Det fortsätter att blåsa kring Linda H Staaf – polisens nationella underrättelsechef, tillika överbefälhavarens älskarinna.

Nu erkänner hon ett tidigare förhållande med höga polischefen Mats Löfving. Det gör hon i en intervju med Expressens Michael Syrén.

Hon berör också den svidande kritik mot hennes meriter som uttalats av polisforskaren Stefan Holgersson, som Morgonposten tidigare rapporterat om.

I artikeln avslöjas att Mats Löfving polisanmäldes av säkerhetschefen Ari Stenman i december 2021, efter att Staaf i ett samtal berättat att hon var orolig för sin egen säkerhet. Stenman tog hennes rädsla på allvar och skrev i anmälan att det kunde handla om grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande.

Staaf erkänner som sagt att hon och Mats Löfving haft en relation. Det formulerar hon så här:

– Vi utvecklade senare även en privat men ytlig relation när han var min chef vid Noa, men vi har aldrig varit närstående.

Ett något luddigt uttalande av Staaf, men i sin artikel beskriver Michael Syrén det som att polischeferna "under en period haft ett förhållande".

Intressant är också att Staaf är noga med att placera förhållandet i tiden till när de arbetade tillsammans på Nationella operativa avdelningen (Noa) i Stockholm, där hon började 2015.

Misstankar har funnits kring varför hon fick tjänsten på Noa trots bristande erfarenhet, och kring att det var Mats Löfving som gav henne tjänsten. Han var vid den tiden ställföreträdande rikspolischef.

Innan den stora omorganisationen hade han varit hennes chef i Linköping, på polismyndigheten i Östergötland.

En sak i polisanmälan talar mot det hon säger, att deras relation skulle ha inletts först när hon kom till Noa 2015. Ari Stenman skriver nämligen att brotten skulle ha skett mellan den 1 januari 2015 och den 27 november 2021.

Den 1 januari 2015 var en dryg månad innan hon tillträdde tjänsten som underrättelsechef. Antingen har Stenman missförstått Staaf, eller så stämmer inte det hon säger. Kan det handla om en relation som inleddes före 2015, kanske när de arbetade tillsammans i Linköping? Rimligtvis måste någon tid gå från att en relation inleds till att en svartsjuk förföljelse börjar.

Åklagaren Anders Jakobsson valde att lägga ned utredningen redan efter ett par dagar. Till Syrén säger han:

– Ingenting i handlingarna visar på att det skulle ha utövats något våld eller hot eller så. I min värld så var det mer fråga om svartsjuka.

Stefan Holgerssons kritik

Linda H Staaf förklarar att hon var orolig för vad hon skulle kunna utsättas för i framtiden. Det var därför hon behövde stöd och någon att prata med, och det blev Ari Stenman. Hon betonar dock att hon inte anser sig ha utsatts för något brott av Mats Löfving.

En del av oron bestod i att hon fått kritik av forskaren och polisen Stefan Holgersson, som bland annat försökt sätta ljuset på hennes svaga meriter, konstigheter vid tillsättningen av henne som underrättelsechef och hennes agerande vid korankravallerna i påskas – eller bristande agerande, snarare.

– Han beskrev i princip vilken bedragare jag var genom att hävda att jag skulle ha farit med osanning om mina meriter. I det läget befann jag mig i en utsatt position, förklarar hon.

Ett bemötande av kritiken lyser dock med sin frånvaro.

Holgersson utvecklade sin kritik i Morgonposten i juli:

– En person med i princip ingen erfarenhet av operativ verksamhet hamnar på en av polisens mest centrala befattningar. Det skulle aldrig förekomma i försvarsmakten eller i andra länder.

– Det här får följder. Det är bara att se vad rikspolischefen sa med anledning av påskupploppen, att det inte fanns tillräckliga underrättelser, som han uttryckte det, sa Holgersson då.

Påskupploppen, eller korankravallerna, fick bland annat hanteras av regionpolischef Patrick Ungsäter och poliserna i polisregion Bergslagen, när det brakade loss i Örebro på långfredagen.

När Ungsäter pratade med Morgonposten i augusti ville han inte direkt peka ut Noa och Linda H Staaf som ansvariga för den bristande underrättelsen:

– Nej, men sedan så skulle man ju önska att vi hade haft bättre underrättelser.

Regionpolischefen Ungsäter konstaterade också att de kunde gjort bättre val om de haft bättre underrättelser:

– I efterhand, med den erfarenhet vi har och det som hände, så skulle vi inte ha varit i Sveaparken. Men det var ju en bedömning man gjorde utifrån det underrättelseläge vi hade då.

Linda H Staaf ska snart avgå som underrättelsechef och börja arbeta på Justitiedepartementet. Mats Löfving är i dag regionpolischef i Stockholm.

Underrättelsechefen på polisens nationella operativa avdelning (Noa), Linda H Staaf, tillsattes 2015 efter att med nöd och näppe uppfyllt de formella kraven. Hennes största merit vid tillsättningen var att ha lett en ekonomienhet i Östergötland. Det finns fler kvinnliga jurister och kommunikatörer som har blivit höga polischefer.

Staaf är jurist och har felaktigt påstått att hon läst in polisutbildningen och att hon då och då drar på sig uniformen för att patrullera i radiobil.

Som en skänk från ovan – när tjänsten skulle tillsättas 2014 – förlängdes ansökningstiden, och i samma veva utsågs Staaf till ekonomidirektör. Utnämnandet gjorde att hon hamnade en strategisk ledningsgrupp och kunde bocka av kravet på att ha ingått i en sådan.

Som högsta chef på nationell nivå har hon fått kritik för hur underrättelsearbetet fungerade under upploppen i påskas, i samband med Rasmus Paludans koranbrännarturné.

Polisen i region Bergslagen har fått kritik för hur man hanterade påskupploppen i Örebro, bland annat för att man hänvisade Paludan till gatstensfyllda Sveaparken. Chefen för regionen Patrick Ungsäter nämner brister i underrättelserna när han pratar om varför man valde Sveaparken:

– I efterhand, med den erfarenhet vi har och det som hände, så skulle vi inte ha varit i Sveaparken. Men det var ju en bedömning man gjorde utifrån det underrättelseläge vi hade då. Givet den händelseutvecklingen som var, tillgången till sten och andra svårigheter. Att det skulle komma ett så stort antal personer med syfte att utsätta polisen för grova våldsbrott hade vi inte tillräcklig beredskap för.

"Med hänsyn till underrättelseläget som var", sa du. Finns det någon anledning att kritisera Stockholm och Noa för den underrättelse ni fick?

– Vi har haft ansvaret för underrättelserna. Det är vi som har ansvaret för kommenderingen i Bergslagen, och vi har diskuterat underrättelseläget med den nationella staben. Det är ju ett arbete som vi gör hela tiden. Det är liksom en grund i det vi gör, att vi gör ett nationellt bedömande av hur mycket resurser vi behöver, kopplat till en riskbedömning egentligen. Så det kan jag inte se, utan vi har gjort de bedömningar vi kunde utifrån det läge som var då.

Så ni är inte missnöjda med underrättelsen från Noa?

– Nej, men sedan så skulle man ju önska att vi hade haft bättre underrättelser. Och det är ju något som vi behöver titta på. Hur får vi in ett ännu bättre underlag?

Ungsäter vill inte peka ut Noa och Linda H Staaf. Han väljer i stället att lyfta fram arbetet som gjorts lokalt och regionalt sedan påskupploppen. Samarbete med Örebro kommun och frivilligorganisationer; områdeskommunpoliser som lagt mycket tid på att söka information och för att mobilisera goda krafter.

Staaf med flera

Underrättelsechefen Staaf är inte ensam kvinna att ha nått en hög chefsbefattning inom polisen utan att vara utbildad polis. Juristerna Susanne Hagström Rosenqvist, Petra Stenkula och Elisabeth Anestad är chefer för region Syd, polisområde Malmö respektive polisområde Örebro län.

För kommunikatören Ann-Louise Kämpe gick vägen till polischefsyrket via tjänsten som informationschef på Carlsberg. Sedan juni 2021 är hon chef för polisområde södra Skåne.

Med en kandidatexamen i rättsvetenskap i bagaget vandrade Jennie von Alten genom Kriminalvården och blev fängelsechef och chef för Kronobergshäktet. Hon blev sedan kanslichef i polisregion Stockholm innan hon utsågs till chef för regionens gränspolisenhet i januari 2021.

Det finns också kvinnor i chefsposition, som har polisutbildning. 39-åriga Malena Grann blev 2020 chef för polisområde Jönköpings län och i april 2022 blev hon chef för hela polisregion Öst.

2020 intervjuades hon av SVT Jönköping:

- Det ska bli väldigt spännande. Jag har länge varit nyfiken på polisområde Jönköping och Region Öst. Att valet hamnade på mig nu till den här tjänsten, vilket kanske är lite ovanligt med tanke på min levnadsålder, talar för att Polismyndigheten nu är en modern organisation.

Som jämförelse var Patrick Ungsäter 54 år när han tog klivet upp till att bli chef för region Bergslagen.

Måste det till kvotering?

Fler män är poliser, och det finns de som förespråkar att kvinnor måste kvoteras in som chefer. Som nytillträdd chef 2019 för polisområde Örebro län intervjuades Elisabeth Anestad av Nerikes Allehanda:

– Mannen är fortfarande norm i samhället och vi behöver stötta våra duktiga kvinnor mer så de söker chefspositioner. Vi behöver helt enkelt särbehandla kvinnor för att få in fler i chefsrollen.

I intervjun berättade Anestad också hur hon på 00-talet slog i det berömda glastaket när hon sökte chefstjänster i Stockholm. Hon steg därför av poliskarriären i några år och blev i stället chef för Hallfängelset.

Det finns sju polisregioner och 27 polisområden. Två av sju regionpolischefer, tre av sju operativa chefer och sju av 27 polisområdeschefer är kvinnor. En eller två kvinnor till måste tillsättas för att representera de 33 procent av poliskåren som utgörs av kvinnor. Åtta eller nio måste tillsättas för att hela den kvinnliga befolkningen ska representeras. Lika många män behöver stiga åt sidan.

Uppgiften

I förra veckan sköts en ledare i det så kallade Östberganätverket till döds i Haninge söder om Stockholm. Det var den 47:e dödsskjutningen i år. Samma antal som sköts till döds under hela förra året.

Catrine Kimerius Wikström är chef för polisområde Stockholm syd och Åsa Hansson är tillförordnad chef för Grova brott syd. Den könsbalansen förhindrade inte skjutningen i Haninge men förhoppningsvis kan den bidra till ett snabbt uppklarande.

Linda H Staaf är en deckarförfattare. Ulv i fårakläder, heter hennes bok. Hon sägs också vara överbefälhavarens nya älskarinna – och hon har påstått att hon är polis.

Sedan 2015 är hon underrättelsechef på Polisens nationella operativa avdelning (Noa). Utbildad jurist, och i sin tjänsteutövning syns hon ofta klädd i polisuniform. I mitten av juni rapporterade Expressen att hon är den nyskilde överbefälhavarens nya flickvän. Två älskande som båda uppfyller Säpos krav på högsta säkerhetsklassning.

För ett år sedan gjorde Svenska Dagbladet ett personporträtt av Staaf. Det var i den artikeln hon påstod att hon läst in polishögskolan och att hon var utbildad polis. Eftersom det inte är sant var det bara en tidsfråga innan uttalandet skulle bita henne i baken.

I november släppte polisforskaren Stefan Holgersson en rapport som handlar om polisen och offentlighetsprincipen, och då hade han använt Linda H Staaf som exempel på hur svårt det är att få ut offentliga handlingar från polisen. Efter mycket stångande med ovilliga poliser och med hjälp av okonventionella kanaler kunde han till slut visa att Staaf inte alls var polis.

När rapporten släpptes ryckte polisens presschef Per Ek ut och berättade för Sveriges Television att Staaf aldrig påstått att hon är polis. Det var bara Svenska Dagbladet-journalistens påhitt. Staaf har aldrig ljugit om den saken, var Eks budskap.

Men säkra källor har berättat för Morgonposten att Staafs lilla lögn finns inspelad på band, så man kan nog gissa att SvD tog kontakt med Per Ek för att fråga vad han höll på med. Tidningen ändrade heller inte i artikeln.

Från presschefen Per Ek hördes sedan en annan berättelse. Nu var det i stället så att Staaf hade läst in lite kurser, så de räknade henne som polis ändå.

I början på juli uppmärksammade också Stoppa Pressarna Holgerssons rapport, och gick igenom märkligheter i Staafs beteende.

För att ett kunna tränga djupare ringde Morgonposten upp Stefan Holgersson, som hållit sig uppdaterad:

– Det finns inget beslut på att hon har polismans befogenhet. Hon har heller aldrig gått polisutbildningen. jag har tagit kontakt med alla universiteten. Hon har inte gått den. Hon har gått en tvåveckors kurs för att vara en polischef i beredskap.

Staaf har även setts bära vapen till sin polisuniform, och hon har låtit sig fotograferas i utstyrseln. Enligt henne själv händer det att hon följer med radiobilar som patrullerar i yttre tjänst.

– Hon har haft uniform på sig och åkt polisbil, och om hon inte är polis så gör hon sig skyldig till föregivande av allmän ställning. Hon har inte jobbat som polis utan har varit medföljande. Det spelar ingen roll. Folk uppfattar ändå henne som polis, konstaterar Holgersson.

Linda H Staafs kvalifikationer

Att Staaf skulle göra sig skyldig till föregivande av allmän ställning är inte Stefan Holgerssons enda kritik. Han är docent i utveckling av informationssystem och har varit polis i 30 år. Samtidigt som han tjänstgör som polis är han forskare på Linköpings universitet. Han menar att Staaf saknar kvalifikationer för att vara underrättelschef för den svenska polisen.

Vad är anmärkningsvärt med att hon fick tjänsten som underrättelsechef?

– Det är att en person med i princip ingen erfarenhet av operativ verksamhet hamnar på en av polisens mest centrala befattningar. Det skulle aldrig förekomma i försvarsmakten eller i andra länder.

– Det här får följder. Det är bara att se vad rikspolischefen sa med anledning av påskupploppen, att det inte fanns tillräckliga underrättelser, som han uttryckte det.

Rikspolischef Anders Thornberg sa efter påskupploppen att polisen saknade underrättelser under påskupploppen. När uppgifter kom fram som sa att det visst fanns underrättelser gick han ut och ändrade sig. Då hade de underrättelser, men visste inte att det kunde bli så våldsamt som det blev.

Du kopplar det direkt till henne? Är det hennes bord?

– Det är hon som ansvarar för underrättelsetjänsten i Sverige. Om inte den fungerar så är det hennes ansvar.

Du som själv är polis, och har kontakt med många poliser, vill man ha chefer som inte kan arbetet och som inte själva är poliser?

– Det är ett väldigt problem om chefer som har ett operativt ansvar inte själva har en operativ kunskap och har den erfarenheten. Sedan kan det vara chefer på juristenheten och på kommunikationsavdelningar, och HR och så vidare. Det spelar ingen roll. Men Staaf var biträdande chef för påskupploppen på nationell nivå. Hon har ingen utbildning i särskild polistaktik.

Poliserna på marken behöver ju ha förtroende för ledningen. Jag antar att det märks i ett skarpt läge om ordergivningen brister.

– Absolut. Det är klart att det är tydligt om det är någon som har erfarenhet och kan saker. Det märks i hur något leds och styrs.

Staaf anställdes på polisen i Norrköping 2004 eller 2006, som sakkunnig i ekobrottsutredningar. Själv säger hon 2004, men enligt Holgersson visar offentliga handlingar att det var 2006. Hon arbetade sig upp i organisationen och blev chef för en intern service- och ekonomienhet. Det var där hon arbetade när tjänsten som nationell underrättelsechef utlystes 2015.

I sin rapport från november förklarar Holgersson att hon inte nådde upp till fyra av de fem kraven som en sökande borde ha, men också att hon inte klarade ett krav som en sökande måste ha – kravet att ha ingått i en strategisk ledningsgrupp.

Då sammanföll två saker. Ansökningstiden råkade förlängas samtidigt som Linda H Staaf blev befordrad till ekonomidirektör för polisregion Öst (en tjänst som inte utlystes offentligt). I den positionen fick hon ingå i en strategisk ledningsgrupp. När den nya ansökningstiden gick ut hade hon fyra månaders erfarenhet av strategisk ledning.

– Det är ett strukturellt problem när det gäller tjänstetillsättningar, och det har det varit ett längre tag. Det är mer godtycke nu än tidigare, och en större andel vänskapsrekryteringar, säger Stefan Holgersson.

Ansvarig för rekryteringen 2015 var dåvarande chefen för Noa, och ställföreträdande rikspolischef, Mats Löfving. Fram till 2012 var han länspolismästare i Östergötland.

I december släppte Holgersson en annan rapport, tillsammans med Johanna Westman, som bland annat anklagar polisen för att framställa sitt resultat som bättre än det är.

Operationen Trojan Shield blev en nyhet i juni förra året, och då framträdde Linda H Staaf på presskonferenser och i intervjuer, där hon berättade hur många polisen hade gripit och att man förhindrat tio mord genom att kunna avlyssna de kriminellas kommunikation. Holgersson och Westman grävde i saken, och skriver i rapporten att antalet gripna och häktade överdrevs, och antalet förhindrade mord var i realiteten noll. Åtminstone kunde inte polisen förklara vilka ärenden som avsågs.

Linda H Staafs framtid

När undersökte tillsättningen av henne, så fick du luta dig mot andra källor inom polisen för att få fram de uppgifter du behövde. Fick du god hjälp?

– Ja, det stämmer. Det finns människor – även sådana som gillar henne som person, ska sägas – som tycker att det är väldigt problematiskt att hon utsågs som chef. Det är människor som är upprörda över principen över hur tjänster tillsätts. Det är sådana som har hjälpt mig.

Holgersson förklarar att det finns strukturella problem med rekryteringen till högsta polisledningen. Chefer rekryteras från sidan, ofta helt utan polisiär kompetens, och tjänsterna är tidsbegränsade. Om man vill få ett förnyat uppdrag så kan det vara bäst att hålla inne med kritik eller avvikande åsikter.

– Staaf är bara ett exempel, men ett väldigt tydligt exempel, på hur chefsrekrytering inte ska gå till. Och också ett tydligt exempel på vad konsekvensen blir av felaktiga chefsrekryteringar.

– Hon är också ett tydligt exempel på att man inte tar konsekvensen av det, trots att det är uppenbart att det fått negativa konsekvenser.

Vad skulle den konsekvensen vara?

– I andra länder får ju människor gå när de misslyckas. I Paris och på andra platser får ju polischefer lämna när saker inte funkar.

Vi pratade om Linda H Staafs insats under påskupploppen, är det sådana saker du menar?

– Bland annat, ja.

Hade hon varit fransk underrättelsechef hade hon fått gå, är det vad du säger?

– Ja. Med tanke på vad rikspolischefen sa, att det saknades underrättelser. Om man ser de bristerna så fortsätter man ju inte med samma besättning.

Nationella polisledningen

Vilket ansvar har rikspolischefen Anders Thornberg?

– Han har det högsta ansvaret, givetvis, för att saker inte funkar. Han har ju hoppat in från sidan, men tittar man på chefsgarnityret som är runt omkring honom så är det många som har varit i den här chefskretsen väldigt länge. Och när saker inte funkar måste man nog fundera på att byta besättning. Vi måste ha en nystart här. Då hjälper det kanske inte att sparka en rikspolischef, eller hur?

Kan inte han byta ut dem?

– Ja, han kan göra det, men det har han inte gjort. Han kör ju samma spår. Då blir det i sig ett problem, när inte han är beredd att ta tag i saker. Då måste man ha tag i någon som är beredd att göra stora förändringar, för att få en bättre fungerande polis. När inte han är beredd att göra det, då kan ju inte han vara kvar i en sådan position.

Antalet gängmord i Sverige ökar. Sedan 1990 har antalet döda i skjutningar i kriminella miljöer ökat med 1000 procent. I dessa siffror döljer sig också att minst 15 helt oskyldiga fått sätta livet till i gängens uppgörelser.

Siffrorna kommer från kriminologen Mikael Rying på Polisens nationella operativa avdelning (Noa). Han har sammanställt statistik över det dödliga våldet från 1990 till i dag. Det handlar om över 3 000 fall.

Den nedåtgående trend i dödligt våld man kunde se fram till 2012 har brutits, och från att det då dog färre än 80 personer ligger siffran nu stadigt på över 110 om året. Anledningen till trendbrottet stavas gängskjutningar.

Det är inte nog med att dessa skjutningar ökar kraftigt. Polisen lyckas inte heller lösa dem i någon större utsträckning. Det finns en tystnadskultur bland gängen som gör att utredarna inte kommer någon vart, och enligt Rying saknas det resurser. Det krävs fler utredare för att utreda gängmord än andra mord. Sedan 2015 ligger uppklarningssiffrorna bara på 25 procent.

Det är till och med så att siffran 25 procent är missvisande. Den avser fall där någon gärningsman dömts, men ofta har då ytterligare gärningsmän eller anstiftare sluppit undan.

Mellan 2000 och 2010 låg antalet döda i gängrelaterade skjutningar på knappt tio stycken om året. Sedan har siffran ökat stadigt. Åren 2020 och 2021 dödades 43 respektive 44 personer. Till största delen med illegala vapen.

Stockholms län har dominerat stort i dödsskjutningar de senaste åren. Bara förra året sköts där 24 personer till döds och året före var siffran 25. På sensommaren small det flera gånger i Tensta och Hjulsta. Natten mellan den 29 och 30 augusti sköts två unga män i huvudet på en innergård i Hjulsta, och en av dem dog.

De är lättkränkta, de har dålig impulskontroll, de är unga och de är ovana. Det kan vara småsaker som en mindre skuld eller kränkning eller individuell konflikt, sa Robert Karlsson, tillförordnad regionpolischef i Stockholm, till TT då.

Han fyllde i med att det nog skulle ta 15–20 år att få bukt med gängkriminaliteten – om samhället kraftsamlar.

För en vecka sedan åtalades tre män för dådet i Hjulsta, och enligt åklagaren Carl Mellberg handlar det om en konflikt mellan två grupperingar från Järvaområdet.

De skjutna eller några i deras gruppering hade blivit beskjutna i Tensta tidigare under kvällen, och begav sig till Hjulsta för att ge igen. Det misslyckades bevisligen, och nu återstår att se om de åtalade kommer att straffas och om polisen kan bättra på uppklarningsprocenten.

Oskyldiga drabbas

Enligt Rying har 15–20 oskyldiga personer dödats i gängskjutningar sedan 2009. Han pratar alltså specifikt om skjutningar; inte om bombdåd, handgranatsdåd och andra typer av våldsbrott.

2015 sköts 20-årige Petar Petrovic ihjäl när han skulle hämta en pizza på Vårväderstorget i Biskopsgården i Göteborg, men tyvärr hamnade han mitt i en hämndaktion med automatvapen.

Sommaren 2020 dödades en tolvårig flicka, som hamnade i gängens skottlinje när hon var ute och rastade sin hund i Norsborg.

Annat dödligt våld minskar

Skjutningar i kriminella miljöer, det som ovan har kallats gängskjutningar, står i dag för 36 procent av alla dödsfall orsakade av våld. Den siffran har stigit stadigt sedan 2010 när den låg på 10 procent.

En tröst är att det delvis beror på att annat dödligt våld minskar. Enligt Mikael Rying har dödligt våld mot barn halverats sedan 90-talet och alkoholmissbruksrelaterade mord har också minskat kraftigt. Det dödliga våldet mot kvinnor har legat still över tid.

Otrygghet

Rying konstaterar att det stora antalet döda i gängskjutningar tillsammans med den låga uppklarningen skapar en otrygghet i samhället. Det gör också att de kriminella tappar respekten för polisen.

Även om polisen inte lyckas med uppgiften att utreda gängskjutningarna så går det bättre när det handlar om andra typer av dödligt våld. Där löser man regelbundet över 85 procent av fallen.

https://www.youtube.com/watch?v=dxViace1DgA