utgör den enda delen av det politiska Palestina, förbjuder homosexualitet. Det är avkriminaliserat på Västbanken sedan 1951.

Ledare för muslimerna som är medborgare i Israel har över lag mycket negativa åsikter om HBTQ-frågor. Det finns uppgifter om att både Palestina och Israel utpressar homosexuella att bli informanter åt underrättelsetjänsterna.

2016 avrättade Hamas en av sina ledande officerare Mahmoud Ishtiwi för misstänkt homosexuellt beteende, och stöld. Den Palestinska myndigheten, som regerar på Västbanken, förbjöd 2019 HBTQ-grupper från att mötas där. Motivet var att de är skadliga för högre värderingar och ideal i Palestina.

Många palestinska homosexuella tar sig till Israel, det uppskattas bo runt 2 000 i Tel Aviv.

Anambra var under inbördeskriget (1967–1970) en del av utbrytarrepubliken Biafra. Landet erkändes bara av ett fåtal andra stater, och när Nigeria vägrade godta självständigheten utlöstes kriget. 1970 införlivades regionen i Nigeria igen. Vissa såg Biafra-konflikten som ett krig mellan kristna och muslimer.

Efter införandet av muslimska sharialagar i flera delstater har frågan om ett självständigt Biafra fått förnyad kraft under 2000-talet. Militanter som vill se ett Biafra som en egen stat har dödat mängder av säkerhets- och regeringstjänstemän, såväl som civila, i väpnade insatser som blivit mer frekventa och vågade. De har också genomfört massinbrott i fängelser där de befriat tusentals fångar.

Under inbördeskriget var Nigerias president, Muhammadu Buhari, en högt uppsatt officerare i Nigerias militär som anklagades för storskaliga övergrepp.

”Vi begravde 50 personer i Rann i dag. De röjde jordbruksmarken inför regnperioden, medan andra skulle gå efter ved”, säger Harun Tom, en lokal bonde, till Reuters.

”Ett stort antal Boko Haram-anhängare på motorcyklar beväpnade med vapen och macheter omringade vårt folk som arbetade på gårdarna, och höll dem som gisslan innan de dödade dem en efter en,” sa Agid Muhammad, en bonde som nyligen återvände till Rann efter att ha bott i ett läger. ”De bands med rep och slaktades”.

Nigerianska myndigheter har fått stark kritik för att de stängt läger för fördrivna, och för att uppmuntra de som bott där i flera år att återvända till områdena de flydde från, trots att osäkerheten fortsätter. Myndigheterna säger att de vill hjälpa människor att försörja sig själva genom jordbruk, istället för att vara beroende av det begränsade humanitära biståndet.

Det råder sedan länge osämja mellan det muslimska norra Nigeria, och södern där de flesta kristna bor.

Den första patrullen anlände 18.18. Ytterligare tre polispatruller skyndade till platsen men var inte beväpnade. De behövde tillstånd att använda vapnen i sina fordon innan de konfronterade angriparen. Polischefer bekräftade senare att Bråthen ”förmodligen” började döda besökarna i butiken efter att ha skjutit mot polisen utan att de försvarade sig.

Under rättegången erkände han sin skuld. ”Det finns ingen fara för återfall, för nu vet jag att jag inte kommer att bli blind, och att det är fel att döda. Det var inte meningen, och jag beklagar det mycket”, säger han i rätten.

Norges säkerhetspolis klassar handlingen som terrordåd, då mannen är en muslimsk konvertit som tidigare flaggats för att ha radikaliserats.

Bröderna Barka sitter på häktet i Göteborg och inväntar sin dom. De politiskt medvetna bröderna är åtalade för terrorbrott. Enligt Säpo är de kända aktörer inom den våldsbejakande islamistiska miljön.

Nagmi Barka och Ali Barka hann inte göra sig skyldiga till några grymheter, men som lagen är skriven är det straffbart att resa iväg för att begå terroristbrottslighet eller för att ha samröre med en terroristorganisation. Enligt kammaråklagare Henrik Olin fullbordades det brottet när de checkade in på Landvetter flygplats för att flyga till Turkiet, som ett första stopp på vägen till Libyen. Där skulle de ansluta till den islamiska staten (IS-terroristerna). Som bevis har han bland annat anfört en stor mängd chattkommunikation.

Brödernas förklaring till sin resa är att de skulle kolla läget inför en eventuell flytt till Tripoli. Dessutom angriper deras advokater åklagarens bevisning, eftersom dem som brodern Ali chattade med inte var några IS-terrorister, utan agenter från en utländsk säkerhetstjänst. Om det som bröderna gjort skulle vara brottsligt så har det provocerats fram, menar de.

Barndomen

Våren 1985 tappade programledaren Lill Lindfors kjolen på Eurovision Song Contest i Scandinavium och småländskan Kikki Danielsson sjöng om Bra vibrationer så pass bra att hon knep tredjeplatsen i tävlingen.

Vid samma tid lekte bröderna Nagmi och Ali i skogen nära hemmet på Granvägen i lilla Hultsfred. Sedan – kanske med fickorna fulla med kottar – sprang de hem till mamma Fatima och sin syster.

När flytten gick till radhuset 1984 fanns fadern Abdulla med, men kort därefter flyttade han ut, till en liten lägenhet inte långt därifrån. När storebror Nagmi hade lust kunde han pinna dit på tio minuter.

Abdulla dök upp i Sverige i mitten av 70-talet och träffade den unga Fatima, som då inte hette så. Hon hette Kerstin och var det äldsta barnet av fyra i en helt vanlig småländsk familj. Hennes far var tapetserare och hennes farfar var torpare. Hon var bara 19 år 1977, när hon gifte sig med sin sex år äldre kärlek från Libyen, och nio månader senare föddes Nagmi. Sitt nya arabiska namn tog hon i början av 80-talet.

Familjen flyttade runt en hel del före tiden i Hultsfred. De bodde på flera platser i Småland, och en tid i Göteborg, där Ali föddes.

Pappa Abdulla

Fadern Abdulla är en ombytlig och något rastlös man, det står helt klart. Fatima skulle komma att bli den första av hans fem hustrur, och Nagmi det första av hans 14 barn. Paret skilde sig 1989 och Abdulla gifte genast om sig.

Den nya hustrun kom dock inte till Sverige förrän 1992 och så dags hade Abdulla hunnit skänka Fatima ett sladdbarn; en son som föddes 1991.

Knappt hade hustru nummer två kommit hit förrän han skiljde sig från henne också, och gifte sig med sin tredje hustru 1993. Med henne har han sex barn.

2010 både gifte och skiljde han sig från hustru nummer fyra, och hustru nummer fem gifte han sig med 2013. Då var han 61 år gammal. Den femte hustrun har hela tiden bott i Marocko, liksom de fyra barn de fått tillsammans. De fyra första fruarna bor alla i Göteborg. Abdulla är i dag 70 år och också skriven i Göteborg.

I Alis telefon hittade polisen sju nummer till Abdulla. Tre svenska, ett engelskt, ett marockanskt och två libyska. Ali berättar om sin far i polisförhören:

Pappa håller på att bygga ett väldigt stort hus en bit strax utanför Tripoli som är huvudstaden där hela våran släkt bor. Ett hus som skulle rymma … ja jag vet inte om det är 10 till 15 rum.

Hos Skatteverket finns inkomstuppgifter bak till 1991, och sedan dess har Abdulla inte redovisat några större inkomster. På 20 år mellan 1991 och 2010 tjänade han totalt 69 000 kr, alltså i snitt 3 500 kr per år. Det var under dessa år han fick sex barn med sin tredje hustru. Han har inte drivit några företag i Sverige.

Fotbollen

Efter några flyttar till bland annat Umeå hamnade Fatima och barnen i Biskopsgården i Göteborg 1990. Abdulla bosatte sig inte långt därifrån. Nagmi och Ali började leva sina liv bland betongen och på fotbollsplanen. De kom att spela upp till senioråldern i flera klubbar. Bland annat spelade Nagmi i juniorallsvenskan för Lundby IF.

Nagmi lyckades senare skaffa sig en civilekonomexamen från Göteborgs universitet. Han är gift och har två barn, det äldsta i 20-årsåldern. Ali har hunnit både gifta sig och skilja sig, och han har fyra barn med sin exhustru.

Det är många år sen, säger Nagmi om sin examen från universitetet.

Det blev ingen karriär som ekonom för honom. På senare år har båda bröderna hankat sig fram. Nagmi säger att han jobbar som timanställd på en skola som stödresurs åt stökiga barn. Det gjorde han i så fall 2021, för mellan 2018 och 2020 hade han nästan ingen taxerad inkomst. Totalt bara 27 000 kr.

Ali har jobbat som personlig assistent, berättar Nagmi, men har skurit ned på det. Ali tjänade noll kronor mellan 2016 och 2018. 2019 och 2020 tjänade han 72 000 respektive 211 000 kr.

De har också tränat fotbollslag. 2019 tränade de var sitt ungdomslag i Solväders FC från Biskopsgården. Ali säger i polisförhören att de tränade ett herrseniorlag tillsammans så sent som förra året.

Nagmi säger att de står varandra väldigt nära och att de gör allting tillsammans. De tränar, ser på fotboll, går i skogen och går till simhallen med sina barn. Och de pratar mycket politik.

Mamma Fatima

De eventuella brister man kan se hos hennes söner och hennes exmake kan man inte se hos Fatima. Hon klär sig enligt islams påbud och hon köper leksaker till sina barnbarn till eid al-fitr. Det är också hon som har en stabil inkomst, och på senare år en ganska bra sådan. Sedan 2018 har hon en lön på runt 50 000 kr i månaden från sin tjänst inom Västra Götalandsregionen.

Det har gått 45 år sedan hon träffade sin blivande make. Kunde hon ana att de skulle få två söner som reste ut i världen för att kriga för islam? Och att de skulle få en tredje son (sladdbarnet) som skulle hamna i fängelse för mordförsök?

Radikalisering

Med 10-talets intåg började bröderna intressera sig för en annan kunskap – den islamiska läran.

I ett yttrande inför rättegången säger Säpo: "Bröderna Ali Barka och Nagmi Barka är sedan ett drygt decennium kända av Säkerhetspolisen som aktörer inom den våldsbejakande islamistiska miljön".

Enligt Säpo reste de till Jemen 2012 för att få religiös och militär utbildning av al-Qaida på den Arabiska halvön (AQAP). 2013 reste de till Syrien, och åtminstone Nagmi ska ha deltagit i strider. De ska också ha planerat att återvända till Syrien och IS-terroristerna, men det blev aldrig av.

Den seniore analytikern på Säpo Linus Gustafsson vittnade under rättegången och förtydligade att informationen är inhämtad från flera underrättelsekällor som säger samma sak. Frågan om vilka bröderna stred för i Syrien fick han inte uttala sig om.

Bröderna besöker regelbundet moskén, och ber fem gånger om dagen, som man ska göra. Nagmi besöker olika moskéer, och räknar upp dem i Bellevue, Friskväderstorget och Hjällbo. Han har dåligt samvete för att han inte besöker moskén oftare.

De har bestämda uppfattningar om den politiska situationen i Mellanöstern. Den sida de stöttar är den sunnimuslimska. De menar att IS-terroristerna är den enda positiva kraften i regionen som försvarar sunniislams intressen.

De nämner Syriens president Bashar al-Assad som varande nästan Satan själv. Vid ett tillfälle under polisförhören brister Nagmi nästan ut i gråt när han talar om Assads övergrepp på sunnimuslimer i Syrien.

Chattarna är många och långa, och att de handlar om rekrytering kan inte missförstås. Ali förnekar heller inte att det var ämnet men han säger att det aldrig var seriöst. Kanske skulle de ta sig en tur söderut till IS så småningom, säger han. För skojs skull. Men resan handlade om en flytt till Tripoli. De skulle bo där i kanske ett år för att pröva på att leva där. Hela faderns släkt bor i staden och därför hade tanken väckts hos dem om en framtid där. Deras far bygger, som sagt, ett hus i Tripoli.

Hela familjen var införstådd med att de skulle resa iväg, men de hade inte kontaktat sina släktingar i Tripoli i förväg.

Ali menar att chattandet bara är pladder och dagdrömmeri. Typiskt honom att bara leka lite med sina fantasier, och för att han är intresserad av hela grejen med IS-terroristerna. Som han förklarar det låter det likt ett intresse för historia, sport eller politik i allmänhet. Det är en förklaring han upprepar gång på gång – intressanta dagdrömmerier och pladder, men inget seriöst.

Åklagaren Henrik Olin menar att det är tydligt att de velat åka ned för att strida för IS-terroristerna. Han yrkade på tio månaders fängelse.

Maxstraffet är två år. Hur resonerade du när du yrkade på tio månaders fängelse?

Det hade känts lite obalanserat att yrka på maxstraff rakt av när man inte har något att jämföra med. Men det finns lite att jämföra med. Det finns en dom som gick ända upp till Högsta domstolen gällande den här lagen, men en annan typ av gärning, nämligen så kallad offentlig uppmaning till finansiering (av IS). Där dömdes det ut sex månaders fängelse. Jag tyckte det här hade ett högre straffvärde, så därför yrkade jag på tio månader.

Olin fick sedan frågan vad han tycker skulle ge två års fängelse. Han säger att är jättesvårt att säga, och fortsätter:

Det skrivs ju ganska ofta i media: "Han riskerar två års fängelse". Även ett häleribrott kan leda till två års fängelse, men det är ytterst sällan som det döms ut. Det är ju så, och det kan man ju tycka vad man vill om, men det är ju mer en politisk fråga. Rättstillämpningen ser ut så att det är sällan som praxis involverar de övre delarna i en straffskala.

Ali må dagdrömma, men både han och Nagmi vet hur man packar sina väskor praktiskt. Det här fann polisen:

Ali, väska 1:

• Svart väst i grovt tyg med fickor på framsidan.
• 2 st. sjalar
• 3 st. gröna byxor
• 2 st. långa skjortor, grön + mörkblå
• Ytterligare kläder, bl.a. jacka, strumpor, kalsonger, gympaskor.

Ali, väska 2:

• Läroböcker om det arabiska språket 8 st
• 2 par nyinköpta knäskydd, militärt snitt
• 2 par nyinköpta armbågsskydd, militärt snitt
• Myggnät
• Pannlampa
• 2 par handskar, ett par tunna och ett par tjockare
• Gore-tex skor
• Bälte, militärt snitt
• Sandaler
• Glasögon

Nagmi, väska 1:

• Kläder i både tunt och tjockare material, i färgen svart, beige och grön.
• Grön jacka/tröja i kamoflage-mönster
• Svart, lång skjorta
• 2 byxor, 5.11 Tactical series, 1 beige och 1 grön
• Axelrem för långvapen (i förpackning med monteringsinstruktion)
• Stor mängd receptfria smärtstillande läkemedel, t.ex. Alvedon, Ipren, Naproxen, Voltaren.
• Paraflex (muskelavslappnande)

Nagmi, väska 2:

• 1 par svarta skor/kängor
• 1 par beige skor/kängor
• Svarta och beige kläder
• Vatten, godis, handduk mm.

Bröderna säger om packningen att de inte ville se ut som turister med tanke på kidnappningar och annat som förekommer där nere. De hade dessutom kontanter på sig i form av amerikanska dollar, motsvarande cirka 11 000 kr vardera.

Henrik Olin får avslutningsvis frågan om han tror på en fällande dom:

Ja, vi får se. Domen kommer nästa onsdag. De är fortfarande kvar i häkte, vilket är en indikation på fällande dom, men det är inte säkert.

Barka och Berka

Efter nedslaget i 80-talets Hultsfred kan man drömma sig tillbaka till 30-talet. Då reste Hammarbylegenden Svenne Berka runt i Europa för att representera Sverige, i både fotboll och ishockey.

Nu för tiden reser Ali Barka för att strida i Syrien.

UPPDATERING 2022-05-25: Göteborgs tingsrätt dömde i dag bröderna till åtta månaders fängelse var.

Rätten konstaterade att resan hade påbörjats med avsikten ansluta till IS i antingen Syrien eller Irak, och där begå, förbereda, stämpla eller medverka till särskilt allvarlig terroristbrottslighet av det slag som omfattas av lagen.

Chattmaterialet var inte tillgängligt i sin helhet men det som fanns kan inte betraktas som ofullständigt, menar domstolen.

Vidare säger den att det fanns mer än en obetydlig fara att gärningen skulle leda till förövande av särskilt allvarlig brottslighet, att den inte är att anses som ringa, och att den inte ska ogillas på grund av brottsprovokation.

Angående brottsprovokation sägs att Ali Barka framstått som den drivande parten och vid upprepade tillfällen varit den som har tagit kontakt, och att syftet då har varit att få hjälp med att resa för att ansluta sig till Islamiska staten.

Tingsrätten kommer visserligen fram till att (det av åklagaren yrkade) tio månaders fängelse är det korrekta straffvärdet, men den sänker straffet med två månader eftersom bröderna riskerar sina anställningar och eftersom viss påverkan förekommit från utländsk säkerhetstjänst.

(Kerstin, Fatima och Abdulla är fingerade namn)

Skolinspektionen stänger Stiftelsen Imamskolan i Uppsala och Stiftelsen Framstegsskolan i Stockholm. Båda är muslimska friskolor med muslimsk inriktning. Båda skolorna drivs i stiftelseform och får sitt godkännande återkallat.

Beslutet grundar sig i flera orsaker, främst då Säpo menar att eleverna riskerar utsättas för islamisk ideologi. Men även ledningen och skolmiljön har fått kritik. Enligt Säpo riskerar barn radikaliseras då skolorna förespråkar segregering av muslimer in i enklaver. Även skolornas ekonomi har brister, enligt Skolinspektionen. Båda har rätt att överklaga, totalt rör det sig om närmare 300 elever som berörs.

Enligt Imamskolans advokat Dan Eliasson kommer man överklaga beslutet. Han menar att en person som anlitats av en tidigare styrelse är den som uttalat radikala åsikter. Dessutom finns inget utfall, att elever skulle radikaliserats och sedan blivit terrorister.

Att personer inom muslimska friskolor har kopplingar till islamism har Säpo medgett förut. 2019 togs sex män i förvar, sympatisörer till IS-terroristerna. Flera av dem var verksamma inom friskolor. Därför är friskolor en plattform Säpo utreder som plattform för radikalisering. 2019 infördes anmälningsplikt för skolor att uppge om de var konfessionella eller inte. Då fanns det runt 200 friskolor i landet.

Beslutet att stänga ned skolorna kommer en vecka efter att den kontroversielle före detta moderate riksdagsmannen Abdirizak Waberi placerats bakom lås och bom. Han dömdes till fyra och ett halvt års fängelse för förskingring, efter att ha använt pengar avsedda för Römosseskolan till bordellbesök i Thailand, bland annat.

Waberi var rektor på Römosseskolan 1998–2010 och den fick upprepad kritik för missförhållanden. Mobbning och könssegregering förekom. Skolan hade främst somaliska barn och var kopplad till Göteborgs moské.

I Göteborg fanns även Muslimska Primusskolan, men bara under en termin. Man fick sitt tillstånd återkallat i juli 2019 på grund av olämpliga lokaler.

Även Vetenskapsskolan var verksam i Göteborg, men stängdes ned av Skolinspektionen. Rektorn Adbel Nasser El Nadi togs i förvar av Säpo. På skolan hade återvändare som stridit för IS-terroristerna fått anställning. Miljonbelopp hade förts ut ur skolan till konton i Saudiarabien och på Malta.

I fjol stängde Alsalamskolan i Örebro. Anledningen var att stiftelsen som drev skolan inte längre hade tillgång till sina bankkonton och inte kunde försäkra verksamheten. Enligt vd Hussein Aldaudi har man inte fått information om varför, utan säger att ”privata aktörer” hindrar verksamheten. Det troliga skälet är att banken misstänker ekonomiska olägenheter. Skolan har tidigare fått kritik av IVO för att ha bristande elevhälsa och att anlitade skolläkare hade fel kompetens. I skolmottagningen saknades handfat för skolsköterskan.

I Örebro har även Al-Azharskolan fått stänga ned, under 2019. Skolan hade även en filial i Stockholm. Fyra tidigare styrelseledamöter dömdes för ekonomisk brottslighet. Grundaren tog tio miljoner från skolan för att grunda en islamisk bank.

Ännu en skola värd att nämna är Nya Kastets skola i Gävle. Den var inte officiellt religiös men en granskning av Gefle Daglbad visade att den var nära kopplad till Gävles största moské. Även där har personal tagit i förvar av Säpo, och pengar har försvunnit ur bokföringen.

Även fritidsgårdar används för islamistiska syften. I mars 2019 uppdagades det att det fanns problem på fritidsgården Northside i Sollentuna. Förutom våld och hot hade kriminella infiltrerar personalen. Kulturen på Northside präglades av en islamisk icke-tolerant miljö. Kvinnor, flickor och HBTQ-personer kritiserades. Northside fick stänga ned verksamheten och en ny fritidsgård öppnade i Tureberg i samma kommun.

Det har rapporterats om kriminella i personal eller som tillåtits vistas på fritidsgårdarna. Trots att syftet med verksamheten varit att hålla ungdomar borta från skadliga miljöer. I januari i år stängde Botkyrka kommun ned fyra fritidsklubbar och tre fritidsgårdar. Samtliga drevs av ABF, Socialdemokraternas bildningsförbund. Efter en granskning visade det sig att personer dömda för grova brott fått anställning och arbetat med barn. Narkotika har påträffats i lokaler, personer med skottsäkra väster har vistats där.

Römosseskolans tidigare rektor Abdirizak Waberi döms till fyra och ett halvt års fängelse för grov förskingring och grova bokföringsbrott. Pengarna Waberi förskingrat från skolverksamheten har gått till hans islamistparti i Somalia. Han har även använt pengarna på sexklubbar och sexhotell i Thailand. Waberi får också näringsförbud i sju år.

Enligt Waberi själv gick pengarna till välgörenhet i Somalia, där tusentals elever påstås ha hjälpts. GT granskade hans kontoutdrag och det visade sig att han använt företagskortet för inköp på sexklubbar i Bangkok och på Penthouse Hotel i Pattaya. Waberi själv menar att Thailandsresornas syfte var att knyta nya kontakter med entreprenörer inom hans somaliska välgörenhetsorganisation.

Totalt handlar det om 12,1 miljoner kronor som Waberi och en medåtalad kvinna förskingrat. Genom falska fakturor har man fört över pengarna från Römosseskolan till hans två bolag. Den medåtalade kvinnan döms till 200 timmars samhällstjänst och villkorlig dom.

Enligt Waberis advokat Allan Stutzinsky kommer han troligtvis överklaga domen.

Vem är Abdirizak Waberi?

Waberi föddes 1966 i Somalia. Han har en bakgrund inom skola, på 1990-talet undervisade han i hemspråk i Sundsvall och Uppsala. Han har också studerat offentlig förvaltning på Göteborgs universitet. Han var rektor på Römosseskolan 1998 till 2010.

För den bredare allmänheten blev han känd när han tog plats i riksdagen för Moderaterna 2010. Han blev invald i Göteborgs valkrets. I riksdagen var han suppleant i försvarsutskottet, där man handhar militära frågor, krisberedskap och rikets säkerhet. Han fick inte förnyat förtroende och petades från riksdagslistan inför valet 2014.

Waberi har varit ordförande för Ifis, Islamiska förbundet i Sverige. Förbundet har kopplingar till MB, Muslimska brödraskapet, en islamistisk rörelse grundad i Egypten 1928. Man är också knutna till Federation of Islamic Organizations in Europe, som grundades av MB 1989.

Waberi har även kopplingar till MB genom sitt parti i Somalia, National Unity Party.

Waberi har ibland uttryckt ortodoxa islamiska uppfattningar om relationer mellan kvinnor och män. Han är öppen för månggifte och att en man ska få slå sin fru om hon är otrogen. Han har senare försökt förklara sig med att han inte tycker så, utan försökte beskriva kulturen i vissa muslimska länder.

Römosseskolan grundades 1998 och är en muslimsk friskola med främst somaliska elever. Den är belägen i invandrarförorten Angered i Göteborg. Man har bedrivit könssegregerad idrottsundervisning från årskurs fyra och fått kritik från Skolinspektionen. 2011 fick 71 procent av flickorna och 100 procent av pojkarna fullständiga betyg, vilket enligt Skolinspektionen beror på diskriminering. Det förekom också trakasserier av pojkar mot flickor på skolan. Skolan är kopplad till Göteborgs moské på Hisingen.

2021 stoppade Göteborgs kommun utbetalningarna till skolan, då skolan misstänktes för allvarlig ekonomisk brottslighet. Något som fastslagits i och med tingsrättens dom mot Waberi i dag.

När massakern på Bataclan skedde i november 2015 chockades världen. Islamister mördade 131 personer och över 400 skadades. Ett nytt blodbad i Paris. Men terrorism på fransk mark är inget nytt. Fram till början av 1990-talet var en stor mängd terrorceller från olika länder och med olika politiska motiv aktiva i landet. Många var baserade i och kring Paris.

Vår granskning visar att politiska grupperingar från Iran, Irak, Syrien, Palestina och Algeriet utförde politiskt motiverade dåd på regelbunden basis. Ofta slog man till mot politiska representanter för sina motståndare. Ibland direkt mot civila mål.

Men 2015 hände något. Attacken mot Charlie Hebdo var ett sällan skådat slag mot pressfriheten i Europa. Förre presidenten François Hollande sade att ”vi är i krig” efter att han förts i säkerhet under kvällen i november 2015.

Terrorvågen som sattes i gång i Frankrike och på andra håll i Europa karaktäriserades av mer fokus på civila mål. Jihadistceller i princip varenda förort i Frankrike aktiverades. Knivar, bilar och skjutvapen var de vanligaste redskapen. Över 15 000 personer var på polisens lista över potentiella terrorister.

Emmanuel Macron och det sekulära, antiradikala Frankrike

Emmanuel Macron tillträdde 2017, mitt i denna våg av terror. Inför valet intog han en positiv hållning till invandring från muslimska länder. Han tror också på Frankrikes förmåga att absorbera utlänningar in i den inhemska kulturen.

Han har samtidigt fått ha ett stort fokus på att motverka radikalisering och terrorism. Han har konstant styrkt sin tro på laicité, sekularismen i Frankrike. Han har också ett starkt stöd bland minoritetsgrupper som judar, protestanter och muslimer.

Macron har också fått kritik för att ha uttalat ett starkt stöd för Charlie Hebdos Muhammedkarikatyrer. Enligt honom är islam ”i kris” världen över på grund av framväxten av radikal fundamentalism. Kritiker menar att han är en motståndare till muslimers livsstil över lag och inte bara mot fundamentalister.

Nya lagar gör det enklare att slå ned på utländska influenser på människor och organisationer. Läkare som utfärdar oskuldsbevis kommer bestraffas hårdare. Utländska donationer till religiösa skolor måste deklareras bättre.

Men kan Macron balansera invandring, islam och sin vision av ett enat sekulärt Frankrike? Hans motkandidat i presidentvalets andra omgång tror inte det.

Marine Le Pen, en annan vision?

Årets val är tredje gången Marine Le Pen utmanar om det högsta ämbetet i Frankrike. Hennes politiska linje är vid det här laget välkänd. Hon motsätter sig invandring, mångkultur och islamisering.

Hon vill se en avislamisering av det franska samhället och försvåra för främmande kulturer att slå rot och breda ut sig. Förbud mot slöja på offentlig plats och ett utrotande av islamistiska ideologier är två huvudpunkter i Le Pens program.

Precis som Macron är Le Pen en varm förespråkare av det sekulära Frankrike. Någon katolsk renässans kommer det inte bli frågan om ifall hon blir vald till president. Hon är dock öppen för att återinföra dödsstraffet, vilket kan ske efter en nationell folkomröstning.

Skulle Le Pen bli president kommer det bli en klar förändring i bekämpandet av radikal islamism. Det återstår att se hur den delen av befolkningen som kommer vara måltavla för integration, avislamisering och förfranskning reagerar.

Vi har sammanställt terrordåd i Frankrike från 1958 till 2021, uppdelat i kategorier efter förövarnas politiska motiv.

Algeriet

15 september 1958. Misslyckat attentat av algeriska befrielserörelsen FLN, Front de libération nationale, mot Frankrikes informationsminister Jacques Soustelle. En död och tre skadade.

18 juni 1961. OAS, Organisation de l'armée secrète, motståndare till ett fritt Algeriet, genomför bombdåd mot tåg nära Vitry-Le-François. 28 döda och över 100 skadade.

22 januari 1962. Bombdåd mot kajen i d'Orsay i Paris av OAS. En död och tolv skadade.

9 mars 1962. Bilbomb utplacerad av OAS exploderar i Parisförorten Issy-les-Moulineaux. Fredsrörelsen Mouvement de la Paix höll en demonstration på platsen vid tillfället. Tre döda och 47 skadade.

14 december 1973. Bombdåd mot Algeriets konsulat i Marseille utfört av Groupe Charles-Martel, en antiarabisk högergruppering uppkallad efter statsmannen och härföraren Karl Martell. Fyra döda och 20 skadade.

24 december 1994. Air France flight 8969 kapas av GIA, Beväpnade islamiska grupperingen från Algeriet. Sju dog, varav tre passagerare och fyra kapare. 25 skadades, varav 13 passagerare, tre ur besättningen och nio specialpoliser.

Juli till oktober 1995. Åtta bombdåd mot Paris och Lyons tunnelbana och en skola i Villeurbanne, Lyon. GIA var skyldiga och motivet var att eskalera inbördeskriget i Algeriet till Frankrike. Fyra dog och 170 skadades.

Armenien

24 oktober 1975. Bakhåll mot bil tillhörande turkiske ambassadören İsmail Erez. Två döda, ambassadören och hans chaufför. Dådet utfördes av två armeniska terrororganisationer, marxist-nationalisterna Asala (Armenian Secret Army for the Liberation of Armenia) och nationalistiska JCAG (Justice Commandos of the Armenian Genocide).

23 december 1979. Attentat mot turkiske turismattachén Yılmaz Çolpan på Champs-Élysées i Paris. JCAG utförde dådet där Çolpan blev bragt om livet.

5 augusti 1980. Två män attackerar turkiska konsulatet i Lyon. Asala tog på sig dådet. Två döda och elva skadade.

4 mars 1981. Diplomaterna Reşat Moralı och Tecelli Arı avlider efter ett attentat utfört av Asala på turkiska ambassaden i Paris. Ytterligare en person skadas i dådet.

24–25 september 1981. Asala ockuperar turkiska konsulatet i Paris och tar 56 personer som gisslan. Terroristerna krävde att politiska fångar i Turkiet skulle släppas fria. Efter ha lovats politisk asyl i Frankrike gick terroristerna med på att ge upp. En dog och två skadades.

21 juli 1982. Bombdåd mot café på Place Saint-Michel i Paris. 15 döda i dådet som utfördes av Asala.

28 februari 1983. Bombdåd mot resebyrån Marmara. Asala tar på sig dådet. En död och fyra skadade.

15 juli 1983. Bombdåd på flygplasten Orly i Paris. Dådet skedde vid incheckningsdisken för Turkish Airlines. Åtta dör och 55 skadas. En svensk medborgare dog i dådet.

Israel

20 maj 1978. Tre terrorister öppnar eld mot passagerare till EL Al i terminalen på Orlyflygplatsen i Paris. Terroristerna tillhörde grupperingen Les fils du sud Liban (Ungefär: södra Libanons söner), tillhörandes libanes-palestinska FPLP. Fyra döda och fem skadade.

27 mars 1979. Bombdåd mot judiskt studentboende i Paris dagen efter fredsavtalet mellan Israel och Egypten. 32 skadade.

3 oktober 1980. Bombdåd under högtiden simchat torah mot synagogan Union Libérale Israélite de France på Copernicgatan i Paris. Nynazistiska FANE, Fédération d'action nationale et européenne, tog på sig dådet, polisens utredare pekade i stället på palestinska nationalister som troliga gärningsmän. Libanesen Hassan Diab, boendes i Kanada sedan 1993, lämnades ut till Frankrike i november 2014 misstänkt för dådet, men blev släppt 2018 i brist på bevis. I maj 2021 upphävde fransk domstol sitt tidigare beslut och vill att Diab ska medverka i en kommande rättegång. Fyra dör och 46 skadas.

3 april 1982. Israeliska diplomaten Yaacov Barsimentov mördas i ett attentat i Paris. Marxist-leninistiska organisationen LARF från Libanon eller PLO utförde dådet. En död.

9 augusti 1982. Attentat mot restaurangen Chez Jo Goldenberg i Maraiskvarteren i Paris. Terrororganisationen ANO, Abu Nidal-organisationen, stod bakom dådet som utfördes med granater och kulspruta. Sex döda och 22 skadade.

17 september 1982. Bilbomb mot en israelisk diplomat utanför Israels konsulat. Libanesiska LARF tog på sig skulden. 51 personer skadades, de flesta elever på skolan Lycée Carnot i närheten.

29 mars 1985. Bombdåd mot biografen Rivoli Beaubourg i Paris. En judisk filmfestival hölls i biografen. Förövare kunde inte fastställas. 18 skadades.

11–22 mars 2012. Skjutningar i Toulouse och Montauban. Tre soldater, en rabbin och tre skolbarn mördas av jihadisten Mohammed Merah. Sju döda och fem skadade.

3 februari 2015. Tre soldater som vaktar en judisk samlingslokal i Nice attackeras av knivbeväpnade Moussa Coulibaly. Tre skadas.

Islamism

7 februari 1984. Gholam Ali Oveisi och hans bror sköts ihjäl i Paris. Oveisi var tidigare överbefälhavare under shahen av Iran. Islamiska jihad, en shiaislamisk terrororganisation, tog på sig dådet. Två dog och en skadades.

7 december 1985. Två bombdåd mot butiken Printemps Haussmann i Paris. Hizbollah anses skyldiga. 43 skadades.

8 oktober 2004. Bombdåd mot Indonesiens ambassad i Paris. Front islamique français armé tog på sig dådet. Tio skadades.

25 maj 2013. Knivdåd mot soldat i Parisförorten La Défense. Islamisten Alexandre Dhaussy utförde dådet. En skadades.

20 december 2014. Fyra poliser attackeras av en knivbeväpnad jihadist, Bertrand Nzohabonayo, nära Tours. En dör och tre skadas.

7–9 januari 2015. Attacken mot tidningen Charile Hebdo. Bröderna Saïd och Chérif Kouachi attackerar tidningens kontor. En tredje jihadist, Amedy Coulibaly, tar personer som gisslan i en kosherlivsmedelsbutik. 20 dör och 22 skadas sammanlagt.

19 april 2015. En misslyckad attack mot två kyrkor i Villejuif, södra Paris. En algerisk jihadist mördar en kvinna när han försöker stjäla hennes bil. En död.

26 juni 2015. En jihadist med kopplingar till IS-terroristerna halshugger en man vid en kemifabrik nära Lyon. Han försöker även köra in i gascylindrar med en firmabil. En död och två skadade.

21 augusti 2015. Attack på tåg som gick mellan Amsterdam och Paris. Islamisten Ayoub El Khazzani brottas ned av resenärer. Fyra skadas.

13–14 november 2015. Det dödligaste terrordådet i Frankrikes historia. Islamister slår till mot barer, en sportarena och en spelning i Paris. 131 dör och 412 skadas. En krigshandling, enligt dåvarande presidenten Hollande.

1 januari 2016. En jihadist rammar fyra soldater med sin bil utanför en moské i Valence. Två personer skadas.

7 januari 2016. Med ett fejkat bombbälte attackerar jihadisten Tarek Belgacem poliser i Goutte d’Or i Paris. Han skjuts ihjäl av polisen. En död.

13 juni 2016. IS-terroristen Larossi Abballa knivhugger en polis och en polissekreterare samt polisens fru till döds i Magnanville, utanför Paris. Tre döda.

14 juli 2016. Lastbil kör över människor på Promenade des Anglais i Nice. Jihadisten Mohamed Lahouaiej-Bouhlel från Tunisien är skyldig, han skjuts ihjäl av polis. 87 dör och 434 skadas.

26 juli 2016. Två IS-terrorister mördar 86-åriga prästen Jacques Hamel i Saint-Étienne-kyrkan i Normandie. Båda terroristerna skjuts ihjäl av polis. Tre döda, en skadad.

3 februari 2017. Egyptisk islamist närmar sig Louvren med machete, blir skjuten av militär. Två skadade.

18 mars 2017. Islamist attackerar polis i Parisförorten Garges-lès-Gonesse. Han skjuts sedan till döds vid Parisflygplatsen Orly. En död, två skadade.

20 april 2017. IS-terrorist med AK-47:a öppnar eld mot polis på Champs-Élysées i Paris. Två dör och tre skadas.

6 juni 2017. Algerisk IS-terrorist attackerar polis med hammare utanför katedralen Notre Dame i Paris. Han skjuts av polis och grips. Två skadade.

19 juni 2017. En IS-terrorist kör in i en polisbil. Terroristen dör i kraschen. I hans bil hittas sprängmedel. En död.

9 augusti 2017. En IS-terrorist kör in i soldater i förorten Levallois-Perret i Paris. Åtta personer skadas.

15 september 2017. En man eftersökt av polisen attackerar två kvinnor med hammare utanför Lyon. Han hade ett misstänkt terrormotiv. Två skadas.

1 oktober 2017. IS-terrorist knivhugger en man och en flicka vid järnvägscentralen Marseille. Han skjuts till döds av polis. Tre döda.

23 mars 2018. IS-terrorist stjäl bil i Carcassonne, mördar passagerare och skadar chauffören. Han åker till Trèbes och skjuter mot en grupp joggande poliser. Han utför sedan en attack i en livsmedelsbutik. Fem döda och 15 skadade.

12 maj 2018. Tjetjensk islamist knivhugger flera personer vid Garnieroperan i Paris. Han skjuts ihjäl av polis. Två dör och fyra skadas.

11 december 2018. Terrordåd mot julmarknaden i Strasbourg. Terroristerna använde skjutvapen och knivar. Sex dog och elva skadades.

24 maj 2019. Bombdåd mot shoppingdistrikt i Lyon. Terroristen bekände trohet till IS-terroristerna. 14 skadade.

3 oktober 2019. En radikaliserad man knivhugger fyra av sina kollegor till döds på polisstation i Paris. Fem döda, en skadad.

3 januari 2020. En salafist knivhugger tre personer i förorten Villejuif i Paris. Han skjuts ihjäl av polis. Två döda, två skadade.

5 januari 2020. En jihadist attackerar poliser i Metz. Han skjuts av polis. En skadad.

3 februari 2020. En islamist knivhugger polis i Metz. En skadad.

4 april 2020. En sudanesisk islamist knivhugger människor i en tobaksaffär och på ett charkuteri i Romans-sur-Isère. Två dör, fem skadas.

27 april 2020. En IS-terrorist rammar två poliser som skadas allvarligt. Dådet sker i förorten Colombes i Paris. Två skadas.

25 september 2020. Pakistansk islamist knivhugger två personer utanför Charlie Hebdos gamla kontor i Paris. Två skadade.

16 oktober 2020. Tjetjensk islamist halshugger läraren Samuel Paty i Conflans-Sainte-Honorine i Paris. Han hade strax innan visat Muhammedkarikatyrer under en lektion. Terroristen skjuts ihjäl av polis. Två döda.

29 oktober 2020. Tunisisk islamist knivhugger tre personer till döds i katedralen Notre-Dame i Nice. En person halshuggs. Terroristen skjuts av polis och skadas allvarligt. Tre döda.

23 april 2021. En kvinnlig polis huggs till döds utanför polisstation i Rambouillet utanför Paris. Förövaren var en tunisisk islamist, han skjuts till döds av polis. Två döda.

28 maj 2021. En kvinnlig polis skadas efter blivit knivhuggen i Nantes av islamisten Ndiaga Dieye. Två poliser skadas när islamisten konfronteras, han skjuts ihjäl. En död och tre skadade.

Korsika

11 maj 1978. Bombdåd mot Boeing 707 tillhörande Air France på flygplatsen Napoleon Bonaparte i Ajaccio. Separatiströrelsen Front de libération nationale corse utförde dådet. Ingen dog eller skadades.

16 april 1981. Bombdåd på flygplatsen Napoleon Bonaparte i Ajaccio, en dog och åtta skadades. Dådet skedde strax efter president Valéry Giscard d'Estaing anlände till flygplatsen.

8 februari 1998. Mordet på Claude Érignac, prefekt över Korsika. Korsikanska nationalister sköt ihjäl honom. En död.

20 juli 2003. Bombdåd mot tull- och skatteverkets lokaler i Nice. Front de libération nationale corse utförde dådet. 16 skadades.

Palestina

31 juli 1975. Gisslandrama på Iraks ambassad i Paris, utfört av Palestinska befrielseorganisationen, PLO. En död och två skadade.

3 augusti 1978. PLO-representanten Izz al-Din al-Kalak skjuts ihjäl i Paris. Fatahs militanta gren ANO, Abu Nidal-organisationen, utförde dådet.

17 januari 1980. Attentat mot föreståndare för Palestinska bokhandeln i Paris, Yusef Mubarak. ANO tog på sig dådet där Mubarak blev bragd om livet.

29 augusti 1981. Bombdåd utfört av palestinier på Hotel Intercontinental i Paris. Femton personer skadades.

8 februari 1984. Förenade Arabemiratens ambassadör Khalifa Abdel Aziz al-Mubarak skjuts ihjäl i Paris. ANO anses skyldiga. En person död.

23 februari 1985. Marks & Spencers butik på Hausmannboulevarden i Paris utsätts för bombdåd. 15 maj-organisationen var skyldiga. En dog och femton skadades.

Vänstern

28 juli 1974. Bombdåd mot spanska konsulatet i Toulouse utfört av GARI, Groupes d'action révolutionnaires internationalistes, en fransk-spansk anarkistgruppering. Gruppen var baserad i Toulousetrakten och var motståndare till den spanska regimen under Francisco Franco.

15 september 1974. Bombdåd mot apotek i Saint-Germain-des-Prés utfört av Ilich Ramírez Sánchez, kallad Schakalen, en marxist-leninistisk terrorist från Venezuela. Smeknamnet fick han efter att Frederick Forsyths bok Schakalen hittats i hans tillhörigheter. Han hade starka kopplingar till KGB och Stasi. Han sitter fängslad på livstid sedan 1994.

13–19 januari 1975. Två misslyckade raketattacker mot israeliska El Al:s flygplan på Parisflygplatsen Orly. Dådet utfördes av Schakalen och palestinska terrororganisationen Svarta september. 24 skadade.

18 oktober 1977. Baader-Meinhof-ligan skjuter tyske industrimannen Hanns Martin Schleyer till döds i Mulhouse. Han blev kidnappad i Köln 5 september då hans chaufför och tre poliser sköts ihjäl. Sammanlagt fem döda.

11 juni 1980. Bombattentat mot västra terminalen på Orlyflygplatsen i Paris. Vänstergrupperingen AD, Action Directe, låg bakom dådet. Tolv skadade.

18 januari 1982. USA:s vice militärattaché Charles R. Ray dödas i ett dåd utfört av LARF, en libanesisk marxist-leninistisk gerillaorganisation allierade med PLO. Georges Ibrahim Abdallah greps och dömdes till livstids fängelse för dådet.

29 mars 1982. Bombdåd mot Le Capitol, snabbspårvägen mellan Paris och Toulouse. 2011 fälldes Schakalen för dådet. Fem döda och 29 skadade.

22 april 1982. Bilbomb dödar en och skadar 60 utanför anti-syriska tidningen Al-Watan Al-Arabis kontor i Paris. Schakalen tillskrivs dådet.

30 september 1983. Bombdåd mot internationell utställning i Marseille. Ett påstått samarbete mellan AD, FARL, Asala och Commando Delta. En död och 26 skadade.

31 december 1983. Tre bombdåd, två mot ett snabbtåg mellan Marseille och Paris samt ett mot stationen Gare de Marseille-Saint-Charles. Schakalen var skyldig. Fem dog och 54 skadades.

2 augusti 1984. Bombdåd mot Europeiska rymdorganisationens högkvarter i Paris av AD. Sex skadades.

25 januari 1985. Mordet på René Audran, hög tjänsteman på franska försvarsdepartementet, av AD. En död.

9 juli 1986. Bombdåd mot specialpolisens station i Paris. AD skyldiga. En död och 21 skadade.

17 november 1986. Renaults vd Georges Besse skjuts ihjäl av AD. En död.

Övriga, ETA, bretonsk nationalism

20 maj 1978. Två bretonska terrorister tillhörandes Front de Libération de la Bretagne spränger en bomb i slottet i Versailles utanför Paris. En person skadas.

9 mars 1975. Bombdåd mot tågstationen Gare de l'Est i Paris. En död och sex skadade.

2 december 1978. Bombdåd mot hotellet Bazar de l'Hôtel de Ville i Paris. Ingen tar på sig dådet. En död och 25 skadade.

7 december 1979. Attentat mot Irans före detta örlogschef Shahriar Shafiq. Både Ayatollah Sadeq Khalkhali och organisationen Muslimska befrielserörelsen tog på sig dådet. Shafiq avlider efter blivit skjuten på Rue Pergolese i Paris.

29 januari 1980. Bombattentat mot Syriens ambassad i Paris. En död och åtta skadade.

21 juli 1980. Attentat mot Syriens förre premiärminister Salah al-Bitar i Paris. al-Bitar sköts med två skott i huvudet och avled, gärningsmannens identitet förblir okänd men Syriens president Hafez al-Assad misstänks planerat dådet.

23 december 1983. Bombdåd mot restaurang Grand Véfour i Paris. Ingen kunde knytas till dådet. 12 personer skadades.

22 april 1984. Bombdåd mot företagen Sonauto och Sony. Båda importerade gods från Japan. Dådet tillskrevs en japansk anarkistgrupp som protesterade mot en kompanjons dödsdom i hemlandet. En person skadades.

25 september 1985. Hotellet Monbar i Bayonne utsattes för ett dåd där fyra medlemmar i ETA sköts ihjäl. GAL, Grupos Antiterroristas de Liberación utförde dådet. GAL var en illegal antiterrorstyrka styrd av Spaniens arbetarparti.

3–5 februari 1986. Bombdåd mot Claridges Hotel på Champs-Élysées, en bokhandel på Place Saint-Michel och en Fnac-affär på marknaden Les Halles. Vänstergerillan CSPPA och shiaislamistiska Hizbollah skyldiga.

20 mars 1986. Samma förövare som ovan. Bombdåd mot utställning i Paris. Två döda och 29 skadade.

5–15 september 1986. Åter igen CSPPA och Hizbollah. Fyra bombdåd mot Hôtel de Ville, Casino caféteria och en restaurang i Paris. Fem döda och 131 skadade.

17 september 1986. Det sista i raden av bombdåd av CSAPP och Hizbollah. Mot Tati-affären på rue de Rennes i Paris. Sju döda och 55 skadade.

22 oktober 1988. Mordbrand mot biografen Saint-Michel i Paris. En katolsk integral gruppering protesterade mot att filmen Kristi sista frestelse visades. 14 skadades.

19 april 2000. Bombdåd mot McDonalds i Quévert, Bretagne. Bretonska nationalister utförde dådet. En död.

1 december 2007. Två poliser ur spanska gendarmeriet Guardia Civil blir ihjälskjutna av ETA. Dådet sker i Capbreton i sydvästra Frankrike. Två döda.

16 mars 2010. En polis blir ihjälskjuten av ETA när han utför en rutinkontroll av deras bil utanför Paris. En död.

16 mars 2017. En brevbomb detonerar på franska avdelningen av Internationella valutafonden. Den tros skickats av grekiska anarkistgruppen Conspiracy of Fire Nuclei. En skadad.

5 mars 2019. En intagen på högsäkerhetsfängelset i Condé-sur-Sarthe knivhugger två vakter. En död och två skadade.

31 oktober 2020. Grekisk präst skjuts i Lyon. Hans älskarinnas make är förövaren. En skadad.

17 mars 2021. En äldre man får halsen avskuren utanför kyrka i Montpellier.

Römosseskolan i Angered i Göteborg slåss mot politiker och Skolinspektionen. Miljoner har försvunnit till islamiska organisationer utomlands. Vem är skyldig? Skolan eller förre rektorn Abdirizak Waberi? Grundskolenämndens ordförande drar ut på korståg.

Det senaste året har Römosseskolan kämpat mot indraget bankkonto, en utredning av Ekobrottsmyndigheten, en grundskolenämnd som vägrade betala ut skolpengen och en skolinspektion som drog in tillståndet att bedriva skolverksamhet. Trots allt detta står man upp fortfarande, och sedan i höstas har man vunnit flera segrar.

I december presenterade man en ny styrelse.

Det är en väldigt kompetent styrelse, säger Mohammad El-Alti, en av tre i Föreningen Framstegsskolans nya styrelse, den förening som driver Römosseskolan i Angered i Göteborg.

Han beskriver de andra två, Johan Romberg och Martin Williamsson, som att de har stor kompetens inom skola respektive ekonomi. Själv bidrar han med IT-kompetens.

Den tidigare islamiska inriktningen har man slopat helt. El-Alti fortsätter:

Det är en ny profil som heter "Hållbarhet, människa, teknik, samhälle", där vi vill vara den skolan som satsar mycket på hållbarhet, som finns ute i förorten där vi har starkt förtroende från alla som bor i närheten. Vi har över tusen elever som står i kö för att komma till våran skola. Det är en populär skola. Det är en skola som är uppskattad av elever och lärare, och föräldrar.

Politiker i Göteborg, Skolinspektionen, experter, ledarskribenter – få verkar tro att Römosseskolans omsvängning är på riktigt, men El-Alti menar att man alltid följt lagen, och att alla ekonomiska oegentligheter beror på den förre rektorn. När Morgonposten frågar vad han tror om framtiden för Römosseskolan, med alla bekymmer de haft, säger han:

Bekymmer och bekymmer... Tyvärr så kopplas Römosseskolan till ... Det utsmetas en hel del kring vad en person har gjort, och en tidigare anställd som är avskedad ...

Abdirizak Waberi?

Ja, och de bekymmerna är hans bekymmer. Han har begått ett brott som har ställt till det för skolan, förstås. Det är ju där problemen startade.

En som inte tror att omsvängningen är på riktigt, är terroristforskaren Magnus Norell.

Generellt nu, strukturen som vi använder oss av när det gäller friskolor, till exempel, gör att det är inte så svårt att göra förändringar som egentligen inte är några riktiga förändringar. Du byter namn eller du plockar in andra personer i styrelsen som kanske är lite okända, och så vidare, och kommer runt beslut på det viset. "Så, ja, nu har vi uppfyllt de här villkoren".

Det är inte bara Sverige, utan över huvud taget när de här olika islamistiska organisationerna fungerar, så gör de ofta så, för att strukturen i demokratiska öppna länder gör att det är ett väldigt bekvämt sätt att agera på.

Vem är vem?

Vilka är de olika aktörerna i den hårda skolstriden?

Skolinspektionen kämpar nu i Kammarrätten för att stänga ned skolan. Först drog man in tillståndet för skolans huvudman, Föreningen Framstegsskolan. Det var i oktober. Man ansåg att styrelsemedlemmarna var olämpliga att driva skola eftersom miljontals kronor hade försvunnit till islamistiska organisationer i Somalia (och till den förre rektorns exotiska sexresor).

Frågan hamnade i Förvaltningsrätten som lät skolverksamheten fortsätta i väntan på dom, och i januari fick skolan tillståndet tillbaka. Varför? Jo, Föreningen Framstegsskolan hade fått en ny obefläckad styrelse.

Men Skolinspektionen ger sig inte. Man känner sig kastrerad på sina maktmedel och vill att det ska kännas när man tar fram storsläggan. Saken är överklagad och har som sagt hamnat hos Kammarrätten.

Axel Darvik (L) är ordförande i grundskolenämnden i Göteborg. Han är politikern som inte nöjer sig förrän Römosseskolan är igenbommad och förpassad till historien. Det är åtminstone så han framträder. Inget tyder på att han kommer att ge upp. Han har ofta visat sitt stöd för Skolinspektionen. "Om allt blir frid och fröjd för att styrelsen byts ut, saknar Skolinspektionen möjlighet att agera kraftfullt", har han sagt.

Han har i egenskap av ordförande ofta utnyttjat ett vapen som kallas ordförandebeslut. Många gånger under förra året svingade han det och lyckades på så sätt undanhålla skolpengen från Römosseskolan. Som mest gömde Darvik 48 miljoner kronor i länsstyrelsens kassavalv, men i december gick hans politiska motståndare i nämnden samman och tvingade fram en utbetalning till skolan.

I början av veckan drabbade Darvik samman med en ny motståndare i form av Göteborgs stadsrevision. Den anklagar honom för att ha brutit mot skollagen när han utnyttjat ordförandebesluten mot Römosseskolan. Han avfärdar revisionens kritik och säger att någon måste våga ta de svåra frågorna.

Römosseskolan har bytt skepnad. Efter att i 23 år varit en islamisk friskola träder man nu fram i ny skrud. Den stavas "Hållbarhet, människa, teknik, samhälle". Borta är de gemensamma bönestunderna.

Skolan har haft ett tufft år, i synnerhet ekonomiskt, men har vunnit flera slag. Darvik fick släppa i från sig skolpengen. Skolinspektionen tvingades till reträtt, och nu rustar man som bäst för nästa strid mot denna svåra motståndare.

Sedan finns det en annan intrig som fortfarande är höljd i dunkel. Var den förre rektorn en förskingrande förrädare, eller är han en syndabock? Under våren 2021 spärrades skolans bankkonto, vilket var det som gav Darvik chansen att norpa skolpengen. I vad som kanske inte var en slump, attackerades skolan samtidigt av Ekobrottsmyndigheten.

Abdirizak Waberi var rektor på Römosseskolan från starten 1998 till i somras, med ett avbrott på fyra år då han representerade Reinfeldts moderater i riksdagen. Nu har skolan brutit med honom. Han fick sparken i juni och skolan anklagar honom för förskingringen av 13 miljoner kronor.

Ekobrottsmyndigheten verkar hålla med. Den utreder nu Waberi och inte skolan. Waberi förnekar brott.

Alla andra politiker i Göteborg, som inte heter Darvik, har inte gjort mycket väsen av sig. Ingen av dem protesterade när grundskolenämnden höll inne betalningen till Römosseskolan. Men när fler och fler påpekade att det kanske inte var lagligt att hålla inne skolpengen på det sätt man gjorde, orkade man inte hålla emot längre.

Politiker i och utanför nämnden har den senaste tiden uttalat sig, men få försvarar dock Römosseskolan. Hellre ger man sig på Darvik. Daniel Bernmar (V) tycker att Darvik ska visa respekt mot stadens revision. Jonas Attenius (S) välkomnar att Skolinspektionen överklagat till Kammarrätten, men han vill att Axel Darvik ska stå till svars för hur Liberalerna agerat på riksnivå. Han menar att det är deras fel att det inte finns något kommunalt veto mot friskolor, eller ett förbud mot religiösa sådana.

Segregerad undervisning

Römosseskolan har genom åren fått kritik för att man segregerat pojkar och flickor i undervisningen. I december, när den nya styrelsen presenterades, sa Axel Darvik:

Det hade varit fantastiskt om de plötsligt bytt ideologisk grund, men det tror jag inte. Det är samma förening med samma ideologi som står bakom, och de har hela tiden agerat på ett sätt som tyder på att deras syfte är att segregera barnen.

Mohammad El-Alti försvarar sig:

Sedan att man pratar om könsuppdelning och så vidare, det är ingenting som vi har gömt för någon att vi har haft sedan skolan började i princip, några år efter, att det var könsuppdelning. Att man hade killar för sig, tjejer för sig i gympalektioner till exempel. Det är någonting som Skolinspektionen har vetat om, och det var helt lagligt i Sverige. Den lagen som förbjöd detta kom väl ganska nyligen, typ 2020, och det var bara att, "visst, okej, då anpassar vi oss", och då tog vi bort könsuppdelat.

Varför har de inte kommenterat det tidigare. I så fall tycker jag att, då borde de få kritiken, att de inte har agerat mot oss. Förstår du vad jag menar? Vi har inte gjort något fel. Vi har ju bedrivit en fin utbildning i vår skola.

Magnus Norell får avsluta:

Jag minns när besluten kom, och den nya styrelsen presenterades och allt det här, men det är ju monumentalt naivt att tro att de har ändrat ideologi. Nu har de läst Thomas Jefferson och blivit varma demokrater. Nej, nej, det är klart att de inte har. Varför skulle de göra det? Det behövs ju inte ens. Det finns ju ingen anledning.

Systemet är sårbart och det har inte riktigt hittat sina försvarsmekanismer för att hantera några som har en egen regelbok som man använder sig av, och försöker komma runt det här. Så ser man att det formella är att man byter styrelse. Det är ju jätte-enkelt, och så, och så gör man det. "Fint!", säger Förvaltningsrätten, "Då har ni uppfyllt de här villkoren". Vilket de ju har, formellt sett! Men det ändrar ju ingenting.

Alltså, man har en friskola här för att man vill driva en ideologisk linje; annars skulle man inte behöva en friskola. Annars så dög det väl med vilken skola som helst, eller hur? Vi har öppnat upp för ett system som inte riktigt räknade med att såna här typer skulle vilja ha en skola. Nu har vi gjort det, så då får vi ju fatta att det här händer hela tiden. De vore ju dumma om de inte gjorde det. Så det här är nog inte sista gången vi ser sådana här manövrer, det tror jag inte.

Just nu uppmanar muslimska terroristorganisationer till attacker i Sverige, avslöjar myndigheten för psykologiskt försvar. Uppmaningarna till heligt krig mot Sverige sprids i kanaler som når ut till 17 miljoner följare.

För den som kommer från ett muslimskt land – men brutit med sin tro och dess traditioner – är terroristhoten verkliga. De vet hur stark islamismen står i Sverige. Det visade sig när Morgonposten försökte få en intervju med en afghansk porrstjärna som annars inte är rädd att visa upp sig – och som heller inte tidigare fruktat att förklara hur hon ser på islam.

När Khadija Patman i gryningen en morgon för nio år sedan flydde sitt föräldrahem, för att komma undan ett väntande tvångsgifte, och satte sig på tåget från London till Paris så gjorde hon det för att få uppleva sin frihet som kvinna – men det beslutet innebar också att hon nu blev en måltavla för hämnd och muslimsk rättskipning. Hon var nitton år och ville slippa att bli bortgift med någon som hennes föräldrar hade valt.

Hon hade gått i flickskola i London, dit hennes föräldrar hade flytt från talibanerna i Kabul. Hennes föräldrar ville inte riskera att deras dotter skulle integreras i det västerländska livet och kulturen.

I Paris väntade hennes judiske pojkvän, porrfotografen David Cohen, och paret flyttade till Slovakien för att där kunna få leva i fred – tillsammans med varandra. Sakta men säkert började nu Khadija att upptäcka sin sexualitet och snart så poserade hon också allt mer vågat framför pojkvännens kamera.

Nu var förvandlingen från muslimsk oskuld till judisk hustru till den afghanska porrstjärnan med artistnamnet Yasmeena Ali fullbordad. Som Yasmeena själv har uttryckt det var det genom att lämna islam som hon först kunde andas fritt och nästa steg i utvecklingen mot att bli den enda afghanska porrstjärnan var att med sin pojkväns hjälp upptäcka sin sexualitet.

Det vardagliga arbetet som porrstjärna ser i dag helt annorlunda ut än det gjorde under det glamorösa 1980-talet då det fanns ett par hundra kvinnliga porrstjärnor på den amerikanska västkusten. Då behövde skådespelerskorna bara dyka upp för att göra sina scener och sedan var det bara att hämta ut betalningen. Den mycket rikliga betalningen skall påpekas. Kvinnorna i branschen tjänar alltid mycket bättre än sina manliga motparter då det är en ren tillgång och efterfrågan som styr. Detta har även Yasmeena upptäckt och återkommer gång på gång till det faktum att kvinnorna tjänar mer än männen i intervjuer. 

Med den stora videoboomen med VHS-filmer så började efterfrågan på filmer öka lavinartat och producenterna behövde nu leta efter fler söta ansikten och platser att filma på och detta gick tidsmässigt hand i hand med kommunismens fall i Östeuropa. På 1990-talet började man producera mängder av porrfilm i öst och konkurrensen blev betydligt hårdare för tjejerna i branschen.

Med internets intåg på scenen ökade behovet av mängden skådespelare ytterligare och en hel värld av unga tjejer lärde sig att få endorfinkickar från uppskattande män när de lade upp bilder på sig själva i sociala medier. När så nättjänster som Onlyfans började dyka upp blev porrindustrin var flickas möjlighet till inkomst från sin kropp.

Konkurrensen om de män och kvinnor som konsumerar porr, och behovet av att ständigt flytta gränserna gör att de unga kvinnorna som vill kunna tjäna pengar på porr måste synas överallt. Det gäller att vara aktiv och ständigt publicera nya filmer på Onlyfans och sedan tillbaka till att göra reklam för dessa filmer på sociala medier. Efter ett tag räcker det inte att filma sig själv med sin mobiltelefon utan publiken kräver allt mer professionellt material.

Det är ett arbete och en livsstil som är porr dygnet runt hela veckorna.

Yasmeena Ali är med sin etniska bakgrund en representant för den mest exklusiva och unika gruppen som i dag knappt existerar i porrbranschen. Kvinnan från Mellanöstern. Efterfrågan på kvinnor från Mellanöstern finns men det är få av dem som åtnjuter den speciella typ av frihet som gör att de kan välja att bli porrstjärnor. 

Den frihet som Yasmeena nu har lyckats uppnå är en frihet där hon istället för att riskera att giftas bort med en okänd äldre man istället kan ha sex med flera okända äldre män på grandpasfuckteens.com och liknande tjänster mot betalning. Hennes make David vakar också som en hök över Yasmeenas nyfunna frihet och slår till hårt med lagboken om han hittar någon som publicerar bilder som han själv äger upphovsrätten till.

Den tidigare största stjärnan med bakgrund i Mellanöstern är den libanesisk-amerikanska Mia Khalifa som endast spelade in porrfilm under tre månader åren 2014 och 2015. Mia Khalifa iklädd hijab i en trekant med två män blev för mycket för många muslimer. Efter att ha sett klart på filmen med Mia Khalifa i hijab så reste de sig och torkade av sig på kaftanen under ett samstämmigt vrål. Det blev en omedelbar Streisandeffekt. Mia Khalifa klättrade snabbt upp i alla topplistor och var ett tag den mest eftersökta porrstjärnan på porrsajter som Pornhub och Xhamster.

Mia Khalifa lämnade porrbranschen lika plötsligt som hon hade dykt upp i den. Sedan har hon med jämna mellanrum dykt upp i olika sammanhang som en megafon för såväl porrmotståndare som för porrbranschens försvar. Det kan lätt upplevas som att Mia Khalifa fortfarande har ett uppmärksamhetsbehov som hennes korta tid i porrbranschen inte fullt lyckades fylla. Man kan uppfatta henne lite som en porrens Agnes Wold.

Att Yasmeena kallas för Afghanistans enda porrstjärna säger hon vara beviset för att det behövs mer sexuell frihet i Afghanistan. Yasmeena kallar sig i dag för feminist och HBTQ-aktivist och tackar gärna ja till att delta i så många olika sammanhang som möjligt. Hon har deltagit i poddar och har själv agerat skribent och bland annat skrivit om sitt liv i The Spectator.

Yameenas far, Mohammed Patman, och dennes kusin Darya Khan Safi beviljades asyl i England med anledning av att de hade hjälpt brittiska och amerikanska trupper i Afghanistan i egenskapen av tolkar. Mohammed var dock inte det minsta intresserad av att assimileras och integreras med den brittiska kulturen och den västerländska livsstilen. Visserligen flydde han talibanerna men det var inte islam han flydde från, bara talibanernas tolkning av islam.

Efter att ha förlorat sin dotter till den moderna västerländska kulturen så bestämde sig Mohammed för att ta itu med den vanära Yasmeena utsatt familjen för genom att vara sexarbetare. Mohammed och hans kusin var också upprörda över det faktum att Yasmeena hade gift sig med en jude och för att försöka göra något åt saken så började de två att frekvent resa till Slovakien för att försöka hitta Yasmeena och döda henne. Det är oklart om de båda någonsin lyckades komma i närheten av Yasmeena men deras intensiva resande fram och åter mellan England och Slovakien gjorde att de fick polisens ögon på sig och när polisen funnit nog med bevisning så greps de två männen. Bland annat hade de fått ett erbjudande från en torped som var villig att ta på sig utförandet av mordet på Yasmeena för 70 000 amerikanska dollar.

Inte dämpat islamkritik

Efter att pappan greps har Yasmeena inte dämpat sin kritik mot islam och muslimer. Hon har stått på sig och ställt upp i poddar och artiklar för att berätta om hotet från islam som är en del av hennes verklighet. Ett hot som kräver hennes försiktighet och också därmed begränsar hennes, relativt nyvunna, frihet.

När Morgonposten kontaktade Yasmeena för en intervju inför den här artikeln så möttes vi av en positiv och öppen kvinna som gärna ville berätta om sitt liv och sina upplevelser. Min förhoppning var att vi skulle prata om varför hon tror att hennes korta filmklipp där hon trampar på i sina hårdporrsullstrumpor skall kunna ge kvinnor större sexuell frihet och om hur hon tror att hennes framtid i branschen ser ut.

Men återigen kom verkligheten ikapp. 

När Yasmeena förstod att Morgonposten riktar sig till en svensk läsekrets så valde hon att ta ett steg tillbaka och avböja intervjun med anledning av det islamistiska hotet i Sverige.

"Jag är mycket väl medveten om situationen och om det hat som personer som jag väcker och får motta i Skandinavien och särskilt i Sverige."

I flera länder i Västafrika har demokratin bytts ut mot militärregim. Det senaste i ledet är Burkina Faso, där president Kaboré blev avsatt under militärkuppen 23 januari. Regeringen och parlamentet har upplösts och militärjuntan har tagit över styret. Man har efter det blivit uteslutna ur Afrikanska unionen och det ekonomiska västafrikanska samarbetet inom Ecowas.

https://youtu.be/ENlNEroAtO4

Ledaren för militärjuntan Patriotic Movement for Safeguard and Restoration är Paul-Henri Sandaogo Damiba. Han är nu interimspresident i landet sedan 31 januari.

Den senaste statskuppen i landet var 2015 då den autonoma militärenheten Regiment of Presidential Security, presidentens egen säkerhetsstyrka, tog regeringen och toppolitiker som gisslan. Dåvarande president Kafando ledde en övergångsregering som bildats efter folkupproren 2014. Upproren var till stöd för att den förre presidenten Compaoré skulle få förlänga sin redan 27-åriga tid vid makten. Den reguljära armén slog då ned statskuppen och Kafando kunde återinstalleras på presidentposten.

Men den här gången kan det vara annorlunda.

Marcel Tankoano är en profil i civilsamhället i Burkina Faso. Han var helt emot statskuppen 2015 och var med bland demonstranterna som ville avsätta juntan då. Men nu 2022 är det andra tongångar från Tankoano. Han menar att demokratiseringen som svepte i vågor över Västafrika från 1990-talet helt har svikit folket. Nu behövs det i stället en militärregim.

Miljontals flyktingar

I länderna Mali, Guinea och Burkina Faso har det totalt skett fyra statskupper på 18 månader. Regionen Sahel har under det senaste decenniet haft stora problem med milisrörelser och islamister, tusentals har dött och miljontals har flytt sina hemområden. En anledning till det växande stödet för statskupper och militärt styre är den enorma korruption och oförmåga att lösa problem som de demokratiskt valda regeringarna uppvisar.

Frankrikes ambassadör lämnade Mali 31 januari då hans relation till juntan drastiskt försämrats. Detta visar också på oförmågan hos de två länderna som har mest inflytande i regionen, Frankrike och USA. Båda har under åren gjort olika insatser mot lokala miliser och islamister, med varierat resultat.

Islamisterna har gradvis skapat större och större problem sedan man 2012 kapade ett uppror från tuaregfolket i Mali. Både al-Qaida och IS-terroristerna har inflytande över islamistiska milisgrupper. Regeringsstyrkor har haft mycket svårt att slå tillbaka islamisterna och det har spätt på befolkningens missnöje.

Interna flyktingar och matbrist har också lett till ett utbrett missnöje. Man kan inte tala om demokrati om människor bara har ett mål mat om dagen, menar Tankoano.

Ett exempel på dålig PR är då Malis förre president Boubacar Keïta köpte ett jetflygplan för 400 miljoner kronor. Han fångades också på bild under fester på Ibiza, vilket spädde på folkets förakt mot honom. Militärjuntan avsatte Keïta i augusti 2020 och utlovade nya val 2025.

Men 2021 utfördes ännu en statskupp, bara nio månader efter den förra, och nu är nya val utlovade till 2022. Den nuvarande interimspresidenten är militärjuntans ledare Assimi Goïta.

Främlingslegionär

I grannlandet Guinea tog militärjuntan över efter statskuppen 5 september 2021, och leds nu av Mamady Doumbouya. Han har en bakgrund i Främlingslegionen där han var korpral. Han har också en bakgrund inom Guineas underrättelsetjänst. Hans fru Lauriane är fransyska och tidigare militärpolis i Gendarmerie nationale i Valence i södra Frankrike.

Doumbouya pratade i sitt första tal till folket om den förre presidentens misshandel av ekonomin och politiseringen av den statliga administrationen. Han citerade också Jerry Rawlings, som ledde Ghana både som milisledare och folkvald president 1981–2001.

”Om folket krossas av eliten, är det upp till militären att ge folket sin frihet.”

Han pratade om att anta en ny mer transparent konstitution. 62 år efter självständigheten är det dags att tillsammans göra något åt förfallna vägar och sjukhus, enligt Doumbouya.

Huruvida vägen mot ett stabilare Guinea går genom militärt styre återstår att se. Han har också utlovat en omstöpning av alla institutioner och att motarbeta den politisering av myndigheter som skett under tidigare presidenter.