Problemen hopar sig för Centerpartiet. Åtstramningar gör att 25 anställda sägs upp. Det ogillas av riksdagsledamöterna. Detta trots att man gett utdelning på i snitt 100 miljoner kronor per år i tio år från Randello invest. Ny partiledare har heller inte gett någon positivt effekt, opinionsläget är fortsatt dåligt.

Centerpartiet säger upp 25 personer och aviserar en minskad budget på mellan 40 och 100 miljoner kronor. I valet 2022 backade man jämfört med valet 2018, från 8,6 till 6,7 procent. Det innebar sju färre mandat i riksdagen, för partiet som brukar betraktas som det mest förmögna efter försäljningen av sina lokaltidningar 2005. Det inbringade 1,8 miljarder, men även det kapitalet har påverkats negativt, skrev Aftonbladet i april.

Nu kommer nya uppgifter inifrån partiet om ekonomisk misskötsel. Den tidigare ledningen beskylls för att ha lagt pengar på ”helt sjuka saker”. Pengarna i partiets Randello Invest har använts vidlyftigt, påstås det. Till exempel ska mycket pengar gått till att lyfta den tidigare partiledaren Annie Lööf.

Pengarna har generellt sett använts för att kunna ha en stark partiorganisation, med många politiska tjänstemän. Men man har också gjort utdelningar, 2022 slog man rekord och delade ut 184 miljoner kronor. Detta alltså bara knappt ett år innan man nu behöver göra besparingar. För stora uttag, säger en källa till Aftonbladet. Totalt har man delat ut 1,1 miljarder de senaste tio åren, 2021 delade man ut 108 miljoner.

Dessutom kommer besparingarna också slå mot riksdagsledamöter, som får färre tjänstemän till hjälp i arbetet. Vissa menar att det försvårar arbetet nu när man är i opposition igen. Och arbeta kommer man behöva göra, då opinionssiffrorna inte ser speciellt bra ut.

I torsdags kom SCB partisympatiundersökning, den visade att man nu har 4,2 procent i väljarstöd, vilket är 2,5 procentenheter lägre än valresultatet. Sedan Muharrem Demirok tog över i november har man backat med 1,2 procent. Stämningen inom partier är nu väldigt dålig.

Randello Invest har precis som andra bolag påverkats av börsen, som gått ned. Men kostnadskalkylen har varit dålig, säger en källa. Officiellt säger man också att läget är allvarligt, partisekreterare Karin Ernlund pratar om att göra en omstart organisatoriskt. Hon säger dock att partiet är en folkrörelse som varit med om tuffa tider förr.

Demirok vill inte kännas vid att Randello Invest har misskötts. Men han medger samtidigt att man nu inte kan göra lika stora uttag som förut, eftersom förutsättningarna förändrats. ”Jag behöver ha ett hållbart uttag framöver och jag behöver ha ett uttag som går att bygga en fungerande verksamhet på”, säger han.

Väljarsympatierna rör sig mot två procent. Det är 150 000 personer som är beredda att lägga sin röst på Demirok. Man ska då komma ihåg att 1978 hade Centerpartiet  141 344 medlemmar. Centerkvinnorna hade samtidigt nära 75 000 medlemmar. Då förstår man vidden av nedgången.

Så vad ska Demirok göra, han har knappt hunnit sätta sig tillrätta i partiledarstolen innan han får se hur opinionssiffrorna rasar för hans parti?

Han gör förstås som sin föregångare Annie Lööf – det gäller att få folk att tycka synd om en. Alltså berättar han för intervjuaren att som 15-åring blev han misshandlad utanför en tunnelbanestation – av skinnskallar försedda med järnrör.

Kanske måste dock hans PR-folk fila lite på den historien. Det gäller att den som läser eller lyssnar kan förstå vad som hände, och får en bild av den eller de som anfallit Demirok. Och hur länge sedan var det ni såg en skinnskalle? De har försvunnit, går inte att återfinna en på Skansen eller i någon förorts hembygdsmuseum. Såvida man passerat 50 års-åldern är det svårt att ha en levande bild av en skinnskalle.

Det är det ena problemet med Demiroks berättelse.

Det andra är frågan om varför historien framförs nu? Demirok har haft otaliga tillfällen att berätta tidigare, en rimlig misstanke är att det är påhittat eller överdrivet.

TIll den misstanken bidrar inte bara de vikande opinionssiffrorna utan också de två misshandelsdomarna mot Demirok. De avslöjades under upploppet inför valet av partiledare i Centern – och domarna kommer fortfarande ofta på tal när Demirok nämns.

Demirok och hans rådgivare har säkert tänkt att bilden av en Demirok som misshandlas av skinnskallar ska få oss glömma bilden av Demirok som två gånger döms för misshandel.

Kanske det fungerar – men då gäller det nog att Demirok filar ytterligare ett varv på historien så att allt stämmer.

För det finns ett fundamentalt fel i berättelsen.

I Aftonbladet-intervjun berättar Demirok:

– De gav sig på mig och gav mig en omgång, men jag tror att de till slut förbarmade sig över att jag var så liten.

Demirok var alltså ”så liten”.

Men knappt två år senare som 17-åring klarar den lille Demirok att banka upp en person. Hur liten var offret? Var det en vätte? En hobbit? Satt han i rullstol?

Och fyra år senare misshandlar Demirok ytterligare en person, då bland annat genom att skalla honom. Vi får väl anta att Demirok vid det laget växt till sig, såvida han inte ställde sig på en stol för att kunna skalla sin motståndare.

Men rädslan för de där skinnskallarna sägs fortfarande leva kvar hos Centerledaren.

https://twitter.com/CalvinKlein/status/1630553404710998016

Och visst kan det man upplever i barndom och ungdom sätta sina spår. Se bara på skådespelaren Michael B Jordan. Demirok är rädd för skinnskallar, Jordan visade sig i dagarna vara rädd för sin mamma. Jordan är frontfigur i Calvin Kleins nya kalsongreklam, och innan annonskampanjen inleddes kände sig Jordan tvungen att ringa sin mamma och berätta vad som var på gång.

Tydligen var inte mamman informerad om att sonen skulle visa upp sig i bara kalsonger i alla möjliga mediala sammanhang. Det var därför Jordan berättade för reportrar att han skulle förvarna mamman om att:

”I’m sorry. It’s out here.’ I’ve got my business all out in the streets — literally.”

Min naturliga blyghet förbjuder mig att mer begripligt översätta vad Jordan menar med att hans ”business” nu bokstavligen finns där ute på gatorna.

Jordans rädda reaktion är trots allt ändå mer begriplig än Demiroks.

Jordans mamma är ju faktiskt fortfarande i livet.

I valet 2022 tappade Centern mer än var femte väljare. Partiet fick 6,7 procent. I de senaste opinionsundersökningarna ligger man ännu lägre.

Nu ska en ny partiledare väljas efter Annie Lööf. Han väljs på en extrastämma i Helsingborg och det är på förhand givet att det blir Muharrem Demirok.

De politiska kommentatorerna har fokuserat på att centern är ett parti i kris och att det har svåra vägval framför sig – förutom då valet av ledare.

Men det märkligaste är att ingen kommentator i de stora tidningarna eller mediakanalerna nämner Fredrick Federley.

Jo, en gör det. Aftonbladets Lena Mellin – som hävdar att ”kompetensflykten” är ett av Centerns stora problem, och hon nämner Fredrick Federley som exempel på viktiga begåvningar ”som lämnat C-toppen under senare år” – och som därmed försvagat partiet.

Historieskrivningen är märklig.

Som alla vet – men tydligen journalister allt mer försöker få oss att glömma – tvingades Federley lämna sin plats i partiets ledning och i EU-parlamentet efter avslöjandet om att han sammanlevde med en pedofil som dömts för 22 grova våldtäkter på barn. En person som Federley efter avslöjandet kallade den ”finaste människa han mött” och menade att: ”Jag känner ju en stor kärlek till honom också, det är det som gör den här smärtan inombords så överväldigande att jag gör illa mig själv fysiskt.”

Annie Lööf valde att behandla det som en isolerad fråga och händelse. Ett enstaka – om än allvarligt fel – som begåtts av Federley.

Samtidigt duggade avslöjandena tätt om pedofiler och sexbrottslingar i partiet – och det kom rapporter om hur Federley fortsatte umgänget med pedofil-dömda personer.

Hur blev Centern som parti en magnet för pedofiler och sexbrottslingar? Varför gjordes inget försök gjorde från partiledningen att utreda detta, att gå till botten med kulturen i partiet?

Istället omnämns nu Federley som en förlorad begåvning i Aftonbladet och PR-konsulten Paul Ronge gjorde nyligen ett försök att lansera Federley som en person media borde använda för att kommentera svensk politik – på grund av dennes ”unika” insikter.

Medialt verkar manegen vara krattad för Federleys återkomst, men så har han också goda kontakter där – bland annat Henrik Torehammar som på sociala media rekommenderade Federley att prova på en 15-åring. Torehammar var länge uppburen radioröst i public service, numera inrikespolitisk kommentator på Svenska Dagbladet.

Själv förbereder Federley sig för sin återuppståndelse som politiker med bordsböner och psalmsång. Uppgifterna har vi fått från personer som illa berörda upplevt hur Federley vid middagsbjudningar och andra sammankomster påbjudit både bön och kristen allsång. – trots att det inte var en fråga om religiösa sammankomster. Allt som ett led i etablerandet av sig själv som en kristen person. Han började också plugga teologi och talade i en kyrka i Mölndal i februari 2022.

De flitiga besök på Systembolaget i Dala Floda som vi fått rapporter om kunde kanske därför förklaras med att Federley åtagit sig att inhandla nattvardsvin till gudstjänsterna – fast med tanke om vad som inköpts skulle det tyda på att nattvardsvinet bytts ut mot nattvardsdrinkar – eller har man i Dala-Floda ersatt kyrkkaffet med kyrk-cocktails?

Parallellt med att skapa bilden av sig själv som en god kristen har Federley också arbetat hårt med att lansera sig som hundvän. Besökare på MyDog-mässan i Göteborg i januari i år hörde av sig till Morgonposten och berättade om det obehag de kände när Fredrick Federley plötsligt stod på scenen och höll ett föredrag över ämnet "Nytt år för kennelklubben".

Och Federley fortsätter verka i centerpartiet. Han hjälpte i valet flera kandidater med deras valmaterial.

Vad vi kan vara säkra på är Federleys öppna återkomst i politiken – media utnämner honom ju idag till en kompetent politiker, och han bygger upp en bild av sig själv som fridsam kristen hundägare och har i smyg fortsatt varit verksam i ett parti som vägrar göra upp med det Federley står för.

Och det är också precis därför Muharrem Demirok kommer att väljas till ny ordförande för Centern.

De senaste veckorna har de funnits de som ansett att de två fall av misshandel som Demirok dömts för gör honom olämplig som partiledare. De senaste dagarna har också en del av hans partikamrater i Linköping kritiserat Demirok för hans ledarstil och hävdat att han saknar förmåga att internt samarbeta och vara lyhörd.

De som tror att de sakerna försvårar valet av Demirok har inte förstått vad Centern utvecklats till.

Valet av Demirok ingår i partiledningens sedan länge pågående mycket medvetna kulturkrig mot landsbygden och dess befolkning. Ett krig Federley varit drivande sedan ungdomsåren. Lena Mellin skriver i AB att Centern förlorat greppet om väljarna på landsbygden – men sanningen är att Centern för 20 år sedan valde att i praktiken vända landsbygden ryggen – för att istället söka sig en position bland nya grupper.

När Federley blir ledare för ungdomsförbundet 2002 har organisationen 3000 medlemmar, när Federley lämnar över ordförandeskapet har man närmat sig tusentalet medlemmar.

Men i media har Federley under den tiden fått stort genomslag, och han blir frontfigur för Stureplanscentern som förespråkar mindre statlig kontroll, och mer marknadsekonomi. Det är teorin. Praktiken som utvecklas är för Federleys del mer våldsamt festande, ibland som transan Ursula – och vi kan alla vid den tiden följa rapporterna om festandet genom hans uppdateringar i sociala media, till exempel den då 32-årige Federleys flirtande med 16-åringar.

Maud Olofsson får brev från veteraner i partiet men låter Federley fortsätta – hans leverne runt Stureplan och på queer-restaurangen Gretas i Göteborg har gjort Maud populär, och hon hamnar till och med på andra plats på skvallersajtens stureplan.se:s innelista - och sajtens redaktör Alex Schulman förklarar att han tänker rösta på Centern.

Under dessa år har Federley två parhästar i ungdomsförbundet. Annie Lööf (då Johansson) som är vice ordförande, och som efterträds av Sofia Jarl. Annie och Fredrick går vidare till riksdagen, där de får en möjlighet att kämpa mot statlig kontroll genom att rösta mot FRA-lagen. Men viker ner sig. Sofia Jarl blir med tiden regionråd i Dalarna, bor i Dala-Floda (dit Federley flytt från Björbo) – och hör till dem som stöttat Federley efter avgången.

Centern valde alltså att vända sig till den yngre befolkningen i storstäderna och bli ett livstilsparti för dem; det innebar kamp för längre öppettider på krogen, mångkultur samt att lyfta fram kritik av heteronorm och ”puritanism”.

Propagerandet för att mångkultur är berikande tilltalar inte bara givna, mer välbärgade skikt i större städer, som älskar ”inkludering” – det tilltalar också personer från den muslimska kretsen i förorterna.

Om centern lanserar en muslim som ledare kommer det att tala till både de politiskt korrekta innerstads-skikten och till grupper i förorterna.

Det är därför Demirok är given som partiledare.

Och eftersom Centern fungerar på det sättet och vill appellera till de grupperna är också Federleys återkomst given. Vad kan vara mer inkluderande än att förlåta en person som valt att leva tillsammans med en dömd pedofil – och välkomna den förlåtne tillbaka i ledningen?