Situationen i Burkina Faso blir allt mer högexplosiv med en militärregim som allt mer ser ut att försöka eliminera konkurrensen om makten. Regimen i Burkina Faso har gett Frankrike en månads respit, sedan skall deras soldater ha lämnat landet. Det har sedan den nya juntan tog makten i september ifjol blivit ökad friktion mellan Burkina Faso och Frankrike. Frankrike hävdar att militärjuntan anlitar Wagnergruppen för legosoldatstjänster och har vägrat att arbeta sida vid sida med dessa. Samtidigt har den egna militären i landet precis fritagit 62 kvinnor och fyra spädbarn som tagits som gisslan av jihadister.

https://twitter.com/PetrVTuma/status/1615094675182080000

Det är möjligt att man med denna framgång anser sig ha tillräcklig militär styrka för att ta sig an de problem landet står mitt uppe i med en stor del av landets norra delar helt kontrollerade av islamistiska terrororganisationer som al-Quaeda och Islamiska Staten. Situationen i norra Burkina Faso är snarast att likna vid en fullskalig invasion. Man beräknar att cirka 40 procent av landet inte är under statens kontroll.

Delar av landet är under blockad av jihadisterna som hindrar transporter och samhällstjänster att nå regionerna. Att internationella styrkor fortsatt misslyckas med att leverera säkerhet i landet gör en militär förstärkning i form av ryska legosoldater begriplig.

Burkina Faso krävde i december att FN:s Barbara Manzi skulle lämna landet och förklarade henne persona non grata. Två veckor senare, i början av januari i år, meddelande regeringens talesman Jean-Emmanuel Ouedraogo att Frankrikes ambassadör Luc Hallade hade uppmanats att lämna landet.

Frankrike har svarat med att höja ett varningens finger över att den franska militära frånvaron kan riskera att de islamistiska terrorgrupperna tar tillfället i akt och flyttar fram sina positioner. Det är dock svårt att se att fyrahundra franska soldater skulle göra någon skillnad för landets säkerhet framgent då ingen skillnad har kunnat skönjas till dags dato.

https://twitter.com/matinyarare/status/1617414368001499137

Schismen mellan de två länderna startade redan samtidigt som Ibrahim Traore tog makten från den tidigare presidenten och tillika kuppmakaren Paul-Henri Sandaogo Damiba. Traore beskyllde fransk trupp för att skydda Damiba samt att Damiba planerade en motkupp med hjälp av fransk trupp. Detta förnekades naturligtvis av Frankrike.

De nu befriade kvinnorna togs till gisslan för drygt en vecka sedan och var ett trendbrott i Burkina Faso. Det har tidigare varit relativt säkert för kvinnor i landet att röra sig fritt. Det har som regel varit män som tagits som gisslan av terroristerna. De kvinnor som tidigare tillfångatagits har varit enstaka isolerade företeelser men det vi nu har fått se i form av ett tillslag där man tar dussintals kvinnor som gisslan i en direkt attack mot en by kan vara en ny taktik från jihadisterna. Ett mönster vi känner väl till från länder som exempelvis Nigeria. President Traore sade i ett uttalande att terroristerna nu vet att militären kommer att agera beslutsamt att de kommer att istället ge sig på de mest utsatta, kvinnor och barn.

Ett par kvinnor lyckades fly till fots från sin fångenskap redan vid ankomsten till platsen där de lämnades av och samlades ihop. De tog sig genom sten, buskar och törnen sig fram till sin hemby och har uppenbarligen lyckats lämna tillräcklig information för att militären snabbt kunnat agera och slå till mot platsen där deras medsystrar hölls fångna.
Ej ännu bekräftade uppgifter om flera hämndattacker från islamistiska terrorgrupper efter fritagandet av gisslan är i omlopp men det återstår att se vad som hänt och kommer att hände i kölvattnet av den aktuella händelsen.

https://twitter.com/jcokechukwu/status/1617147857819111425

Senegal

Det allmänna omdömet om Senegal är att det är ett politiskt stabilt trots en omvärld i ständig oro. Den relativa stabiliteten har inte minst tillskrivits landets president sedan 2012, Macky Sall.

Macky Sall har varit i politikens tjänst sedan 1980-talet och har tjänstgjort som minister, premiärminister och de senaste snart tretton åren som president. Under sin tid i politiken har han formats till en mycket erfaren och slipad statsman. Han har förhållit sig neutral i Ryssland-Ukraina-kriget med vetskapen om att det är alltför riskabelt och osäkert att luta sig enbart mot väst. Sall har också utan att tveka stått upp för sitt eget lands kultur och moral mot USAs ex-president Barack Obama som försökte övertala Macky Sall att ta bort Senegals lagar mot homosexualitet.  Så sent som 2016 sade Sall att "Never, under my authority, will homosexuality be legalized in the Senegalese lands."

https://twitter.com/Macky_Sall/status/1617158828629311490

Macky Sall är alltså en politiker som inte böjer sig för vinden. Vilket naturligtvis är en förklaring till att han sitter kvar till synes säkert på sin position.

En man som Macky Sall släpper inte sin hand om makten hur som helst. Definitivt inte frivilligt.

Ett sätt att göra det svårare för oppositionen att få en verklig chans till att komma över den åtråvärda makten är att fälla dem med juridiska processer.

Att tysta deras röster utan våld.

En relativt ovanlig inställning till politiskt motstånd i Västafrika.

Senast i raden av oppositionsledare att råka ut för detta är Ousmane Sonko som kom på en tredjeplats i presidentvalet 2019 och sedan dess har haft en stadigt ökad popularitet. Under 2022 blev han vald till borgmästare i Ziguinchor och ingen kunde undgå att se Sonko som en utmanare till den sittande presidenten.

https://twitter.com/_____Nguri/status/1617313091460689922

Sonko som efter sin magisterexamen i juridik arbetade som skatteinspektör har tidigare fått känna på hur illa det kan gå om man ger sig på elitens förmåner. 2016 agerade han visselblåsare när han upptäckte hur ett upplägg, med vad vi i dagligt tal skulle kalla skalbolag, hjälpte den senegalesiska toppen att skattebefria sina inkomster via kanadensiska bolag i Senegal. Sonko befriades från sin anställning som resultat av sitt avslöjande.

Nu ser det dock ut som att de ungas röst i Senegal kom för nära makten på fel väg. I dagarna blev det klart att Ousmane Sonko åtalas för bland annat våldtäkt och dödshot.

Om det är sant eller inte kommer vi med största sannolikhet aldrig att få veta. Kanske gick Sonko till den där massösen och kanske våldtog han henne och sedan hotade henne till livet om hon inte höll tyst om det inträffade. Kanske inte.

Vad vi kan vara ganska säkra på däremot är att han kommer att fällas och dömas.

Efter det kommer Ousmane Sonko inte längre vara ett politiskt hot och Senegal kommer att fortsätta att vara politiskt stabilt i en omvärld av oro i det allmänna omdömet.

https://twitter.com/mamadoulaye/status/1617347632300687361

Kenya

Härförleden fick jag en fråga från en läsare om varför jag inte skriver mer om Somalia? Det är en känslig fråga. Särskilt då jag gång efter annan med något dåligt samvete ännu en gång undvikit att nämna något om den senaste utvecklingen i Somalia. Eller det kanske är just det. Det är ingen utveckling i Somalia. Det finns alltid en mängd senaste händelser i Somalia, aldrig någon senaste utveckling.

Etniska grupper och gränsers flyttande genom åren leder till en aldrig sinande ström av konflikter som aldrig kommer lösas. Den östra och norra delen av Kenya är ett sådant exempel. En bit torr och tråkig mark som är befolkat av somalier och just nu är en del av dessa somalier delar av den somaliska grenen av al Shabaab. Dessa jihadister har ett brinnande hat mot Kenya sedan Kenya har varit Somalia behjälpliga med att försöka utrota denna mänskliga varböld och fortsätter därför sitt lågintensiva krig mot Kenya på kenyansk mark.

https://twitter.com/Ikoofiro/status/1616286436386344960

I Garissa har islamisterna under de senaste veckorna utsatt bilar, bussar och lastbilar för granatattacker som dödat flera kenyaner. Som svar på detta utförde kenyansk militär en attack som slog ut och dödade tio al Shabaab-terrorister.  Nu väntar alla på vad motdraget blir i detta ändlösa elände till konflikt. Kommer de somaliska terroristerna att enligt känd modell att försöka spränga något borgmästarkontor eller har man fortfarande styrkan att iscensätta en massaker i något köpcentrum i Nairobi?

https://twitter.com/GroundHawkKE/status/1616705385582190597

https://twitter.com/CTP_Kenya/status/1617410231742648320

Låt oss avsluta med att hylla en fallen entreprenör.  Den nionde januari avled spritpampen Francis Kiambi, eller Francis Kiambi Matanka Kiriiro, i sitt hem endast två veckor innan sin femtionde födelsedag.

Hur  tidigt Francis Kiambi än mötte sitt öde var han stor i livet. Redan under sin studietid startade hans affärsmannaskap då han helt enkelt slog upp en liten butik på campus. Samtidigt som han studerade agrikultur på University of Nairobi startade alltså hans entreprenörsbana parallellt med studierna genom försäljning av snabbmat, läsk och juice.

Francis kommer att bli ihågkommen för att han var en företagsledare som folket älskade. Som alla framgångsrika företagsledare i Kenya måste de också bli en del av politiken. Det är två delar av samma liv och närmast en självklarhet bevakar man sina intressen på alla dess arenor här.

https://twitter.com/KindikiKithure/status/1615810014974775321

Patiala Distillers Kenya i Nairobi är kända för sina produkter Konyagi, Blue Ice Vodka, Gold Medal Brandy, Best Classic Gin, och Diamond Ice samt att de lyckades få ensamrätt som återförsäljare av en del importerade drycker som det danska ölet Faxe. Hans intresse för agrikultur gjorde honom dessutom till en framgångsrik producent av dirra (sorghum) och vattenmeloner och till och med import av timmer fanns med bland hans affärsintressen.

I takt med ökad rikedom från sitt kenyanska alkoholimperium ökade också Francis välgörenhetsarbete och det rörde sig verkligen från stort till smått. Francis Kiambi kunde betala studieavgifter till fattiga men lovande ungdomar samtidigt som han sköt till stora summor pengar till politiska kampanjer och partier. Han lyckades aldrig vinna något av de lokala val han själv ställde upp i men betraktades som något av en kungamakare i kulisserna. Hur mycket av det som är sanning eller skröna kan få dö med Francis Kiambi själv.

Hans mest underhållande strider och slag stod alltid mot skattmasen. Kenya Revenue Authority (KRA) har gjort vad de har kunnat för att få Francis fälld för något av den uppsjö av skattebrott man genom åren anklagat han och hans företag för. Det har alltid varit Francis som vunnit striderna.

2021 stegade en mindre armé av tjänstemän in på fabriken i Nairobi och stoppade produktionen för att utföra en utredning på plats. Man menade att fabriken hade förfalskat tullstämplar och använt dessa för att undvika skatt.

Francis gick till domstol och vann en jordskredsseger. KRA fick på pälsen av domare James Makau som konstaterade att KRA:s agerande var en travesti på rättvisa och att fabriken genast skulle få fortsätta produktionen efter KRA:s obefogade tillslag. Domstolen sade rent ut att KRA skulle hålla sig borta från företagets mark.

Så låt oss sörja bortgången av  Francis Kiambi, en typ av människa och entreprenör som världen behöver fler av. Inte färre.

Aber nicht. Ursäkta min franska men det var ett England som inte har imponerat speciellt under turneringen så här långt och som långt in i första halvlek spelade ett impotent anfallsspel. Ett England som spelade oavgjort mot USA i gruppspelet och vann två matcher som inte säger någonting om var England egentligen står, mot Iran och Wales.

Vi har sett överraskande resultat i vissa grupper men att England inte slår USA är svagt. Nio mål framåt ser bra ut i statistiken men det är sex mål mot Iran och tre mot Wales. Man släpper dessutom in två mål mot Iran. ett framåtlutat Senegal skulle kunna slå ut England och gå vidare i VM.

Kamerun lyckades att slå ett Brasilien som släppte ut sina avbytare på grönbete (läs Johan Linders utmärkta matchreferat här) men Ghanas Black Stars föll ihop mot ett Uruguay som var betydligt sugnare än Ghana på att gå vidare, även om de inte tog sig hela vägen, och förpassade Ghana till ett VM:s marginalanteckning.

Det afrikanska hoppet stod således till Senegal. I svensk media har det mesta om Senegal handlat om landets fotbollsstjärna Sadio Mané som inte är på plats. Trots att inte en enda av Aliou Cissés mannar spelar i någon, för svenskar, obskyr inhemsk liga saknas till stor del kunskap om spelarna. Då spelar de ändå till vardags i lag som Chelsea, Rennes, Everton, Milan, Anderlecht, Olympiakos, Monaco, Everton, Nottingham Forest, et cetera.

Efter fyra minuter dök matchen första riktiga farlighet upp när Boulaye Dia tar emot en passning från Pathé Ciss som snappat upp bollen efter att Senegal brutit ett offensivt försök av England. Dia är nästan förbi backarna men borde kanske ha provat ett tidigare avslut.

Sedan tar halvleken form.

England för och Senegal försöker täppa igen och ta hand om kontringar. Dock är England bättre och snabbare på att återvinna boll än senegaleserna. Det är ett styrkebesked som England visar och som kan vara det som avgör den första halvleken.

Ismaïla Sarr får ett läge efter att bollen via Stones arm studsat ner framför honom precis framför målvakten. Trots en tydlig hands och VAR blir det ingen straff för Senegal.

Filip Lamperuds utmärkta text om VAR (kan du läsa här) slutar i ett nej till VAR. Här kommer ett argument till, som tillägg till Filips. Vi har ingen aning om det var en hands eller något annat de kontrollerade för i situationen ovan. Beslutet: ingen straff, kan ha handlat om en eventuell fällning. Ytterligare ett exempel på VAR och dess tillkortakommanden.

Eftersom Sarrs läge dök upp efter en av flera svaga insatser i den engelska backlinjen blir England väldigt försiktiga och defensiva för en stund. Senegal fick tillfälle att ta över initiativet och bli mer offensiva.

I trettioförsta spelminuten hittade också Ismaïla Sarr fram till Boulaye Dia som tvingade Pickford till en reaktionssnabb enhandsräddning. Men med ett uppflyttat och utmanande lag hamnade Senegals backlinje för högt och exakt 38 minuter in i halvleken kom det första engelska anfallet i fart och Hendersons fot var sist på bollen som hamnade i nät.

https://twitter.com/vokethatipster/status/1599624396133388293

1–0 och Senegal försökte hitta tillbaka men engelsmännen hade nu förstått att det skulle gå med fart mot det senegalesiska försvaret och nu kom anfallen ett efter ett. När Bellingham också lyckades bryta en boll i fart fick Kane sätta 2–0 på kraft efter att ha blivit helt ren på tilläggstid och det var det sista som hände i halvleken.

Det var inte ett rättvist resultat sett till hela första halvleken men helt rättvist sett till hur England vågade växla upp mot ett Senegal som lyckades hota England när de var för försiktiga.

Andra halvlek på Al Bayt Stadium startade med tre förändringar i Senegal.  Aliou Cissé bytte ut tre av sina mittfältare mot två mittfältare och en anfallare i Bamba Dieng. En tydlig satsning offensivt och med fyrtiofem minuter kvar att spela och underläge med två mål något tvunget att göras. Inledningen av andra halvlek bjöd också på fotboll och fart. England spelade ut med ett helt annat självförtroende än i första halvlek. Senegal sökte lösningarna och en reducering som skulle kunna förändra matchen igen. Ett mål i det här läget skulle ge oss ännu en förändrad matchbild. Och det kom.

Målet. Phil Foden plockade, i fart, upp en boll som Kane tappat i en duell och drev bollen med sig på vänsterkanten.  När Kalidou Koulibaly mötte upp honom slog han passningen parallellt med mållinjen mellan benen på Koulibaly och framför målvakten till en Bukayo Sako som löpt sig till en målchans. En fot på bollen och 3–0 var ett faktum liksom spiken i kistan var ett faktum.

Hur kan man sammanfatta den afrikanska insatsen i detta VM? Marocko slås sannolikt ut av Spanien i sin åttondelsfinal och inget lag från Afrika kommer längre.

Ghana är fortfarande lite för tunna för att hoppas på mer än att ta sig vidare ur ett gruppspel än på några år. Kamerun är bättre än sitt resultat i detta världsmästerskap men kan inte heller tro på mer än en åttondelsfinal i VM-sammanhang inom snar framtid.

Senegal är bättre än England i trettiofem minuter av åttondelsfinalen i år men sedan räcker man inte till. Ett mål på någon av de inledande chanserna som man skapade hade kunnat förändra det men samtidigt saknar man styrka nog att vända en match på den här nivån.

Vad finns det bakom dessa nationer som vi kan få chansen att se och uppleva i nästa fotbolls VM? Ett av de bästa lagen i CAF Africa Cup of Nations 2021 var definitivt Nigeria. Nigeria blev utslaget redan i åttondelsfinal mot Tunisien men skall absolut inte räknas bort bland de afrikanska lagen. De skulle nästan garanterat ha kunnat konkurrera mer framgångsrikt än Ghana redan i detta VM.

Bakom Nigeria så har vi Egypten som Senegal slog ut på straffar efter 1–0, 0–1 i deras kvalificeringsmöten. Bakom dessa nationer ser jag inga riktiga utmanare. Afrika är på väg framåt och har varit på väg framåt i fotbollsvärlden i flera decennier nu. Men det är fortfarande en lång väg att gå till den absoluta toppen i världsfotbollen.

Tumult uppstod när Gniby kastade en stol på Samb, innan en annan parlamentsledamot brottade henne på golvet. Sessionen i parlamentet avbröts när fler folkvalda började puckla på varandra, samtidigt som talmannen ställer sig upp och uppgivet ser på med händerna i byxfickorna.

Spänningarna mellan styrande och oppositionspolitiker har ökat sedan ett parlamentsval i juli, där det styrande partiet förlorade sin tidigare majoritet. Anledningen beror till viss del på att Senegals president Macky Sall, tillika ordförande för Afrikanska unionen, gjorde klart att han skulle ställa upp i valet som president även 2024.

Oppositionen säger att en tredje mandatperiod strider mot vad lagen tillåter, och att presidenten tidigare har sagt att han skulle nöja sig med två mandatperioder. Salls supportrar håller inte med.

Senegal kommer att göra allt för att bevisa belackarna att de har andra planer än att lägga sig platt.  Aliou Cissé utnämndes av CAF till årets coach och Senegal vann inte bara Africa Cup of Nations 2021 utan var tvåa i turneringen 2019 (Africa Cup of Nations spelas vartannat år) och har under 2000-talet etablerat sig som en maktfaktor i afrikansk fotboll och ingenting tyder på att de tänker slå av på takten.

Öppningsmötet mot Nederländerna var snäppet bättre än Senegals västafrikanska kollegors premiärmatcher men det har visat sig minst sagt svårt att bedöma lagen efter deras premiärmatcher i detta VM. Förlusten kom sent i matchen. Det dröjde till matchminut 84 innan Nederländerna fick hål på Lejonen av Teranga. Enligt många ett misstag av målvakt Édouard Mendy men jag har inget att anmärka på Mendys insats vid Gakpos nickmål. Däremot är det Mendy som får ta på sig ansvaret för att han släpper ut returen till Davy Klaassen och 0–2 i nionde förlängningsminuten i andra halvlek.

Nederländerna vinner över Senegal. Nederländerna spelar oavgjort mot Ecuador. Senegal slår Ecuador. Vilket lag är egentligen bäst?

Mot Qatar gjorde Famara Diédhiou det viktiga 0–2-målet. Diédhiou var Senegals bäste målskytt under kvalet inför VM och har gjort 11 mål på 26 landskamper, vilket ger ett bättre snitt i landslagströjan än självaste Sadio Mané. Det kan vara viktigt att komma ihåg.

Målet mot Qatar kom på en fast situation, en hörna. Fasta situationer är något som Senegal har visat sig behärska mycket väl. Dessutom stod målvakten Édouard Mendy för ett par räddningar av absolut toppklass.

Så blev det då dags för ett direkt avgörande om vilka som skulle få följa med Nederländerna vidare från gruppen (för att Nederländerna skulle förlora mot Qatar fanns det ingen, knappast ens i Qatar, som trodde) på Khalifa International Stadium inför drygt 44 500 åskådare.

https://twitter.com/brfootball/status/1597652251450949634

Direkt efter att domaren hade blåst igång matchen tog Lejonen av Teranga hand om saker och ting från första sekund och det var kontrollerat halvleken igenom. Senegal spelade upp boll efter boll via kanterna vilket Ecuador inte hade några egentliga motmedel emot.

Senegal var också fysiskt dominanta över hela planen. De gånger som Ecuador försökte sig på att spela på offensiv planhalva var det närmast uteslutande på Senegals högerkant där Kalidou Koulibaly (nu i Chelsea) var stabil som en marmorkolonn och inte släppte någon förbi sig.

Ecuadorianerna lider ju tyvärr av den smärtsamma allergi mot närkontakt som många sydamerikaner och sydeuropéer drabbats av men senegaleserna hanterade behärskat de flera skrämmande scenarion. När de vid direkt hudkontakt med motståndarna fick se dessa lyfta rakt upp från marken och vända sig nittio grader för att sedan falla handlöst rakt ned i gräset behöll de ändå fattningen och tålamodet. De tänkte inte låta sig provoceras.

Framåt gav de snabba uppspelet via kanterna resultat när Ismaïla Sarr skar in i straffområdet med en fin löpning och var förbi sina motståndare. En sen Piero Hincapié blev tvungen att fälla Sarr, som själv tog hand om straffen.

Målvakten Hernán Galíndez åt höger och Ismaïla Sarrs straff närmast slickade stolpen på målvaktens vänstra sida. Galíndez kunde inte ha varit längre ifrån en räddning. En välförtjänt ledning för lejonen.

Oturligt nog hade jag valt att strömma matchen med svenska kommentatorer och trots att Senegal gick till anfall efter anfall, och Ecuador kände sig tvungna att bara rensa och slå bort bollar, babblade bisittaren Lotta Schelin oavbrutet om de fina offensiva trevliga Ecuador. Under en av Ghanas matcher försökte samma Schelin att uttala ordet ghananer. Det misslyckades vid båda försöken och hon fick till slut formulera om sig. Det råder antingen stora logiska brister i kommentatorernas resonemang eller är det bara ren okunskap. Och hur man kan resonera som att det landslag som rankas av FIFA som nummer 44 skulle vara något slags klar favorit mot den nation som är rankad som nummer 18 är ju direkt märkligt.

"Det här passar ju Ecuador bra" var kommentaren från bisittare Schelin efter 27 minuters speltid när Ecuador fortfarande hade problem att spela sig till senegalesisk planhalva och Lejonen av Teranga var det enda laget som skapade chanser. Hade detta varit radiokommentatorer hade jag trott att det var en helt annan match än den jag såg med mina ögon. Remarkabelt uselt och en närmast hallucinatorisk upplevelse.

Andra halvlek började med ett jagande Ecuador som tog initiativet. Ecuador behövde ett oavgjort resultat för att kunna gå vidare från gruppen och i sextiosjätte minuten kunde Moisés Caicedo raka in en boll på hörna. Plötsligt stod Caicedo helt utan bevakning och en senegales som stod som klistrad vid första stolpen omöjliggjorde att ställa någon offside. Det var en direkt svag försvarsinsats av Senegal. För mycket Teranga och för lite lejon helt enkelt.

I det följande anfallet fick Senegal en frispark som den kraftfulle mittbacken och kaptenen Kalidou Koulibaly resolut slog i mål efter att Ecuador inte orkat rensa bort andrabollen. 1–2 och Senegal klara för cup-stegen, där mycket kan hända.

Annars har det mesta som sagts om Senegal inför och under den här turneringen handlat om den spelaren som inte är här. Sadio Mané och hans skadefrånvaro har varit det hetaste ämnet runt Senegal. Att laget saknar den spelare som räknas som en av världens absoluta toppspelare under det innevarande året är naturligtvis en förlust. Totalt har Sadio Mané under sin landslagskarriär gjort 34 mål på 93 landskamper.

Fotboll är trots allt en lagsport och det Senegal har visat under sina bästa stunder i de tre första matcherna under VM är att de har en helhet. Fortfarande blir afrikanska lag bedömda för den brist på lagspel och hänfallande åt individuella prestationer som historiskt har varit deras signum. Nu när de visar upp en organisation i spelet som väl matchar andra kontinenters lag är omvärldens fokus på en enda spelares betydelse. Kapten Kalidou Koulibaly visade i matchen mot Ecuador att det finns ledargestalter att samlas kring. Jag både tror och hoppas att Senegal - Un peuple, un but, une foi - kan ge England en ordentlig kamp om fortsatt spel i dessa världsmästerskap. England som i internationella fotbollssammanhang är permanent överskattade kan mycket väl åka ut ur turneringen med Senegals benägna hjälp, även om spelbolagen anser att Senegals endast har drygt 16 procents chans att vinna.

https://twitter.com/goal/status/1597745221885911042

Matchresultat för västafrikanska lag

Matcher spelade till och med 30:e november

Senegal – Nederländerna 0–2

Qatar – Senegal 1–3

Senegal – Ecuador 2-1

Schweiz – Kamerun 1–0

Kamerun – Serbien 3–3

Portugal – Ghana 3–2

Sydkorea – Ghana 2–3

Senegal vann finalen i Afrikanska mästerskapen 2021 års upplaga, som blivit uppskjutet till 2022. Finalen avgjordes på straffläggning och Sadio Mané blev den stora hjälten. Finalen spelades på Olembestadion i Kameruns huvudstad Yaoundé.

Egypten

Faraonerna från Nilen. Egypten är ”mesta mästarna” i Afrikanska mästerskapen med sju segrar. Den senaste kom 2010, och 2017 var man senast i final. Egyptens landslag deltog första gången i ett mästerskap 1920, i OS i Antwerpen.

Den stora stjärnan i laget är Mohamed Salah som spelar i Liverpool. Med 47 mål är han näst bäst genom tiderna. En annan känd spelare är Mohamed Elneny från Arsenal. En stor del av Egyptens trupp spelar i den inhemska ligan, till skillnad från Senegal där i princip alla spelar utanför det egna landet.

Egypten inledde med en förlust med 0–1 mot Nigeria. Sedan slog man Guinea-Bissau med 1–0 och Sudan med 1–0. I åttondelsfinalen slog man Elfenbenskusten med 5–4 efter straffläggning. Man slog sedan ärkerivalen Marocko med 2–1 efter övertid, och i semifinalen slog man värdnationen Kamerun med 3–1 efter straffläggning. Samtliga slutspelsmatcher fick man alltså spela i 120 minuter.

Tränaren är portugisen Carlos Queiroz, med bakgrund i Irans landslag, Real Madrid och Manchester United, bland andra.

Senegal

Senegal kallas för Lejonen från Téranga och blev det andra afrikanska laget att nå kvartsfinal i ett VM, 2002. Vi minns som bekant också när Senegal besegrade Sverige på övertid i åttondelsfinalen.

I Afrikanska mästerskapen har man två silver, 2002 och 2019. 2019 föll man mot Algeriet, som i årets turnering åkte ut redan i gruppspelet. Laget tränas av den förre spelaren och tillika landsmannen Aliou Cissé sedan 2015.

Stjärnorna i laget är främst Sadio Mané, ytter som spelar i Liverpool, och den placeringssäkra mittbacken och tillika lagkaptenen Kalidou Koulibaly från SSC Napoli.

I gruppspelet slog man Zimbabwe med 1–0 och kryssade 0–0 mot Guinea och Malawi. Man slog sedan Kap Verde med 2–0, Ekvatorialguinea med 3–1 och Burkina Faso med 3-1 i slutspelet.

Startelvor

Domare: Victor Gomes, Sydafrika

Egypten: Abou Gabal ”Gabalski”, Ashour, Abdelmonem, Hamdy, El Fotouh, Fathy, Elneny, El Solia, Salah, Marmoush, Mohamed

Senegal: E. Mendy, Sarr, Koulibaly, Diallo, Ciss, Kouyaté, N. Mendy, Gueye, Sarr, Mané, Diédhiou.

Matchen

Det började dramatiskt när Senegal tilldömdes en solklar straff i fjärde matchminuten. Mané sköt dock straffen mitt i mål på bra höjd för målvakten Gabaski att rädda. Första halvleken saknade annars tempo och domarinsatsen var halvdan. Flera situationer borde lett till gula kort, men domare Gomes hade ingen bra dag. Detta var ingen klassisk afrikansk fotboll över huvud taget. Båda lagen riskminimerade och låg rätt i defensiven. Planen var också dålig och började släppa efter en stund. Carlos Queiroz satt på läktaren med walkie-talkie under matchen, efter att ha blivit utvisad i semifinalen. Coachningen sköttes av en assisterande tränare.

Publiken var dock livfull och verkade njuta av tillställningen. På hedersläktaren sågs bland andra Kameruns president Paul Biya, som firar 40 år på posten i år. Förre storspelaren Samuel Eto’o är numera president för Kameruns fotbollsförbund och satt nära Fifa-presidenten Gianni Infantino.

Andra halvleken följde den första, i stort sett. Ett ganska kontrollerat spel, en handfull hyfsade chanser dök upp i slutet av matchen. Bra målvaktsspel. Men inte mycket att skriva hem om.

Efter 0–0 i ordinarie tid väntade straffar. På förhand kunde man känna att Egypten hade en fördel då Gabaski räddat fyra straffar under turneringen, inräknat den i första halvleken av finalen. Både Mané och Salah var uppsatta att lägga straff nummer fem för sina respektive lag. Inför omgång fyra hade Senegal satt tre av sina straffar och Egypten två. Lasheen slår då en svag straff som Senegals målvakt räddar. Mané ställs då återigen inför Gabaski, som räddade hans straff i första halvlek. Manés straff var nu betydligt bättre och han sköt den säkert i mål, och Senegal fick jubla över sin historiska första titel och segersiffrorna blev 4-2.

Tränaren Cissé var nog extra glad, eftersom han missade en straff när han själv spelade final för Senegal 2002. Nu fick han lägga in en guldmedalj i troféskåpet, men som tränare i stället.