Påtryckningar från politiker gjorde att polisen införde ett nationellt stopp mot att låta islamkritikern Rasmus Paludan hålla möten i Sverige. Förvaltningsrätten underkände konsekvent polisens motiv, vilket myndigheten struntade i. En faktor är Sveriges ansökan till Nato, där regeringen är under stark press att blidka Turkiet.

Enligt uppgifter till Dagens Nyheter pressade politiker och muslimska grupperingar polisen att försöka stoppa Rasmus Paludans sammankomster. Paludan är dansk och svensk medborgare och ställde upp i riksdagsvalet med sitt parti Stram Kurs. Han blev rikskänd för att ha eldat koranen under vissa av sina torgmöten och för in islamkritiska hållning.

Under påsken 2022 blev det upplopp på flera platser där Paludan planerade tala, vilket benämns som Påskkravallerna. 300 poliser skadades och många bilar sattes i brand. Sedan dess har dussintals personer åtalats och dömts för olika brott i samband med upploppen.

Polisens ursäkter för att stoppa Paludans möten efter det har byggt på risk för ordningsstörningar, att ansökan kommit in för sent och brist på resurser, skriver Expressen. Polisen pressades hårt av den tidigare Socialdemokratiska regeringen, nuvarande regering och muslimska grupperingar i Sverige.

Morgan Johansson var justitieminister i den förra regeringen. Han säger sig inte känna till några uppgifter om påtryckningar. Till Expressen säger han ” Det här är inget jag känner till. Polisen informerade oss löpande om hur de hanterade och förberedde sig för koranbränningarna, men vi lade oss självklart aldrig i deras tillståndsgivning.”

Även nuvarande justitieminister Gunnar Strömmer förnekar påtryckningar. Polisen har varit självständig i sina bedömningar, menar han och utrikesminister Tobias Billström.

Inget viktigare att protestera mot?

1 av 3

Enligt en källa till Dagens Nyheter försökte polisen överpröva domstolarnas beslut gång på gång. Man har medvetet brutit mot lagen. I praktiken har Förvaltningsdomstolen meddelat en sak vilket polisen sedan struntat i.

Domstolen underkände polisens motiv för att stoppa demonstrationerna, polisen stoppade dem i alla fall. Till exempel nekades han demonstrera 1 maj i centrala Stockholm. Inför Valborg utlystes ett ”nationellt Paludanstopp” där han inte skulle få demonstrera någonstans fram till och med 2 maj.

Påtryckningarna handlade också om Nato-ansökan, där Turkiet och president Erdogan varit mycket kritiska till att Koraner tillåts brännas i Sverige. Officiellt säger polisen att man gjort bedömningarna på grund av hot och risker

Paludan är samtidigt anhåller i sin frånvaro i Sverige, misstänkt för hets mot folkgrupp. Om han kommer till Sverige grips hans. Han har själv sagt sig gå med på att förhöras av svenska utredare via telefon eller hos polisen i Danmark. Detta då han anser att han inte kommer få fullgott skydd av svensk polis om han beger sig till Sverige.

13 personer åtalas i Malmö tingsrätt misstänkta för åldringsbrott. Det är nio män och fyra kvinnor i åldrarna 20 till 40 år som har ingått i en kriminell organisation och uppgett sig vara poliser. Sju av de misstänkta är häktade i väntan på rättegång. Flera av de åtalade är släkt med varandra och två är medborgare i Polen.

Brotten har skett i Malmö, Helsingborg, Halmstad, Borås, Göteborg, Jönköping, Vallentuna, Solna och Stockholm. Under 2022 anmälde över 600 åldringsbrott i landet där de misstänkta gärningsmännen varit inblandade. Brotten har oftast inriktat sig på kvinnor över 80 år, uppger polisen på sin hemsida.

De misstänkta är Czeslaw Molin, Dariusz Pawlowski, Daniel Andersson, Dajano Dymientow, Daria Dymientow, Sara Orlowska, Andreas Levin, Sankoumba Jabbi, Christopher Barrios, Farough Delfechresh, Cevin Florelund, Johanna Holst och Irene Pauloff. Nästan alla har flertalet domar i belastningsregistret sedan tidigare.

Det första tillslaget kom i november 2022. Fem personer som häktades då är släkt med varandra, uppgav P4 Göteborg. Det handlar sannolikt om Dajano Dymientow, Daria Dymientow, Sara Orlowska och Czeslaw Molin.

Enligt polisen Stefan Larsson som intervjuades i P4 var brotten ganska brutala i tillvägagångssättet. Förutom att plocka åt sig smycken och kontanter drogs ibland ringarna av fingrarna på de äldre.

Åtalet gäller 50 åldringsbrott som ska ha begåtts under mar till och med oktober i fjol. De misstänkta har då presenterat sig som poliser i telefon, och fått de äldre att ta fram bankkort, sin kod och andra värdesaker. De har sedan begett sig hem till de äldre och hämtat bankkorten, koder och värdesaker som smycken.

De misstänkta har varit mycket förslagna och vid besöken i de äldres bostäder har man varit klädda som poliser, bland annat med reflexväst där det stått polis på, säger förundersökningsledaren kammaråklagare Lena Körner, som leder utredningen och arbetar på riksenheten mot internationell och organiserad brottslighet.

Fyra av de åtalade, Czeslaw Molin, Dajana och Daria Dymnientow samt Sara Orlowska är misstänkta huvudgärningsmän. De har ringt upp åldringarna och organiserat brotten. Övriga gärningsmän har hämtat bankkort och värdesaker. Man har sedan använt korten för kontantuttag och inköp.

Kammaråklagare Körner bedömer brottsvinsten till cirka två miljoner kronor. Man har beslagtagit en stor mängd smycken och klockor som man nu arbetar med att hitta målsägande till. Utredningen har skett i samarbete mellan polisen bedrägerisektioner i Syd och Stockholm.

Flera utredare från lokalpolisområde Södermalm och utredare från Circa-gruppen i region väst har också bidragit. Circa arbetar specifik med brott mot äldre.

De misstänkta

Christopher Arias Barrios, 40, är misstänkt för försök till grovt bedrägeri, försök till inbrottsstöld och föregivande av allmän ställning. Han är tidigare dömd för brott mot knivlagen, narkotikabrott, misshandel, olaga hot, rån med mera.

Sara Orlowska, 27, är medborgare i Polen. Hon är misstänkt för försök till grovt bedrägeri, försök till inbrottsstöld och föregivande av allmän ställning. Hon är tidigare dömd för brott mot djurskyddslagen, bedrägeri och snatteri.

Farough Delfechresh, 36, är misstänkt för grovt bedrägeri, inbrottsstöld och föregivande av allmän ställning. Han är tidigare dömd för rattfylleri, brott mot knivlagen, dopningsbrott, grov misshandel med mera.

Czeslaw Molin, 25, är misstänkt för inbrottsstöld, grovt bedrägeri samt föregivande av allmän ställning. Han är tidigare dömd i Polen för olaga hot, skadegörelse, ringa misshandel och olaga intrång. I Sverige är han dömd för grovt bedrägeri, misshandel, olaga hot, olovlig körning och stöld.

Dajano Dymientow, 32. Blev svensk medborgare 2005. Han är misstänkt för grovt bedrägeri, inbrottsstöld, föregivande av allmän ställning och grovt häleri. Han är även misstänkt för misshandel och olaga hot i Malmö samt narkotikabrott. Han är tidigare dömd för bedrägeri och svindleri i Polen, där han även dömts för våld eller hot inom familjen. I Sverige är han dömd för stöld, olovlig körning, bedrägeri med mera.

Daniel Andersson, 34, är misstänkt för inbrottsstöld, grovt bedrägeri samt föregivande av allmän ställning. Han är tidigare dömd för olovlig körning, rattfylleri, stöld, olaga intrång, ringa bedrägeri med mera.

Daria Dymientow, 31, är misstänkt för försök till grovt bedrägeri, försök till inbrottsstöld, föregivande av allmän ställning samt grovt häleri. Hon är även misstänkt för narkotikabrott. Hon är tidigare ostraffad.

Cevin Florelund, 24, är misstänkt för försök till grovt bedrägeri. Han är tidigare dömd för rattfylleri, penningtvättbrott, olovlig körning, stöld med mera.

Dariusz Pawlowski, 19, är medborgare i Polen. Han är misstänkt för inbrottsstöld, grovt bedrägeri samt föregivande av allmän ställning. Han är tidigare dömd för olaglig körning, rattfylleri med mera.

Jabbi Sankoumba, 29, är medborgare i Gambia. Han är misstänkt för försök till grovt bedrägeri, försök till inbrottsstöld och föregivande av allmän ställning. Han blev så sent som 6 april dömd till två månaders fängelse för misshandel. Han är också dömd för brott mot knivlagen, olaga hot, grov stöld, rån, skadegörelse med mera. Han har också tidigare belagts med kontaktförbud mot en person.

Andreas Levin, 30, är misstänkt för försök till grovt bedrägeri, försök till inbrottsstöld och föregivande av allmän ställning. Han är även misstänkt för misshandel. Han är tidigare dömd för vapenbrott, grov misshandel, våld mot tjänsteman, skadegörelse, brott mot knivlagen, rattfylleri, ringa narkotikabrott med mera.

Isabelle Pauloff, 25, misstänks för penningtvättbrott. Hon har bland annat pantsatt en stulen guldkedja. Hon är även misstänkt för grovt bedrägeri, inbrottsstöld och föregivande av allmän ställning. Hon är tidigare dömd för ringa narkotikabrott

Johanna Holst, 34, åtalas för penningtvättbrott. Hon har upplåtit bankkonton och tillhörande bankkort åt andra misstänkta i målet. Hon är tidigare ostraffad.

Den tidigare polisen Malin Axelsson vid Göteborgspolisen åtalas för dataintrång. Hon har vid minst 52 tillfällen gjort otillåtna slagningar i polisens egna IT-system. Slagningarna gäller Mattias Aslan och hans släktingar, hon hade själv en intim relation med honom. De ska ha inlett relationen i oktober 2021 och träffats ett tjugotal gånger. Polisen fick span på paret när de träffades på ett spahotell och hade sex. Flera kollegor tror att utredningar saboterats på grund av uppgifter som Axelsson läckt till kriminella.

Mattias Aslan är dömd för grovt penningtvättbrott och är känd av polisen sedan tidigare. Han är också dömd för narkotikabrott. En gång under 2020 var Axelsson förhörsledare med mannen som hon sedan inledde en relation med. Hon har också varit förundersökningsledare i ärenden rörande personer kopplade till mannen. Hon nekar själv till brott.

En poliskollega säger i förhör att hon tillsammans med Axelsson arbetat med fall gällande M-falangen och området Tynnered. M-falangen är ett kriminellt nätverk i Göteborg. Mannen har varit misstänkt i två ärenden och de har då diskuterat detta. I ett mejl till kollegan i januari 2022 skriver Axelsson:

Jag tror personligen att (mannen) blivit lurad av de andra men det säger jag givetvis inte om jag kallas som vittne för det är ju bara min personliga åsikt och inget jag har något att grunda det på så det kommer jag inte säga.

Kollegan säger också att hon delat information om misstänkta i fallen med Axelsson.

Som en del i förundersökningen granskades Axelssons mobil. Där återställdes chattkonversationer från meddelandetjänsterna WhatsApp, Telegram och Wickr. Samtliga var kopplade till hennes telefonnummer. Där var mannen inlagd som ”Anna A” i WhatsApp och Telegram och ”Seamaster666” i Wickr. Man beslagtog också ett USB-minne.

En del av bevisningen är spaning på Axelsson och Aslan. Man har till exempel iakttagit båda när de träffades för att ha sex i ett rum på Arken Spa.

Det var i oktober 2021 som Aslan anlände till spaanläggningen vid 12.30 på eftermiddagen. Han gick rakt upp till rum 216, som var bokat i Axelssons namn. Polisens spanare hörde sedan kyssar och tydliga samlagsljud från rummet. Aslan och Axelsson har sedan turats om att ha samlag och prata med varandra.

Aslan lämnar rummet 15.47 och kör sedan iväg i sin bil. Axelsson lämnar rummet sex minuter senare, och lämnar rumsnyckeln till receptionisten. Men där säger hon också att hennes barn fått krupp och att hon måste åka hem. Då fick hon pengarna tillbaka för rummet. Polisen skriver att ingen ytterligare person gick in i rum 216 under tiden Axelsson befann sig där.

Polisen säger också att delar av samtalet i rummet handlade om en person både Aslan och Axelsson känner till. Ordet ”övervåld” nämndes och ”vapen” vid flera tillfällen. Samtalet innehåller också fragment som att han ”inte ska skicka sina vänner” och ”namn, adress… hämta vapnen”.

Axelsson är inte längre anställd hos polisen, tjänsten avslutades efter att tjänstefelen uppdagades, skriver Samnytt. Det är dessa som åtalet nu handlar om. Hon har inte kunnat ge några bättre motiv än att slagningarna hon gjort är på uppdrag av Aslan och andra personer.

Det framkommer också att uppgifter hon läckt har bidragit till att förstöra hennes kollegors brottsutredningar. Till exempel sade en kollega att brottsmisstänkta tvärt ändrade sina kommunikationsrutiner, eller avvek till utlandet, när de stod under spaning. Kollegorna blev då övertygade att någon inom polisen läckte information.

När Axelsson fick avsluta sin tjänst uppstod tumult på arbetsplatsen, beskriver en kollega. Många frågade sig vad hon kunde gjort sig skyldig till och ingen visste vad som egentligen hänt.

Axelsson var dessutom förundersökningsledare och gruppchef, vilket skapade en knepig situation när hon försvann. Kollegan säger också att man hela tiden får tampas med läckor inom Lokalpolisområde Syd, men det sker även på andra ställen enligt kollegans erfarenhet.

Brottsförebyggande rådet, Brå, har släppt en ny rapport: ”Utredning och uppklaring av det dödliga våldet i kriminell miljö”. Anledningen är det ökade våldet i gängkriminella miljöer. Slutsatser man drar är att det krävs bättre samordning, fler välutbildade utredare och fler förtroendeskapande åtgärder i socialt utsatta områden. Men Brå har en historia av underdånighet inför Polismyndigheten. Och höll inne på statistik om invandrare och kriminalitet – i 16 år.

Rapporten är en genomgång av 113 polisutredningar av dödligt våld, med skjutvapen i kriminell miljö, mellan 2017 och 2019. 19 utredare och fem åklagare har intervjuats. Ett formulär med frågor om de granskade utredningarna har besvarats av utredare som varit insatta i polisutredningarna, skriver DN.

Gängrelaterade mord är mer svåruppklarad än andra typer av dödligt våld. Utredningarna försvåras av att det är fler personer inblandade i morden och som inte lämnar spår efter sig. Så är det även internationellt, säger en av rapportens författare Jonas Öberg till DN.

Ett annat problem uppstår när Pug sätts samman. Det är en speciell utredningsfunktion där ett 20-tal funktioner ska ingå, men det sker sällan, på grund av underbemanning. Ett annat problem som tas upp är kompetens, där rapportförfattarna anser att det inte utbildats tillräckligt många utredare i grova våldsbrott.

De ekonomiska tillskott som kommit sedan mitten av 2010-talet har man inte märkt av. Det har hamnat på andra ställen än i den utredande verksamheten. Rapportförfattarna tycker också samordningen har fungerat för dåligt. I en tredjedel av utredningarna där man identifierat beröringspunkter med andra utredningar har man ändå inte samordnat ordentligt.

Man säger sig också förvånas över mängden ögonvittnen som finns i utredningarna. Det går på tvärs med vad polismyndigheten själva säger, nämligen att det är svårt att få folk i socialt utsatta områden att vittna. Det blir något av en självuppfyllande profetia, enligt Öberg, när polisen konstant säger att ingen vill prata.

Kritik mot Brå

I en studie från Linköpings universitet 2019 visade det sig att Brå inte förhöll sig tillräckligt kritiska till Polismyndigheten i sina rapporter. Det handlade generellt om det kriminalpolitiska området. Vissa rapporters metoder och urval gick att ifrågasätta, till exempel den årliga nationella trygghetsundersökningen.

Ett resultat av att Brås angelägenhet om att ha goda relationer till Polisen blev att man var för uddlösa. Att man inte kommer till rätta med missförhållanden inom polisen får i sin tur konsekvenser för hur man tacklar brottsutvecklingen och andra allvarliga samhällsproblem.

Polismyndigheten finansierar stora delar av Brå:s polisforskning. I våra intervjuer finns flera vittnesmål om att vissa politiskt känsliga frågor anpassas och att resultat lyfts fram som gagnar beställarens agenda. Det här gör att risken för korruption inom forskningen ökar. Personer beskriver svårigheter med att jobba kvar ifall de uttrycker kritik, sade en av studiens tre författare, Malin Wieslander.

Brå har också kritiserats för att man inte släppte någon större genomgång av invandring och kriminalitet.

2005 kom en stor rapport men det skulle dröja ända till 2021 innan man publicerade en ny. Detta trots en stark efterfrågan på uppdaterad statistik, inte minst efter den stora invandringsvågen 2015.

2017 kritiserade författaren och nationalekonomen Tino Sanandaji Brå för ideologisk aktivism. På Facebook

Brå för fortfarande data på brottsregistrerade designat att kopplas till ursprung, de har bara valt att inte sammanställa det offentligt sen 2005. Forskare som Jerzy Sarnecki har tillgång till statistiken, och har använd det flera gånger, såsom 2013. Att uppdatera rapporten skulle kosta några promille av Brås budget på hundra miljoner per år.

Det finns inga rationella skäl för Brå att vägra uppdatera fakta om invandrares överrepresentation i brott. Forskningens uppdrag är att upplysa, inte mörka. Brå kommer inte att kunna dölja statistiken för evig, och skadar myndighetens långsiktiga trovärdighet. Ingen med ren mjöl i påsen mörkar statistik, skrev han på sin Facebook-sida, vilket Nyheter Idag rapporterat om.

I går kväll hittades regionpolischef Mats Löfving död i sitt hem. Hans dag hade inletts med att han fått uppleva två förnedrande presskonferenser. Klockan 09.00 höll Runar Viksten en presskonferens för att berätta om sin utredning av affären Löfving-Staaf. Hade Mats Löfving haft ett förhållande med Linda H Staaf? Hade han gett henne en tjänst hon inte var kvalificerad för – och sedan fortsatt att gynna henne?

Vikstens slutsats var att Staaf var väl kvalificerad för sin tjänst, och att paret inte hade ett förhållande när hon utnämndes. Däremot menade Viksten att det fanns fyra senare fall av jäv – vilket gjorde att Viksten rekommenderade att Löfving skulle skiljas från sin chefsposition - eller från sin anställning.

Viksten hävdade också att rikspolischefen Anders Thornberg gjort allt rätt i den här affären – samme Thornberg som utsett Viksten till utredare.

Två timmar senare håller Thornberg själv presskonferens, påtagligt nöjd över att ha friskrivits från allt ansvar – och han förklarar att han ska ha ett ”arbetsrättsligt samtal” med Löfving de kommande dagarna.

Åtta timmar senare är Mats Löfving död.

Mycket få verkar ifrågasätta Vikstens utredning – eller Thornbergs påståenden. I båda fallen finns stora oklarheter – och de har inte under presskonferenserna konfronterats med krav på förklaringar.

Var Staaf verkligen den mest lämpade att bli underrättelsechef på polisens Nationella operativa avdelning?

Ja, svarar Viksten. Hur han kan bedöma det när han inte kunnat studera de andra sökandenas meriter är oklart. Den dokumentationen finns nämligen inte sparad, säger Viksten.

Var Löfving jävig när Staaf tillsattes?

Nej, svarar Viksten. Han medger att han är ”oklar” över när förhållandet inleddes, men ”tror” att det var flera månader efter det att Staaf utnämndes. Han vet inte säkert, men kommer ändå fram till att det inte förelåg jäv.

Alltså: Viksten har inte i verklig mening kunnat bedöma Staafs lämplighet, och hans friande av Löfving från jäv vid utnämnandet av Staaf visar att systemet fungerar, säger Viksten. Men grunderna är synnerligen oklara för Vikstens bedömning, de verkar oklara även för honom själv.

Sedan kommer vi till frågan om hur rikspolischef Thornberg hanterat anmälningarna mot Löfving.

Där konstaterar Viksten under presskonferensen att Thornberg gjort allt som kunnat göras – och att myndigheten agerat enligt regelboken.

Det har gjorts polisanmälningar mot Löfving som hamnat hos Särskilda åklagarkammaren, som omgående lagt ner ärendet – och valt att inte inleda förundersökning.

Två anmälningar har gjorts som behandlats av Särskilda åklagarkammaren. I det ena fallet en anmälan september 2020 där det hävdas att Löfving misshandlat Staaf. Eftersom en av de två personerna vars uppgifter anmälan vilar på, dragit tillbaka sina uppgifter väljer åklagaren att lägga ner ärendet.

”Naturligtvis” var det rätt konstaterar Viksten. Men Speciella åklagarkammaren har tidigare drivit frågor där till och med den drabbade inte önskat att den skyldige ska åtalas. Här har vi till exempel fallet med Peter Lundgren, som var en av SD:s ledamöter i Europaparlamentet och tafsade på en kvinna. Offret ansåg det hela överspelat, åklagaren förundersökte ändå och åtalade – ända upp i hovrätten. I Löfving-fallet gjordes inte minsta lilla granskning av åklagaren kring omständigheterna.

När åklagaren lagt ner, konstaterar polismyndigheten att då behöver de inget göra – med det märkliga konstaterandet att det ändå inte är ”arbetsrelaterat”. Men anmälan bygger ju på att Löfving ska ha misshandlat sin partner – de har haft ett förhållande. I princip var därmed frågan om jäv uppe på bordet redan september 2020 i polisledningen.

Men rikspolischef Thornberg försökte hålla armlängds avstånd då frågan delegerats till kanslichefen.

Problemet för Thornberg är att chefen för polisens avdelning för särskilda utredningar, Ebba Sverne Arvill, säger sig ha informerat Thornborg om innehållet i anmälan – vilket innebär att Thornberg då fick kunskap om Löfvings jäv i september 2020.

En andra anmälan utan resultat

I december 2021 kommer nästa polisanmälan mot Löfving för brott mot Linda Staaf. Den här anmälan grundar sig på ett PM polisens säkerhetschef Ari Stenman skriver efter samtal med Linda Staaf – anmälan gäller vad som kan rubriceras som grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande.

Återigen informerar Ebba Sverne Arvil rikspolischefen om att det kommit en anmälan mot Löfving.

Åklagaren finner inget skäl att inleda förundersökning – trots att det är andra gången Löfving anmäls för övergrepp mot Staaf.

Viksten verkar inte ha utrett Särskilda åklagarkammarens hantering speciellt väl Han säger att ”…. det är väl inte fullständigt klart…” varför åklagaren inte går vidare.

Viksten säger också: ”… jag har också pratat med åklagaren, men jag blir inte mycket klokare på det …” – och konstaterar att ”… det kan finnas andra orsaker …” till att det inte blev förundersökning.

Viksten medger att han inte vet och inte förstår varför det inte blir en förundersökning. Om han inte gör det borde rimligtvis Thornberg inte heller göra det – men rikspolischefen tar uppenbarligen tacksamt emot besked om nedläggningen. Och Viksten säger att Thornberg handlar korrekt.

Thornberg säger i mars 2022, enligt säkerhetschefen Arvil, att handlingarna i ärendet ska skickas till kanslichefen på personalansvarsnämnden för bedömning.

Men dit ankommer aldrig handlingarna – och i maj 2022 avskriver Thornberg ärendet helt.

Efter det att Expressen avslöjat anmälningarna mot Löfving tvingas Thornberg utse en utredare i december 2022. Han utser Runar Viksten som Thornberg tidigare som Säpo-chef utsett att utreda Säpo:s agerande. Även den gången kom Viksten fram till att allt var som det skulle, och att Thornberg var en utmärkt chef.

Alltså: den ytterst ansvarige personen i ett ärende utser den som ska hantera hur bland annat just den ytterst ansvarige personen agerat.

Det är en uppenbart lättad Thornberg som håller en egen presskonferens efter att Viksten hållit sin dragning. Thornberg säger att nu ska han starta ett projekt för att ”förbättra kulturen” inom polisen.

Som om det skulle svara på följande frågor:

– varför vet ännu ingen om Mats Löfving var jävig vid utnämnandet av Staaf.

– varför vet ingen på vilka grunder Särskilda åklagarkammaren valde att inte inleda förundersökningar mot Löfving (inte ens Viksten säger sig veta).

– varför tog det bara två dagar innan Särskilda åklagarkammaren fattade beslut om att inte inleda en förundersökning.

– vem ljuger? Thornberg eller Arvil som säger sig ha informerat Thornberg om jävssituationen ett år innan Thornberg säger sig ha fått vetskap om att det kunde finnas ett förhållande mellan Löfving och Staaf.

Det är några av de avgörande frågor som Vikstens utredning inte ger svar på.

Ändå konstaterar Viksten att allt skötts korrekt av Thornberg.

Det enda vi andra vet säkert är att Mats Löfving tog sitt eget liv igår.

Och att Thornberg nu ska förbättra kulturen i poliskåren.

Här kan du läsa mer om Runar Viksten.

Svensk polis har i samråd med Säpo börjat anpassa sitt arbete och sin tillståndsgivning efter att först ha gjort egna utrikespolitiska överväganden.

Efter det att Rasmus Paludan eldat upp en koran framför Turkiets ambassad hördes protester från ledare för muslimska länder. Turkiets president Erdogan talade om att Sverige aldrig skulle få bli medlem av Nato så länge koranbränning var tillåten i landet. Säpo hävdade att terrorhotet från utländska grupper mot Sverige ökat efter Paludans aktion.

Apallarkerna, en liten förening i Danderyd med tiotalet medlemmar blev upprymda över Erdogans uttalande. Den ”frihetliga” föreningen är motståndare till att Sverige blir medlem av Nato, och kom fram till att bästa sättet att förhindra detta var att bränna en koran på offentlig plats. De ansökte om tillstånd att få ”göra en Paludan” och elda upp muslimernas heliga skrift under en manifestation 9 februari i närheten av Turkiets ambassad.

Först dagen innan brännandet får föreningen beskedet att det inte går för sig att offentligt sätt eld på koranen. Dagens Nyheter har nu avslöjat att beslutet bygger på ett dokument från polisens rättsavdelning.

I dokumentet gör en ”extensiv” bedömning av ordningslagen. Ordningslagen stadgar att polisen när den utfärdar ett tillstånd för en sammankomst bedömer möjligheten att upprätta säkerhet och ordning vid sammankomsten, men nu för polisen in ett nytt moment. Nu ska beslut fattas på grundval av vad som kan tänkas hända senare – efter demonstrationen, eller hur man reagerar på demonstration hundratals mil därifrån – till exempel i Ankara. Ordningslagens ord har därför fått en mycket vid tolkning av rättsavdelningen. Nu gäller inte skrivningarna om att bedöma det som sker vid ett givet tillfälle på en bestämd plats – nu är hela världen del av bedömningen; liksom framtiden.

Henrik Wenander, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet är hård i sin kritik av beslutet:

– Här var det ett bredare resonemang och det är ovanligt. Lagen medger inte de här abstrakta riskerna utan det ska vara på platsen eller i dess omedelbara omgivning.

Föreningen som fick avslag på sin ansökan har överklagat till Förvaltningsrätten.

I sin inlaga till Förvalnintsrätten försvarar och förklarar sig polisen med att:

”… beslutet har fattats i dialog med Säkerhetspolisen i syfte att, i en extraordinär situation, reducera attentatshotet”.

I rättsavdelningens dokument slås det också fast att det bara är koranen som ska skyddas mot destruktion meddelst offentlig bränning – det går fortfarande utmärkt att elda upp andra heliga skrifter som Bibeln, judarnas Torah, hinduernas Veda eller buddisternas Tipitaka.

Morgonposten har sökt Annelie Granstedt, chef för rättsavdelningen i polisregion Stockholm samt representanter för Säpo – dock vill ingen uttala sig.

De frågor vi ville ställa var:

• Ni bedömer att koranbränning ökar terrorhotet mot Sverige. Men är inte grunden för detta hot att det finns fler än 200 IS-terrorister som återvänt från Syrien och Irak? De befinner sig på fri fot, och är vana att utöva terror. Har det vidtagits några som helst åtgärder för att skärpa övervakningen av dessa individer?
• Kriminella spelade en framträdande roll i korankravallerna påsken 2021. Kommer inte gängen i förorterna att se förbudet mot koranbränning som en framgång – och ett tecken på svaghet från svenska myndigheter? Försvårar inte det här polisens arbete i allmänhet i dessa miljöer?
• Var går gränsen för en ”extensiv” bedömning när ordningslagen ska tillämpas? Får man i ett tal på en demonstration konstatera att Muhammed var pedofil?
• Har ni inte skapat ett prejudikat som uppmuntrar andra grupperingar än muslimer att framföra hot för att stoppa opinionsyttringar som är förhatliga för dem?

Den som får för sig att spela in en reality-serie om livet i den svenska polisledningen kan döpa serien till Kärlek & korruption. Rikspolischef Anders Thornbergs närmaste män har en ovanlig förmåga att bli föremål för utredningar som gäller om de kan skilja på privatliv och polisarbete.

Stockholms tidigare regionpolischef Ulf Johansson anmäldes vid årsskiftet för grovt tjänstefel, avslöjar nu Expressen.

I anmälan pekas inte bara Ulf Johansson ut, även biträdande regionspolischefen Robert Karlsson och Jennie von Alten, chef för regionkansliet anklagas för grovt tjänstefel genom sitt deltagande i anställningen av Johanssons sambo.

Ulf Johansson är i dag regionpolischef för Uppsala, Västmanland och Gävleborgs län och direkt underställd Anders Thornberg.

Ulf Johanssons sambo var 2020 av 100 sökande till den uppenbarligen lockande tjänsten som samordnare vid Stockholm city.

Sambon hade ingen erfarenhet från polismyndigheten – men blev ändå utvald till den attraktiva tjänsten.

Enligt anmälan krävde Ulf Johansson att namnen på de sökande skulle föredras för honom och biträdande regionpolischef Robert Karlsson innan beslut om tillsättning gjordes.

I anmälan nämns ett protokollfört möte då detta avhandlades, men på myndigheten säger man sig inte kunna hitta något protokoll.

Ulf Johansson nekar till att på något sätt varit informerad om anställningsprocessen och till att ha varit delaktig i beslutet.

Johansson har förklarat att ärendet helt hanterades av Erik Widstrand, polismästare i Stockholm city.

Till bilden hör att Johansson och Widstrand är vänner och umgås privat – och i kretsen ingår även Johanssons sambo – hon vars anställningskontrakt undertecknades av Widstrand.

Polisanmälan om tjänstefel lades snabbt ner av åklagare Martin Tidén vid särskilda åklagarkammaren – han beslutade att inte inleda någon förundersökning, trots att de som tog beslutet att anställa sambon till Stockholms högsta polischef var underställda just den högste polischefen.

Inget fick heller Tidén att fundera på hur någon som helt saknar erfarenhet från polismyndigheten kan slå ut 99 andra sökanden. Den enda bevisade erfarenhet av polismyndigheten som sambon har är hennes förhållande med den högste chefen.

Martin Tidén säger att jävsförhållandet inte var tillräckligt starkt.

– Det nådde inte upp till den graden av jävsförhållanden som skulle konstituera ett tjänstefel. Det är min uppfattning.

Rikspolischef Anders Thornberg har ändå beslutat att inleda en utredning och ärendet ligger nu hos personalansvarsnämnden som ska utreda om det kan röra sig om tjänstefel.

Sedan tidigare arbetas det med utredningar som rör höga polischefers kärleksliv.

En förundersökning pågår mot Mats Löfving. Begick Stockholms regionpolischef och ställföreträdande rikspolischefen grovt tjänstefel när han anställde Linda Staaf som underrättelsechef på Noa – samtidigt som de hade ett förhållande?

En förundersökning pågår också om det rörde sig om tjänstefel när Löfving tilldelade Staaf ett tjänstevapen.

Det hela blir än mer komplicerat av att Löfving senare anmälts för bland annat misshandel, grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande. Offret? Linda Staaf.

Anhopningen av märkliga förhållanden och affärer i den högsta polisledningen har tvingat rikspolischefen Anders Thornberg att tillsätta den externe utredaren Runar Viksten – men det uppstod direkt tvivel om Viksten verkligen var rätt man att utreda myndighetsmissbruk – han har som Morgonposten tidigare avslöjat visat sig vara väldigt följsam när det gäller att göra utredningar – och resultatet brukar bli det som beställaren hoppas på.

Ingen skadades fysiskt, säger Dennis Johansson Strömberg till SVT Nyheter. De två männen och den fritagne lämnade sjukhuset i en bil. Kriminalvården bekräftar också att man utsatts för en beväpnad fritagning. Den fritagne hade transporterats från häktet i Norrköping.

Att ingen skadades fysiskt vid händelsen är något som lättar Joakim Ringhammar på Kriminalvårdens säkerhetsavdelning. Man bistår polisen i arbetet, efter en händelse som klassas som allvarlig. Man kommer också göra en egen utredning om vad som hänt.

Fritagningen skedde vid huvudingången till sjukhuset. Kriminalvårdens bil hade precis parkerat, då slog de två beväpnade männen till. Personal som var med får nu krisstöd.

Händelsen utreds som grovt främjande av flykt, grovt hot mot tjänsteman och grovt vapenbrott. Ännu är ingen gripen.

Det pågår samtidigt en stor insats på E4:an, där poliser med förstärkningsvapen är involverade.

Nytt år med ny regering. En regering som lovat väldigt mycket förbättringar för oss vapenägare. I och med det känns det relevant att ställa sig frågan vad vi kan se fram emot under kommande år. Men det enda man väl egentligen kan vara säker på är att polismyndigheten kommer att vilja fortsätta förbjuda allt som har med legala vapen att göra. Vad än politiker och lagstiftare säger.

När det gäller polismyndighetens agerande kan jag ta ett färskt exempel från skytteklubben där jag är ordförande.

Saken gäller en dam som började som sektionschef hos kronofogdemyndigheten, sparkades till tjänsten som handläggare på försäkringskassan och som sedan fick sin nuvarande tjänst som vapenlicenshandläggare hos polisen. Enligt en bekant till henne jag talat med har denna handläggare väldigt starka politiska åsikter om legala vapen. Hon är motståndare till dem. Så hon avslår allt hon kan med de mest fantasifulla orsaker, vilket förstås strider mot objektivitetsprincipen, legalitetsprincipen och förvaltningslagen. Som bekant existerar tyvärr inget tjänstemannaansvar, så hon kan fortsätta med sin verksamhet.

En av medlemmarna i min klubb hade ansökt om licens på ett gevär i en kaliber och med en piplängd lämplig för precisionsskytte på 300 meter. Ansökan avslogs av ovannämnda dam för att min medlem redan hade ett gevär. Det rörde sig om ett gevär med kort pipa i en kaliber enbart lämplig för skytte upp till 100 meter – ett gevär han använder för en helt annan skytteform. I avslaget gjordes ingen referens till lagrum. Ingen kommunikation förekom innan avslaget.

Jag förklarade för min upprörda medlem att denna handläggare är lite “speciell” och han hade otur. Medlemmen sökte igen, fick en annan handläggare och sin licens.

Det var ingen idé att överklaga till förvaltningsrätten, de tar ett år på sig även om han vinner. Då överklagar polismyndigheten på rutin till nästa instans och då tar det ett år till. Ingen rättshjälp finns så han hade behövt betala tiotusentals kronor ur egen ficka – för att få sin lagliga rätt. Polisens strategi är att medvetet trötta ut folk – vilket de inte skämts att erkänna för mig per telefon.

Denna dam är inte heller ensam på polismyndigheten om att ha denna inställning eller karriärbana. Mest unik är nog den turkiska extremisten Derya Uzel Senir som fick sparken från Miljöpartiet för att hon vägrade erkänna folkmordet på armenier. Även hon blev vapenhandläggare med säkerhetsklassad tjänst, med SÄPO:s goda minne, samt med tillgång till det sekretessbelagda vapenregistret. Det känns tryggt att våra myndigheter har sådan koll.

Vad händer då när det gäller lagstiftning under det kommande året? Närmast kommer blyförbudet i hagelammunition som kommer att träda i kraft i februari i år. I sann EU-anda lät man miljöaktivister skriva det nya regelverket som inte har mycket med verkligheten att göra. I korta drag gäller att om man bär blyhagel i närheten av minsta vattenpöl i Sverige ligger det på individen att bevisa sin oskuld. Vanligtvis brukar det vara tvärtom, att rättsväsendet skall bevisa ens skuld, och att man är oskyldig tills eventuell dom vunnit laga kraft.

Regeringen har visat väldigt lite initiativ till att vilja begränsa det här uppenbart galna regelverket.

I sista sekund har dock Romina Pourmokhtari, miljöminister, sagt att effekterna ska minimeras. Inga detaljer dock.

Senare har vi att se fram emot – och frukta – EU:s kemikaliemyndighets totalförbud mot bly i all ammunition. Det kommer att göra många jaktformer omöjliga då alternativ inte finns, och allt sportskytte kommer att dö. Det finns en anledning till att bly används. Det är tungt för den volym en kula har, samt expanderar då det är mjukt och är billigt och lätt att arbeta med.
Eventuella alternativ kommer alla att bli extremt dyra speciallösningar.

Naturligtvis bryr sig inte EU om bly i gamla kablar eller all annan bly som finns i marken. Bly är bara svepskälet för att avväpna oss, bly är heller inte miljöfarligt i sin fasta form. Enbart om en fågel äter smått blyhagel har det en påverkan på den fågeln.
Detta inser man lättast när man läser det finstilta. Där kan man se att alla dessa förbud inte gäller myndigheter. Här kan man se en parallell till nödvärn. Att förbereda nödvärn med hjälpmedel är inte tillåtet i Sverige, det är förberedelse till våldsbrott. Politiker har däremot beväpnade livvakter som sköter den biten. Det tycker jag är intressant att tänka på när jag här i Solna på min väg till affären stöter på polisbilar, eftersom någon blivit skjuten där jag bor – för andra gången på bara en vecka.

De goda nyheterna: Ny Utredning

Någon gång under 2023 kommer direktiven för en ny utredning att ha skrivits av regeringskansliet. Denna skall implementera alla ändringar i vapenlagen som riksdagen beslutat om under de två förra mandatperioderna. De ändringarna är väldigt många och alla bra för vapenägare.

Till dessa ändringar hör bland annat att det ska skapas en viltvårdsmyndighet som kommer att ta över dessa frågor från Naturvårdsverket och handläggningen från polismyndigheten.

Vi får se hur det kommer arta sig. Men det lär visa sig om två år som tidigast.

I teorin är det väldigt bra; mindre dumma regler, möjlighet att äga fler vapen, och inga tidsbegränsade licenser.

Naturvårdsverket har dessutom i flera år sagt att de skall göra om sina föreskrifter vad gäller jaktvapen och bland annat ta bort modereglerna som gäller jaktvapen. De har subjektiva regler om att jaktvapen måste se “traditionella” ut idag. Det är det ingen som lyckats definiera vad det innebär så jag ser fram emot den ändringen. Ryktet säger att det händer under våren.

Den svenska polisen storsatsar på kroppskameror.

I december började de första poliserna bära kamera som en del av den ordinarie utrustningen. Alla i yttre tjänst ska bära en innan utgången av 2023.

Kroppskameror har använts på försök sedan 2018. Enligt utredningsenheten på Noa har resultaten varit goda och poliserna som burit kamerorna har känt sig tryggare. Utvärderingarna har visat att våld, hot och trakasserier mot poliser minskar när de bär kamerorna.

Inför starten i december sa biträdande enhetschefen Sofie Holmqvist till SVT att hon trodde kamerorna skulle ha en dämpande och brottsförebyggande effekt.

Filmer från kroppskameror kommer också att kunna användas som bevisning i domstol.

– Det handlar om att bygga starka och robusta förundersökningar. När vi tittar på händelserna kopplade till påskupploppen har vi i nuläget över hundra fängelseår utdömda och grunden till det är till stor del den tekniska bevisningen, sa Holmqvist till SVT i november.

Under påskupploppen bar många poliser kroppskameror. Filmer från dem har använts som bevisning i de rättegångar som följt, men det har inte lett till fällande dom i alla fall.

– Jag tror att i princip de flesta poliser där var utrustade med kroppskameror, säger kammaråklagare Lotta Karlsson till Morgonposten.

Hon drev det uppmärksammade målet där elva män friades för våldsamt upplopp i Rinkeby, och lade fram bevisning både från fasta övervakningskameror och kroppskameror

Finns det några svårigheter med att använda kroppskameror som bevisning?

– Det är bra kvalitet, men man får tänka på att de inte alltid fokuserar på de händelser jag vill ha. De följer ju polisens rörelser.

Har du varit med om fall där filmer från kroppskameror lett till en fällande dom?

– Ja, det har jag. Jag har haft hot mot tjänsteman där det fångats upp med kroppskameror. Jag har haft våldsamt motstånd och våldsamt upplopp, där det varit del av bevisningen.

Karlsson säger att fler kameror kommer att vara till hjälp för åklagarna, men hon vågar inte uttala sig om hur stor den kommer att vara.

– Det går inte att bedöma. Det är olika från fall till fall – vad det gäller, och vad den fångar upp. Redan i dag är det vanligt att poliser har kamera, men de går inte med dem påslagna hela tiden. Det krävs att de ska hinna slå på dem i rätt ögonblick.

Kamerans funktion

En kamera är påslagen under hela arbetspasset och spelar in även om polismannen inte har tryckt på inspelningsknappen, men successivt raderas all film som är äldre än en minut. Kameran befinner sig i vad som kallas för förinspelningsläge.

När väl polismannen väljer att trycka på inspelningsknappen kommer allt som sker därefter att sparas och dessutom den minut som närmast har varit.

En liten lampa på kameran kommer att lysa grönt i förinspelningsläget. I inspelningsläget lyser den rött.

Den enskilda polisens val

Polisen har fått många frågor om huruvida kamerorna riskerar att kränka allmänhetens integritet. Svaret har blivit att polisen bara spelar in när man tror att filmen har ett värde.

Beslutet att slå på kameran eller inte är den enskilde polismannens.

Det förekommer att poliser beter sig oprofessionellt eller rent av begår brott i sin tjänsteutövning. Det återstår att se om mer filmbevis kommer att finnas i framtiden från dessa möten mellan polis och medborgare. Kommer polismän våga trycka på inspelningsknappen om kollegan beter sig illa?

I juni dömdes två poliser i Landskrona till ett års fängelse för olaga frihetsberövande, falsk angivelse, misshandel och hemfridsbrott. De hade trängt sig in i en mans lägenhet utan skäl, misshandlat honom och sedan ljugit om att mannen dödshotat dem. Mannen hade han en egen övervakningskamera i lägenheten.

I mars dömdes en polis i Söderköping för förolämpning sedan han kallat en person för "lilla jävla whitetrash-äckel" vid en husrannsakan. Den förolämpade hade en egen ljudinspelning som bevis.

I november dömdes en polisman för vållande till annans död efter ett polisingripande på Lidingö. Enhetschefen Sofie Holmqvist fick frågan om vi kommer att se fler sådana domar i framtiden:

– De händelser som sker i samband med våra ingripanden filmas så att vi kan göra korrekta bedömningar efteråt. Vi är positiva till att filma för att skapa objektivitet.

Poliser i dessa tjänster får kroppsburna kameror (enligt Polistidningen):

Hundförare
Ingripandepoliser
Kommunpoliser
Lokalpolisområdespoliser
Områdespoliser
Polisaspiranter
Polisryttare
Regional insatsledare
Supporterpoliser
Särskilda polistaktiken (SPT)
Trafikpoliser
Yttre befäl
Gruppchefer inom respektive funktion ovan

”Du kommer att slita sönder mina underkläder!”, säger kvinnan fnittrande till sin manlige partner i bilen, rapporterar TMZ. Efter en stunds interaktion hörs ”Oj, är radion på?” Ungefär så långt kunde kollegorna hänga med, innan radiotystnad utbröt.

Poliskällor bekräftade till New York Post att polisen i Los Angeles är medvetna om händelsen, och att det var en nyanställd person som råkade använda polisradion vid fel tidpunkt. ”Vi tolererar inte olämpligt beteende, och har en förväntning om att varje polis ska uppträda på ett professionellt sätt som överensstämmer med våra värderingar.”

Troligen väntar en tids avstängning innan kvinnan kan återvända till jobbet.

Polisens talesperson sa också att robotarna skulle kunna användas för att ”oskadliggöra eller desorientera våldsamma, beväpnade eller farliga misstänkta som utgör en dödlig risk.” Insatser med robotarna är bara aktuella i extrema situationer, och bara av ett begränsat antal poliser.

Men kritik kommer bland annat från kampanjgruppen Stop Killer Robots. ”Robotarna kan göra människor mer och mer avlägsna från våldsanvändning, och konsekvenserna av att använda våld”, säger Catherine Connolly. Hon säger också att åtgärden kan göra det ”lättare att fatta beslut om att använda dödligt våld.”

Men denna typ av robotar är inget nytt i USA. 2016 använde polisen i Dallas en robot beväpnad med sprängdeg för att döda en prickskytt, som dödat två poliser och skadat flera.

Fredagen den 14 augusti 2020 – sista veckan på semestern för stationsinspektören Marie Persson. Vädret hade varit dåligt, men nu visade termometern 27 grader. Och i helgen kanske det till och med skulle bli 30.

Nästa vecka skulle hon tillbaka till jobbet på polisstationen i Älmhult, med alla konflikter. Hon hoppades att det kanske skulle bli lite bättre nu, med den nya gruppchefen.

Då hörde hon att någon körde in och stannade till på grusplanen utanför huset. Hon tittade ut och såg två silverfärgade Volvo V90. Ur den ena steg Johan Nilsson från stationen i Ljungby. "Vad vill han?, sa hon till sin särbo. "Han ser helt bedrövad ut." Två unga polismän som hon inte kände igen klev ur den andra bilen.

Marie blev rädd att det hänt hennes döttrar något. Att det var därför som polischefen från Ljungby hade kört hela vägen hem till henne. Hon gick ut och mötte dem. Hon försökte gå lite snabbare än vanligt, men då högg det till i ryggen. Det var diskbråcket som hon dragits med i många år. Orsaken till att hon bara arbetade halvtid.

"Har det hänt något, Johan?"

Han visade upp ett papper. "... ett kaffepaket ...", hörde hon honom säga. "Har du något kaffepaket hemma?"

På polisstationen

"Eftersöka Zoegáskaffe", läste Stefan Jonsson på kopian av husrannsakan. Så löd direktivet från åklagaren till hans chef Johan Nilsson.

Stefan hade sagt upp sig från gruppchefstjänsten och nu var han en vanlig utredare igen. Han hade inte orkat längre. Det var för många konflikter. Och så var det kaffestölderna som hade gäckat honom och personalen på polisstationen i flera månader.

Stationen i Älmhult var liten, och det fanns en huvudmisstänkt. Marie. Om det inte varit för henne så hade han nog velat fortsätta som gruppchef. "Gud, ett sånt liv det blev när jag flyttade henne till det andra rummet, men något var jag ju tvungen att göra", tänkte han. "Hon satt ju bara där borta och gömde sig, och tyckte synd om sig själv. Man fick ju släpa ut henne till receptionen varje gång hon behövdes."

"Och så fackrepresentanten som ville att jag skulle läsa hennes sjukjournal ... Jag är väl ingen läkare? Hon jobbar 50 procent, och då får hon se till att jobba när hon är på stationen."

Det stals tre nummerplåtar i centrum i måndags natt, men Stefan hade lagt det ärendet åt sidan. Nu handlade det om att få fast Marie. "Kärringen ..." Han skulle aldrig säga det högt. Inte så att någon hörde i alla fall. Och även om det hade hänt så skulle han förneka att han sagt det.

Han var den som gillrat fällan och nu hade den slagit igen. Chefen Johan Nilsson var på väg från Ljungby för att konfrontera henne i hemmet. Med uppbackning av två polisassistenter från Växjö, hade han förstått det som. De kanske rentav redan var framme.

I går eftermiddag hade han räknat till åtta paket Zoegás Skånerost i utdragslådan där de förvarar kaffet. Han hade märkt upp dem allihop med en liten blå prick på det svarta omslagspappret. Svår att upptäcka om man inte letar efter den.

När han kom till jobbet i morse fanns det bara sex paket kvar. Ett litet tvivel hade kommit över honom när han stod och tittade ned i lådan. Marie var ju fortfarande på semester. Osäkerheten hade försvunnit efter att han pratat med IT-killen i Växjö, som kollade upp loggarna i passersystemet för gårdagskvällen:

kl 18.16:45 – Marie går in via huvudentrén med kort och pinkod.

kl 18.17:02 – Marie tar sig vidare in i slussen och använder kort och pinkod för att komma in i polislokalerna.

kl 18.22:52 – Marie använder kortläsaren vid köket.

Han tittade ned på husrannsakan igen, och konstaterade att det var snabbt jobbat av åklagaren.

"Hon tog två paket. Hon kan inte ha hunnit tömma båda i kaffeburken", tänkte han.

Hemma hos Marie

"Jag vill aldrig mer prata med dig, Marie!" Johan vände sig om och gick mot hallen och ytterdörren.

När han kommit hem till henne hade han visat upp husrannsakan och sedan hade de gått in i köket. En av assistenterna hittade ett oöppnat paket Skånerost i skafferiet. Det hade den blå pricken på sig, precis som på fotot som Stefan skickat till honom. Hon påstod att att hon köpt paketet på Willys. Det spelade ingen roll att han visat henne pricken, hon insisterade på att hon hade köpt det på Willys.

De båda Växjöpoliserna följde efter den äldre polischefen från Ljungby ut från huset. Johan hade tagit hand om kaffepaketet. Han hade en sak till att göra denna eftermiddag.

"Men Johan ...", sa Marie, och försökte hålla jämna steg med de tre kollegerna som var på väg att lämna huset.

Gruset krasade under de tre polisernas kängor. Johan Nilsson öppnade förardörren till sin V90 och vände sig om mot huset, där Marie stod i dörröppningen.

"Tjuv!", skrek han, och satte sig i bilen. De båda civila polisbilarna lämnade Maries hem.

Med höjda ögonbryn och öppen mun såg hon på när bilarna körde iväg på skogsvägen och försvann bakom kröken på väg mot landsvägen. Hon tog några steg in till köket och föll till golvet. Särbon Janne hann inte fånga upp henne.

"Jag har bara lånat ett paket kaffe ... Jag har bara lånat ett paket kaffe ... Var är flickorna? Det har väl inte hänt dem något?"

Janne ringde hennes döttrar. De fick se till att komma hem.

Johan Nilsson och Växjöpoliserna skiljdes åt. Han tog upp sin telefon och slog numret till Stefan: "Jag är på väg till dig. Du kan inte ta helg riktigt än. Du måste identifiera kaffepaketet."

Dömd i tingsrätt – friad av oenig hovrätt

I tidningen Smålänningen kunde man läsa följande rubrik den 2 mars 2021:

"Polisens kaffefälla gav resultat – kollega dömd för stöld"

Marie Persson dömdes av Växjö tingsrätt för stöld. Stölden, eller lånet, blev en nyhet redan i september 2020 när åtal väcktes av chefsåklagare Lena Kastlund på Särskilda åklagarkammaren.

Kaffepaketet kostade 38 kronor. Vad säger du till de skattebetalare som tycker det är en märklig prioritering att åtala för det?

– Ja, men vad ska jag säga? Jag har ju absolut åtalsplikt. Skulle man inte åtala en polis så skulle man få höra att man skyddar polisen. Det är ett förnekat brott. Det spelar ingen roll om det är en polis eller en vanlig person. Förnekar de så måste det ju åtalas, förklarar Lena Kastlund.

– Och sedan skattebetalarnas pengar ... Det är mycket av skattebetalarnas pengar som går till onödiga saker, men det är såna regler vi har och det måste vi anpassa oss efter naturligtvis. Det är de lagar som gäller.

Finns det något värde i att även såna här, kan tyckas, obetydliga mål behandlas?

– Men obetydliga? Det är ju rubricerat som stöld och det är ett brott med fängelse i straffskalan. Det är ju ett allvarligt brott. Vederbörande blev av med jobbet, enligt tingsrättsdomen. Sedan blev det ju ändring nu, naturligtvis. Det anses ju som allvarligt att stjäla från arbetsgivaren. Det handlar om förtroende. Det är inget bagatellbrott, menar jag. Det är inte bara värdet man går på.

Polisens ansvarsnämnd uttalade sig före rättegången i tingsrätten, och slog fast att Marie Persson förmodligen skulle avskedas om hon dömdes för stöld. Av den anledningen slapp hon böter och dömdes bara till villkorlig dom.

Persson överklagade den fällande domen och fortsatte att jobba som stationsinspektör, men på annan ort. Hon har varit polis i 34 år och har arbetat halvtid sedan 2009 då hon råkade ut för en halkolycka med lång rehabilitering som följd. Ovanpå det råkade hon ut för en trafikolycka 2012. Då ville Försäkringskassan ge henne sjukpension, men hon ville inte sluta arbeta.

Till poliserna som utförde husrannsakan sa hon att hon köpt kaffepaketet på Willys. Senare har hon erkänt att hon tog ett kaffepaket på polisstationen, men att hon hade tänkt lämna tillbaka ett likadant. Hon var på stationen i ett annat ärende när hon kom på att hon glömt att köpa kaffe.

Till rättegången i hovrätten kallade Persson sex nya vittnen, bland annat sin särbo Janne och sina två döttrar, båda mellan 20 och 25 år gamla. Döttrarna intygade att mamman sagt att hon bara lånat kaffet.

I oktober i år kom beskedet att hovrätten friar henne – mer än två år efter att åtal väcktes. Hovrätten var inte enig. Två juristdomare ville fälla henne, men ordföranden Christer Ganelind och de två nämndemännen ville fria.

– I tingsrätten fanns det uppgifter från polismannen som var med vid husrannsakan hemma hos henne, att hon då först hade uppgivit att hon hade köpt det här paketet i en affär. Den uppgiften lägger minoriteten väldigt stor vikt vid. Vi i majoriteten konstaterar också att hon sa så, säger hovrättsrådet Christer Ganelind.

– Men då har det tillkommit vittnen, bland annat hennes två döttrar och en sambo, som lämnar uppgifter om att när hon kom hem så sa hon att hon glömt att köpa kaffepaket, och hon skulle låna det här.

Skulle du säga att alla vittnen var trovärdiga?

– Ja, ja, visst. Det har vi inte sagt, att det är någon som inte är trovärdig. Absolut inte.

Kan det vara så att rätten bestämmer sig för vad som är rätt och sedan försöker rättfärdiga det? När jag ser oenigheten så dyker det upp i huvudet.

– Man kan säga att det är traditionell bevisvärdering. Just när det gäller bevisvärderingsfrågor kan du hitta rätt så många olika domar där man har olika uppfattningar om vilken styrka olika berättelser har. Så är det. Det är bara att konstatera. Jag vet inte om du antyder något där, men det här är traditionell bevisvärdering.

Till skillnad från tingsrätten konstaterar hovrättens majoritet att det fanns en lånekultur på polisstationen. Inget vittne sa att man kunde låna kaffe, men man fick till exempel låna tvätthallen och låna hem spännband.

Det har tagit drygt två år, två arbetsplatsutredningar och två rättegångar för att reda ut en misstänkt kaffestöld värd 38 kronor, men nu är det avgjort. Åklagaren Lena Kastlund tänker inte överklaga till Högsta domstolen.

Är det inte anmärkningsvärt att den här lilla stölden gick så långt?

– Det är många stölder som går vidare. Det är många rättegångar i hovrätten. Och det är inte jag som har fört upp det till hovrätten heller, naturligtvis. Man har de rättigheteterna i Sverige. Tycker man systemet är fel då får man gå via politikerna, så klart, som stiftar lagar, säger Kastlund.

Arbetsmiljöproblem

Stefan Jonsson blev gruppchef på stationen i Älmhult 2018, och han och Marie Persson kom inte överens. Hon sa sig vara utsatt för trakasserier, och av den anledningen gjordes två arbetsplatsutredningar. En inför rättegången i tingsrätten och en inför den i hovrätten.

Perssons bild av det hela var att Jonsson bara "körde på" och tyckte att hennes besvär bara var ett "spel för gallerierna". Hon hade fått förståelse från tidigare chefer men inte av Jonsson. Dessutom hade hon fått ett arbetsrum som var anpassat för hennes behov, något som drogs till sin spets när Jonsson valde att flytta henne till ett rum närmare receptionen. Hon menade också att hennes funktionshinder gjorde att hon inte kunde göra allt som begärdes av henne.

Stefan Jonsson å andran sida menade att han började sitt gruppchefsuppdrag från noll, och han fick inte någon bra överlämning. Därifrån skulle han få ordning på arbetsfördelningen och undersöka samtligas arbetssituation. Han konstaterade att Marie Persson hade för lite att göra och höll sig undan på sitt rum. Han fick också frågor från stationsinspektörerna i Ljungby, som undrade varför de fick utföra vissa av Perssons arbetsuppgifter. Enligt vad Jonsson visste var Persson sjukersatt med 50 procent utan några övriga förbehåll. Hon borde varit förmögen att utföra sitt arbete som polis när hon var på plats.

Den sista arbetsplatsutredningen kommer fram till att konflikterna berott på frustration hos båda parter i kombination med organisatoriska problem och systemfel. Utredaren:

"Enligt min mening ligger det organisatoriska problemet i svagt ledarskap och i att ingen annan chef innan [Stefan Jonsson] ställt krav på eller tagit ansvar för [Marie Perssons] arbetsvillkor på saklig grund."

Utredningen konstaterar slutligen att både Persson och Jonsson har kränkts på sin arbetsplats, avsiktligt eller oavsiktligt. Det som hade kunnat råda bot på situtionen var en ordentlig arbetsförmågebedömning av Persson. En sådan har hon, uppbackad av facket, kategoriskt sagt nej till.

(Marie Persson, Stefan Jonsson, Johan Nilsson och Janne är fingerade namn)

Tio andra poliser, som valde att inte klä ut sig, följde efter, och snart var tre män och en kvinna gripna. Polisen beslagtog 3 250 små plastpåsar med kokainpasta, ett råextrakt av kokabladet som torkas och renas innan det säljs till konsumenterna.

Polisbefälet David Villanueva sa om operationen, kallad ”Marvel”, att ”I den här byggnaden ägnade sig en hel familj sig åt förpackning av droger”. Insatsstyrkan delade flera bilder på sociala medier, bland annat när en i gänget greps av en polis utklädd till Spider-Man.

De små plastpåsarna var ämnade för de med låga inkomster i trakten, och skulle säljas i en park. Innehållet röks tillsammans med tobaks- eller cannabiscigaretter, vilket ger ett rus på ett par minuter. I grossistledet kostar ett kilo kokainpasta 3 800 kronor.

https://twitter.com/niporwifi/status/1587412643895287809

Nästa händelse skedde i Bjuv vid elvatiden på kvällen, och polisen uppfattar att mannen har ett skjutvapen. ”Det uppstår då en så pass hotfull situation att skott avlossas”, säger Rickard Lundqvist, presstalesperson vid polisen i region Syd.

Och vid ettiden var det dags igen, den här gången i Lidköping, när polisen fick ett larm om att en man setts gå runt med en kniv. När en patrull anlände till platsen ska mannen ha agerat hotfullt mot polisen, som då avlossade skott.

Under 2021 sköt polisen verkanseld mot personer eller fordon vid 21 tillfällen, rapporterar Expressen. I många fall lider förövarna av psykisk ohälsa. Attackerna kan ske snabbt, och man måste därför ibland skjuta för att avvärja överfallet.

Ett tiotal fartkameror har stulits från länsväg 292. Varje kamera kostar 250 000 kronor att köpa och montera. Det är en del i en stöldvåg där 50 kameror stulits på vägarna mellan Nynäshamn och Tierp. Totalt har 60 kameror stulits från polisregion Stockholm och Mitt.

Nationell samordnare för trafiksäkerhetskameror är Eva Lundberg, som säger att man funderar på hur kamerorna ska skyddas bättre. Notan för Trafikverket landar på över 14 miljoner kronor.

Polisen har undersökt brottsplatserna och skickat föremål för DNA-analys. Man arbetar efter en teori om att det är ett internationellt kriminellt nätverk som ligger bakom stölderna.

Enligt polisregion Mitts presstalesperson Jonas Eronen är Sverige ”något av ett smörgåsbord” för ligorna. Det är saker som är enkla att stjäla och avyttra snabbt som är högintressanta.

Eronen kan inte svara på vem som vill köpa en kamera. Han tror det kan vara hela kameran, eller bara vissa delar som är intressanta.

När kamerorna var ett nytt fenomen på svenska vägar var de attraktivt stöldgods. Detta var i början av 2000-talet och kameran var en eftertraktad modell av Nikon. Modellen modifierades då för att andrahandsvärdet skulle minska.

För närvarande finns det runt 2 300 kameror på svenska vägar. Trafikverket påstår att dem räddar 20 liv och 70 personer från att skadas allvarligt, varje år. 2010 fanns det 880 kameror på vägarna.

Kameran är placerad i ett skåp där det även finns ett mätsystem med olika komponenter. En fotoblixt, en digitalkamera, en radarsensor och en dator.

Stölderna de senaste veckorna har resulterat i en fråga till justitieminister Morgan Johansson. Det är Sverigedemokraten Thomas Morell som undrar om han avser verka för ett ökat fokus på trafikpolisen och vägkontroller.

Att ligor stjäl och för stöldgods ut ur landet har varit ett problem väldigt länge. Båtmotorer är ett exempel, en fyrtaktare kan gå på över 300 000 kronor. En båtmotor som stals i Kungsbacka på natten kunde fort via E4:an föras ut ur landet och dyka upp i Polen vid lunchtid nästa dag.

Ett annat exempel där ligor riktat in sig på en specifik del är stöldvågen mot Volvo V70 i Bohuslän i början av året. Det var då fronten som stals och sedan såldes till personer med en V70 av en tidigare årsmodell. En bil tillverkad innan 2012 kan på så sätt se betydligt modernare ut, med en ny front.

Att det ofta är svårt att stjäla en hel bil gör att tjuvarna riktar in sig på detaljer. Exempelvis lyktor, backspeglar, airbags och instrumentpaneler (med navigatorsystem).

Men kan det vara så att kamerorna också stjäls av arga fortkörare?

I Albuquerque i USA verkar så vara fallet. Där stals en nyinstallerad kamera på en gata känd för hastighetsöverträdelser. Över 3 000 fall registrerades innan den stals i slutet av juni.

En annan ny kamera i närheten plockades bort för att undvika vandalism eller stöld. Den hade registrerat 5 000 fortkörare. Nu tittar man på möjligheten att montera kamerorna högre upp, för att försvåra att komma åt dem.

Vissa gör tvärt om och tillverkar egna fartkameror. Eller, något som är väldigt likt en fartkamera. Det gjorde finsnickaren Tommy i Lindome, som tillverkade en egen och satte upp vid Spårhagavägen.

Fartkameran tog i beslag av polisen, och den var ända uppe på rikspolisnivå. Men sedan konstaterade man att den inte var riktig, utan bara var otroligt lik. Den hade dock en annan finurlig funktion, förutom att lura trafikanter. Den innehåller en fågelholk.

Underrättelsechefen på polisens nationella operativa avdelning (Noa), Linda H Staaf, tillsattes 2015 efter att med nöd och näppe uppfyllt de formella kraven. Hennes största merit vid tillsättningen var att ha lett en ekonomienhet i Östergötland. Det finns fler kvinnliga jurister och kommunikatörer som har blivit höga polischefer.

Staaf är jurist och har felaktigt påstått att hon läst in polisutbildningen och att hon då och då drar på sig uniformen för att patrullera i radiobil.

Som en skänk från ovan – när tjänsten skulle tillsättas 2014 – förlängdes ansökningstiden, och i samma veva utsågs Staaf till ekonomidirektör. Utnämnandet gjorde att hon hamnade en strategisk ledningsgrupp och kunde bocka av kravet på att ha ingått i en sådan.

Som högsta chef på nationell nivå har hon fått kritik för hur underrättelsearbetet fungerade under upploppen i påskas, i samband med Rasmus Paludans koranbrännarturné.

Polisen i region Bergslagen har fått kritik för hur man hanterade påskupploppen i Örebro, bland annat för att man hänvisade Paludan till gatstensfyllda Sveaparken. Chefen för regionen Patrick Ungsäter nämner brister i underrättelserna när han pratar om varför man valde Sveaparken:

– I efterhand, med den erfarenhet vi har och det som hände, så skulle vi inte ha varit i Sveaparken. Men det var ju en bedömning man gjorde utifrån det underrättelseläge vi hade då. Givet den händelseutvecklingen som var, tillgången till sten och andra svårigheter. Att det skulle komma ett så stort antal personer med syfte att utsätta polisen för grova våldsbrott hade vi inte tillräcklig beredskap för.

"Med hänsyn till underrättelseläget som var", sa du. Finns det någon anledning att kritisera Stockholm och Noa för den underrättelse ni fick?

– Vi har haft ansvaret för underrättelserna. Det är vi som har ansvaret för kommenderingen i Bergslagen, och vi har diskuterat underrättelseläget med den nationella staben. Det är ju ett arbete som vi gör hela tiden. Det är liksom en grund i det vi gör, att vi gör ett nationellt bedömande av hur mycket resurser vi behöver, kopplat till en riskbedömning egentligen. Så det kan jag inte se, utan vi har gjort de bedömningar vi kunde utifrån det läge som var då.

Så ni är inte missnöjda med underrättelsen från Noa?

– Nej, men sedan så skulle man ju önska att vi hade haft bättre underrättelser. Och det är ju något som vi behöver titta på. Hur får vi in ett ännu bättre underlag?

Ungsäter vill inte peka ut Noa och Linda H Staaf. Han väljer i stället att lyfta fram arbetet som gjorts lokalt och regionalt sedan påskupploppen. Samarbete med Örebro kommun och frivilligorganisationer; områdeskommunpoliser som lagt mycket tid på att söka information och för att mobilisera goda krafter.

Staaf med flera

Underrättelsechefen Staaf är inte ensam kvinna att ha nått en hög chefsbefattning inom polisen utan att vara utbildad polis. Juristerna Susanne Hagström Rosenqvist, Petra Stenkula och Elisabeth Anestad är chefer för region Syd, polisområde Malmö respektive polisområde Örebro län.

För kommunikatören Ann-Louise Kämpe gick vägen till polischefsyrket via tjänsten som informationschef på Carlsberg. Sedan juni 2021 är hon chef för polisområde södra Skåne.

Med en kandidatexamen i rättsvetenskap i bagaget vandrade Jennie von Alten genom Kriminalvården och blev fängelsechef och chef för Kronobergshäktet. Hon blev sedan kanslichef i polisregion Stockholm innan hon utsågs till chef för regionens gränspolisenhet i januari 2021.

Det finns också kvinnor i chefsposition, som har polisutbildning. 39-åriga Malena Grann blev 2020 chef för polisområde Jönköpings län och i april 2022 blev hon chef för hela polisregion Öst.

2020 intervjuades hon av SVT Jönköping:

- Det ska bli väldigt spännande. Jag har länge varit nyfiken på polisområde Jönköping och Region Öst. Att valet hamnade på mig nu till den här tjänsten, vilket kanske är lite ovanligt med tanke på min levnadsålder, talar för att Polismyndigheten nu är en modern organisation.

Som jämförelse var Patrick Ungsäter 54 år när han tog klivet upp till att bli chef för region Bergslagen.

Måste det till kvotering?

Fler män är poliser, och det finns de som förespråkar att kvinnor måste kvoteras in som chefer. Som nytillträdd chef 2019 för polisområde Örebro län intervjuades Elisabeth Anestad av Nerikes Allehanda:

– Mannen är fortfarande norm i samhället och vi behöver stötta våra duktiga kvinnor mer så de söker chefspositioner. Vi behöver helt enkelt särbehandla kvinnor för att få in fler i chefsrollen.

I intervjun berättade Anestad också hur hon på 00-talet slog i det berömda glastaket när hon sökte chefstjänster i Stockholm. Hon steg därför av poliskarriären i några år och blev i stället chef för Hallfängelset.

Det finns sju polisregioner och 27 polisområden. Två av sju regionpolischefer, tre av sju operativa chefer och sju av 27 polisområdeschefer är kvinnor. En eller två kvinnor till måste tillsättas för att representera de 33 procent av poliskåren som utgörs av kvinnor. Åtta eller nio måste tillsättas för att hela den kvinnliga befolkningen ska representeras. Lika många män behöver stiga åt sidan.

Uppgiften

I förra veckan sköts en ledare i det så kallade Östberganätverket till döds i Haninge söder om Stockholm. Det var den 47:e dödsskjutningen i år. Samma antal som sköts till döds under hela förra året.

Catrine Kimerius Wikström är chef för polisområde Stockholm syd och Åsa Hansson är tillförordnad chef för Grova brott syd. Den könsbalansen förhindrade inte skjutningen i Haninge men förhoppningsvis kan den bidra till ett snabbt uppklarande.

Linda H Staaf är en deckarförfattare. Ulv i fårakläder, heter hennes bok. Hon sägs också vara överbefälhavarens nya älskarinna – och hon har påstått att hon är polis.

Sedan 2015 är hon underrättelsechef på Polisens nationella operativa avdelning (Noa). Utbildad jurist, och i sin tjänsteutövning syns hon ofta klädd i polisuniform. I mitten av juni rapporterade Expressen att hon är den nyskilde överbefälhavarens nya flickvän. Två älskande som båda uppfyller Säpos krav på högsta säkerhetsklassning.

För ett år sedan gjorde Svenska Dagbladet ett personporträtt av Staaf. Det var i den artikeln hon påstod att hon läst in polishögskolan och att hon var utbildad polis. Eftersom det inte är sant var det bara en tidsfråga innan uttalandet skulle bita henne i baken.

I november släppte polisforskaren Stefan Holgersson en rapport som handlar om polisen och offentlighetsprincipen, och då hade han använt Linda H Staaf som exempel på hur svårt det är att få ut offentliga handlingar från polisen. Efter mycket stångande med ovilliga poliser och med hjälp av okonventionella kanaler kunde han till slut visa att Staaf inte alls var polis.

När rapporten släpptes ryckte polisens presschef Per Ek ut och berättade för Sveriges Television att Staaf aldrig påstått att hon är polis. Det var bara Svenska Dagbladet-journalistens påhitt. Staaf har aldrig ljugit om den saken, var Eks budskap.

Men säkra källor har berättat för Morgonposten att Staafs lilla lögn finns inspelad på band, så man kan nog gissa att SvD tog kontakt med Per Ek för att fråga vad han höll på med. Tidningen ändrade heller inte i artikeln.

Från presschefen Per Ek hördes sedan en annan berättelse. Nu var det i stället så att Staaf hade läst in lite kurser, så de räknade henne som polis ändå.

I början på juli uppmärksammade också Stoppa Pressarna Holgerssons rapport, och gick igenom märkligheter i Staafs beteende.

För att ett kunna tränga djupare ringde Morgonposten upp Stefan Holgersson, som hållit sig uppdaterad:

– Det finns inget beslut på att hon har polismans befogenhet. Hon har heller aldrig gått polisutbildningen. jag har tagit kontakt med alla universiteten. Hon har inte gått den. Hon har gått en tvåveckors kurs för att vara en polischef i beredskap.

Staaf har även setts bära vapen till sin polisuniform, och hon har låtit sig fotograferas i utstyrseln. Enligt henne själv händer det att hon följer med radiobilar som patrullerar i yttre tjänst.

– Hon har haft uniform på sig och åkt polisbil, och om hon inte är polis så gör hon sig skyldig till föregivande av allmän ställning. Hon har inte jobbat som polis utan har varit medföljande. Det spelar ingen roll. Folk uppfattar ändå henne som polis, konstaterar Holgersson.

Linda H Staafs kvalifikationer

Att Staaf skulle göra sig skyldig till föregivande av allmän ställning är inte Stefan Holgerssons enda kritik. Han är docent i utveckling av informationssystem och har varit polis i 30 år. Samtidigt som han tjänstgör som polis är han forskare på Linköpings universitet. Han menar att Staaf saknar kvalifikationer för att vara underrättelschef för den svenska polisen.

Vad är anmärkningsvärt med att hon fick tjänsten som underrättelsechef?

– Det är att en person med i princip ingen erfarenhet av operativ verksamhet hamnar på en av polisens mest centrala befattningar. Det skulle aldrig förekomma i försvarsmakten eller i andra länder.

– Det här får följder. Det är bara att se vad rikspolischefen sa med anledning av påskupploppen, att det inte fanns tillräckliga underrättelser, som han uttryckte det.

Rikspolischef Anders Thornberg sa efter påskupploppen att polisen saknade underrättelser under påskupploppen. När uppgifter kom fram som sa att det visst fanns underrättelser gick han ut och ändrade sig. Då hade de underrättelser, men visste inte att det kunde bli så våldsamt som det blev.

Du kopplar det direkt till henne? Är det hennes bord?

– Det är hon som ansvarar för underrättelsetjänsten i Sverige. Om inte den fungerar så är det hennes ansvar.

Du som själv är polis, och har kontakt med många poliser, vill man ha chefer som inte kan arbetet och som inte själva är poliser?

– Det är ett väldigt problem om chefer som har ett operativt ansvar inte själva har en operativ kunskap och har den erfarenheten. Sedan kan det vara chefer på juristenheten och på kommunikationsavdelningar, och HR och så vidare. Det spelar ingen roll. Men Staaf var biträdande chef för påskupploppen på nationell nivå. Hon har ingen utbildning i särskild polistaktik.

Poliserna på marken behöver ju ha förtroende för ledningen. Jag antar att det märks i ett skarpt läge om ordergivningen brister.

– Absolut. Det är klart att det är tydligt om det är någon som har erfarenhet och kan saker. Det märks i hur något leds och styrs.

Staaf anställdes på polisen i Norrköping 2004 eller 2006, som sakkunnig i ekobrottsutredningar. Själv säger hon 2004, men enligt Holgersson visar offentliga handlingar att det var 2006. Hon arbetade sig upp i organisationen och blev chef för en intern service- och ekonomienhet. Det var där hon arbetade när tjänsten som nationell underrättelsechef utlystes 2015.

I sin rapport från november förklarar Holgersson att hon inte nådde upp till fyra av de fem kraven som en sökande borde ha, men också att hon inte klarade ett krav som en sökande måste ha – kravet att ha ingått i en strategisk ledningsgrupp.

Då sammanföll två saker. Ansökningstiden råkade förlängas samtidigt som Linda H Staaf blev befordrad till ekonomidirektör för polisregion Öst (en tjänst som inte utlystes offentligt). I den positionen fick hon ingå i en strategisk ledningsgrupp. När den nya ansökningstiden gick ut hade hon fyra månaders erfarenhet av strategisk ledning.

– Det är ett strukturellt problem när det gäller tjänstetillsättningar, och det har det varit ett längre tag. Det är mer godtycke nu än tidigare, och en större andel vänskapsrekryteringar, säger Stefan Holgersson.

Ansvarig för rekryteringen 2015 var dåvarande chefen för Noa, och ställföreträdande rikspolischef, Mats Löfving. Fram till 2012 var han länspolismästare i Östergötland.

I december släppte Holgersson en annan rapport, tillsammans med Johanna Westman, som bland annat anklagar polisen för att framställa sitt resultat som bättre än det är.

Operationen Trojan Shield blev en nyhet i juni förra året, och då framträdde Linda H Staaf på presskonferenser och i intervjuer, där hon berättade hur många polisen hade gripit och att man förhindrat tio mord genom att kunna avlyssna de kriminellas kommunikation. Holgersson och Westman grävde i saken, och skriver i rapporten att antalet gripna och häktade överdrevs, och antalet förhindrade mord var i realiteten noll. Åtminstone kunde inte polisen förklara vilka ärenden som avsågs.

Linda H Staafs framtid

När undersökte tillsättningen av henne, så fick du luta dig mot andra källor inom polisen för att få fram de uppgifter du behövde. Fick du god hjälp?

– Ja, det stämmer. Det finns människor – även sådana som gillar henne som person, ska sägas – som tycker att det är väldigt problematiskt att hon utsågs som chef. Det är människor som är upprörda över principen över hur tjänster tillsätts. Det är sådana som har hjälpt mig.

Holgersson förklarar att det finns strukturella problem med rekryteringen till högsta polisledningen. Chefer rekryteras från sidan, ofta helt utan polisiär kompetens, och tjänsterna är tidsbegränsade. Om man vill få ett förnyat uppdrag så kan det vara bäst att hålla inne med kritik eller avvikande åsikter.

– Staaf är bara ett exempel, men ett väldigt tydligt exempel, på hur chefsrekrytering inte ska gå till. Och också ett tydligt exempel på vad konsekvensen blir av felaktiga chefsrekryteringar.

– Hon är också ett tydligt exempel på att man inte tar konsekvensen av det, trots att det är uppenbart att det fått negativa konsekvenser.

Vad skulle den konsekvensen vara?

– I andra länder får ju människor gå när de misslyckas. I Paris och på andra platser får ju polischefer lämna när saker inte funkar.

Vi pratade om Linda H Staafs insats under påskupploppen, är det sådana saker du menar?

– Bland annat, ja.

Hade hon varit fransk underrättelsechef hade hon fått gå, är det vad du säger?

– Ja. Med tanke på vad rikspolischefen sa, att det saknades underrättelser. Om man ser de bristerna så fortsätter man ju inte med samma besättning.

Nationella polisledningen

Vilket ansvar har rikspolischefen Anders Thornberg?

– Han har det högsta ansvaret, givetvis, för att saker inte funkar. Han har ju hoppat in från sidan, men tittar man på chefsgarnityret som är runt omkring honom så är det många som har varit i den här chefskretsen väldigt länge. Och när saker inte funkar måste man nog fundera på att byta besättning. Vi måste ha en nystart här. Då hjälper det kanske inte att sparka en rikspolischef, eller hur?

Kan inte han byta ut dem?

– Ja, han kan göra det, men det har han inte gjort. Han kör ju samma spår. Då blir det i sig ett problem, när inte han är beredd att ta tag i saker. Då måste man ha tag i någon som är beredd att göra stora förändringar, för att få en bättre fungerande polis. När inte han är beredd att göra det, då kan ju inte han vara kvar i en sådan position.

Mail Online berättar att skolan talar om för studenter att de bör begrunda sina kursval om de fruktar att de inte kan hantera den svåra verkligheten. ”Innehållet i kriminalteknik-kursen innehåller bilder, skildringar och beskrivningar av mord, sexuella övergrepp, självskada, våld och död som vissa elever kan tycka är stötande och/eller traumatiserande.”

Mick Neville, en pensionerad kriminalkommissarie från Scotland Yard som tidigare arbetade inom kriminalteknik, sa till Mail Online: ”Jag är rädd att detta bara visar hur ’woke’ saker har blivit i vårt samhälle. Det visar bara hur världen bokstavligen har blivit galen. Allt handlar enbart om den egna personen nu för tiden, alla bryr sig bara om sin egen mentala hälsa – de borde vara mer bekymrade för de offer de kanske ska hjälpa.”

De tillbringade en dryg vecka tillsammans i ett motellrum i Alabama, i ett försök att gömma sig från polisen. Nu står minst 60 personer i kö för att få övernatta i samma rum. En anonym anställd säger till nyhetsbyrån Alabama Media Group att priset ligger på 600 kronor natten, men kunde inte svara på om just detta rum har blivit dyrare.

Till slut försökte paret komma undan i en ny flyktbil, men körde snart av vägen. Den kraschade bilen ringde själv upp nödnumret 911. Vicky White satt bakom ratten: ”Herregud. Luftkuddarna har utlösts. Vi måste ta oss ut och fly tillbaka till motellet”. När hon hörde polisen anlända till platsen sköt hon sig själv i huvudet, och dog några timmar senare på sjukhuset.

I bilen hittades ett halvautomatiskt gevär, fyra pistoler, tre extra magasin, peruker och 270 000 kronor i kontanter. Några dagar innan flykten hade White sålt sitt hus för 880 000 kronor, mindre än hälften av marknadsvärdet.

Vicky White fick utmärkelsen ”årets anställd” fem gånger.

Varför drabbas AIK ensidigt av polisens krav på begränsningar av publiken? Varför kan klubbledningarna inte få besked om vilka principer som gäller?

Varför går det inte att få kontakt med polisens tillståndsenhet?

Finns det poliser som hatar fotbollssupportrar?

Frågorna är många och vi gav oss ut på jakt efter möjliga svar.

Bråk och bengaler bli allt sällsyntare på svenska fotbollsmatcher. Bråken kommer istället efter matcherna, som söndag 3 oktober då poliser pepparsprejade supportrar till Djurgården på en pendeltågsstation i Solna.

När det gäller konserter, festivaler och andra större evenemang har polisen en nollvision gällande brott, som man vill minska över tid. Men för fotbollsklubbarna gäller nu nolltolerans. Sker ett brott räknas evenemanget som misslyckat.

Varför?

# More images available in the Full Article

Förhållandet mellan polis och supportrar har gått upp och ner sedan supporterkulturen växte fram på 70- och 80-talen. Långa perioder har relationen varit dålig. Frågan är varför polisen hela tiden trappar upp sina insatser. Varför kan så många supportrar och klubbanställda berätta om polisens aggressiva bemötande och ovilja till dialog?

När vi talar med SFF:s generalsekreterare Mats Enquist berättar han hur man lyckades genomföra en internationellt uppmärksammad förbättring av matcharrangemangen. Fram tills polisen ändrade sin strategi 2019 fungerade samarbetet bra. 

– Vi lyckades bli kvitt med en hel del av problemen på och kring läktarna under 2010-talet, säger Enquist. Vi såg en minskning av våldet, bangers försvann tillsammans med uttryck för rasism, hat och sexism. Vi ökade publiken med 50 procent vilket är unikt i Europa. Supportrarna blev en tydligare dialogpartner tillsammans med fotbollen och polisen.

Han är oroad för att polisens nya strategi kommer leda till att gamla problem återkommer. Det har blivit allt mer spänt mellan supportrar och polis. Starkt kritiska ramsor mot polisen rullar nu under matcherna.

– I övriga samhället gäller principen om rättssäkerhet och den måste gälla supportrar också. Vi vill inte se kollektiv bestraffning. Vi vet att det finns individer som är problematiska bland supportrarna men då måste man också straffa just individen och inte oskyldiga som går på matcherna.

Stefan Hector, chef för polisens nationella operativa avdelning NOA, föreslog att klubbar och förbund ska göra som UEFA, och införa sanktioner mot klubbarna efter ordningsstörningar. Inom svensk fotboll hade man tidigare ett liknande system, som man sedan lämnade för en mycket mer framgångsrik strategi.

– Tidigare hade vi ett sådant system, men det hjälpte inte med att få bort bengalerna, säger Enquist. Klubbarna visste detta på förhand så man skar ibland ned på andra viktiga delar av verksamheten för att kunna budgetera med bötesbelopp. Det är inte heller någon framgång med det nuvarande systemet UEFA tillämpar efter som man inte heller där lyckas få bort användandet av bengaler.

Enquist poängterar också att det inte längre kastas bengaler mot andra läktare och kaosbränningarna är färre.

Slut på förtroendet

Fredrik Brokopp, ordförande i Polisförbundet i västra Skåne arbetar operativt med evenemang. Han förklarar att supportrarna nu fått en gemensam fiende i polisen. Samtidigt som vissa poliser också är arga på supportrarna, ståplatsen kan uppfattas som en frizon där man får göra lite som man vill.

– Vanliga medborgare hör av sig till mig och säger att deras förtroende för polisen nu börjar ta slut, säger Brokopp.

Brokopp menar att polisens kommunikation kring riskerna med bengaler inte står i proportion till inrapporterade skador.

– Ta banderollförbudet nu mot Sirius som var på tapeten. Under matchen brann det bengaler som det aldrig gjort på en match där innan. Man kan se beslutet som kontraproduktivt här, effekten blev betydligt mer förbjuden pyroteknik.

Brokopp har själv ett stort intresse för fotboll och supporterkulturen i Sverige. Men han menar att många poliser saknar det och att det präglar deras syn på problemet.

– Jag var själv utkommenderad för att bevaka street racing som jag inte känner till så mycket, och tyckte inte om företeelsen. Så jag kan förstå hur vissa poliser känner om fotboll.

AIK är försökskanin för polisens sanktioner mot ordningsstörningar. Från 2019 har man haft neddragen kapacitet på ståplats, vilket även fortsatt säsongen 2021 efter att restriktionerna hävts. Inför hemmaderbyt mot Djurgården 3 oktober tilläts 2500 personer i respektive klack, vilket kan jämföras med normala 5500. AIK fick även inför derbyt skjuta upp starten på sin biljettförsäljning då polisen inte lyckats ge besked om tillstånd i tid.

Oskar Månsson, journalist på Fotboll Sthlm, förklarar för oss att på senare år har det blivit allt svårare att få några svar från polisen, oftast kommer det bara intetsägande mejlsvar oavsett ärende.

– Systemet för tillståndsgivning är kontraproduktivt och godtyckligt.

Men har polisen en plan att avskaffa ståplats? Det är något man inom supporterled misstänkt länge, och i ett stort fotbollsland som England är ståplats förbjudet sedan ett par decennier.

– Konsekvensen av drastiska neddragningar kan på sikt göra det ekonomiskt ohållbart att hålla ståplats öppen. Man säljer årskort och biljetter men måste sedan flytta på folk efter neddragningar. Till sist lär det bli en minusaffär att ha ståplats och på så vis kan polisen nästan tvinga klubbarna att avskaffa den till sist, säger Oskar Månsson.

Kan det vara så att godtycklighet och ett organisatoriskt kaos inom polisen är problemet? Eller finns det individer inom myndigheten – och utanför den – som aktivt driver en linje som skadar fotbollen?

De första åren på 2010-talet ville polisen fakturera klubbarna för sina insatser under matcherna. Försöken blev kortvariga, men ambitionen var att klubbarna själva ändå skulle ta mer av kostnaden genom egna publikvärdar som ersätter en del av polisens uppgifter.

Väktarbolag vill ha uppdrag

Det öppnade en möjlighet för väktarbolagen att få fler uppdrag. De fick en kraftfull lobbyist i Björn Eriksson. Tidigare rikspolischef, numera ordförande i Riksidrottsförbundet. Vid den här tiden var han förespråkare för kollektiva bestraffningar av klubbarna. Samtidigt var han lobbyist för väktarbolagen. När polisen inte kunde dra in pengar försökte väktarbolagen göra det. Genom Björn Eriksson fick de en företrädare som vägde tungt både i idrottsrörelsen och som hade kontakter hos polisen och bland politiska makthavare. Han är en man som lyckades sitta på flera stolar samtidigt.

# More images available in the Full Article

En sammanställning visar att AIK hade reducerad kapacitet på ståplatsläktaren under samtliga matcher 2019 och alla matcher sedan restriktionerna avskaffades helt 2021. Handläggaren Burhan Karan har handlagt fem AIK-matcher och nio Hammarbymatcher under 2021, men bara AIK har fått reducerad kapacitet på ståplats.

Morgonposten har ringt och mejlat ett tiotal gånger till enhetschefen på Tillståndsenheten Stockholm Therése Johansson som inte svarar eller återkopplar. Vi kontaktade även Förvaltningsrätten och frågade om de kunde vidarebefordra en förfrågan om intervju till Therése Johansson. Svaret blev nej utan vidare motivering.

Varför får AIK neddragningar men inte Hammarby, när det ofta är samma handläggare och likadana ordningsstörningar? Polismyndighetens bristfälliga kommunikation med både klubbar och journalister gör en jämförelse omöjlig. Skillnader i arenarummet mellan Tele2 Arena och Friends Arena är en tänkbar förklaring, men det borde i så fall ha kunnat kommuniceras ut. Så har inte skett.

Eftersom det nu rör sig om ett stort antal matcher måste man fråga sig om det inte kommer större publikneddragningar framöver. Det vore den logiska följden av att misslyckas uppfylla säkerhetskraven i nästan varje match under en och en halv säsong. Kan det vara så att Djurgården och Hammarby står på tur?

Ledningen för New York-polisen får ofta kritik. Vad kritiken än gäller så är huvudanklagelsen att de som styr kåren är för slapphänta när det gäller att ta itu med problemen. Poliskåren har anklagats för rasism, eller för att inte ingripa hårt nog mot BLM-demonstranter. Polisen har kritiserats hårt för att vara för våldsam och brutal, men samtidigt av andra fått skäll för att de inte tar i hårt nog mot brottslingar.

Alla som kritiserar poliskåren i New York är dock alltid ense om en sak. Ledningen tar inte tag i problemen i de egna leden.

Men efter 44:e polisdistriktets blöta julfest förra torsdagen visade ledningen att de minsann kan vara snabba med att ingripa mot vad de tycker är otillåtet i de egna leden. Poliserna från distriktet håller annars ordning i Bronx, men eftersom de tydligen själva ville vara lite oordnade på sin julfest hölls den på Rory Dolans bar i staden Yonkers, strax norr om polisernas vanliga territorium. Biljetterna kostade 75 USD, och det var öppen bar. Möjligen tyckte polislöjtnant Nick McGarry att han till en början fick valuta för pengarna eftersom en nybliven poliskvinna i allas åsyn genomförde en avancerad lap dance åt sin chef.

Videofilmerna som spreds av tidningar och i sociala media efter festen visar att även om hon är nybörjare som polis, så verkar hon ha stor erfarenhet av lap dance.

McGarry har redan bestraffats av ledningen och sparkats neråt till en tjänst i tunnelbanan. Vilka efterräkningar det blir för dansösen är oklart. De som spekulerar i att hon kanske befordras till en tjänst i högsta ledningens närhet kommer nog att få fel.

Två dagar innan den här julfesten utnämndes Keechant Sewel till ny polischef för New York. Hon är den första kvinnan på den posten och svart. Hon lär vara mindre road av tanken på kvinnliga poliser som genomför en lap dance på sina överordnade.

Veganen och polisveteranen Eric Adams, som tillträder som borgmästare den 1 januari 2022, utnämnde Sewel med förklaringen att hon ”utstrålade känslomässig intelligens”. Adams utlovade också att Sewel skulle vakna varje morgon och vara ”laserfokuserad” på att få bukt med brottsvågen i staden.

Om det räcker för att ta itu med den mycket snabbt växande brottsligheten i New York återstår att se.

Morden har ökat med 50 procent det senaste året, och är nu upp i 443. Skjutningarna har fördubblats till 1 470. Bilstölderna beräknas ha passerat 10 000 innan året är slut.

En del bedömare hävdar att Sewell bara kommer att fungera som en marionett för Adams, som vill kunna styra poliskåren själv. En av Sewels medtävlare, Seattles polischef Carmen Best drog tillbaka sin kandidatur när hon fick veta att Adams tänkte tillsätta en vice borgmästare med särskilt ansvar för allmän säkerhet. Tilltänkt för den posten är Adams nära rådgivare Philip Banks III. Denne har tidigare varit polischef i New York men avgick efter bara ett år i tjänsten på grund av ”personliga skäl”.

Det visade sig i efterhand att han då befann sig under utredning av FBI, som på hans bankkonton hittat 300 000 USD som var svåra att förklara. FBI:s fynd gjordes i samband med en operation som ledde till att affärsmännen Jona Rechnitz och Jeremy Reichberg åtalades för att ha mutat New York-poliser med pengar och tillgång till lyxprostituerade. Några av de lyxprostituerade har senare berättat om hur de ofta utförde sina uppdrag medan Rechnitz stod och såg på. Han brukade mana på dem. Ibland med några daskar där bak. Trots att FBI misstänkte att Philip Banks III var en av de mutade polistopparna kom han aldrig att åtalas.

Snart är han alltså kanske tillbaka med makt över New York-polisens arbete.

Kanske släpps McGarry då upp från tunnelbanan.