En man hittades i mars död i ett naturreservat utanför Enköping. Fyra tonåringar, har häktats misstänkta för mord på sannolika skäl. Det handlar om Julia Larsson, Camilo Mayor Björkqvist, Emilio Mayor Björkqvist och Victor Mayor Söderström. Enligt åklagaren Moa Blomqvist är det ett ovanligt fall. Mannen som var taxichaufför hittades i vid Hjälstaviken och mordet skedde någon gång mellan 24 mars och 1 april i år. Åklagaren vill inte gå in på vilken koppling de häktade hade till mannen, skriver Aftonbladet. Mannen ska hittats hängd.

Mannen ska ha varit saknad i en vecka innan han hittades, med hjälp av boende i området och polisens drönare kunde han hittas. Han ska ha haft en taxikörning till en parkeringsplats vid Hjälstaviken.

När polisen genomsökte området väckte det obehag hos grannar, rapporterar SR. En översnöad bil som stod parkerad nära fyndplatsen fraktades bort. Enligt en granne såg det ut som en taxibil, något åklagaren inte velat kommentera.

Fallet är mycket ovanligt enligt åklagare Blomqvist, som pekar på de misstänka förövarnas unga ålder. Dessutom är det ovanligt att så många är inblandade.

Man har heller inte särskilt mycket information om de misstänkta sedan innan. Ytterligare en femte tonåring misstänktes för skyddande av brottslig, men misstankarna försvagades och hon häktades inte.

Enligt Aftonbladet har flera av de häktade ungdomarna släktband. Två av pojkarna bor på samma adress i Uppsala, den tredje bor i Eskilstuna. Flickan bor i Örsundsbro och den döde taxichauffören bodde i Stockholmstrakten.

Alla nekar till inblandning och att ha något som helst med gärningsmannen att göra, säger Blomqvist till Aftonbladet.

Blomqvist uttalade sig i Enköpings-Posten 21 april, när hundpatruller genomsökte området för brottsplatsen:

Det händer massor i utredningen, men tyvärr ingenting som vi kan berätta om. Det är saker som vi först måste kunna ställa mot de misstänkta, uppgifter som vi inte vill ska vara kända.

Aftonbladet skriver också att riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet har varit inkopplade i fallet. Av vilken anledning vill inte åklagare Blomqvist säga. Men hon säger att det inte handlar om något spektakulärt, utan att enheten hanterar vissa typer av brott, som försvinnanden.”

Hon säger också att ungdomarna och chauffören inte hade någon nära koppling till varandra. Bevisningen räcker för häktning på sannolika skäl, säger hon, i inledningsskedet har man goda bevis.

Åtal kommer väckas senast 27 april, då sker också en omhäktningsförhandling. Då tror åklagaren att hon också kommer kunna presentera mer detaljer kring händelsen.

Ytterligare en misstänkt

Under måndagen kom nya uppgifter om fallet då en person i lördags anhållits misstänkt för grovt övergrepp i rättssak. Det är åklagaren Blomqvist som kommit med nya uppgifter vilket Expressen rapporterat om. Även den här personen är under 18 år.

I ett närbesläktat ärende sitter det en person anhållen för grovt övergrepp i rättssak, den personen ska ha försökt att påverka vittnen i det här ärendet och det är förstås något som är väldigt allvarligt. Och som vi agerar starkt mot nu.

Det här är ungdomar som inte alltid förstår vad de gör och att det de gör får konsekvenser. Om man agerar för att skydda en vän, och att man då agerar med våld och hot för att få den här personen att ändra sina uppgifter då kommer polisen att agera, och man blir frihetsberövad. Det är ett allvarligt brott.

Blomqvist säger också att rykten i olika forum kan vara orsak till övergreppen i rättssak, och att en person till nu sitter anhållen. Hon säger att man tar del av olika rykten som sprids, men att man nu undersöker en eventuell motivbild och hur mordet gått till.

Förtjänar taxibranschen ett dåligt rykte, eller är förutsättningarna omöjliga? Har den råa kapitalismen dömt den till att leva med små marginaler?

Färdtjänsten är ett till synes evigt problem, och under hösten har mycket av nyhetsbevakningen handlat om våldtäkter och ofredanden i taxibilar. Samtidigt är branschen kluven till hur den ska förhålla sig till innovativa uppstickare som Uber och Bolt. Den konflikten skrev Morgonposten om i går.

Bawer Coskun är förbundsdirektör och vd för branschorganisationen Svenska Taxiförbundet. Vi fick tag i honom för ett längre samtal, med ett bredare anslag än det aktuella problemet med sexualbrott.

Coskun började köra taxi så smått 2003, parallellt med studier och andra ströjobb. Via ett jobb som reporter på Sveriges Radio blev han 2006 pressekreterare för Vänsterpartiets riksdagsgrupp.

– Jag var inte aktiv i partiet, utan jag blev rekryterad.

Har du aldrig betalat medlemsavgiften?

– Det har jag väl gjort, men det var inte kopplat till det jobbet. När jag jobbade i riksdagen var jag inte medlem. Jag har haft vänstersympatier, absolut. Men jobbet fick jag för min kompetens.

Dålig lönsamhet

Taxi är en låglönebransch, och du skrev till mig att "det är en servicebransch som brottas med dålig lönsamhet" ...

– Ja, det skrev jag, men jag vill inte definiera det som en låglönebransch.

Är den inte det då?

– Åkerierna har dålig lönsamhet och det är låga marginaler. Den största kostnaden för ett åkeri är den anställda. Föraren kostar i princip 60 procent av totalt inkört. På de 40 procent som är kvar ska åkeriet sönderskattas, och sen kommer alla andra kostnader som nu skenar iväg i pris. Så det blir VÄLDIGT lite kvar till åkeriet.

En semantisk övning kan tyckas. Att en åkare har små marginaler och att största delen av omsättningen går åt till att betala chaufförens lön är inte samma sak som att lönen är hög. Men Coskun vill bestämt inte kalla det en låglönebransch.

Det verkar som att taxi är dömt att leva med den här situationen, med små marginaler. Är det ens möjligt att branschen skulle kunna frodas och få större marginaler?

– Jag fattar vad du menar, säger Coskun, och börjar resonera kring vad som skulle kunna förändra villkoren för branschen:

– Att färre i samhället skaffar egen bil och att den delade mobiliteten får sin rättmätiga plats i våra liv. Att infrastrukturen vilar på hållbara mobilitetslösningar, för kollektivtrafiken och den särskilda kollektivtrafiken där taxi ingår.

Han tycker att regioner och kommuner ska satsa mer vid upphandling av taxi för samhällsbetalda resor så att utförandet blir bättre, men högre löner tror han blir svårt:

– Tvärtom så går utvecklingen åt helt andra hållet. Det är inte så att taxi vill ha det så, utan det är så samhället utvecklats, och marknaden utvecklats. Det är ren kapitalism. Jag tar inte ställning till det, men kapitalismen kan vara rå och hård.

2008 vaknade Coskuns inre kapitalist. Då startade han eget taxiföretag inom Taxi Stockholm, delvis också för att han och pappa skulle kunna jobba tillsammans och dela taxibil. Som mest hade han fyra bilar.

Snart efter att han startat sitt bolag hamnade han i Taxi Stockholms styrelse och efter fem år där blev han vice ordförande. Ungefär samtidigt som han blev det valdes han in i styrelsen för Svenska taxiförbundet. 2021 tog han över som förbundsdirektör och vd.

Med avregleringen för 30 år sedan, är det så att taxibranschen lever mer under den rena kapitalismen än många andra branscher?

– Nej, det kan jag inte tycka. Jag skulle aldrig vilja gå tillbaka till den reglerade tiden. Det finns inte på världskartan. Det man ser i de reglerade länder som finns kvar i Europa och världen är ett föråldrat sätt att bedriva taxitrafik. Alla följer i princip efter Sveriges exempel. De nordiska länderna höll emot ganska länge, men de har följt oss en efter en.

Smäll på smäll

Med Coskuns egna ord överlevde taxibranschen covidpandemin "på marginalen".

– Det är klart det slog. Företagsresenärer och privatpersoner försvann helt. De sköraste och svagaste fick mest stryk.

Han säger att det gick bättre för den delen av branschen som kunde luta sig mot offentlig upphandling, det vill säga samhällsbetalda resor som färdtjänst och skolskjutsar.

– Bland dem som var beroende av den privata halvan fanns stora åkerier som fick skära ner med många bilar. Högt belånade åkerier gick i konkurs. I olika delar av landet där det redan var ont om taxibilar och där kundunderlaget var litet, där kunde taxi försvinna helt.

Hur stor smäll tog taxi jämfört med övriga samhällsekonomin?

– Taxi tar väldigt mycket stryk generellt, i allt. Besöksnäringen, taxi, flygbranschen; det är branscher som tar mycket stryk av konjunktursvängningar eller kriser. Vi känner ofta av dem väldigt tidigt också. Så fort en annan bransch drar in på nånting så känner vi av det ganska mycket.

Han beskriver också hur taxi inte kunde ta del av stödpaketen fullt ut, för då var man tvungen att stänga igen en butik. Det räckte inte att många bilar stod parkerade.

Hur många taxichaufförer försvann under den här tiden?

– Det var den största smällen för branschen. Det är den vi bär på nu. Branschen tappade ungefär 40 procent av förarkåren. Antingen blev de sjuka eller gick i förtidspension eller var redan i pensionsåldern, De skolade om sig och kom inte tillbaka, eller är fortfarande arbetslösa, och så vidare.

Enligt Svenska taxiförbundet saknas det 7 000 taxichaufförer. I sitt lobbyarbete kräver de bland annat att regeln att man ska ha haft körkort i två år för att få köra taxi ska tas bort och att ålderskravet sänks från 21 till 18 år.

Våldtäkter

Våldtäkter och ofredanden har varit på tapeten under hösten. Inte minst när Abdirashad Adan Mohamud i oktober dömdes till fyra års och nio månaders fängelse och utvisning till Somalia. Han fälldes för två våldtäkter, tre våldtäktsförsök och flera andra brott. Åklagaren ville se honom dömas till 8–9 års fängelse.

SVT följde upp problemet med sexbrott i taxibilar och hittade 17 domar det senaste året där taxichaufförer dömts för sexualbrott. Efterforskningarna visade också att det kan dröja flera månader innan de dömdas taxiförarlegitimationer dras in. Ibland dras de inte in alls, mest troligt på grund av slarv och dåliga rutiner på domstolarna eller Transportstyrelsen.

Bawer Coskun har fått prata mycket om sexualbrott i taxibilar den senaste tiden. Hans uppmaning till rättsväsendet har varit att bli bättre och snabbare på att beslagta misstänktas taxilegitimation, helst redan under polisutredningen. Taxiföretagen har uppmanats att kolla transportbranschens eget register BKY dagligen, där de kan se om någon har laglig behörighet att köra taxi eller inte.

Färdtjänst-problem

När det inte skrivs om sexbrottslingar bakom ratten så skrivs det oftast om problem med samhällsbetalda resor.

Om kunder som får vänta i timmar på en bil eller som får åka långa omvägar för att chauffören har ett par kunder till att hämta upp. Häromdagen kunde man läsa om Bertil i Karlskrona som missade julbordet för att hans rullstol inte fick plats i färdtjänstbussen.

Svenska taxiförbudet lobbar för att kommuner och regioner ska se ett sambandet mellan pris och levererad tjänst.

– Dels har de orimliga krav och sedan förväntar man sig låga anbud. Det går inte ihop. Vi försöker uppmärksamma alla på det och vi jobbar stenhårt på det just nu.

Har du gott hopp?

– Ja ... Det är små steg fram, men framåt går det ju. Med tanke på att vi flyttat fram våra positioner så kan det inte bli sämre, tvärtom.

Men han oroar sig för att kommuner och regioner kanske måste skära ned på välfärden

– Kriser och pandemier och inflation och allt det där. Allt drabbar ju välfärden, och drabbas den minskar våra möjligheter att få gehör för det vi vill, med en hållbar utveckling för branschen.

Då håller du med om att det finns kvalitetsproblem inom färdtjänst, med försenade bilar och kunder som får åka en timme extra för att plocka upp andra?

– Ja. Vi ser, vi hör och vi läser. Och vi bevakar. Vi säger det också. Vi kommer bära med oss pandemin länge och nu kommer det nya kriser. Ökad arbetslöshet och inflationstakt. Det kommer vara så här några år till.

Han återkommer också till chaufförsbristen:

– Vi har ropat efter 7 000 nya förare. Det kanske inte är lösningen på allt, men det råder stor brist på chaufförer i dag. Nu när pandemin är över och samhället återgått till det vanliga så drabbas någon. Antingen privatkunden eller färdtjänstresenären.

Hittar chaufförerna?

Det har hänt mycket sedan Coskun började köra taxi. Han nämner särskilt konsolideringen av beställningscentraler, de nya appbolagen och digitaliseringen. Nu ska kartläsningen tas bort från taxiförarprovet.

Har gps-tekniken skapat bättre eller sämre chaufförer när det gäller att hitta rätt?

– Det är klart att ju mer analog man var, och ju mer man fick tänka själv, desto skarpare blev man. Ju mer digitalt och tekniskt det blir desto mindre behöver hjärnan tänka. Jag säger inte att det är sämre. Det är klart att det var bättre lokalkännedom förr, men jag vet inte om det är det vi behöver.

Inte många skulle hävda att man måste vara hjärnkirurg för att köra taxi, och Bawer Coskun verkar hålla med:

– Det är inte ekonomiskt försvarbart att ha en London-taxichaufför i dagsläget, med tre–fyra års lokalkännedomsutbildning som ska kunna varenda gata och gränd. Det går inte att motivera ekonomiskt. En sån chaufför skulle inte branschen ha råd med, med de låga marginaler som är i dag.

Man kan ibland höra kritik mot att chaufförerna inte hittar. Finns det en konflikt mellan kunder och chaufförer?

– Inte generellt. I de undersökningar jag har tagit del av de senaste 15 åren så är den skaran du pratar om marginell. Lokalkännedomen har minskat med åren men kritiken är marginell.

Ställs det orimliga krav på taxichaufförer många gånger?

– Jag tycker kunden ska ha högt ställda krav på servicenivå och antingen god lokalkännedom eller god hantering av teknisk utrustning. Jag kan i dag hitta i Hongkong, och jag har aldrig varit i Hongkong. Får man inte det man vill ha så byter man till det bolag som erbjuder det. Så funkar marknaden.

Framtiden

Det är tydligt att Svenska Taxiförbundet och Bawer Coskun vill se en framtid där färre äger sin egen bil, och att taxi ska ska fylla en större roll.

För att nå klimat- och miljömålen behövs en delningsekonomi, tror man, och då ökar behovet av taxi.

Elsparkcyklar är inget hot, utan snarare en allierad. Allt som kan få fler att sälja bilen är bra, och de kan i stället ta sig fram med en mix av taxi, buss, hyrbil, cykel och elsparkcykel. En stor del av förbundets lobbyarbete går ut på detta. Politikerna måste skapa förutsättningar för folk att sälja sin bil.

Även när de höga bränslepriserna kommer på tal så hamnar Coskun där. Han vill se riktade skattesänkningar på drivmedel för det han kallar nyttotrafik.

– Det är visionen. Delad mobilitet och minskad privatbilism. Att vi ska fylla upp den platsen.

Skulle du kunna tänka dig att sälja din egen bil?

– Ja, när förutsättningarna ges, intygar han.

– Vi har två bilar i dag. En är bara en enkel pendlarbil till förskolan. Jag har ingen buss i närheten och bor i skogen, typ. I en yttre förort till Stockholm. Jag har inte de förutsättningarna än, men när jag väl får de så vill jag det. Så jag kan använda mig själv som exempel. Det är lång väg till bussen, och det är grusväg inne i skogen. Från bussen är det en bit till pendeltåget.

En koll visar att han har 450 meter till busshållplatsen och 2,5 kilometer till pendeltåget. Kanske lite krångligt när barnen ska till förskolan. Å andra sidan valde han att bygga sitt nya hus på det avståndet från hållplatserna.

– Från pendeltåget är det lugnt. Då kan man direkt komma till jobbet. Men vi är inte där än. Bussen hos mig går två gånger per timme, och den matchar inte när jag lämnar barnen på förskola, och så vidare. Såna här exempel finns det jättemycket av. Speciellt de som inte har infrastrukturen, och jag har inte den hos mig.

Klassresa i taxi

Kurdättade Bawer Coskun har gjort både en klassresa och en ideologisk resa. Han framhäver gärna att jobbet som taxichaufför ger möjlighet både till integrationsresor och klassresor för den som köper sin egen taxi:

– Det är väldigt många nysvenskar som gör sin klassresa via taxi. Blir egen företagare, skaffar sig ett hus och får ekonomiska muskler, genom att vara taxiägare.

På frågan vad han bär med sig från sin egen tid bakom ratten säger han det är ett fantastiskt yrke som för med sig väldigt mycket gott, och fortsätter:

– Det är ett fritt yrke. Det är många som tycker om att köra bil, och så får man träffa människor. Bara den kombinationen är väldigt speciell. Man är fri, det är ingen som basar över dig, till exempel. Du sitter i din bil, du kör din bil, och du träffar dina kunder. Det är du som är chefen första dagen på jobbet.

Paradigmskiftet

Som Morgonposten skrev om i går har Bawer Coskun en pragmatisk syn på appbolag som Uber och Bolt, men så var det inte när Uber först dök upp på den svenska marknaden. Då företrädde Coskun Taxi Stockholm.

– Vi jobbade väldigt hårt. Jag tror vi höll på i två och ett halvt år med stark lobbying. Vi fick slå oss fram. Dåvarande politiker hade en naiv syn på branschen, och politiker i stadshuset lanserade till och med Uber pop.

– Uber, som var först med att bryta sig in på vår marknad, använde sig av okonventionella metoder för att slå sig igenom. Det är ingen som hymlar om det.

I dag lyfter han i stället fram att den nya ledningen i Uber tar avstånd från metoderna som användes i början. Det var ren svarttaxi, menar han.

– Vi vill att det ska vara konkurrens på lika villkor. Då gäller det alla, även våra medlemmar.

– Så klart uppmärksammar vi om det sker felaktigheter och oklarheter, och om det begås brott, men det görs det generellt hos alla i branschen. Men det är inget systematiskt, som vi ser.

Har appbolagen drivit på utvecklingen?

– O ja! All konkurrens driver på utvecklingen. Ett paradigmskifte för med sig att en marknad kan växa också.

(Första delen i serien här – andra delen här.)

När vi söker miljö- och klimatminister Annika Strandhäll för att få svar på varför hon åker så mycket taxi – och vart hon åker – svarar hennes pressekretare Albin Nordin:

”Annika Strandhäll hade under sin tid som riksdagsledamot en så kallad säkerhetsrekommendation från riksdagen. Det var ett beslut som togs av riksdagens säkerhetsenhet några månader efter att hon blev ledamot. I övrigt kommenterar vi, i vanlig ordning, inte enskilda politikers säkerhetsarrangemang.”

Annika Strandhäll kan alltså inte själv, eller genom sin pressekretare förklara varför hon åkt taxi för 423 089 kronor under mandatperioden – det är hemligt –  det har att göra med en ”säkerhetsrekommendation”.

När vi vänder oss till riksdagens säkerhetsenhet för att ta del av den dokumentation som finns får vi ett dokument – som är oläsbart på grund av alla maskningar av texten. Vad ”säkerhetsrekommendationerna” innebär är omöjligt att säga. Men enligt Strandhälls pressekretare är det alltså dessa som gör det nödvändigt att åka taxi för en halv miljon kronor. Vilken form av hot som Strandhäll skulle vara utsatt för får vi heller inte veta – allt är hemligt enligt pressekretaren - vilket också visas av de maskade dokumenten.

Det intressanta är dock dateringen av dokumentet: 2021-09-30. Vid den tidpunkten hade Strandhäll redan hunnit åka en hel del taxi, det är tre år in i mandatperioden.

Det verkar inte finnas någon ”säkerhetsrekommendation” dessförinnan. Vi har begärt all dokumentation i frågan, och det maskade dokumentet är vad vi fått.

Hur ofta har då miljöminister Annika Strandhäll rest med taxi. Det är lätt att förledas att tro att det behövs väldigt många resor för att komma upp i 423 089 kronor. Men i det material vi undersökt finns enbart elva poster. Den största är på 118 132 kronor, där finns också fem poster på sammanlagt 170 000 kronor. Det är inte givet att varje post utgör en enda resa. Vi kommer att utreda detta vidare i vår serie under veckan – liksom mellan vilka platser miljöministern rört sig med hjälp av taxi. Men vi utgår från att varje post innehåller flera enskilda resor.

Ett rimligt antagande är att Strandhäll tidigare åkt taxi mellan hemmet i Värmdö och riksdag eller miljödepartement. En sträcka på på 3,6 mil, och en dit- och hemresa borde kosta 1500 kronor.

Per dag.

En lösning kunde förstås ha varit att Annika Strandhäll gjorde som hon tycker andra ska göra – och samåkt. Ute i hennes trakter fanns till exempel riksdagsmannen Richard Herrey – men Annika Strandhäll kanske inte ville dela taxi med en moderat; hon kanske såg det som ett alltför stort offer för klimatet.

Sedan maj i år bor dock Annika Strandhäll på Söder i Stockholm. I våras sålde hon Värmdövillan och flyttade till Högbergsgatan. Nu är avståndet till arbetsplatsen 3,3 km. Frågan är om hon fortfarande tar taxi – något vi just nu försöker utröna.

Hem till Haparanda

Civilminister Ida Karkiainen åkte taxi för 195 886 kronor under sin tid som riksdagsledamot. I november 2021 utsågs hon till civilminister – och har fortsatt att åka taxi.

Hon har från november 2021 fram till i dag åkt taxi för ungefär 90 000 kronor. Det rör sig om taxi mellan Haparanda och Luleå och Karkiainen har rätt till en fri hemresa i veckan.

Ingen vill väl missunna en minister det – men behöver det innebära att det alltid ingår en taxiresa mellan flygplatsen i Luleå och hemstaden Haparanda?

Mellan dessa två punkter går det nämligen dagligen gott om bussar – och dessutom tåg.

En taxiresa mellan orterna kostar cirka 2 200 kronor.

Buss eller tåg kostar cirka 200 kronor.

Hade Karkiainen valt buss eller tåg hade skattebetalarnas kostnad blivit cirka 9 000 kronor istället för 90 000 kronor.

Men det som gör det mest svårförståeligt är att en företrädare för ett parti som vill minska utsläppen och se stora satsningar på kollektivtrafik som buss och tåg väljer taxi framför just buss och tåg.

25-i-topp-listan

Studerar man de uppgifter som finns om riksdagsledamöters taxiåkande ser man att Annika Strandhäll och Ida Karkiainen är normskapande i socialdemokratin – partiet där man talar om kollektivtrafikens välsignelser men tar taxi till mötet där man ska förklara vikten av att ta buss, tåg eller cykel.

När vi tidigare studerade tio-i-topp-listan dominerades den av socialdemokrater och sverigedemokrater. Tendensen är densamma på 25-i-topp-listan.

Där återfinns:

• tio socialdemokrater
• nio sverigedemokrater
• tre moderater
• en liberal
• en centerpartist
• en kristdemokrat

På 22:a plats återfinns socialdemokraten Åsa Westlund. Hennes make Anders Lindberg – ledarskribent på Aftonbladet – skriver ofta om miljön. Han angriper gärna de borgerliga partierna för bristande medvetenhet i klimatfrågor. Kanske dags för honom att ta en diskussion med frun vid frukostbordet?

I september 2017 avslöjade TV4 att moderatledaren Ulf Kristersson åkt taxi för 113 000 kronor. Groteskt mycket pengar, tyckte Aftonbladets Karin Pettersson, och skrev en ledare där hon anklagade honom för att förslösa skattebetalarnas pengar.

Annika Strandhäll tweetade omgående gillande ut ledaren.

Men jämfört med Annika Strandhälls taxikostnader är Kristerssons ganska blygsamma. Förvisso gällde Kristerssons taxiresor för två år, de uppgifter Morgonposten inhämtat från riksdagens kansli för perioden oktober 2018 till augusti 2022. Ändå är det uppenbart att Strandhäll åker mycket mera taxi än den person hon kritiserar för att slösa bort skattemedel. De uppgifter vi inhämtat gäller hela riksdagen.

Extra märkligt blir Strandhälls taxiåkande eftersom hon är klimat- och miljöminister. När bilägare som behöver sitt fordon för att klara arbete och vardag upplevt att deras ekonomi inte klarar de stigande priserna på bensin och diesel har Strandhäll varit stenhård. När riksdagens majoritet i våras genomdrev en sänkning av bränslepriser och reduktionsplikt blev miljöministern rasande. I en intervju förklarade hon att det var ”hål i huvudet” att på det sättet underlätta för pressade bilägare. Hon förklarade att beslutet var ”orealistiskt”, ”okunnigt”, och ”populistiskt”.

Budskapet var entydigt, människor måste göra ekonomiska uppoffringar för att rädda klimat och miljö.

Men Strandhäll behöver inte bli deprimerad när hon tankar – eftersom hon inte kör bil, men hon låter gärna andra köra henne – och det är skattebetalarna som står för kostnaden.

Morgonposten har granskat regeringens och riksdagens kostnader för taxiresor.

En annan hård motståndare till lägre priser på bensin och diesel är civilminister Ida Karkiainen som förklarat att:

"Sänkt skatt på fossila bränslen är som att kissa i byxan.”

Hon själv kan hålla sig torr genom att ta taxi. Hon återfinns på fjärde plats i tio-i-topp-listan med 195 886 kronor när det gäller resande med taxi.

De tio som åker mest taxi

På Morgonpostens tio-i-topp-lista återfinns fyra socialdemokrater (varav två ministrar), fyra sverigedemokrater, en moderat och en kristdemokrat.

1. Strandhäll, Annika (S) 423 089 kronor

2. Söder, Björn (SD) 248 428 kronor

3. Skånberg von Beetzen, Tuve (KD) 210 700 kronor

4. Karkiainen, Ida (S), 195 886 kronor

5. Sjöstedt, Oscar (SD), 169 682 kronor

6. Ramhorn, Per (SD), 165 053 kronor

7. Sköld, Linus (S), 164 537 kronor

8. Fundahn, Marianne (S), 161 174 kronor

9. Cederfelt, Margareta (M), 141 575 kronor

10. Ståhl Herrstedt, Carina (SD), 131 859 kronor

Socialdemokraterna blir förstås extra intressanta eftersom deras parti driver på för att Sverige ska bli fossilfritt till 2030. En av metoderna är att ersätta bensin- och dieseldrivna personbilar med eldrivna, samt satsa på kollektivtrafik; mer bussar, och tåg.

Socialdemokraten Linus Sköld som finns på sjundeplatsen på tio-i-topplistan har också profilerat sig som klimatkämpe och motståndare till sänkta bränslepriser. 2019 skrev han apropå protester mot hur glesbygdsbor drabbas av höga bränslepriser:

”Att leva ett fullständigt liv i glesbygden handlar om så mycket mer än bränslepriser. Det handlar om infrastruktur som vägar, järnvägar och bredband. Det handlar om sjukvård, skolor och äldreomsorg. Det handlar om bostäder och arbetstillfällen.”

Men frågan om hur man enklast ska ta sig till arbete, bostad, och sjukvård besvaras inte. Men Sköld kanske antar att alla kan ta en taxi på någon annans bekostnad.

Men det mest märkliga med Strandhälls omfattande användande av taxi är kanske att någon taxichaufför vill köra henne.

När energi- och digitaliseringsministern Khashayar Farmanbar var i Vimmerby 23 augusti ville han besöka Bageri Guldkringlan, men bageriet var inte intresserade:

– Det är bättre de gör insatser så att företagen överlever, förklarade vd:n Joakim Hesselgård.

Elkostnaden för bageriet har ökat från 25 000 till 100 000 kronor i månaden.

– Då tycker vi att det är bättre att göra något åt det, än att stå och predika hos oss, deklarerade Hesselgård.

Det är det som gör det underligt att någon taxichaufför vill ha Strandhäll i baksätet.

Det är ju inte bara elpriserna som stiger – samma sak gäller bränslepriserna.

Kris för taxibranschen

Enligt Svenska taxiförbundet har åkarnas bränslekostnader ökat med över 70 procent.

Många företagare i branschen är personligt skuldsatta efter pandemin. Nu har bränslepriserna dramatiskt och det här rycker undan mattan för många fullständigt, förklarade Svenska taxiförbundet i våras i ett uttalande.

Men Strandhälls flitiga taxiåkande är kanske självklar för en person som anser att man inte behöver leva som man lär. Hon ser upp till personer som säger en sak och gör en annan.

I juni var Strandhäll värd för den globala miljökonferensen Stockholm 50+. Hon uttryckte under våren sin stora glädje över att John Kerry, president Bidens speciella sändebud för klimatfrågor, skulle medverka på konferensen och tala.

John Kerry har en egen privatjet. Sedan han blev Bidens klimatsändebud i januari 2021 har flygplanet avverkat 48 flygningar och släppt ut 325 ton koldioxid. Det motsvarar 325 flygresor tur och retur mellan Stockholm och Rom. Det motsvarar också att använda en hårfön i 6,5 miljoner timmar (en inte orimlig jämförelse med tanke på John Kerrys frisyr).

I oktober 2020 kritiserade Strandhäll Ebba Busch på Facebook för att Busch låtit Säpo skjutsa hem en berusad väninna efter en uppenbarligen blöt fest. Strandhäll förklarade att det var ”oseriöst” och ”helt häpnadsväckande” att Busch använde Säpo som taxi.

Men det är Facebookinläggets inledning som är mest intressant. Där skriver Strandhäll:

”Som ledande politiker har vi ett ansvar att försöka föregå med gott exempel. Inte minst i ett läge då vi kräver stora uppoffringar av resten av befolkningen.”

Vi får väl anta att det är ett tecken på uppoffring att Strandhäll åkt taxi för nästan en halv miljon kronor – hon kanske valde bort limousinservice.

Under veckan som kommer – från måndag till fredag – djupdyker vi i frågan om de taxiresor du betalar åt politikerna. Du får bland annat svar på följande  frågor (och många andra):

• Hur förklarar Strandhäll och andra sina resor?
• Hur är det med riksdagsmännen från ditt län? Vi publicerar hela listan.
• Vilka resor har varit dyrast? Och vem har suttit i baksätet?
• Vart åker Strandhäll oftast – och varför? Och hur är det med de andra på tio-i-topp-listan?
• Finns det resor som strider mot riksdagens regler?

När han till slut ändå lyckas resa sig upp går en av förövarna fram och utdelar ett slag som fäller Gyimah, som slår huvudet i trottoarkanten och blir liggande orörlig.

Hittills har polisen lyckats gripa fyra av dem som deltog i misshandeln och mordet. Den senaste är en 13-årig flicka.

Den mördade Kutin Gyimah var gift och fyrabarnsfar. Efter mordet utfäste taxibolaget en belöning på 150 000 kronor för den som kunde bidra till att gängmedlemmarna greps.