Skottlands försteminister Nicola Sturgeon har meddelat att hon avgår, när en ny person valts till ledare för SNP, Skotska nationalistpartiet. Hon tillträdde som ledare 2014 och har haft en framstående roll i att förespråka skotsk självständighet. Men hennes tid som försteminister har det senaste året främst förknippats med debatten om transsexuellas rättigheter i Skottland. Dessutom misslyckades hon med sitt främsta mål, en ny självständighetsomröstning.

Hon meddelade sin avgång under onsdagen och angav som främsta skäl att pressen var väldigt hård, och att hon också är en människa, skriver CBS News.

I mitt huvud och i mitt hjärta viste jag att dagen hade kommit, sade hon.

De senaste månaderna har hon fått stark kritik för en lag som gör det enklare att själv bestämma sin könstillhörighet i myndighetsdokument. Lagen har blockerats av den konservativa regeringen i London, vilket hon sagt att hon vill kämpa mot i domstol.

Skottland är inte ett självständigt land, men har viss makt över lagstiftning i parlamentet i Edinburgh.

I fjol fick landet sin första informatör i mens- och klimakteriefrågor, som var man. Det som skakade Sturgeons förtroende var dock frågan om Adam Graham, som dömts för två våldtäkter. Men eftersom han definierar sig som kvinna hamnade han initialt på ett kvinnofängelse.

Han flyttades efter stor debatt till ett fängelse för män, men det bedöms från fall till fall, och inget hindrar att en liknande situation uppstår igen.

Sedan Brexit 2016 har SNP kampanjat för en ny självständighetsomröstning för Skottland. Regeringen i London har dock vägrat att ge stöd för en ny omröstning. Sturgeon har fått kritik inom partiet för att ha varit för långsam med att sätta större press på London. Detta får också ses som ett misslyckande då hennes tydliga mål var att ta Skottland ur Storbritannien.

Man har folkomröstat två gånger om mer makt till Edinburgh, 1978 och 1997, vilket ledde till att parlamentet instiftades 1999. 2014 röstade man om självständighet, med nej 55,3 mot 44,7 ja. Valdeltagandet var rekordhöga 84,59 procent.

I valet 2021 vann partierna som förespråkar självständighet 72 av 129 platser i parlamentet. Där ingår förutom SNP även Skotska miljöpartiet, Albapartier och Skotska socialistpartiet.

Sturgeon fick också kritik i efterdyningarna kring åtalet mot hennes företrädare, Alex Salmond. Han friades 2020 för sexuellt övergrepp och försök till våldtäkt. En utredning i skotska parlamentet visade att Sturgeon vilselett utredarna kring vad hon själv visste. Men hon friades från misstankar om tjänstefel.

Även Donald Trump har gett sin åsikt kring Sturgeons avhopp. Trump har själv skotskt påbrå genom sin mor Ann MacLeod och beskyller Sturgeon både för identitetspolitiken och för brakförlusten på 150 miljoner kronor på sin golfbana i Skottland. Han kallar henne ”failed woke extremist”, en misslyckad woke-extremist.

Labour är på hugget nu, och man siktar på att ta besvikna SNP-väljare nästa val. Man kraschade totalt förra valet och vann bara ett mandat, men folk inom partiet tror man kan ta 15-30 mandat.

Man poängterar att partiets framgång också påverkar vilka som bildar regering i London, och tror att det kan locka väljare. Labour kraschade som bekant inte bara i Skottland, utan även i stora delar i tidigare bergsäkra distrikt i norra England.

På den tiden då jag körde rally-VM var det vanligt med så kallade remote-servicar. Platser mellan tävlingssträckorna där enbart besättningen – jag och min co-driver – fick reparera bilen utan hjälp av serviceteamet. De vanligaste reservdelarna fanns med i bilen. Drivaxlar, styrstag, p-ändar, nyckelsatser och allehanda bra-att-ha-grejer var fastsatta i buntband.

På hög höjd i de mexikanska bergen minns jag hur svetten pärlades i pannan då vi hissade upp bilen för att byta en bromsslang som slagits sönder på steniga vägar. Det var bråttom bråttom. Domkraften fick jobba för fullt, klockan tickade och svetten blandades med smuts och blod på våra knogar. Runt om oss samlades mexikanska åskådare som ropade och hejade medan spärrnyckeln knarrade för fullt. Klart! En high five och sedan kastade vi oss in i bilen och körde iväg med fungerande bromsar.

Det är något speciellt med att meka själv. Att inte bara köra bilen, utan att lära känna den inifrån och ut. Man blir ett med bilen, och får tillfredställelse av att vara oberoende och självständig.

Att kunna klara av saker själv har alltid varit väldigt viktigt för mig. ”Ja kan själv” var bland det första orden jag sa när jag var liten, och jag hade ynnesten att ha föräldrar som lät mig testa, göra fel och göra om. Bygga självförtroende och få inpräntat i ryggmärgen att allt är möjligt. Jag tror fortfarande i vuxen ålder att jag kan fixa i princip allt, även om jag givetvis innerst inne förstår att det både är naivt och omöjligt. Det mesta går dock, men det tar lite längre tid eftersom det givetvis skiter sig då och då.

Jag tror att förmågan att kunna kontrollera och påverka sitt liv och sina ägodelar, är ett av människans mest grundläggande behov. Mekandet är ett av de hantverk som sakta tas ifrån oss då samhället går mot ännu mer bekvämlighet – både mentalt och fysiskt. Snart är vi inte i behov av att varken att röra oss eller tänka själva. Sedan urminnes tider är människan skapad för att lösa problem, laga och fixa sina tillhörigheter. Det mår man bra av. Kan vi till exempel inte meka med våra bilar längre, blir delar av vår själ urholkad.

Därför är det lite sorgset att de moderna bilarna blir alltmer svårmekade, och gör bilägaren mer beroende. Digitaliseringen har slagit med full kraft, både på gott och ont. Bilarna är säkrare med bromsassistsystem, backkameror, filbytesvarnare och allehanda sensorer. Dagens professionella mekaniker ser ofta annorlunda ut och använder andra verktyg. Roy och Roger-verkstäder är snart ett minne blott. Skitiga underarmar med spärrnycklar i händerna, byts ut mot skjortbeklädda armar som pluggar in diagnosverktyg och knappar med fingrar på datorer. Den nya tekniken gör oss alltmer beroende av verkstäder med dyra specialverktyg och avancerad mjukvara.

Nya bilar kan vara skrämmande

Nyare bilar kan därför skrämma bort hobbymekaren, med trånga motorutrymmen och datorteknik. Att sköta grundservicen på sin moderna bil behöver dock inte alltid vara så komplicerat. Man sparar dessutom många tusenlappar jämfört med att köra in på verkstad, och man känner sig väldigt tillfredsställd när man efteråt står med en kaffekopp i sin skitiga näve och begrundar sitt dagsverk. På nyare bilar är dock servicestämpeln från den auktoriserade verkstaden ett viktigt värdebevis om man i framtiden ska sälja bilen. Jag skulle själv inte våga köpa en hyfsat modern bil utan registrerade oljebyten, såtillvida att det inte är någon jag känner som skött om bilen.

Men bortser man från servicestämpeln och istället väljer att sköta underhållet själv, går det lära sig mycket om man pluggar lite. Tittar man under skalet på sin moderna bil finns det fortfarande mycket traditionell teknik kvar, och läser man på med hjälp av verkstads- och reparationshandböcker och tittar på Youtubefilmer, får man lätt koll. Läser man på om oljebyten, lampbyten, bromsbelägg, filter och avgassystem, kan man – beroende på bilmodell – ofta fixa det själv. Även lite mer avancerade reparationer såsom att byta hjullager kan man göra på egen hand, såtillvida att man byter det komplett med hub (annars behöver man pressverktyg). Till och med länkarmarna fixar den händige, även om det är viktigt att man har koll på att få fast dem korrekt och ordentligt, och att göra en fyrhjulsinställning efteråt.

Välj bil med hjärtat

Jag älskar att kunna sköta servicen själv, utan specialverktyg och krångel, och utan bekymmer om stämplar hit och dit. Under större delen av mitt liv har jag haft en nyare bruksbil som jag köpt med hjärnan, och en äldre bil som jag köpt med hjärtat. Den nyare bilen har jag lämnat in för service och den äldre har jag lagt egen tid och kärlek på. En bil som tillåter lite fel och brister – även när det gäller mina egna tillkortakommanden som mekaniker. För här är jag långt ifrån en expert.

Vill du få utlopp för dina fixarbehov och din självständighet (och imponera på frugan eller mannen), rekommenderar jag skarpt att åtminstone köpa en bil med hjärtat. Har du tur kanske du blir lite kär också (detta beror såklart på bilens karaktär, man faller ju inte för vad som helst). Min största privatbilskärlek var en gammal Volvo Amazon från 1968. Man kunde nästan krypa ner i motorhuven medan man mekade. Ljumna sommarkvällar med byte av tändspole och förgasare, och lite kaffepaus med Ballerinakex medan man klurade ut smarta lösningar. Testrunda med barnen till badsjön för att se så att allt fungerar. I backspegeln dinglar Wunderbaumen, och den nöjda mamman tittar dit då och då för vila ögonen på glada ungar i baksätet med varsin glass. Vi firar att vår gamla trotjänare rullar igen. På kvällen tittar jag in en gång extra i garaget innan jag låser dörren och känner mig lite löjligt lycklig över plåtmaskinen som står där. Lite som en familjemedlem som man pysslar om. Ibland hostar den till och blir sjuk, och då kommer moderskänslorna fram tillsammans med nya tändstift och en varsam smekning på bakelitratten. Sedan kör vi vidare igen.

Frankrikes regering erbjuder Korsika autonomi. Erbjudandet kommer efter två veckor av våldsamma upplopp på ön. Inrikesminister Gérald Darmanin besökte ön under två dagar och sade att inga förhandlingar kan ske så länge våldet pågår.

Anledningen till upploppen på ön är att en känd korsikansk nationalist, Yvan Colonna, överfölls i fängelset 2 mars. Colonna ligger nu i koma på sjukhus. Gärningsmannen är kamerunske jihadisten Franck Elong Abe, som erkänt överfallet och motiverade det med att Colonna hädat.

Colonna dömdes till livstids fängelse för mordet 1998 på den fastlandsfranske prefekten Claude Érignac. Men många på Korsika uppfattar honom som en hjälte som kämpade för öns självständighet. Själv hävdade Colonna sin oskuld under rättegången och menade att han dömdes på förhand av medierna.

Han greps 2003 i de korsikanska bergen, där han livnärde sig som fåraherde. Yrket är en traditionell och förr mycket vanlig sysselsättning på ön. Han har tidigare förvägrats att bli förflyttad från fastlandet till ett fängelse på Korsika. Men det kan nu ske, när regeringen lovat att ändra hans status som specialfånge. Nationalisterna på Korsika är övertygade om att Colonna är en politisk fånge.

Demonstrationer hölls i Ajaccio, Calvi och Bastia och snart urartade de till konfrontationer med säkerhetspolis. I Ajaccio bröt sig demonstranter in i en domstolsbyggnad och vandaliserade en bank, 14 personer skadades i staden.

Korsikanska politiker förhåller sig skeptiska till löftena om autonomi och vill se konkreta planer på diskussioner. Annars kommer man inte tro på att en förändring kan ske. Upploppen på ön kommer olägligt och har skapat en regeringskris i Frankrike bara två veckor innan presidentvalet.

Kampen för nationalism på Korsika startade för mer än 40 år sedan. De våldsbejakande separatisterna FLNC lade ned verksamheten 2014, men självständighetsrörelsen lever vidare i politiken. Förhandlingarna om öns autonomi har legat på is sedan 2018, men den nationalistiska rörelsen har firat stora framgångar i valen lokalt och regionalt de senaste åren.

Gilles Simeoni är talman för Korsikas parlament och var Colonnas försvarsadvokat i rättegången 1998. Han vill se offentliga uttalanden även från premiärminister Jean Castex och president Emmanuel Macron om en eventuell självständighet. För att han verkligen ska tro på centralmaktens löften.

Korsikas parlament har 63 ledamöter och Femu a Corsica är största parti med 32. De förespråkar korsikansk självständighet och har bildat regering. Även oppositionspartierna Rinnovu och Partiet för den korsikanska nationen förespråkar självständighet. Sammantaget har nationalistpartierna i parlamentet 46 av mandaten.

Övriga 17 mandat tillhör Republikanerna, som förespråkar enighet med Frankrike.

Fram till 1975 var Korsika en del av regionen Provence-Alpes-Côte d'Azur på fastlandet. 1982 blev man ett territoriellt kollektiv med specialrättigheter. Det innebär att det lokala parlamentet har exekutiv beslutanderätt i vissa frågor, mer större befogenheter än vanliga franska regioner.

Korsika blev annekterat av Frankrike 1769, tidigare var man en del av Republiken Genua under närmare 500 år. Språkligt och kulturellt är man nära besläktade med Italien, korsikanska språket liknar de italienska dialekterna i Toscana. Språket är också besläktat med dialekterna på norra Sardinien, grannön i söder som tillhör Italien.

Korsikanskan har de senaste decennierna tappat mycket till förmån för franskan och räknas som ett utrotningshotat språk av Unesco. På grund av sin närhet till italienskan fick det inte specialstatus i skolundervisningen förrän 1974. Språket är dock en viktig faktor i den nationella identiteten och en vanlig syn är tvåspråkiga vägskyltar med det franska namnet överstruket.

Väpnad kamp och terror

Nationella korsikanska frihetsfronten FLNC, Front de libération nationale corse, var en milisgrupp verksam från 1976 till 2016. Man blev kända för sina terrordåd mot byggnader och platser som var av vikt för sin motståndare, Frankrike. Offentliga byggnader, banker, turistattraktioner, militära byggnader och liknande.

Man utövade också våld mot civila, rånade banker, utpressade människor på pengar och krävde in så kallad revolutionär skatt. Det var ovanligt att dåden utfördes utanför Korsika eller mot enskilda individer. Tidigare nämnda tjänstemannen Claude Érignac är ett undantag.

FLNC hade flera konkreta mål som samtliga utgjorde grunden för ett självständigt Korsika. All fransk militär och alla fastlandsfransmän skulle tvingas lämna ön. Fransmän från fastlandet betraktades som kolonialister. Alla byggnader och tillgångar tillhörande franska statens skulle konfiskeras.

Konflikten skördade nio polisers liv och fem andra statstjänstemäns. Två kända dåd var mot flygplatsen i Ajaccio, uppkallad efter öns mest kände man Napoleon Bonaparte. I maj 1978 slog man till mot ett Boeing 707 tillhörandes Air France, ingen dog eller skadades. I april 1981 slog man till igen, då president Valéry Giscard d'Estaing anlänt, en dog och åtta skadades.

FLNC var aktiva parallellt med andra våldsbejakande separatiströrelser, till exempel den bretonska i västra Frankrike. Men även IRA på Nordirland och ETA i Baskien kan nämnas. I samtliga fall så har man regionalt fått ett större självbestämmande. Vi såg 2017 ett försök i Katalonien att via demokratisk väg bryta sig loss från Spanien, vilket misslyckades.

Men en korsikansk självständighet kan bana väg för ett uppvaknande av slumrande självständighetsrörelser i Europa.