I veckans nyhetssvep om Ukrainakriget kan vi berätta att Henry Kissinger nu bytt fot, Ukraina bör gå med i Nato. Ukrainas militära underrättelsetjänst medger att man dödar Kreml-propagandister, men specificerar inte vilka. Och Zelensjyj tilldelas Karl den store-priset.

Igor Kornet utsatt för attentat

Den ryske politiken Igor Kornet blev allvarligt skadad i en granatattack. Det skedde när han gick till frisören i utbrytarrepubliken Luhansk i Ukraina. Han fungerar där som inrikesminister, således en högt uppsatt position. Han och två andra personer som befann sig i lokalen fördes till sjukhus. Ytterligare två personer blev lindrigt skadade.

Daily Mail skriver att han sedan fick syrgas och hade skador i bröstet och hjärnan. Frisören är belägen nära en lokal tv- och radiostation, och dådet skedde då någon slängde in en granat i lokalen.

https://twitter.com/maria_avdv/status/1658086628655521797

Ukraina erkänner dödande av ”propagandister”

Brittiska The Times rapporterar att Ukrainas militära underrättelsetjänst medger att man dödat Kreml-propagandister sedan kriget utbröt. Generalmajor Kyrylo Budanov säger att man framgångsrikt slagit till mot ett par personer, vissa fall har fått stor uppmärksamhet i media.

Exakt vilka det rör sig om framgår inte. Vi har rapporterat om några uppmärksammade fall, som militärbloggaren Vladlen Tatarskij. Han dog efter att en bomb detonerat på ett café i Sankt Petersburg.

Ett annat är Darija Dugina, som dog när en bilbomb detonerade i augusti i fjol. Hon var dotter till författaren och nationalistiska ideologen Alexander Dugin. Dugina arbetade bland annat för statsunderstödda Russia Today. Och nyligen skadades författaren och före detta militären Zachar Prilepin när en bilbomb smällde av.

Budanov säger också att olika aktioner som skett på ryskt territorium har utförts till nästan 100 procent av ryska medborgare. Det handlar om tåg som spårat ur och attacker mot infrastruktur för olja och gas. Han säger också att inga attentat mot president Putin har utförts.

Zelenskyjs ambitioner

Washington Post har senaste veckan publicerad bland annat en intervju med president Zelenskyj, och andra uppgifter. Underrättelseuppgifter som läckt ut visar att Zelenskyj flera gånger föreslagit luftattacker mot mål inne i Ryssland och att gå in och ockupera ryska gränsstäder. Vilket går helt emot linjen att bara använda västerländska vapen mot mål inom Ukraina.

I ett möte med överbefälhavare Varleij Zaluzjnyj blev hand besviken över att inte ha långdistansrobotar att sätta in mot ryska trupper i Ryssland, som var på väg att sättas in i kriget.

Han har också velat slå till mot den ryska oljeförsörjningen till Ungern. Druzjba-ledningen borde sprängas, ansåg han. Han ska också vara starkt ogillande till Viktor Orbán och hans regering. Ukraina och Ungern hade en diplomatisk konflikt 2018 gällande den ungerska minoriteten i västra Ukraina. Och Ungern har sedan krigsutbrottet ställt sig mer neutrala till Ryssland än övriga EU-länder, även om man godkänt samtliga paket med sanktioner.

Zelensky på Europaturné

Under veckan besökte presidenten flera europeiska ledare, som president Macron, förbundskansler Scholz och premiärminister Sunak.

https://twitter.com/AFP/status/1657944098266058752

I Aachen fick han ta emot Karl den store-priset, som tilldelats honom och det ukrainska folket. Priset har starka kopplingar till ideologerna bakom EU-projektet, som Konrad Adenauer och Robert Schuman. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sade i sitt tal att Zelenskyj och ukrainarna strider för europeiska värderingar, som demokrati och lagstyre.

https://twitter.com/AFP/status/1658017305979400192

Kissinger byter fot

USA:s före detta utrikesminister Henry Kissinger är snart 100 år gammal men väger fortfarande in i debatten. Tidigare har han varit motståndare till ett ukrainskt medlemskap i Nato. Men nu ser han ingen väg till fred i Europa utan att landet går med. Tidigare har han sagt att Rysslands buffertzon försvunnit i och med Natos östliga expansion efter murens fall.

Anledningen till att han bytt fot är att väst nu beväpnat Ukraina till den grad att det blivit det bäst utrustade landet i Europa. Men med det minst strategiskt erfarna ledarskapet. Därför skulle det vara säkrare, även för Ryssland, att Ukraina var med i Nato.

https://twitter.com/upholdreality/status/1659299627236044801

Chefens för Rysslands nationella säkerhetsråd, Dmitrij Medvedev, håller inte med Kissinger. Han menar att det inte på något sätt skulle garantera fred om Ukraina gick med i Nato. Han tror snarare det skulle leda till en direkt konfrontation.

I veckans nyhetssvep om Ukraina kan vi berätta om den stora offensiven. Den planeras för fullt, men president Zelenskyj behöver mer tid för förberedelser. En pro-rysk författare blev utsatt för ett bombdåd, Zachar Prilepin överlevde en bilbomb men chauffören dog. Och Ryssland fortsätter propagandakriga med Polen, som vill byta namn på Kaliningrad.

Zachar Prilepin skadad av bilbomb

Författaren Zachar Prilepin skadades av en bilbomb, föraren i bilden dog vid attacken. Prilepin är nationalist och stödjer Kreml och kriget i Ukraina. Han är nu inlagd på sjukhus.

Prilepin var medlem i Rysslands Nationalbolsjevikiska parti från 1996 till 2019. Innan han blev författare arbetade han som journalist på tidningen Delo i Nizhnij Novgorod. Han ledde en volontär-bataljon som stred på utbrytarrepubliken Donetsk sida 2016 till 2018, då den upplöstes. Han stred i Ukraina en gång till efter krigsutbrottet i fjol, han är belagd med sanktioner av flera länder i väst.

https://twitter.com/francis_scarr/status/1654798818397790208

https://twitter.com/JuliaDavisNews/status/1654843998802960385

Journalist död i Chasiv Jar

Arman Soldin föddes i Bosnien men flydde landet 1992 och växte upp i Frankrike. Han arbetade som videokoordinator åt nyhetsbyrån AFP i Ukraina. Under tisdagen skedde en raketattack mot staden Chasiv Jar nära Bakhmut, där 32-årige Soldin dog. Övriga journalistkollegor på plats klarade sig oskadda.

AFP:s ordförande Fabrice Fries sade att ”hela byrån är förkrossade av förlusten av Arman. Hans död är en fruktansvärd påminnelse om riskerna och farorna som journalister varje dag belyser i konflikten i Ukraina”.

Hittills har elva journalister, hjälpredor eller deras chaufförer dött i kriget, enligt Reportrar utan gränser.

https://twitter.com/AFP/status/1655991467968430084

Utlovad offensiv kräver mer förberedelser

Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj säger i en intervju till BBC att hans militär behöver mer tid att förbereda sig inför den kommande offensiven.

”Med (vad vi har) kan vi gå fram och bli framgångsrika. Men vi skulle förlora många mannar. Jag tycker det är oacceptabelt. Så vi behöver vänta. Vi behöver fortfarande mer tid, sade han.

Ukraina har tränat upp nya styrkor och lagrat vapen och ammunition man fått av sina allierade i väst. När exakt man kommer inleda sin offensiv för att ta tillbaka land i Donetsk, Lugansk, Kherson och Zaporizhzhia är ännu oklart. Sent i april sade försvarsminister Reznikov att förberedelserna började bli klara.

Namnkriget om Kaliningrad

Kaliningrad kommer framöver kallas för Krolewiec i Polen. Det är det polska namnet på stadens tidigare tyska namn, Königsberg. Beslutet kommer från en kommitté som utreder standardisering av utländska namn i Polen. Staden annekterades av Sovjet under andra världskriget och fick namnet Kaliningrad, efter politbyråns Mikhail Kalinin.

Enligt Kremls talesperson Dmitrij Peskov handlar namnbytet inte om vanlig russofobi, utan om ren galenskap. Han anser det är rent fientligt gjort.

En som inte skräder orden är Dmitrij Medvedev, tidigare president och nu vice ordförande i Rysslands säkerhetsråd. På Twitter skriver han att Polen ska använda sig av de tidigare tyska namnen på städer som Gdansk (Danzig) och Krakow (Krakau) med flera.

https://twitter.com/MedvedevRussiaE/status/1656272619275190278

I ett inlägg 29 april skrev han att han inte anser att det finns skäl att alls ha diplomatiska förbindelser med Polen. Polen styrs av russofober, enligt Medvedev. Ukraina ska vara fyllt av polska legosoldater som borde ”utrotas likt stinkande råttor”.

https://twitter.com/MedvedevRussiaE/status/1652288155918188545

Ukrainske oligarken Ihor Kolomojskyj fick sin jaktstuga genomsökt av underrättelsetjänsten SBU. Han är misstänkt för korruption och förskingring. Men sedan tidigare är han mest känd för att ha hjälpt nuvarande presidenten Volodymyr Zelenskiys politiska karriär. Den tidigare svurne nationalisten pekas nu ut som ett inre hot mot Ukrainas säkerhet.

Utredarna är intresserade av påståenden om att han förskingrat drygt tio miljarder kronor från två oljebolag, där han tidigare var majoritetsägare. Ukrainska staten konfiskerade innehavet av oljeproducenten Ukrnafta och raffinaderiet Ukrtatnafta, när kriget bröt ut.

59-årige Kolomojskyj föddes i en judisk familj i Dnipropetrovsk i dåvarande Sovjetunionen. Han tog ingenjörsexamen från stadens Nationella metallurgiska akademi 1985.

När Sovjet föll började han importera utländska varor, och sälja inhemska metaller på den internationella marknaden. Han tog över tillgångar som tidigare tillhört staten och mutade domare och myndighetspersoner, skriver DailyMail.

Han ska också ha ett rykte om sig att vara skoningslös. En gång anlitade han hundratals busar beväpnade med basebollträn, järnrör och kedjor för att ta över ett stålverk. På 2010-talet var han en av Ukrainas mest inflytelserika män, och styrde till och med 2016 landets största bank PrivatBank.

Efter Euromajdan 2014 började han finansiera Azovbataljonen och blev själv en hårdnackad försvarare ukrainsk nationalism.

Kolomojskyj stödde Zelenskyj när han kampanjade för att bli president 2019. Han ägde också tv-kanalen som gjorde Zelenskyj till en känd komiker. I Panamadokumenten anklagas han för att ha snuvat kunder på pengar för att bygga upp sin förmögenhet.

PrivatBank behövde lösas ut av staten med 45 miljarder kronor 2016, för att inte kollapsa. Och frågor väcktes om Kolomojskyjs affärer i stort.

2020 blev han satt under sanktioner av USA. Han påstås ha tvättat 55 miljarder kronor i skalbolag och köpt industrier och kommersiella fastigheter runt om USA.

Han ska ha satt upp ett av USA:s största Ponzibedrägerier, och är en av landets största fastighetsägare i mellanvästern. Han hade i USA en vision om att återuppväcka den sargade stålindustrin.

Kunders lån i PrivatBank blev i själva verket styrda till bolag utanför Ukraina, via skalbolag. Han hade dock själv sluppit hårdare granskning av ukrainska myndigheter, förrän nu.

En orsak till tillslaget mot honom är att Ukraina har viktiga möten med EU framför sig. Man vill visa utländska finansiärer att man tar korruptionen i landet på allvar.

Enligt SBU:s chef Vasyl Maliuk har man via räden riktat ett hårt slag mot landets ”inte fiende”. Alla som vill skada Ukraina, speciellt under krig, kan förvänta sig att hamna i handbojor, tillade han. Man gjorde även ett tillslag mot landets förre inrikesminister Arsen Avakov.

Polis gjorde också tillslag mot skatteverkets kontor i Kiev och högt uppsatta chefer har fått sparken, enligt inrikesminister David Arakhamia.

Förra veckan blev ett dussintal högre chefer inom försvarsmyndigheten avskedade och en topprådgivare till Zelenskyj avgick. Presidenten uppmanar till fler aktioner mot systematisk korruption, men säger också att nödvändiga åtgärder vidtagits.

Personer i regeringen som inte når upp till rimliga krav från staten och samhället ska inte sitta på sådana poster, sade han i ett tal till folket.

Försvarsministeriet meddelade förra veckan att viceministern Vjatjeslav Sjapovalov avgick. Han var arbetade med logistik för armén och anklagades för att sålt kontrakt för mat för två och tre gånger marknadsvärdet.

Elon Musk vill erövra främmande planeter. Men det innebär inte att han tänker lämna jorden åt sitt öde. Nu försöker han mäkla fred mellan Ryssland och Ukraina. Men hans inlägg på sociala media i frågan har istället startat ett twitter-krig mellan Musk och president Zelenskyj.

Musk har twittrat ut ett fredslag i några få punkter.

För det första vill han att de omröstningar Ryssland gjort i de områden de erövrat i Ukraina ska göras om. Ryssland har ju nu annekterat dessa områden med hänvisning till resultatet i vad de kallar folkomröstningar. Musk vill att det sker nya omröstningar under FN:s kontroll. Förlorar Ryssland lämnar de områdena och drar sig tillbaka till sina egna gränser.

Den annektering som Ryssland gjorde av Krim 2014 blir internationellt erkänd.

Vattentillgången på Krim ska dessutom garanteras av Ukraina.

Ukraina söker inte inträde i Nato utan behåller status som neutral stat.

https://twitter.com/elonmusk/status/1576969255031296000

Ukrainas ledare som nu ser sin styrkor ha framgång på slagfälten, och som till exempel brutit igenom de ryska linjerna i Chersonregionen, är minst sagt inte tilltalade av Musks förslag.

”Fuck off”, twittrade Andrij Melnyk, Ukrainas ambassadör I Tyskland. Han förutspådde också att ingen ukrainare någonsin kommer att köpa en Tesla, elbilen som Melnyk kallar ”fucking crap”.

Det som retar ukrainare är att två av Musks förslag är identiska med de förslag Ryssland framförde vid de nu havererade fredsförhandlingarna; att Krim erkänns som en del av Ryssland och att Ukraina är en nautral stat, och håller sig utanför Nato.

Även president Zelenskyj gick till motattack mot Musk – som vid det laget hade lagt upp två twitteromröstningar. Den första omröstningen gällde hans eget fredsförslag, och 2,5 miljoner röstade. Musks förslag fick 40 procent, medan 50 procent avvisade det.

Musk menade att resultatet var följden av en orkestrerad bot-attack – och lade upp en nyomröstning; denna gång om de som bor i Donbas och på Krim ska få rösta om vilket land de vill tillhöra. Nu hade han bättre lycka. 58 procent röstade för hans förslag, och 42 procent mot.

https://twitter.com/elonmusk/status/1576994262226702336

Noteras bör att båda omröstningarna fortfarande pågår.

Zelenskyjs motattack kom också i form av en twitteromröstning. Han bad de som röstade förklara vem de föredrog mest – en Musk som stödde Ukraina eller en som stödde Ryssland.

Hittills har två miljoner röstat. 80 procent föredrar en Musk som stödjer Ukraina.

https://twitter.com/ZelenskyyUa/status/1577006943499350016

Musk kommenterar Zelenskyjs omröstning med att han fortfarande stöder Ukraina men är övertygad om att eskalering av konflikten kommer orsaka Ukraina, och möjligen hela världen, stor skada.

https://twitter.com/elonmusk/status/1577083012914651142?s=20&t=SRF5LzZ3CGdQkGybXL9ZOQ

Överst på Musks twitterkonto har han nu nålat fast sin bedömning av situationen – som en förklaring till alla dem som det senaste dygnet kritiserat hans inställning.

Där konstaterar han att Ryssland nu genomför en partiell mobilisering, och kommer att genomföra en total mobilisering om Krim hotas av Ukrainska styrkor. Eftersom Ryssland har en tre gånger större befolkning än motståndaren är Ukrainas möjligheter att segra mycket små, menar Musk. Det enda som händer är att fler ukrainare dör.

Ryska ledare betraktar roat twitterkriget. Rysslands tidigare president Medvedev, som numera är vice ordförande i det nationella säkerhetsrådet, kommenterar ironiskt på sin Telegramkanal, och säger att det är synd att Musk spräckt att han är en rysk agent:

”Förresten har Musk gjort ett bra jobb. Han har gjort sig förtjänt av en befordran.

Det är bara synd att han avslöjat sig själv för tidigt. I nästa postning kommer han väl säga att Ukraina är en konstgjord stat.”

Utexaminerad jurist, ekonom, ambitiös tv-producent och charmig komiker – allt i ett – spelar huvudrollen i en lättsam tv-serie, Folkets tjänare, om en snygg, pigg president som krossar korrupta oligarker. Ukrainarna sitter klistrade vid rutan. Honom vill vi ha! Sagt och gjort, han kandiderar och vinner valet med ett brak; en jordskredsseger på 73% av rösterna. Killen ger Ukraina ett snyggt ansikte utåt. Som en Justin Trudeau, fast med ett betydligt vildare land att styra. Här räcker det inte att vara snygg och smart. Inte heller räcker det att, precis som Justin, försöka vara hela folkets tjänare. Zelenskyjs motto är visserligen något i stil med “min vilja är folkets vilja, oavsett vad folket vill”. Men det ukrainska folket består av flera folk. Förutom en stor och spretig grupp av etniska ukrainare, som till utseendet påminner om skandinaver, finns det en försvarlig mängd etniska ryssar, och därtill Zelenskyjs eget folk, ashkenazim, den där sortens judar som kammar hem nästan hälften av alla nobelpriser som delas ut varje år. Ett folk med en blixtrande begåvning och en hög ambition. Dessutom tillkommer regionala grupper av bulgarer, ungrare, polacker och rumäner; lokalpatriotismen är stark och skillnaden mellan den östra, rysktalande delen och resten av landet är stor. Spänningarna mellan det fransktalande och det engelsktalande Kanada är ingenting mot de multipolära spänningarna i den instabila legeringen Ukraina.

Utan att här försöka bedöma Zelenskyjs politiska gärning kan man konstatera att en ledare som under den massiva ryska invasionen gör ett tv-framträdande – där han öppet säger att detta kan vara den sista gången ni ser mig i livet, och samma dag säger att nej, striden är här; det är inte en biljett härifrån jag behöver, det är mer ammo jag behöver – gör intryck. Den oprövade juristen och den snygge tv-spelevinken visar mannamod inför en överväldigande fara både för hans person – “det är mig de vill åt” – och det folk som valt honom till ledare. En ledare som i folkets ögon inte levde upp till de skyhöga förväntningar de hade på honom. Vi överlåter med varm hand åt begåvade statsvetare att, vare sig han överlever detta eller inte, bedöma Zelenskyjs politiska gärning. Vi försöker i stället att göra en djupdykning i hur denna man är funtad. Hur fungerar Zelenskyjs psyke? Hur uppfattar han sig själv? Hur är hans sladdar dragna? Är han en högrisktagande gambler? En fanatisk martyr? En lättsinnig egocentriker? En argsint ideolog? En perfekt marionett? Eller rentav en korrupt skurk?

Vi har tittat på Putin. Nu måste vi titta lite på Zelenskyj.

Och återigen hamnar vi direkt inför en väktare. En stöddig dörrvakt. Som frågar om vi har legitimation. Vi måste legitimera oss. Vi måste legitimera denna närgångenhet. Kan vi med gott samvete ge oss in i den här frågan? Kan vi respektera den här människan tillräckligt mycket för att vara verkligt opartiska i vår bedömning av hans psyke? Det är inga rättspsykiatriska diagnoser vi är ute efter. Inte heller försöker vi recensera hans roller. Kan vi se honom på samma sätt som vi skulle ha sett honom om han var en av våra elever? Om han var en av våra vuxna söner? Om han var en klient som sökte personlig konsultation, själavård eller rentav ville bikta sig? Ty vi behöver ha samvetet med oss om vi skall kunna få en rättvisande känsla för vem han är. Och då måste vi kunna hysa respekt för honom som människa, oavsett hans olika roller som äkta man, som tonårspappa, som tv-producent, som komiker och som president för ett folk i ett land under ett massivt militärt angrepp från den fruktade ryska björnen, vare sig han i läsande stund fortfarande är i livet eller inte. Får vi ett inre klartecken? Då kan vi ställa frågan:

Vad är Zelenskyjs mest utmärkande drag? Hur ser hans inre himmel ut?

Zelenskyj är en konstnärssjäl. Han har inte alls lika bra koll på sig själv som sin nemesis Putin. Men två saker vet han: Han vet att han älskar skönhet; att han älskar när det han gör blir vackert; att när han skapar – och han älskar att skapa – då skall det kännas bra, inte bara för honom själv, inte bara för familjen eller vänkretsen, utan för alla. I offentliga sammanhang. Då trivs han. Då är han i sitt esse. Dessutom är han medveten om de psykiska mekanismer i sig själv som bäddar för denna känsla. Han vet hur han skall få till det.

En annan sak han vet, är att han är en fenomenal kommunikatör. Där har han sin ambition. Han kan sjunga, dansa, deklamera, dikta, komponera, skriva, regissera, skämta, improvisera och engagera sig i intensiva samtal. Han drar sig inte för några knep eller några kommunikationsplattformar för att komma igenom, för att få till dialog; för att kunna lyssna så andra talar, och tala så att andra lyssnar. Och hör vad han vill att de skall höra.

Dessa två egenskaper vet han precis var han har inom sig. Han har dem så att säga alltid i bakhuvudet. Han vet också att andra inte lika självklart kan se hur han bär sig åt i denna kommunikativa kreativitet. Hur han får till det är ett mysterium, inte för honom men för oss andra. Och det är medfött; han har alltid varit så. Han har en vision, en idé om något projekt eller om hur samhället skall reformeras och detta känner de han möter direkt. Det är lätt för honom att förmedla visionen; att få andra att se vad han ser. Alldeles under ytan i den sfär där han relaterar till andra har han sitt sociala kapital, förmågan att få kontakt, att komma igenom, att synliggöra sin vision. Detta kapital är även en näsa för pengar; för var det finns resurser. Men framförallt är det förmågan att visa visionen.

Det var det han vann valet på. Sedan var det inte fullt lika enkelt att förverkliga visionen, förstås, så hans stjärna var med tiden i dalande. Kompetenta ministrar som han handplockat lämnade båten en efter en. På ett sätt kan man säga att Putins krig räddade honom. Folk började tröttna på honom och hans tv-stjärneprat. Det är nästan som man kan misstänka (alltså inte på fullt allvar, men ändå) att han beställde eller provocerade fram attacken från Putin för att få visa framfötterna och återta det folkliga stödet. Kriget har i alla fall fått honom att levla upp sig, mogna, visa att han är vuxen uppgiften att leda landet i ett blodigt försvarskrig mot en överväldigande fiende, stormakten Ryssland, med sina hårdtränade soldater. Och han slår världen med en viss häpnad med sin ståndaktighet. Han håller stilen.

Han finner det plågsamt med konfrontationer men måste han så gör han det med en viss storslagenhet. Hur det där går till har han ingen aning om, men det funkar. På astrologiska kallas det Mars i Lejonet. Den krigiska kraftens pondus mot en fond av storslagenhet. Denna egenskap är dock under ytan, så han ser själv inte hur det går till när den aktiveras. Plötsligt är den bara där. Och gör vad den skall. Han har nämligen en annan egenskap som också är storslagen, nämligen känsla. Inte känslorna – känslor har han lite varstans, han kan vara ganska emotionell – men just känsla. Han är inte för inte regissör; han kan iscensätta händelser på ett storslaget sätt. Även med enkla medel. Som när han filmar sig själv med en skakig mobil på torget i Kiev mitt under brinnande krig bara för att meddela folket att han är där, att han står kvar, att vårt vapen är sanningen och att sanningen är att vårt land är vårt och att nu ger vi allt för vårt land! Tjugosex sekunder på Twitter. Rätt in i hjärtat.

Han har känsla för det poetiskt målmedvetna (det kan låta som en paradox men i hans fall är det så) och för hur man effektivt sätter stopp för saker som skall stoppas. Och han har tack och lov inte en susning om hur han får till det där. Tack och lov, för då skulle han bara klanta till det genom att försöka regissera det. Nu är allt vishetsfyllt väl dolt under hans horisont och får göra sin grej utan insyn och utan inblandning. Och grejen är alltså just hans exceptionella talang för att ha en storslagen känsla för den poetiskt formulerade målmedvetenheten, eller rentav den poetiskt tänkta målmedvetenheten, och därigenom kunna, stoppa, avsluta, pausa, låsa, finta bort eller om så behövs verkligen döda.

Men denna talang för att stävja är för Zelenskyj direkt kopplad till en känsla för opersonlig rättvisa, eller ett opersonligt rättvisepatos, för att uttrycka det lite paradoxalt och, tja, kanske poetiskt. Och han har själv ingen aning om hur han får till det. Det är bara så och det har alltid varit så. Hans moraliska kompass pekar ditåt. Han sätter stopp, eller vill i alla fall sätta stopp, för orättvisor. Han känner sig kallad att göra det.

Samtidigt vill han inte gärna stirra för djupt ner i brunnen. Han har nog gjort det vid ett antal tillfällen i sin ungdom, och märkt att han kan bli lite trollbunden av mörkrets och paradoxernas hemlighetsfulla värld. Om han som komiker och mediemänniska har framstått som en smula ytlig så är det för att han har respekt för djupens makt över medvetandet.

Intelligensen är det inget fel på.

Inte på självdisciplinen heller. Han kan ta sig i kragen. Han kan rycka upp sig när han fastnar i någon frågeställning eller problemkomplex eller annat grubbleri. Han kommer upp på morgonen. Men han vill gärna att det noteras. Eller så kan han på ett eller annat sätt notera det själv. Se till att det märks att han är stringent, kommer i tid, får till saker och att hans visioner är realistiska och att andra kan relatera till dem.

Det är verkligen en ganska osannolik fältherre. Han är skapt för att leda ett projekt, det må vara en filminspelning med egensinniga skådespelare eller ett land med en spretig befolkning, men helst i fredstider, så att han kan skapa ordning och skönhet. Då är han i sitt esse.

Hur andra ser Zelenskyj beror i ovanligt hög grad på vilka dessa andra är, vad de vill och vad de inte vill se. Zelenskyj är skicklig att projicera en självbild som är ganska långt från den han själv känner sig vara. Han är verkligen en skådespelartalang. Hela hans medvetna framtoning är ett oskrivet ark, en filmduk han kan projicera vad han vill på. Baksidan på det är att andra också kan projicera sina bilder av honom på hans persona. Den verklige Zelenskyj är en gåta. Som han varken vill eller kan besvara själv. Förutom i skarpt läge. Han kan kriga. Han har känsla för vad som behövs och hur man gör det med stil. Och han har den disciplin, den effektivitet, som saken kräver. Och saken? Den tycks nu alltså Vladimir Putin ha bjudit på.

Jag vill sannerligen inte låta lättsinnig här. Man tar inte lätt på krig. Folk dör. Man säger att krig är ett helvete. Men helvetet är bättre än krig, för helvetet drabbar inga oskyldiga. Krig drabbar oskyldiga.

Detta gäller emellertid alla nivåer av krig. Det yttre, fysiska kriget är bara den sista, den lägsta nivån. Alla krig börjar som andliga krig. Krig mellan olika mentaliteter, olika värderingar och ideal, olika idéströmningar. De allra flesta krig löser man kontinuerligt på det planet, genom handel och dialog. Eller helt enkelt genom att låta varandra vara ifred. Zelenskyj vet det. Oligarkerna i Ukraina vet det också, och spelar med det. Det pågår en hel del fuffens i landet och gränsområdena mellan de olika subkulturerna är en bördig mylla för den svarta marknad som är grunden för den gråa marknaden, det vill säga den illegala handeln med legala varor och tjänster. Inte bara byggsektorn myllrar av oseriösa aktörer med falska papper. Även läkemedelsindustrin, vapenindustrin och deras skrämmande oäkting biokemin har långa rötter och utväxter djupt inne i denna gråzon. Det stora problemet, och det var nog här Zelenskyj fick problem, är att denna gråa marknad på samma sätt är fundamentet för så pass mycket av den vanliga, vita marknaden, där både handeln, varorna och tjänsterna är fullt lagliga och transparenta. Detta är den minsta delen av marknaden. Den största är den svarta. Skulle man kollapsa den så skulle hela ekonomin kollapsa.

I krigets kaos frodas den svarta marknaden. Men i krigets kaos gives även många möjligheter att exponera och eliminera maffialiknande syndikat och deras ledare. Den hårdhänte Mussolini fick bukt med maffian under sådana tider. Denna tid av oro kan alltså, om Zelenskyj håller huvudet kallt, bli fortsättningen på den grundliga utdikning av träsket han hade tänkt sig när han tillträdde 2019, men som kom av sig. Frågan är bara om Zelenskyj inte är lite för mycket av en poet, lite för mycket av en konstnärssjäl, för det. Krigets stålbad får utvisa det.

Den gapige Donald Trump gick till val på att dika ut träsket. På att dränera den sumpmark som utgörs av skumma typer inom administration och regionalpolitik. Det rör sig om tjänstemän utan tjänstemannaansvar som ser till att släktingar får en lägenhet någonstans, eller ett stipendium till ett fint lärosäte, eller varför inte en tjänstebil. Eller som tar emot mutor, förhalar och försnillar, trixar med siffror i folkomröstningar och inkomstdeklarationer, ser till att vissa får otur och andra får tur, rentav förtur. Och allt vad det kan vara. Eller värre, jurister och ekonomer som arbetar för dessa tjänstemän, eller för en rivaliserande oligark. Den kaxige Trump överskattade sin förmåga och underskattade kraften i träsket och makten hos dess små och stora monster.

Kanske något liknande gäller den charmige Zelenskyj i Ukraina. Han gick också till val på att dika ur träsket och jaga bort oligarkerna. Även de som gjorde affärer med Joe Bidens son Hunter. När rösterna räknats hade han 73%. Storslam. Men vem räknade dem? Givetvis kan Volodymyr Zelenskyj ha varit en marionett redan från början, jurist, ekonom och begåvad skådespelare som han är.

Jag håller mig öppen för att han var äkta vara men förlorade kampen.

Här ser vi hur sinnet för det möjliga, Jupiter ♃, ligger och lurar strax under horisonten på den sida vi möter Zelenskyj, som är i det relaterande tecknet, Tvillingarna ♊, vilket gör honom så kommunikativ. En kedja av blixtsnabba kopplingar länkar sinnet för det möjliga till hans förmåga att ta sig samman och bli effektiv, Saturnus ♄; från hans känsla för sakers natur, Månen ☾, båda mot en fond av storslagenhet, Lejonet ♌, där även den saturniska effektiviteten befinner sig. Från hans känsla för känsla går en snabblänk till dödsrikets väsen, Pluto P, i rättvisa Vågen ♎, som gör att han kan sätta stopp för eller rentav ta död på den eller det som står i vägen, eller som åtminstone utstrålar dold makt. Därifrån går i sin tur en snabblänk till Neptunus ♆, som ger honom gåvan att kunna sälja in obekväma beslut genom att visa hur det svåra kan vara bra och det lätta kan vara dåligt. Detta, dessutom, mot en klangbotten av riktad kraft, målmedvetenhet och fokus, Skytten ♐, placerad precis under västra horisonten, som är öppningen till det eller de som inspirerar honom ur det förflutna, som förfäder, hjältar och martyrer.

Detta om kedjan av snabblänkar. De är egentligen lite problematiska, eftersom de kan göra honom en aning för bra, för snabb för att samvetet skall kunna hänga med i svängarna. Det går fort i hockey. Han kan vara och verka både impulsiv och påpasslig, och agerar ofta på intuition.

De andra länkarna har behandlats implicit i karaktärsanalysen.

I skrivande stund återstår det att se om Volodymyr Zelenskyj överlever detta eldprov och om han passar på att likvidera de oligarker som girigt suger det sargade landets blod. Eller om han är deras marionett. Vad hans himmel anbelangar är båda alternativen möjliga.

Medan ryska trupper rullade in i Luhansk och Donetsk, rullade EU och USA ut en bombmatta av sanktioner mot ryska banker och oligarker i ett försök att försvaga Ryssland och mäktiga män som anses stå Putin nära.

I beskrivningar av Putins Ryssland är oligarkernas roll och makt en självklar del.

Men hur ser det ut i Ukraina? Finns det oligarker där och vilken roll spelar de?

Rinat Achmetov har en personlig förmögenhet på 75 miljarder kronor. Men denne muslimske tartar föddes inte med en silversked i munnen utan jobbade sig upp från enkla förhållanden i industristaden Donetsk i östra Ukraina.

Han studerade ekonomi på universitet – men det var inte enbart det som gjorde att han fick bli Achhat Bragins högra hand. Achmetovs karriär hjälptes nog också av att han vid sidan av studierna arbetade som maffiatorped. Han var därmed den sortens person Bragin kunde ha nytta av – kunnig i affärer och hänsynslös. Bragin var även han muslimsk tartar och började sin bana som slaktare, men övergick senare till en verksamhet som innebär att han tog kål på människor istället – dock inte med egna händer. Resultatet blev ett stort affärsimperium, och att han tog även över Sjachtar Donetsk – det ukrainska topplaget i fotboll. Bragin blev ordförande för klubben, men det var antagligen inte missnöjda supporters som placerade ut bomben på Sjachtar Donetsks stadion 1995 – den sprängde Bragin och sex av hans livvakter i småbitar.

Arvtagare till imperiet blev i vilket fall Rinat Achmetov, som också tog över ordförandeskapet i klubben.

I dag – 27 år senare kontrollerar han stora företag inom media, gruv- och metallindustrin, energisektorn, bank- och försäkringsväsende samt telekommunikationer. Tillgångarna beräknas vara värda 250 miljarder kronor.

Han är den mäktigaste av de oligarker som i dag kontrollerar ungefär 85 procent av Ukrainas ekonomi.

Att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj länge varit tvungen att hantera risken för ett krig med Ryssland har inte hindrat honom från att också inleda ett inbördeskrig. Fienden i det fallet är de mäktiga oligarkerna.

När han måndagen 14 februari i ett tal angrep rika affärsmän för att de flydde landet av fruktan för en rysk invasion var det bara den senaste av många attacker på de personer som kontrollerar Ukrainas ekonomi – personer som alltid mer än gärna lagt sig i hur landet styrs.

Zelenskyjs viktigaste vallöfte var att beröva oligarkerna den makt de hade över Ukrainas ekonomi, politik och samhälle. 2021 antogs en lag som skulle tvinga oligarker att göra sig av med tillgångar.

Rinat Achmetov, som hade chartrat ett plan och lämnat landet av rädsla för en invasion fann för gott att återvända hem efter presidentens attack.

Hur definieras då numera en oligark enligt ukrainsk lag? Landets nationella försvars- och säkerhetsråd bedömer fyra saker:

• deltagande i det offentliga livet
• inflytande över massmedia
• kontroll över ett företag med monopolställning
• tillgångar på mer än 860 miljoner kronor.

De som stämplas som oligarker får inte finansiera partier och politik verksamhet, de får inte ha poster i regering och förvaltning. 

Förstahandsmål för Zelenskyjs kampanj har varit Achmetov, och Petro Porosjenko.

Achmetov har gått till angrepp mot lagen som han ser som ett angrepp på mänskliga rättigheter.

Porosjenko gjorde sig av med sitt mediaimperium efter det att lagen antogs – han sålde till personer som stod honom nära – och har protesterat mot lagen som han anser är ett försök att tysta media som är oberoende av staten. Porosjenko är inte bara oligark – han är också den president som Zelenskyj besegrade i valet 2019.

Oligarken Ihor Kolomojskyj har däremot hyllat lagen och deklarerat att nu blir det lättare för honom att förklara för utländska banker var han får sina pengar ifrån. Han har tidigare fått tillgångar frysta i Storbritannien och utsatts för sanktioner av USA efter anklagelser om korruption. Kolomojskyj kontrollerar bland annat banker och mediakanaler.

Zelenskyj har också slagit mot oligarkerna genom att se till att skatterna höjs drastiskt för företag verksamma inom metallindustrin, liksom för stålverk och gruvindustrin.

Men det långvariga kriget mot de inhemska oligarkerna har inte stärkt Zelenskyjs ställning bland väljarna. I en opinionsundersökning för en månad sedan fick han en fjärdedel av rösterna – Porosjenko låg tätt efter. När Zelenskyj valdes fick han 75 procent av rösterna.

Mycket påminner Zelenskyjs strategi om den som Putin tillämpade under sina första år vid makten; då slog han till mot oligarker som han ansåg vara alltför sjävständiga – och inte tillräckligt inriktade på att hävda Rysslands nationella intressen. En följd av den striden var fängslandet av Michail Chodorkovskij – som kontrollerade stora företag i energisektorn och inom media.

I kampen mot den sortens oligarker stödde sig Putin på andra oligarker – som var mer följsamma mot hans inrikes- och utrikespolitik; som hade ett starkt Ryssland som mål.

I kampen för att bli president i Ukraina hade Zelenskyj stöd av oligarken Ihor Kolomojskyj – denne ägde den tv-kanal som producerade och visade serien som gjorde Zelenskyj till ett känt namn i Ukraina. Samme Kolomojskyj som alltså förklarade att han inte hade några större problem med lagen mot oligarker, och samme Kolomojskyj som länge varit inbegripen i en maktkamp med Porosjenko om kontrollen över banker.

På många sätt går alltså Zelenskyj i Putins fotspår – han är bara en yngre upplaga.