”Det är en rejäl explosion”, sa Johnny Gustafsson, presstalesperson för polisen i region Öst, till Dagens Nyheter. En förundersökning har inletts om allmänfarlig ödeläggelse, samt brott mot lagen om brand och explosiva varor. Ingen person är frihetsberövad eller misstänkt i nuläget.

02.02, 31 juli. Polis kallas till Djursholm då flera inringare hört en hög smäll; en kraftig detonation har skett vid en grind till en villa, enligt polisens webbplats. ”Det är omfattande materiella skador. Dels vid grinden där detonationen har skett, dels på intilliggande villafastigheter där glasrutor har krossats”, säger Per Fahlström, presstalesperson på polisen, till TV4 Nyheter.

Polisen utreder allmänfarlig ödeläggelse och brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor, och ska studera eventuella övervakningsfilmer.

En fjärde man från Stockholm hade samma uppdrag, men greps vid ett annat tillfälle. Enligt domen har han kopplingar till en utbrytargrupp från det tidigare Farsta-Fagersjö-nätverket. Den man de dömda männen skulle mörda har varit tongivande inom den organiserade brottsligheten i södra Stockholm. Det kriminella gäng han tillhör är lierat med den Kurdiske räven, samt nätverket Foxtrot.

De fyra unga männen döms av Södertörns tingsrätt till sju års fängelse, för förberedelse till mord och grovt vapenbrott, meddelar SVT Nyheter. Polisen beskriver de dömda männen som ”utförare utan känd koppling till det tilltänkta offret.”

”Att Linköpings-baserade kriminella begår brott även i andra städer är inte ovanligt, det förekommer frekvent”, sa Linköpings chefsåklagare Eva Nemec Nordh i samband med åtalet. Också gängen i Linköping förstärker med tillresta från till exempel Stockholm eller Södertälje när det uppstår konflikter.

Skottlossningen är den andra på kort tid i Linköping. ”Det är alldeles för tidigt att säga om den här händelsen hänger ihop med de andra skjutningarna”, fortsätter Sundström. Ingen är ännu frihetsberövad, men flera personer har tagits med till förhör.

Gårdagskvällens andra skjutning inträffade något senare på Stockholmsvägen i Malmö, i höjd med Segevång. En polispatrull ute på ett rutinuppdrag utomhus hittade en man med skottskador. Händelsen utreds som mordförsök, och polisen söker misstänkta. ”Vi kan inte gå in på varför, men polisen har anledning att söka två personer”, säger Rickard Lundqvist, presstalesperson på polisregion syd till SVT Nyheter.

Polisen vill i nuläget inte svara på om mannen är känd för dem sedan tidigare. ”Vi har fått vissa vittnesmål”, avslutar Lundqvist.

En två år lång polisutredning i Linköping har nu slutat med åtal för hets mot folkgrupp. Åklagare Eva Nemec Nordh har kommit fram till att den person som är misstänkt för att ha satt fyr på en koran och samtidigt passat på att grilla bacon ska ställas inför rätta för ett brott som kan innebära två år i fängelse.

Detta sker i en stad där polisen ännu inte lyckats lösa ett antal mord och skjutningar, och där förnedringsrån bland unga ger staden en tätplacering när det gäller denna typ av brott.

Att man inte lyckats få bukt med gängkriminaliteten har alltid förklarats med bristande resurser.

Men de resurserna har funnits för att utreda bränningen av en koran.

Morgonposten har i ett antal artiklar skildrat bakgrunden till den mycket långa utredningen av koranbränningen.

I januari 2022 förklarade Eva Nemec Nordh för Morgonposten att innan månaden var över skulle beslut ha tagits – skulle det bli åtal eller inte? Nu tio månade senare kom beskedet – det blir åtal för hets mot folkgrupp.

Då sade hon:

– Det är ju inget brott i sig att bränna en helig bok. Det är omständigheterna kring bränningen som är viktiga. Det är det som kräver resurser att utreda.

Inga nya omständigheter har dock redovisats nu när åtal väckts – det enda som skett är att vissa formuleringar ändrats. Det man utgår från är att händelsen filmats och spridits och att en viss musik kunnat kopplas till filmen.

I en serie artiklar har Morgonposten skildrat bakgrunden till den mycket utdragna utredningen.

Symbolhandling

I den första artikeln skildrades de stora resurser som satsats på utredningen om koranbränningen. Förundersökningen var då på 439 sidor. Polisen har inledningsvis genomfört en husrannsakan mot den nu åtalade. De har likt bibliotekarier gått igenom all litteratur som fanns i den åtalades hyllor. Alla böcker fotograferades, liksom anteckningar i böckerna.

Polisens insats i begynnelsen var en ordentligt organiserad operation. På fem dagar hade polisen ringat in en misstänkt förövare, och därefter slog man till, grep honom och förde honom till förhör medan det samtidigt genomfördes en mycket grundlig husrannsakan i hans hem – i hur många fall börjar man fotografera anteckningar i böcker som finns i den misstänktes hyllor?

Den åtalade själv beskrev det som hände för Morgonposten:

– De undersökte allt, som kontokortsutdrag. Hade jag köpt en Koran? De gick igenom dator och mobil mycket noggrant. Analyserade grillen. De frågade om hemsidor jag besökt. De genomförde DNA-analyser på material från grillen och den brända koranen. De letade efter fingeravtryck. De skickade iväg mina byxor och skor på analys. De satt och tittade på bilder på sociala media, bilder som vänner och familjemedlemmar lagt upp för att se om jag där hade på mig en viss sorts skor.

Detta ska jämföras med situationen i staden när det gäller ungdomsrån. Vid den här tiden har ungdomsrånen i Linköping ökat med 700 procent sedan 2015. Men som vi kan berätta upplever många offer att polisen struntar i vad som drabbat dem. Utpekade och misstänkta rånare kallas inte ens till förhör – medan den nu åtalade kallas till ett antal förhör – för en koranbränning.

I den andra artikeln intervjuar vi åklagaren Eva Nemec Nordh som förklarar varför hon vägrar släppa greppet om utredningen av koranbränningen:

– Det har ett symbolvärde att fullfölja utredningen. Det är viktigt att visa att vi har uthållighet att utreda alla brott som kan leda till åtal. Jag har absolut åtalsplikt och kan inte välja vilka brott jag ska väcka åtal för.

Detta sägs i en stad med ett antal olösta mord, nedlagda förundersökningar om ungdomsrån och en växande gängkriminalitet.

"Märklig resursanvändning"

I den tredje artikeln intervjuade vi en av de styrande politikerna i Linköping om situationen. Denisé Cassel (KD), som var förste vice ordförande i kommunstyrelsen, menade att kriminaliteteten i Linköping kunde förklaras med bostadssegregation och arbetslöshet.

Hon förklarade att det kommer att ta 20 år innan problemen försvunnit, och avvisade förslagen på att kommunen skulle bekosta en egen styrka för att hålla ordning i staden – hon menade att det skulle vara osolidariskt mot andra kommuner som inte har råd med detta.

När hon får frågan om hur hon ser på den pågående utredningen om koranbränningen svarar hon:

– Jag har nog hört talas om att det varit en koranbränning. Men det är väl inget brott? Jag är inte insatt i fallet men som du beskriver det låter det som en märklig resursanvändning.

Men det kan ju också vara så att polisen anser att koranbränning är ett brott som är viktigare – medan till exempel rån är något som Linköpings ungdomar får lära sig att leva med.

SR intervjuade 12 oktober Martin Hedberg som är ansvarig för polisens insatser mot ungdomsrån i Linköping. Han förklarar att i Östergötland har man sett en liten minskning, och att:

– Eftersom tiotusentals undomar rör sig ute i länet varje dag är risken att man utsätts för ett rån väldigt liten. Det är inget man ska tänka på när man rör sig ute eller något som ska begränsa ens vardag.

Ungdomar ska således inte känna sig hotade i en stad där rånarligor fortsatt kan härja fritt. Gängen utgör inget hot.

En video på YouTube med en koran som grillas utgör däremot ett hot. Den videon ingår i de ”omständigheter” som Eva Nemec Nord anser gör koranbränningen till ett brott som måste leda till åtal.

Linköping är en stad som härjas svårt av skjutningar, mord och ungdomsrån. Staden skakades också av de våldsamma korankravallerna under påsken i år.

En rimlig tanke är att polisens resurser är koncentrerade på alla de olösta, blodiga och brutala dåden, och att ett starkt fokus också finns på att få bukt med vågen av ungdomsrån.

Men Linköpingspolisen och åklagare verkar ha en lite annan syn på vilka brott som är av vikt.

I två år och en månad har en förundersökning pågått som gäller en koranbränning.

I en stad med ett antal olösta mord finns det poliser som arbetar med förundersökningen av en koran som bränts upp , och i förra veckan fick den misstänkte Anders ett meddelande från förundersökningsledaren, det gällde en ”reviderad misstanke”. Efter två år formuleras numera misstanken om att Anders ska ha bränt en koran på detta vis:

”XXX har gemensamt och i samråd med andra hotat och uttryckt missaktning mot muslimer och medlemmar i Islamiska förbundet i Linköping, med anspelning på deras trosbekännelse.

Xxx har gemensamt och i samråd med andra skapat en film som spreds genom att den publicerades på YouTube och Twitter. I filmen bränns en koran tillsammans med bacon på en grill. Under grillen har skyltar placerats med bl a texten Muhammed är en pedofil. Hotet har bestått av att filmen har försetts med musik som förknippas med bl a moskéattacken i Christchurch på Nya Zeeland år 2019. Den brända koranen lämnades tillsammans med bränt bacon vid entrén till moskén på Hamngatan i Linköping.

Filmen skapades och publicerades på YouTube och Twitter 11 september 2020 i Linköpings kommun. XXX begick gärningen med uppsåt."

Den misstänkte Anders är mycket förvånad över formuleringarna i den ”reviderade misstanken”:

– Det är ju inget nytt. Samma gamla påståenden, bara staplade på varandra på ett annat sätt.

Han menar att åklagaren vet att det enligt lagen inte rör sig om ett brott, men att hon hoppas att genom att sammanfoga olika saker som inte är brottsliga i sig kunna skapa intrycket av att ett brott begåtts.

Men han är inte förvånad över att förundersökningen drar ut på tiden. När Morgonposten intervjuade åklagaren Eva Nemec Nordh i januari förklarade hon:

– Jag har helt enkelt inte hunnit. Jag har varit tvungen att prioritera grova våldsbrott. Men innan januari är slut ska jag ha kommit till beslut.

Nu har det gått mer än åtta månader sedan åklagarens uttalande, och hon förklarade under intervjun att det bara återstod ”finlir". Hon hävdade också att hon aldrig inlett förundersökningen om hon inte trodde på ett åtal för hets mot folkgrupp alternativt förargelseväckande beteende.

Nemec Nord förklarade också:

– Det är ju inget brott i sig att bränna en helig bok. Det är omständigheterna kring bränningen som är viktiga. Det är det som kräver resurser att utreda.

Men inga nya omständigheter har redovisats, det enda som skett är att åklagaren ändrat lite på formuleringarna i de omständigheter som beskrivs.

Var inte rädda, säger polisen

Att det gått åtta månader sedan Nemec Nord skulle fattat sitt beslut, betraktar Anders som ett straff i sig. Han menar att åklagare och polis är medvetna om att de byggt ett svagt underlag för åtal:

– De vet att jag inte begått ett brott. Men de vill hålla mig svävande i ovisshet, i osäkerhet. De vill straffa mig på det sättet.

För åklagaren är det viktigt att kunna hävda att Anders hotat någon, på något sätt. Det är därför det anförs att en viss sorts musik spelats i videon med koranbränningen – musik som den som hör den ska känna sig hotad av.

Alltså, musik som spelas på en video som visar en koran som grillas utgör sammantaget ett ”hot” som man måste ägna en mer än två år lång förundersökning åt.

Det kan jämföras med polisens inställning till ungdomsrån.

Mellan 2015 och 2021 ökade de med 700 procent i Linköping. Ungdomar kunde berätta om hur de rånats upprepade gånger utan att polisen fick fatt på de gäng som genomförde rånen – ofta mitt på ljusa dagen i stadens centrum.

Hur har det sett ut i år?

SR intervjuade 12 oktober Martin Hedberg som är ansvarig för polisens insatser mot ungdomsrån i Linköping. Han förklarar att i Östergötland har man sett en liten minskning, och att:

– Eftersom tiotusentals undomar rör sig ute i länet varje dag är risken att man utsätts för ett rån väldigt liten. Det är inget man ska tänka på när man rör sig ute eller något som ska begränsa ens vardag.

Ungdomar ska således inte känna sig hotade i en stad där rånarligor fortsatt kan härja fritt. Gängen utgör inget hot.

En video på YouTube med en koran som grillas utgör däremot ett hot.

När det gäller mord och skjutningar är utvecklingen inte uppmuntrande.

Under 2021 och 2022 har det skett 18 skjutningar i Linköping. Sex personer har mördats. Alla mördare går fria.

Polisen försäkrade i går att man inte ger upp utredningsarbetet kring morden.

Det kan man förstå.

Men polisen ger heller inte upp utredningsarbetet kring koranbränningen för två år och en månad sedan, trots att åklagaren säger att koranbränning i sig inte är ett brott.

Kanske är det inte bara Anders som har svårt att förstå detta.

(Namnet ”Anders” är fingerat).

Artiklar i Morgonposten om koranbränningen i Linköping

Del 1: Vi beskriver vilka stora insatser polisen gjort för att försöka binda Anders vid det påstådda brottet. Husrannsakan, laboratorieanalyser av kläder och askan från hans egen grill, genomgång av kortköp, undersökning av mobiler och datorer, med mera. Förundersökningen omfattar 439 sidor. Vi jämför detta med situationen när det gäller epidemin av ungdomsrån i staden. Där leder de flesta av fallen till att förundersökningen snabbt läggs ner i brist på bevis.

Del 2: Vi intervjuar åklagaren Eva Nemec Nord samt den polis som haft det praktiska ansvaret för utredningen. Vi ber henne förklara följande utdrag ur protokollet från den husundersökning som gjordes hemma hos Anders. I prokollet skriver en polis om Anders att:

”(en person som) sympatiserar med Trump och även har böcker om religion, samhällsstrukturer och en bok av Carl von Linné på hallbordet inte borde ha vapenlicens.”

Nr 3: Vi intervjuar Linköpings politiker. En av dem förklarar att man måste ha tålamod och att morden, skjutningarna och gängen inte kommer att försvinna i första taget:

– Ja, men jag tror inte det är orimligt att vi måste räkna med en period på tio till 20 år.

Vi har tidigare skildrat hur en koranbränning i Linköping i september 2020 leder till en mer än årslång förundersökning. Detta i en stad där ungdomsrånen ökat med 700 procent sedan 2015. Många av rånen utreds aldrig. Ett rimligt antagande är därför att ökningen av ungdomsrån är ännu större. Offren orkar inte alltid anmäla. Eller så vågar de inte.

Varför prioriterar polisen sina resurser på det sättet?

Morgonposten har intervjuat några av de drivande personerna i utredningen av koranbränningen.

Chefsåklagare Eva Nemec Nordh har många fall av brutala brott på sitt bord. Skjutningar och mordförsök. Nu senast i Ryd, och i Lambohov. En överväldigande arbetsbörda kan man tycka. Under 2021 har det varit elva skjutningar i staden.

Fyra personer har dött. Exempelvis mördades en 15- och en 16-åring i Berga på försommaren. En gängledare mördades på restaurang.

Många allvarligt skadade.

Polisen har stolt förklarat att de arbetat hårt. 2 000 förhör har genomförts.

Utredningarna hittills består av 3 500 sidor.

Det kan låta mycket, men ska jämföras med de 439 sidor som utgör förundersökningen av koranbränningen. I den kom ingen till skada, ingen dog. Grisen vars bacon kom till användning var ju redan avlivad vid ett tidigare tillfälle.

Hur kan elva skjutningar resultera i 3 500 utredningssidor och en enda koranbränning i 439?

I många av de fall som gäller skjutningar och mord har alltså chefsåklagare Eva Nemec Nordh varit inblandad.

Samtidigt har hon också haft tid att driva på förundersökningen som rör koranbränningen, och när vi frågar henne om det inte är en märklig fördelning av resurser och tid hävdar hon:

Det har ett symbolvärde att fullfölja utredningen. Det är viktigt att visa att vi har uthållighet att utreda alla brott som kan leda till åtal. Jag har absolut åtalsplikt och kan inte välja vilka brott jag ska väcka åtal för.

Men om vi säger så här. Kommer det att bli ett åtal för koranbränningen?

Jag har inte tagit ställning än.

Det har gått några månader sedan den misstänkte fick förundersökningen i sin hand. Hur länge ska han behöva vänta på ett beslut?

Jag har helt enkelt inte hunnit. Jag har varit tvungen att prioritera grova våldsbrott. Men innan januari är slut ska jag ha kommit till beslut.

Eva Nemec Nordh förklarar sedan att förundersökningen aldrig skulle genomförts och fortsatt om hon inte ansett att det gick att väcka åtal. Hon säger att det mest är ”finlir” kvar. Hon vill se om det finns kompletteringar som behöver göras. Hennes ursprungliga inställning finns kvar menar hon; förundersökningen skulle inte inletts om hon inte trodde på åtal för hets mot folkgrupp alternativt förargelseväckande beteende.

Du som åklagare med ansvar för många tunga mål är väl medveten om att polisen ofta påpekar att de har ont om resurser för att lösa gängrelaterade bråk, mord, skjutningar, ungdomsrån – hur kommer det sig att ni lagt så stora resurser på en koranbränning?

Det är ju inget brott i sig att bränna en helig bok. Det är omständigheterna kring bränningen som är viktiga. Det är det som kräver resurser att utreda.

Vilka omständigheter?

Vilken spridning det får, hur det presenteras, vad som sägs , musiken som spelas i samband med händelsen och spridningen.

Och vad är det ni letar efter när det gäller vad som sägs? Vilken sorts musik letar ni efter?

Det kan jag inte gå in på, förundersökningen är ju inte offentlig. Men för att det här ska kunna betecknas som hets mot folkgrupp så är omständigheterna avgörande. Och då måste jag se till att det sker en utredning som är robust.

Blir det inte en fråga om helt subjektiva värderingar hos dig och polismännen? Jag förstår inte vilka kriterier ni letar efter.

Man måste se till de samlade omständigheterna.

Närmare vill Eva Nemec Nordh inte gå in på vilka omständigheter man försökt fastställa, än att de ska vara ”samlade”. Men det förklarar den metodiska husrannsakan som polisen förra året genomförde hos den misstänkte Anders. Alla hans böcker fotograferades, liksom anteckningar i böckerna. Varje möbel och vägg dokumenterades. Man försökte senare pussla ihop boktitlar (vars författare man uppenbarligen inte kände till) med musik, och sökhistorik för att på så sätt skapa en bild.

Eva Nemec Nordh förklarar alltså först att koranbränning inte är ett brott i sig. Det är omständigheterna som gör det.

Därefter förklarar hon att hon ansåg att ett brott som kunde leda till åtal var begånget och ser till att det blir en förundersökning. Den ska ge ”robusta” bevis för att det fanns omständigheter som gjorde koranbränningen till ett brott. Rimligen visste hon då inte om det verkligen var ett brott begånget i verklig mening, eftersom hon inte hade en aning om omständigheterna.

Eva Nemec Nordh igen:

Det måste till något mer, det har behövt kartläggas andra omständigheter.

Man vet alltså inte vad man letar efter, men man vill hitta något som gör att man kan åtala för en koranbränning. En handling som inte är ett brott i sig.

Men kan du inte förklara för mig vilken sorts åsikter, symboler eller musik ni letar efter. Det kan väl inte vara upp till er subjektiva bedömning. Finns det liksom förbjudna åsikter?

Nej, vi har ju yttrandefrihet. Och förresten gör vi alltid subjektiva bedömningar.

Även i mordfall?

– Ja, det är klart vi gör.

Där driver jag inte frågorna vidare för jag är lite osäker på om jag och Eva Nemec Nordh har samma definition av ”subjektiv”. Lagen talar förvisso om ”objektiva rekvisit” och ”subjektiva rekvisit”. Dödat någon annan? Då har vi ett objektivt rekvisit. Varför dödade jag någon annan? Avsiktligt eller oavsiktligt? Där har vi det subjektiva rekvisitet.

Men om vi rör oss mot subjektiva bedömningar av vilka åsikter som kan utgöra ”omständigheter” som gör en koranbränning till ett brott – då befinner vi oss i en zon där kanske inte Eva Nemec Nords uttalande om att vi har yttrandefrihet faktiskt gäller.

Jag kan inte låta bli att jämföra med hur åklagare och polis agerar när det gäller ungdomsrån. Där vittnar många ungdomar om hur de rånats och misshandlats, de kan peka ut gärningsmännen. Men polisen inleder inga förundersökningar, ingen delges misstanke. Ingen kallas till förhör. Där finns ett klart brott, där finns utpekade. Ingen förundersökning inleds. Men i Anders fall inleds en förundersökning för att utreda om ett brott har begåtts. Om. 

När jag uttrycker min förundran över detta förklarar Eva Nemec Nordh att hon inte kan diskutera en jämförelse med ungdomsrån eftersom hon inte är insatt i de fall jag tar upp.

Eva Nemec Nordh vill inte på något sätt diskutera sakinnehållet i den förundersökning hon ytterst är ansvarig för eftersom den inte är offentlig. Därför gör vi ett försök med Emma Backlund som är den polis som ansvarat för själva det praktiska genomförandet.

Är det inte väldigt omfattande resurser ni lagt ner på att utreda en koranbränning?

Nej, det tycker jag inte. Vi är två personer som arbetat med den.

Men två personer under mer än ett år, det är väl ganska mycket när polisen i Linköping går på knäna.

Men vi har inte alltid jobbat heltid med det här.

Då förstår jag inte hur ni hunnit med? Det har gjorts omfattande utredningar av den misstänktes inköp, ni har kollat kontokort, ringt tandläkare, studerat filmer från ICA-butiker, beställt kemiska analyser av kläder och aska. 

Emma Backlund är tyst och funderar en stund.

Jo, det är klart … att när ärendet kom in sattes det in stora resurser. Hela jourgruppen gick in. Man var rädd för bråk som i andra städer där det bränts koraner.

Ni ägnar er dessutom åt att analysera innehållet i böcker i förundersökningen.

Nu vet jag inte riktigt vad du syftar på.

Det finns ett utlåtande från polisinspektör Christian Malmborg med i förundersökningen. Han förklarar i sin summering att:

“Min uppfattning är att det är olämpligt att om han har det dåliga omdömet att ha bränt en koran på en grill utanför domkyrkan i Linköping och lagt upp detta på sociala medier samt sympatiserar med Trump och även har böcker om religion, samhällsstrukturer och en bok av Carl von Linné på hallbordet inte borde ha vapenlicens.”

Ja, han var ju ansvarig för husrannsakan och upprättade protokollet över vad man hittade.

Men det här är inget protokoll över vad man hittat och tagit i beslag. Det är ett värdeomdöme. Ska jag gömma undan mina egna böcker av Linné?

Jag tror det är bäst att du pratar vidare med åklagaren.

För att lösa mysteriet med varför Carl von Linné är så farlig ringer vi upp polisinspektör Christian Malmborg.

Jo, jag undrar om du som polis alltid gör bedömningar av personer utifrån vad de har för böcker liggande framme. Och varför gör en Linné-bok mig olämplig som vapeninnehavare?

Nu talar du om en förundersökning som inte är offentlig, och som jag egentligen inte deltagit i. Jag deltog bara i husrannsakan.

Och i din rapport från den förklarade du varför den misstänkte var olämplig att inneha vapen därför att han bland annat hade böcker om religion och samhällsstrukturer.

Tyvärr, jag kan inte säga mer.

Jag gör ändå ett tappert försök att diskutera Christian Malmborgs syn på Carl von Linné. Är det förra årets BLM-kampanjer – där Linné stämplades som rasist – som spökar? Trodde polisen att det var en rasistmanual som låg framme i Anders lägenhet? Ett exempel på rätt sorts ”omständighet”?

Men:

– Tyvärr, jag kan inte säga mer.

I sista avsnittet om koranbränningar och ungdomsrån i Linköping ska vi försöka förklara varför man inte gör något åt vågen av ungdomsrån.

(Namnet Anders är fingerat.)

11 september 2020 anmäls två fall av koranbränning i Linköping. I båda fallen har bacon grillats i samband med att man satt fyr på koranen.

Det leder till en välorganiserad polisjakt på förövaren, och resulterar i en årslång förundersökning.

Polisjakten sker i en stad där polisen om och om igen lägger ner förundersökningar mot ungdomar som rånar, misshandlar och förnedrar andra ungdomar.

Vi kommer i en serie artiklar förklara hur detta är möjligt, och vilka de ansvariga är.

Vi börjar med berättelsen om Anders.

Han lämnar sitt möte i centrala Linköping vid 15-tiden på eftermiddagen den 15 september.  En arbetsvecka är slut. Skönt. Han noterar en märklig figur som ser nervös ut. Skum på något sätt. Å andra sidan är märkliga, skumma och nervösa personer numera inte något ovanligt i centrala Linköping. Så Anders tänker inte mer på det. Och strax därefter slutar han helt att tänka. Allt står still, för den mystiska mannen går fram till honom, drar fram en polisbricka och griper tag i Anders arm. Vad är det som händer?

Anders förs bort till en bil. Där väntar ännu en polis. Anders stuvas in i bilen och färden går till Linköpings polisstation. Där börjar en resa som ska bli mycket lång. En resa som inte är slut än, och en resa som sker i ett land som de flesta inte riktigt förstår finns.

På polisstationen får Anders förklarat för sig varför han förts till förhör.

Han är misstänkt för “Hets mot folkgrupp genom bränning av Koran med bacon samt dela film av händelsen på Youtube”.

Under förhöret som följer inser Anders att poliserna mycket noga kartlagt hans liv de senaste dagarna. Den kvinnliga förhörsledaren förklarar: "Vi vet att du handlade en Koran den 10 september, och att du är den enda i närområdet som har köpt en Koran inom den närmsta tiden.”

Hon förklarar vidare: “Polisen har alltså hört av sig till alla bokhandlare i Östergötland och tagit ut register på vem som köpt vad.”

Därefter följer frågor som handlar om Anders ståndpunkter i olika politiska frågor; vad tyckte han om islam och yttrandefrihet? Hon ville också veta mer om Anders närvaro i sociala media och om han händelsevis hade en koran hemma i hyllorna. Och förresten: ”Vad tycker du om muslimer?”

Den fortfarande omtumlade Anders svar på frågorna är att han inte har någon kommentar. Ingen advokat närvarar vid förhöret, Anders har gått med på att det genomförs ändå eftersom förhörsledaren sagt att brottet är så obetydligt att det egentligen inte behövs någon advokat. Men den fortsatta utvecklingen kommer att visa att polis och åklagare ser mycket allvarligt på brottet.

I slutet på förhöret får Anders veta att det finns poliser i hans hem och att det pågår en husrannsakan.

När det hela är över beslagtar polisen Anders privata mobil, hans arbetsmobil och hans arbetsdator. Han får därefter lämna polishuset, och beger sig hemåt. 

– Jag har aldrig känt mig så ensam som då, förklarar Anders när vi talas vid.

– Jag hade ingen telefon, så jag kunde inte kontakta min fästmö som jag visste fanns hemma. Vad tänkte hon?

När han kommer hem står tre poliser på post utanför hans dörr. Husrannsakan är genomförd, och de har beslagtagit all IT-teknik, alla datorer, mobiltelefoner, USB-minnen, hårddiskar. 

Men de tog också en Trump-flagga, en gammal koran Anders hade i bokhyllan samt byxor, skor och en grill. 

De tre poliserna hade också likt en slags bibliotekarier gått igenom all litteratur som fanns i Anders hyllor. Alla böcker fotograferades, liksom anteckningar i böckerna.

– Det märktes att poliserna inte ville vara där. Inte för att de hade något emot sitt uppdrag, det var nog mer för att det var fredag eftermiddag. De ville väl hem och äta tacos, konstaterar Anders torrt.

Vi står här inför en ordentligt organiserad operation. På fem dagar har polisen ringat in en misstänkt förövare, och därefter slår man till, griper honom och för honom till förhör medan det samtidigt genomförs en mycket grundlig husrannsakan i hans hem – i hur många fall börjar man fotografera anteckningar i böcker som finns i den misstänktes hyllor?

Är inte brottet, som förhörsledaren själv påstår inledningsvis, att betrakta som ringa?

Händelserna borde alltså visa att polisen i Linköping är välorganiserad, slagkraftig och resursstark eftersom den slår till hårt och snabbt även när det gäller ett ringa brott.

Men den bilden av polisen i Linköping stämmer inte riktigt. Det märker man om man studerar ungdomsrånen i Linköping.

Ungdomsrånen i Linköping har ökat med 700 procent sedan 2015.

En av dem som drabbats hårt av detta är Filip som förra hösten framträdde i P1:s Kaliber. Det han berättar är en historia som på flera sätt är svår att ta till sig.

När Filip kliver av bussen förra våren i centrala Linköping får han plötsligt ett slag i huvudet, sedan dunkas hans huvud in i busskurens glasvägg. Ett tiotal ungdomar bildar en ring runt honom. Skriker om att Filip sagt rasistiska saker. De försöker tvinga av honom hans märkesväst.

Han vägrar.

En i ringen kring Filip visar att han har en kniv. Filip hotas med att han ska bli knivhuggen. ”Butchad”.

Men Filip står på sig, och till slut försvinner rånarna.

Polisen lägger ner förundersökningen. Brist på bevis.

Vägrar ge sig

Några månader senare, i början på sommaren, befinner sig Filip på Trädgårdstorget mitt i Linköping tillsammans med några vänner. Filip ser ett stort gäng i utkanten av torget. När han och en av vännerna går mot ett kafé lösgör sig två av ungdomarna från gänget och kommer fram. De säger att de vill snacka. En av dem griper tag i Filips väska. Hotar med kniv.

Åter vägrar Filip gå med på att lämna ifrån sig det som är hans. Han försöker gå därifrån, och får ett slag i huvudet. Men rånarna fullföljer inte attacken mot Filip utan ger sig på hans vän som blir avtvingad sin tröja.

Ibland ser Filip dem som ingick i gänget. De rör sig helt fritt på stan.

Polisen tog en av dem. Han överlämnades till socialtjänsten. De andra verkar man inte vidtagit åtgärder mot. 

Två veckor senare. Filip ska åter byta buss. Han blir upptryckt mot ett staket och avtvingad klocka, kläder och väska. När det är gjort fortsätter rånarna att slå och sparka honom.

Mitt i Linköping. Mitt i rusningstid.

När helvetet är över och rånarna försvunnit lyckas Filip larma polisen.

Eftersom han kan ge ett bra signalement kan polisen snabbt gripa de åtta rånarna, och de har Filips tillhörigheter med sig.

Fem månader efter att de togs fast med Filips tillhörigheter var fortfarande ingen av de åtta kallad till förhör eller delgiven misstanke.

Fem månader.

Fem dagar efter det att en Koran lagts på grillen tillsammans med bacon fanns det en misstänkt som fördes till förhör. Misstanke var delgiven och husrannsakan genomförd.

Fem dagar.

Samtidigt som polisen i Linköping inte kallar åtta brutala ungdomsrånare till förhör, kallas Anders ett antal gånger till förhör för att man ska utreda om det är han som kört en barbecue med Koranen.

Anders beskriver den overklighetskänsla som präglade honom under dessa tillställningar.

– De undersökte allt, som kontokortsutdrag. Hade jag köpt en Koran? De gick igenom dator och mobil mycket noggrant. Analyserade grillen. De frågade om hemsidor jag besökt. De genomförde DNA-analyser på material från grillen och den brända koranen. De letade efter fingeravtryck. De skickade iväg mina byxor och skor på analys. De satt och tittade på bilder på sociala media, bilder som vänner och familjemedlemmar lagt upp för att se om jag där hade på mig en viss sorts skor.

Annan verklighet

Anders berättar hur han har funnit det omöjligt att diskutera med poliser och förhörsledare. Hur de verkar befinna sig i en annan slags verklighet där logikens lagar inte gäller. En värld där invånarnas kunskaper dessutom är rätt begränsade. Han citerar ur polisens förundersökningsprotokoll:

“Min uppfattning är att det är olämpligt att om han har det dåliga omdömet att ha bränt en koran på en grill utanför domkyrkan i Linköping och lagt upp detta på sociala medier samt sympatiserar med Trump och även ha böcker om religion, samhällsstrukturer och en bok av Carl von Linné på hallbordet inte borde ha vapenlicens.”

Den som gör den bedömningen är polisinspektör Christian Malmborg.

Anders skakar på huvudet.

– Vad ska jag säga till en person som uppenbarligen inte vet vem Carl von Linné var, men som ändå anser att jag inte ska ha en vapenlicens därför att jag har en bok av Linné på hallbordet?

Polisen har hållit sitt slutförhör med Anders. Ännu vet han inte om det ska bli åtal eller om det hela kommer att läggas ner. Det har gått två månader. Han lever kvar i en verklighet han inte förstår.

– Jag var skeptisk till polisen innan allt det här hände. Men nu? Nu känner man sig helt rättslös. Det är svårt att få en del människor att förstå det här. När man berättar säger de: ”Men så gör väl inte polisen”.

Men för att vi riktigt ska förstå det märkliga ska vi kanske se på utredningens omfattning när det gäller misstankarna mot Anders.

Förundersökningen är på 439 sidor. Där ser man hur poliserna har gått ner på detaljnivå. Med mikroskop granskar de allt Anders gjort. De ringer hans tandläkare för att kontrollera att han infunnit sig. De studerar övervakningsfilmer från ICA för att se om han handlat bacon.

När det gäller gängen som rånat och brutalt misshandlat Filip finns inget förundersökningsmaterial vi kan studera.

Varför satsar polisen så mycket resurser på att undersöka en bränning av koranen? En handling där ingen kom till skada?

Och varför lägger polisen ner förundersökningar mot brutala ungdomsrånare, och gör det i en stad där ungdomsrånen ökar mest i landet?

I nästa vecka kommer vi att granska de personer i Linköping som är ansvariga för detta. Åklagare, poliser och politiker.

Och vi kommer också att förklara varför ungdomsrånen ökar, inte bara i Linköping utan i hela landet, och varför ingen gör något åt farsoten.

(Namnen Anders och Filip är fingerade.)