Ett vittne sa till BBC News att han såg en ung man och en ung kvinna bli knivskurna vid fyratiden på morgonen. Han hörde ”hemska, bloddrypande skrik” och tittade ut genom sitt fönster för att se en ”svart kille klädd helt i svart med huva och ryggsäck som brottades med några människor.”

Ett annat vittne beskrev hur en vit skåpbil stannade bredvid henne när hon var på väg till jobbet, halv sex på morgonen. Föraren körde snabbt iväg när en polisbil närmade sig, och körde då på tre personer.

Polisen i Nottingham säger i ett uttalande att en 31-årig man har gripits misstänkt för mord; attackerna ses inte som en terroristrelaterad händelse. Premiärminister Rishi Sunak har sagt att han hålls uppdaterad om den ”chockerande incidenten”, och twittrade att ”Polisen måste få tid att utföra sitt arbete.”

Den första attacken skedde den 15 december, och fortsatte sedan plötsligt under tre dagar i år, 17–19 januari. Pojken, som inte kan namnges på grund av juridiska skäl, sökte upp sina offer efter att hans skoldag var slut när kvinnorna gick ensamma i staden. Flera av offren nämnde hans skoluniform, och med hjälp av övervakningskameror kunde polisen identifiera gärningsmannen.

När polisen förhörde pojken medgav han att han varit närvarande för några av brotten, men förnekade att han skulle vara skyldig. Han hävdade att en annan, okänd man var närvarande, och kunde vara ansvarig för attackerna.

Under rättegången som följde vittnade inte pojken, men han befanns skyldig av den särskilda ungdomsdomstolen. ”Jag vill tacka offren för deras mod för att förse domstolen med bevis som ledde till dagens dom” sa polisen Chris Henry. ”Tack och lov är attacker som dessa sällsynta.”

Dom meddelas den 5 maj.

En parlamentsledamot från Tory uppmärksammades på inlägget, som enligt uppgift har cirkulerat bland albanska TikTok-användare, men det har nu raderats. Det sker samtidigt som premiärminister Rishi Sunak ska säkra en överenskommelse med Frankrikes president Emmanuel Macron, för att stärka patrullerna på franska stränder.

Daily Express avslöjade nyligen att Sunak kommit överens med Macron om ett större samarbete kring den illegala migrationen. Samtidigt ska Storbritannien betala stora summor pengar årligen för att Frankrike ska garantera sitt stöd.

Det finns också ett brittiskt lagförslag som skulle neka migranter asyl, eller att få stanna i Storbritannien, om de anländer illegalt. Under 2002 passerade 45 755 asylsökande kanalen i små båtar, hälften av dem från Albanien och Afghanistan.

På en utsåld Al Bayt-stadion skulle den sista semifinalutmanaren utses. Tuppen från Frankrike eller lejonen från England. Ett England som sedan sitt VM-guld 1966 har uppträtt som att de är på plats för att slåss om guldet trots att de aldrig riktigt har haft laget för att verkligen utmana. Det har närmast blivit parodiskt under detta VM när sociala medier fylls av inlägg från engelsmän som taggar sina inlägg med #bringithome. Hemma för VM-bucklan är många platser men inte England. Den råkar snarare ha varit på ett kortare besök i England en gång för ganska länge sedan.

Frankrike, de regerande världsmästarna, har två VM-guld som de dessutom har vunnit i modern tid, 1998 och 2018. De har kommit hit för att ta hem bucklan. England är pass bra att de kan ta sig till en kvartsfinal men knappast mycket längre. För mig står det redan innan match klart att det är Frankrike och Argentina som är de starkaste och skickligaste lagen kvar i turneringen.

Efter en trevande inledning från båda lagen där ändå Frankrike skapade mest framåt med boll mot mål och en hörna gjorde Frankrike också första målet i sextonde matchminuten. När Mbappé tog emot bollen offensivt och rörde sig mot straffområdet samlade England mer eller mindre hela laget i detsamma. Bollen hamnade istället hos nummer 8, Aurélien Tchouaméni, tjugosex meter från Pickford i Englands målbur och långskottet från Tchouaméni sitter i nätet i målvaktens högra hörn. Det går knappast att gå förbi Pickfords insats på Tchouaménis skott utan att konstatera att den här typen av långskott inte skall få gå i mål om man skall klara att gå vidare i cup-stegen. Med tanke på hur täta matcher som spelas i cup-form på världsmärstarskapsnivå måste målvakten bli lite av en hjälte i sin insats för laget.

https://twitter.com/JB17D/status/1601686496443912192

0–1 och engelsmännen ägnade någon minut åt att gnälla på domaren. Om vad vet man inte då det inte fanns något i hela anfallssituationen att reagera på. De borde kanske ägnat sig mer åt att inte springa tre man efter Mbappé istället. Efter målet klev England upp mer resolut i planen. England skapade ett par tre möjligheter i första hand genom Kane som satte Frankrikes målvakt och tillika lagkapten Hugo Lloris på prov. Snart nog blev spelet mer utjämnat igen.

Efter första halvlek kunde man konstatera att även om båda lagen spelade mycket välorganiserat och med tålamod i sina respektive spelidéer, upplevdes Frankrike som mer individuellt spelskickliga och med en högra spelintelligens. Den stora frågan som uppenbarade sig efter fyrtiofem minuter plus fyra tilläggsminuter av matchen var ändå när och hur hårt England skulle gå till attack i andra halvlek. En forcering betyder också att motståndaren får kontringsmöjligheter och det Frankrike som vi såg under första halvlek vill man inte ge för många chanser till snabba kontringar.

Efter två spelade minuter i andra halvlek hade England skapat två hörnor och ett skott på mål från Bellingham fot som Lloris tvingades tippa över ribban. Forceringen var inledd.

I femtioförsta matchminuten pressar England med sitt ökade tempo fram en straff när Saka viker in mot mitten strax innanför straffområdet. Den tidigare målskytten Tchouaméni satte ett ben mellan Sakas dito och straffen var solklar. Straffen blev en uppgörelse mellan Tottenham-lagkamraterna Kane och Lloris och efter att ha uppträtt mycket nervöst slog Kane en otagbar straff, högt och hårt, i mål. 1–1 och tempoökningen från engelsmännen hade gett resultat.

Båda lagen visade upp osäkerhet i agerandet när motståndarspelare valde att ta en annan än förväntad löpväg med bollen. Varje sådan situation skapade röra i respektive lags försvarspositioner.  En kvart in i andra halvlek visade Frankrike tecken på att tempoökningen hade skapat problem för deras spelskicklighet. Fransmännen missade framspel och passar som de inte missade under första halvleken. Englands snabbare och rakare spel var här långt effektivare för att skapa chanser och fransmännen fick allt svårare i närkamperna. Inte sällan var Theo Hernandez inblandad i dueller som inte föll ut till Frankrikes fördel. Dessutom hade England hittat nyckeln till att hålla Mbappé från att skapa något. Man behövde inte längre springa tre man efter Mbappé utan litade på att man hade honom under kontroll.

I sjuttiosjätte minuten hamnade Olivier Giroud rakt framför det engelska målet men fick sträcka sig lite för långt för att få ordentlig träff på ett volleyskott som gav Pickford en chans att rehabilitera sig efter 0–1 målet. I anfallet som följde på hörnan kunde dock Giroud sätta huvudet på Antoine Griezmanns stenhårda inlägg. Girouds nick ändrade riktning via Harry Maguires överarm och ställde Pickford helt. Otagbart, och Griezmann stod för sin andra målgivande pass för kvällen.

https://twitter.com/mohammed_eryani/status/1601700085813096448

Sedan sker det igen, och det är tidigare nämnde Theo Hernandez som tacklar i ryggen på Mason Mount och efter VAR-bedömning dömdes det straff. Det hade inte behövts någon VAR-bedömning. Det här var kanske den enda situationen där domaren inte hade full koll på händelserna. Domaren hade kunnat blåsa straff direkt.

Hernandez gick helt och hållet på spelare och struntade i bollen. Ånyo fick vi se Tottenham-duon göra upp och den här gången gick Lloris segrande ur duellen. Kanes straff över mål. Kane gick på styrka igen men hade inte siktet inställt. Spelare som Maguire försökte tillskansa sig fler tillfällen genom att handlöst falla ihop ned i gräset och klaga oavsett om någon var i närheten av honom eller inte. Domaren hade dock matchen igenom en mycket klar bild av vad som hände på Al Bayt-stadion den här kvällen. Men engelsmännens tilltagande frustration efter den missade straffen blev tydlig. Och Maguire fortsatte att känna sig kränkt.

https://twitter.com/zi_46/status/1601718212215058433

Harry Maguire fick till sist sin frispark efter att ha blivit rejält fälld utanför straffområdet. Marcus Rashford tog frisparken som skruvade sig i en vacker båge och tog i nätet efter att ha passerat ovanför ribban. Les Bleus slår ut De tre lejonen som förväntat. Det frågetecken som kvarstår efter matchen efter avblåsning är om Frankrike kan fortsätta att spela på gränsen i försvaret i en semifinal? Två straffar och flera frisparkar i farliga lägen kommer man inte kunna bjuda på mot ett Marocko som inte har någonting att förlora och spelar på inspiration och glädje. De har dessutom en enorm kontinents befolkning i ryggen. Det vet de, och de känner det.

Aber nicht. Ursäkta min franska men det var ett England som inte har imponerat speciellt under turneringen så här långt och som långt in i första halvlek spelade ett impotent anfallsspel. Ett England som spelade oavgjort mot USA i gruppspelet och vann två matcher som inte säger någonting om var England egentligen står, mot Iran och Wales.

Vi har sett överraskande resultat i vissa grupper men att England inte slår USA är svagt. Nio mål framåt ser bra ut i statistiken men det är sex mål mot Iran och tre mot Wales. Man släpper dessutom in två mål mot Iran. ett framåtlutat Senegal skulle kunna slå ut England och gå vidare i VM.

Kamerun lyckades att slå ett Brasilien som släppte ut sina avbytare på grönbete (läs Johan Linders utmärkta matchreferat här) men Ghanas Black Stars föll ihop mot ett Uruguay som var betydligt sugnare än Ghana på att gå vidare, även om de inte tog sig hela vägen, och förpassade Ghana till ett VM:s marginalanteckning.

Det afrikanska hoppet stod således till Senegal. I svensk media har det mesta om Senegal handlat om landets fotbollsstjärna Sadio Mané som inte är på plats. Trots att inte en enda av Aliou Cissés mannar spelar i någon, för svenskar, obskyr inhemsk liga saknas till stor del kunskap om spelarna. Då spelar de ändå till vardags i lag som Chelsea, Rennes, Everton, Milan, Anderlecht, Olympiakos, Monaco, Everton, Nottingham Forest, et cetera.

Efter fyra minuter dök matchen första riktiga farlighet upp när Boulaye Dia tar emot en passning från Pathé Ciss som snappat upp bollen efter att Senegal brutit ett offensivt försök av England. Dia är nästan förbi backarna men borde kanske ha provat ett tidigare avslut.

Sedan tar halvleken form.

England för och Senegal försöker täppa igen och ta hand om kontringar. Dock är England bättre och snabbare på att återvinna boll än senegaleserna. Det är ett styrkebesked som England visar och som kan vara det som avgör den första halvleken.

Ismaïla Sarr får ett läge efter att bollen via Stones arm studsat ner framför honom precis framför målvakten. Trots en tydlig hands och VAR blir det ingen straff för Senegal.

Filip Lamperuds utmärkta text om VAR (kan du läsa här) slutar i ett nej till VAR. Här kommer ett argument till, som tillägg till Filips. Vi har ingen aning om det var en hands eller något annat de kontrollerade för i situationen ovan. Beslutet: ingen straff, kan ha handlat om en eventuell fällning. Ytterligare ett exempel på VAR och dess tillkortakommanden.

Eftersom Sarrs läge dök upp efter en av flera svaga insatser i den engelska backlinjen blir England väldigt försiktiga och defensiva för en stund. Senegal fick tillfälle att ta över initiativet och bli mer offensiva.

I trettioförsta spelminuten hittade också Ismaïla Sarr fram till Boulaye Dia som tvingade Pickford till en reaktionssnabb enhandsräddning. Men med ett uppflyttat och utmanande lag hamnade Senegals backlinje för högt och exakt 38 minuter in i halvleken kom det första engelska anfallet i fart och Hendersons fot var sist på bollen som hamnade i nät.

https://twitter.com/vokethatipster/status/1599624396133388293

1–0 och Senegal försökte hitta tillbaka men engelsmännen hade nu förstått att det skulle gå med fart mot det senegalesiska försvaret och nu kom anfallen ett efter ett. När Bellingham också lyckades bryta en boll i fart fick Kane sätta 2–0 på kraft efter att ha blivit helt ren på tilläggstid och det var det sista som hände i halvleken.

Det var inte ett rättvist resultat sett till hela första halvleken men helt rättvist sett till hur England vågade växla upp mot ett Senegal som lyckades hota England när de var för försiktiga.

Andra halvlek på Al Bayt Stadium startade med tre förändringar i Senegal.  Aliou Cissé bytte ut tre av sina mittfältare mot två mittfältare och en anfallare i Bamba Dieng. En tydlig satsning offensivt och med fyrtiofem minuter kvar att spela och underläge med två mål något tvunget att göras. Inledningen av andra halvlek bjöd också på fotboll och fart. England spelade ut med ett helt annat självförtroende än i första halvlek. Senegal sökte lösningarna och en reducering som skulle kunna förändra matchen igen. Ett mål i det här läget skulle ge oss ännu en förändrad matchbild. Och det kom.

Målet. Phil Foden plockade, i fart, upp en boll som Kane tappat i en duell och drev bollen med sig på vänsterkanten.  När Kalidou Koulibaly mötte upp honom slog han passningen parallellt med mållinjen mellan benen på Koulibaly och framför målvakten till en Bukayo Sako som löpt sig till en målchans. En fot på bollen och 3–0 var ett faktum liksom spiken i kistan var ett faktum.

Hur kan man sammanfatta den afrikanska insatsen i detta VM? Marocko slås sannolikt ut av Spanien i sin åttondelsfinal och inget lag från Afrika kommer längre.

Ghana är fortfarande lite för tunna för att hoppas på mer än att ta sig vidare ur ett gruppspel än på några år. Kamerun är bättre än sitt resultat i detta världsmästerskap men kan inte heller tro på mer än en åttondelsfinal i VM-sammanhang inom snar framtid.

Senegal är bättre än England i trettiofem minuter av åttondelsfinalen i år men sedan räcker man inte till. Ett mål på någon av de inledande chanserna som man skapade hade kunnat förändra det men samtidigt saknar man styrka nog att vända en match på den här nivån.

Vad finns det bakom dessa nationer som vi kan få chansen att se och uppleva i nästa fotbolls VM? Ett av de bästa lagen i CAF Africa Cup of Nations 2021 var definitivt Nigeria. Nigeria blev utslaget redan i åttondelsfinal mot Tunisien men skall absolut inte räknas bort bland de afrikanska lagen. De skulle nästan garanterat ha kunnat konkurrera mer framgångsrikt än Ghana redan i detta VM.

Bakom Nigeria så har vi Egypten som Senegal slog ut på straffar efter 1–0, 0–1 i deras kvalificeringsmöten. Bakom dessa nationer ser jag inga riktiga utmanare. Afrika är på väg framåt och har varit på väg framåt i fotbollsvärlden i flera decennier nu. Men det är fortfarande en lång väg att gå till den absoluta toppen i världsfotbollen.

Nästa runda av statistik har publicerats av myndigheten Office for National Statistics (ONS) i England och Wales. Nu kan man se befolkningssammansättningen baserat på etnicitet, och hur den förändrats sedan 2011. Dessutom kan man se vilken religion folk bekänner sig till. De stora skillnaderna är främst att andelen etniska britter fortsätter minska i snabb takt. Och att kristendom inte längre har en majoritetsstatus i riket.

Städer som Manchester, London och Luton är vita nu i minoritet i. Även Birmingham är en mångkulturell stad, där hela 51 procent av invånarna kommer från en icke-vit minoritetsgrupp.

Lokalpolitikern John Cotton i Birmingham ser inga problem med det, utan hyllar mångkulturen som en styrka. Han säger att staden är stolt över att bli ett hem för alla som kommer dit. Han menar också att statistiken är viktig för att kunna rikta politiska insatser rätt, skriver The Guardian. Alla ska ha rätt till rätt form av bidrag och resurser, enligt Cotton.

Att vita britter nu bara är 74,4 procent av befolkningen i England och Wales har väckt reaktioner. År 2001 var siffran 87,5 procent. Men vad det blir 2031 lär vi inte få veta.

Nigel Farage, främst känd från Ukip och Brexit Party, säger att det är en ”massiv förändring” i landets identitet. Men han kritiserar också ONS som i kommande undersökningar inte kommer fråga efter folks etnicitet eller födelseland. Vilket han tror är för att dölja den fortsatta demografiska förändringen.

https://twitter.com/sajidjavid/status/1597696442801741826

Sajid Javid, toppolitiker i Torys och hälsominister under Boris Johnson, säger bara ”och?” i ett svar till Farage. Som namnet antyder är Javid själv en person med minoritetsbakgrund från Pakistan.

Den förre Labourledaren Jeremy Corbyn hyllar utvecklingen. I ett inlägg på Twitter skriver han:

Storbritanniens växande etniska och religiösa mångfald är något att fira. Det borde motivera oss alla att bygga ett samhälle i vilket alla kan leva komfortabelt oavsett födelseplats, bakgrund eller tro.

https://twitter.com/jeremycorbyn/status/1597873192378695680

6,5 procent av befolkningen är nu muslimer. Men, av muslimerna bor hela 39 procent i områdena med lägst levnadsstandard. Bara fem procent bor i den femtedel av områdena med högst standard. Flest muslimer i ett område hittar man i Tower Hamlets med 39,9 procent.

Samtidigt minskar kristendomen till under 50 procent. Enligt Vernon Bogdanor, professor i statsvetenskap på Kings College London, är det nu tveksamt om Church of Englands representanter bör få fortsätta sitta i överhuset, House of Lords. Och om kyrkan som sådan bör fortsätta vara just en statskyrka.

Etniskt vita minskar fortsatt

Andelen etniskt vita i England och Wales minskar från 86 procent 2011 till 81,7 2021. Gruppen innefattar alla vita, även invandrare. Nedbrutet på land är siffran 81 procent i England och 93,8 procent i Wales.

Gruppen asiater ökar från 7,5 procent till 9,3 procent. I kategorin ingår tre grupper: asiater, brittiska asiater och walesiska asiater. I absoluta tal är gruppen nu 5,5 miljoner personer, jämfört med 4,2 miljoner 2011.

Gruppen svarta ökar från 3,3 procent till fyra procent. Där ingår svarta, svarta britter, svarta walesare och kariber eller afrikaner. Där är ökningen från 2011 en halv miljon personer, nu 2,4 miljoner totalt.

Nästa kategori är blandade eller flera etniska grupper. Personer som har angett mer än en etnisk grupp i undersökningen. Den kategorin har ökat från 2,2 procent till 2,9. 1,7 miljoner personer uppger sig tillhöra kategorin.

Till sist har vi ”annan etnisk grupp” vilket utgör 2,1 procent. Även det en ökning från 2011 då den låg på en procent.

Förutom vita är den enda kategorin som också minskat sedan förra mätningen svarta kariber.

Vita britter

Underkategorin av vita är ”vita britter”. Personer som tillhör folken engelsmän, walesare, skottar, nordirländare eller britter. Den kategorin har också minskat, från 80,5 procent 2011 till 74,4 procent 2021.

Jämför man ytterligare tio år tillbaka, med 2001 så är nedgången 13,1 procentenheter, från 87,5.

Det har också skett en rejäl förändring i självdeklarerad identitet, från engelsk till brittisk.  2011 var det 19,1 procent som beskrev sig som endast britter, 2021 54,8 procent. Motsvarande siffra för enbart engelsk har sjunkit från 57,8 procent till 14,9 procent.

Städerna som tagits över

I huvudstaden London är 36,8 procent vita britter, vilket är en minskning från 2011 då 44,9 procent tillhörde kategorin.

I fyra städer är vita britter i minoritet: London, Birmingham, Manchester, Leicester och Luton. De tre förstnämnda är också delar av de metropolerna med störst befolkning i Storbritannien.

I Leicester tillhör 59 procent kategorierna svarta och övriga minoritetsgrupper som inte är vita. Siffran i Luton är 54 procent och storstaden Birmingham 54 procent.

Religion

Kristendom är inte längre majoritetens religion. 46,1 procent beskriver sig som kristna, ned från 59,3 procent 2011.

Andelen muslimer har ökat från 4,9 procent till 6,5 procent. Även buddister, hinduer och sikher har ökat, men marginellt.

Andelen som inte identifierar sig med någon religion har ökat från 25,2 till 37,2 procent, den överlägset näst största gruppen således. Sex procent valde att inte svara.

Gruppen shamaner växter starkt, från 650 till 8 000. Det finns nu 74 000 hedningar och 13 000 wicca i riket.

Här finns ONS rapport med statistik över etnicitet. Läs också vår artikel om invandringsstatistik från ONS.

Cristiano Ronaldo och Manchester United har gått skilda vägar under spektakulära former. Nu väntas också Glazerfamiljens 17-åriga ägande av klubben gå mot sitt slut. Priset ska ligga på minst 50 miljarder kronor, men siffror på uppåt 90 miljarder fluktuerar. Det stormar i klubben som haft ett decennium av tränarbyten och misslyckade satsningar.

På tisdagskvällen kom det officiella beskedet från familjen Glazer, man kan sälja Manchester United. Den största och mest meriterade klubben i Storbritannien, som de senaste åren stått i skuggan av lokalrivalen Manchester City. The Raine Group och Rotschild och Co kommer vara medlare mellan budgivare och klubben.

Ordförandena Avram och Joel Glazer skriver att Manchester Uniteds styrka ligger i lojalitet och passion från de 1,1 miljarder supportrarna världen över. Man motiverar beskedet om försäljning med att man vill maximera chanserna att växa, både idag och i framtiden. Man är öppna för nya investeringar, en hel försäljning, eller andra alternativ.

Familjen köpte klubben 2005 och har varit illa omtyckta av supportrar sedan dess.

En potentiell köpare är Sir Jim Ratcliffe, Storbritanniens rikaste man. Och ett livslångt fan av Manchester United. Han lade bud på Chelsea FC i våras när Roman Abramovitj var på väg ut, men då blev det ingen affär. En talesman för Ratcliffe har meddelat att han skulle vara intresserad om Manchester United kom ut på marknaden.

Vissa menar att de dystra ekonomiska utsikterna för Storbritannien är ett skäl för en försäljning, skriver Daily Mail. Att den påtänkta superligan presenterades och lades på is kan också vara ett skäl. Om den kommer på tal igen blir en eventuell start flera år senare, vilket Glazers är medvetna om.

Efter Sir Alex Ferguson

Den ikoniska tränaren Ferguson lämnade klubben 2013. Då hade han varit tränare sedan 1986, och satt stark prägel på hela klubben. 13 ligatitlar, varav fem kom under Glazerfamiljens ägandeskap. Han avslutade med att vinna ligan 2013, någon man misslyckats upprepa sedan dess.

Man har vunnit FA Cupen 2016, ligacupen 2017 och Europa League 2017. Tre titlar är ett magert facit för en storklubb som gör miljardsatsningar på spelare.

Ärkerivalen Manchester City har sedan 2013 vunnit hela fem ligatitlar, en FA Cup-titel och sex ligacuptitlar. Dessutom vann man Champions League 2021. 13 titlar mot tre, det senaste decenniet har varit ett stort maktskifte till de ljusblå rivalernas fördel.

Man har dessutom avverkat sju tränare under perioden, Erik ten Hag är nummer åtta på posten sedan Ferguson tackad för sig. Tre har varit interrimtränare. Det kan jämföras med Manchester City, där Manuel Pellegrini var tränare 2013 till 2016 och Pep Guardiola sedan dess. Guardiola har vunnit i snitt två titlar per år sedan han tog över och förlängde idag sitt avtal över säsongen 2025.

Krisen med Cristiano Ronaldo

Häromdagen stod det klart att storstjärnan Cristiano Ronaldo och Manchester United bryter kontraktet med omedelbar verkan. Ronaldo är för tillfället i Qatar med Portugals landslag och spelar VM.

Ronaldo spelade i klubben 2003 till 2009 och växte ut till en världsspelare. Han lämnade sedan för en framgångsrik tid i Real Madrid, och senare Juventus. Hans återkomst 2021 blev inte vad den kunde blivit. Ett problem var att Manchester United kom sexa och missade chansen att spela i Champions League. Detta spädde på ryktena om att Ronaldo ville lämna. Relationen med tränaren ten Hag försämrades också.

Ronaldo dök upp som gäst hos Piers Morgan, där han berättade att han känt sig illa behandlad av klubben. Han sade sig inte respektera ten Hag, och att klubben haft noll utveckling sedan Ferguson gick i pension 2013.

Var det bär av för portugisen är oklart, han har öppnat för att lägga skorna på hyllan om Portugal vinner VM. Vid 37 års ålder är ändå karriären snart över, även om han säkerligen kan tillföra en hel del till en ny klubb.

Vad som händer med Manchester United är heller inte klart. Eventuella nya ägare kommer ha stora krav på sig att föra klubben tillbaka till toppen, och vinna titlar.

Nya data från folkräkningen i England och Wales visar att hela 16,8 procent, en av sex, är födda i ett annat land. 2,5 miljoner fler är utlandsfödda än 2011. Närmare en miljon är födda i Indien, och antalet rumäner har ökat med 576 procent till över en halv miljon personer.

12 000 av 40 000 invandrare till England och Wales i år är albaner. Härom veckan demonstrerade 1 500 i närheten av parlamentet i Westminister. Inrikesministern Suella Baverman hade tidigare sagt att bara Torypartiet kan stoppa ”invasionen vid vår södra kust”. Detta väckte ont blod hos albanerna, som slöt upp med sina röda flaggor med den dubbelhövdade örnen på.

Statyn över Winston Churchill blev täckt i en stor, albansk flagga. Var Baverman för hård i sina uttalanden, eller är det albanerna som bör ta ett steg tillbaka? Och hur trovärdiga är Torys i invandringspolitiken?

Invandringspolitik kan analyseras på flera olika sätt. Men, även om det finns en komplexitet i ämnet är det fullt möjligt att via statistik dra vissa slutsatser.

Vart tionde år genomförs en omfattande demografisk utredning i Storbritannien. Första gången var 1801, enda undantaget krigsåret 1941. Den senaste för 2021 kom nyligen, och mycket har förändrats sedan 2011. Data över etnicitet publiceras preliminärt 29 november, men nu har vi alla siffror över födelseland att titta på.

Nyckeltal

Invånarantalet i England och Wales var 59 597 542 personer. Vilket är 3,5 miljoner fler än 2011, en ökning med 6,3 procent. Könsfördelningen är 51 procent kvinnor, 49 män.

En av sex invånare är född utanför England och Wales. Antalet utlandsfödda är nu 7,5 miljoner, 2,5 miljoner fler än 2011. Totalt utgör dessa nu 16,8 procent av befolkningen. Lägst antal utlandsfödda finns i Wales och i nordöstra England. Hälften av den totala befolkningsökningen under de senaste tio åren har kommit av invandring.

Det största hemlandet för utlandsfödda är Indien. 1,5 procent eller 920 000 personer är födda där.

Antalet födda i Rumänien ökade 576 procent sedan 2011. Från 80 000 till 539 000. Totalt antal födda inom EU är 3,6 miljoner.

Det distrikt med högst antal utlandsfödda är Barking och Dagenham i London med 41 procent. Tio procentenheter högre än 2011.

5,9 miljoner invånare är utländska medborgare. Det vanligaste medborgarskapet är polskt, 760 000 eller 1,3 procent av invånarna.

545 000 var skrivna på en adress utanför England och Wales ett år innan folkräkningen. Detta är en minskning med 11 procent sedan 2011.

Folkräkningar i Storbritannien

Data för Skottland kommer i mars 2023 och är därför inte inräknat. Statistiken i artikeln berör England och Wales, inte Nordirland.

Inte bara befolkningssammansättningen, framför allt England har blivit mer mångkulturellt. En trend som pågått sedan efter andra världskriget. Man har visserligen samlat in data om födelseland sedan 1851, men data över etnicitet kan vara mer intressant.

Den främsta skillnaden mellan dessa variabler är att etnicitet ger en tydligare bild över befolkningens sammansättning. Detta då invandrares barn i statistiken hamnar i gruppen födda i Storbritannien. Vilket inte är det samma som den tidigare klassen ”vita britter”.

Noterbart är att Storbritannien haft en Toryledd regering i 13 år. 2016 röstade man för att lämna EU, delvis på grund av en politisk vilja att strama åt invandringspolitiken. Men den demografiska utvecklingen fortsätter att gå mot att etniska britter blir allt mindre del av den totala befolkningen.

Största utländska befolkningsgrupperna

Indien 694 148 (694 148)

Polen 743 083 (579 121)

Pakistan 623 557 (482 137)

Rumänien 538 840 (482 137)

Irland 324 679 (407 357)

Italien 276 669 (134 619)

Bangladesh 273 042 (211 500)

Nigeria 279 768 (191 183)

Tyskland 263 368 (273 564)

Sydafrika 217 189 (191 023)

Annat intressant från folkräkningen

Inför folkräkningen lämnade kvinnoorganisationen Fair Play for Women in en anmälan mot en formulering om könstillhörighet i frågeformuläret. Detta gällde England och Wales, där man inte behövde ange det kön man föddes med, utan det man har juridiskt. Detta öppnade för självidentifikation, och enligt Fair Play for Women en risk att statistiken blev felaktig. Domaren gick på deras linje.

Samma organisation lämnade även in en överklagan i Skottland, som har en egen myndighet och lagstiftning för folkräkningar. Där gick det inte lika bra, den avslogs. Enligt domaren finns det inget som bör reglera om en person uppger en könstillhörighet från födelsecertifikat, eller vad den själv uppfattar sig vara.

Resultatet blev seger för transsexuella i Skottland. Men seger för biologiska kvinnor i England och Wales.

Folkräkning i Sverige

I Sverige har diskussionen om data över etnicitet kommit på tal efter kritik från FN:s råd för mänskliga rättigheter. FN vill att Sverige börjar samla in data baserat på etnicitet. Men det skulle kräva en lagändring, eftersom det är olagligt.

En grupp från rådet besökte Sverige och riktade särskild kritik för påstådd rasism mot personer med afrikansk bakgrund, i samband med brottsbekämpning. Data på etnicitet ska då hjälpa polis och myndigheter att se hur överrepresenterade vissa grupper är för exempelvis bli stoppade av polisen utan anledning.

Sverige har inte genomfört en folkräkning sedan 1990. I april röstade riksdagen igenom ett tillkännagivande om att genomföra en folkräkning, med en rösts marginal. Enligt M, SD och KD kan en ny folkräkning hjälpa brottsbekämpningen och utanförskap i problemområden.

Boel Godner (S) bekräftar delvis bilden, då folkbokföringen ofta missbrukas i kommunen hon basar över, Södertälje. Folk flyttar in och ut illegalt och säljer svarta hyreskontrakt. Hennes främsta argument är att detta drabbar fattiga och att bostadsmarknaden är utom all politiskt kontroll.

Demografen Åke Nilsson, tidigare på SCB, menar att man inte kommer åt personer som manipulerar folkbokföringen, genom en folkräkning. I stället vill han låta Skatteverket ta sig an problemen, han menar att myndigheten är bäst lämpad då man redan arbetar med problemet, i viss omfattning.

Tidigare har riksdagens skatteutskott också sagt nej till en ny folkräkning, med hänvisning till att Skatteverket redan utreder bokföringsfusk. Men den nytillträdda regeringen har som vallöfte att genomföra en.