De två huvudpersonerna Lionel Messi och Kylian Mbappé med fem mål vardera i turneringen innan finalen och klubbkamrater i Paris Saint-Germain F.C. skulle nu få chansen att vara med och lägga tungan på vågen för sitt respektive landslag.

Argentina tog initiativet inledningsvis och i femte matchminuten kom första avslutet mot den franske målvakten Hugo Lloris i form av ett hårt skott från Alexis Mac Allister. Rakt i famnen på Lloris.

Ett par minuter senare visade Julián Álvarez, för andra gången, att han tänkt ta hand om Adrien Rabiots framfart oavsett vilka medel som än krävdes. Efter att Frankrike misslyckats med att vinna bollen efter en dålig argentinsk hörna hamnar Hugo Lloris liggande i gräset efter ett ingripande där hans egen back knuffar in en argentinare i form av Cristian Romero i kroppen på Lloris.

Hugo Lloris som spelade sin 146:e landskamp fick hjälp från det medicinska teamet innan matchen efter ett par minuter kunde fortsätta. Det gav en känsla av att det kunde bli fråga om mycket tilläggstid. Argentina fortsatte att behålla initiativet men Frankrike fick kontroll på bollen efter att en bortrensning träffat Álvarez på armen och Frankrike fick en frispark nere vid eget straffområde. Frisparken resulterade inte i någon offensiv farlighet för Frankrike och Argentina behöll taktpinnen.

Tretton minuter in i första halvleken skapade Frankrike sitt första offensiva experiment men Emiliano Martínez i den argentinska kassen hade god hjälp av sina backar för att i relativt lugn kunna ta hand om bollen.

Samtidigt som jag började undra vart Théo Hernandez och Griezmann höll hus kom Frankrike i en offensiv test där Hernandez fälls två meter innanför kortlinjen och en meter från straffområdet. Frankrike fick sitt första försök till en fast situation i offensivt läge. Det blev till ingenting.

I nästföljande argentinska anfall tog sig Ángel Di María runt Dembélé på vänsterkanten och in i straffområdet där Ousmane Dembélés fot inte kunde hålla sig borta från att fälla Di María och domaren blåste straff utan ett uns av tvekan.

Messi stegade fram mot straffpunkten. Sammanbiten. Man kunde se i argentinarens ögon att det var full fokus på uppgiften och efter att ha skjutit bollen längs gräset i motsatt hörn mot det Lloris kastade sig åt var Messi nu bäste målskytt i turneringen och stor argentinsk hjälte.

Det massiva argentinska läktarstödet som gav Argentina ytterligare en "hemmamatch" nådde matchens första crescendo.

Den väntade kvitteringsjakten från fransmännen lät dock vänta på sig och när de äntligen i trettiosjätte matchminuten började försöka sig på ett högre tryck igen hann de knapp förlora bollen innan Argentina via Di María hade gjort 2–0. Vändningen var blixtrande snabb och fem passningar på sex tillslag gick inte att hinna med och halvleken utvecklades till att mest påminna om slakten av frankerna i Roncevaux-passet år 778.

Läktarna kokade. De argentinska supportrarnas sånger ekade över arenan.

Fyrtio minuter spelade och Olivier Giroud och Dembélé togs av planen till förmån för Marcus Thuram och Randal Kolo Muani. Det var dags för Frankrike och Didier Deschamps att locka fram något som kunde påminna om ett motstånd mot Argentina.

Noll målchanser skapade dryga fyrtio minuter in i VM-finalen och de flesta franska profilerna hade inte synts till. Antoine Griezmann som varit betydelsefull och nyttig på vägen fram till finalen var anonymare än en alkoholist på möte. Han presenterade sig inte ens.

Det blev en första halvlek som visade upp ett samlat Argentina som till synes enkelt kunde stänga alla offensiva försök av Frankrike.

Andra halvlek och ett självsäkert och välorganiserat Argentina fortsatte effektivt på den inslagna vägen. Frankrike såg nu aningen piggare ut än i första halvlek och lyckades skaka fram sin första hörna i matchens femtioförsta spelminut. Den hörnan resulterade lika litet i något som någon annan fransk aktion tidigare i matchen.

Argentina lät nu fransmännen rulla lite boll medan de höll ihop lagdelarna för att kunna bryta, ta över och kontra. Blev argentinarna i någon situation överspelade föll de i backen med hopp om en frispark för att störa franska ambitioner. De tvekade inte heller sparka undan benen på franska spelare om det satte fortsatt stopp för dem. Det var hårt och resolut och gav resultat. Fransmännen gavs ingen chans att få ihop ett samlat spel och lagdelarna drogs isär gång på gång.

Sextiofyra minuter in i matchen fick matchens profil här långt, Di María, kliva av planen i ett byte med Marcos Acuña. Di María hade långt skapat långt mycket mer än hela det samlade franska laget. Dessutom verkade Di María fortfarande pigg och fortsatte att utmana motståndarnas försvar gång på gång vilket gjorde bytet överraskande.

Tiden började närma sig 71 minuter på matchuret när Hernandez och Griezmann byttes ut mot Eduardo Camavinga och Kingsley Coman. Det var ju för väl att Greizmann kom till rätta innan Missing People hann påbörja sökandet efter honom i alla fall.

Skulle Camavinga och Coman kunna hjälpa Frankrike att uppnå vad som ännu i matchen såg ut att vara ett oöverstigligt hinder och mål, att få tilll ett avslut på mål? Fransmännen hade så här långt varit oförmögna att skapa några farligheter.

Argentina fortsatte att ha full kontroll på spelet till sjuttionionde matchminuten då Mbappé tåar fram en boll till en rusande Kolo Muani som är förbi sin argentinske motståndare då Kolo Muani dras ned och nästa straff i matchen är ett faktum.

Mbappé tog naturligtvis hand om straffsparken och skjuter de blå tupparnas första skott på mål. Bollen passerade Martinez fingertopp med några centimetrar för att hitta ner i målvaktens högra hörn. Nu hade Frankrike fått ett inbjudningskort in i matchen och Mbappé och Messi hade sex mål var i turneringen.

En och en halv minut senare slår Mbappé till igen och Frankrikes andra skott på mål betyder kvittering. Situationen startade med att Coman beslutsamt stal bollen av Messi och sekvensen senare passa Mbappé till Thuram som lobbar tillbaka bollen över sin back och Mbappé smällde till direkt. Mbappé med sju mål i turneringen

Plötsligt visar sig idrottspsykologins fantastiska värld. Fransmän som sliter, kämpar och försöker, efter att inte ha lyckats prestera en farlighet på närmare åttio minuter fotboll och närmast gett upp att ens få ett skott på mål. Argentinare som i fyrtiofem minuter börjat vänja sig med att vara världsmästare och behärskat matchen på alla nivåer började plötsligt att få svårt att hinna med, att hitta passningar. Ens att hålla i bollen.

Frankrike hade för första gången i matchen initiativet. Sju tilläggsminuter och Argentina måste rensa undan. Frankrike anföll. I fjärde tilläggsminuten fick Rabiot chansen. Ett skott på mål men Martínez i det argentinska målet hade inga större bekymmer och fick grepp om bollen. Strax därefter en ny situation i Argentinas straffområde. Klockan tickade på. Vad skulle hända?

Messi fick en skottchans. Mitt på mål. Lloris tippade den över ribban. När domaren blåste av hade ingen ännu inte riktigt tagit in vad som hände. Ett Frankrike som inte kreerade ett skapandes grand under sjuttionio minuter hade fått ett extraliv.

Argentina som hade sett fullständigt omutbara ut började skaka i fotbollsnerverna och hade börjat flacka med blicken och tänka för länge innan de passade bollen.

Det som tidigare hade hänt på instinkt var nu ens knappt möjligt.

Frankrike öppnade upp första förlängningskvarten och det var uppenbarligen det här vi alla hade väntat på. En fotbollsmatch med två aktiva fotbollslag på gräsmattan.  Det var kamp, det var vilja. Två lag som ville avgöra en VM-final.

Nu hade det blivit en match med den nerv en världsmästerskapsfinal skall innehålla. Nu hade spänningen i matchen infunnit sig och ordet kamp blev relevant

När den andra förlängningshalvan rullade i gång fortsatte man med samma inställning i båda lagen. Man ville avsluta inom ramen för spelad till och inte stå inför ett nervöst och skakigt straffavgörande.

Då kom ett argentinskt anfall. Lautaro Martínez får första avslutet innan Messi som ligger bakom farligheten fick sätta foten till och sätta Argentina på ledartavlan igen. Nu hittade de randiga tillbaka sitt mod och sin mandom och såg ut att kunna återskapa den dominans man tidigare visat.

Argentina försöker igen på vänsterkanten. Raphaël Varane hinner att bryta men bollen han skulle lägga över linjen för inkast orkade han inte riktigt få att ändra riktning. Varane som såg plågad ut fick ta sina sista krafter att löpa i kapp bollen och rensa ut den till inkast precis innan den rullar ut över kortlinjen. Själv hann Varane bara över kortlinjen innan han föll ihop av trötthet. Frankrike hade sprungit och letat boll i närmare åttio minuter av matchen och nu var det stumma ben på många spelare.

Frankrike jagade en ny kvittering. En hörna. Mbappé försökte sig på ett skott. Ett skott som träffade Montiel på armen och det var dömt straff för Frankrike igen.

Hattrick för Mbappé. I en VM-final. Åtta mål i turneringen för Mbappé och den galnaste VM-final undertecknad någonsin upplevt var ett faktum. Precis som straffavgörandet. 3–3 efter förlängningen och avgörandet skulle nu komma att endast handla om vilket lag som hade flest spelare med iskalla nerver.

Mbappé klev fram för att lägga första straffen och slog den hård och halvhög för att undvika att målvakten skall orka hålla den. Därefter svarade Messi med att reducera.

De två fotbollskungarna hade visat var skåpet skulle stå. Coman sätter Frankrikes andra straff i bröstet på Martinez. En miss. Paulo Dybala la den följande straffen mitt i mål och Argentina tog ledningen och initiativet i straffläggningen.

Aurélien Tchouaméni lade upp bollen på straffpunkten och slog ytterligare en dålig straff för Frankrike, strax utanför mål.

Leandro Paredes fick chansen och gjorde inga misstag. Lloris fick fingrarna nästan avskjutna men nådde inte riktigt fram.

Kolo Muani satte därefter sin straff rakt upp i nätet. Nu var det bara missar från Argentina som kunde rädda Frankrike ännu en gång.  Nu var dock chanserna till ytterligare en vändning slut.

Montiel gjorde inget misstag utan förvaltade sin straff och Argentina är nu världsmästare i fotboll 2022.

Skulle det bli korken ur och en ketchup-effekt där det i grunden skickligare och betydligt mer erfarna Frankrike köra över sin lillebror till motståndare? Skulle ”hemmapubliken” för Marocko påverka fransmännen?

Det enda man före avspark kunde vara säker på var att det skulle bli sammandrabbningar mellan fransmän och marockaner i Paris efter matchen. De svenska TV-kommentatorerna fortsatte i påbörjad stil att inte våga tala klarspråk. Det var "härligt" med de marockanska supportrarnas firande sade en Olof Lundh som aldrig skulle dra sig för att kritisera fullständigt ofarligt bangalbrännande i Allsvenskan. När han sedan berättar att de marockanska supportrarna kommer att bua ut Macron när han kommer till arenan eftersom denne har haft problem med "muslimska saker" och gett stöd till en "satirtidning". Värt att notera att när man inom sportjournalistiken pratar om kolonier, protektorat och annat nämns inte Marockos pågående ockupation av Västsahara.

Märkligt hur det fungerar det där. Fotboll är politik. Har alltid varit och kommer alltid att vara.

Samma personer som inte skulle dra sig för att använda vartenda invektiv i ordboken om fotbollssupportrar i Sverige och som skulle argumentera sig varma om lagförändringar och hårda straff för "glädjeyttringar" är nu positiva och storögda som småbarn på julafton inför något som har varit långt mycket värre. Dessutom har man förflyttat sin position från att försöka ursäkta sin bevakning i Qatar till att hylla Qatars värdskap. Bortglömda är de tusentals döda gästarbetarna. De var ju mest jobbiga att behöva förhålla sig till i alla fall.

Redan efter fyra och en halv minut slog Frankrike håll på Marocko. Theo Hernandez fick in en akrobatisk spark rakt ner i backen från vänster om målet med liten vinkel. Ännu en gång var det Antoine Griezmanns löpningar för att ta emot pass som möjliggjorde fransmännens mål. Efter lite flipper hamnade Hernandez ensam med målvakten på sin kant. Det gav honom nog med tid att fokusera på att få träff på bollen. Frankrike i tidig ledning och Marocko i en helt ny situation i turneringen.

https://twitter.com/Master__Cricket/status/1603111923318345729

Marocko svarade med ett anfall som slutar med ett långskott som målvakten Hugo Lloris får sträcka ut ordentligt för att avvärja. Någon minut senare kom Giroud fram i en rusning på vänsterkanten och laddade bössan att stolpen nästan kroknar när bollen slog i. Två noll i den situationen och matchen skulle ha varit klar.

Efter tjugosex minuter fick Sofiane Boufal i Marocko matchens första varning efter att ha missbedömt en möjlig brytning och lyckats slå hela underbenet med benskyddet över knät på Theo Hernandez. Ett onödigt kort i offensivt straffområde. Det visade att Marocko inte skulle vika ner sig utan kamp till slutet.

Lagen bytte offensiva försök men Frankrike var mer kreativa. En fristående Olivier Giroud missar dock målet vid avslut. Två noll där och matchen är slut.

Publiken buar när Frankrike har bollen och sjunger och jublar när Marocko har boll. För undertecknad som inte måste låtsas vara neutral leder buandet på läktarna till en inre tillfredställelse över att förlusten kommer att göra mycket mer ont för marockanerna. De kan bränna och plundra mycket de vill i Paris i natt. De kommer ändå att vara förlorare.

I fyrtiofemte minuten fick vi se en marockansk läckerhet när backen Jawad El Yamiq bjöd på en bicykleta efter en hörna från Hakim Ziyech. En konstspark som går i stolpen. Momentet senare jobbar Marocko fram en ny hörna. Men Lloris tog hand om bollen. Ytterligare en frispark strax efter. Lloris fick boxa ut den. Marocko gick för fullt framåt i slutet av första halvleken. Nämnda El Yamiq och Ziyech gjorde mycket fina insattser matchen igenom båda två. Nyckelspelare för sitt lag.

Inför andra halvlek hoppades jag på en känsla att likställa med den som man upplever när man i Rolandsången läser om hur riddare Roland svingar sitt svärd Durendal. Helt enkelt att Frankrike skulle vara skoningslösa.

Inledningen var också furiös.

De första tre minuterna var fransk anfallsfotboll i hög fart och med snabb tanke. Marocko försökte svara men efter femtio minuter tog sig Mbappé igenom hela vänsterkanten i full fart men blev fälld av en hård glidtackling precis innanför kortlinjen. Mbappés överdrivna luftakrobatik har dock fått domarna att sluta blåsa när han blir fälld. Mbappé blir liggande och Lloris slog ut bollen för att Mbappé skulle få chansen att återhämta sig och komma på fötter. Men Marocko spelade inte tillbaka bollen till Frankrike efter inkastet. Oridderligt. Handsken var kastad.

Marocko satte i gång ett starkt tryck och krigade sig till chans efter chans. I första halvlek pressade Frankrike högt upp på planen men efter femton minuter in i den andra halvleken hade Frankrike hamnat långt ner och Griezmann försökte visa sina medspelare att de måste upp högre. Marocko hade nu tagit över halvleken och Griezmann förstod att man inte kunde ge marockanerna fria ytor hela vägen ner till fransk defensivt målområde.

I sextiofemte minuten får Giroud gå ut till förmån för Marcus Thuram. Minuten senare byter Marocko Youssef En-Nesyri och Boufal mot Abderrazak Hamdallah och Zakaria Aboukhlal. Med minst tjugofem minuter kvar av speltiden var många ben trötta. Det var en kamp på planen. Aboukhlal hade strax efter inträde på planen en möjlighet att göra mål men nådde inte riktigt fram med huvudet på inlägget.

"Finurligt" säger kommentatorn Lasse Granqvist om företeelsen avvaktande offside som man använder sig av i turneringen. Själv är jag inte det minsta road. Jag är gammal, konservativ och ogillar trams. Avvaktande offside-avblåsningar har alla tramsets kännetecken. Dessutom ökar skaderisken för spelarna när de skall spela klart sekvenser där de eventuellt måste gå för fullt för en avslutning.

Frankrike började efter bytet att hitta tillbaka och började skapa framåt igen. Återigen börjar lagen att växla anfallschanser. I sjuttioåttonde minuten byter Marocko ut Selim Amallah mot Abde Ezzalzouli. Frankrike tar ut Dembele och in med Randal Kolo Muani som efter att ha varit på plan endast fyrtiofyra sekunder får rulla in 2–0 till Frankrike efter förarbete av Thuram och Mbappé.

Elva minuter kvar av ordinarie speltid men matchen var slut.

Frankrike började nu att rulla boll och sänka tempo. Hålla bollen för att låta marockanerna springa och pressa. Det fanns dock inga tecken på att marockanerna skulle sluta kämpa även om irritationen blev tydlig på plan. Marockanska känslor svallade vid alla domslut, även när bollen var flera decimetrar utanför linjerna. Det blev en kraftfull forcering av Marocko i slutet av halvleken ändå.

Det var Frankrike som stängde igen och inte släppte till några mål. Marocko släppte för första gången in mål från en motståndare och nu blir det något av en drömfinal mellan Argentina och Frankrike. Ytterligare en match då Frankrike kommer att ha läktarna emot sig då arenan kommer att vara full av "barra bravas". Sex minuters tilläggstid och marockanerna började missa passningar på grund av stressen att försöka få till en reducering.

Och de kämpade och slet. Men de kunde inte få in bollen.

Allez Les Blues. Marockanska tårar på läktaren men det som smärtar mest är vetskapen om att det kan bli riktigt oroligt på gatorna i natt. Dock har Marocko som fotbollsnation definitivt bevisat att man nu har utvecklats tillräckligt för att kunna börja stapla framgångar i såväl afrikanska som arabiska cuper framöver.

Det är något fel med den där panelen. De sitter för långt ifrån varandra, vilket inger en känsla av anonymitet. Samtidigt bekräftar de varandra, som medlemmarna på ett AA-möte. De nickar och har sig och ser empatiska ut. De grälar aldrig.

Och fel har, och hade, de, förstås. Kroatien kontrade inte alls. De började tvärtom matchen ganska friskt och höll i bollen och försökte anfalla. Men de kom ingen vart. I stället var det Argentina som var säkra i sina positioner. När de senare sedan, efter något tjog minuter började anfalla, tycktes de kunna riva upp stora hål i det kroatiska försvaret. Detta gav dem självförtroende.

Efter 34 minuter small det, på straff. Upprinnelsen till straffen var en sådan kroatisk "försvarsosäkerhet", ett anfall som gick så fort och var så elegant och där anfallaren blev så frispelad, att jag var övertygad om att det var offside.

Men om frispelningen just var "elegant", tyder detta på att det inte var offside, och det var också lätt att se på reprisen.

Straffen dundrade Messi upp nättaket. Tangon fortsatte sedan tämligen omgående, i 39:e minuten kom 2–0.

Fast de dansar nog inte "tango", förresten, men jag jämför dem med storebror Brasilien, sambalaget. Dansjämförelsen går dock på kryckor. Vad man kan se är att argentinarna rör sig framåt fort och kraftfullt, som om de gick på steroider.

2–0-målet var en omställning. Centertanken Alvarez fick bollen efter ett i vanlig ordning misslyckat kroatiskt försök till anfall och drev bollen i hög fart mot målet ända från mittlinjen. Han hade inte direkt hela laget med sig i anfallet men ett par stycken hade han och dessas passningsvägar blockerades av kroaternas backlinje, varpå Alvarez i stället helt sonika sprang framåt, ("fjamåt", sa Annie Lööf) stapplandes och snubblandes men ändå som en stridsvagn och lyckades "chippa" in bollen innan han kolliderade med målvakten.

Det här målet gjorde argentinarna på läktaren ännu galnare än vanligt, alla utom dem som inte hade glömt chocken i helgen, när Nederländerna kvitterade till 2–2 i sista minuten. Men de kunde andas ut i 69:e minuten, då Alvarez gjorde sitt andra mål till 3–0. Det var en annan stridsvagn, Messi, som assisterade honom, efter en soloraid längs den kroatiska kortlinjen, ett slags balansnummer, varpå Messi spelade snett inåt bakåt, där Alvarez slog in den i ganska öppet mål.

https://twitter.com/gchahal/status/1602766895320793089

AA-mötet i SVT-studion hade nu "bytt fot", nu hyllade man Messi och bara Messi, han hade gjort ett trollnummer och det argentinska folket skulle komma till himlen, och bli mindre arbetslösa, åtminstone "känna sig" mindre arbetslösa, om denne bollkonstnär Lionel bara fick leda sitt lag till den första VM-titeln sedan Diego Maradonas senaste, 1986.

Fast först måste de vinna semifinalen, förstås.

Men det gjorde de, med 3–0.

Kroatien, med sina av SVT hyllade spelare som Modrić, Gvardiol och Perisić, sprack som en ballong, kändes det som. När de hade förstört livet för mig och andra brasilianare i fredags, hade man ju hoppats på en repris idag, att de skulle lysa upp kvällen som ett luciatåg i vinterkylan. Men det var ta mig tusan inte godkänt.

Och nu ställs allt hopp till Frankrike.

Notera 1:

Kroatien saknade spets, något i stil med Ivana Knoll. Var har hon förresten hållit hus sedan succén hon gjorde med sina selfies med schejker, för några veckor sedan? Har inte synts i tidningar på lång tid. Hon sviker sitt hemland. Så länge hon tog selfies och syntes, var Kroatien kvar i turneringen. Fast de gjorde ju bara mål på straffar, eller också inga alls. Eller också glädjedödarmål, som det Petković gjorde mot Brasilien.

Notera 2:

Apropå Ivana Knoll (eller ska det vara "Knöll", "Knall" eller rent av något ännu mer vågat) och "livet på läktarna", har det blivit slutpratat snart, om publikfiasko I Qatar-VM? Det var fullsatt igår på Lusail stadium (83 966) och det motsvarar ungefär två "fulla" Friends arena.

På en utsåld Al Bayt-stadion skulle den sista semifinalutmanaren utses. Tuppen från Frankrike eller lejonen från England. Ett England som sedan sitt VM-guld 1966 har uppträtt som att de är på plats för att slåss om guldet trots att de aldrig riktigt har haft laget för att verkligen utmana. Det har närmast blivit parodiskt under detta VM när sociala medier fylls av inlägg från engelsmän som taggar sina inlägg med #bringithome. Hemma för VM-bucklan är många platser men inte England. Den råkar snarare ha varit på ett kortare besök i England en gång för ganska länge sedan.

Frankrike, de regerande världsmästarna, har två VM-guld som de dessutom har vunnit i modern tid, 1998 och 2018. De har kommit hit för att ta hem bucklan. England är pass bra att de kan ta sig till en kvartsfinal men knappast mycket längre. För mig står det redan innan match klart att det är Frankrike och Argentina som är de starkaste och skickligaste lagen kvar i turneringen.

Efter en trevande inledning från båda lagen där ändå Frankrike skapade mest framåt med boll mot mål och en hörna gjorde Frankrike också första målet i sextonde matchminuten. När Mbappé tog emot bollen offensivt och rörde sig mot straffområdet samlade England mer eller mindre hela laget i detsamma. Bollen hamnade istället hos nummer 8, Aurélien Tchouaméni, tjugosex meter från Pickford i Englands målbur och långskottet från Tchouaméni sitter i nätet i målvaktens högra hörn. Det går knappast att gå förbi Pickfords insats på Tchouaménis skott utan att konstatera att den här typen av långskott inte skall få gå i mål om man skall klara att gå vidare i cup-stegen. Med tanke på hur täta matcher som spelas i cup-form på världsmärstarskapsnivå måste målvakten bli lite av en hjälte i sin insats för laget.

https://twitter.com/JB17D/status/1601686496443912192

0–1 och engelsmännen ägnade någon minut åt att gnälla på domaren. Om vad vet man inte då det inte fanns något i hela anfallssituationen att reagera på. De borde kanske ägnat sig mer åt att inte springa tre man efter Mbappé istället. Efter målet klev England upp mer resolut i planen. England skapade ett par tre möjligheter i första hand genom Kane som satte Frankrikes målvakt och tillika lagkapten Hugo Lloris på prov. Snart nog blev spelet mer utjämnat igen.

Efter första halvlek kunde man konstatera att även om båda lagen spelade mycket välorganiserat och med tålamod i sina respektive spelidéer, upplevdes Frankrike som mer individuellt spelskickliga och med en högra spelintelligens. Den stora frågan som uppenbarade sig efter fyrtiofem minuter plus fyra tilläggsminuter av matchen var ändå när och hur hårt England skulle gå till attack i andra halvlek. En forcering betyder också att motståndaren får kontringsmöjligheter och det Frankrike som vi såg under första halvlek vill man inte ge för många chanser till snabba kontringar.

Efter två spelade minuter i andra halvlek hade England skapat två hörnor och ett skott på mål från Bellingham fot som Lloris tvingades tippa över ribban. Forceringen var inledd.

I femtioförsta matchminuten pressar England med sitt ökade tempo fram en straff när Saka viker in mot mitten strax innanför straffområdet. Den tidigare målskytten Tchouaméni satte ett ben mellan Sakas dito och straffen var solklar. Straffen blev en uppgörelse mellan Tottenham-lagkamraterna Kane och Lloris och efter att ha uppträtt mycket nervöst slog Kane en otagbar straff, högt och hårt, i mål. 1–1 och tempoökningen från engelsmännen hade gett resultat.

Båda lagen visade upp osäkerhet i agerandet när motståndarspelare valde att ta en annan än förväntad löpväg med bollen. Varje sådan situation skapade röra i respektive lags försvarspositioner.  En kvart in i andra halvlek visade Frankrike tecken på att tempoökningen hade skapat problem för deras spelskicklighet. Fransmännen missade framspel och passar som de inte missade under första halvleken. Englands snabbare och rakare spel var här långt effektivare för att skapa chanser och fransmännen fick allt svårare i närkamperna. Inte sällan var Theo Hernandez inblandad i dueller som inte föll ut till Frankrikes fördel. Dessutom hade England hittat nyckeln till att hålla Mbappé från att skapa något. Man behövde inte längre springa tre man efter Mbappé utan litade på att man hade honom under kontroll.

I sjuttiosjätte minuten hamnade Olivier Giroud rakt framför det engelska målet men fick sträcka sig lite för långt för att få ordentlig träff på ett volleyskott som gav Pickford en chans att rehabilitera sig efter 0–1 målet. I anfallet som följde på hörnan kunde dock Giroud sätta huvudet på Antoine Griezmanns stenhårda inlägg. Girouds nick ändrade riktning via Harry Maguires överarm och ställde Pickford helt. Otagbart, och Griezmann stod för sin andra målgivande pass för kvällen.

https://twitter.com/mohammed_eryani/status/1601700085813096448

Sedan sker det igen, och det är tidigare nämnde Theo Hernandez som tacklar i ryggen på Mason Mount och efter VAR-bedömning dömdes det straff. Det hade inte behövts någon VAR-bedömning. Det här var kanske den enda situationen där domaren inte hade full koll på händelserna. Domaren hade kunnat blåsa straff direkt.

Hernandez gick helt och hållet på spelare och struntade i bollen. Ånyo fick vi se Tottenham-duon göra upp och den här gången gick Lloris segrande ur duellen. Kanes straff över mål. Kane gick på styrka igen men hade inte siktet inställt. Spelare som Maguire försökte tillskansa sig fler tillfällen genom att handlöst falla ihop ned i gräset och klaga oavsett om någon var i närheten av honom eller inte. Domaren hade dock matchen igenom en mycket klar bild av vad som hände på Al Bayt-stadion den här kvällen. Men engelsmännens tilltagande frustration efter den missade straffen blev tydlig. Och Maguire fortsatte att känna sig kränkt.

https://twitter.com/zi_46/status/1601718212215058433

Harry Maguire fick till sist sin frispark efter att ha blivit rejält fälld utanför straffområdet. Marcus Rashford tog frisparken som skruvade sig i en vacker båge och tog i nätet efter att ha passerat ovanför ribban. Les Bleus slår ut De tre lejonen som förväntat. Det frågetecken som kvarstår efter matchen efter avblåsning är om Frankrike kan fortsätta att spela på gränsen i försvaret i en semifinal? Två straffar och flera frisparkar i farliga lägen kommer man inte kunna bjuda på mot ett Marocko som inte har någonting att förlora och spelar på inspiration och glädje. De har dessutom en enorm kontinents befolkning i ryggen. Det vet de, och de känner det.

Men det som imponerar med Kroatien, sa man i TV efter "miraklet" igår, är att de endast har 4 miljoner människor och ändå kan skaka fram så många bra spelare. Brasilien har 50 gånger så många människor till sitt förfogande, har säkert något snille på SVT räknat ut. Men de får ju bara ha elva man på plan samtidigt, där hade de inte tänkt lika snillrikt.

Men visst var brassarna ändå favoriter inför matchen på Education City Stadium. Kanske en underdrift, förresten, de var i princip klara segrare, om man fick döma av det gulgröna hav av supportrar och orkestrar (cirka 78 stycken) som var här för att dansa vidare på väg mot finalen (även om det fanns "kluster" av tillresta kroater i publiken, dock sågs ingenstans i någon kameralins Ivana Knoll, hur dålig på PR får man vara egentligen, jag vet inte vem som var kameraproducent? För det är klart att hon satt där någonstans, men hon redovisas säkert under dagen, på sociala medier).

Inför avspark i spelargången, hälsade Casemiro glatt på sin gamle lagkamrat från Real Madrid, Luca Modrić, av vilka den senare, inte såg fullt lika uppsluppen ut, som brassen, vid handslaget, även om han artigt hälsade tillbaka. I dånet av sambaorkestrarna och det brasilianska "väckelsemötet” som redan ägde rum ute på arenan, kanske Casemiro hade föreslagit, där i gången, att Modrić och hans kroater borde ta sitt förnuft tillfånga och inte spela matchen, lämna "walk over", som det hette när jag spelade korpfotboll.

Men det var nog, med facit i hand, snarare Brasilien som inte borde ha spelat matchen igår. Åtminstone borde de ha spelat den på ett totalt annorlunda sätt. Kanske borde de också ha tillåtits ha fler spelare på planen. De som fanns där gjorde hursomhelst inte sitt jobb. Men experterna runt det extremt pösiga panelbordet på SVT (och där man, när man väl reser sig från bordet, framträder i inte lika pråliga, vita gymnastikskor) sa i halvtid att kroaterna hade gjort allting rätt, i sitt markerings- och positionsspel.

Men det hindrar ju inte sanningen, nämligen att Brasilien å sin sida hade gjort allting fel. De måste alltid trolla fram lösningar, eftersom motståndarna alltid bildar en köttmur.

Det hade sett stillastående ut. I andra halvlek blev det lite bättre, små brasilianska framstötar gjordes, tempoväxlingar med millimeterprecision i passningarna och "frilägen" (dock i "täta" situationer) uppstod, men då stod kroaternas målvakt Livaković i vägen. (Lägg märke till, i referatet, att det aldrig är frågan om att motståndarna ska anfalla mot Brasilien).

När matchen gick till förlängning, var nog de anställda på Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap i Brasilien lite oroliga för att de skulle få jobba extra i helgen (förresten de var nog "lite oroliga" själva också, om de också svimmar kan de inte skaffa fram extra sjukhussängar, vid händelse av förlust).

Men då, i sista minuten av första förlängningskvarten, kom det "förlösande" 1–0-målet, av Neymar som sågade sig igenom det kroatiska försvaret och pangade in bollen i nättaket (Nu behövdes också sjukhussängar, uppe hos orkestrarna, som ni förstår).

https://twitter.com/innotizzy5/status/1601266943432216576

Men manusförfattaren var, tyvärr, inte klar ännu. I de sista minuterna av den andra förlängningskvarten, när brassarna i sedvanlig stil fortsatte att anfalla för att ingen ska kunna säga att de bara vann med 1–0, kvitterade Kroatien i en kontring. Ja, ni hörde rätt. Petković, hette den ondsinte mannen, som förstörde många människors liv, orsakade död och förintelse hos vanliga, hårt arbetande, och tv-tittande, människor.

https://twitter.com/shxdwxx/status/1601550570573152257

Nu var det här var inte längre Brasiliens match. De hade trots allt trummat på och fått ett sent ledningsmål, varpå deras "huvuden" hade hamnat i semifinalen.

När den här chockartade straffläggningen kom, var de inte "där" (anglicism, förlåt mig) och på darriga ben stegade spelarna fram mot en kroatisk målvakt som man under 120 minuter hade sett till att göra till en fantom. Det gick inte bra. Ännu sämre gick det av att man undlät att låta Neymar slå en straff allra först. Han kan ju i alla fall hålla nerverna i styr.

Hålla nerverna i styr kunde kroaterna. De bara pangade rakt på och målvakten slängde sig åt alla möjliga olika håll.

Så det var det. Kroatien vann och får spela semifinal mot Argentina.

Och vi andra ställer in klockan på 2026. Den brasilianska publiken också. Om de har kommit upp ur sjukhussängarna.

https://twitter.com/ChiranGv98/status/1601282626983432192

Notera 1:

Svenska medier är bra på att prata om allsköns jordbävningar och katastrofer i världens omöjliga hörn. Men när jag i mitt armod, knäppte över kanalen till TV4:s nyheter, för att få en förklaring, eventuellt tröst, till detta Brasiliens uttåg ur VM, läste kvinnan upp följande, vid sportsändningen: "Brasilien åkte ut på straffar mot Kroatien i fotbolls-VM i Qatar. Och Calle Halvarsson kom trea i världscupen."

Vaaa! Vaaaa!

Notera 2:

Qatar-VM har blivit, åtminstone som det ser ut från tv-soffan, en dundersuccé, publikt. De färgrika, talrika supporterskarorna har briljerat som aldrig förr, även om de nu, med Brasiliens försvinnande, blir några orkestrar fattigare. Men det verkar som att det, på grund av denna agenda som medierna har mot Fifa, inte är okej att säga detta. På grund av att man inte kan hålla isär de usla förhållandena vid byggnationerna av arenor och att Qatar-VM sportsligt, hittills, är en succé, säger man inte sanningen.

Fegt.

VM är en succé. Och varför inte? Det är kul med färgglad underhållning i mörka december.

Notera 3:

VM-succén gäller dock inte, om man frågar de svenska tv-tittarna. En undersökning gjordes för någon vecka sedan om tittandet på VM. Hela 60 procent av svenskarna svarade att de inte tittade alls, ungefär trettio att de gjorde det och tio att de inte brydde sig.

Ja. Men man borde nog göra en undersökning om vad svenskarna istället tittar på, det vill säga vad svenskarna föredrar för "underhållning".

Resultatet blir:  100 procent tittar på Allsång på Skansen (där det sällan visas något svenskt), 100 procent tittar på "På spåret" och 100 procent tittar på "Diggilo", liksom "Så ska det låta."

Därför tittar de inte på fotbolls-VM. De är lite efterblivna. Men de jobbar åtminstone hårt och försörjer sig.

De påminner om japaner och sydkoreaner.

Videon, som publicerats på nyhetssajten La Opinión, visar hur den filmande mannen och Eto’o tjafsar litet med varandra, och Eto’o blir allt argare och knuffar till mannen. Flera stadiga besökare särar tillfälligt på dem, men Eto’o tar sig loss och knäar det okända offret i ansiktet, som faller ner på marken.

Ingen kom till skada, men det är oklart vad den knäade mannen egentligen sa till Eto’o. Det tros vara en algerisk youtuber som häcklade Eto’o angående de båda ländernas möte i VM-kvalet, där Algeriet anklagade domaren för att ha varit partisk till fördel för Kamerun.

Det är inte första gången som 41-åringen uppmärksammats av media. I juni dömdes han till 22 månaders villkorligt fängelse för ett skattebedrägeri på 35 miljoner kronor.

https://twitter.com/LaOpinionLA/status/1599924307597066240

Matchen mellan Brasilien och Sydkorea i VM stod inte heller och vägde särskilt länge, målandet började efter cirka sju minuter, när halva det koreanska försvaret först "skenade" och jagade Richarlison ner mot kortlinjen, varpå dennes inlägg gick till en helt friställd Vinicius Junior, på andra sidan.

Junior var kylig och bredsidade in bollen, högt.

Snart kom 2–0, på straff, av Neymar. Den var också kylig. Alldeles före situationen som ledde till straffen, hade Neymar drivit bollen ner mot kortlinjen i en soloräd. Det var visserligen inte den räden som föranledde straffen, men räden gjorde kanske att både Sydkorea och resten av världen, insåg att läkarna hade utfört ett mirakel med Neymars "fotbollsfot" (alltså att foten liknade en fotboll och inte var lämplig att spela med) och att han nu var sin vanliga gamla trollkarl igen, dessutom med eld i baken (och ringar i öronen och färg i håret, men är man trollkarl så kan man inte se ut hur som helst).

3–0 kom också snart (allt kom "snart" i den här matchen), det gjordes av en annan trollkarl, nämligen Richarlison. Det fanns överhuvudtaget "ingen plats" i straffområdet att spela på i den sekvensen, sydkoreaner, sydkoreaner, sydkoreaner överallt. Men några brasilianare fanns där också, bland annat nämnde Richarlison, som jonglerade med bollen på huvudet, vände bakochfram på sig själv, väggspelade med en gul kamrat, fick tillbaka bollen och bredsidade in bollen, den här gången lågt, bakom koreanska målvakten.

Nu applåderade publiken, även sydkoreanerna (hur dum får man vara, men det här är ett artigt folk, ska ni veta?)

I 35:e minuten rushade Vinicius Junior på vänsterkanten, styrkt av sitt fina 1–0-mål, i en "tre mot fyra-situation" och stannade med bollen inte långt ifrån kortlinjen. Ingen korean tycktes vilja gå på honom, samtidigt hade de hunnit upp honom, varför det första "måltillfället" hade runnit ut i sanden. Då slog brasilianaren ett inlägg inåt bakåt till en framrusande Lucas Paqueta, som dundrade in 4–0. En liten repris på Carlos Albertos 4–1-mål på Italien i VM 1970. Fast de får ändå öva lite till för att komma upp i den klassen.

Men att slå den passningen var det enda rimliga beslutet att ta i den situationen, om syftet var att göra mål. Dessutom slogs den med en höger yttersida av fotbollsskon, vilket, från stillastående läge, var ett konstverk.

Efter denna Juniors uppvisning med tio minuter kvar av första halvlek, blir man som åskådare lite matt av att en halvtimme senare, när matchen sedan länge är avgjord, åhöra TV4:s Hanna Marklunds kommentar om Vinicius Juniors då utförda byte, att han inte hade kommit upp i normal standard (eller "kommit fram", "kommit upp" eller vad tusan sa hon egentligen?)

Vad ska 21-åringen göra för att behaga Marklund, böja skedar som Uri Geller? Gillar hon inte trollkarlar?

Att byta ut Vinicius Junior, och en hel rad andra spelare, bland annat Neymar, kan också ha varit klokt, eftersom de allra bästa trollkarlarna kan behövas i matcher längre fram, i Brasiliens fall väntar Kroatien på fredag klockan 16:00, svensk tid.

Sydkorea ska inte skämmas för sin insats, de gjorde bland annat ett drömmål genom Paik Seung-ho i den 76:e minuten (matchen slutade 4–1).

De koreanska supportrarna fick glädjefnatt och minsann, fick inte också de vita shejkerna det också, det zoomades in ett par, som satt bakom Brasiliens mål och skrek ikapp med koreanerna?

De kanske inte riktigt greppade att det skulle bli knepigt att "göra en Sverige", nämligen vända 0–4 till 4–4, mot ett sådant här motstånd. Eller också är förklaringen till de glada minerna, att de hade fått syn på Ivana Knoll?

Notera:

Roy Keane irriterar sig på brasseelvans fågeldans vid såväl 1-, som 2- och 3- och 4–0. Vid något av målen deltog även tränaren Tite, inbjuden av Richarlison (påstod Tite själv och det är ju oartigt att nobba en dans).

Dans utfördes av brassarna också före inledningsmatchen mot Serbien, där laget, anförda av Neymar och hans kamera, till sambatoner, inträdde omklädningsrummet.

Tycker inte Keane att just den dansen, brasseentrén till matchen, ändå är ett ljus i höstmörkret?

Den piggar upp jämfört med de fotbollslag, på landslags- och klubbnivå, som går ur spelarbussen inför match, utan att dansa alls, och istället har hörsnäckor i örat.

Att "hörsnäckespelarna" verkligen är förebilder och idoler i samhället, blir tydligt när man handlar på Hemköp, har bråttom men fastnar i en gång, på grund av att några kunder står där och proppar igen vägen, eftersom de egentligen är på Hemköp för att titta på film, inte för att göra matinköp (men de behöver ju förresten inte dansa samba i affären heller. Poängen är: gå inte i vägen för mig, jag ska hem).

https://www.youtube.com/watch?v=c0-ZhEkEFtA

Aber nicht. Ursäkta min franska men det var ett England som inte har imponerat speciellt under turneringen så här långt och som långt in i första halvlek spelade ett impotent anfallsspel. Ett England som spelade oavgjort mot USA i gruppspelet och vann två matcher som inte säger någonting om var England egentligen står, mot Iran och Wales.

Vi har sett överraskande resultat i vissa grupper men att England inte slår USA är svagt. Nio mål framåt ser bra ut i statistiken men det är sex mål mot Iran och tre mot Wales. Man släpper dessutom in två mål mot Iran. ett framåtlutat Senegal skulle kunna slå ut England och gå vidare i VM.

Kamerun lyckades att slå ett Brasilien som släppte ut sina avbytare på grönbete (läs Johan Linders utmärkta matchreferat här) men Ghanas Black Stars föll ihop mot ett Uruguay som var betydligt sugnare än Ghana på att gå vidare, även om de inte tog sig hela vägen, och förpassade Ghana till ett VM:s marginalanteckning.

Det afrikanska hoppet stod således till Senegal. I svensk media har det mesta om Senegal handlat om landets fotbollsstjärna Sadio Mané som inte är på plats. Trots att inte en enda av Aliou Cissés mannar spelar i någon, för svenskar, obskyr inhemsk liga saknas till stor del kunskap om spelarna. Då spelar de ändå till vardags i lag som Chelsea, Rennes, Everton, Milan, Anderlecht, Olympiakos, Monaco, Everton, Nottingham Forest, et cetera.

Efter fyra minuter dök matchen första riktiga farlighet upp när Boulaye Dia tar emot en passning från Pathé Ciss som snappat upp bollen efter att Senegal brutit ett offensivt försök av England. Dia är nästan förbi backarna men borde kanske ha provat ett tidigare avslut.

Sedan tar halvleken form.

England för och Senegal försöker täppa igen och ta hand om kontringar. Dock är England bättre och snabbare på att återvinna boll än senegaleserna. Det är ett styrkebesked som England visar och som kan vara det som avgör den första halvleken.

Ismaïla Sarr får ett läge efter att bollen via Stones arm studsat ner framför honom precis framför målvakten. Trots en tydlig hands och VAR blir det ingen straff för Senegal.

Filip Lamperuds utmärkta text om VAR (kan du läsa här) slutar i ett nej till VAR. Här kommer ett argument till, som tillägg till Filips. Vi har ingen aning om det var en hands eller något annat de kontrollerade för i situationen ovan. Beslutet: ingen straff, kan ha handlat om en eventuell fällning. Ytterligare ett exempel på VAR och dess tillkortakommanden.

Eftersom Sarrs läge dök upp efter en av flera svaga insatser i den engelska backlinjen blir England väldigt försiktiga och defensiva för en stund. Senegal fick tillfälle att ta över initiativet och bli mer offensiva.

I trettioförsta spelminuten hittade också Ismaïla Sarr fram till Boulaye Dia som tvingade Pickford till en reaktionssnabb enhandsräddning. Men med ett uppflyttat och utmanande lag hamnade Senegals backlinje för högt och exakt 38 minuter in i halvleken kom det första engelska anfallet i fart och Hendersons fot var sist på bollen som hamnade i nät.

https://twitter.com/vokethatipster/status/1599624396133388293

1–0 och Senegal försökte hitta tillbaka men engelsmännen hade nu förstått att det skulle gå med fart mot det senegalesiska försvaret och nu kom anfallen ett efter ett. När Bellingham också lyckades bryta en boll i fart fick Kane sätta 2–0 på kraft efter att ha blivit helt ren på tilläggstid och det var det sista som hände i halvleken.

Det var inte ett rättvist resultat sett till hela första halvleken men helt rättvist sett till hur England vågade växla upp mot ett Senegal som lyckades hota England när de var för försiktiga.

Andra halvlek på Al Bayt Stadium startade med tre förändringar i Senegal.  Aliou Cissé bytte ut tre av sina mittfältare mot två mittfältare och en anfallare i Bamba Dieng. En tydlig satsning offensivt och med fyrtiofem minuter kvar att spela och underläge med två mål något tvunget att göras. Inledningen av andra halvlek bjöd också på fotboll och fart. England spelade ut med ett helt annat självförtroende än i första halvlek. Senegal sökte lösningarna och en reducering som skulle kunna förändra matchen igen. Ett mål i det här läget skulle ge oss ännu en förändrad matchbild. Och det kom.

Målet. Phil Foden plockade, i fart, upp en boll som Kane tappat i en duell och drev bollen med sig på vänsterkanten.  När Kalidou Koulibaly mötte upp honom slog han passningen parallellt med mållinjen mellan benen på Koulibaly och framför målvakten till en Bukayo Sako som löpt sig till en målchans. En fot på bollen och 3–0 var ett faktum liksom spiken i kistan var ett faktum.

Hur kan man sammanfatta den afrikanska insatsen i detta VM? Marocko slås sannolikt ut av Spanien i sin åttondelsfinal och inget lag från Afrika kommer längre.

Ghana är fortfarande lite för tunna för att hoppas på mer än att ta sig vidare ur ett gruppspel än på några år. Kamerun är bättre än sitt resultat i detta världsmästerskap men kan inte heller tro på mer än en åttondelsfinal i VM-sammanhang inom snar framtid.

Senegal är bättre än England i trettiofem minuter av åttondelsfinalen i år men sedan räcker man inte till. Ett mål på någon av de inledande chanserna som man skapade hade kunnat förändra det men samtidigt saknar man styrka nog att vända en match på den här nivån.

Vad finns det bakom dessa nationer som vi kan få chansen att se och uppleva i nästa fotbolls VM? Ett av de bästa lagen i CAF Africa Cup of Nations 2021 var definitivt Nigeria. Nigeria blev utslaget redan i åttondelsfinal mot Tunisien men skall absolut inte räknas bort bland de afrikanska lagen. De skulle nästan garanterat ha kunnat konkurrera mer framgångsrikt än Ghana redan i detta VM.

Bakom Nigeria så har vi Egypten som Senegal slog ut på straffar efter 1–0, 0–1 i deras kvalificeringsmöten. Bakom dessa nationer ser jag inga riktiga utmanare. Afrika är på väg framåt och har varit på väg framåt i fotbollsvärlden i flera decennier nu. Men det är fortfarande en lång väg att gå till den absoluta toppen i världsfotbollen.

Där, i Flamengo, öser Pedro in mål, berättade kommentatorn på TV4, medan Flamengospelaren joggade in på planen, efter cirka 70 minuter.

Öste in mål gjorde Pedro dock inte mot Kamerun. Och "reservlaget" hade det inte lika lätt som det "ordinarie" laget som representerade Brasilien i de tidigare matcherna. Men dessa spelare, mot Serbien och Schweiz, hade inte heller haft det så lätt i början, utan hade ägnat cirka 70 minuter åt att ockupera motståndarnas planhalva, ackompanjerad av orkestern på läktarna.

Sedan, när det första målet kom, hade de dansat loss på slutet.

Lite av den varan var det i den här matchen också, förutom att det nya laget aldrig fick dansa loss. Till exempel berättades det i Expressen i deras matchreferat igår kväll, att Brasilien på tre matcher endast hade behövt "stå emot tre skott på mål."

Alla dessa skott mot eget mål hade kommit mot Kamerun. Ett av "skotten" var närmare bestämt en nick och kom i slutet av första halvleken, när ett inlägg från vänster seglade över Brasiliens mittbackslinje. Men Manchester Citys målvakt Ederson gjorde en svår och snygg räddning, skott eller nickar som studsar innan de avser att gå in, är alltid svårare att ta. Det kan inte heller vara lätt att vara målvakt i ett lag som aldrig får skott på sig. På den gamla goda tiden, i slutet av förra århundradet och millenniet, när Brasiliens storhet hade präntats in hos jordens människor, efter ett par gyllene VM-turneringar, skämtade man om att den spelare i Brasiliens lag, som var sämst på att dribbla, var den som "blev" målvakt.

Frågan är om man ens skämtade, på den tiden i alla fall?

Men lite mer ära än så får man nog ge Ederson, han är bra och han behöver vara bra, för i Manchester City får han fler än tre skott på sig under en match (dock får nog motståndarnas målvakter i Premier League, antagligen fler skott på sig än Ederson. På det viset liknar City det brasilianska landslaget).

Ett "skott" fick Ederson dock släppa förbi sig i matchen mot Kamerun och det var också på en nick, av den färgstarke Abubakar. Denna kalldusch kom efter två minuter av tilläggstiden och betydde ingenting, ifråga om Brasiliens möjlighet att påverka sitt öde i Qatarturneringen. Men hade brassarna haft "otur" hade det där 0–1-målet kunnat innebära att de kom tvåa i gruppen, eftersom Schweiz vid den tidpunkten hade 3–2 mot Serbien.

https://twitter.com/binnuut/status/1598950903683457024

Och vid "scenariot" 4–2 till Schweiz, hade Brasilien kommit tvåa i gruppen. Nu slipper man detta och får möta Sydkorea i åttondelen istället för Portugal.

I åttondelsfinalen, blir det antagligen inget "reservlag på planen, även om man, som sagt, inte behöver möta Portugal. Nej, nu ska det dansas samba, fram till finalen och även då och framför allt efter finalen.

Apropå att "dansa samba", gjorde min son mig uppmärksam på en sak under fredagskvällens tittande. Han frågade, medan "reservlaget" trummade på under den andra halvleken och försökte få hål på Kamerun, om Brasilien är det enda laget som spelar "artistiskt?"  Och han sa det inte för att han gillar Brasilien, han håller obegripligt nog på Argentina.

Jo, han har rätt. Och klack- och cykelsparkarna är inte heller bara för syns skull, de är till för att dyrka upp ett lag som alltid spelar lågt mot dem. Hade det här "reservlaget" fått spela ihop två matcher till, mot samma motstånd, hade de slagit dem med 5–0.

Men 0–1 slutade matchen, Brasilien vann gruppen ändå, Schweiz kom tvåa, Serbien och Kamerun åkte ut.

Notera 1

Om Brasilien går hela vägen och vinner finalen blir det ju självklart karnevalen i Rio. Fast knappast i Qatar, på grund av förbud mot lättklädda damer. Men apropå det, är det så att Qatar "ser mellan fingrarna" på lättkläddhet nu under VM? Modellen Ivana Knoll har "framträtt" det vill säga varit supporter, vid Kroatiens matcher, iklädd bikini, och knappt ens det. Vid ett berömt viralt "klipp", från sociala medier, ses lättklädda Ivana promenera trappan ner från sin läktarsektion, storögt iakttagen av en schejkklädd man som sitter med sin likaledes schejkklädde åttaårige son bredvid sig. Eftersom frugan var någon annanstans passade schejken på att filma den kroatiska modellen. Det påminner lite om när jag jobbade på en skola i Vårberg i Stockholm. De muslimska killarna i skolan kallade flickor som eventuellt visade urringning för "hora" när de pratade med varandra (gärna ville de också att andra skulle lyssna när de pratade, så att alla fick veta att de hade tagit ställning).

Men "tittade", det gjorde de.

https://twitter.com/PaulGoward/status/1598475844141584391

Notera 2.

Hur går det med Neymars fot? "En Guds son" som han kallar sig, sågs på bänken, under matchen mot Kamerun. Han fick dock aldrig bli inzoomad under något segermål, eftersom något sådant inte kom. Men han såg ändå någorlunda nöjd ut. Men "nöjd" är nog Neymar varje gång kameran vilar på honom.

Enligt Fotbollskanalen är Neymar "spelklar" sånär som på att han just nu har feber. Hans gigantiska "klumpiga" och stukade fot som visats på Instagram sedan förra torsdagen (Instagrams största succé någonsin) ska det sålunda inte vara några bekymmer med. När jag senast spelade fotboll och "fick" en sådan där fot, tog det månader innan jag var spelklar. Men det är klart, jag hade inget läkarteam som experimenterade med min fot, det var bara tränaren som rekommenderade "vila."

Jag hoppas dock att läkarna (eller är det trollkarlar som behövs) kan förminska hans fot, åtminstone i tid till finalen. "En Guds son" är saknad.

VM rullar vidare, gruppspelet börjar bli klart och flera lag är klara för åttondelsfinaler. Men skandalerna fortsätter brisera utanför planen, trots all kritik mot Qatar som värdland är det ändå en bra leverans av konflikter och märkliga händelser.

Tyskland bötfälls efter presskonferens

Tyskland inledde med att förlora mot Japan. Stämningen kring laget var kanske inte på topp, landet har trots allt ett favoritskap hängande över sig. Man rök dessutom i gruppspelet 2018, ett fiasko.

Inför matchen mot Spanien dök förbundskapten Hansi Flick upp själv på presskonferensen. Inga spelare var med, som brukligt är. Enligt det tyska förbundet handlade det om att den var förlagd till Doha, en längre resväg från lagets läger. Man ville få den flyttad, men det gick inte.

Kort och gott, bara Flick dök upp. FIFA såg inte med blida ögon på detta utan utdelade böter om drygt 100 000 kronor (10 000 euro).

En saftig summa givet att förbundskapten Flick, den viktigaste personen inför matchen, faktiskt var där. Å andra sidan är Qatar som mest nio mil brett. Att man tyckte det var för långt att åka kan mycket väl varit ett svepskäl för att låta spelarna vila från tuffa frågor.

https://twitter.com/iMiaSanMia/status/1596495607115431946

Ferri och Infantino

Den vanemässige planstormaren Mario Ferri var i publiken på matchen mellan Portugal och Urugay. Plötsligt sprang han in på planen, med en regnbågsflagga och budskapet ”rädda Ukraina” på sin t-shirt. Han hade också texten ”respekt för iranska kvinnor” på ryggen.

Han greps av polis men försattes på fri fot av polisen under natten. Han säger att han fått hjälp av FIFA-basen Gianni Infantino personligen. Symbolerna har förde fram var inte våldsamma, eftersom budskapet var fred. Han hyllar också den qatariska polisen, som behandlat honom bra.

Han medger också att han försökt ta sig in på planen i matcherna mellan Frankrike och Danmark, och Spanien och Tyskland. Båda gångerna misslyckades han. Nu är han avstängd från resterande matcher i turneringen.

https://twitter.com/Maps_Welsh/status/1597632898181763072

Man kan fråga sig vad som hänt om Mario Ferri sprungit in en gång till. Fast med betydligt mer politiskt inkorrekta budskap? Kanske en t-shirt med ”fuck prophet Mohamed” och helt ”Kalle Anka” på underkroppen?

Man kan spekulera i hur diskussionen då gått mellan Gianni Infantino och Qatars emir Tamim bin Hamad. Kanske något i den här stilen:

bin Hamad: Ookeyy, we make this go away, too. No problems mr Infantil.

Infantino (känd för att tala sju språk flytande) svarar: Thank you, danke schön, merci, salam allahu akbar! You will not regret this, your highness.

bin Hamad: Okey, yes but you will also deliver 20 million dollars in cash, okay? In safety box. Also include bottle of Tequila.

(Infantino i sina tankar): Va fan cuolo… scheisse..! Merda! Puta madre!

Infantion svarar: Yes of course, no problems you highness! Salam, allahu akbar! Grazie mille.

Kameruns bästa målvakt petas och skickas hem

Kameruns bästa målvakt stavas André Onana. Men, han är inte längre kvar i Qatar. Enligt uppgift skar det sig med förbundskapten Rigobert Song. Song ska ha sagt till Onana att byta till en mer traditionell målvaktsstil. Det kan man göra två tolkningar av.

Antingen var det en klassisk psykning, där syftet inte var målvaktsstilen i sig, utan att av någon anledning få Onana ur spel. Den andra tolkningen är att Song på allvar ville ha en ny målvaktsstil från Onana, mitt under brinnande turnering. Målvakter utvecklar i regel sin stil under många år, hundratals matcher och tusentals träningspass. Rörelsemönster nöts in i muskelminnet. Jo, man kan nog ändra vissa detaljer i spelet. Men inte hela stilen.

https://twitter.com/Ijey/status/1597233365006323713

Onana är dessutom tillfälligt avstängd från landslaget av disciplinära skäl, på begäran av Song. Som backas upp av det kamerunska fotbollsförbundet.

Kamerun har en chans att gå vidare från gruppen, om man slår Brasilien. Brasilien är i sin tur klara för åttondelsfinal, och lär lufta en hel del nya spelare i startelvan. Likväl, en mycket svår match för Kamerun. Frågan är hur petningen av Onana påverkat laget.

Onana har dessutom en häftig frisyr, som påminner om något som växer på ett korallrev. Den kommer också vara saknad i turneringen.

Senegal kommer att göra allt för att bevisa belackarna att de har andra planer än att lägga sig platt.  Aliou Cissé utnämndes av CAF till årets coach och Senegal vann inte bara Africa Cup of Nations 2021 utan var tvåa i turneringen 2019 (Africa Cup of Nations spelas vartannat år) och har under 2000-talet etablerat sig som en maktfaktor i afrikansk fotboll och ingenting tyder på att de tänker slå av på takten.

Öppningsmötet mot Nederländerna var snäppet bättre än Senegals västafrikanska kollegors premiärmatcher men det har visat sig minst sagt svårt att bedöma lagen efter deras premiärmatcher i detta VM. Förlusten kom sent i matchen. Det dröjde till matchminut 84 innan Nederländerna fick hål på Lejonen av Teranga. Enligt många ett misstag av målvakt Édouard Mendy men jag har inget att anmärka på Mendys insats vid Gakpos nickmål. Däremot är det Mendy som får ta på sig ansvaret för att han släpper ut returen till Davy Klaassen och 0–2 i nionde förlängningsminuten i andra halvlek.

Nederländerna vinner över Senegal. Nederländerna spelar oavgjort mot Ecuador. Senegal slår Ecuador. Vilket lag är egentligen bäst?

Mot Qatar gjorde Famara Diédhiou det viktiga 0–2-målet. Diédhiou var Senegals bäste målskytt under kvalet inför VM och har gjort 11 mål på 26 landskamper, vilket ger ett bättre snitt i landslagströjan än självaste Sadio Mané. Det kan vara viktigt att komma ihåg.

Målet mot Qatar kom på en fast situation, en hörna. Fasta situationer är något som Senegal har visat sig behärska mycket väl. Dessutom stod målvakten Édouard Mendy för ett par räddningar av absolut toppklass.

Så blev det då dags för ett direkt avgörande om vilka som skulle få följa med Nederländerna vidare från gruppen (för att Nederländerna skulle förlora mot Qatar fanns det ingen, knappast ens i Qatar, som trodde) på Khalifa International Stadium inför drygt 44 500 åskådare.

https://twitter.com/brfootball/status/1597652251450949634

Direkt efter att domaren hade blåst igång matchen tog Lejonen av Teranga hand om saker och ting från första sekund och det var kontrollerat halvleken igenom. Senegal spelade upp boll efter boll via kanterna vilket Ecuador inte hade några egentliga motmedel emot.

Senegal var också fysiskt dominanta över hela planen. De gånger som Ecuador försökte sig på att spela på offensiv planhalva var det närmast uteslutande på Senegals högerkant där Kalidou Koulibaly (nu i Chelsea) var stabil som en marmorkolonn och inte släppte någon förbi sig.

Ecuadorianerna lider ju tyvärr av den smärtsamma allergi mot närkontakt som många sydamerikaner och sydeuropéer drabbats av men senegaleserna hanterade behärskat de flera skrämmande scenarion. När de vid direkt hudkontakt med motståndarna fick se dessa lyfta rakt upp från marken och vända sig nittio grader för att sedan falla handlöst rakt ned i gräset behöll de ändå fattningen och tålamodet. De tänkte inte låta sig provoceras.

Framåt gav de snabba uppspelet via kanterna resultat när Ismaïla Sarr skar in i straffområdet med en fin löpning och var förbi sina motståndare. En sen Piero Hincapié blev tvungen att fälla Sarr, som själv tog hand om straffen.

Målvakten Hernán Galíndez åt höger och Ismaïla Sarrs straff närmast slickade stolpen på målvaktens vänstra sida. Galíndez kunde inte ha varit längre ifrån en räddning. En välförtjänt ledning för lejonen.

Oturligt nog hade jag valt att strömma matchen med svenska kommentatorer och trots att Senegal gick till anfall efter anfall, och Ecuador kände sig tvungna att bara rensa och slå bort bollar, babblade bisittaren Lotta Schelin oavbrutet om de fina offensiva trevliga Ecuador. Under en av Ghanas matcher försökte samma Schelin att uttala ordet ghananer. Det misslyckades vid båda försöken och hon fick till slut formulera om sig. Det råder antingen stora logiska brister i kommentatorernas resonemang eller är det bara ren okunskap. Och hur man kan resonera som att det landslag som rankas av FIFA som nummer 44 skulle vara något slags klar favorit mot den nation som är rankad som nummer 18 är ju direkt märkligt.

"Det här passar ju Ecuador bra" var kommentaren från bisittare Schelin efter 27 minuters speltid när Ecuador fortfarande hade problem att spela sig till senegalesisk planhalva och Lejonen av Teranga var det enda laget som skapade chanser. Hade detta varit radiokommentatorer hade jag trott att det var en helt annan match än den jag såg med mina ögon. Remarkabelt uselt och en närmast hallucinatorisk upplevelse.

Andra halvlek började med ett jagande Ecuador som tog initiativet. Ecuador behövde ett oavgjort resultat för att kunna gå vidare från gruppen och i sextiosjätte minuten kunde Moisés Caicedo raka in en boll på hörna. Plötsligt stod Caicedo helt utan bevakning och en senegales som stod som klistrad vid första stolpen omöjliggjorde att ställa någon offside. Det var en direkt svag försvarsinsats av Senegal. För mycket Teranga och för lite lejon helt enkelt.

I det följande anfallet fick Senegal en frispark som den kraftfulle mittbacken och kaptenen Kalidou Koulibaly resolut slog i mål efter att Ecuador inte orkat rensa bort andrabollen. 1–2 och Senegal klara för cup-stegen, där mycket kan hända.

Annars har det mesta som sagts om Senegal inför och under den här turneringen handlat om den spelaren som inte är här. Sadio Mané och hans skadefrånvaro har varit det hetaste ämnet runt Senegal. Att laget saknar den spelare som räknas som en av världens absoluta toppspelare under det innevarande året är naturligtvis en förlust. Totalt har Sadio Mané under sin landslagskarriär gjort 34 mål på 93 landskamper.

Fotboll är trots allt en lagsport och det Senegal har visat under sina bästa stunder i de tre första matcherna under VM är att de har en helhet. Fortfarande blir afrikanska lag bedömda för den brist på lagspel och hänfallande åt individuella prestationer som historiskt har varit deras signum. Nu när de visar upp en organisation i spelet som väl matchar andra kontinenters lag är omvärldens fokus på en enda spelares betydelse. Kapten Kalidou Koulibaly visade i matchen mot Ecuador att det finns ledargestalter att samlas kring. Jag både tror och hoppas att Senegal - Un peuple, un but, une foi - kan ge England en ordentlig kamp om fortsatt spel i dessa världsmästerskap. England som i internationella fotbollssammanhang är permanent överskattade kan mycket väl åka ut ur turneringen med Senegals benägna hjälp, även om spelbolagen anser att Senegals endast har drygt 16 procents chans att vinna.

https://twitter.com/goal/status/1597745221885911042

Matchresultat för västafrikanska lag

Matcher spelade till och med 30:e november

Senegal – Nederländerna 0–2

Qatar – Senegal 1–3

Senegal – Ecuador 2-1

Schweiz – Kamerun 1–0

Kamerun – Serbien 3–3

Portugal – Ghana 3–2

Sydkorea – Ghana 2–3

I afrikanska fotbollssammanhang är Kamerun sedan länge en etablerad, respekterad och framgångsrik fotbollsnation och man har vunnit Afrikas nationernas cup (Africa Cup of Nations/Coupe d'Afrique des Nations=CAF), senast 2017. Ifjol slutade man trea.

Det är Kamerun som har CAF:s andra pokal i evig ägo sedan de segrade i CAF tre gånger under perioden 1980–2000. En anledning till att CAF beslutade att den som vann tre gånger i stället för att behålla cupen få en kopia av densamma. Det är för övrigt Ghana som har den första cupen i sin ägo.

När det stod klart att Sadio Mané på grund av skada inte skulle kunna spela för Senegal i årets VM-turnering var det många sportjournalister här i Afrika som rankade Kamerun som det västafrikanska laget med störst chans att gå vidare till slutspel från sin grupp. I premiärmatchen mot Schweiz visade Kamerun upp en krampaktig och oförlöst aktion. Det var inte mycket som fungerade och det får väl anses vara talande för hur eländig situationen var att det var den kamerunfödde Breel Embolo som sänkte Kamerun och gav segern till Schweiz.

Då matchen mellan Schweiz och Kamerun flöt som en död fisk genom Rio dos Camarões lämnar vi den och går snabbt vidare till måndagens händelser.

Inför starten av Kameruns andra match på Al Janoub-stadion presenterades nyheten att förstemålvakten André Onana inte bara hade blivit avstängd kort före avspark till Kameruns andra match i VM utan närmare förklaring från lagledningen, utan till och med blivit hemskickad.

Truppen med turneringens snyggaste skägg visade redan från start att det här skulle bli en fotbollsmatch som inte liknade sömnpillret mot Schweiz utan att de okuvliga lejonen var här för att vinna. Den intentionen visade dock även Serbien.

Efter tio minuter sköt Aleksandar Mitrović en boll i stolpen med vänsterfoten efter några mycket fina aktioner på högerkanten. I sextonde minuten dansade bollen runt som en flipperkula i Kameruns straffområde efter att Kameruns backar misslyckas med att slå bort bollen. efter att ha skjutit varandra i huvudet och bara fått tåspetsarna på bollen kunde Kameruns backlinje se bollen dimpa ner framför fötterna, i skottläge och rakt framför mål, på Mitrović. Serben lyckas lika dåligt som motståndarna att få rätt träff på bollen och missade målet rejält från den perfekta position han har.

Två minuter senare kom Kamerun upp i anfall på sin högerkant och efter att ha nickat med sig bollen klev Pierre Kunde två steg in i straffområdet och avlossade ett skott som Serbiens målvakt enkelt kunde hantera. Avslutet var bra men Serbiens målvakt Marko Dmitrović stått ypperligt placerad för att styra ut bollen till hörna. En hörna som Kamerun inte lyckades förvalta.

I tjugoåttonde minuten kom det då, matchens första mål. På en fast situation.

Pierre Kundes hörna nickskarvades av Eric Maxim Choupo-Moting, via huvudet på Nicolas Nkoulou, ner mot bortre stolpen där Jean-Charles Castelletto kunde raka in bollen i mål. Ett viktigt mål och Castellettos första mål i landslagströjan. Man kunde nästan känna måljublet i Douala, Yaoundé och Bamenda. Förhoppningarna på de okuvliga lejonen är stora och framgångar betydelsefulla hemmavid. Innan den här matchen hade man förlorat sina senaste åtta matcher i VM-sammanhang.

Man kunde se en skillnad i hur man ville spela matchen mellan de två nationerna. Kamerunierna ville komma till målchans med snabba långpassningar som friställer spelare med målvakten samtidigt som serberna försökte spela sig in mer kontrollerat in i lejonkulan. Det blev dock ytterligare en fast situation som gav kvitteringen till 1–1. Dušan Tadić slår en frispark från som Strahinja Pavlović möter perfekt på huvudet efter att Choupo-Moting har gått upp för att nicka bort bollen men stått för långt ifrån Pavlović och blivit för kort.

Match-uret hade precis tickat över ordinarie tid och börjat räkna ned de sex minuternas tillägg och serberna firade som om de var på bröllop.

Men de behåller trycket och endast en minut och fyrtio sekunder efter kvitteringen slår Sergej Milinković-Savić in ledningen för Serbien efter att två nu kuvliga lejon har sprungit på samma boll och anfallare och gett Milinković-Savić utrymmet han behövde för att avsluta. Det var ett välplacerat skott från strax utanför straffområdet som straffade Kamerun.

Tilläggstiden tog Kamerun från en ledning till jagande lejon igen.

Andra halvlek började med ett Serbien, vars självförtroende nu var påtagligt, tog tag i spelet. 1–3 kom i femtioandra minuten efter ett anfall som avslutades med ett passningsspel värdigt ett sovjetiskt ishockey-landslag á la 1980-tal med Mitrović fot sist på bollen. Vad skulle inte detta göra med serbernas självförtroende? Skulle något kunna rubba dem nu?

Precis när jag hade börjat tappa mitt fokus och satt försjunken i tankar om hur det ens kan vara möjligt att det är Puma och inte Adidas som klär det serbiska fotbollslandslaget, och vad detta kan tänkas betyda för den serbiska folksjälen, kom det då. Bytet. Det efterlängtade bytet med stort B. Ut gick Martin Hongla och in kom den dokumenterade målskytten Vincent Aboubakar.

Aboubakar trollar. Löper sig fri och lurade sin back på ett sätt som fick Nacka Skoglund att slå glädjevolter på sitt moln i fotbollshimlen och sedan lobbar nummer 10 Aboubakar bollen över målvakten och 2–3 är ett faktum. Det dansades i Yaoundé igen.

https://twitter.com/El_Futbolesque/status/1597202672335323136

Nämnde jag bytet med stort B?

Jag tror bestämt att jag gjorde det. Mindre än tre minuter efter sitt mål springer han sig fri igen, Vincent Aboubakar. Choupo-Moting löpte med på vänstersidan fort han bara kunde och Aboubakar passar Choupo-Moting som bara behövde dundra in kvitteringen. 3–3 och jag såg röd-grön-gula kvinnor gråta på läktaren. Av glädje. Målet kom också till efter ett lysande exempel på Kameruns spelidé. En back vann tillbaka bollen utanför eget straffområde och drev den tio femton meter innan den långa uppspelspassningen mot en anfallare. Två tillslag – sedan mål.

Vincent Aboubakar som slog in den avgörande bollen i CAF 2017 och vann skytteligan i samma turnering 2021 med åtta mål på sju matcher. Med honom på fotbollsplanen växte självförtroendet på kamerunierna förbi serbiernas dito. Plötsligt vaknade samtliga okuvliga lejon och vågade göra lite mer individuellt med bollen.

Vi blev bjudna på högklassig fotbollsunderhållning och för att Kamerun skall kunna gå vidare från grupp G behövs bara att de okuvliga lejonen besegrar Brasilien och att Serbien vinner mot Schweiz med samma marginal. Då går Kamerun vidare på målskillnad. Det låter ju inte omöjligt om än svårt. Väldigt svårt.

Matchresultat för västafrikanska lag

Matcher spelade till och med 28:e november

Senegal – Nederländerna 0–2

Qatar – Senegal 1–3

Schweiz – Kamerun 1–0

Kamerun – Serbien 3–3

Portugal – Ghana 3–2

Sydkorea – Ghana 2–3

Det som är nytt är att de muslimska lagen också "ber", eftersom de nu befinner sig på hemmaplan, i Qatar, ganska nära Mekka. De muslimska lagens ritualer är dock väldigt tidsödande och "kollektiva", lite pretentiösa och helt utan självironi. De borde bestraffas, ungefär som man bötlägger spelare som tar av sig tröjan när de jublar.

Det lag utan Neymar som ställde upp mot Schweiz, på Stadium 974-Ras Abu Aboud i Doha, var inte helt utan talang det heller. Men de hade allt att bevisa, utan sin "Guds son" och det knöt sig lite till en början. Ja inte bara "början”, det knöt sig ända till den 83:e minuten, då Casemiro gjorde ett sådant där mål som var som taget från 1982 (eller förresten, som taget från vilken brasiliansk samba-VM-turnering som helst).

Brasilien sågade sig då igenom Schweiz försvar med så mycket fantasi som krävs mot ett lag som spelar med 10 man i försvaret (plus målvakt förstås) och Casemiro avslutade med ett typiskt brasilianskt "svårt" skott, som, om det varit någon annan än en brasilianare, inte ens hade varit en målchans.

https://twitter.com/RoyShalevv/status/1597288579042250752

Sedan återstod cirka 15 minuter av matchen och då släppte allt, hela laget blev plötsligt Neymar, man vände ut och in på sina kroppar, på brasilianskt manér, orkestern började spela, Schweiz försvar rämnade och tröttnade och det kunde blivit några mål till på dessa minuter.

Det är för övrigt alltid lustigt att se Brasiliens sätt att spela mot allt motstånd, förutom mot möjligen Italien eller Frankrike. De spelar ett slags ishockeyns "powerplay" och motståndarna bildar, som Schweiz gjorde i den här matchen, en försvarsring som myskoxar gör mot vargar när vargarna ska försöka komma åt deras sårbara ungar. Och sedan är det en kamp i 90 minuter om ungen ska mista livet. Och oftast blir resultatet, med den här analogin, att flera ungar mister livet, d.v.s. det blir fler mål.

Det är i varje fall inte tal om att myskoxarnas ring ska skingras och att motståndarna ska våga sig på att anfalla. Inte ens när man, som in den här matchen, efter 80 minuter har fått hål på motståndarna, vill man försvara sina tre poäng på något annat sätt än att göra fler mål.

Några exempel på fler konstnummer än målet i matchen mot Schweiz var när brassarna i slutet av matchen, efter 1–0-målet slog en lång uppspelspassning genom mittfältet och ända upp till anfallet, där någon (jag tror Vini Junior) vrickade 60-meterspassningen åt sidan till sin fristående lagkamrat som dock inte gjorde mål (bara tack vare uppoffrande försvarsspel av Schweiz den gången).

Och Brasilien är nu klara för åttondelsfinal, naturligtvis. Viktigare för den månghövdade gulgröna sambapubliken (som för övrigt var bedövande mäktig och stor, varför skriver Expressen alltid inför matcherna att "publiken sviker", innan de stackarna har hunnit sätta sig? Men det är väl ungefär av samma anledning som man skriver att "slutet är nära för klimatet" när det är femton grader varmt i slutet av november, man "ska" säga det som journalist för att få fast anställning) var dock antagligen att segern vittnade om att det här laget kan förlösa dem (och sig själva) senare i turneringen.

De kanske till och med kan klara sig utan "Guds son." I och med den här matchen blir Neymar mer en bonusattiralj i turneringen. Men ingen dålig sådan, naturligtvis, om bara hans bowlingklot till fot på Instagram, kan smalna lite.

I grupp G i övrigt, blir det en match mellan de tre återstående lagen om andraplatsen. Schweiz har 3 poäng, Serbien och Kamerun har 1 vardera eftersom de spelade 3–3 tidigare idag. Kamerun lär få svårt, eftersom de spelar nästa match mot Brasilien och Serbien och Schweiz har bägge avgörandet i egna händer (har man inte alltid det?) eftersom de, i händelse av vinst mot varandra, kniper den platsen.

Tabell grupp G 

Brasilien 3:0   6p

Schweiz 1:1   3p

Kamerun 3:4 1p

Serbien 3:5   1p

Vid lika poäng efter sista omgången avgör målskillnad.

Notera 1:

Apropå "bowlingklot", vad har hänt med gamle Ronaldo, han satt och log på läktaren tillsammans med demonlaget från 2002, när Casemiro strutade in 1–0? Han såg ut att väga 200 kilo, man får hoppas att inte småungar fortfarande springer ut efter Brasiliens matcher och "leker Ronaldo." Då springer de direkt till Macdonalds.

https://twitter.com/ESPNFC/status/1597364916494782465

Notera 2:

"Stadium 974-Ras Abu Aboud", kvällens matcharena, är inte det ett fantastiskt namn på ett fotbollsstadium? Kan inte IFK Värnamo få låna namnet och ersätta det lite hemvävda "Finnvedsvallen" med detta storslagna namn till nästa säsong? Det kan få invandrargrupper att slå ur hågen att de ska skjuta på varandra och gå på fotboll i stället.

Det är hursomhelst inte ett märkligare namn på en svensk arena än "Monitor Erp Arena" i Gävle (Brynäs hemmaarena, gamla Gavlerinken) eller "Eleda stadium”, MFF:s hemmaplan. Vem uppfann postmodernismen?

I premiärmatchen mot självaste Portugal, en svår motståndare för vilken nation som helst, ställde Black Stars upp med en defensiv och bakåtlutad 5-4-1-uppställning plus Lawrence Ati-Zigi längst där bak mellan stolparna. Med den defensiva uppställningen var det lovvärt att se att man startade matchen med att pressa de portugisiska motståndarna högt upp i banan. Det var tydligt att taktiken var att låta Portugal äga boll men att försöka göra det svårt att tränga igenom försvarsmuren som höll sin uppställning disciplinerat genom matchen.

När Ronaldo i åttonde matchminuten tog emot en passning som skar igenom försvarsmuren och friställde honom med målvakten hade den unge keepern redan läst spelet och möte Ronaldo innan denne hann komma i läge för avslut. Zigi gjorde sig stor och avvärjde situationen.

Efter det anfallet tog Black Stars ned pressen en bit i banan och gjorde sig därmed ännu tätare och svårare att komma runt eller igenom.

Sjundeplatsen i VM 2010 i Sydafrika är som sagt Black Stars bästa internationella resultat här långt och då gick man vidare från gruppspel efter att ha kommit tvåa i sin grupp efter Tyskland. Om man gör en jämförelse mellan de grupper Ghana spelade i då, 2010, och nu, 2022, finns det vissa likheter.

Grupperna består av en stark favorit. Då Tyskland, nu Portugal. Sedan tre lag där vilka resultat som helst egentligen är rimliga på förhand. 2010 räckte det med en vinst (mot Serbien), en oavgjord (mot Australien) och en förlust mot Tyskland för Black Stars att ta sig vidare på målskillnad.

Första halvleken mot Portugal kanske inte kommer att bli kvar i minnet som en av de bästa fotbollsmatcher man har sett men det ju allt som oftast faktum i de första omgångarna av världsmästerskapen. Lagen skall hitta sin rytm och acklimatisera sig. Ghanas taktik fungerade genom första halvlek och man höll Portugal borta från egentliga målchanser. Man visade upp ett samlat lag och det var imponerande att se att varje enskild spelare i Black Stars stod upp för sig i de individuella duellerna med portugiserna.

I 33:e minuten lyckades Black Stars vid ett av sina få försök att bryta igenom framåt att skapa en hörna. Mohammed Kudus, med klubbtillhörighet Ajax, slog en helt godkänd hörna som Baba Rahman förvaltade till en chans. De få offensiva tendenserna under halvleken visade att Black Stars mycket väl kan hota sin motståndare. Inte minst Kudus hårda skott kan komma att ställa till det för motståndarna under återstoden av turneringen. I sin iver att se till att hålla matchen mållös till pausvilan drog dock Mohammed Kudus på sig ett onödigt gult kort när han för sen in i en duell om en hög boll sträckte fram sin fot i vägen för den portugisiske spelaren som var på väg att slå bort bollen. Portugisen träffade med full kraft på undersidan, och därmed dobbarna, på Kudus skor och den dåliga timingen bestraffades.

2010 gick Black Stars vidare från sextondelsfinalen mot USA med vinst i övertiden, för att möta Uruguay i kvartsfinalen. Matchen gick till ett straffavgörande där Uruguay gick segrande ur striden, men en sjundeplats måste absolut ses som en ordentlig framgång för nationen. I år har man chansen att ta revansch mot Uruguay redan i gruppspelet vilket skulle ge laget självförtroende inför utslagsrundorna i slutspelet. Man kunde med lite hjälp från fru Fortuna ha kunnat nå en kvartsfinal redan i VM 2006 i Tyskland om man nu inte hade fått Brasilien som motståndare i sextondelsfinalen.

Den svarta stjärnan på Ghanas landslagsuniform har funnits med sedan landets självständighet 1957 och har blivit en symbol viktigare än färgerna på landets flagga för att symbolisera Ghanas fotbollslandslag. The Black Star Line var ett skepparrederi lett av bland andra Marcus Garvey för att vara ett redskap för gods och personer i ”Back-to-Africa”-rörelsen. ”Black Star Liners” anses av vissa kännare vara 1970-talets viktigaste reggae-låt. Skriven och framförd av Fred Locks kunde den göra ”Back-to-Africa”-rörelsen känd för en helt ny generation.

Turneringens yngsta trupp gick ut till andra halvlek med till synes gott mod. Det finns enorma mängder talang i Ghanas trupp men avsaknaden av erfarenhet av att spela på högsta internationella nivå lös emellanåt igenom. Man får ta i beaktande att flera av truppens utlandsproffs ännu spelar i olika andraligor runt om i framför allt Europa. Två spelare i truppen spelar kvar i Ghana Premier Leauge. Trots detta var det veteranen i sammanhanget, André Ayew, spelandes i All-Sadd – Doha, som drog på sig Black Stars andra gula kort för kvällen.

Femtiofem minuter in i matchen började de portugisiska spelarna dra nytta av de unga ghananernas brist på erfarenhet. Efter att ha lärt sig att ingen spelare i Black Stars tänkte flytta på sig eller vika ner sig i en närkamp började portugiserna falla som höstlöv i närkamperna. Något som fungerade för att stoppa spelvändningar och i stället få frisparkar till sin fördel.

Taktiken att låta Portugal äga bollen (62 procent bollinnehav) men stänga spelytorna höll fram till sextiofemte minuten då Ronaldo ånyo löpte sig till läge och fick en perfekt passning. När mittbacken Mohammed Salisus fot var hundradelen för sen för att nå bollen och i stället fällde Ronaldo var straffen ett faktum.

En straff som Ronaldo slog högt och hårt vilket inte gav målvakten Zigi en chans att göra någonting åt den trots att han läste Ronaldo rätt och slängde sig åt rätt håll.

Ghanas taktiska dispositioner förändrades efter målet och man började att utnyttja sina individuella talanger inom ramen för sin spelidé och i sjuttiotredje minuten löpte Kudus igenom från vänstersidan in mot målområdet och fick fram en boll som André Ayew kunde sätta rakt i mål.

Då både Kudus och Ayew hade dragit på sig varsitt gult kort byttes båda spelarna ut direkt efter målet i ett dubbelbyte.

Uppenbarligen ville man inte riskera att få någon av spelarna utvisad och med bara en kvart kvar att spela av matchen trodde man sig kunna hålla oavgjort till avblåsningen. Kanske var det ett ogenomtänkt beslut? Kanske var det de oerfarna spelarnas brist på fokus, att det direkt bytena var genomförda stod 2–1 till Portugal och endast två minuter senare stod 3–1?

I det här skedet såg beslutet om bytena ut som en taktisk missräkning som skulle kunna kosta laget deras självförtroende in i nästa match. Otto Addo har hyllats för hur långt han har tagit detta oerfarna lag men nu såg det ut som han hade tagit ett rejält felbeslut.

Men Black Stars tänkte inte ge upp och att byta in Osman Bukari i stället för André Ayew resulterade i åttionionde minuten i en reducering.

Målet var inte helt olikt Ghanas första. Ett pass från backposition upp till offensiv vänsterkant, denna gång till backen Baba Rahman som gjorde en offensiv löpning och vann sin duell. Sedan en ballongpass över försvarande backar parallellt med mållinjen där Osman Bukari kunde sätta huvudet på bollen rakt i öppen bur.

I den absoluta matchavslutningen lurade Iñaki Williams bakom Portugals målvakt och kunde stjäla bollen av denne när han rullade den framför sig för in inspark. Hade inte Williams halkat i situationen hade de helt enkelt kunnat stjäla sig till ett mål och fått en välförtjänt poäng med sig. Nu får Black Stars samla sig efter förlusten och se tillbaka på vad de gjorde bra i den här matchen. Det var pass bra att jag tror att de tar sig vidare från gruppen i ytterligare ett VM.

Matchresultat för västafrikanska lag

Matcher spelade till och med 26:e november

Senegal - Nederländerna 0–2

Qatar - Senegal 1–3

Schweiz – Kamerun 1–0

Portugal – Ghana 3–2

När brassarna vann mot Italien med 4-1 1970 i Mexiko, befann jag mig i sällskap med Enrico Balzano och hans söner och svenska fru. Balzanos, från Italien (och Hökarängen), var min pappas sommarstugehyresgäster och vi hade nu bänkat oss för att se finalen framför en sådan här tv-apparat, någonstans långt ifrån Brasilien. Nämligen i Balzanos lilla sommarstuga, utanför Knivsta, i Sverige.

Enrico grät lite mot slutet, för även om Italien hade hållit ställningarna fram till början av andra halvlek, hade brassarna haft lekstuga mot slutet. Eftersom ännu fler på jordklotet vid det här laget hade fått tv-apparater, sedan Brasiliens senaste VM-guld, 1962, blev det här kvällen det slutgiltiga genombrottet för Brasilien som världens kelgrislandslag.

Ytterligare hjärtan sattes i brand 12 år senare, 1982, i Spanien.  Nu fick tittarna ta del av Eders och Zicos omöjliga frisparkar och Sokrates passningar. En annan ingrediens i cirkus Brasilien hade också tillkommit, en sambaorkester som stod på läktaren och spelade i varje match (orkestern efterhärmades av Hammarby, som med sitt Hägersten Hot Heaven, hjälpte sitt lag fram till final i allsvenskan det året, där man dock åkte på torsk mot IFK Göteborg).

Brasilien dansade dock, under VM 1982, samba lite för mycket i kvartsfinalen mot finalmotståndaren från 1970, Italien, och åkte ut ur turneringen med resultatet 2–3 (tre gånger drällde Brasilienförsvaret med bollen långt ner i eget område, tre gånger straffades man skoningslöst av Italien och deras Paolo Rossi. Så får vi på en gång, mitt i Brasilienyran, utnämna Italien till världsmästare i att kontra).

Det skulle dröja ända till 1994 i USA, innan Brasilien vann igen. Men då hade laget, enligt somliga av sina fans, tightat till sitt försvarsspel och spelade tråkigt. Sådant gillades inte av "sambaorkestern" på läktaren, (d.v.s. Brasiliens "riktiga” fans).

Det var "fusk."

Men man slog ändå Italien (vilka annars) i finalen, på darriga ben, via straffsparkar.

Trots att Brasilien inte har vunnit VM fler än fem gånger på ungefär 70 år, är det i fotbollssocieteten (om man med denna inkluderar alla fotbollsintresserade och inte bara journalister och tyckare) alltid en fråga om när bucklan ska "komma hem" igen.

Senast den "kom hem" var, i skrivande stund, 2002, när VM gick i Japan och Sydkorea. Efter problem att överhuvudtaget kvalificera sig till detta VM, och många tränarbyten, blev den fotbollstokiga nationen till slut frälsta i finalen (2–0 mot Tyskland) av en viss Ronaldo, som hade god hjälp av Ronaldinho och Rivaldo (de tre r:en).

Ni som minns speciellt Ronaldinho, förstår att sambafotbollen nu hade återvänt till landslaget (och därmed orkestern på läktaren).

Succélaget från 2002 byggdes under åren därpå med fler fenomen, som Kaká, Robinho och frisparksspecialisten Roberto Carlos och blev ett demonlag. Men i VM 2006 åkte demonlaget ut i kvartsfinalen (Frankrike 0–1).

Traditionen att "inte vinna VM" fortsatte vid nästa VM i Sydafrika, 2010, (ut i kvarten mot Nederländerna) tills det då, 2014, var dags för Brasilien själva att arrangera VM.

Då skulle väl ändå segern komma? Brasilienfans som jag själv höll andan.

Det gjorde inte heller något att det storartade laget från första halvan av tvåtusentalet hade pensionerats, för Brasilien tillverkar alltid nya Ronaldinhos och Kakás. Utöver normala brasilianska stjärnor hade man till detta hemma-VM, dessutom fått fram en spelare som även med brasilianska mått var omänsklig: Neymar.

Man skulle kunna tycka att det var paradoxalt att Brasilien, med en sådan spelare vid rodret, i sitt hemma-VM, förlorade med 7–1 mot Tyskland i semifinalen. Men Neymar var skadad i själva matchen mot Tyskland. Och möjligen var det också så att han, i likhet med Maradona i Argentina, tog lite för mycket plats på planen i turneringens början och lät de andra "titta på." För när han väl var borta (skadad) var det precis det som hände med laget i Tysklandsmatchen. De tittade på, inte när Neymar spelade utan när Tyskland gjorde det.

Nu har det gått åtta år sedan denna apokalyps inträffade, och frågan är, som vanligt inför ett VM, om det är dags nu igen, 20 år efter 2002?

https://twitter.com/StoolFootball/status/1595810995720650753

Jag har just bevittnat premiärmatchen mot Serbien, på Lusail Stadium i Qatar, och mitt svar är "ja." Fotbollsfabriken Brasilien har spottat ut nya stjärnor igen och den här gången heter de Vinicius Junior, Danilo (inte helt ny) och Richarlison, för att ta några smakprov. Det är dock ingen tillfällighet att dessa utgör smakprov när man utvärderar matchen mot Serbien. För de gjorde saker som jag mindes från matchen.

Efter en trevande första halvlek (0–0) där Brasilien passade i sidled och möjligtvis blixtrade till ibland, bland annat en gång när duracellbatteriet Vinicius Junior ryckte sig rakt inåt mål från hörnflaggan, men där hans inspel missades och en annan gång när samme Junior "fore-checkade" sig till en chans genom att störa siste utposten i Serbien, varpå det sista skottet gick rätt på målvakten, började sedan det "gamla Brasilien" komma i gång i början av andra halvlek.

Kanske väckte till exempel Danilos patenterade brasilianska oväntade skott i stolpen efter tio minuter av andra halvlek, fyrtio år gamla minnen hos den äldre delen av den stora brasilianska publiken på Lusail Stadium? Möjligen tänkte de, som jag själv, på Eders frispark mot Argentina (tror jag) 1982, som ringlade sig som en orm in i mål från mitten av planhalvan?

Strax därpå kom också det första målet av Richarlison. Och även om detta inte var lika spektakulärt som hans andra mål lite senare, så var förarbetet typiskt traditionellt brasilianskt. Och då var det "gamle" Neymar igen (31 år närmare bestämt) som tycks må bra och bli den vanlige trollkarlen igen, varje gång han får på sig rätt utstyrsel, nämligen de blågula, brasilianska dräkterna. Och han var inte så gammal att han inte i den 62.a minuten kunde rycka från stillastående på en ganska begränsad yta, röra om i Serbiens försvar, och transportera bollen till en lagkamrat som sköt, varpå målvakten räddade men returen rakades in av Richarlison.

Samme Richarlison gjorde inte långt senare 2–0, på en slags halv cykelspark, ett mål som fick Aftonbladet att prata om VM:s vackraste mål.

https://twitter.com/jzrproductions/status/1595882162943053824

Nja, vänta lite med sådana utmärkelser, Richarlison, Neymar och de andra har inte pratat färdigt riktigt ännu. Apropå Neymar så utgick han när det var ett 20-tal minuter kvar. Just nu vet jag inte om orsaken till hans uttåg var skada. Men även om det är så, eller om Neymar skulle behöva avsluta turneringen i icke spelbart skick, tvivlar jag på att Brasilien skulle klappa ihop. Efter att ha sett den här matchen.

2–0 slutade den. Ja, nu ska bucklan hem.

Matchfakta
Brasilien - Serbien 2–0 (0–0)
Mål: Richarlison 62, 73
Arena: Lusail Iconic Stadium, Lusail
Publiksiffra: 88 103
Domare: Alireza Faghani, Iran

https://twitter.com/ESPNFC/status/1596094687714037760

Det är inte bara på planen det händer grejer i Qatar. Fansen berövas tillgången till öl på arenorna. Engelsmännen klär sig som brukligt som korsriddare, men det kan bli slut på det med. Och hur gick det för de malliga tyskarna, med sin kupp inför matchen mot Japan? Dessutom granskar vi qatariernas sammansvetsade klack.

Den fejkade klacken

Det har skrivits mycket om allt som är konstlat med Qatar och VM. Man har kunnat misstänka att landet inte har någon genuin fotbollskultur, vilket blev pinsamt tydligt i premiärmatchen mot Ecuador.

Den väl sammansvetsade klacken på ena kortsidan visade sig vara ett resultat av ett träningsläget i Libanon. Ultras Supernova från Nejmeh tränade qatarierna i hur man sjunger, klappar och rör sig i takt.

https://twitter.com/OCantoOficial/status/1594665108948619266

Matchen slutade för övrigt med 2–0, vilket är första gången i VM:s historia som ett värdland förlorar.

Ölen som uteblev

I fredags kom beskedet som alla europeiska fans bävat för, öl förbjuds på matcherna i VM. Det amerikanska märket Budweiser stämmer FIFA på 470 miljoner kronor, då man laddat upp med enorma mängder öl som nu inte får säljas.

Kanske var detta en tjänst från den islamistiska staten Qatar till världens ölkonsumenter. Budweiser är precis så blaskig och amerikansk som ryktet säger. En huvudingrediens är ris, vilket man sällan får i öl av bättre slag.

Dessutom har man haft varumärkeskonflikter med tjeckiska bryggeriet Budweiser Budvar från České Budějovice, en stad som på tyska kallas Budweis. Beroende på vilket land kan alltså helt olika öl säljas under namnet Budweiser.

Den amerikanska ölen Budweiser var i grunden en tjeckisk lager, skapad av tyska invandrare i St Louis. Men smakskillnaden mot det tjeckiska originalet får sägas vara anslående.

https://twitter.com/Budweiser/status/1593893410062143488?

Öl får dock säljas på visa speciella områden som fansen har tillgång till, men inte inne på matcharenorna. Det är oklart om förbudet påverkar Budweisers försäljning i övrigt, men man kan alltid hoppas.

Tyvärr är Budweiser officiell ölleverantör till VM i USA 2026 också.

Kors i taket

Dessutom verkar det som engelsmännens traditionsenliga korsriddarkostymer kan bannlysas från arenorna.

Det krävs både mod och humor att åka till ett islamiskt land och bära denna utstyrsel. Kanske var ölförbudet en säkerhetsåtgärd av myndigheterna för att inte engelsmännen skulle få för sig något.

Å andra sidan är den nuvarande påven för vek för att ta tillfället i akt och utlysa ett korståg igen. Något vidare stöd från den politiska adeln i Europa skulle man heller inte kunna förvänta sig.

https://twitter.com/Bob_cart124/status/1595558511697661959

Kuppen som gick snett

Tyskland gjorde en gest med handen för munnen på lagfotot innan avsparken mot Japan. Detta som en symbolisk protest mot FIFA, som förbjudit lagkaptenen Manuel Neuer att bära kaptensbindeln med mottot One Love på. Bindeln ska markera mot Qatars brist på mänskliga rättigheter.

https://twitter.com/Tam_Khan/status/1595516913819475980

Matchen förlorade Tyskland oväntat med 2–1, då japanernas Takuma Asano avgjorde med ett solomål i 83:e minuten. Inte VM:s största skräll, men likväl ett resultat som sätter tyskarna under hård press att vina båda sina återstående matcher. Annars blir det som 2018 då man åkte ut redan i gruppspelet.

Även Belgien hade velat ha armbindeln på sin lagkapten. Landets utrikesminister Hadja Lahbib bar den symboliskt, och sågs på läktaren tillsammans med FIFA-presidenten Gianni Infantino. Det favorittippade Belgien vann med nöd och näppe med 1–0 mot Kanada.

https://twitter.com/lesoir/status/1595498524560457729

Schweiz lagkapten Granit Xhaka valde att i stället respektera reglerna i turneringen, och inte upprepa tyskarnas kupp. Alpnationen slog Kamerun med 1–0.

Tysklands lagkapten Neuer har efter förlusten ändå sagt att ”FIFA aldrig kommer tysta oss”. Vi får se hur det blir med den saken, men man bör även visa sportsliga resultat, och inte bara ta billiga poänger.

https://twitter.com/ianbremmer/status/1595467097588568077

Henrik Stenson spelar den saudiska golftouren LIV. Ett rätt beslut? Det råder det delade meningar om. Saudiarabien är en islamistisk diktatur, som saknar demokrati och mänskliga rättigheter. I en intervju i SR frågar han var gränsen går. Han har spelat i Kina under 20 års tid, även det ett land som kontinuerligt får kritik för brott mot mänskliga rättigheter.

Beslutet att spela i Saudiarabien ledde till att Svenska golfförbundet bröt med Stenson. Enligt obekräftade uppgifter blir Stenson 500 miljoner kronor rikare efter tackat ja till LIV-touren.

En annan som fick utstå hård kritik är basketspelaren Jonas Jerebko. Han är en ikon inom svensk basket och den som lyckats bäst i NBA. Han spelade 2019 till januari 2021 i Khimki i ryska ligan. Han gick sedan utan klubb fram till 30 mars 2022 då han skrev på ett korttidskontrakt med CSKA Moskva. Ett beslut som upprörde många, då den ryska invasionen av Ukraina bara var en månad ung.

Jerebko har varit fåordig om flytten, men säger att han fick chansen att fortsätta sin karriär i CSKA, som är kända för sin professionalism. Det är också så jag tror man får tolka situationen. Som nybliven 35-åring, och utan spel i ett år, var det ett gyllene tillfälle. Hade han tackat nej kanske karriären definitivt varit över, om han inte valt att spela i en betydligt sämre liga och för betydligt lägre lön. Sedan kontraktet med CSKA löpte ut har han ännu inte skrivit på för en ny klubb.

Det pratas även om att vissa svenska atleter kommer bojkotta skid-VM i Planica i december. På grund av att ryska och vitryska åkare kan komma tillåtas i tävlingen igen. Helt klart är att ryska idrottare fortfarande får många att se rött, och så lär det fortsätta tills freden är ett faktum. Då tror jag att deras idrottare kommer släppas in igen, även om det kommer att gnisslas.

Det lyftes en hel del kritik mot Kina under det senaste vinter-OS som gick i Beijing. Kort sagt, det kommer hela tiden kritik mot Kina. Men en total bojkott likt den av ryska atleter sker inte.

Märkligt nog har det inte varit någon kritik mot Truls Möregårdh. Den 20-åriga jättetalangen i bordtennis tävlade nyligen i Kina. Han gick till semifinal i WTT Champions i Macao, vilket gav honom 200 000 kronor i vinstpengar. Nu väntar nästa tävling i Xinxiang, vilket ger 250 000 bara för att kvalificera sig. Ytterligare elva miljoner kronor finns i prispotten om han kommer topp 16, vilken man får anta då han är rankad som nummer tre i  världen på herrsidan.

En anledning är att man inte kommer få samma politiska uppbackning. Sverige är inte i krig med Kina och vi har betydande handelsavtal och relationer som måste vårdas. Jo, kritik riktas för saker som sker där. Folkmordet på uigurer och fängslandet av Gui Minhai. Men betänk då att det aldrig på riktigt förstör viktiga avtal. Våra politiker håller sig inom vissa ramar.

Sport washing är ett begrepp som används för att beskriva hur suspekta stater använder idrott för att förbättra sitt rykte.

Fotbolls-VM arrangeras av Qatar, ett land som fått mycket kritik. Men vi har redan i åratal sett landets logga på bröstet på stjärnorna i klubbar som FC Barcelona, Roma och PSG. Då i form av Qatar Airways, det statliga flygbolaget som sponsor.

Ett annat tydligt exempel var Atletico Madrid som 2012 till 2014 hade "Azerbaijan Land of Fire" på sina matchtröjor. Oförblommerad reklam för staten Azerbaijan.

1936 arrangerades OS i Berlin. Idrottsvärldens blickar vändes mot Tyskland, där Hitler blivit rikskansler tre år tidigare. 1980 anordnades spelen i Moskva, tio år innan Sovjet föll. 2008 i Beijing, den kinesiska diktaturen fick en PR-vinst.

Känslan är dock att många i elfte timmen insett vad som nu är på väg att hända. Det handlar inte bara om VM och OS, utan om stora delar av europeisk elitidrott som översköljs med pengar från oljestaterna och andra utländska ägare. Nu är skurkstaternas pengar väl investerade i europeisk idrott.

I Sverige är vi ändå hyfsat förskonade, eftersom vi inte har några toppligor inom någon större idrott. Men som jag tagit upp i en krönika kan det påverka oss i alla fall. Vill allsvenska lag tävla i europeiska turneringar kan vi avkrävas att införa VAR, videodomare, tror jag.

Hade svenska fotbollslandslaget kvalificerat sig till Qatar-VM hade det höjts kritiska röster. Men det hade aldrig kommit på tal om att landslaget skulle bojkotta turneringen. En stark anledning är att SvFF numera är under hård ekonomisk press, och behöver pengarna. För att förtydliga detta kan man betänka att man under den senaste landslagssamlingen valde att träna på Stockholm stadion. Det var för dyrt att träna på hemmaarena i Solna.

Pengar är alltså en mycket viktig faktor.

Vad det gäller fotboll funderar jag på om det inte i grunden är den kommersialiserade, moderna fotbollen det är fel på. Med fri rörlighet för spelare och möjlighet till utländskt ägande kommer sporten förändras. Att vissa ligor och klubbar blir allt bättre och drar ifrån sportsligt och ekonomiskt går hand i hand med investeringar från tveksamma länder.

Många som under de senaste tio till tjugo åren pratat sig varma om Premier League, La Liga och Champions League inser nu vidden av problemet.

Lösningen

Det finns ingen lösning. Alla större sporter är integrerade över jordklotet. Skulle Sverige införa strikta regler för sina idrottare skulle de bli väldigt begränsade i sitt utövande. Om ambitionen är att nå världstoppen det vill säga. Prispengarna hägrar i internationella tävlingar. Blir det fred i Ukraina blir jag inte förvånad om svenska hockeyspelare börjar återvända till KHL ganska fort.

Samtidigt skulle gränsdragningen förmodligen bli svår. USA stödjer Saudiarabien med vapenexport och är inblandade i kriget i Yemen. Bör svenskar förbjudas från att utöva sport i USA?

Jag är inte heller så säker på att personerna som skulle sköta gallringen av obekväma länder skulle göra det på rätt sätt. Det är alldeles för många med maktbegär och udda personlighetsdrag som söker sig till sådana sammanhang.

På ett individuellt plan kan man ändå göra ganska mycket. Man kan till exempel sluta titta på och betala för streamingtjänster som sänder evenemang man inte kan stå bakom. En del saker kommer man inte ifrån, SVT sänder tillsammans med TV4 VM i Qatar. Även om man bojkottar fyran så finansieras SVT via skattsedeln numera.

Man kan också arbeta inom sin idrottsförening för att motverka till exempel sponsoravtal och annat som kan gynna stater man inte gillar. Det tar givetvis mer tid och energi i anspråk än att skälla ut personer som Henrik Stenson på Twitter. Men det är garanterat bättre för själen och mer givande i det långa loppet.