Natalia Grace, som är föräldralös från Ukraina, adopterades av Michael och Kristine Barnett i april 2010. Paret trodde först att hon var ett sexårigt barn, men upptäckte senare att hon var en vuxen kvinna med dvärgväxt som låtsades minderårig.

Natalia lider av ett medicinskt tillstånd, en mycket ovanlig form av dvärgväxt, som kallas spondyloepifyseal dysplasi. Detta gjorde det möjligt för henne att lura sin adoptivfamilj och andra i hennes omgivning under flera år.

När hon var en medlem av Barnett-familjen hände märkliga och farliga saker. Michael och Kristine hävdade att Natalia vid flera tillfällen försökte skada dem och deras barn. Kristine har berättat att Natalia knuffade henne mot ett elektriskt stängsel, och att hon ska ha ägnat sig åt en ständig vardagsterror, som att placera ut häftstift i trapporna i hemmet. Hon ska ha försökt förgifta Kristine, och ska enligt Michael till en psykolog ha erkänt att hon ville mörda hela familjen, även sina adoptivbröder.

2019 åtalades paret för försummelse av sitt adoptivbarn, och vållande av kroppsskada. Anklagelserna mot både Michael och Kristine avskrevs dock så småningom. Anklagelsen grundade sig på att paret flyttade till Kanada 2013 och lämnade kvar Natalia i USA, ensam i en lägenhet i Lafayette. Men innan flytten hade adoptivföräldrarna ordnat ett läkarintyg som visade att Natalia var född 1989 – inte 2009. Hon ska alltså ha varit 21 år gammal när familjen Barnett adopterade henne 2010. På grund av läkarintyget kunde adoptivföräldrarna frias från alla anklagelser 2022.

I dag är Natalia medlem av en ny familj som adopterat henne, och hon förnekar i en kommande dokumentärfilmsserie om henne, som har premiär i slutet på maj, alla anklagelser om att hon skulle vara en ”sociopatisk dvärg”. Paret Barnett vidhåller i serien alla sina anklagelser och hänvisar till domstolsutslag och läkarutlåtanden.

Mördar mannen, tjänar pengar på sorgebok

Ett år efter hennes makes död släpper Kouri Richins, en 33-årig mamma, barnboken "Are You With Me?" tillägnad sin avlidne make Eric. Boken ska erbjuda tröst till ”unga själar som hanterar sorg”. Kouri grips senare och har åtalats för mord och narkotikainnehav.

Obduktionen visade att Eric hade fem gånger den dödliga dosen av opioiden fentanyl i sitt system. Enligt utredningen fanns det inga indikationer på att han missbrukat droger. Myndigheterna säger att de under sin utredning av Erics död fick veta att Kouri hade kontaktat en bekant och frågat om de kunde förse henne med receptbelagd smärtstillande medicin till en av hennes investerares ryggskada. Kontakten påstås ha gett henne hydrokodonpiller, men blev sedan ombedd av Kouri att skaffa henne mer kraftfulla mediciner, och begärde specifikt "några av Michael Jackson-grejerna".

Bekanta gav Kouri mellan 15 och 30 fentanylpiller och tre dagar senare blev Eric mycket sjuk efter att ha ätit middag med Kouri i deras hem. Han blev misstänksam och berättade för en vän att han trodde att hans fru försökte förgifta honom.

Pedofilmiljardär döms till rekordskadestånd

Striden har pågått i flera år – och har nu kanske avslutats med ett rekordstort skadestånd.

På ena sidan finner vi den finskfödde modemogulen Peter Nygard, på den andra hedgefondförvaltaren Louis Bacon. Striden började för nästan tio år sedan. De två miljardärerna var grannar på Bahamas, och började bråka om en uppfart mellan fastigheterna.

Sällan har väl en strid mellan grannar om en vägstump blivit så kostsam – och eskalerat till fullt propgandakrig.

Nygård, som sedan länge är kanadensisk medborgare, har genom åren lagt ut mer än 150 miljoner kronor på en förtalskampanj mot mot Bacon. Han har anlitat PR-konsulter, och reklambyråer som har sett till att olika anklagelser mot Bacon fått spridning i media; till exempel att Bacon är medlem i Ku Klux Klan och andra vit-makt-organisationer samt att Bacon ägnat sig åt insiderhandel – och mordbrand.

Bacon slog tillbaka med en stämning för förtal och nu har en domstol tilldömt honom ett skadestånd på två miljarder kronor. Bacon säger sig ha spenderat mer än en halv miljard kronor på att bemöta Nygårds förtalskampanjer.

Det är oklart om Nygård kommer att kunna betala skadeståndet. Hans modeimperium är försatt i konkurs, och han befinner sig sedan länge i häkte i väntan på rättegångar för sexuella övergrepp. Han står inför åtal från myndigheterna i både Kanada och USA, liksom stämningar från grupper av privatpersoner, sammanlagt uppemot 100 personer. Bland anklagelsepunkterna finns våldtäkt, både av kvinnor och minderåriga, och även Nygårds söner hävdat att han organiserat sexuella övergrepp på dem, och låtit andra utnyttja dem. Nygård är också anklagad för trafficking.

Det är med en viss förväntan jag närmar mig rättssalen. Jag har en längre tid känt behov av att bli lite uppiggad, och måste väl tillstå att tanken på få bevittna ett slagsmål i Södertörns tingsrätt gav mig lite extra svikt i stegen när jag närmade mig sal fyra.

Den stadige vakten som stod utanför salen, som granskade mig noggrant när jag släntrade fram i korridoren, stärkte mina förhoppningar.

Men när jag kommer in i salen sjunker humöret. Ingen månghövdad skara åhörare som är delad i två fientliga läger och som måste hållas åtskilda av vakter. Det jag möts av påminner mest om en begravning där de fåtaliga sörjande släktingarna tycker illa om varandra och försöker att inte låtsas om de andras närvaro och existens.

Framför mig sitter de två kvinnor som representerar svenskt rättsväsende, de verkar inte riktigt vilja se ut över salen och begrunda varför de straffkommenderats till just detta mål. De stirrar envist ner i sina laptops. Verkar då och då piggna till av det de ser på skärmen, och antecknar något i sina block. Det är ju ändå fredag, kanske antecknar de vintips från DN eller SvD, de ser båda redan ut att behöva en styrketår när dagen är över.

Till höger sitter den person som är stämd i detta förtalsmål; Axel Luo Öhman. Känd från podden Haveristerna och från otaliga inlägg i sociala media – han är känd för att vilja köra en mejsel i huvudet på folk som på något sätt misshagat honom – eller att avrätta dem med nackskott. Han brukar invitera potentiella offer att komma till ”Gullmars” – eftersom han bor vid Gullmarsplan, hans bekvämlighet är uppenbart större än hans hat. För den som är trött på livet och funderar på att lösa enkel biljett till en självmordsklinik i Schweiz uppenbarar sig här ett långt billigare alternativ. Reta upp Axel, ta tunnelbanan ut till Gullmars, sedan dö. Är han på gott humör kanske du får välja mellan mejsel och kula.

Fast … när jag betraktar Axel – som jag ser för första gången i verkliga livet – undrar jag om han kan leverera när den livströtte uppenbarar sig vid den där märkliga sexkantiga puben på torget på Gullmarsplan. Han ser inte ut att någonsin hållit i en mejsel, än mindre en pistol. På bilder jag sett har det varit uppenbart att hans förebild är Mr T i A-team. Det jag ser framför mig är istället någon som ser ut som en Mr Tea, som artigt kommer att fråga sin gäst om denne vill ha mjölk och socker i sitt te, och kanske en gurksnitt därtill? Axel har en mild framtoning, är iförd en rosa luvtröja som framhäver hans lite mjuka rondör. Mest påminner han om en lite förvirrad björn som kommit ut ur vinterhiberneringen och smått förvirrad ser sig omkring, mer Nalle Puh än grizzly.

Möjligtvis har Axel stylats av sin advokat Emma Persson, landets mest politiskt korrekta jurist (och då ska ni veta att kampen är stenhård om den positionen).

På salens vänstra sida sitter den som stämt Axel, och det är journalisten Jonas Hållén. Om Axel ser ut som om han skulle på läger för svarta män som vill finna sin inre kvinna, ser Jonas ut som om han skulle iväg och sitta på ett pass under älgjakten, eller tänkte ge sig ut och vandra på Kungsleden. Har det varit utförsäljning på någon Fjällräven-outlet?

Jonas har jag mött i verkliga livet, för många år sedan då han som journalist skrev om samhällsfrågor och var kolumnist i Metro. Då var han en senig, mager person, Enligt vad jag förstått skriver han numera mest om vindkraft och skärgårdsliv samt simmar, springer och håller till i naturen – men märkligt nog verkar det ha gjort att senigheten försvunnit, för att ersättas av ett antal extra kilon. Håller han kanske på och extremladdar med kolhydrater inför ett ultramaratonlopp?

Det är alltså två mjuka, runda medelålders män som möts i detta förtalsmål.

De som följt kampen mellan dem i sociala media och i podden Haveristerna har fått intrycket av två självsäkra Alfa-hannar, den som liksom jag följer det här förtalsmålet riskerar istället att övermannas av en lust att gå fram till dem båda och diskret ge dem varsin näve ryssfemmor och förklara: ”Grabbar, jag tror ni behöver höja era testosteronnivåer, seså, svälj”.

Varför har då Jonas stämt Axel?

Jo, i sin stämningsansökan menar Jonas att Axel ”offentligt utpekat” Jonas ”som klandervärd och genom att offentligt spritt och lämnat uppgifter som är ägnade att utsätta mig för andras missaktning, gjort sig skyldig till förtal”.

Axel ska inlägg i sociala media och i poddavsnitt ha hävdat att Jonas har kopplingar till en ”mördare” som också är ”nazist”. Jonas – som kunnat räkna Mona Sahlin till sina uppdragsgivare genom åren finner förstås ett sådant påstående besvärande.

Det som upprör Jonas är också att Axel spelat in ett samtal de två haft medan de ätit pizza. Samtalet har föregåtts av att Jonas åkt hem till Axel för att tala ut med honom om vad han anser vara en elak förföljelse av olika personer.

Det har pratats mycket om det samtalet i sociala media – mest därför att det spelades upp i ett avsnitt av Haveristerna och kommenterades på det vanliga brutala sättet i den podden; typ när Axel i ett inlägg säger: ”Vi var några som bajsade Jonas i ansiktet”.

Axel och hans poddkollega Henrik ”Henko” Johansson verkar något fixerade vid bajs. Men medan Axel är mer inriktad på att bajsa sina fiender ”i ansiktet” verkar Henko fokuserad på att ”bajsa dem i munnen”. Kan skillnaden bero på att Henko kan kontrollera sina tarmrörelser bättre och därför tror sig om att kunna vara mer pricksäker?

Resten av Jonas stämningsansökan består av exempel ur olika avsnitt av Haveristerna. Jag har lite svårt att förstå syftet med uppräkningen av hot om ”mejslar i huvudet”, ”sätta i koncentrationsläger” och ”skjuta” – det visar förstås av Axel, och Henko inte är lämpade att hålla i Kyrkans barntimmar – men utöver det? Antagligen vill Jonas bara bevisa att det är en allmänt obehaglig person som utsatt honom för förtal.

Själv sitter jag där i rättssalen och funderar på en sak som man inte får veta när det gäller det där samtalet över en pizza; vilken sorts pizza beställde de två? Det skulle säga oss en del om deras personligheter. Vore jag rättens ordförande skulle jag faktiskt ställa frågan, och säga: ”Jag vill få ett grepp om det här. Du Jonas, vad beställde du för pizza. Du ser ut som en Margherita-kille. Stämmer det? Och du Axel, jag gissar att du tog en kebab-calzone. Är det korrekt?”

Axel försvarar sig mot anklagelsen för kränkning och förtal med att Jonas i åratal ska ha förföljt honom och de andra i Haveristerna. Det har alltså bara rört sig om en slags självförsvar.

En viss förvirring uppstår också i frågan om hur många som lyssnat på poddavsnittet där Axels och Jonas samtal spelas upp och kommenteras. I ett förtalsmål har det stor betydelse hur stor spridningen är på det som sagts, och i vilket forum det hänt. Axel och hans advokat förklarar att det är svårt att säga - Jonas och hans advokat hävdar däremot att det går att fastställa med stor exakthet, och lovar inkomma med en siffra.

Detta är en förberedande handling, så det åligger rätten att undersöka om parterna kan förlikas. Jonas har begärt 20 000 kronor för det han uppfattar som sitt lidande.

Efter några enskilda samtal med Jonas, Axel och deras respektive advokater kommer rätten fram till att det inte kan bli förlikning, och datum spikas för när målet ska avgöras.

När det är avgjort är det omgående dags för nästa förtalsmål. Axel får sitta kvar på sin plats, för det är han som åter är stämd. Den som stämt honom är den ovannämnde ”nazisten” och ”mördaren”. Denna person anser att han vare sig är mördare eller nazist, och menar sig därför vara förtalad – till den milda grad att han tvingats byta namn och bostadsort.

Den påstådde mördarnazisten uppenbarar sig dock inte i rättssalen utan medverkar via videolänk. Tidigare hette han Dan Berner, men numera är hans efternamn Lindberg. Varför någon frivilligt vill bära samma efternamn som Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg är för mig obegripligt, varför skulle man vilja ta risken att någon skulle tro att man är släkt med denne?

Det här är ett lite mer fascinerande fall än det föregående. Dan har förvisso en gång i tiden kunnat betecknas som nazist och varit organiserad sådan. Han förklarar nu videolänken att han inte numera har några sådana kopplingar. Han vänder sig också mot att betecknas som ”mördare” eftersom det var dråp han dömdes för 2004. Dådet begicks dock redan tio år tidigare – då han knivhögg en man han uppsökt för att få honom att sluta trakassera Dans flickvän. Den då 17-årige Dan klarar sig undan i ett decennium innan han fångas in och får fängelse med hjälp av DNA-spår.

Leif GW Persson har offentligt förklarat att han tycker att det är lite tråkigt att den skyldige i detta fall åkte fast, eftersom offret var en sexualniding och pedofil, som liksom fick vad han förtjänade.

Dan har också på Flashback förevisat ett brev från Leif GW till Dan där kriminalgurun bekräftar denna sin ståndpunkt.

Detta har Axel i ett poddavsnitt betecknat som att ”mördaren” och ”nazisten” Dan ”skryter” med det han gjort.

Dan anser som sagt att han vare sig är nazist eller mördare – och ser inte sitt offentliggörande som något försök till skryt. Han anser sig därför utsatt för förtal och anser sig ha lidit skada eftersom Axels uttalanden startat ett ”drev” mot honom. Dan vill ha 20 000 kronor.

Axel förklarar omgående att förlikning inte är möjlig, och påpekar att Dan redan vunnit ett förtalsmål på samma grunder mot Axel – i februari 2022. Den gången fick Dan 5 000 kronor.

Dan hänvisar också till den domen, och menar att Axel ska dömas för att han fortsätter säga samma saker.

När Axel hänvisar till domen verkar han göra det med utgångspunkt i att han menar att det är orimligt att han ska kunna dömas för samma sak en gång till, och få slanta upp igen

Även detta är en förberedande förhandling, och förlikning lika omöjlig som i förra fallet. Rätten sätter ett datum när det hela ska avgöras.

Jag var lite upprymd när jag gick in i rättssalen, men är ganska deprimerad när jag lämnar den.

Det är lite svårt att förstå varför den svenska rättsapparaten ska hantera mål av det här slaget. Arga katter får rivet skinn, konstigare än så är det inte. Alla parter får skylla sig själva, och varför ska man bry sig om vad ens fiender säger om en?

Det finns några miljoner människor i det här landet som i verklig mening är kränkta, som blir plundrade på sina skattepengar som förslösas på ett oräkneligt antal onödiga verksamheter och märkliga bidragsformer, till såväl rika som mer fattiga, och till och med till dem som är obegripligt lata. En del av det förslösande har jag nyss sett äga rum i en rättssal. Domstolarna bör rimligen ha viktigare saker att ägna sig åt.

Att se förmodat vuxna män sitta och gnöla i en rättssal är därför deprimerande. Man ska angripa sina fiender i en uppsluppen andra och med ett muntert sinnelag.

Varför bryr sig Jonas och Dan om vad man säger om dem i Haveristerna?

Jag finner det obegripligt.

Haveristernas affärsidé är att omsätta den aggressivitet som föds ur ständig bakfylla till lönsamt poddande. Pengarna trillade inte in i tillräckligt stor utsträckning när de angrepp personer till höger – men lyssnarna blev många, många fler när de också började angripa personer till vänster. Då ökade antalet betalande lyssnare dramatiskt.

Det var säkert följden av en tillfällighet, och kanske orsakat av att vare sig Axel eller Henko fått napp när de försökt få ligga med Linnéa Claesson – alltså: till attack mot henne.

Utan att de insåg det till en början var det ett korrekt grepp om man ser till marknaden. Gör man så får man inte bara högerlyssnare – man får också vänsterlyssnare. För i vad som ska föreställa vänster pågår det en ständig kamp om att synas, höras och få en position. Ett stort antal personer vandrar omkring i de kretsarna med ett outtalat hat till andra i sin omgivning därför att dessa personer uppmärksammas mer, och Haveristerna lyfter på locket till den gödselbrunn som döljs i dessa förgrämda människors inre och slangar upp sörjan och låter den förenas med den som finns i Haveristernas egna själar. Kanske är det den processen som får sitt uttryck i Axels och Henkos ständiga tjat om att bajsa på sina fiender? Något måste man göra med all denna mentala avföring.

Ett praktexempel på detta en sådan förgrämd person är Expressens kulturtant Gunilla Brodrej som i en text på kultursidan förklarat att Haveristerna är hennes favoritpodd. Få läser Brodrejs texter, än färre lyssnade på den podd där hon och Martina Montelius försökte vara roliga och djupsinniga med hjälp av att dricka vin. Att inte få ta plats väcker hat hos sådana som Brodrej, att lyssna på Haveristerna förlöser det hatet.

Personligen gillar jag råa, raka muntra angrepp på meningsmotståndare – men jag förstår inte att så många uppenbarligen finner nöje i att på sociala media diskutera Haveristernas och deras fienders förehavanden; där avhandlas sådana förment viktiga frågor som om Axel våldtagit någon av de unga kvinnor han sägs grooma, eller hur många gånger Henko varit otrogen mot sin fru – och om han varit det med den tidigare medarbetaren Myra. Och hur mycket dricker Henko och Axel – och när det gäller Jonas och hans vapendragare diskuteras om de har sexuella böjelser som inte är över sig heteronormativa liksom ett utvecklat beroende av narkotiska preparat.

Väl kommen tillbaka till redaktionen ser jag att Axels Haverist-kollega Henko samma dag varit upp i ett eget förtalsmål – men det har skett på hans hemmaplan i Dalarna. Där gick det lite livligare till enligt ett videoreportage från händelsen. Att Henko såg ut att komma till förhandlingen direkt från en parkbänk kan ha bidragit till händelseförloppet.

När en reporter i en paus i förhandlingarna frågar Henko om varför denne samarbetar med personer som finansierar terrorister får Henko ett utbrott och försöker kasta sig över reportern. När vakterna föser in Henko i ett avskilt rum hör vi honom förklara att han tänker skjuta reportern nästa gång han ser honom.

Man får väl anta att han därefter tänker bajsa offret i munnen. För säkerhets skull, liksom.

”Hon är en liten flicka som traumatiserats, och håller på att åter traumatiseras av Kanye West”, säger advokaten Kay Harper Williams om George Floyds dotter. ”Det är avsiktligt tillförande av känslomässigt lidande”, rapporterar CNN Entertainment.

Advokaterna som representerar Washington säger att Floyds dödsorsak är bevisade under rättegångarna efter hans uppmärksammade död. ”Ändå har du med uppsåt gjort uttalanden som är felaktiga och ogrundade, vilket orsakar skada på Floyds egendom och hans familj.”

En upprörd förälder hade hört att sig och berättat för Janouch om lektionen. I sitt inlägg namngav Janouch läraren och skolan. Hon har nu fällts i Uppsala tingsrätt för grovt förtal och dömts till 50 dagsböter om 150 kronor. Till läraren tvingas hon betala ett skadestånd på 50 000 kronor

Klart jag blev fälld i Uppsala PK-rätt, av grinig batikhäxa som inte har nåt problem med islamisering och förnedring av småbarn, skriver Janouch på Twitter, och meddelar att hon överklagar till hovrätten. Hon angriper också rättssystemet:

Jag räknade att bli fälld eftersom rättsväsendet är ett haveri och vi har redan sharialagar där det är förbjudet att kritisera islam och dess apologeter.

Morgonposten har tidigare rapporterat om fallet, beskrivit skolan och bakgrunden samt intervjuat mamman som slog larm och åklagaren.

I en tidigare artikel har vi skildrat händelserna på en skola i Tierp under en lektion i religionskunskap. Tredjeklassare skulle få veta mer om islam. En mamma till ett av barnen protesterade mot lektionens innehåll, Katerina Janouch skrev en kritisk artikel.

Nu är Katerina Janouch åtalad för förtal.

Vi har intervjuat mamman som protesterade, samt kammaråklagaren som väckt åtal.

Hur var din relation till läraren som anmält Katerina Janouch innan bråket om islam-lektionen?

Den var mycket bra. Evelina var min favoritlärare.

När jag läser förhören med läraren får jag intrycket av att mammans känsla inte var besvarad av läraren. I förhören säger hon: ”Sen hade jag i bakhuvudet att jag har en förälder som är väldigt kristen, så jag hade på känn att hon kunde höra av sig. Så jag hade förberett mig på att hon kunde höra av sig med ett argt mail eller så och att hon skulle kunna bli upprörd. Hon har gjort så förr och tänkte att så kanske det skulle bli igen.”

När jag läser upp citatet för mamman blir hon tyst en stund, och säger sedan. 

Jag förstår ingenting.

Jag får en känsla av att hon och andra lärare hade problem med att du var kristen, och dessutom ”mycket kristen”, och inte lagom kristen.

Vi har aldrig krockat om några religiösa frågor innan det här. En gång sa jag ifrån på skarpen och bad Evelina ta tag i problemet. 

Och det gällde?

Min dotter kom hem och berättade att pojkarna i klassen tafsade. De tog flickorna i skrevet. Men Evelina sa ifrån och det blev lugnt.

I förhören talar lärarna om att du tillhör en ”sekt” och ”sprider material i sektgrupper”. 

Jag tillhör Pingströrelsen.

Det frågande tonfall jag hör i mammans röst är förståeligt. Pingströrelsen består av mer än 80 000 människor i mer än 400 församlingar. Beteckningen sekt används på religiösa eller politiska grupper som befinner sig konflikt med samhället och som är totalitärt styrda. Pingströrelsen är kanske inte det första man tänker på när man hör ordet ”sekt” – såvida man inte är lärare på Bruksskolan i Tierp.

Hur upplevde du skolan innan konflikten?

Visst fanns där problem – många av lärarna var obildade. En del behärskade inte svenska. Inte engelska heller för den delen. Många föräldrar var missnöjda. Jag tror att både lärarna på skolan och skolledningen i kommunen länge känt sig pressade av att undervisningen fungerar dåligt – och när jag protesterade mot islamlektionen då exploderade allt.

Hur har det varit efter konflikten?

Den fortsatte länge. I flera månader fick jag inte komma in på skolan, trots att jag har tre barn där. Andra föräldrar kunde gå in som vanligt. När jag försökte tala med lärare bröstade de upp sig och tittade upp i taket. Jag förklarade för dem att de inte betedde sig professionellt. 

I förhören förklarar lärarna att det är en överdrift att säga att barnen hotades med kvarsittning om de inte skrev ett brev och föreställde sig att de var muslimer.

Varför frågar ingen barnen hur de upplevde det? Om läraren säger åt dem att de måste sitta kvar på rasten och skriva om de inte är färdiga, då är det en kvarsittning för dem. Varför ska vi just i det här fallet inte lyssna på hur barnen uppfattar något? Min dotter och andra kände sig kränkta av att de skulle skriva det där brevet. Varför räknas inte deras känsla av kränkthet?

Kammaråklagare Michael Ehrencrona är den som drivit frågan till åtal, och vi ställer honom inför frågan om det inte borde finnas mindre kontroversiella sätt att lära barnen skriva korrekt svenska än det den målsägande läraren tillämpat.

Reagerade du inte på lärarnas förklaring att syftet med att få barnen att ”anlägga ett muslimskt perspektiv” och därefter skriva ett brev var att kontrollera att de kunde använda stor bokstav och punkt korrekt?

Kanske ville man passa på att kombinera olika moment från läroplanen? Ja, det är ju en ren spekulation från min sida.

Men det är en rent pedagogisk fråga, som jag inte kan lägga mig i.

Men det måste väl finnas andra saker man kan skriva än ”Jag är muslim”. Man kan väl lika gärna slå ihop svenskundervisningen med historia eller naturkunskap?

Som sagt det är en pedagogisk fråga, som hör ihop med läroplanen. Den kan jag inte ha synpunkter på.

En bärande fråga i sammanhanget är väl om lärarna verkligen följt läroplanen. Jag antar att ni har undersökt det eftersom det är långa utdrag ur läroplanen i förundersökningen.

Ja, vad vi kan se har lärarna gjort det. Det står i läroplanen för årskurs 1–3 att man ska undervisa om: ”Några högtider, symboler och berättelser inom kristendom, islam och judendom. Några berättelser ur Bibeln och deras innebörd samt några av de vanligaste psalmerna.”

Men det står också i samma avsnitt att man ska ge kunskaper om: ”Grundläggande mänskliga rättigheter såsom alla människors lika värde samt barnets rättigheter i enlighet med konventionen om barnets rättigheter (barnkonventionen).”

Men att diskutera det med tredjeklassare är kanske att lägga ett för tungt ok på dem.

Det kan man tycka. Men som du sa, det är läroplanen som gäller, och värdegrundsfrågor ska genomsyra allt. Varför skulle det inte gälla i en lektion om islam? Där skriver man brev istället och förklarar att man är muslim och så får man en mockaruta.

Vår bedömning är att man följt läroplanen.

För åklagaren är det alltså tillåtet att kombinera svenskundervisning och en lektion om islam, men man kan tala om islam utan att säga något om deras syn på mänskliga rättigheter, det ”blir ett för tungt ok” för eleverna.

Jag gör ändå ett försök till att förstå hur åklagaren resonerar.

Det står också i läroplanen för den här årskursen när det gäller religionsundervisning att man ska tala med eleverna om: ”Livsfrågor med betydelse för eleven, till exempel gott och ont, rätt och orätt, kamratskap, könsroller, jämställdhet och relationer.” Kan man prata om islam utan att ta upp den religionens syn på jämställdhet och relationer?

Vi talar här om väldigt små barn. De saknar kunskap för att kunna diskutera sådana frågor.

Men läroplanen säger att de ska det. Och om man pratar om islam utan att tala om muslimers kvinnosyn har man då inte brutit mot läroplanen – och har inte mamman och Katerina Janouch då rätt?

Men Janouch berättelse är helt falsk. Och jag tror att mammans upplevelse är färgad av hennes religiösa övertygelse. Sådant bestämmer hur man uppfattar saker.

Ja, sådant kan vara styrande för hur man uppfattar saker. I förhören talar läraren om mammans ”sekt”. Det är väl rätt nedsättande att kallas sektmedlem? Kan inte lärarens negativa syn på mammans kristna tro färga lärarens beskrivning av det som hänt på lektionen? Varför frågade förhörsledaren inte läraren vad hon menade med ”sekt”. Och varför börjar förhörsledaren själv använda ordet ”sektgrupp”. Tyder inte det på en negativ inställning till mamman från både läraren och förhörsledaren.

Åklagaren förklarar att förhörens syfte var att utreda lärarens och skolpersonalens upplevelse av alla hot som belagts i förundersökningen. När det gäller lärarens ”upplevelse” borde rimligen lärarens syn på mamman och hennes tro vara viktiga för att kunna bedöma upplevelsen invänder jag, och pekar på att åklagaren tidigare sagt att mammans upplevelse kunde vara färgad av hennes tro. 

Men han lämnar den diskussionen genom att gå över till att förklara att det åtalet faktiskt gäller är hoten, och de har uppkommit genom att Katerina Janouch spridit en falsk bild och gjort dålig research. Dessutom – avrundar han – kan möjligheten att få fler mikrodonationer genom swish påverkat Janouch att skriva texten – vilket gör att förtalet blir extra allvarligt eftersom det finns ett vinstmotiv.

Alltså, läroplanen är viktig. Ibland.

Upplevelser är viktiga. Ibland.

Känslan av att känna sig hotad och kränkt är viktig. Ibland.

Är man ”sektmedlem” eller ”mycket kristen” räknas dock inte den egna känslan, upplevelsen eller läroplanen.

Förra året hamnade Tierps kommun på 289:e plats i Lärarförbundets ranking av skolorna i landet. Tierp kom dock inte sist. Haninge kom på 290:e plats.

Men om kommunens ansvariga för skolorna inte riktigt orkat med att förbättra undervisningen så betyder det inte att de saknar handlingskraft. Det ger prov på stor energi när de får kritik.

I mars 2020 skriver Katerina Janouch ett inlägg i sitt nätmagasin. Hon beskriver undervisningen i en tredjeklass i Söderfors Bruksskola i Tierp. Religionskunskap står på schemat och man ska lära sig mer om islam. Janouch har uppmärksammat en förälders upprörda inlägg på Facebook, kontaktat henne för att få veta mer – och Janouch är vred när hon skriver:

”I undervisningen om världsreligionerna var nioåringarna tvungna att erkänna sig till Allah, något som Anamarias dotter vägrade trots påtryckningar och hot om kvarsittning av läraren Evelina Wickman.”

Skolan och kommunen går till motattack och förnekar allt – de anklagar dessutom Janouch för att ha orsakat ett drev i sociala media som gör att lärare, annan person och rektorn fruktar för sina liv. Läraren gör en polisanmälan och det är den som nu två år senare lett till åtal för förtal.

Vi har gått igenom förundersökningen för att få veta varför åklagaren bestämt sig för att driva ärendet vidare.

Vad hände egentligen på den där lektionen?

I ett polisförhör förklarar den lärare som ledde lektionen att som pedagogiskt grepp skulle barnen låtsas att de var muslimer och skriva ett brev där de förklarade vad det innebar. Ett exempel på vad barn skrev var:

”Hej Jag tillhör islam.

Jag ber i moskén.

Jag firar ramadan.

Jag läser koranen.”

Läraren förklarar i förhöret att syftet med övningen egentligen var att lära barnen skriva korrekt svenska, att lära dem använda ”stor bokstav och punkt”.

Den självklara utgångspunkten var att de skulle ”anlägga ett muslimskt perspektiv” – och att man ska få ett positivt intryck av islam genom att ”använda alla sinnesintryck” – ”… jag äter något gott, jag hör musik. Man får se, smaka, känna”.

Läraren får under förhöret kommentera Janouchs beskrivning om att en elev som inte ville skriva brevet tvingades till detta:

”Hon var inte tvingad att bekänna sin tro, utan jag måste ju ha ett underlag för att se att hon kan stor bokstav och punkt.”

(Möjligen kan man här tycka att förhörsledaren kunde ställt frågan om det inte fanns andra sätt att kontrollera elevens förmåga att korrekt använda stor bokstav och punkt – än att skriva ”Jag tillhör islam.”)

Kommunens skolledning, läraren och rektorn har förnekat Janouchs formuleringar om att eleverna hotats med kvarsittning.

Men i förhöret med den som ledde lektionen om islam säger hon att de som inte hann med av någon anledning blev tillsagda att de skulle få sitta kvar på rasten. (Den som ledde lektionen gjorde det under handledning av den lärare som Janouch namnger och som är den som anmält henne.)

Förhöret med skolans rektor Peter Söderberg handlar helt om hur rädd han varit för alla hot – han ser inget problematiskt med hur lektionen var upplagd. Allt har gått rätt till. Förhöret med skolchefen Ulf Sjulander handlar också helt och hållet om hur rädd all skolpersonal varit. Och även han förvarar lektionen – men han vill mest tala om det problematiska i att ordna larm och stötta medarbetare som sägs vara rädda.

I förhöret med Evelina Wickman, den lärare som har huvudansvaret framkommer det att hon är väl införstådd med den kristna tron hos den mamma vars Facebookinlägg utlöst det hela – och Wickman nämner att hon och hennes kollegor i inledningen av händelserna märker hur mamman agerar på sociala media:

”Vi märker att hon lägger ut det på kristna grupper. Vi kallar det ’sektgrupper’”. I ett senare förhör har förhörsledaren anammat Wickmans språkbruk och frågar:

”Du berättade också att hon varit på skolan och ifrågasatt skolan i sektgrupper.”

Lite senare kommer det igen:

”Har detta som spridits i sektgrupperna påverkat dig på något speciellt sätt?”

Wickman säger också i sina förhör att Janouch har ”mörka kanaler” och ”kontakt med mörka krafter”. (Förhörsledaren ber henne inte definiera ”mörka”). 

Det råder en stämning av total förståelse från polisens sida i förhören, att tillhöra en kristen grupp innebär att man ingår i en ”sekt”. Janouch antas vara en del av en ”mörk kraft”.

I förhöret med Janouch lägger förhörsledaren stor vikt vid att utreda de bidrag hon får från sina läsare via swish. Förhörsledaren frågar: ”Är det oskattade pengar du lever på?”

Janouch biter ifrån: ”Skatt har inte med detta att göra”.

Den som genomför en förundersökning ska göra det objektivt. Ingenstans i förundersökningen försöker den som leder förhören ställa frågor som utgår från mammans – eller Janouchs – ståndpunkt; alltså att lektionen om islam stred mot läroplanen och innebar att barnen fick en falsk och farlig bild av islam.

Det är en förundersökning där Janouch inkomster diskuteras mer än läroplanen. 

I morgon: Intervjuer med poliser, åklagare och andra inblandade.