”De första poliserna på plats var bokstavligen runt hörnet, och påträffade två personer med skottskador. Något senare anträffas en tredje med lindriga skottskador,” säger Ola Österling, pressekreterare vid Stockholmspolisen, till Sveriges Radio. ”Jag bedömer att de här personerna som har träffats av skott har varit målet.”

https://twitter.com/Olsson666Joakim/status/1624368904104443904

Två av dem uppges vara svårt skadade, den tredje sägs vara lindrigt skadad. Samtliga män har identifierats och vårdas på sjukhus. Polisen hade flera patruller på plats på sjukhuset i går kväll, där de höll förhör med anhöriga och personer med anknytning till männen, rapporterar SVT Nyheter.

Torget spärrades av, och tunnelbanestationen stängdes. På fredagskvällen hade de tre målsägande ännu inte hunnit förhöras. ”Det får ske när skadeläget tillåter”, säger Fredrik Andersson, vakthavande befäl. Polisen har inlett en utredning om mordförsök, men på lördagsmorgonen var fortfarande ingen gripen.

Många uttrycker nu sitt stöd till Ebba Östlin efter det att hon förlorat en förtroendeomröstning och får lämna ledarskapet för socialdemokraterna i Botkyrka – i storlek landets 21:a kommun.

Men har hon och socialdemokraterna i Botkyrka inte sig själva att skylla?

Under 2022 hade Östlin retat upp de kriminella gängen genom att stänga fritidsgårdar som drevs av ABF och som blivit tillhåll för personer som dömts för allt från misshandel till narkotikabrott. De mobiliserade sina styrkor, dök upp på mötet och vann den omröstning som tvingade bort Östlin.

En av dem som uttryckt sitt stöd för Östlin efter förlusten är vänstersocialdemokraten Daniel Suhonen. På twitter sörjer han att Östling och kallar henne ”… en mycket fin politiker”.

https://twitter.com/DSuhonen/status/1620017964568436736

Östlin har varit uppskattad av många ledande socialdemokrater genom åren, speciellt av dem som har en vänsterprofil.

I Aftonbladet 3 augusti 2020 förklarade ledarskribenten Lotta Ilona Häyrinen att mordet på en 12-årig flicka i Botkyrka kunde förklaras med att kommunen är fattig och eftersatt.

Det gällde därför att ta från de rika och ge till de fattiga.

Vad som skulle göras åt våld, mord, gängdiktatur och gatulangning var inte i första hand en fråga för de boende i kommunen eller de styrande utan de skyldiga var de som bodde i mer välmående kommuner:

”Det är inte främst Botkyrka som ska reflektera över vad en 12-årings liv är värt, det är Danderyd och Täby.”

Alltså – ansvaret för att en 12-åring blir skjuten ligger inte på gängen i de utsatta områdena i Botkyrka, det ligger långt bort, någonstans i andra änden av Stockholm.

I den lista som polisen publicerade över utsatta områden i Sverige i juni 2019 hade Botkyrka många områden i den kategori som utgörs av platser som är hårdast drabbade av brottslighet, så kallade ”Särskilt utsatta områden”: det var Fittja, Alby samt Hallunda/Norsborg. Dessutom återfanns området Storvreten i kategorin ”Utsatta områden”.

Den som studerade röstresultatet i valet 2018 i dessa områden notera över hur starkt stödet för det röd-gröna blocket var i dessa områden.

I Fittja fanns det valkretsar där S+V+MP tillsammans hade 80 procent av rösterna. Det var också de valkretsar som var mest präglade av brottslighet.

Såg man till alla valkretsar i Fittja hade S+V ensamma en stabil majoritet på mer än 60 procent.

Denna stabila majoritet återfanns också i de andra särskilt utsatta områdena Alby och Hallunda/Norsborg. S+V hade mer än 60 procent av rösterna.

Ideologiskt och politiskt dominerade socialdemokraterna totalt i de utsatta områden? Det här var bevisligen bland de ”rödaste” områdena i Sverige. Det borde väl rimligen då varit områden präglade av värdegrundstänkande och ”allas lika värde”–idéer. Lugna och stabila områden, där alla arbetade eller pluggade.

Varför placerade då Aftonbladets socialdemokratiska ledarskribent ansvaret i Täby? Men Lotta Ilona Häyrinen var inte den första socialdemokrat som vill flytta ansvaret för det brutala våldet i Botkyrka till Danderyd och Täby.

I Expressen i augusti 2019 hade Ebba Östlin, då kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka, förklarat varför knarklangarna mördade, våldtog och misshandlade i hennes kommun:

”I dag kan två tonåringar sätta sig på tunnelbanans röda linje och göra en resa där den sociala distansen är långt mer än den geografiska. Där den ena säljer, den andra köper. Båda brickor i ett livsfarligt spel.”

Där har vi det igen. Röd linje! Vi vet alla vad som finns i den andra änden sett från Botkyrka; det är Danderyd och Täby.

De flesta någorlunda insatta i drogmarknaden har nog lite svårt att föreställa sig en tonåring ta tunnelbanan ända till någon av stationerna i Botkyrka bara för att få köpa droger. De varorna finns liksom på väldigt mycket närmare håll.

Det Häyrinen och Östlin ägnade sig åt var att förflytta ansvaret – även om Östlin minsann sa att:

”Och vi blir inte förnärmade av att utkrävas ansvar. Vi agerar, det är vår roll. Vi vet att den organiserade kriminaliteten endast kan elimineras om hela samhället agerar.”

Hon menade alltså att hon och de andra styrande i Botkyrka gjorde vad de kunde, men att ”hela samhället” också måste agera. Fast det verkade förstås som om ”hela samhället” i hennes och Häyrinens värld mest bestod av Danderyd och Täby. Stefan Löfven som var mer berest brukade lägga till Djursholm i de här sammanhangen.

Men vad ägnade sig då Ebba Östlin själv åt på dagarna under den här tiden? Man får anta att hon prioriterade kampen mot gängen eftersom hon styrde en av de kommuner i Sverige som led mest under gangsterväldet.

I P4 intervjuades hon den 24 juli 2020 i en tydligen för henne viktig fråga. Skidanläggningen i Hamra.

När Stockholm ansökte om vinter-OS förklarade Botkyrka kommun att de skulle bidra med att bygga en skidanläggning och Ebba Östlin skrev ett personligt brev till OS-generalen och förklarade att i Botkyrka stod man beredda för att ge de 35.000 som skulle få plats i den nya stadion en ”upplevelse i världsklass”.

När det därefter blev ett ”nej” till Stockholm som arrangör förklarade Ebba Östlin att det minsann ska byggas en stadion ändå.

När reportern då frågar hur det går förklarar Östlin att corona har kommit emellan och förryckt allting. Men diskussionerna med markägaren fortsätter och själv diskuterar hon med två föreningar som ska delta i driften, men vill gärna ha igång diskussioner med minst en förening till.

Alltså: Ebba Östlin leder en kommun som är på löpsedlarna nästan varje vecka på grund av de våldsbrott som begås där. Men hon verkar fokusera på ett skidstadion.

Det utlovades banor för skidskytte på den nya anläggningen. Var det meningen att gängen skulle sluta skjuta på varandra och istället satsa på den idrotten?

Nej, riktigt så var det inte. Ebba Östlin förklarade sitt trägna arbete med att:

”Det är viktigt för vårt koncept, där det ingår att vi är en friluftsstad. Det är många som väljer att flytta hit på grund av det. Och det behövs en skidanläggning i regionen.”

Östlin verkade fast förvissad om att resten av Sverige ska tänka "Ja, just det! Friluftstaden”, när de hör namnet ”Botkyrka”.

I lugn och ro fick gängen fortsätta bygga styrka, med ABF:s fritidsgårdar som värmestuga.

När Östlin insåg att det gått för långt, och att det inte hjälpte att placera ansvaret i Danderyd, när hon därför försökte slå tillbaka – då var det för sent.

Nu ligger hon som hon bäddat.

Nu väntar en nysatsning på integration i Göteborg. Nyanlända flyktingar får boende i stadens mer välmående områden, där de allra flesta är svenskar och arbetar. Om det hela misslyckas kommer de som bor där att få skulden, antagligen stämplas som rasister.

Låter det överdrivet? Men på något annat sätt kunde jag inte tolka det förslag som socialdemokraterna i staden nu genomdrivit. Men så illa kan det väl faktiskt inte vara tänkte jag, och bestämde mig för att försöka förstå hur de ledande socialdemokraterna i staden tänker, och vad de egentligen menar.

Det skulle bli en nyhetsartikel med intervjuer. Men det blev något annat. Ingen ledande socialdemokrat ville förklara hur socialdemokraterna tänkte när de ritade sin karta till ett mer integrerat samhälle. Vi kan väl börja med att beskriva en del av den den verklighet den där kartan ska beskriva.

En vanlig dag

Han tittar uppfordrande på sin fru, och säger: ”Vi måste!”

Hon tittar trött tillbaka på honom och svarar: ”Men vi kom ju nyss hem, och barnen var besvärliga när jag skulle hämta dem på dagis. Det hade bråkats. Och jag borde egentligen varit kvar på jobbet och gjort klart det där förbannade på projektet vi håller på med. Men jag får försöka fixa lite när ungarna gått och lagt sig., så jag orkar faktiskt inte.”

Han ser ännu mer uppfordrande på hustrun, och muttrar: ”Men vi måste! Jag är också trött, hur tror du jag har det på jobbet? Och i dag var det stopp på motorvägen hem. Men vi måste! Jonas vill det!”

Ett ganska vanligt samtal i en barnfamilj. Förutom det där med ”Jonas vill det”.

Arbete och barn kräver sitt. Tiden räcker aldrig riktigt till. Och så finns där alla dessa andra ”måsten”. Dessutom numera bekymren för ekonomin. Även om båda i paret arbetar ökar kostnader för boende, mat, el – ja, för allting. Pengarna räckte snart lika lite till som tiden i en barnfamilj – även om båda föräldrarna arbetar.

Nu undrar du förstås vilket ”måste” det handlar om i just det här fallet.

Och vem är denne Jonas som ställer krav som ”måste” uppfyllas?

När det gäller det där ”måste” innebär det att paret måste ut på kvällen och hitta personer som är nyanlända och flyttat in i området. Eller bjuda hem dem. De ”måste” knyta vänskapsband.

Låter det absurt?

Låt oss då presentera Jonas. Han finns i Göteborg. Han heter Attenius i efternamn, och efter årsskiftet blir socialdemokraten Jonas kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. Hans parti gick framåt i valet, fyra kommunalråd blev fem, och socialdemokraterna kommer att styra staden tillsammans med vänsterpartiet och miljöpartiet.

Och en av de frågor socialdemokraterna tidigare drivit fick de igenom redan när budgeten för 2023 nyligen antogs. Nyanlända ska i första hand erbjudas boende i områden som påminner om det område som Jonas själv bor i – alltså Torslanda. Det är ett område med ”högre socioekonomisk status” än de områden som nyanlända brukar hamna i. De finns annars oftast samlade i något av Göteborgs åtta utsatta områden: Gårdsten, Hisings Backa, Tynnered/Grevegården/Opaltorget, Biskopsgården, Bergsjön, Lövgärdet, Hammarkullen och Hjällbo.

Alla politiker – oavsett parti – är överens om problemen i de här områdena: arbetslöshet, kriminalitet, droger, klankultur, hederskultur och de är eniga om att i allt högre grad växer det här fram samhällen skilda från det övriga Sverige. Platser med sina egna kulturer, värderingar och språk. För många som bor där är den enda verkliga förbindelsen med det övriga Sverige de bidrag man får för att klara hyra, mat och andra kostnader.

Det rör sig inte om få människor som bor i dessa områden. 84 000 i en stad vars invånarantal är 580 000. 15 procent bor i ett utsatt område.

Vad göra? Socialdemokraterna ser sitt förslag om anvisning av bostäder i ”bättre” områden som en del i lösningen.

Men vad innebär det egentligen och hur är det tänkt att fungera? När vi ställde frågan till socialdemokraterna i Göteborg ville inget av de fem kommunalråden ställa upp på en intervju. Kanske var Jonas och hans kollegor fullt upptagna med att knyta vänskapsband med nyinflyttade nyanlända?

Jag hänvisades till en Svt-intervju Jonas Attenius gjort i frågan och en debattartikel han skrivit.

Svt:s hovreportage

I intervjun ställs inga frågor till Jonas, utan han får hålla ett valtal (kanske är han inte informerad om att valet är över och att han vann?).

I Svt-intervjun förklarar han bland annat att:

– Det betyder ju oerhört mycket för barnen att bo i ett område där det pratas svenska.

– Sen ska vi jobba vidare med att föräldrarna ska bli självförsörjande och komma in i jobb.

Jag blev ärligt nyfiken, för jag förstod inget av Jonas svar. Jag antar att han och hans partikamrater tänkt igenom sitt förslag. Deras motion till kommunfullmäktige var väldigt lång. Där diskuteras det mesta, även vad borgerliga regeringar gjort och inte gjort när det gäller integration. Men inget sägs som gör att jag begriper hur deras förslag ska innebära någon förändring.

Så vad annat kan jag göra än redovisa de frågor jag skulle framfört om jag fått audiens hos Jonas, en del av frågorna är långa, men jag ville ha ett resonerande samtal:

1. Vilka studier finns det som pekar på att det betyder ”oerhört mycket” för nyanländas barn att bo i ett område där det pratas svenska? Finns det belägg för detta eller är det bara en känsla du har? Det finns studier om barn som bussats från utsatta skolor till skolor i områden där de flesta talar svenska. De studierna visar att barnen känner sig utanför och ”utpekade”. Resultaten blir sämre. Vilka studier finns det som visar att er lösning betyder ”oerhört mycket”?
2.  Finns det inte till och med en större risk än vid bussning att barnen känner sig ”utpekade”? Och beroende på vilka barnen är – finns det inte också också en risk att de reagerar med att vara stökiga och våldsamma?
3. De nyanlända får en bostad och den betalas med bidrag – och sen ska ”vi” se till att de kommer i arbete. Men är det inte individens ansvar att skaffa sig ett arbete?
4. Dina åtgärder gör ju inte att de utsatta områdena försvinner, och som jag förstår det verkar tanken mer vara att problemen åtminstone inte ska förvärras – men innebär inte er lösning att alla motsättningar i Göteborg förvärras, för …
5. …vad säger du till de invandrare som bor i ett utsatt område, och som är självförsörjande men som ändå inte har råd att flytta till ett bättre område, och som nu ser hur nyanlända invandrare får den bostad de själva drömt om och arbetat för?
6.  … vad säger du till de svenskar som arbetar och sliter hårt för att få en bättre bostad i ett område de tycker är rätt miljö för sig och sina barn, och som ser att nyanlända får det boendet?
7. … vad säger du till de barnfamiljer där båda föräldrarna arbetar hårt, men som kanske ändå måste överge bostadsrätt eller radhus när pengarna inte längre räcker och dyrtiden gör att de måsta skaffa sig ett billigare boende – alltmedan nyanlända får ett boende familjen själv inte längre har råd med? Socialdemokratin vill ju se ett rättvisare samhälle – är detta rättvist?
8. När du säger att ”sen ska vi se till att de blir självförsörjande” – vad är det tänkt att ”vi” ska göra då? Vilka metoder eller åtgärder tänker du på? Och om du vet att de metoderna fungerar – varför tillämpas de inte bland alla de arbetslösa som finns i de utsatta områdena? Är det verkligen en fin bostad i ett lugnt område som är avgörande för att man ska få en nyanländ att bli självförsörjande?
9. I Danmark river man nu delar av utanförskapsområdena och flyttar ut dem som bor där till områden där det bor mest danskar. De danska forskare som är involverade i projektet säger att det rör sig om ”ett enormt socialt experiment” och att man vet om det fungerar först ”om tio år”. Har ni studerat det som sker i Danmark? Du verkar tvärsäker på att det här är rätt väg. Vad vet du som inte danska forskare vet?
   11. ”Gör din plikt, kräv din rätt” är ju ett gammalt motto i arbetarrörelsen – hur motiverar du att ni i Göteborg minst sagt vänt på ordningen?
   12. I en debattartikel i Göteborgsposten säger du: ”Om vi däremot fördelar mottagandet på ett jämlikt sätt får de som kommer hit mycket bättre chanser till svenska vänner, svensktalande klasskamrater och jobb med svenska villkor.” Jag förstår inte varför det skulle bli så, och minst av allt förstår jag varför de lättare skulle få svenska vänner. Jag tror att de flesta upplever att de har svårt att hinna med sin familj, barnen, sin partner, sina vänner och sina föräldrar. Många känner inte ens sina grannar speciellt väl. Men nu ska människorna i ett område som har ”socioekonomiskt högre status” plötsligt ha tid att knyta vänskapsband med nyanlända. Hur realistiskt är det? Är det inte bara en fras?
   13. Röstmässigt har ni ju en stark ställning i utanförskapsområdena, tillsammans med vänsterpartiet har ni 55 till 65 procent av rösterna där. Är det här bara ett sätt för er att skaffa er fler väljare i områden där ni nu har en svag ställning?

Hör av dig Jonas! Nu är min stillsamma förhoppning att du ställer upp på ett samtal om de här frågorna. Det måste väl ändå kännas lite trist för en gammal byggjobbare att nöja sig med kommunikéer till trötta mediakanaler som Svt – längtar du inte efter ett mer ordentligt käftande om tidens viktiga frågor. Om så är fallet är det bara att höra av sig.

Polispatrull till fots besköts i Rinkeby av ung man på elsparkcykel. Nu är han anhållen för mordförsök.

En ung man for strax efter midnatt natten till måndagen genom Stockholmsförorten Rinkeby på en elsparkcykel. Mannen var känd av polisen sedan tidigare, och när en patrull på tre man försökte stoppa honom för att utföra en personkontroll öppnade han eld. Det är ännu oklart om han hade för avsikt att träffa.

Patrullen grep mannen och åklagare beslutade under morgonen att anhålla honom för försök till mord. Ola Österling, presstalesperson på Stockholmspolisen:

Han var känd av polispatrullen som befann sig i området. De fotpatrullerade och stoppade honom för att de kände till honom. Sedan var platsen och tidpunkten udda, så det gemensamt gjorde att de ville kontrollera honom – vad han hade för förehavanden där och då.

Österling kan inte svara närmare på hur han var känd av poliserna på plats. Han kan däremot berätta att han är under 20 år och att han var ensam.

Polisen genomför sedan några månader tillbaka insatser i bland annat Järva med tillförda poliser från övriga landet, och därför finns det resurser till att patrullera till fots nattetid.

Hur gick det till när de försökte stoppa honom och han besköt dem i stället?

Det ska jag låta vara osagt mer än att ett skott har avlossats, och brottsrubriceringen har bedömts där och då vara mordförsök. Det är långt ifrån klarlagt vad det är som har inträffat. Det finns flera stora tunga frågetecken som man håller på och reder ut.

Österling känner inte till om poliserna drog sina vapen, men han vet att de lyckades oskadliggöra och gripa honom utan att skjuta vare sig varningsskott eller verkanseld.

De tog tag i honom, vet jag, och i samband med det har ett skott avlossats. Och skottet har inte träffat någon. Det är oklart hur skottet har avlossats, men vi vet att pistolen är den unge mannens.

Det var natt mellan söndag och måndag. Vet du om det var några andra människor i närheten?

Jag vet att det var andra människor som ringde in till polisen, men det är sådana som jag har uppfattat har uppehållit sig på balkonger och uteplatser. Det var ju varmt i natt.

Ny polisstation

Rinkeby och Järvaområdet blev utan polisstation när Södra Järvas närpolisstation stängde för renovering 2014. Den öppnades aldrig igen och det tog sex och ett halvt år innan den nya Rinkeby polisstation invigdes, i september 2020. Byggnaden är 11 000 kvadratmeter stor med plats för 400 anställda. Ytterväggarna är bepansrade med armoxplåt från SSAB och rutorna är skottsäkra.

Det tog mer än tre år att komma i gång med bygget av stationen, bland annat för att inget byggföretag vågade utföra det. När bygget till slut kom igång utsattes det för ett attentat. Grindarna till byggarbetsplatsen forcerades med en bil som sedan sattes i brand, och väktare attackerades med sten och smällare.

Den nya polisstationen i Rinkeby har funnits i två år. Har det gjort någon skillnad?

Det är naturligtvis en enorm fördel att vara nära medborgarna i Rinkeby. Den har förenklat och förbättrat polisverksamheten i området, menar Österling.

Och omvänt, vilken skada har det inneburit att Järva varit utan polisstation i sex år?

Inte bra, men det är svårt att mäta det där. Från det att den gamla närpolisstationen lades ned till att den nya lokalpolisstationen var färdigbyggd så var det naturligtvis ett tapp, och det är inte bra. Men nu är vi på plats och vi ser fördelarna av det.

Fritt fram utan polis

Under tiden utan polisnärvaro bildades, och växte, de rivaliserande somaliska gängen Dödspatrullen och Shottaz.

Efter flera år av blodigt krig, med över tio döda, har andra kriminella grupperingar flyttat fram positionerna, inte minst efter att de fyra ledarna ur Dödspatrullen fängslats. En av dem dömdes till ett långt fängelsestraff i en uppmärksammad rättegång i Danmark 2020, efter att han och hans underhuggare mördat två Shottaz-medlemmar 2019.

Gäng som Husbys hyenor och Filterlösa grabbar tog större plats i det maktvakuum som uppstod runt Järvafältet, och låg i konflikt med varandra ett par år. Filterlösa grabbar ska ha brutit sig ur Shottaz men verkar nu ha tappat i styrka. Husbys hyenor uppstod ur det så kallade Husbynätverket. För båda gängen var det yngre medlemmar som bröt sig ur och bildade eget.

I våras kom dessutom uppgifter om att ett nytt gäng som kallar sig Skorpionerna tagit över narkotikaförsäljningen på Rinkeby torg. Gänget växer snabbt och rykten säger att det består av gamla Shottaz- eller Filterlösa grabbar-medlemmar. Headshotligan och 24K från Tensta är också aktiva i området. Samtidigt finns det kriminella gäng i närliggande delar av Stockholmsområdet, som i Jakobsberg och Hässelby.

Är det en förändringens tid när det gäller nya gäng och maktstrukturer och maktförhållanden mellan dem?

Så länge det har funnits kriminella nätverk och kriminella gäng så är de ständigt under omarbetning. Det är en föränderlig process som aldrig är statisk, förklarar Ola Österling.

Senast i mars i år ven kulorna kring polis i Rinkeby. En patrull som hamnade mitt i en gänguppgörelse menade att en 20-årig man som misstänktes tillhöra Skorpionerna avlossade sitt vapen mot dem. Åklagaren kunde dock inte visa att skotten var ämnade för poliserna, och mannen dömdes i stället för grovt hot mot tjänsteman och grovt vapenbrott.

I Botkyrka har nu tre fritidsgårdar och fyra fritidsklubbar stängts av kultur- och fritidsnämnden. Det skedde med omedelbar verkan. Verksamheten har bedrivits av ABF på kommunens uppdrag och riktat sig till barn i åldrarna tio till 13 år. Integration har varit ledstjärnan för verksamheten som bedrivits. Problem i verksamheten har inte rapporterats, arbetsmiljön har varit dålig och fel personer har rekryterats i en kommun som är härjad av kriminalitet och unga brottslingar.

Ett ovanligt fall?

I vår första artikel om situationen i Borlänge belystes en del av de projekt för integration som genomförts i staden den senaste tiden – men som inte gett något resultat. Situationen har istället försämrats.

De styrande politikernas svar har varit att säga att det behövs mer åtgärder. Många har därför intrycket av att de integrationsprojekt som genomförts de senaste tre åren har kommit för sent och varit för begränsade.

Men integrationsprojekt i Borlänge har en lång historia. De har varit många, och de har kostat avsevärda belopp. Något man bör komma ihåg när politiker och talesmän för invandrargrupper uttrycker enighet om att det behövs mer insatser.

För att förstå mekanismerna – och de intervjuer som kommer i senare avsnitt – kan det vara bra med en tillbakablick på det politiska spelet i staden.

I december 2020 avgår socialdemokraten Mohammed Gure ur socialnämnden. Han har varit verksamhetsledare i föreningen Folkets Hus Västra Borlänge. Föreningen har fått ett bidrag på lite mer än en miljon kronor, som omgående skickats i väg till ett konto tillhörande en annan organisation. Inga redovisningar har inkommit till kommunen om hur skattebetalarnas pengar använts. Gure har inte bara haft en stark ställning inom det socialdemokratiska partiet i Borlänge. Han har varit mycket synlig i olika integrationsprojekt och var ordförande för Somalia Bandy i Borlänge – som förstås var ett integrationsprojekt. De bandyspelande Borlängesomalierna kunde också konstituera sig som Somalias landslag, men höll på att missa deltagandet i VM eftersom man inte skickade in sin anmälan i tid. De internationella framgångarna har varit begränsade; man har dock besegrat Afghanistans bandylandslag med 15–0 2016.

Laget rönte en viss uppmärksamhet under VM 2017, då man tillämpade en tidigare okänd taktik och spelstil när man låg under med 16–0 mot Tjeckien – det somaliska laget gick till samfälld attack mot motståndarlagets spelare med klubborna som tillhyggen. Hela laget stängdes av i tre matcher.

Att ett lag bestående av somalier boende i Borlänge fått stöd och godkännande av den somaliska regeringen för att representera landet i bandy-VM kan bero på att Mohammed Gure inte bara suttit i socialnämnden i Borlänge, han har också samtidigt varit delstatsminister i Somalia med ansvar för arbetsmarknad och infrastruktur. Antagligen sågs det som meriterande att han en tid arbetat som handläggare på Arbetsförmedlingen i Borlänge – även om just sysselsättningsgraden för somalier i Borlänge kanske inte uppvisat någon annan utveckling än en negativ sådan.

Somalia Bandy för i dag en tynande tillvaro – som så många integrationsprojekt får de mycket uppmärksamhet i några år – sedan minskar verksamheten drastiskt, eller så försvinner de helt.

Gures ställning i Somalia ledde också till att Borlänge 2015 fick besök av fyra somaliska ministrar, som kunde berätta för kommunens integrationschef Jan Olof Lundberg att landet utvecklas väl. Integrationschefen fick veta att man genomfört val där man kvoterat in de olika klanerna i parlamentet – något som inte fick Lundberg att höja på ögonbrynen.

Kanske för att han kände igen systemet från Borlänge? Det är ju inte så att släktskap som ger politiskt inflytande är något som kommit till Sverige med de senaste 20 årens invandring.

Samtidigt som Gure-skandalen utspelade sig fick en annan av Socialdemokraternas starka män lämna politiken i Borlänge. Socialnämndens ordförande Kenneth Persson avgick efter kritiken mot miljonbidraget till en förening som inte fanns – men också för att det visat sig att han som ordförande för det kommunala bostadsbolaget Tunabyggen samt som ordförande i kommunens hållbarhetsutskott sett till att bidrag betalats ut till fotbollsklubben Bullermyrens IK. Han var själv ordförande i klubben, och hans son vice ordförande.

Men efterhand visade det sig att det hela var än mer invecklat.

Den förening som bildades våren 2019 och som fick lite mer än en miljon kronor i bidrag var en sammanslagning av två föreningar: Tjärnkraft och Kulturhuset Västra Borlänge. Christian Kaddik var ordförande i båda föreningarna och blev vice ordförande i den sammanslagna föreningen Folkets Hus Västra Borlänge.

Kaddik är van vid att vara vice ordförande. Vi har nyss berättat om vice ordföranden i Bullermyrens IK. Det var också Christian Kaddik, vilket innebär att Kenneth Persson – alltså hans pappa – var ordförande och förberedde ärendet i socialnämnden.

Sedan dess har både förvaltningsrätten och en extern revisionsrapport förklarat att Persson var jävig.

Persson har numera hoppat av Socialdemokraterna och blivit vänsterpartist – hans officiella förklaring är att han tycker att hans gamla parti blivit för snåla med socialbidrag.

Men räcker de här exemplen för att man ska kunna tala om klaner i Borlänges politik?

Nu är det inte vilket avhopp som helst när Persson går till Vänsterpartiet. Persson har tidigare varit kommunalråd, den socialdemokratiska arbetarekommunens ordförande, samt som sagt ordförande i socialnämnden och hållbarhetutskottet.

Och ordförande för det stora kommunala bostadsbolaget Tunabyggen.

Sonen Christian Kaddik är inte bara aktiv i Unga Örnar i Borlänge – han sitter också i förbundsstyrelsen. Som aktiv i Unga Örnar lokalt har han varit med och startat ett stort antal föreningar och projekt som syftar till integration.

Perssons mångårige parhäst i Borlänges socialdemokrati var Peter Hultqvist, sedan 2014 år försvarsminister. Hultqvist skiljde sig 2020 från Lena Hjort, som också länge varit en viktig person i partiet – i dag ordförande i kommunens gymnasie- och arbetsmarknadsnämnd.

När Persson hösten 2020 skulle avgå som arbetarekommunens ordförande, kände Hultqvist uppenbarligen längtan efter att få en plattform även i kommunen – och kandiderade.

Han slogs dock ut i det valet av Erik Nises, vars viktigaste tillgång i partiet ansågs vara att hans morfar var ”Röde Börje” Andersson: Borlänges ledare i 12 år innan han upphöjdes av Olof Palme till att bli försvarsminister. Möjligen hade Nises nytta av att han också varit pressekreterare åt Stefan Löfven.

I nästan alla de integrationsprojekt vi granskat i Borlänge förekommer organisationer som står socialdemokratin nära: ABF och Unga Örnar. Till detta kommer att kommunala bolag medverkar i integrationsprojekten.

En del av de personer vi talar med säger att det alltid varit så att idrottsföreningar i staden sett till att de har någon som finns på insidan i socialdemokratin – och som kan stötta.

Och socialdemokratin har därmed kunnat räkna med röster.

Det som hänt sedan något årtionde, säger samma personer, är att Socialdemokraterna använder samma modell när det gäller invandrare. Man startar mängder av fritidsaktiviteter med hjälp av sina stödorganisationer. På så sätt räknar man med att få röster från de utsatta områdena. Samtidigt får man möjlighet att värva ledande personer i klanstrukturerna genom att ge dem arbete i de olika projekten.

Mohammed Gure var verksamhetsledare i föreningen Folkets Hus Västra Borlänge, och det fanns projektanställningar där.

Som den externa revisionen visade har lönefordringarna och arvoden betalats ut. Alltid.

Dock betalade man en lång period inte hyrorna.

Pengarna gick till annat.

Fortfarande är det oklart till vad.

I morgon: Möt de inblandade i integrationsprojekten. Vi intervjuar de viktigaste personerna som ska försvara och förklara sig.

Hos ABF i Borlänge kan man gå en kurs i ”Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen”. Med tanke på rapporteringen från Borlänge och riskområdet Tjärna Ängar kan det verka vara en lämplig kurs ABF erbjuder. Våld, öppen knarkhandel och annan kriminalitet präglar området.

Statistiken pekar på en nedgång i antalet begångna brott – men det säger polisen beror på att de som bor i området i allt större utsträckning gör upp sina mellanhavanden själva. Eller så orkar man inte rapportera brott. Eller vågar inte göra det. Vi vet inte riktigt vad som försiggår i området, säger polisen i Borlänge, i en beskrivning av läget.

https://twitter.com/Dykaren21/status/1486375992209944580

I SVT–programmet Sverige möts hade man i oktober 2021 samlat politiker, poliser och boende i Tjärna Ängar för att diskutera problemen.

Kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten Jan Bohman, blev utskälld av 19-åriga Khulud Omar. Den unga somaliskan arbetar med bland annat Rädda Barnen, och hon förklarade för Bohman att: 

"Det måste hållas en dialog med boende i området. Politikerna måste komma ut i området och fråga ”Hur känner ni er? Ni ska inte komma ut hit när det är val och vinna politiska poäng. Det är inte det det gäller."

En väldigt defensiv Jan Bohman försvarade sig:

”Men kan vi inte göra så, att vi efter det här mötet träffas någon dag framöver och diskuterar: Hur skapar vi de här mötena?”

Han avrundar med ett litet nödrop till Khulud Omar:

”Så hjälp oss”.

Man får lätt intrycket av diskussionerna i detta program och i Uppdrag granskning – som i januari 2022 beskrev situationen i Tjärna Ängar – att det görs för litet för de boende i området och framförallt för den stora gruppen somalier. ”Det finns ingen plan för integration”, som man konstaterar i Uppdrag granskning. 

Men om man bryter ner det hela i siffror, och inte bryr sig så mycket om repliker i offentliga debatter blir det svårt att förstå vad som debatteras.

Vi ringde därför stadens starke man Jan Bohman för att försöka begripa hur han resonerar.

Har det verkligen gjorts för lite för de boende i Tjärna Ängar och för somalierna? När jag lyssnar på dig i debatten med Khulud Omar och tittar på alla projekt som är riktade till somalier förstår jag inte vad hon menar.

Det blir ju ofta så polariserat i debatter av den här typen. Jag har träffat henne efter programmet, och en gång i månaden är vi från kommunen ute i området och har sociala hållbarhetsdialoger tillsammans med dem som bor där och organisationer som Rädda Barnen.

Sociala hållbarhetsdialoger? Är du inte väldigt långt från ditt partis gamla hållning – då man sa till arbetarna att de skulle tvätta sig bakom öronen och studera på kvällarna efter jobbet. 

Nu förstår jag inte riktigt hur du menar?

När jag läser intervjuer med dig så talar du alltid om vad kommunen ska göra för dem som bor i riskområdet. Du verkar inte ställa några krav på dem som bor där.

Jag är den förste att hylla vårt partis gamla paroll: Gör din plikt, kräv din rätt. Med betoningen på att man först ska göra sin plikt. I Borlänge avslås upp till 30 procent av alla bidragsansökningar om den sökande inte varit med och upprättat en aktivitetsplan.

Det kan låta tufft. Men en aktivitetsplan kan innebära att man är anmäld hos Arbetsförmedlingen som arbetssökande, det kan också innebära att man går SFI eller en kurs. Större är inte kraven.

Och trots att en tredjedel av ansökningarna avslås, enligt Jan Bohman, så är 16,6 procent av Borlänges invånare bidragsförsörjda (det innefattar sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, ersättning vid arbetslöshet och ekonomiskt bistånd). Kommunens egna kostnader har ökat från år till år. Trots de avslagna ansökningarna.

Somaliska föreningen Umis har haft ett stort utbildningsprojekt på gång i tre år, kallat Ungdomsresan. Man har utbildat 70 ungdomsledare som ska bidra till integrationen. De ska bearbeta och vägleda barn och ungdomar mellan 10 och 25 år. Borde det inte vara jättelugnt bland alla somaliska ungdomarna nu?

Jag har stora förhoppningar där för framtiden. Men kursen är nyss avslutad.

Men borde vi inte sett resultat under de här tre åren? 70 ungdomsledare? Det innebär en ledare på tolv somaliska ungdomar. Det borde vara kav lugnt i Tjärna Ängar med 70 stycken välutbildade unga somalier som vandrar runt och pratar demokrati och integration.

Men det finns ju motkrafter.

Som?

Kriminella miljöer.

Jag pressar Jan Bohman på hur stor ledartätheten ska vara för att det ska bli lugnt. En på fem? En på en? Ska alla unga somalier få en annan ung somalier som integrations- och demokratihandledare, men han konstaterar bara trött att: 

Det är svårt. Man måste var uthållig.

”Ungdomsresan” är enligt alla dokument en mycket gedigen utbildning. Under tre år har 70 ungdomar utbildats till en kostnad av fyra miljoner kronor. Arvsfonden har stått för huvuddelen av finansieringen och samarbetspartners har varit Somaliska Riksförbundet i Sverige, Unga Örnar Dalarna och Borlänge kommun.

Den somaliska föreningen Umis presenterar själva projektet så här:

”De övergripande målen är att skapa bättre förutsättningar för unga i Borlänges Västra område för att leva ett balanserat liv med känsla av stolthet och tro på framtiden, att vara självständig och engagerad samt att ungdomarna blir oemottagliga för extrema ideologier och våldsbejakande aktiviteter.”

Man kan alltid diskutera vad som menas med ”självständig” om det mest utmynnar i krav på vad samhället ska ställa upp med.

Allmänna arvsfonden är nöjda i sin utvärdering av projektet:

”Ungdomsledarna har fått förståelse för rättigheter och skyldigheter i samhället och mer kunskap om mänskliga rättigheter vilket inspirerat flera till studier även efter gymnasiet. Vidare har målgruppen fått mera kunskaper kring samhällets demokratiska värderingar och ett ökat engagemang och kunskap kring föreningslivet. De har besökt Riksdagen samt träffat beslutsfattare på kommunal- och riksnivå.”

Alltså – 70 nya ledare fostras under tre år – under en period då situationen i Tjärna Ängar förvärras. De som organiserat det hela och de som betalat är dock nöjda.

Och Jan Bohman har som sagt stora förhoppningar.

Riskområdet Tjärna Ängar är ett stabilt socialdemokratiskt fäste. I valet 2018 fick man 48,2 procent av rösterna i det ena av områdets valdistrikt och 40,5 procent av rösterna i det andra. I hela Borlänge fick man 32,3 procent av rösterna.

Det här med att du och ditt parti inte ställer några krav på dem i Tjärna Ängar. Beror det på att ni får så mycket röster där? Tycker de att ni är för besvärliga och ställer krav så kanske ni totalt kryper en bit under 30 procent-strecket i hela kommunen? 

Men det finns de som redan i dag tycker att vi ställer för mycket krav.

Men om jag säger så här. Den socialdemokratiska barnorganisationen Unga Örnar står stark i Tjärna Ängar och andra utsatta områden i Borlänge. Och den får rejäla bidrag av kommunen och har de senaste åren slukat ungefär 45 procent av alla bidrag som går från kommunen till föreningslivet. Nästan hälften. Ert partis barn- och ungdomsrörelse är ju väldigt närvarande där i kommunens utsatta områden – vad har ni för aktiviteter egentligen eftersom det inte verkar påverka barn och ungdomar.

Men föreningslivet är väldigt viktigt, och Unga Örnar har viktiga aktiviteter i områdena. De arrangerar en lägervecka på sommaren för barn som annars inte kan komma ut i naturen.

När jag senare studerar Unga Örnars verksamhet består den mest av att man bjuder på pizza, våfflor vid Halloween och ordnar disco. Lägerveckan? Den hålls i Mållångsta i närheten av Bollnäs varje år och är ett samarbete mellan Unga Örnar i Gävleborg, och Unga Örnar i Dalarna. Det finns cirka 180 platser som ska fördelas mellan alla de orter som ingår. Det finns ett 30-tal avdelningar, så det lär inte vara så många från Tjärna Ängar som kommer med.

Oavsett det verkar dagens Unga Örnar avlägsnat sig mycket långt från organisationens ursprung där man i programmen från 1930-talet talade om att avsikten var att ”fostra” och ”härda” barn och ungdomar. Det är oklart om de grundarna skulle ha tyckt att pizza och disco kunde betraktas som lämpliga aktiviteter.

Jan Bohman förklarar vidare att ”utan Unga Örnar och föreningslivet skulle det se värre ut”. Exakt vad det innebär utvecklar han inte, men det bör logiskt sett innebära att Tjärna Ängar inte längre skulle vara ett riskområde utan istället hamna i den värsta kategorin på polisens skala; ett särskilt utsatt område. Ett membran av pizza skiljer området från riktigt kaos.

Annars är föreningslivet i Borlänge välutvecklat i den somaliska befolkningsgruppen, här finns Somali Youth for Education, Somaliland förening i Dalarna, Somaliska fred och framtidshopp, Somaliska föreningen i Borlänge, Somaliska föräldrar och barn förening i Borlänge, Somaliska kultur och utveckling i Borlänge, Somaliska kvinnor för utveckling i Dalarna, Somaliska pensionärsföreningen i Dalarna. 

Och Umis.

I slutet på intervjun deklarerar Jan Bohman:

Man glömmer så lätt bort alla de somalier som arbetar och som spelar en viktig roll i samhället.

Som?

Senast i dag mötte jag en ung kvinna som nyss blivit klar med sin högskoleutbildning. Nu har hon fått jobb på socialen.

Men är det inte ett av problemen? De somalier som utbildar sig gör det för att få jobb där de kan företräda andra somalier eller ta hand om dem som socialarbetare. Det är väl inte speciellt produktiva sysselsättningar, det är väl inte det Borlänge behöver.

Det spelar väl ingen roll vilken hudfärg hon har?

Nu förstår jag inte. Jag har väl inte talat om hudfärg?

Jo, det gjorde du.

Nej, jag konstaterade att hon inte hade en produktiv sysselsättning.

Men hudfärgen spelar ingen roll.

Vi avrundar intervjun med att några gånger till upprepa det vi nyss sagt, fram och tillbaka. Jag får en känsla av att Jan Bohman mycket väl vet skillnaden på produktiv och improduktiv sysselsättning,  men det blir lättare att låtsas att min fråga och invändning gäller personens hudfärg.

Detta är den första i en serie om somaliernas makt i Borlänge. Det behövs en serie för att skildra de strukturer som gör det möjligt för en liten etnisk grupp att påverka ett stort parti och en kommun.