Israel inledde tidigt under måndagen sin största operation på Västbanken på två decennier. Målet var Jenin, där palestinsk milis skaffat sig ett starkt fäste. Operationen gjordes under översyn av premiärminister Benjamin Netanyahyu och hans regering. Man satte in bepansrade fordon, militärens bulldozers och drönare. Tio har dött och över 100 skadats, 3 000 personer har tvingats lämna sina hem.

I Jenin finns ett flyktingläger där 18 000 människor bor. Delar av staden fick stora skador under operationen, med förstörda gator och elkablar. Enligt Israels försvarsmakt IDF handlade det om att slå ut en terrorcell i Jenin. I flyktinglägret slog man till mot ett underjordiskt förråd där terrorister lagrat sprängmedel, skriver AFP.

Man har också slagit ut två stridsledningscentraler som terroristerna byggt upp i området, säger en talesperson för IDF. Hittills har man tillfångatagit 120 misstänkta palestinier, men beräknar att 300 beväpnade terrorister fortfarande befinner sig i Jenin.

Innan operationen hade Israel trappat upp räderna mot norra Västbanken. Det har sett som ett svar på ökande attacker mot israeler och judiska bosättare, utförda av palestinier. Relationen mellan Israel och palestinierna har försämrats sedan Netanyahu åter igen blev vald som premiärminister.

Hittills har tio personer dött och över 100 skadats i operationen. 20 är svårt skadade. Många tas till Sina-sjukhuset i Jenin, men flera har dött på vägen dit. Det är också svårt för fordon att ta sig till flyktinglägret, då vägarna förstörts av israelisk militär. IDF säger att man kan komma att stanna i flyktinglägret om striderna drar ut på tiden.

Runt 3 000 personer har lämnat sina hem i lägret än så länge. Många bor nu i skolor och tillfälliga skydd runt om Jenin. Operationen har satt både el och vatten i lägret ur funktion, enligt FN. Palestinas utrikesministerium säger att eskaleringen är ett öppet krig på folket i Jenin.

https://twitter.com/Mondoweiss/status/1676195794381156352

https://twitter.com/IDF/status/1675636500304740356

https://twitter.com/AJEnglish/status/1676191885734313986

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har sagt att han är bekymrad över situationen, och vill att man respekterar internationella humanitära lagar. Från USA säger man att Israel har rätt att försvara sig mot terrorister, men att civila måste få skydd.

Islamistorganisationen Hamas har redan utkrävt hämnd, genom ett terrordåd i Tel Aviv under tisdagen. Åtta personer skadades när en bil rammade en folkmassa på Pinchas Rosen Street i Tel Aviv. Gärningsmannen är palestinier från Hebron, som fått resa in i Israel på grund av medicinska skäl. Han sköts till döds av en civil person på platsen.

https://twitter.com/LadyMercedes13/status/1676191025008721922

Hamas talesperson Hazem Qassem säger att ”den heroiska attacken i Tel Aviv är det första svaret på ockupationsmaktens brott mot vårt folk i Jenin”, rapporterar The Jerusalem Post.

Efter ett omfattande drönarangrepp mot byggnader marscherade mellan 1 000 och 2 000 israeliska soldater in i Jenin, uppbackade av bepansrade schaktmaskiner och krypskyttar på hustaken. De tog sig in i stadens flyktingläger, och mötte eld från palestinier. En talesperson för den palestinske presidenten Mahmoud Abbas kallade operationen ”ett nytt krigsbrott mot vårt försvarslösa folk”.

I ett gemensamt uttalande sa den israeliska försvarsstyrkan och den inhemska underrättelsetjänsten att de attackerade en ledningscentral i flyktinglägret i Jenin, som användes av en lokal militant grupp. Intrånget i Jenin är det första sedan 2002, då mer än 50 palestinier och 23 israeliska soldater dödades under en veckas strider.

Under en tid har allt starkare krav växt fram i Israel på en motreaktion efter en rad attacker mot bosättare.

Egypten var det första arabiska landet som slöt fred med Israel 1979, och gränsen är i stort sett fredlig, även om narkotikasmugglare emellanåt har skjutit mot israeliska trupper. Brottslingar smugglar ibland droger över gränsen, och IS-terrorister är aktiva i Egyptens oroliga norra Sinai-region.

Skottlossningen ska ha ägt rum vid en gränsövergång mellan Israel och Egypten, fyra mil från den punkt där Israels gräns mot Egypten och Gazaremsan möts. Övergången används för att importera varor från Egypten avsedda för Israel eller den Hamas-styrda Gazaremsan.

För ett decennium sedan byggde Israel ett staket längs den 20 mil porösa gränsen, för att stoppa afrikanska migranter och IS-terrorister från att ta sig in i landet.

Karp var Perus första dam från 2001 till 2006. Hon föddes av judiska föräldrar i Frankrike och är antropolog och träffade sin make, Perus tidigare president Alejandro Toledo, när de båda var studenter vid Stanford University. Innan Karp disputerade vid det kaliforniska universitetet tog hon sin kandidatexamen vid Hebreiska universitetet i Jerusalem.

I april utlämnades Alejandro Toledo från USA till Lima, där han nu sitter i fängelse. Han anklagas för att ha tagit emot tiotals miljoner dollar i mutor i utbyte mot kontrakt för offentliga arbeten. Toledo förnekar alla brott. De peruanska myndigheterna har också försökt utlämna Karp från USA för förskingring i ett fall som Karp, hennes mor och hennes make var inblandade i.

Israels militär sa att de riktade in sig på tre högre befälhavare för Islamiska jihad, en sunnimuslimsk, islamistisk och palestinsk väpnad grupp som Syrien stöder. Deras mål är att upprätta en muslimsk stat i Palestina, och att förstöra staten Israel genom ”heligt krig”. De är enligt The Guardian den näst mäktigaste väpnade gruppen i Gazaremsan, som kontrolleras av den islamistiska militanta gruppen Hamas.

40 jetplan deltog i attackerna, enligt den israeliska militären. De sa vidare att de också riktade in sig på tio platser där raketvapen tillverkas, samt där betong produceras som senare används för tunnlar.

Mer än 100 palestinier samt minst 19 israeler och utlänningar har dödats i stridigheterna sedan januari. Förra veckan avfyrade Gaza-militanter raketer mot Israel, och den israeliska militären svarade med flyganfall. Det skedde efter att en högt uppsatt medlem i Islamiska jihad avled efter en hungerstrejk i israeliskt förvar.

https://twitter.com/BentBladi0/status/1655839511098605569

https://twitter.com/ytirawi/status/1655766859004669952

1914 fanns det nästan två miljoner armenier i Turkiet. Fyra år senare hade 1,5 miljoner av dem dödats av den turkiska regimen som ville skapa ett modernt Turkiet, men också ett homogent rike. Därför mördades totalt 3,5 miljoner kristna, förutom armenier, blev också bland annat greker, och syrianer offer för försöken att utplåna kristna.

24 april uppmärksammas varje år på många håll i världen dessa massakrer genom en minnesdag för offren.

I Sverige skulle riksdagens vänskapsgrupp för Armenien hålla en minnesstund 26 april.

Den kan nu komma att ställas in. Detta eftersom UD har meddelat ledarna för moderaternas, sverigedemokraternas och och kristdemokraternas riksdagsgrupper att en minnesstund kan komma att reta upp Erdogan och därmed skapa problem i Nato-förhandlingarna med Turkiet.

Björn Söder(SD), ledare för den svensk-armeniska vänskapsgruppen i riksdagen har bekräftat att UD varnat för följderna av en minnesstund.

Utrikesminister Billström medger i SvD att det begicks ”fruktansvärda övergrepp” mot det armenier och andra minoriteter 1914-1918, men svarar undvikande på frågan om det var ett folkmord:

– … enbart ett fåtal länders regeringar har offentligt tagit ställning i frågan och erkänner folkmord och Sverige är inte ett av dem.

Inget beslut är ännu fattat om minnesstunden ska ställas in – men om så sker är det inte första gången svenska politiker viker undan i frågan, trots att Nato-inträdet då inte funnits på dagordningen.

2010 fattar en riksdagsmajoritet ett beslut om att rikta ett tillkännagivande till regeringen om att massakrerna på armenier och andra kristna grupper bör betecknas som folkmord.

Stefan Löfven förklarar att han ska se till att så blir fallet om han blir statsminister.

Så blir dock inte fallet när Löfven blir statsminister.

Motsägelsefullt

När den socialdemokratiska utrikesministern Ann Linde därför 2015 får en fråga i riksdagen om varför inget händer säger hon att det är en ”mycket komplex fråga”, och hon menar att utplånandet av 3,5 miljoner kristna bäst bör betecknas som ett ”massövergrepp”.

Linde säger också i den debatten att:

– Det är främst historiker och andra forskare, inte politiker, som ska beskriva vad som har skett i historien och hur olika händelser bör benämnas. Det är viktigt att vi står upp för den akademiska friheten och låter historiker och forskare dra sina egna slutsatser och göra sina benämningar. Fri forskning och fritt kunskapssökande är nödvändigt …”.

Det Ann Linde ger uttryck för här är en rent turkisk inställning. Erdogan hävdade 2021 att frågan om vad som hände i Turkiet 1914-1918 ska debatteras av historiker – det ”är inget som politiker ska ägna sig åt”.

Men det märkliga är att samtidigt som Ann Linde förklarar att det är forskare som ska grubbla över morden på 3,5 miljoner kristna så förklarar hennes ministerkollega Morgan Johansson att man i lag bör förbjuda förnekanden av förintelsen av judar under andra världskriget.

Alltså kan den socialdemokratiska ståndpunkten uttryckas som att politiker inte ska ha ha någon åsikt om hur man bör beteckna morden på 3,5 miljoner kristna. Men politiker ska ha en åsikt om hur man betecknar morden på sex miljoner judar – och dessutom stifta lagar i frågan.

Den inställningen verkar nu ha börjat få spridning i riksdagens majoritet – och detta för att man inte vill riskera ett fortsatt turkiskt nej till Nato-inträde.

Turkiska påtryckningar och hot

Turkiet har länge angripit alla länder vars regeringar gör uttalanden där massmorden på armenier och andra kristna betecknas som ”folkmord”.

Men det finns också ett annat land som intagit samma ståndpunkt som Turkiet – och det är Israel. Både Likudledda och arbetarpartiledda regeringar har motsatt sig motioner om att det som drabbade armenier ska betecknas som folkmord – det har styrts av viljan att förbättra eller reparera relationerna med Turkiet (det har berott på vilket tillstånd relationerna har befunnit sig i vid det tillfälle då debatten kommit upp.

Men där har också funnits ett annat skäl, menar de israeler som vill se att den egna regeringen erkänner att det var ett folkmord som drabbade armenierna – och det skälet är att det finns krafter i landet som har en uttalad vilja att se folkmordet på judar som något unikt, man vill inte ha konkurrens från armenier på den fronten. Det är en analys av motståndet som framförts av bland annat den israeliske historikern Yair Auron (som behandlat folkmordet på armenier i sin studie A Perfect Injustice: Genocide and Theft of Armenian Wealth).

Turkiets inställning har också varit att det som hände 1914-1918 är en intern turkisk angelägenhet. Ett antal gånger har Erdogan och andra turkiska politiker förklarat för omvärlden att den inte ska ha åsikter om landets historia eller vad som sker där nu.

Turkiet har dock alltid förbehållit sig rätten att ha åsikter om vad som sker i andra länder.

När Frankrikes president Macron i oktober 2020 förklarade att det var dags att gå till offensiv och försvara franska värden och liv mot islamism – och bekämpa varje försök att inskränka yttrandefriheten i landet – kallades han ”mentalsjuk” av Erdogan. Den turkiske presidenten var sedan drivande i den köpbojkott och de protester mot Frankrike som spred sig i den muslimska världen.

Något som Macron ryckte på axlarna åt.

Ungefär som han gjorde när han 2019 utropade 24 april till officiell minnesdag för folkmordet på armenier –  trots turkiska protester.

Då hävdade Erdogan hotfullt att Macron nu ”var räddningslöst förlorad”.

Så har uppenbarligen än så länge inte blivit fallet.

Polisen gick in i moskén och försökte skingra palestinska tillbedjare med chockgranater och gummikulor. Den palestinska Röda halvmånen sa att sex personer skadades vid anläggningen vid Tempelberget, den tredje heligaste helgedomen i islam, tillika den heligaste platsen i judendomen.

https://twitter.com/OnlinePalEng/status/1643697798292856841

Konfrontationen skedde mindre än 24 timmar efter att israeliska styrkor stormade moskén under natten till tisdag. Videor på sociala medier från den första razzian visar israeliska poliser slå palestinier med batonger och gevärskolvar vid moskén.

https://twitter.com/ashoswai/status/1643498219786190850

Israelisk polis sa att de försökte avlägsna maskerade fridstörare som låste in sig i moskén. Waqf, den av Jordanien utsedda islamiska organisationen som sköter komplexet, sa dock att polisen gick in i moskén innan bönerna var över.

https://twitter.com/israelmuse/status/1643363598578642944

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu skyllde situationen på ”extremister” som barrikaderade sig inne i moskén med vapen, stenar och fyrverkerier.

https://twitter.com/GutsyVoice/status/1643634421768101888

https://twitter.com/SDGMasterglass/status/1643702724574281728

Efter månader av tumult i Israel skärps nu läget ytterligare när generalstrejk väntas och flyg ställs in. Det började 4 januari när justitieminister Yariv Levin meddelade att en reform av rättssystemet var planerad. Det skulle ge politikerna mer makt över högsta domstolens beslut och rösta ned domar. Och politikerna skulle få inflytande över tillsättningen av domare. Nu går president Herzog ut ännu en gång och uppmanar att reformerna stoppas omedelbart. Premiärminister Netanyahu väntas tala till folket senare under måndagen.

Under söndagen demonstrerade upp till 200 000 människor på gatorna i Tel Aviv. Demonstrationer anordnades även på flera andra platser runt om i Israel. Men demonstrationerna började, om än i liten skala, redan efter att reformerna meddelats av regeringen.

Ingen liten demonstration... (klicka för full storlek)

1 av 3

Strax där efter gick en av HD-domarna Esther Hayut ut och sade att man (Högsta domstolen) är utsatta för en attack, som om man vore en fiende (till regeringen), rapporterar AFP.

Enligt premiärminister Netanyahu har man "världens mest aktivistiska högsta domstol" och menar att den fått alldeles för mycket makt, jämfört med demokratins övriga grenar, regeringen och parlamentet.

https://twitter.com/Resist_05/status/1640150522580852738

https://twitter.com/WarMonitors/status/1640342409643999233

I februari stämde även president Isaac Herzog in i kritiken, något som är ovanligt. Presidentens roll är i princip ceremoniell. Han varnade för att rättsstaten riskerade kollapsa om reformerna blev verklighet.

Även från FN har man uttryckt oro över reformförslaget. Tysklands förbundskansler Olaf Scholz har också sagt sig vara mycket oroad över utvecklingen, vilket han meddelade när Netanyahu var på besök i Berlin 15 mars.

Även president Biden i USA har uttalat sig och uppmanat till en kompromisslösning. Relationen mellan USA och Israel vilar på demokratiska värderingar, vilket Netanyahu måste respektera.

Försvarsminister Yoav Galant gick ut och kritiserade sin regerings planer på reformer. Han ville att man skulle ta tillbaka dem, för att lugna landet. Netanyahu har nu avskedat Galant, vilket meddelades sent under söndagskvällen.

https://twitter.com/IsraeliPM/status/1640053777347629058

Högsta domstolen har också gett Netanyahu en vecka att svara på en anklagelse om domstolstrots, som en NGO lämnat in. Det är anti-korruptionsgruppen Movement for Quality Government in Israel som anmält honom efter hans tal i tv. Där lovade han att ”gå fram ansvarsfullt” med reformerna och ”hela sprickan” som dessa skapat i nationen.

Netanyahu var nyligen i London och träffade bland andra inrikesminister Braverman. Samtidigt fick han kritik för att ha ätit på en restaurang som inte har kosher-mat. I hans regering sitter flera religiösa och ultraortodoxa partier, som har höga krav på att premiärminister följer judiska renlevnadslagar, vilket även gäller mat.

Situationen fortsätter nu trappas upp. Haaretz rapporterar att högersinnade israeler uppmanar till stöd-demonstrationer för regeringen. Vissa vill till och med att man tar till vapen: traktorer, gevär, knivar. Ledarna för vänsterdemonstranterna har bett polisen om utökat skydd, då man fruktar att våldet kan komma att trappas upp.

Landets inrikes säkerhetstjänst Shin Bet har sagt att det finns en överhängande risk för attacker från höger-demonstranter. En som uppmanat till stöd-demonstrationer är Simcha Rothman, en av förgrundsgestalterna bakom reformen av rättsväsendet.

De kommer inte stjäla våra val! Folket kräver en radikal översyn av rättssystemet, skriver han i ett inlägg på Twitter.

Han publicerar också en bild med tid och platser för högerns demonstrationer.

https://twitter.com/rothmar/status/1640267980809330688

Även högersinnade fotbollssupportergrupper uppmanar sina medlemmar att gå ut och demonstrera. Anti-arabiska La Familia, som stödjer Beitar Jerusalem, vill sluta upp med demonstranterna utanför Knesset på måndagskvällen.

https://twitter.com/Faytuks/status/1640267059169841152

https://twitter.com/Popitics1/status/1640297983026642944

Det är fortsatt oroligt på Västbanken. Sedan helgen har tre bosättare och en palestinier dött. Bröderna Yaniv sköts till döds utanför Huwara och bosättare hämnades med att sätta eld på bilar och hus. Samtidigt pågår förhandlingar mellan Israel och Palestina i Jordanien, för att få ett stopp på dödandet.

Under söndagen dödades två israeler utanför staden Huwara på Västbanken. Bröderna Yagel Yaniv, 20 år och Hallel Yaniv, 22. Det bekräftades av premiärminister Benjamin Netanyahu och ministern för säkerhet Itamar Ben-Gvir. Ingen grupp har tagit på sig dådet.

Bröderna bodde i bosättningen Har Bracha nära Nablus, där det främst bor religiösa judar. Senare på dagen rapporterades det om nya händelser, där bosättare och palestinier hamnat i bråk. Bosättare försökte sätta eld på hus som tillhör palestinier i byar nära Nablus.

En palestinier blev ihjälskjuten, 37-åriga Sameh Aqtash dog i byn Zaatara, enligt palestinska hälsoministeriet. Den israeliska armén sade senare att man evakuerat dussintals palestinier från sina hem i Huwara, på grund av risken för brand.

Ett ögonvittne var Abdullah Al-Huwari, som sade att ett större antal bosättare attackerade Huwara och satte eld på hus och bilar.

Jag ser lågorna framför mig. Var jag än tittar så ser jag de flammande lågorna, sade han till AFP.

https://twitter.com/ajplus/status/1630735604077002752

Händelsen fördömdes av Israels president Isaac Herzog. Att ta lagen i egna händer, starta upplopp och begå våldsbrott mot oskyldiga är inte ”vår väg”, sade han. Även Netanyahu uppmanade till besinning och att inte ta lagen i egna händer. Palestinas president Mahmud Abbas anklagade Israel för att skydda terroristdåd utförda av bosättare på Västbanken.

Enligt palestinska röda korset behövde 98 personer uppsöka vård, de flesta efter att ha andats in tårgas. Tre israeler skadades efter fått stenar kastade mot sig.

Konflikten har fortsatt under veckan. Först dödades en israel-amerikansk bosättare, Elan Ganeles. Han begravdes igår i Raanana i Israel. Under onsdagen dog en palestinsk man när israelisk militär gjorde ett tillslag i Aqabat Jabr på Västbanken. Tillslaget var kopplat till Ganeles död.

På Västbanken bor 2,9 miljoner palestinier och 475 000 judiska bosättare. Bosättningarna anses olagliga enligt internationell lag. Attackerna har fått uppmärksamhet internationellt. Frankrike fördömer händelsen och säger att ”våld mot civila palestinier är oacceptabelt.

https://twitter.com/MintPressNews/status/1626663011619332099

https://twitter.com/trbrtc/status/1630798046773538817

Upploppen sker samtidigt som Israel och Palestina i Jordanien diskuterar den senaste tidens våld och terror. Orit Strock är bosättare och minister i Israels regering. Hon uppmanade Israels delegation att avbryta förhandlingarna och återvända hem.

Förhandlingarna sker i Aqaba, en semesterort vid Röda havet. Man har från båda sidor bundit sig till att lugna situationen och förhindra nytt våld.

Förhandlingarna möter motstånd från Islamisk jihad och Hamas, som hyllar dödsskjutningen av bröderna Yaniv. Ett starkt budskap till den Palestinska delegationen i Jordanien, menar man.

Hittills har 63 palestinier dött i konflikten under året. Där inkluderas vuxna, barn, militanter och civila. Elva civila israeler och en ukrainare har dött. Konflikten är i en period av dödligt våld som är den värsta sedan 2005.

Som vi rapporterade om i december i fjol hade 200 palestinier och 26 israeler död i terrordåd och strider med israelisk militär under fjolåret. Dessutom sköts journalisten Shireen Abu Akleh till döds, där fortgår utredningen pådriven av hennes arbetsgivare al-Jazeera.

https://twitter.com/mandiiphysique/status/1598774752394579968

I nästan ett decennium har Israel genomfört flygangrepp mot misstänkta iranskt sponsrade vapentransporter i grannlandet Syrien. Hizbollahs högsta befälhavare Imad Moughniyeh dödades 2008 i ett bombdåd i det strängt bevakade området. Det var inte omedelbart klart om den senaste attacken var riktad mot en specifik individ.

https://twitter.com/cotupacs/status/1627232671288946688

Iran har utökat sin militära närvaro i Syrien de senaste åren. De har med tiden fått fotfäste i de flesta statskontrollerade områden, med tusentals milismedlemmar och lokala paramilitära grupper under sitt kommando, säger västerländska underrättelsekällor.

https://twitter.com/AlhusseinRH/status/1627075244388397056

Israel har under de senaste månaderna intensifierat attackerna på syriska flygplatser och flygbaser, en lågintensiv konflikt vars mål är att bromsa Irans växande förankring i Syrien, säger israeliska militärexperter.

https://twitter.com/SirSiron/status/1627258239942332416

Beslutet kan påverka 140 medborgare i Israel med palestinsk bakgrund, och 211 palestinier från östra Jerusalem med israeliskt uppehållstillstånd som för närvarande hålls i fängelse, enligt den israeliska rättighetsgruppen Hamoked.

Ahmad Tibi, ledare för oppositionspartiet Ta’al som värnar rättigheterna för Israels arabiska minoritet, säger att lagen är rasistisk då den inte gäller judar som dömts för terrorism. ”Om en jude begår samma brott eller ett allvarligare brott, så tänker de inte ens på att återkalla hans medborgarskap.”

2022 beslutade Israels högsta domstol att staten kan återkalla medborgarskapet för personer som dömts för handlingar som utgör ett ”lojalitetsbrott”, inklusive terrorism, spionage och förräderi.

Flygplatsmyndigheten bekräftade episoden till CNN, och sa i ett uttalande att ”Paret kom också sent till flygplatsen, och hade inte någon biljett till bebisen. De lämnade barnet och sprang mot säkerhetskontrollerna vid terminal 1 i ett försök att hinna med flyget.”

https://twitter.com/HavaSosyalMedya/status/1621116770323931137

De anställda i incheckningen kontaktade säkerhetspersonalen, och hämtade passagerarna som inte längre hade bråttom. En talesman för polisen i Israel sa till CNN att saken lösts när de kom till platsen. ”Barnet är nu hos föräldrarna, och saken är utredd.”

I dag ska också Israels ministerråd diskutera ett lagförslag om att ogiltigförklara familjemedlemmarnas israeliska identitetskort. De båda initiativen kommer sannolikt främst att gälla palestinier med israelisk nationalitet (israeliska araber), och palestinier med bosättningsstatus i det annekterade östra Jerusalem.

Säkerhetskabinettet beslutade också att göra det lättare för israeler att få tillstånd att bära skjutvapen. ”När civila har vapen kan de försvara sig själva”, sa den konservativa säkerhetsministern Itamar Ben-Gvir till reportrar utanför ett av Jerusalems sjukhus på lördagen.

De aviserade åtgärderna är i linje med förslag från Netanyahus högersinnade politiska partners, som gjorde det möjligt för honom att återvända till makten i slutet av 2022, efter 14 månader i opposition.

Enligt Israels nyhetskanal 12 attackerade mannen först en äldre kvinna och en man på en motorcykel innan han närmade sig synagogan. Den 21-årige angriparen dödades av poliser när han försökte fly, uppger polisen. Polis och hebreiska samt arabiska media rapporterade att han var palestinier i östra Jerusalem.

https://twitter.com/IsraelMFA/status/1619057148843143168

Premiärminister Benjamin Netanyahu sa senare att Israel skulle vidta omedelbara åtgärder med ”beslutsamhet och lugn”, utan att ge ytterligare detaljer. Han uppmanade allmänheten att inte ta lagen i egna händer.

https://twitter.com/HananyaNaftali/status/1619087696814563330

Fredagskvällens skottlossning var den värsta terrorattacken mot israeler på flera år, och kom dagen efter israeliska arméns dödligaste räd på Västbanken på två decennier, där nio palestinier dödades.

Israeliska styrkor genomförde en räd på Västbanken och nio palestinier omkom. Enligt israelisk militär var det ett tillslag mot islamistiska militanter, i en antiterror-operation mot grupperingen Islamisk jihad. Palestina utlyser tre dagars landssorg för de döda, och president Abbas klagar på att omvärlden inte bryr sig.

Den palestinska hälsomyndigheten beskyller israeliska styrkorna (IDF) för att medvetet avfyrat en tårgasgranat inuti en sjukhusavdelning för pediatrik. Detta ska ha lett till att barn fått kvävningar. Detta förnekas dock av en talesperson för IDF som säger att röken kommit in på avdelningen genom ett fönster.

Den blodigaste dagen på Västbanken sedan 2005 började med en räd i ett tätbefolkat flyktingläger i Jenin, skriver AFP. Skottlossning hördes på gatorna och rök steg från barrikader på vägarna. 20 personer skadades utöver de nio döda, enligt palestinska hälsoministeriet, som också kallar de döda för martyrer.

Ockupationsstyrkor stormade Jeninsjukhuset och avfyrade avsiktligen tårgasgranater in i den pediatriska avdelningen på sjukhuset, sade palestinska hälsoministern Mai al-Kaila.

IDF förnekar att man gått in i sjukhuset över huvud taget. Man säger att man utförde delar av räden i närheten av sjukhuset och att tårgas kan kommit in genom ett öppet fönster. En fotograf från AFP såg unga palestinier kasta sten på israeliska militärfordon innan de lämnade Jenin.

Enligt palestinierna har israelisk militär under en tid också förhindrat ambulanser från att nå fram till skadade. Situationen i flyktinglägret beskrivs som kritisk. Enligt Jenins viceguvernör Kamal Abu al-Rub är situationen för invånarna att liknas vid en krigssituation. Han påstår också att IDF förstör allt och skjuter på allt som rör sig.

Måltavlan, palestinier från Islamisk jihad, har varit inblandade i attacker på israeliska soldater och civila. Ingen soldat skadades i räden. Av de islamister som dog var tre inblandade i en eldstrid med IDF, två som flydde från platsen och en misstänkt befanns sig i en byggnad. Övriga träffades efter att ha öppnat eld mot israeliska soldater.

Enligt Islamisk jihads talesperson Tariq Salmi är ”motståndet överallt och redo och villiga för nästa konfrontation”.

Även Hamas vice ledare Saleh al-Arouri har uttalat sig, han lovar att ”Israel kommer få betala priset för Jeninmassakern”.

Hittills har 29 palestinier dödats i år på Västbanken, inkluderat både militanter och civila. I fjol dog 26 israeler och 200 palestinier. Premiärminister Benjamin Netanyahu kommer hålla möten om säkerhetssituationen under torsdagen, enligt talespersoner för regeringen.

Arabförbundet uppmanar till handling och säger att Netanyahu och den israeliska regeringen är ansvarig för att ha begått en blodig massaker. FN:s utsände fredsenvoyé Tor Wennesland sa att han var mycket bekymrad och sorgsen över de upprepade våldshändelserna på Västbanken.

Dagens dödsfall av nio palestinier, inluderande militanter och en kvinna, under en israelisk räd i Jenin är ytterligare ett kraftfullt exempel, sade Wennesland.

Den palestinska myndigheten har utfärdat tre dagars sorgetid. Tusentals personer har deltagit i begravningar i Jenin.

En talesperson för palestinske presidenten Mahmud Abbas klagar på vad man uppfattar som tystnad internationellt. Man menar att det uppmuntrar till att ockupationsmakten kan begå massaker mot palestinierna, fullt synligt för världen.

Frågan är tills vidare öppen. Vad vill Bibi? Hur förstår han Israel, hur förstår han sin livsuppgift och -- hur förstår han sig själv? Vem tycker han själv att han är, efter nästan ett helt jordeliv av kamp, strävan, gräl, tre äktenskap, otrohetsaffärer, rättsprocesser, comebacks och brandtal?

Benjamin Netanyahu har fyllt 73 år nu. En svensk politiker hade tacksamt gått i pension för länge sen. Netanyahu låter som om han klarat av startsträckan och just nu skall sätta igång med… ja, med vad?

Det finns en judisk tradition som säger att när en gudsman är 72 år fyllda, då kan han bli profet. Är det Bibis dröm, att bli ihågkommen och citerad som en av de stora krigarprofeter vars vision har format folkminnet?

Och finns det förresten någon grund för det där med 72?

Det gör det, och vi återkommer till det längre ner i texten.

Benjamin har skrivit en mycket personlig och dramatisk biografi, Bibi. Han är ganska frispråkig, väldigt välformulerad och har mycket att berätta. Men han har inte bara, eller ens främst, skrivit om sig själv.

Här är några av hans boktitlar:

Terrorism: How the West Can Win (1986)

A Place Among the Nations (1993)

Fighting Terrorism: How Democracies Can Defeat Domestic and International Terrorism (1995)

A Durable Peace: Israel and Its Place Among the Nations (2000)

Han har alltså framförallt skrivit om geopolitik, Mellanösternkonflikten och palestinsk terrorism. Och som vi alla vet är den enes terrorist den andres frihetskämpe. Vinnaren skriver historien. I Sverige hyllar vi Gustav Vasa. Hade han förlorat så hade han blivit bortglömd eller i förbifarten omnämnd som en obetydlig bråkmakare. Hade Nils Dacke vunnit Dackefejden och framgångsrikt dragit vidare mot Stockholm så hade han varit en vördad landsfader nu.

Men allt det där var så länge sedan. Vi har blivit så stillsamma sedan dess. Ur ett nordiskt perspektiv är alla moderna ledare i det explosiva Mellanöstern så passionerat hatade, älskade, fruktade och beundrade att jämförelser tycks meningslösa. Möjligen med undantag för tuffingen Bibi. Han är om möjligt ännu mer älskad, hatad, fruktad och beundrad. Samtidigt har han en retorik som resonerar med våra tänkesätt. Och nu, efter det rättsliga trasslet med fifflet, är han tillbaka i maktens boningar. Vänstern världen över vill gärna se honom som en ärkekonservativ radikalreaktionär rasist i samma anda som den hårdföre Ariel Sharon men realpolitiskt sett är Netanyahu betydligt mer av en modern socialliberal standardpolitiker, fast med israeliska förtecken, vilket innebär hårda nypor.

Hur går det ihop? Går Bibi, som han kallas, att förstå?

Eller är han en sorts omöjlighet? Och isåfall: Vad för sorts omöjlighet?

Israel som omöjlighet

Alla länder har väl börjat som omöjligheter. Men den israeliska omöjligheten är bokstavligt talat episk. Hela den västerländska ramberättelsen, vårt epos, bygger på Jesus, Moses, Abraham och det omöjliga projektet Israel. Allt med Israel har utmålats som en omöjlighet, från Abraham och framåt. Och med rätta. Offer och svek, fula finter, vita och svarta lögner, sköna drömmar och fasansfulla förbannelser, bitter gråt och tandagnisslan, blodshämnd och galghumor -- dessutom samvetsbetänkligheter och ädelmod -- allt sådant har präglat den israeliska historien, och historian, från första början. Det mesta försvinner i översättningarna men många av de mest djupsinniga och allvarstyngda styckena i Gamla Testamentet bygger på ordlekar. Man skall helt enkelt inte vara helt säker på att man kan vara helt säker. Gud, som står över varje polaritet, varken finns eller inte finns. Gud, som skapat himlavalvet och viskar i hjärtats djup, är både en stamgud och en universalgud. Moses är både egyptisk och israelisk. Ett påstående kan vara både lögn och sanning samtidigt. Paradoxen är moder till medvetandet om medvetandet. Och dess fader? Det måste vara att något himmelsk skulle kunna ha en motsvarighet i något jordiskt. Att något tidlöst skulle kunna manifestera sig i tidens ström.

Det är ur sådana reflektioner Israel har drömts fram av den judiska nostalgin, den judiska berättarkonsten och, om man vill vara en smula elak, den judiska förslagenheten. Berättelsen om Kain och Abel, där den fredlige jordbrukaren svartsjukt mördar slaktaren som Gud älskar, och som återföds i Set. Jakob och Esau, där den förstfödde luras på sitt arv av sin mor och hennes veke men smarte favoritson, som sedan går vidare och lurar sin lika ohederlige kusin Laban på större delen av hans kapital genom genetisk manipulation. Lots döttrar, som super fadern full och, i brist på bättre män, befruktar sig med honom. Det är sannerligen inga enkla moralkakor som serveras i de bibliska berättelserna. Det är snarare en hjärtskärande mosaik av krossade drömmars vassa skärvor. Man kan gå nära och se det tragiska. Man kan backa och se det nåderika. Man kan förundras av visheten och det djupt mänskliga i allt detta.

När någon är riktigt rekorderlig kallas den i judisk tradition “en riktig Mensch”. Det är samma sak som när vi säger att någon är ovanligt mänsklig. Fast lite mer. Med lite mer edge. Lite mer konturerat. Och kanske lite mer paradoxalt. För det är paradoxalt att vara människa.

Det är mot en sådan fond av paradoxer och ideal man får se en gestalt som den nu återigen invalde premiärministern Benjamin Netanyahu. Ingen av det moderna Israels ledarprofiler kan egentligen begripas på något annat sätt men allra minst Netanyahu. Ingen har suttit så länge.

Egentligen skulle jag vilja skriva om Moshe Dayan. På 1970-talet var han känd som den galne krigaren som vann sexdagarskriget, den glupske älskaren och den skarpsynte arkeologen med ögonlappen. Han vann Sexdagarskriget i samma mening som Churchill vann Andra världskriget och ledde personligen erövringen av Tempelberget. Kanske är Moshe Dayan idag för bortglömd för att beskrivas. Även han gjorde en otippad comeback, men den blev en flopp, och strax därefter dog han. Bibi, däremot, tycks ha lyckats med sin comeback. En sorts omöjlighet.

Astrologi och moral

Netanyahu kan sitt horoskop. Han har fått det ställt för sig. Och han har inte trixat med tiden, den är säkerställd från över 60 källor. Vi kan därför med relativt stor säkerhet använda hans horoskop som källa till insikt i hans karaktär. Det finns en stötesten, men inte just där. Den sten vi stöter på är snarare i vårt eget inre. Orkar vi, kan vi förmå oss till, att ha samma fria uppmärksamhet, samma generösa intresse, som vid betraktelsen av någon mindre kontroversiell karaktär, eller rentav som när vi betraktar oss själva. Det må låta klyschigt men allt vi ser manifesterat i andra finns även latent inom oss själva. Det är därför vi alls kan uppfatta det. Och är vi inte villiga att vända blicken inåt och se det i oss själva som generar oss, som besvärar andra och som skulle göra oss omöjliga om det syntes utåt, då är det osäkert om vi med gott samvete kan se in i en annan människas djup. Är vi villiga till det så kanske vi kan gå vidare. Det är en samvetsfråga.

Netanyahu är ingen vårkyckling. Han är, zoologiskt sett, en gammal räv. Eller möjligen en ulv i fårakläder. Skillnaden mellan honom och många andra är att han har anförtrotts ansvaret för det omöjliga projektet Israel, lyftes bort när han åtalades för ekonomiskt fiffel, och nu röstats in igen. Och Israel är paradoxalt nog både hela arabvärldens nagel i ögat och regionens stabiliserande faktor. Det i sig gör dess ledares personlighet relevant.

Och vad, kan man fråga sig, gör astrologi relevant? Det korta svaret är att astrologin, rätt förstådd och använd, fungerar. Det kan man själv förvissa sig om. Hur det kan komma sig att astrologin fungerar är en annan fråga. På sätt och vis är även själva astrologin en omöjlighet.

Accepterar vi detta intellektuellt otillfredsställande faktum, åtminstone preliminärt, så har vi en utgångspunkt. Från denna utgångspunkt skall vi nu, i all ödmjukhet, försöka nalkas den personlighet som i världens teater nu spelar rollen som Israels återvalde ledare. Givet att rollen existerar kan vi fråga oss om han är rätt person för den och om han, givet hans personliga förutsättningar, spelar den väl. Vi skall därför titta lite på hans personlighet ur det himmelska perspektivet.

Bibis himmel

Med första andetaget präglas man av rådande atmosfär. Och rådande atmosfär präglas av något vi inte kan sätta fingret på annat än på omväg över rådande konstellationer. Hur det nu än går till tycks dessa ge vår grundkaraktär dess drag. Varje människas utstrålning har vissa karaktäristiska drag, Benjamin Netanyahu har sina. Hans personliga atmosfär, hans mikrokosmiska himmel, bär den prägel som den makrokosmiska himlen hade när han drog in sitt första andetag.

Hur såg stjärnhimlen ut den gången -- och därmed: hur ser den ut kring honom än idag? Symboliskt framställt, såhär:

Det första som torde slå oss är att alla planeter utom den starkt lysande Jupiter är över hans horisont. Jupiter och norra noden. Det betyder: Han är medveten om alla sina inre egenskaper utom varifrån han får sitt sinne för potentialer och varifrån han får sitt livsmål. Det förblir ett mysterium för honom till sista andetaget. Därefter får han kanske se.

Men inte förr.

Att Jupiter, i karriärinriktade Stenbocken, är under ytan betyder inte att den är overksam. Har någon ett utpräglat sinne för potential så är det Netanyahu. Samma sak med hans känsla av syfte, nordnoden, som står i initiativrika Väduren. Vision och initiativ. Dessa två krafter är snarast utmärkande för honom. Vision i karriären och initiativrikedom som livsmål. Poängen är att de inte är egenskaper han känner att han har anledning att reflektera över. Det i sig ger honom en styrka.

En person med Jupiter på denna position -- Tjurens hus i Stenbockens tecken -- tenderar att närmast instinktivt nosa upp resurser och att vilja samla på dem. Han är officiellt god för 13 miljoner dollar men få tvivlar på att hans dolda tillgångar är större. Han är givetvis åtalad för fiffel, men har klarat sig. Är man dessutom finansminister, som Netanyahu var under ett par år i början av 2000-talet, så ser man till att även landet man tjänar bunkrar upp. Under denna tid ersattes de gamla, närmast socialistiska idealen med hans mer pragmatiskt sinnade ekonomiska liberalism och massiva utländska investeringar, inte minst amerikanska. Netanyahu har också starka personliga kopplingar till USA från barndomen och senare studieåren i Philadelphia. Han är utbildad arkitekt och har varit verksam som ekonom i den privata sektorn.

Netanyahu har en djup och behaglig, närmast varm klang i rösten. Han kan föra sig men verkar inte direkt mesig för den skull, tvärtom känner man att han är hårdför. Man förstår att han är beväpnad även om man inte direkt ser det. Han själv ser sina vapen, det är detta man ser.

Det behagliga i hans framtoning beror på Venus. Venus hade precis gått upp i öster när han föddes och präglar därför det första intryck man får av hans personlighet. Han verkar elegant, stilig och målmedveten vad man än tror om hans moral. Detta intryck förstärks av att hans jagkänsla, solen, står i Vågens tecken och i Vattumannens hus. Vågens tecken ger honom en air av luftig saklighet och Vattumannens hus förankrar denna saklighet i en lika luftig blick för det samhälleliga perspektivet. Han känns inte trångsynt, vad man än av andra skäl må tycka om hans åsikter.

Det beväpnade i hans framtoning är mer gåtfullt. Delst beror det på den osynlige, stickande Kiron strax ovanför Venus, dels på faktorer han själv ser men som är dolda för hans omvärld. Man skönjer det i en ögonvrå, en mungipa, ett hastigt övergående tonfall eller i en konstpaus, inte mer. Men det är där, och det är starkt. Hans känsla präglas av handlingskraft och hans handlingskraft präglas av omedelbarhet. Sånt som gör omöjligheter möjliga. Exempelvis, nu senast, hans omval. Han kan agera med dunder och brak och han har känsla för strid. Det beror på två snabbkopplingar. Den ena förbinder jagstyrkan (solen) med handlingskraften (Mars) och den andra förbinder känslans intelligens (månen) med talangen för dödande. Detta dödande måste inte, men kan, vara fysiskt. Dödar han något innan det går så långt som till missiler så är han lättad. Helst skall det han inte tycker är bra dö redan på idéstadiet eller åtminstone i diplomatiska förhandlingar. Han har även varit utrikesminister och ingen vet väl hur många angrepp han dödat innan de blev av. Den typen av proaktiv vaksamhet är Israels livsluft. Eller som han brukar säga: Den dag araberna lägger ner sina vapen blir det fred i Mellanöstern, den dag Israel lägger ner sina vapen blir Israel förintat. Vare sig man tycker att Israels förintelse är en bra eller dålig idé kan man nog se sanningen i detta påstående.

Så varför syns bara Netanyahus förmåga till strid och död indirekt? Det beror på att krigiske Mars och dödlige Pluto i bombastiska Lejonet är väster om ekliptikans höjdpunkt. Ekliptikan är alltså solens och de andra planeternas båge i höjden, från jorden sett. Har en planet passerat höjdpunkten, som kallas MC, så upplever omvärlden inte dess egenskaper direkt, utan enbart via andra egenskaper. Mars upplevs via solen och Pluto via månen.

Nu är solen och månen hos Netanyahu så nära varandra att jagkänsla och känslans intelligens i praktiken är ungefär samma sak. Men inte nog med det. Även kommunikationens egen intelligens, den merkantile Merkurius, är såpass nära känslans intelligens att han, irriterande ofta med rätta, svårligen kan föreställa sig att han har fel i sak. Därav hans rätt kaxiga uttryck. Men inte nog ens med det. Som ett osynligt moln av relativitet omsluts både månen och Merkurius av djupens gud Neptunus, vilket ger hans uttryck en karaktär av den där gammaltestamentliga dubbeltydigheten. Menar han allvar med sitt allvar? På vilket sorts allvar skall man ta honom? Det bokstavliga eller det bildliga? Menar han att det är bra att det är bra? Menar han att det är dåligt att det är dåligt? Eller beror allt sånt på något bakomliggande syfte som man får försöka lista ut? Neptunus kan vrida till allt.

Det otänkbaras tänkbarhet

Och som om inte det var nog spelar Uranus in från sitt gömställe i Vågens hus och Kräftans tecken. Vågens hus är solnedgångens hus. Västerrand. Uranus är alla otänkbara tankars fader. Det ligger alltså för Netanyahu att kunna tänka sig det normalt sett otänkbara, speciellt när det gäller reviret. Och reviret, det är utan tvekan Israel. Det snillrika missilförsvaret Iron Dome var kanske inte Netanyahus idé men förverkligades under hans entusiastiska ledning och är helt i hans anda.

En annan viktig källa till självförtroende är en stark resonans mellan sinnet för möjligheter och sinnet för effektivitet. Eller på astrologiska: Trigonen mellan Jupiter och Saturnus. Genom denna resonans kan Netanyahu sålla bort alla ovidkommande infall innan de förefaller intressanta, vilket annars kan vara svårt när man har så mycken mental energi. Hans hjärna går på högvarv och han tar gärna risker -- även moraliska risker -- men inte för riskernas egen skull, utan för att få igång processer han ser som nödvändiga för Israels överlevnad. Norra noden är hans livsgärnings bogspröt och den står i initiativrika Vädurens tecken i revirkänsliga Kräftans hus. Att ta djärva initiativ för sitt land är hans grej, det är inget han kommer att tröttna på eller känna sig för gammal för. Och nu när han är en bra bit in i profetåldern, som börjar vid 72, kan han göra det med full pondus. Vad det innebär för världen och för Israel återstår att se. För honom själv innebär det nog allt.

The Invincible Killer Team

Mars och Pluto är ett kapitel för sig. I Netanyahus himmel är de i samma bubbla. De är så nära varandra att de är svåra att urskilja.  Mars är stridbarheten och Pluto är medvetandet om döden. Och de är båda i Lejonets svulstiga tecken. Men de är i olika hus! Mars är i målmedvetenhetens fokuserade hus (Skyttens hus, nionde huset) och Pluto är i lönndomens lömska hus (Skorpionens hus, åttonde huset). Lönnmord finns definitivt på menyn. Liksom djärva operationer långt bakom fiendens linjer. Hade inte Netanyahu funnits så hade israelerna behövt uppfinna honom.

Nu är detta dödliga radarpar väster om MC, vilket innebär att Netanyahu själv känner av dem på ett direkt sätt, men att hans omvärld bara känner av dem indirekt, via andra resonanser. Vilka då?

Dödsrikets konung Pluto har en trigon till skönhetens Venus som befinner sig precis på den östra himlaranden, alltså i gränssnittet mellan Bibis aura och de han möter. Det behagliga med honom förmedlar det dödliga och därmed den dolda makt som utgår från hans väsen. Pondus.

Men som vi ser på bilden är Pluto inte bara i en harmonisk resonans, en trigon, med den just uppstigande morgonstjärnan, Venus, utan dessutom med något annat, djupt nere under ytan, i Kräftans hus och Vädurens tecken.

Norra noden

Vad är det som lurar där nere? Jo, det är en av den vingliga månbanans vändpunkter. En så kallad nod. Det finns en i söder och en i norr. Detta är den norra noden. Norra noden pekar på ödet. Där den norra noden befinner sig, där är målet för ens livsgärning. Och just Bibis livsgärning står i revirets hus och initiativets tecken. Hela Benjamin Netanyahus liv har alltså handlat om skönhet och död i revirets tjänst genom initiativ. Han var alltså född med detta tema. Hur han förverkligat det beror givetvis inte bara på honom själv, utan på otaliga andra människor, var och en med sitt eget livsöde att förverkliga. Men en sak är säker och det är att Netanyahu på ett eller annat sätt ändå skulle ha kommit att spela en roll för sitt folk och dess land, och att denna roll skulle präglas av en behaglig framtoning och en dödlig kraft.

Denna dödliga kraft, Pluto, verkar tillsammans med kampens maskulina intelligens, Mars.  Därför uppfattas Netanyahu av sionisterna som en skön stridsman och av palestinierna och kommunisterna som en farlig fiende. Venus är den synliga, den påtagliga intelligensen. Den gör honom elegant och vältalig, närmast sympatisk. Men Venus är bara det synliga hörnet i en stortrigon med Pluto och nordnoden. Tillsammans utgör dessa tre en rundgång av kraft, där den ena verkar genom den andra:

Som vi ser är Venus inte ensam i öster. Strax ovanför den gröna intelligensen Venus finns den osynlige Kiron, som ger den veneriska skönheten ett sting av smärta. Elegansen är vass. Bibi kan såra med hot och sarkasmer i både blick och ord. Mars och Venus är det maskulina och det feminina. Venus har Kiron, Mars har Pluto. Eller på en någorlunda normal svenska: Bibis feminina sida har klös. Klor. Hans maskulina sida har pistol. Och dessa två sidor är helt överens.

Inte bara är de överens med varandra, de är båda överens med själva livsmålet. Och det är denna trefaldiga överensstämmelse som är den stortrigon av tur vi ser på bilden.

Trefaldig tur

Tur. Bibi har tur. En stortrigon betyder tur. Visst kan det finnas andra aspekter som överröstar turen, men turen är ändå alltid där. Och tur har en trefaldig innebörd. Tur innebär att man är på tur, alltså att man inte stagnerar, att man är på äventyr. Tur innebär även att man står på tur, alltså att det är ens tur att komma fram, komma till tals, träda in på scenen i livets teater. Slutligen innebär tur det vi vanligen menar med tur, alltså det man förr kallade gudomlig nåd eller oförtjänt merit. Eller som man säger nuförtiden: bra karma.

Detta lyckohjul av trefaldig tur är dessutom förstärkt genom ett kluster av intelligenser i Vågens tecken. Detta kluster förbinder Mars och Venus med solen och Neptunus via något svaga men blixtsnabba sextiler:

Sextiler är snabbare än samvetet. Låt oss titta lite närmare på dem.

Vi ser att en sextil förbinder Kiron med Merkurius. Det är därför Bibis ord kan svida så. Sextilen blixtrar till, inte för att han visar ånger efteråt, men han hinner inte överväga. En annan sextil förbinder på motsvarande sätt Pluto med månen. Den ger honom framförallt en skarp blick för den psykologiska dynamiken under ytan. Han tenderar att märka vem det är som egentligen drar i trådarna, oavsett de formella maktstrukturerna. Han har en blick för själva trådarna. Och hur man kan klippa av dem, alltså en känsla för hur man avslutar makt. Liv. Det må vara allt från livet i förbindelser och relationer till konflikters liv eller rentav människoliv. Han har avslutat några personligen, i egenskap av soldat.

Mars har en sextil med solen. Det gör honom till en äkta krigarsjäl. När han strider är han i sitt esse. Och när han är i sitt esse är han stridbar. Och Venus? Venus har den mest intressanta av alla dessa intressanta sextiler. Den går inte bara till den känslovändande eller metakännande Neptunus  (“det känns bra att det känns dåligt” etc), utan därigenom även till sydnoden. Sydnoden, i motsats till nordnoden, är en välbekant och trygg plats, var den än är belägen. I Netanyahus fall är den belägen precis på samma ställe som Neptunus. Bibi är alltså trygg med otrygghet. Han räds inte rädsla och skäms inte för skam. Det om något gör honom farlig, inte orädd -- eller ens skamlös -- men just farlig, eftersom en sådan människa inte är speciellt lätt att kontrollera. Egentligen omöjlig. Det är bara att hoppas att han vill väl. Och än mer: att hans uppfattning om gott och ont råkar sammanfalla med den vedertagna. Han kan ljuga så han tror sig själv, om det är det han vill. Men han kan även se det rättvisa i det orättvisa på fullt allvar, utan att ljuga. Även rättskänslan är ju en känsla. Och denna flytande känsla är något Netanyahu känner sig hemma i. Det är jobbigt. Bara inte för honom själv. Han kommer undan med sin charm, skulle man kunna säga. Han har stil, avspänd elegans. Det är sextilen mellan Venus och Neptunus i ett nötskal. När Neptunus är precis på sydnoden.

Håll nu i minnet att allt öster om MC -- vänster i bilden -- är egenskaper som andra människor kan känna av, och att allt väster om MC är egenskaper som man själv vet med sig om att ha, men som andra inte utan vidare uppfattar. Därför blickar porträtten i dessa horoskop alltid något åt vänster.

Men ytterligare ett par aspekter, ett par trigoner med visionära Jupiter, måste beaktas för att vi skall förstå hur Benjamin Netanyahu förstår sig själv på en viktig punkt. Det är trigonen mellan Jupiter och MC samt trigonen Jupiter och Saturnus. Den gemensamma nämnaren är Jupiter, förutseendets intelligens. Jupiter är sinnet för det kommande och sinnet för det möjliga. Det joviala sinnet. Hur man på ett intelligent sätt räknar in det potentiella och inte bara det faktiska. Detta sinne är alltså, i hans fall, kopplat till både effektivitetens kärva sinne, Saturnus, och till MC, som är den utkikspunkt varifrån man både kan se ut över sin omvärld och se in i sin inre värld samtidigt, som den romerska guden med två ansikten, Janus.

Det är från MC man ser vad man passar till här i världen. Och denna viktiga punkt har alltså en trigon, en harmonisk resonans, med sinnet för potentialer, alltså Jupiter, i ambitionens tecken, Stenbocken, i praktiskt sinnade Oxens hus: Hus 2. Detta gör Netanyahus karriär ganska självklar. Han velar inte. Och han är som typ ingen sökare. Han ser redan. Hans strävan är att nå målet, inte att hitta det. Därtill kan kan hålla fokus, trots sitt vakna och associativa intellekt, men det beror inte på MC, det beror på den nyktert svala Saturnus. Tukten. Som effektivt och osentimentalt skär bort och skärmar av allt irrelevant, hur lockande eller hotfullt det än ser ut att vara. Det är kalla kalkyler bakom varje risktagande. Se på utsnittet här bara:

De svåra aspekterna

Nu har vi tittat på alla viktiga aspekter i det som gör Bibis liv lätt. Men det finns lika många aspekter som gör det tungt. Dessa är av hävd markerat i rött. Låt oss kasta en blick på dem och se om någon av dem sticker ut:

En klar blick för det himmelska förutsätter en känsla utan känslor, en sorts skolad naivitet, eller som zenbuddhisterna säger: Beginner’s Mind. Med denna blick ser vi rörelsen och formen samtidigt. Rör vi oss uppåt, från nordnoden, ser vi då en samlande form, en sorts pil. Och rör vi oss med blicken neråt från sydnoden så ser vi hur rörelsen vidgar sig, sprider sig som en solfjäder. Men linjerna är markerade i rött, vilket innebär: dessa resonanser är olika nyanser av ofrånkomligt motstånd.

Ett ofrånkomligt motstånd uppfattas inte alltid som ett problem. Är vi inte direkt tjocka eller utmattade så känner vi sällan av vår kroppsvikt, trots att gravitationen utgör ett motstånd. För att det är ofrånkomligt, permanent och en del av den jag är. Likadant är det på ett mentalt plan. Olika former av intelligens kan motverka varandra. Det kan göra oss trubbigare, förstås, men faktiskt även vassare. Smartare. Av samma skäl som ett permanent fysiskt motstånd kan göra oss mer muskulösa.  Benjamin Netanyahus karta av mentala motstånd ser ut som en solfjäder eller en pil, beroende på om man ser det från sydnoden eller från nordnoden. Från sydnodens trygga hörna vidgas motståndet, från nordnodens hettade frontlinje smalnar det till en spets.

Det är vad en skolat naiv blick kan se. En pil och en kvast. Vad ser en mer initierad blick då? En påfallande sak är att nordnod och sydnod tycks ha en markerad opposition. Det är lite konstigt, de är ju per definition alltid i opposition. Markeringen beror alltså inte på den. Den beror på att sydnoden är i konjunktion med den gäckande havsgudens trippade kraft: Neptunus! Vad vi ser är alltså att denna kraft inte bara är en del av Bibis ringhörna, den är även i konstant opposition till hans destination i detta liv.

Vad innebär detta i praktiken? Jo, att Benjamin Netanyahu inte alls är speciellt trendkänslig. Han struntar i vad som för närvarande anses vara politiskt korrekt. Frågan är om han ens uppfattar det. Populist är han alltså inte, i alla fall inte i den meningen. Han vänder inte kappan efter vinden. Hellre då fälla ner visiret och vara motvalls. Dåligt är bra och i motvind kan man kryssa. Det kan rentav gå snabbare än medvind. Och man kan bli mer intuitiv, eftersom man lever utanför flockens bekvämlighetsbubbla. Trendkänslighet är direkt hämmande för det intuitiva sinnelaget. Erfarenhet av väpnad strid på liv och död gynnar däremot intuitionen.

Dessutom är nordnoden i opposition till månen. En sådan opposition medför nästan alltid någon typ av tidigt känslotrassel med modern. Inte så att de måste vara osams, men så att det känslomässiga bandet till mamma skymmer sikten för vad man har att göra med sitt liv. Om man låter sig påverkas. Vilket innebär att man kan behöva distansera sig känslomässigt från sin mor för att kunna se och känna sin livsuppgift. Och när ens emotionella intelligens är så mångbottnad som hos Netanyahu, med den neptuniska närvaron som fond till månen, så syns inte alltid dessa problem, eller de ser inte ut som problem. Neptunus kan lätt se problem som lösningar. I stället för att bli personlig och slösa bort emotionell energi på gräl med mamma kan Bibi överföra problematiken till politiken och kasta sig över uppgiften att förhålla sig till varenda Jewish Mother som någonsin styrt sina söner och deras familjer med sina känslor, vilket utgör en djupt känd faktor -- och en evig källa till skämt -- i all judisk kultur. Sorgen i relation till modern kan förädlas till moderlig omsorg för hela folket.

I ljuset av denna dynamik kan vi så kisa lite och kika extra på dessa dissonanser. Hur kommer Bibi på kant med sitt liv? Såhär:

Jovial opponent

Låt oss nu se på de återstående problemen, de tre dubbla kvadraturerna. Vi börjar med den han inte själv ser, eftersom Jupiter är under horisonten. Jupiter, sinnet för det möjliga, är alltså i opposition till sol-mån-konjunktionen.

Solen, känslan av det egna jaget, och månen, den känslomässiga intelligensen är alltså mer eller mindre samma sak för Netanyahu, och denna sak störs hela tiden av nya bra idéer, nya framtidsvisioner, nya fantasier och föraningar. Men så har det alltid varit för honom, det är inget han inte väntar sig och inte kan leva med. Tvärtom. Just detta att ständigt störas håller hans intellekt vaket. Han är ständigt beredd på det oväntade. Inte förberedd (det går ju inte) men desto mer beredd.

Dessutom är den joviala kraft som Jupiter ger honom på kant med hans myshörna, sydnoden. Bibi tycker inte nödvändigtvis att det är mysigt att mysa. Han har det mysigare när han strider och lider och arbetar och är i farten, än när han myser i soffan.

Uranisk opponent

Uranus är en konstig himlakropp. En isjätte. Med en än konstigare aura. Uranus är en himlakropp med en himlasjäl som liksom täcker för vanliga tankar och gör dem otänkbara. De uppenbara lösningarna, de uppenbara slutsatserna och de uppenbara omdömena är inte alls självklara när Uranus bestrålar dem med sitt osynlighetsljus. Så det mänskliga i oss, vår fria uppmärksamhet, hittar eller hittar på andra och mer kreativa tolkningar. På så sätt har Uranus fått namn om sig att bibringa nytänkande. Egentligen är det fel. Det är inte Uranus som bibringar de nya tankarna, det är människan själv, när Uranus gör de givna tankarna otänkbara. I Netanyahus fall backar Uranus. Det är inte så ovanligt. Dess verkan, i Kräftans territoriella tecken, blir så mer utsmetad, inte lika punktuell, och nytänkandet blir inte fullt lika revolutionärt. I Netanyahus fall ledde det dock till ganska omvälvande ekonomiska reformer i Israel -- dock inom ramarna för det begripliga och internationellt sett acceptabla.

På ett personligt plan dämpar Uranus hans syn på tvåsamhetens helgd och han har haft flera älskarinnor under alla tre äktenskap. En av dem, Fleur Cates, blev till och med hans andra fru. Hon var en ickejudisk brittisk student som blev hans älskarinna när hans första fru, Miriam, var havande med deras dotter. Han var otrogen även mot Fleur ganska omgående men äktenskapet höll tre år till. Fleur, som förblev barnlös, visste ju vad hon gav sig in på. Därefter gifte han sig en tredje gång, nu med en krigspsykolog, den tappert toleranta Sara. De har två söner och utstrålar alltid en stark värme för varandra -- även om det finns anledning att tro på de rykten om olika älskarinnor som även nu florerar.

Uranus ställer alltså till det för Netanyahu. Men triggar honom som sagt även att komma upp med kreativa lösningar både i karriär (MC) och kommunikation (Merkurius). När han i direktsändning konfronterades med en otrohetsaffär blåljög han utan att tveka om en sammansvärjning för att kompromettera hans trovärdighet och hindra hans viktiga politiska gärning. Han gav även media skarp kritik för att rota i politikers privatliv istället för att kritiskt granska deras politiska gärning. På något sätt tycks han ha blivit förlåten. Se de knepiga kvadraturerna:

Saturnus på kant

Den saturniska kylans intelligens och den veneriska värmens intelligens är så olika. Båda två är närvarande i varje människa. Båda två fyller en viktig funktion. Hur de förhåller sig till varandra i en människa kan man se på den vinkel i vilken Saturnus och Venus stod till varandra när hon drog sitt första andetag. Så märkvärdigt är förhållandet mellan själ och värld. Det är kanske trevligast att leva om dessa två håller sig på behörigt avstånd från varandra. Men är avståndet nittio grader från jorden sett så är det plötsligt inte långt längre, utan en kvadratur. De resonerar mot varandra, men på ett sätt som skaver. Hos Bibi skaver kylan mot värmen. Något strävt kommer fram i nära relationer. Det måste inte uttrycka sig som strävhet, det sträva kan maskera sig men framstår då istället som opålitlighet. Det är den Sara har lärt sig leva med. Det kommer inte naturligt till Bibi hur man hanterar intimitet och den moraliskt känsliga förtrolighet som det innebär med ett kärleksförhållande. Och eftersom Saturnus är väster om MC syns inte detta utåt. Han framstår som pålitligare och smidigare än han är. Visualiserad ser dynamiken ut såhär:

Venus behagfulla värme har redan ett sting av något svidande i form av Kiron. Det kan vara tilldragande eller iallafall fascinerande. Inte minst för att själva fonden är Skyttens eldiga tecken. Det första man märker med Bibi är att han vill något. Oavsett vad. Det kanske inte ens går att artikulera vad det är han vill, men att han vill något ligger alltså i själva hans framtoning. Han har en sådan personlighet. Sympatisk, med sting och målmedvetenhet. Men så döljer det sig något i denna sympati som är mindre angenämt. Något kallt och beräknande, som man inte riktigt får grepp om. Det är Saturnus, från sin dolda plats bakom MC/IC-linjens osynliga brandvägg, mot en fond av jungfrulig omsorg.

Jungfrulig omsorg kan ju låta vackert men tar inga personliga hänsyn. Det är saklig omsorg. Allt personligt kan därigenom få en instrumentell karaktär. Betyder man något för Bibi så är det för att man är användbar. När man har fyllt sin funktion så är man betydelselös eller värre. Onödig och ivägen. Det är ett problem. Lyckligtvis är en hängiven hustru något ytterst användbart för en man med en mission som landsfader. Och möjligen profet. Han kommer att se till att hon orkar stå pall för hans kanske oundvikliga eskapader. Och även Sara har ett rätt rymligt samvete, men det är en annan, om än angränsande, historia. Naiv är hon iallafall inte.

72

Profet, ja. Hur var det med den där profetåldern? Benjamin Netanyahu har ju uppnått sina 72 år, är till och med 73, och har skrivit sin självbiografiska bok Bibi. Kommer hans närmast trumplika självuppfattning, hans historik av fiffel och felsteg, eller rentav hans bländande hjältegloria, att överrösta hans vishet? Boken Bibi är självutlämnande och full av fart. Hela han är en sorts vältalig framfart. Det blir lätt så med Skytten på AC. Och i intervjuer på sistone får han allt oftare frågor om personlig utveckling och mognad, den typ av frågor som självhjälpsgurus och vishetslärare gärna besvarar.

Så vad är det med 72? Kan man förstå denna tidsrymd ur ett kosmiskt perspektiv? Är det något speciellt som inträffar efter 72 år, exempelvis återkomsten av en planet eller en konstellation till sitt utgångsläge i födelsehoroskopet? Sådant kan vara betydelsefullt, exempelvis kan man se händelser av biografiskt betydelsefull karaktär vid månens knutpunkter, som har en intervall på mellan 18 och 19 år, och på Jupiters cykler på 12 år. Men 72, vad händer där?

Det som händer är att hela solsystemet har vridits en grad på 72 år. Det kallas precessionen. Redan Platon och de gamla grekerna räknade på det. När solsystemet har vridit sig ett helt varv har det gått ett så kallat platoniskt världsår. Platon själv kallar det ett perfekt år. Detta år beräknades av Hipparchus och Ptolemaeus till att bestå av 25 920 vanliga år, vilket bekräftades av Newton (idag menar astronomer att cykeln är marginellt kortare, ca 25 800 år). En “världsmånad”, alltså en tolftedels världsår, skulle därmed utgöra 2 160 år, eller en “kulturperiod”. En trettiondel av en sådan världsmånad är alltså en världsdag. Och den är 72 år. Har man levt 72 år så har man alltså tillryggalagt en hel världsdag. Och när man har gjort det, säger denna tradition, så är man fri att berätta. Man står utanför sin tid, man får del av det som döljs i det tidlösas sfär.

Åt spekulationer som dessa må man småle, men det gäller hela astrologin. Och inga småleenden i världen har lyckats förklara den märkliga precision med vilken en rätt avläst himmel kan berätta om en människas liv, själ och öde. En smula ödmjukhet är därför både mer klädsamt och mer vetenskapligt än ett småleende, hur lockande det än är att, med Dickens Uncle Scrooge om julaftons magi, fnysa ett Bah, humbug!

Vi känner alla 72-åringar som inte är det minsta profetiska eller ens speciellt kloka. Men vördnad för ålderdom och sinne för vishet går hand i hand. Ofta är det först inför denna vördnad som visheten framträder. Vishet tvingar sig inte på. Det vore inte vist.

Har man detta med sig så kan man kanske bemöta sina 72-åringar i en annan anda. Hur många profeter kan inte ha försmäktat i en social misär av arrogant “vetenskaplighet”, framhävandet av karaktärsbrister och gamla synder samt en geriatrisk ömkan inför kroppslig skröplighet!

Här är det frestande att ånga på om hur många Beethovar vi aborterar och hur många Mozarter vi andligen stympar i faderlösa hushåll och i skolor med plåtskåp och hörselkåpor, men det skulle föra oss för långt från ämnet. Låt det dock vara en fond, en klangbotten, för en djupare förståelse av den sionistiska krigare och statsman som av kollegor och konkurrenter, släkt och vänner, vapenbröder och älskarinnor, beundrare och dödsfiender kallas Bibi.

Under torsdagens sköts tre palestinier till döds under en skottlossning i Jenin på Västbanken, och ytterligare en på en annan plats. Det är ytterligare dödsfall i en upptrappad konflikt som pågått hela året. När civila israeler attackerats gör militären tillslag mot individer och grupperingar på Västbanken och Gaza. I fallet med de tre döda var det personer misstänkta för att ingå i organisationen Islamisk jihad.

Jenin är känt som bas för mer hårdföra grupperingar. Soldaterna blev beskjutna och besvarade elden. Enligt Palestinas hälsoministerium blev tre personer dödade av kulor från den israeliska ockupationen. Dödsfallen och utvecklingen har väckt reaktioner från omvärlden, skriver AFP. Enligt Haaretz blev 15 män gripna under tillslaget i Jenin.

https://twitter.com/KhJacki/status/1600699294138310657

En representant från Palestinska Röda Halvmånen i Jenin berättade för AFP att hans ambulans och personal blivit beskjutna från ett hus där det fanns israeliska krypskyttar. Samtidigt som de arbetade med att forsla ut en skadad person. Israelisk militär säger sig inte känna till detta.

De tre palestiniernas kroppar bars ut till begravningsceremonin. Sjukhuset i Jenin identifierade de som Atta Shalabi, Sidqi Zakarneh och Tariq Damej.

Fler operationer utfördes under onsdagen och torsdagen, bland annat i Betlehem och Ramallah. Flera misstänkta personer greps. Israelisk militär sköt också mot palestinier som kastade stenar och färgflaskor mot bilar på en väg nordväst om Ramallah. En 16-årig palestinier hemmahörande i byn Beit Rima dog. Ytterligare två skadades.

https://twitter.com/ytirawi/status/1599130559405441024

Totalt har 26 israeler och 150 palestinier dött i år under oroligheterna. 40 av dödade palestinier har kommit under militärens operationer i området i och kring Jenin, vissa var barn i 12-årsåldern. Den mest kända var journalisten Shireen Abu Akleh. Uppgifter från det palestinska hälsoministeriet till Reuters gör gällande att 210 palestinier dött.

Fjolåret var dock betydligt blodigare som helhet, då eskalerade våldet under maj månad. Det ledde till att Israel inledde en militär operation mot Hamas på Gazaremsan. Totalt dog 256 palestinier och över 2000 skadades. På den israeliska sidan dog 14 civila och över 100 skadades. En soldat dog.

https://twitter.com/AdamAlbilya/status/1596137173966880769

Den palestinske premiärministern Mohammed Shtayyeh vill ha hjälp från internationellt håll att skydda sitt folk. Från EU har man uttryckt oro för utvecklingen, och det ökande våldet. En talesman för det amerikanska utrikesdepartementet har uppmanat alla parter att göra allt i sin makt för att minska våldet.

Tor Wennesland är FN:s utsände i Mellanöstern och han varnade förra veckan för att konflikten nu närmar sig kokpunkten.

Fortsatt oklart kring dödad journalist

När det gäller journalisten Abu Akleh har Al Jazeera skickat in en anmälan till den Internationella brottsmålsdomstolen i Haag, mot Israels militär. Mediabolagets juridiska avdelning har gjort en egen utredning om dödsfallet. Man vill att domstolen identifierar de inblandade i skjutningen där hon dog, den elfte maj.

https://twitter.com/mandiiphysique/status/1598774752394579968

Exakt hur händelsen gick till är omtvistat. Israels premiärminister Yair Lapid var tydlig med att ingen kommer tillåtas förhöra israeliska soldater. Eller läxa upp Israel om moraliska betänkligheter under strid. Speciellt inte mediebolaget Al Jazeera, säger Lapid till Reuters.

Al Jazeera är starkt kopplade till den qatariska staten.

Flera tidningar har gjort egna utredningar om fallet. Det amerikanska justitiedepartementet startade i november en egen utredning, där man vill ta reda på om Abu Akleh skadades av misstag eller om hon faktiskt sköts avsiktligen. Israel kommer inte samarbeta med USA i utredningen.

https://twitter.com/LTCPeterLerner/status/1598752731832864768

”Om Tirans kropp inte lämnas tillbaka, så kommer kidnapparna att få betala ett högt pris”, sa Israels premiärminister Yair Lapid. Den är nu återlämnad. Borgmästaren i Daliat al-Carmel, de israeliska drusernas hemstad, bönföll tidigare lokala ungdomar att inte försöka hämta kroppen.

Israeler, eller deras kvarlevor, har tidigare förts bort för att användas för att säkra frigivningen av palestinska fångar, eller för att få tillbaka kropparna av palestinier som dödats i sammandrabbningar.

Händelsen inträffade efter att en 16-årig palestinsk tonåring dödats av israeliska styrkor i den ockuperade staden Nablus, på Västbanken. Israeliska styrkor gör ofta räder där de senaste månaderna, efter en ström av dödliga attacker mot israeler.

I och med den nytillträdda regeringen under premiärminister Benyamin Netanyahu kan en långlivad vision om IDF gå om intet: den om en försvarsmakt som enar hela folket. Ultra-ortodoxa partier vill minska kraven på att deras män tvingas göra värnplikten.

Debatten har pågått ända sedan Israels bildande, och IDF har förlitat sig på män från de sekulära och sionistiska delarna av befolkningen. Ultra-ortodoxa, kallade haredim, har länge kämpat politiskt för att bli helt undantagna kraven.

I dag är det sällan mer än 10 till 15 procent som i praktiken gör någon form av tjänstgöring inom IDF. Detta efter en speciallag som gett Högsta domstolen utökade befogenheter att överse den ultra-ortodoxa befolkningen.

Studenter på yeshivas, religiösa skolor, har i alltså till största del varit undantagna värnplikt. Men nu ser det sannolikt ut som att landets växande ultra-ortodoxa minoritet vunnit slaget om att inte militärt behöva utkämpa några slag för Israel.

Men för att förstå hur IDF uppkom och vilket syfte den tjänar, använder vi oss av en expert på området.

Martin van Creveld

Martin van Creveld är en israelisk militärhistoriker. Han föddes i Rotterdam 1946, men flyttade till Israel 1950 och växte upp i Ramat Gan. Han har studerat historia vid Hebreiska universitetet i Jerusalem och är filosofie doktor i historia vid London School of Economics. Hittills har han publicerat över 30 böcker om militärhistoria och filosofi.

Konflikten mellan Israel och Palestina är ofta en het potatis i mediebevakningen. Tidigare i år dödades palestinska journalisten Shireen Abu Akleh i sitt arbete i Jenin på Västbanken. Det är ännu oklart om det dödande skottet kom från israelisk militär eller från den palestinska sidan. Enligt FN är det mest troliga att den kom från israelerna.

Detta med den israeliska militärens agerande har blivit föremål för debatt, både i Israel och omvärlden. van Creveld visar i sin bok hur IDF utvecklats genom åren, och hur man misslyckats anpassa sig till en roll där man inte längre slår ur underläge, i reguljära krig.

Boken är indelad i tre segment, den första tiden fram till självständigheten 1948, den framgångsrika eran fram till 1974, och den misslyckade eran efter det.

Boken är pedagogisk och förhållandevis lättläst, med en osentimental och stundtals mycket kritisk hållning till IDF. Boken saknar det som riktigt stora militärhistoriska författare brukar ha, i min mening, vilket är träffsäkra kommentarer från aktuella historiska personer.  Den kunde också haft ett mer underhållande språk.

Bokens styrka är som översiktsverk, den kulturella och politiska utvecklingen i Israel berörs bara när författaren anser det är nödvändigt. De rent taktiska skeendena kunde också utvecklats mer, men då skulle nog boken bli betydligt längre än sina 430 sidor. Har man vapenslag och tekniska fakta om materiel som specialintresse, får man rikligt med information.

1880-talet till 1948

Första segmentet beskriver hur nybyggarna, främst judar från dåvarande Tsarryssland, bygger ett parallellt våldsmonopol. Detta började under styret av ottomanerna och fortsatte sedan under brittiskt styre. Detta var inte konfliktfritt och speciellt under det brittiska mandatet ökade spänningarna med araberna, och med myndigheterna.

Organisationsförmågan var imponerande, och byggde på lokal organisering och med både lagliga och insmugglade vapen från andra länder. Främst ville man skapa egna poliskårer med legitimitet från britterna, men man utvecklade med tiden rent paramilitära strukturer. Dessa användes sedan under självständighetskriget mot araberna 1948–49.

Den primära styrkan var Haganah, som grundades på tidigt 1920-tal efter ett arabiskt uppror i Jerusalem. Tidigare spridda milisgrupper samlades under ett centralt styre. Haganah uppgick i det nybildade IDF 1948. Mer hårdföra organisationer opererade parallellt under tiden, mest kända är Irgun och Lehi.

1949 till 1967

Den andra perioden är också den som är mest känd. Då Israel bekämpar ett antal krig mot sina arabiska grannländer, Syrien, Egypten, Libanon, Irak och Jordanien. Man vinner samtliga. Efter 1948 utvecklades IDF mycket. Israel som samhälle hade en stark socialistisk prägel, och var i det närmaste en militärstat under perioden.

Militären blev den främsta, och mest omtyckta, av alla samhällsinstitutioner i det unga landet. Man köpte vapen från Tjeckoslovakien, och hade viss hjälp från Sovjet och Frankrike, men fick i princip klara sig på egen hand, till och med sexdagarskriget 1967.

Här beskrivs flera israeliska taktiska triumfer mot arabstaterna, vilka hade många problem, inte minst en dålig organisationsförmåga. Flyganfallet som utraderade 19 egyptiska flygbaser under sexdagarskriget, är ett exempel på en sådan triumf.

Konflikterna under den här tiden var mot palestinsk gerilla, som varade under hela 1950- och 1960-talen. Suezkrisen 1956 och sexdagarskriget i juni 1967.

1968 till 1998

Den tredje perioden som beskrivs är när Israel får öppet stöd av USA och västmakterna, efter kriget 1967. Man lyckas sluta fredsavtal med Egypten. Israels utveckling går spikrakt uppåt, så även IDF.

Den gamla storfienden Syrien går aktivt in i inbördeskriget i Libanon 1976. Man ger stöd åt olika antiisraeliska miliser och PLO i södra delen av landet, vilket är bakgrunden till Israels invasion 1982. van Creveld är mycket kritisk till detta krig, som skiljde sig stort från de tidigare. Främst då Israel denna gång inte var i direkt underläge mot invaderande fientliga grannländer. Här var man i stället en stark part som slog ur en defensiv position.

Krigföringen i det bergiga Libanon var inte heller optimal. Den kaosartade situationen med upp till 50 olika milisgrupper gjorde situationen mycket komplicerad. När man sedan bombade Beirut, och var inblandade i sina allierade kristnas massaker på civila, föll opinionen i Israel som en sten. van Creveld pekar också ut att relativt sett hade Israel större förluster i kriget än Sovjet hade i sitt krig i Afghanistan, som var ganska nära tiden.

https://www.youtube.com/watch?v=IyV1Edrrt7c

Han beskriver problematiken med Gaza och Västbanken och de återkommande intifadorna, som konflikter IDF inte var anpassat för. Ett slags semi-krigsföring i bebyggd miljö, med civila offer och låg moral hos de egna soldaterna. Dessutom med en utökad mediabevakning i Israel och övriga världen. Sammantaget skapade detta problem man saknade strategi för att lösa.

van Creveld är också kritisk till hanteringen av kvinnor inom IDF, som han anser felaktigt fått ett gott rykte i omvärlden. Kvinnor genomför allmän värnplikt i egna förband. Men deltar extremt sällan i skarp tjänst, och får inga högre officerspositioner. Eftersom manliga soldater måste förberedas för skarp tjänst kan man inte värva officerare från kvinnliga värnpliktiga, då de i vissa fall skulle ha mindre rutin än soldaterna de skulle sättas att leda.

Problem med relationer mellan soldater, trakasserier, dålig publicitet och liknande uppstod när man hade blandade förband. Nästan alla kvinnliga soldater deltog under kriget 1948, och inte senare. Kvinnor anställda inom IDF är främst sekreterare, och en stor del arbetar med administration av frågor som rör just kvinnor. Då kvinnor inte deltar i strid blir det problem med kvinnliga instruktörer som ska lära upp män för skarp tjänst, och så vidare.

Att IDF styrs av män har gjort att militären som institution bibehållit en hög status, menar van Creveld.

Boken hade med fördel kunnat förlängas med ett fjärde segment, om det som skett de senaste 24 åren. Bland annat avvecklades israeliska bosättningar på Gazaremsan helt 2005. Men flera militära operationer mot Hamas har skett sedan dess. Det har också skett en avsevärd teknologisk utveckling inom militär teknik. Och geopolitiskt har både Irak och Syrien dragits med långvariga inbördeskrig.

En sak som är slående när man läser boken är att ett fåtal personer inom militär och politik varit avgörande för Israel under så många decennier. Detta hade kunnat vara intressant att höra van Crevelds tankar om vad den starka maktkoncentrationen till en mindre klick inneburit för landets strategiska beslut.

Arkeologen Irit Zohar har katalogiserat tusentals fiskrester som hittats i norra Israel. Platsen var en gång hem för en sjö, där forntida fiskfossiler hjälpte forskarna att undersöka exakt när de första kockarna började brassa käk. ”Det var som att ställas inför ett pussel, med mer och mer information tills vi kunde göra en berättelse om mänsklig evolution”, sa Zohar till AFP.

Huruvida våra föregångare bakade, grillade, pocherade eller sauterade sin fisk är fortfarande okänt, även om studien antydde att de kan ha använt någon form av jordugn.

Elden tros först ha bemästrats av Homo erectus för 1,7 miljoner år sedan. Men ”om du kan kontrollera elden för uppvärmning, så betyder det inte att du kontrollerar den för matlagning”, avslutar Zohar.

Benjamin Netanyahu mot seger med 97 procent av rösterna räknade. Får 65 mandat i Knesset och egen majoritet för Likud-ledda koalitionen. Den korruptionsomsusade 73-årige veteranen väntas påbörja en tredje vända som premiärminister.

Vallokalundersökningarna visade på seger för Netanyahu och 62 mandat i Knesset. Valdeltagandet på 71,3 procent är det högsta sedan valet 2015.

Likud ser ut att själva få 30 till 32 mandat. Resten går till de två ultraortodoxa judiska partierna, och de radikala sionisterna spås få 14 mandat.

Lapids parti Yesh Atid ser ut att få 22 till 24 mandat. Vänsterpartiet Meretz i Lapids koalition åker ut.

Palestinska myndighetens premiärminister Mohammed Shtayyeh menar att det är rasism i det israeliska samhället som gjort att religiösa sionistpartier gått framåt starkt i valet.

Bakgrund

Israel går till val för femte gången på fyra år. 120 representanter till det 25:e Knesset ska väljas. Kommer nästa premiärminister kunna regera själv, eller fortsätter den politiska instabiliteten?

Att man åter igen går till val beror på att den löst sammanfogade regeringskoalitionen kollapsade. Åtta ganska spretiga partier lyckades avsätta Netanyahu i fjol, men kunde inte hålla ihop mandatperioden ut.

Yair Lapid, Naftali Bennet och Benny Gantz har alternerat på premiärministerposten, tack vare en lagändring. Under 2019 till 2021 hölls fyra nyval och den politiska krisen mynnade ut i att man tidsbestämmer premiärministrarnas mandattid, och växlar med den alternerande premiärministern.

För tillfället är Naftali Bennet alternerande premiärminister. Man har tidigare använt sig av systemet 1984–1988, men det har aldrig varit skrivet i lag. Benny Gantz blev den första att officiellt inneha posten när han tillträdde 17 maj 2020.

Yesh Atid (Det finns en framtid) grundades av Yair Lapid 2012. Partiet ingick i den koalition som nu fallit, övriga partier är Arbetarpartiet (socialdemokrater), Blått och Vitt (center), Yamina (allians av högerpartier), Yisrael Beitenu (sekulärt högerparti), Nytt Hopp (center/höger), Meretz (vänster) och Arablistan (arabintressen).

Efter att ha misslyckats med att få igenom politiska förslag upplöste Lapid och Bennet Knesset den 20 juni, och utlyste nyval. Lapid fick fortsätta som premiärminister till nästa regering bildats.

Netanyahus återkomst och utrikespolitiken

Oppositionen leds av den politiska veteranen Benjamin Netanyahu. Han har varit premiärminister 1996 till 1999 och 2009 till 2021.

Under sina fjärde och femte mandatperioder som premiärminister var han under utredning för korruption. Han misstänks bland annat för mutbrott, att ha tagit emot opassande gentjänster från bland andra australiske miljardären James Packer och filmproducenten Arnon Milchan från USA.

Han misstänkts också ha försökt förmå tidningen Yedioth Ahronot att skriva mer fördelaktigt om honom, mot att han via lagstiftning skulle motarbeta konkurrenten Israel Hayom.

Netanyahu är partiledare för Likud, som behöver hjälp av stödpartier för att ta makten. Otzma Yehudit är ett parti med en plats i Knesset, vars ledare Itamar Ben-Gvir gärna stödjer Netanyahu. Partiet vill annektera Västbanken och är känt för öppen anti-arabiska hållning.

För att Netanyahu ska nå framgång krävs att man stödjer sig på landets ultra-ortodoxa partier. Kritiken från motståndarna har i regel handlat om att det kan bli en koalition av extremistpartier som kommer till makten.

Netanyahu är känd för att ha ökat antalet bosättare och aldrig förhandla med palestinierna. Under sina senaste mandatperioder blev Golanhöjderna de facto israeliskt territorium, och flera historiska avtal slöts med Marocko och gulfstater. Samtidigt som oroligheterna blossat upp i Jerusalem och på Västbanken har Israel en säkrare position än tidigare gentemot arabländerna.

Arabförbundet möts just nu i Algeriet, och är splittrade över många frågor som rör Israels närområde. Frågan är om en Netanyahuvinst kan öka splittringen ytterligare.

Samtidigt har landets relation med Turkiet förbättrats avsevärt under de senaste två åren, då Netanyahu inte styrt. Man har nu diplomatiska relationer igen och Benny Gantz, försvarsminister och premiärministerkandidat, träffade både sin turkiske motpart och president Erdogan helt nyligen. Enligt AFP är Gantz förhoppningsfull om att relationerna kan komma att stärkas ytterligare. Men kan de det med Netanyahu som premiärminister, som haft svårt för Erdogan?

Enligt Seth J. Franzman på The Jerusalem Post kan relationen med Turkiet försämras om Netanyahu kommer tillbaka. Och Turkiet, som har band till Hamas, kan elda på eventuella konflikter i stället. Samtidigt har Turkiet ett mål att förbättra relationen till USA, genom Israel.

Netanyahu kan också vilja omförhandla det färska maritima avtalet med Libanon. Och Hezbollah kan se ett tillfälle att elda på konflikten i södra Libanon om Netanyahus block kommer till makten.

I Ukrainafrågan är Israel hårt pressade att bistå landet med vapen. Men man har hållit sig neutrala vilket även den viktiga handelspartnern Indien gjort. Man har också goda relationer till Moskva och Beijing, som nu riskerar försämras de länderna nu är huvudfiender för USA. Samtidigt är pressen från väst och USA att Israel tydligare ska välja sida, mot Ryssland.

Lapid har öppet kritiserad Ryssland för saker som hänt under kriget i Ukraina. Hans finansminister Avigdor Liberman vägrade, han är född i Moldavien och har sitt stöd i Israels ryskfödda minoritet.

Netanyahu har byggt en del av sitt politiska kapital i den ryskfödda gruppen på att han haft en bra personlig relation till Putin, samtidigt som man haft en fungerande men ansträngd relation länderna emellan i frågan om Syrien.

De senaste veckorna har Ukraina och dess allierade i väst beskyllt Ryssland för att använda drönare man fått från Iran. Anklagelserna förnekas av Kreml och regimen i Iran säger det vara anklagelser utan grund, rapporterar AFP. Drönarna bedöms vara äkta, och har ett karaktäristiskt mopedljud. De sprängs när de träffar sitt mål, och har använts mot elkraftverk och annan viktig infrastruktur i Kiev.

Ukrainas president Zelenskiy kommenterar med att Ryssland är ”politiskt bankrutt” som använder iranska drönare, men att det inte kommer hjälpa dem strategiskt ändå. Han menar att detta bara är ännu ett bevis på att Ryssland är på väg att förlora. Utrikesminister Dmytro Kuleba ville bryta de diplomatiska förbindelserna med Iran, men det har inte Zelenskiy gått med på.

https://twitter.com/WarMonitors/status/1581902024727498752

https://twitter.com/LogKa11/status/1581989168481468416

Kuleba vill också att EU inför sanktioner mot Iran för att ha försett Ryssland med drönare. Irans utrikesministerium säger via talespersonen Nasser Kanani att Iran är redo att samtala med Ukraina och reda ut anklagelserna. Enligt uppgifter från militära källor till Washington Post kommer Iran förse Ryssland med fler drönare, och även andra låg- och mellandistansrobotar.

Drönarna kallas Shahed-136 och ska ha använts mot Kiev senaste dagarna. 28 ska ha flugits in över staden i måndags. Israel har reagerat kraftigt på detta, rapporterar SR. Man för nu diskussioner om att förse Ukraina med luftförsvar, något som skulle bryta den linje man hittills hållit. Då man inte tidigare hjälpt Ukraina med vapen och liknande.

Zelenskiy har sedan kriget bröt ut i februari upprepade gånger kritiserat Israel för att inte hjälpa Ukraina med vapen. Vilket det nu kan bli ändring på.

Syrienkonflikten i bakgrunden

Anledningen till Israels förmodade ändrade inställning är att Iran är huvudfienden i mellanöstern. Iran är den centrala maktfaktorn för shiamuslimer och nära kopplade till styrena i Irak och Syrien.

Iran och Ryssland är inte officiellt allierade men har vissa geopolitiska mål gemensamt. Man är båda belagda med ekonomiska sanktioner av USA och EU till exempel. Man har också utvecklat sitt ekonomiska samarbete senaste tiden.

Iran har brett ut sitt inflytande i Syrien och Libanon genom shia-miliser där. I Irak sitter nu en pro-iransk shialedd regering.

För Ryssland har Syrien en stor betydelse då det finns en rysk flottbas i Latakia. Syrienregimen har dessutom stöttats av Ryssland och tidigare Sovjet sedan 1960-talet. Ryssland gick mer aktivt in i inbördeskriget i Syrien för ett par år sedan och gav till exempel hjälp med militärt flyg. Israel är en motståndare till president Assad i Syrien men har fått dra sig tillbaka och acceptera att han kommer sitta kvar.

Israel slår fortfarande till mot mål i Syrien men är alltid vaksamma på att inte stöta sig med ryska intressen. Det har skapat problem då man inte kan motverka nyss nämna pro-iranska miliser på det sätt man vill.

Det finns också en stor rysktalande minoritet i Israel. 15 procent av väljarna inför kommande val beräknas tillhöra den gruppen. Landet är geopolitiskt nära allierat med USA men har likväl relativt starka band till både Ryssland och Ukraina, främst genom de judiska minoriteterna där.

Flera prominenta ryska judar med stark koppling till Israel har också nära band till Putin och Kreml. Det för allmänheten mest kända exemplet är oligarken Roman Abramovitj, som själv försökte få till stånd fredsförhandlingar i inledningen av kriget. Han är sedan i våras belagd med sanktioner av USA och EU.

Situationen kompliceras ytterligare av förhandlingarna mellan USA och Iran om Iranavtalet, som vi rapporterat om tidigare. Avtalet skulle ge Iran möjlighet att utveckla kärnkraft och kanske slippa vissa ekonomiska sanktioner och få sälja olja. Israel är helt emot avtalet och har som huvudmål att få det stoppat.

Med drönarattackerna skärps linjerna ytterligare i kriget. Fler aktörer kan nu tvingas bekänna färg. Ett aktivt israeliskt stöd till Ukraina gör också att konflikten i mellanöstern kan skärpas igen.

https://twitter.com/Osinttechnical/status/1581492211450978304

Marvels Sabra-karaktär skapades innan massakern 1982 i det libanesiska flyktinglägret med samma namn, men araber anklagar filmstudion för att vara taktlös. ”Hela konceptet att förvandla israeliska spioner till hjältar är okänsligt och skamligt”, säger Yousef Munayyer, en palestinsk-amerikansk författare och analytiker till CNN.

Den israeliska superhjälten, med en davidsstjärna på bröstet, har gjort många framträdanden i Marvels serier under de senaste 40 åren, tillsammans med ikoner som Hulken, Iron Man och X-Men. En talesperson för Marvel Studios sa till CNN att deras karaktärer ”alltid är nybildade för filmduken och dagens publik”.

Orkar du inte vänta till 2024 för att se en Mossad-agent i aktion? Då kan du se formidabla tv-serien Tehran (2020–2022).

Sju personer skadades, varav två allvarligt – en av dem en gravid kvinna. Hon fick göra en akut förlossning; det nyfödda barnet var allvarligt skadat, men tillståndet är stabilt, enligt The Times of Israel. Bland de skadade fanns också fyra familjemedlemmar från USA som rest till den heliga platsen; pappan är allvarligt skadad.

Gärningsmannen, den israeliske medborgaren Amir Sidawi, 26 år, flydde till en närliggande palestinsk stadsdel, och polisen jagade honom hela natten. Efter några timmar tog han en taxi till närmaste polisstation, och överlämnade sig själv och vapnet till polisen. Tre av mannens släktingar greps också, inklusive hans mamma. Sidawi är inte känd av polisen sedan tidigare.

Hamas prisade attacken, och beskrev den som ”heroisk”.

Den israeliska regeringen vill inte att Islamiska jihad sätter agendan i området intill Gazaremsan. ”Var och en som försöker skada Israel borde veta: vi kommer att hitta dig” sa premiärministern Yair Lapid i ett uttalande som bland annat Independent uppmärksammade.

Attacken riskerar att ytterligare öka oroligheterna i territoriet, hem för två miljoner palestinier, som styrs av den militanta islamiska gruppen Hamas. Mordet på en högt uppsatt militant kommer sannolikt att mötas av raketbeskjutning från Gaza, vilket driver regionen närmare ett heltäckande krig.

Islamiska jihad är en islamistisk och palestinsk väpnad terroristorganisation, som med stöd av Syrien vill upprätta en muslimsk stat i Palestina och förstöra staten Israel genom ”heligt” krig. De är också motståndare till flera arabiska regeringar, som de ser som alltför liberaliserade.

Beslutet fördömdes av glassätarna i Israel, liksom av storägaren Unilever som ville att glassbolaget skulle låta bli politiken. Därför började Unilever sälja glassen igen, men med hebreiska och arabiska namn. Det i sin tur ledde till kraftig kritik från amerikanska glasskonsumenter, och en amerikansk pensionsfond avvecklade sitt mångmiljardinnehav i Unilever.

Det höll inte. Unilever pratade litet med den israeliska regeringen, och sålde sina israeliska glassrättigheter till den lokala franchisetagaren Avi Zinger. Det gillade inte Ben & Jerry’s, som stämde sin ägare Unilever, eftersom det stred mot glasstillverkarens förbud om att göra affärer i israeliska bosättningar.

Trots stämningen säger Unilevers vd, Alan Jope, till The Wall Street Journal att de inte har några planer på att sälja glassbolaget.

Fortsättning följer garanterat.

En video som cirkulerar på sociala medier visar hur ett stort slukhål tömde bassängen på några sekunder. Med vattnet försvann också den 32-årige Klil Kimhi, som sögs ner i det 13 meter djupa hålet, skriver Times of Israel. Andra i närheten försökte få fatt på honom, men det var för sent. Kvar fanns bara de uppblåsbara poolleksakerna som samlats i hålet.

Räddningsarbetarna var tvungna att bygga upp stödstrukturer innan de kunde bege sig ner i underjorden. Efter fyra timmar lyckade de fira upp Kimhis kropp. Enligt Times of Israel greps ett par i 60-årsåldern som äger fastigheten med poolen, misstänkta för att ha byggt simbassängen utan något tillstånd.

Under bosättningen Karmei Yosef, strax utanför Tel Aviv, finns ett 20-tal grottsystem, vilket kan ha bidragit till olyckan.

Beslutet kom efter USA:s högsta domstol dom som flyttade lagstiftning om abort till delstaterna. ”Att USA:s högsta domstol beslutat om att förneka en kvinnas rätt att själv bestämma över sin kropp är ett förtryck av kvinnor”, hävdade hälsoministern Nitzan Horowitz vid en presskonferens som ABC News rapporterade från.

De tidigare kommittéerna för godkännande av abort har kritiserats hårt under flera år. Även om de flesta förfrågningar godkänts, så har kvinnor motsatt sig att bli föremål för byråkrati och vad de ser som en förödmjukande och påträngande process. Processen ska digitaliseras, och kravet på att träffa en socialsekreterare blir valfritt.

”Reformen vi godkände i dag kommer att skapa en enklare process som är mer respektfull, och upprätthåller en kvinnas rätt att fatta beslut över sin egen kropp – en grundläggande mänsklig rättighet”, avslutade Horowitz.

Israelisk militär sköt ihjäl en palestinier nära gränsen till Västbanken. En annan sköts ihjäl efter att ha tagit sig in på en judisk bosättning, beväpnad med kniv. Detta är exempel på den senaste månadens oroligheter i området, där civila och terrorister dödades i ett antal dåd. Nu har även en journalist fått sätta livet till och situationen liknar mer och mer den i fjol.

Då eskalerade våldet under maj månad och det ledde till att Israel inledde en militär operation mot Hamas på Gazaremsan. Totalt dog 256 palestinier och över 2000 skadades. På den israeliska sidan dog 14 civila och över 100 skadades. En soldat dog.

Under ramadan i år har oroligheterna blossat upp på nytt, genom olika terrordåd. Den 7 april gick palestiniern Raad Hazem till attack på Dizengoffgatan i Tel Aviv. Han sköt ihjäl tre personer och skadade sex. Ett av dödsoffren var Barak Lufan, ordförande för Israels kanotförbund.

Tidigare under året i mars hade även attacker kopplade till IS-terroristerna förekommit på israelisk mark. En IS-terrorist dödade fyra personer, först tre med kniv och sedan körde han över en chabad-rabbin på cykel. Förövaren var beduin som tidigare avtjänat ett treårigt fängelsestraff för att ha stöttat Islamiska staten. IS-terroristerna har inte kommenterat dådet, men det har hyllats av Hamas, Hezbollah från Libanon och Islamiska jihad i Palestina som har sin bas i Damaskus.

I mars slog en annan IS-terrorist till i staden Hadera. Två dog och tolv skadades när han öppnade eld mot en busskur. Båda attackerna kom inför mötet i Sde Boker mellan Israel och muslimska länder som Egypten, Bahrain och Marocko.

I slutet av mars dödade en palestinsk terrorist fem personer i Bnei Brak.

Minst 50 palestinier har dödats av israelisk militär och polis sedan februari. Alla utom en var hemmahörandes på Västbanken.

Inför den muslimska högtiden ramadan började spänningarna öka kring al-Aqsamoskén och tempelområdet i Jerusalem. 15 april stormade israeliska styrkor moskén och grep 470 personer, inklusive 60 barn. Närmare 200 skadades av distraktionsgranater, batongslag och gummikulor.

En anledning till oroligheterna är att palestinierna upplever det som att ett avtal brutits, där judar hålls borta från att be på tempelberget. Tidigare har judar kunnat besöka platsen men inte praktisera sin religion. Sex medlemmar ur en religiös grupp kallad Återvänder till Berget greps för att ha planerat offra en get på tempelberget.

En annan anledning till att palestinierna är uppretade är att domstol godkänt deportationen av 1 000 palestinier från tolv byar i Masafer Yatta. En av domarna i fallet, David Mintz, är själv bosättare och bor i Dolev på Västbanken.

Den 5 maj på Israels nationaldag gick två palestinier till attack i El’ad. Tre personer avled och fyra skadades efter ha attackerats av männen beväpnade med yxor. De greps tre dagar senare i en skog utanför orten.

Roten till terrorism

Försvarsminister Benny Gantz har sagt att Israel kommer ta till alla medel tillgängliga för att stoppa våldet. Man arbetar i byar, städer och nätverk, på alla möjliga sätt, för att förstöra roten till terrorismen i Israel.

En konsekvens av det upptrappade våldet är att över 1 000 inresetillstånd för palestinier dragits in. Detta då de är släkt med personer som begått terrordåd på israelisk mark. Inresetillstånden används för palestinier på Västbanken att arbeta och bedriva handel i Israel.

Även journalister har fått sätta livet till. Al Jazeera-journalisten Shireen Abu Akleh dog efter att ha träffats av ett skott på Västbanken i dag. En annan journalist, Ali Samoudi, träffades i ryggen men är i stabilt tillstånd. Abu Akleh var där och bevakade en israelisk militärräd i Jenin. Enligt talesperson för de israeliska styrkorna dödades hon troligen av palestinska militanter. Ord står mot ord.

https://twitter.com/hzomlot/status/1524247898346737666

https://twitter.com/IsraelMFA/status/1524279111547596805

I fjol sprängde Israel byggnaden som hyste Al Jazeeras och AP:s kontor på Gazaremsan. Enligt Israel innehöll elvavåningshuset vapen och materiel tillhörandes Hamas underrättelseavdelning. Det påstods att Hamas använde civila mediaorganisationer som sköldar för att skydda sin verksamhet.

Det visar sig vara en skarpladdad granat. Order ges om att utrymma flygplatsen.

En passagerare missförstod situationen och skapade kaos genom att skrika att ”terrorister öppnade eld”.

En 32-årig man skadade sig under paniken, och fördes till sjukhus: ”Jag stod på flygplatsen och köade till incheckningsdisken. Plötsligt började människor springa iväg och de lämnade sitt bagage,” sa han till en israelisk nyhetsbyrå. ”Jag förstod att jag också måste fly, så jag sprang bort från incheckningen men snubblade på ett bagageband, bröt ett revben och fick en blödning i ena lungan.”

När familjen förhördes av myndigheterna berättade de att det var ett av deras barn som hittade granaten under en rundtur på Golanhöjderna, som Israel erövrade från Syrien under sexdagarskriget 1967. Ingen i familjen, som vill vara anonym, var medveten om faran med att hantera den skarpa ammunitionen. De fick sedan gå ombord på sitt flyg.

https://twitter.com/ynetalerts/status/1519783517596491776