Svenska partiledare och politiker bråkar nu om vem som gjort mest för att få in Sverige som medlem. Magdalena Andersson menar att hennes krypande för Erdogan grundlade vad hon ser som en framgång, och Kristersson kunde därför nöja sig med lite småfjäskande.

Det finns tre frågor som är märkligt frånvarande i det som nu skrivs om att Sveriges Nato-inträde är klart efter det att sultanen i Konstantinopel gett sitt nådiga tillstånd.

Den första frågan är: Vem eller vilka bär ansvaret för att Sverige i mer än tjugo år varit ett avrustat land utan egen försvarsförmåga? Sverige var ett land där nedrustningen till och med accelererade under Rysslands krig i Tjetjenien och inte ens bromsade in 2014 under inledningen till det pågående kriget i Ukraina. Städer bombades till grus inte alltför långt från ett Sverige där politikerna tömde kasernerna på manskap och skickade hem dem för att spela dataspel och bli allmänt förslappade.

Lite märkligt.

Rimligen borde de politiker som hade ansvariga positioner under nedrustningen av Sverige fördrivits ur politiken (och varför inte ur landet) när medborgarna insett vilken skada de åsamkat nationen.

Om inte förr så borde vi väl inse idag hur de förrådde svenska intressen.

Men ingen ställer Göran Persson, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Stefan Löfven, Ulf Kristersson, Magdalena Andersson och många, många andra till svars för Sveriges utsatthet.

Tvärtom.

Sådana som Andersson och Kristersson anförtros istället ansvaret för att förhandla fram Sveriges ingående i militäralliansen Nato.

Alltså.

Först avrustar politikerna Sverige, sedan ger de sig ut i världen för att hitta någon som kan ge Sverige skydd – och politikernas position är svag eftersom de monterat ner allt det som en gång gjorde Sverige starkt.

Den andra frågan är: Är det verkligen extremt bråttom att gå med i Nato? I regeringens säkerhetspolitiska analys: ”Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge - konsekvenser för Sverige” från 2022 konstaterades att kriget i Ukraina gjort det mindre troligt att Ryssland skulle mäkta med ett angrepp på Sverige. Utvecklingen sedan dess har inneburit att ”mindre troligt” kan skrivas ”tämligen otroligt”.

Ändå denna brådska att få bli Nato-medlem – en brådska som vare sig regeringen eller S-oppositionen visat i något enda annat fall. De senaste veckorna har tankar luftats, och förslag lagts om att snabbt skriva om lagar för att blidka Erdogan.

Varför har man inte visat samma vilja att snabbt stifta lagar för att utplåna de kriminella gängen och IS-terroristerna som finns på svensk mark? Justitieminister Strömmer är synnerligen letargisk i sin framtoning och talar om att det kommer att ta 20 till 30 år innan vi fått bukt med gängen.

Den tredje frågan är: Vad säger att Sverige kan lita på att få beskydd av USA – det land som Nato är beroende av, och det land som i praktiken leder alliansen?

I svensk politisk debatt tjatas det ofta om att ”vi måste lära av historien”, och så börjar alla yra om 1930-talet och Tyskland.

Visst ska vi lära av historien, och låt oss därför studera hur USA behandlat sina allierade – när det verkligen gällt.

Några få exempel ur en mycket lång lista.

I augusti 2021 drar sig USA tillbaka från Afghanistan efter 20 års krigföring i landet. USA har dessförinnan tvingat regeringen i Kabul att under protest frige tusentals ledande talibaner (för att USA vill visa god vilja i fredsförhandlingarna med just talibanerna).

Resultat efter 20 års krig? Landet befinner sig i ett sämre tillstånd än innan USA:s närvaro, och situationen i dag är än värre – på alla områden.

I krigen i Irak, Syrien och Libyen har USA visat sig vara en synnerligen opålitlig allierad. Ena dagen är USA en vän som olika krafter offrar livet för, andra dagen en totalt ointresserad makt som inte bryr sig (fråga kurderna som slogs mot IS).

USA:s rykte i dag som frihetens försvarare utgår mycket från idén om att landet befriade Europa under andra världskriget.

Men många folk upplevde att när det verkligen, verkligen gällde liv och död satte USA andra intressen i första hand.

5 maj 1945 reser sig befolkningen i Prag mot de tyska ockupanterna. General Patton ansöker om tillstånd att snabbt röra sina styrkor österut för att ingripa på tjeckernas sida. General Eisenhower säger ”nej”. Han hade order om att inte stöta sig med Stalin vars Röda Armé också var på väg mot Prag – och som 9 maj kunde tåga in i staden. Och där grundlades den sovjetiska kontrollen av Tjeckoslovakien som varade fram till 1989.

När befolkningen i Warszawa inleder ett uppror sommaren 1944 avvisar Roosevelt alla förslag om att USA ska sätta in flyg för att på olika sätt understödja upproret, eftersom ”… det inte gynnar våra långsiktiga mål”.

Historien visar att varje land som förlitar sig på USA som en vän och allierad riskerar att en dag vakna upp och finna att det egna landets intressen, och den egna överlevnaden som nation och folk inte längre är kompatibel med USA:s ”långsiktiga mål”.

På DN:s ledarsida är man i dag överlycklig. Erik Helmerson drar de gamla vanliga lögnerna om att Sverige ”visade feghet” under andra världskriget och under det kalla kriget.

Men så var ju inte fallet. Sverige leddes under det andra världskriget av iskalla, benhårda och sluga statsmän, som enade över partigränserna satte den egna nationens intressen främst och inte lät sig dras in i stormakternas krig. Detsamma gällde under det kalla kriget då Sverige rustade sig hårt, byggde upp en stark armé baserad på värnplikt och en stark egen försvarsindustri.

Sverige var ett Sparta vid Östersjön.

Nu är Sverige ett nedgånget nöjesfält vid Östersjön.

Och direktionen för nöjesfältet har nog faktiskt inte några förhoppningar om att USA bryr sig speciellt mycket om vad som händer med nöjesfältet. De är mer intresserade av att få beröm av koncernledningen i Washington, och kanske få flytta upp något hack i hierarkin. Stoltenberg behöver ju snart en ersättare.

I förfalskningen av den svenska moderna historien ingår att man försöker låtsas som att neutralitet innebär det vi sett de senaste 20 åren som sorgligt självklara inslag i Sveriges förhållande till omvärlden; pacifism, ”feministisk utrikespolitik”, en krigsmakt som försöker värva rekryter med hjälp av pridetåg, mobila, miljövänliga bajamajor, löften om fria tamponger och att livet på luckan är som ett sommarkollo.

Men verklig neutralitet innebär att man är väpnad till tänderna och kan försvara sig själv.

Den möjligheten har Sverige avhänt sig sedan länge.

Nu har man till och med dragit ut de egna tänderna, och lånat Joe Bidens lösgom.

Vi får se hur länge vi får behålla den i munnen.

Har debattklimatet i Sverige gjort befolkningen mer positivt inställda till ett amerikanskt storkrig med Kina? Och vad händer när bara en sida av en konflikt lyfts fram? Det frågar sig Trita Parsi och Frida Stranne. De har nyligen skrivit en bok om USA:s roll i geopolitiken, och blivit unisont sågade i svensk massmedia. Debatten riskerar öka risken för krig för Sverige, och att klimatkrisen får för litet utrymme.

Trita Parsi är statsvetare och vice ordförande för tankesmedjan Quincy Institute i Washington D.C. Frida Stranne är forskare specialiserad på amerikansk utrikes- och säkerhetspolitik. Tillsammans har de skrivit en opinionstext i Aftonbladet Kultur där de driver tesen att Sverige ”gått från att vara fredens bevarare till det mest krigshetsande landet i Europa”. Vi här går igenom deras argument.

Först hänvisar man till en rapport från försvarsberedningen om Kina. Där pekas Kina ut som ett globalt hot mot den regelbaserade ordningen där USA är dominanta. Man jämför med klimathotet, som nämns 53 gånger jämfört med Kina som nämns 317 gånger i rapporten.

Omvänt läge gäller i en motsvarande rapport i Tyskland, Kina nämns sex gånger och klimathotet 71 gånger. Men tyskarna ser Kina som både konkurrent och partner, då man kommer behöva lösa klimatkrisen tillsammans. Försvarsberedningen i Sverige utmålar Kina endast som ett hot, trots att någon direkt fara för militär konflikt mellan länderna inte finns.

En undersökning från European Council on Foreign Relations, ECFR, har Sverige den mest ”hökaktiga” synen på hur vi bör förhålla oss till Kina. (Att vara hökaktig kommer från termen ”war hawk” (krigshök) i USA som beskriver personer som föredrar krig och att eskalera konflikter, i stället för att få till stånd andra lösningar, red. anm.) I Sverige stödjer fler medborgare ett direkt krig mot Kina om Taiwan, än i tio andra länder man undersökt.

Att Kina blir starkare och att det kan skapa problem för Sverige är det ingen tvekan om, enligt Parsi och Stranne. Men att gå i direkt konfrontation skulle innebära en direkt katastrof, potentiellt sett världshistoriens värsta krig.

Svenska folket är ganska ensidigt fokuserad på kinesisk agitation, men inte på den som kommer från svensk sida. Till skillnad från européer i stort, som enligt ECFR vill vara neutrala i stormaktskampen mellan Kina och USA.

35 procent av svenskarna kan tänka sig att gå med i ett amerikanskt krig mot Kina. Till skillnad från 23 procent av européer i stort. 49 procent vill förhålla sig neutrala, mot 62 procent av européerna.

Artikelförfattarna söker förklaringen till diskrepansen i Sveriges debattklimat. Man kan inte på ett konstruktivt sätt analysera konfliktytor utifrån olika perspektiv. Att vi väldigt snabbt svängde om Nato och att vi inte är vana vid en säkerhetspolitisk kris har gjort att debatten låsts. Därför får inte allmänheten en bredare bild av geopolitiska förändringar. Nu målas i stället två sidor upp: antingen hjälper vi USA med deras geopolitiska ambitioner, eller så står vi på Putins och Xi:s sida.

I debatten finns också en dikotomi mellan frihet och tyranni, en kamp mellan ytterligheter som kan vinnas på ett slagfält. Det riskerar öka polariseringen i världen, och leda till mer krig. I stället för att bekämpa den riktiga faran för världen, klimatförändringarna.

Det påpekas också att USA:s krig för att ”försvara demokratin” är en förvanskning av verkligheten. 4,5 miljoner människor har dött i krig de senaste 30 åren men i praktiken har ingen demokrati skapats. Länderna har i stället blivit värre än de var innan.

Man menar att Sverige kämpat för internationell rätt i sju decennier, vilket dessa amerikanska krig motverkat. Suveränitet borde vara ledordet i kriget i Ukraina, inte frihet och demokrati som Joe Biden säger. Därför är stödet villkorat, väst ger bara stöd till länder som är under olaglig invasion om de uppfyller rätt krav.

Man ser också det som en förklaring till varför det globala syd inte ställer sig bakom västs strategier. Man måste först kunna uppvisa en regeringsform som är godkänd av väst, och det vill många inte göra.

Avslutningsvis menar Parsi och Stranne att Sverige av idag kan jämföras med George W. Bush regering innan Irakkriget 2003. Vi har en ”villkorslöst hökaktig hållning” mot konfliktytorna i omvärlden.

Kritik mot författarna

Debattartikeln har ännu inte fått så många kommentarer. Expressens ledarsida, oberoende liberal, gick dock hårt åt Stranne i fjol. Linda Jerneck skrev då att Stranne ”tycks ha svalt den ryska propagandan: ”Ryssland är inte i krig med Ukraina (det är en specialoperation) utan med hela väst, Nato och USA.”

Vidare menade Jerneck att Stranne hade fel i sitt påstående om att USA utnyttjat Rysslands svaghet efter att Berlinmuren föll. Och att man inte ska utmåla både demokratiska och auktoritära länder som ”lika goda kålsupare”.

Parsi och Stranne har också nyligen publicerat en bok, Illussionen om den amerikanska freden. Den fick genomgående negativa omdömen i de större svenska medierna.

I Hallands Nyheter jämförs Stranne med en nyttig idiot åt Vladimir Putin. Vilket hyllas av Patrik Oksanen, författare och senior fellow på tankesmedjan Frivärld. I recensionen sägs hon vara respektlös mot Ukraina och intellektuellt ohederlig.

https://twitter.com/patrikoksanen/status/1664338586420781062

I veckans nyhetssvep från kriget berättar vi om sprängningen av Kachovkadammen, kritiken mot nazistemblem i Ukrainas armé och vad Natos förre generalsekreteraren Anders Rasmussen tror om toppmötet i Vilnius.

Dammen som brast

Kachovkadammen exploderade, och vattenmassorna strömmar ut. Hittills har 20 000 tvingats fly sina hem, och ytterligare 40 000 är i farozonen. Det finns dessutom risk för att jordbruket i södra Ukraina får brist på vatten nästa år, och kommer lida av torka.

Hundratusentals ukrainare bor utmed floden Dnpr, och hotas av stigande vattennivåer och att farliga kemikalier sprids i vattnet. Dammen sprängdes i tisdags, och händelsen jämförs med Tjernobylkatastrofen av utrikesminister Andrij Melnyk.

Vem som uträttade dådet mot dammen är i nuläget inte klarlagt. Båda sidor i kriget skyller på varandra. En liknande händelse har hänt en gång tidigare, 1941 sprängde Sovjet Dneprdammen. Då ville Sovjet förhindra den tyska framryckningen, vilket kostade mellan 3 000 till 100 000 civila och sovjetiska soldater.

Dammen har varit i ryska händer sedan invasionen startade i fjol. Man anklagas nu ha sprängt den för att förhindra den kommande ukrainska offensiven.

Offensiven inledd?

Fyra anonyma militärkällor till Washington Post uppger att Ukrainas offensiv har inletts, skriver TT. Den ska ha inletts under natten mot torsdagen. Staden Militopol pekas ut som mål, den ligger på en kustremsa Ryssland ockuperat.

Offensiven präglas av ett bredare arbete, med beskjutning av mål i områden som man planerar anfalla, enligt överstelöjtnant Peter Lidén. ”Jag vill hävda att vi har sett början på offensiven för ganska länge sedan, egentligen, och att vi nu har sett början på en anfallsrörelse längs marken”, sade han till TT.

New York Times uppmanar till färre nazistsymboler

I en artikel i New York Times uppmanas den ukrainska armén att minska på antalet synliga nazistsymboler. Till exempel gillar man inte ”totenkopf”, dödskallesymbolen, ett nazistemblem som bars av vakter i koncentrationsläger.

Den har till och med burits av en ukrainsk pressansvarig vid fronten, som en reporter från den amerikanska tidningen haft ett möte med. Journalister ska regelbundet be soldater att plocka bort sådana symboler inför fotografering.

Förklaringen ligger i historien och framför allt Andra världskriget. Mindre fraktioner inom Ukrainas armé använder sig av denna symbolik och det har även använts flitigt av Ryssland, som kallar Ukraina för en ”naziststat”. Situationen innehåller en viss komplexitet, och även judiska och andra organisationer har legat lågt med kritiken mot sådana symboler.

Den första Leopardpansarvagnen förstörd av ryssarna

Tidningen Bild rapporterar om att den första tysktillverkade Leopardpansarvagnen förstörts i kriget. Den blev beskjuten nära Novopokrovka i Zaporizjzjia oblast. Tyskland har skänkt 14 Leopard 2-pansarvagnar till den ukrainska armén.

#Ukraine: For the first time, a Ukrainian Leopard 2A4 tank was destroyed by the Russian army during the recent Ukrainian attack near Novopokrovka, #Zaporizhzhia Oblast. pic.twitter.com/AwBWbId9sw

— ?? Ukraine Weapons Tracker (@UAWeapons) June 8, 2023

Natoländer ledda av Polen kan gå in i kriget

Det påstår Anders Rasmussen, som var generalsekreterare i Nato 2009 till 2014. Inför Nato-toppmötet i Vilnius i slutet av månaden vill han att Ukraina får skriftliga garantier om att få tillgång till underrättelseinformation, militär träning och fortsatta donationer av vapen och utrustning.

Om inte tror han att Polen skulle börja yrka på militärt stöd för Ukraina bland Nato-medlemmar. Alltså att länder på ege bevåg skulle ta initiativ, en risk som uppstår om inte Nato har en gemensam, tydlig riktlinje för sina medlemsländer.

Regeringen har bestämt att svensk militär kan genomföra förberedelser med Nato och Nato-medlemmar, inför gemensamma övningar. Det kan då bli aktuellt att stationera utländsk militär och vapen, temporärt.

Det skulle stärka Sveriges försvar och skicka en tydlig signal till Ryssland, enligt Kristersson. Trupperna skulle fungera som avskräckande metod för att hålla Ryssland ifrån att genomföra en attack över Östersjön.

När Sveriges Nato-ansökan kan ros i hamn är ännu oklart. Processen har pågått sedan juni 2022. President Erdogan blev nyligen omvald, men har inte gett några exakta besked i frågan. USA och länder i väst har kontinuerligt försökt förmå Turkiet att godkänna Sverige.

Turkiets sittande president Recep Tayyip Erdogan vann andra valomgången mot utmanaren Kemal Kilicdaroglu. Med 99,85 procent av rösterna räknade hade Erdogan 52,16 procent mot Kilicdaroglus 47,84. Nu väntar omvärlden spänt på hur Erdogan hanterar Sveriges Nato-ansökan och om han kommer fortsätta distansera sig från väst.

Erdogan vann i princip hela Turkiets inland och kusten mot Svarta havet. Kilicdaroglu vann distrikten i östra delen av landet och medelhavskusten, dessutom både Istanbul och Ankara.

För den 69-årige Erdogan väntar nu en ny mandatperiod fram till valet 2028. Många gick ut på gatorna och firade efter att resultatet var klart och folk sjöng utanför presidentpalatset i Ankara. Erdogan själv vill se enighet och solidaritet efter valet, skriver AFP.

Som vi rapporterat i vår artikel inför valomgång ett hade Erdogan sitt främsta stöd bland nationalistpartier och islamistpartier. Förutom sitt AKP fanns MHP (Nationella aktionspartiet), islamisterna i BBP (Stora samlingspartiet) samt islamisterna i YRP (Nya välfärdspartiet) i hans koalition.

AKP och deras allierade i koalitionen Folkets Allians kommer fortsatt få bilda regering, då man tog 322 av 600 mandat i parlamentsvalet, som hölls samtidigt som valomgång ett i parlamentet. AKP utgör stommen i regeringsunderlaget och fick 268 mandat, vilket är 27 färre än valet 2018.

Kilicdaroglus utmanarkoalition Nationella Alliansen fick 212 mandat.

Omvärldens reaktioner

Joe Biden gratulerar Erdogan till segern, och skriver på Twitter att han ser fram emot att fortsätta samarbetet med allierade i Nato.

Det finns tendenser på att Erdogan kommer distansera sig mer från väst och Nato. Det kommande Nato-toppmötet i Vilnius i juni blir avgörande då frågan om svenskt medlemskap kommer vara högaktuellt. Turkiet har ännu inte godkänt Sveriges medlemskap. Enligt Patrick Wintour i The Guardian finns det ett missnöje med att USA inte säljer vapen till Turkiet, och att Sverige är en bricka i det spelet.

Det handlar också om att förankra det i den amerikanska kongressen. Sveriges Nato-ansökan är prioriterad. Men Demokraterna vill också se en nedtrappning av spänningarna gentemot Turkiets Nato-grannland Grekland, som byggts upp de senaste åren.

Många tror att han kommer vända sig närmare Ryssland och distansera sig ännu mer från väst. Inför valet sade Erdogan att oppositionen ville se väst-influerade HBTQ-värderingar och utgjorde ett hot mot det konservativa levnadssättet han förespråkar.

Erdogan har själv uttalat sig positivt om relationen till Ryssland och Putin, och öppnat för att medla i Ukraina-kriget. Man har också byggt en ny kärnkraftsreaktor med hjälp av ryskt teknik och finansiering.

I väst finns det dock ett stöd för Erdogans ambition att minska spänningarna med regionala stormakter som Saudiarabien, Syrien, Egypten och Armenien. Dessutom kan Erdogans plan att repatriera en miljon syrier till Syrien vara mer realistisk då han har bra kontakter med Syriens allierade Ryssland, likväl som återetablerade diplomatiska relationer med president Al-Assad.

Vissa menar dock att Erdogan kommer bli mer auktoritär och närmast bli en diktator. Marianna Serveta på Totalförsvarets forskningsinstitut säger till SR Ekot:

”Idag är Erdogan en auktoritär ledare som glider i en alltmer totalitär riktning, med uppbackning från fler auktoritära ledare runtom i världen.

Vi ser att identitetspolitiken är det som dominerat debatten, folk blev mest intresserade av andra frågor som religion och terrorhot som Erdogan använt som stora frågor under debatten.

Debatten om terrorhot är det som Erdogan använt som slagträ mot Sverige i Natoprocessen, där Turkiets president fortsatt hävdar att Sverige skyddar terrorstämplade grupper.”

Följa den inslagna vägen, behålla Erdogan och hans genomgripande reformer – eller gå i motsatt riktning med en mer västvänlig president? Mycket står på spel inför söndagens val i Turkiet. Tonläget är högt och många kallar det ett ödesval.

Söndag 14 maj hålls det allmänna val i Turkiet. Det är både presidentval och val till parlamentet. Det stora fokuset har hamnat på presidentvalet där sittande presidenten Recep Tayyip Erdogan siktar på att bli omvald. Vinner någon 50 procent av rösterna i första omgången 14 maj blir det ingen andra valomgång. Annars blir nästa runda 28 maj, mellan de två kandidater med flest röster i omgång ett.

Erdogan samlar en koalition av fyra partier, däribland hans eget AKP. Där finns också nationalistpartiet MHP (Nationella aktionspartiet), islamisterna i BBP (Stora samlingspartiet) samt islamisterna i YRP (Nya välfärdspartiet).

Den stora utmanaren är Kemal Kilicdaroglu, partiledare för CHP (Republikanska folkpartiet). Han har också samlat en brokig koalition inför valet, med liberal-konservativa DEVA, liberala GP (Framtidspartiet), islamistiska SP (Lycklighetspartiet, kopplade till Mili Görus-rörelsen) samt liberal-konservativa DP (Demokratpartiet).

Det finn två ytterligare utmanare till Erdogan. Muharrem Ince som företräder MP (Fosterlandspartiet). Och Sinan Ogan som företräder ett antal småpartier med ultranationalistisk inriktning.

Erdogans situation

Erdogan, nu 69 år, är en kontroversiell men mycket betydelsefull person i Turkiets politiska historia. Hans AKP var med och avslutade dent närmare 50 år långa sekulära styret. Både den ekonomiska och militära makten reformerades, Turkiet blev allt mer en stark spelare i geopolitikiken. Motorvägar och flygplatser har gjort Turkiet mer modernt och sammansvetsat via infrastrukturen.

Man spelade en viktig roll under migrationskrisen 2016 och spelade framgångsrikt ut EU med ökade flyktingströmmar som hot.

Han tillät religiösa kvinnor att bära slöja i skolan och på offentliga arbetsplatser, något som tidigare var förbjudet från republikens grundande 1923. Till en början hade han kurdernas öra, men det försvann med tiden. Speciellt när han slog ned de politiska protesterna 2013.

Samtidigt gjorde sig Erdogan känd för utrensningarna efter den misslyckade statskuppen 2016, då tiotusentals personer inom offentlig sektor avskedades. Han har också stött på stora problem efter jordbävningen tidigare i år, då 50 000 människor dog.

Han har använt sig av än skarpare retorik under valrörelsen, skriver AFP. Han anklagar sina motståndare för att vara finansierade av väst och stå för HBTQ-åsikter. Han beskriver sina egna ståndpunkter som konservativa, under attack av utländska terrorister.

Inrikesminister Suleyman Soylu har varnat för att västerländska krafter vill underminera Turkiets maktposition, genom valurnorna. Han refererar till Joe Bidens utspel 2019, att USA borde stötta oppositionen i Turkiet för att besegra Erdogan. Kuppförsöket 2016 skylls på USA och Fetullah Gülens rörelse, moderat islamisk rörelse baserad i just USA.

Utmanaren Kilicdaroglu

Kemal Kilicdaroglu föddes 1948 i Nazimiye i provinsen Tunceli i östra Turkiet. Familjen följer den religiösa läran alevism, en yazdanistisk inriktning starkt influerad av islam. Själv vill han inte prata om sin etno-religiösa bakgrund offentligt.

Han tog examen i ekonomi från Gazi-universitetet i Ankara 1971. Han har arbetat som chef på socialförsäkringsmyndigheten under större delen av 1990-talet. 2002 valdes han in parlamentet för Republikanska folkpartiet, CHP, det sekulära och senare socialdemokratiska parti Ataturk grundade 1923.

På grund av det upptrissade läget har Kilicdaroglu uppmanat sina väljare att stanna hemma efter att röstningen är avklarad. Hans parti kommer ha 300 000 observatörer på plats på landets 50 000 röstningsstationer, för att överse att allt går rätt till.

Hans brokiga koalition har flera målsättningar. En är att avskaffa det man kallar för enmansstyret och införa demokrati i landet. Man vill avskaffa det konstitutionstillägg Erdogan införde 2017. Det innebar att premiärministerposten avskaffades och det exekutiva styret lades i presidentämbetet. Presidenten fick då också mer makt över utnämningarna till högsta instans av konstitutionella domare och åklagare.

Man vill också införa en tidsbegränsning om sju år för en president. Dessutom vill man frige högprofilerade politiska fångar, som fängslats av Erdogan. Till exempel filantropen Osman Kavala och kurdiska ledaren Selahattin Demirtas. Man vill också göra rättsväsendet oberoende igen, efter att dessa påverkats av reformerna 2016.

Fri media är också på agendan. Kilicdaroglu säger att det kommer vara enkelt att kritisera honom, om han vinner. Lagen om förbud mot att smäda presidenten kommer att avskaffas.

Han har också försökt bygga ett förtroende bland religiösa kvinnor. Rätten att bära slöja i offentliga tjänster kommer vara kvar. Allas rättigheter kommer respekteras, utlovar han, även landets HBTQ-personer.

Man vill också bryta Erdogans ekonomiska politik och frångå hans islamiska skepticism mot räntor. Inflationen är 85 procent på årsbasis men Erdogan har inte velat använda sig av höjda räntor för att bekämpa den.

Internationellt

Det är tillåtet för turkiska medborgare utomlands att rösta. Nederländerna har en stor turkisk minoritet på 440 000 personer. Det har utbrutit bråk mellan olika fraktioner vid vallokaler i Nederländerna, bråkstakarna har fått skingras av ordningsmakten i Amsterdam.

https://twitter.com/Flick1_/status/1655338937794154498

https://twitter.com/trtworld/status/1653356555377467394

Turkiet har ännu inte ratificerat Sverige som medlem i Nato. Finland och Sverige lämnade in sina ansökningar samtidigt, men bara Finland har godkänts. Erdogan har aktivt ställt krav på Sverige om att lämna ut 120 personer som är misstänkta för brott i Turkiet. Han och andra toppolitiker har också begärt att Sverige ska ändra lagen och förbjuda bränning av koranen.

I mars sade premiärminister Ulf Kristersson att han trodde på en snabb ratificering efter Turkiets val, skrev SVT. Han sade sig vara trygg med säkerhetsgarantier och annat stöd man fått av alla Natoallierade.

Unal Ceviköz från CHP spås bli ny utrikesminister, om oppositionen vinner valet. Han säger till SR att han är positiv till ett svenskt Natomedlemskap. Alla processer bör kunna vara slutförda innan toppmötet i Vilnius 11–12 juli. Samtidigt hänger det också på hur lång tid regeringsbildningen och kringliggande arbete tar.

Han lovar också nya konstruktiva relationer till omvärlden, och vill förbättra Turkiets anseende som han menar försämrats internationellt.

I veckans nyhetssvep från Ukraina berättar vi om att en amerikansk journalist gripits i Ryssland, misstänkt för spioneri. Västerländska pansarvagnar anländer till Ukraina, men kriget kan inte vinnas på flera månader. Och Mark Hamill lånar ut sin röst till en app som varnar för ryska flyganfall.

Amerikansk journalist gripen i Ryssland

Den amerikanske journalisten Evan Gershkovich har gripits i Ryssland misstänkt för spioneri. Han besökte Jekaterinburg för att skriva om Wagnergruppen för Wall Street Journal.

Han är misstänkt för att ha samlat information om en av enheterna inom det ryska militärindustriella komplexet, där det finns statshemligheter, enligt underrättelsetjänsten FSB. Han påstås också ha agerat på uppdrag av den amerikanska regeringen.

Gershkovich har bott i sex år i Moskva och arbetat som korrespondent i Ryssland. Han är född i USA av två föräldrar som var medborgare i Sovjet. Att han anklagas för spioneri är ovanligt, då västerländska journalister ytterst sällan blir det i Ryssland. Men många korrespondenter lämnade landet när kriget bröt ut i fjol.

https://twitter.com/RSF_RUG/status/1641359709574770690

Hund äter ryskt ben

En obehaglig video från kriget visar hur en hund gnager på ett ben som tillhört en död rysk soldat. Videon dök upp på Telegramkanalen Cargo 200, där ukrainare delar bilder och filmer av obscen natur, som döda fiendesoldater, oftast med grova och sarkastiska kommentarer till.

https://twitter.com/nypost/status/1641111741667979268

Cargo 200 är den ryska militärens kod för transport av döda från slagfältet. I filmen kan man höra hur ukrainaren som filmar skrattar i bakgrunden.

Rysk officer mystiskt död

Överstelöjtnant Dmitrij Lisitskij hittades död i sitt hem. Dödsorsaken var en skottskada, men hur dödfallet gått till är inte fastlagt. Enligt Ukraina blev han likviderad som hämnd för att hundratals ukrainska soldater dödades under en reträtt 2014.

https://twitter.com/IuliiaMendel/status/1640271632651493378

Enligt Ryssland tog han livet av sig med ett jaktgevär, i sitt kök i hemmet i Stavropol. Han ska ha lidit av depression.

Reträtten 2014 handlade om ett överenskommet tillakadragande av ukrainska trupper från Ilovaisk i Donetsk. 366 dog, 450 skadades och 300 tillfångatogs av Lisitskijs bataljon. Han blev tilldelad Rysslands högsta militära orden 2015: Ryska federationens hjälte.

Det krävs mycket för att vinna kriget mot Ryssland

De första två av 14 Challenger-pansarvagnar har anlänt till Ukraina från Storbritannien. Dessutom väntar man på fler, plus Leopard 2 från Tyskland och M1 från USA. Fantastiska maskiner, så beskriver Ukrainas försvarsminister Olekseiy Reznikov gåvan från Storbritannien, enligt Daily Mail.

Men Philip Ingram, tidigare officer inom brittiska underrättelsetjänsten, skriver att det kommer krävas väldigt mycket mer för en faktisk vinst i kriget. Pansarvagnarna kommer göra skillnad, men någon vinst i kriget kan inte komma på flera månader.

Ukrainarna ska träna sig att använda pansarvagnarna på bara några månader, oftast tar det två år. Samtidigt har Ryssland ockuperat ungefär 40 000 kvadratkilometer land. Att ta tillbaka Krim skulle kräva en operation likt D-dagen. Varje kilometer land skulle behövas tas med stridskraft. Dessutom är en stor del av befolkningen där pro-rysk, vilket kan skapa problem.

Enligt Ingram är Ryssland helt överlägsna i mankraft och stridsmaterial, men sämre i ledarskiktet. Han tror också Ryssland bidar sin tid, inför valen i Storbritannien och USA nästa år. Vinner republikanerna i USA kan stödet till Ukraina minska kraftigt.

Mark Hamill lånar ut sin röst

En app som används för att varna för ryska bombningar använder sig av Mark Hamills röst. Hamill är mest känd för att ha spelat Luke Skywalker i Star Wars-filmerna. Nu har han lånat ut sin röst till den ukrainska appen. Man kan till exempel höra honom säga ”var inte oförsiktig. Din överdrivna självsäkerhet är din svaghet”.

https://twitter.com/s_hnizdovskyi/status/1641093369714683909

Chris Forsne mot Bulletin

Olika redaktioner har olika förhållningssätt till kriget i Ukraina. Chris Forsne är Frankrike-kännare och har skrivit för Bulletin. Men det är det slut på.

Anledningen är ett inlägg på Twitter:

https://twitter.com/chrisforsne/status/1638992726728364046

Det har tydligen fått chefredaktör Dan Korn att inte vilja publicera Forsnes texter om fransk politik. Forsne själv svarar ”min kommentar skrevs i ett annat läge av striderna. Inte för 33 minuter sedan. Du är djupt ohederlig. Men det förvånar knappast”. Hon riktar det sista mot Isabelle Eriksson, reporter på Bulletin.

Tongångarna mot Forsne är på en sällan skådad nivå. Moderate riksdagsledamoten Jan Ericson (i Ubbhult) påstår att hon på alla sätt vill försvara Putin.

https://twitter.com/Ericson_ubbhult/status/1639420148854530048

En annan person som anklagas för att ”tänka som Putin” är dramatikern Stina Oscarsson. Anklagelserna kommer från DN:s ledarskribent Amanda Sokolnicki.

Även åsikter som skrevs för flera år sedan granskas nu. Kina-experten Jojje Olsson lyfter fram att Åsa Linderborg 2016 skrev att Nato är ett större hot än Putin.

https://twitter.com/jojjeols/status/1631229157186351107

Aftonbladets kultursida var under hennes redaktörskap unik bland de stora och mellanstora svenska tidningarnas kultursidor. Hon hade en annan inställning till Israel-Palestinakonflikten och upplät utrymme till heterodoxa skribenter som Johannes Wahlström.

I veckans Ukraina-svep berättar vi om toppmötet mellan Kinas president Xi och Rysslands president Putin. Vi tittar på vad Ryssland plockar från muséerna för att få fler pansarvagnar till slagfältet. Och vad Internationella olympiska kommittén säger om ryska och vitryska idrottare i Paris-OS 2024.

Xi träffar Putin i Moskva

Kinas president Xi Jinping besökte Vladimir Putin i Moskva i tre dagar. Där diskuterades bland annat Kinas plan för att få till en fred i Ukraina, som USA direkt avvisade. Resan är den första Xi företagit sig sedan han blev omvald till president. Xi sade att det finns nära band mellan Ryssland och Kina, ett omfattande strategiskt samarbete.

https://twitter.com/business/status/1638199905175863298

Innan han begav sig hemåt lovade Xi att förändringens är på gång, något som inte hänt på 100 år.

ABC-journalist går lös på Rysslands ambassadör till Australien

Sarah Ferguson är journalist på ABC och intervjuade nyligen Aleksej Pavlovskij, som är Rysslands ambassadör i Australien.

”Ambassadören, du är här i Australien och njuter av fördelarna med ett fritt och öppet samhälle. Hur kan du leva med dig själv när du representerar en repressiv, diktatorisk Putin-regim? Frågade hon ambassadören.”

https://twitter.com/Gerashchenko_en/status/1638114478104403970

Internationella olympiska kommittén och ryska idrottare

Internationella olympiska kommitténs ordförande Thomas Bach säger att man inte vill vara en ”politisk domare”. Man har fått skarp kritik för att man tillåter ryska och vitryska idrottare delta i OS i Paris nästa år.

Bach menar att man måste hålla sig utanför politiska konflikter, för att kunna bevara sin förmåga att vara en enande kraft på den internationella scenen.

”Om politik avgör vem som kan delta i en tävling, kommer sport och idrottare att bli politiska verktyg. Det är sedan omöjligt för sporten att förmedla sin enande kraft, säger Bach, rapporterar RT.”

Samtidigt kommer det ryska landslaget spela sin första landskamp utanför de tidigare sovjetiska gränserna. Laget ställs mot Iran i Tehran, sedan väntar Irak på hemmaplan i Sochi. Landslaget är avstängd från att kvala till EM 2024 i Tyskland, av Uefa.

Museum töms på pansarvagnar

Pansarvagnar som är 70 år gamla plockas nu ut från muséer runt om Ryssland för att skickas till kriget i Ukraina. Det handlar om T-54B och T-55A, som designades när Josef Stalin var diktator i Sovjet.

Tidigare har man finkammat landet på T-62or, som gick ur produktion något nyligare för 12 år sedan. Det ska finnas 2 500 sådana i landet, i förråd och på muséer. De har försetts med nya motorer och kommunikationssystem.

T 54 producerades ursprungligen 1946, men de som nu skickas till Ukraina är av en något nyare och uppdaterad version – från 1950-talet.

https://twitter.com/Political_Room/status/1638581203556081674

https://twitter.com/WinRussiawill/status/1638688576463331337

Tjeckiens president ser problem att skicka mer militär hjälp till Ukraina

Petr Pavel vann presidentvalet i Tjeckien tidigare i år. Han säger nu att man skickad vad man kan från sina egna vapenlager. Och att man köpt från utlandet och skickat till Ukraina. Samtidigt är det svårt att få upp produktionen, delvis på grund av arbetskraftsbrist, skriver Suddeutsche Zeitung.

Pavel öppnar för att ukrainare ska kunna komma till landet och arbeta. Han tror också att det här året blir helt avgörande för utvecklingen i kriget. Han pekar på valet i USA nästa år som en faktor också. Om stödet för Ukraina minskar i USA blir det problem för Europa. Europa kan inte själva bära upp stödet till Ukraina, menar han.

Hittills har man skickat vapen till Ukraina till ett värde av 23 miljarder kronor. Exakt vilken form av vapen är inte offentliggjort, av säkerhetsskäl och för taktiska avväganden.

Prins William besöker Polen

Prins William gjorde ett på förhand inte annonserat besök i Polen. Där träffade han brittiska och polska trupper som arbetar med att stötta Ukraina. Han träffade också flyktingar.

Mötet skedde i Rzeszow i sydöstra delen av Polen. Där deltog också Polens försvarsminister Mariusz Blaszczak. Mötet kom på begäran av prinsen själv, och skedde under strikt säkerhet.

Nato har stärkt sina positioner i Polen sedan kriget bröt ut, och brittiska styrkor är en del av det. Prinsen tackade styrkorna, som han menar ingår i ett tätt och viktigt partnerskap. Han tackade också det polska folket, som gjort mycket för att hjälpa flyktingar.

https://twitter.com/MON_GOV_PL/status/1638587357447299094

https://twitter.com/RoyalFamilyITNP/status/1638597663993069580

Ungern stödjer Sveriges ansökan till Nato. Men man uppmanar svenska politiker att sluta sprida lögner om Ungern och parlamentarismen, sade landets delegation under tisdagen. Ungern och Turkiet är de enda två länderna som ännu inte godkänt Sveriges och Finlands medlemsansökningar. Samtidigt har EU fryst pengar avsedda för Ungern, som vägrat anpassa sig efter unionens krav. Både Finland och Sverige har varit högljudda kritiker mot påstådda brister i rättsstatens principer i Ungern.

Ungern förväntas rösta i parlamentet inom de närmaste veckorna, och godkänna Sverige och Finland. Det säger Csaba Hende, vice talman i parlamentet för regeringspartiet Fidesz, som nyligen besökte Stockholm med en ungersk delegation. Omröstningen sker tidigast 20 mars.

Enligt Hende var besöket i Stockholm varmt och vänligt, med förhoppningar om en nystart. Stödet för ett svenskt medlemskap är stort, större delen av parlamentet och landets president är positiva. Men han menade också att det är nödvändigt att förbättra de bilaterala relationerna länderna emellan.

Det handlar om att visa Ungern mer respekt och inte sprida lögner, enligt Hende. Svenska politiker och ministrar bör i fortsättningen undvika att utmåla Ungern i dålig dager. Som att säga att rättsstaten är hotad och basera det på lögner.

Nyhetsbyrån TT frågade Hende om det ändå inte finns problem med rättsstatsprinciper, HBTQ-personers rättigheter och mediernas frihet i Ungern. Han svarade att han inte ser sådana problem, men att det såklart kan diskuteras.

Vad det handlar om är bland annat grova förolämpningar som svenska regeringstjänstemän riktat mot ungerska parlamentariker.

Kontroversen går flera år tillbaka i tiden. 2018 kallades Sveriges ambassadör i Budapest upp till utrikesministeriet. Då hade bland andra tidigare utrikesministern Margot Wallström kritiserat Ungern på Twitter.

https://twitter.com/margotwallstrom/status/1034823042395000842?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1034823042395000842%7Ctwgr%5E5b83f2d95717e2c10a27393422b65a2a59b73f5f%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fwww.friatider.se%2Fungern-anklagar-sverige-f-r-l-gn-och-historierevisionism

Margot Wallström hävdar att Viktor Orbán och Matteo Salvini kämpar emot demokraterna, det vill säga emot demokrati, vilket är en lögn. Viktor Orbán och Matteo Salvini var mycket tydliga: de kämpar emot illegal invandring, sade utrikesminister Péter Szijjártó, vilket Fria Tider rapporterat om.

Ungern var även missnöjda med dåvarande migrationsministern Heléne Fritzson, som drog en parallell mellan ungerska flyktingar på 1950-talet och nutidens invandring till Europa.

Szijjarto har också kritiserat Sveriges agerande vid koranbränningar. Som troende katolik säger han att det är helt oacceptabelt att bränna heliga böcker från andra religioner.

Att påstå att bränningen av den heliga boken är en del av yttrandefriheten är bara ren dumhet, säger han i Expressen. Och tillägger att om man vill bli godkända av Turkiet, borde man agera på ett annat sätt än så.

Samtidigt har EU fryst inne sammanlagt 135 miljarder kronor. Det handlar dels om runt 70 miljarder kronor ur EU:s kassa avsedda för Ungern och dels om 64 miljarder ur coronakriskassan, skriver SVD.

Att pengarna frysts handlar delvis om att Ungern inte genomfört reformer anpassade efter EU:s krav på rättsstaten i medlemsländerna. Sverige och Finland har varit bland de mest högljudda kritikerna i de frågorna.

Enligt Theresa Küchler som är SVD:s korrespondent i Bryssel kan det bli så att Sverige och Finland gör Ungern en tjänst. När Ungern går fram med ett godkännande av länderna i Nato får Sverige och Finland backa med sin kritik och lägga ett gott ord för Ungern i pengaförhandlingarna med EU.

Sverige och Ungern skiljer sig också åt vad gäller synen på Rysslands invasion av Ukraina.

Ungern stödjer inte övriga länders strategi att förse Ukraina med vapen. Man tillåter heller inte att vapenleveranser avsedda för Ukraina går genom ungerskt territorium.

Man är också motståndare till vissa sanktioner mot Ryssland, speciellt i energisektorn. Ungern importerar 80 procent av sitt behov av naturgas från ryska statliga Gazprom.

Samtidigt har man röstat för samtliga tio sanktionspaket EU lagt fram. På årsdagen av invasionen sade premiärminister Viktor Orban att bara eld upphör kan rädda liv i kriget. Allt annat får lösas senare, menade han.

Szijjarto besökte Vitryssland i februari, i ett försök att få till fredsförhandlingar. Han har också besökt Ryssland två gånger sedan kriget startade.

https://twitter.com/PM_ViktorOrban/status/1628848292065906696?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1628848292065906696%7Ctwgr%5Ea97d6ece50b02bdb0a9d1442fc64250583a6fc98%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fwww.rte.ie%2Fnews%2F2023%2F0303%2F1359965-hungary-ukraine%2F

https://twitter.com/PM_ViktorOrban/status/1630984459817189385?ref_src=twsrc%5Etfw%7Ctwcamp%5Etweetembed%7Ctwterm%5E1630984459817189385%7Ctwgr%5Ea97d6ece50b02bdb0a9d1442fc64250583a6fc98%7Ctwcon%5Es1_&ref_url=https%3A%2F%2Fwww.rte.ie%2Fnews%2F2023%2F0303%2F1359965-hungary-ukraine%2F

Bakhmut på fallrepet

Striderna i Bakhmut i Donetsk Oblast går kanske mot ett slut. Enligt Wagnergruppens chef Jevgenij Prigozhin finns det nu bara en väg kvar ut ur staden. De ukrainska styrkorna är med andra ord nästan helt inringade av ryska trupper och allierade miliser.

Foton på en förstörd järnvägsbro har cirkulerat i sociala medier. Vissa menar att det var ukrainarna som sprängde den, för att säkra sin reträttväg. Andra påstår att Ryssland sprängde bron.

Från officiellt ukrainskt håll kallar man Bakhmut ett ”fort” man ska hålla så länge det går. Men man säger nu också att situationen nu ser allt värre ut.

https://twitter.com/war_cube_/status/1631588294831087618?s=46&t=6je1plCTJELObuzglXqMqg

https://twitter.com/azgeopolitics/status/1631593173951688705?s=46&t=6je1plCTJELObuzglXqMqg

En färsk video cirkulerar också, där Prigozhin pratar om läget i Bakhmut. I slutet visas tre krigsfångar upp, två ser ut att vara i 18-årsåldern och en är en gubbe. Signalen man vill skicka är att Ukraina nu rekryterar äldre män och pojkar för att fylla ut leden.

https://twitter.com/azgeopolitics/status/1631567054112190464?s=46&t=6je1plCTJELObuzglXqMqg

Rysslands strategi att ockupera hela Donbass, därför är striden om Bakhmut viktig. Just nu beräknas 4 500 civila befinna sig i staden, jämfört med 70 000 innan kriget bröt ut.

Magdalena Andersson höll tal

Sveriges förre statsminister Magdalena Andersson höll tal på Sergels torg i Stockholm på årsdagen. Hon var själv statsminister vid tidpunkten för krigsutbrottet, men förlorade sedan riksdagsvalet i september i fjol.

”Ett år sen Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina. Ett år av helvete för det ukrainska folket." Så inledde partiordförande Magdalena Andersson sitt tal på Sergels torg i Stockholm, ett år efter Rysslands invasion av Ukraina. Budskapet var tydligt – förövarna ska ställas till svars för sina krigsbrott och Vladimir Putin får inte vinna det här kriget” skriver Socialdemokraterna på sin hemsida.

https://www.youtube.com/watch?v=_nI5PBJna4k

Finländsk officer kritiserar Ukrainas armé

I YLE kan man läsa att en finländsk officer som tränar soldater i Ukraina anser att deras armé behöver utbildning. Och är i desperat behov av det. Han menar också att det är önsketänkande av väst att man kommer vinna kriget.

Ukrainarna tror att de är skickliga soldater, säger han. Men du blir inte en bra soldat genom att ligga rädd i en skyttegrav i åtta månader. Det som krävs är utbildning, säger han till YLE.

Officeraren vill vara anonym eftersom han har en hög militär grad i Finland. Han säger också att de ryska styrkorna lär sig av sina misstag, men inte ukrainarna.

Ledarskapet är mycket dåligt, taktiken och stridstekniken likaså, hävdar han. De har tagit sina mallar främst från videospel.

En ukrainsk offensiv är alltid en rörelse på bred front, säger officeren. De klarar inte av att snabbt öppna en bräsch i fronten.

Troligtvis får inte Ukraina tillbaka ens Donbass, menar officeren. Ifall Kiev lyckas komma fram till den frontlinje som fanns när kriget började vore det en avvärjningsseger.

Ukrainarna har en stark strids- och segervilja, men med den här taktiken lyckas det inte, säger han.

Sabotage på rysk mark?

Enligt underrättelsetjänsten FSB har ukrainska sabotörer tagit sig över gränsen in på ryskt territorium. Där har man utfört sabotage mot två byar i Bryanskregionen. Två personer ska ha dött och en tioårig pojke skadats.

President Putin beskrev händelsen som en terroristattack och sabotörerna som nynazister, enligt RT. Han sa också att sabotörerna öppnade eld mot personer som de såg var civila.

Från Kiev menar man att det var ryssarna själva som iscensatt händelsen. Man anser också att det är en direkt provokation att påstå att de skulle röra sig om ukrainska sabotörer. Syftet ska ha varit att skrämma upp sitt eget folk och rättfärdiga kriget och effekterna av det, som fattigdom.

Ukraina och Nato

Kommer Ukraina bli en medlem i Nato? Det är något som det här och nu naturligtvis är omöjligt att svara på. Men från Nato är man övertygade om att Ukraina ansluts ”i det långa loppet”. Det säger generalsekreterare Jens Stoltenberg.

Natos allierade har kommit överens om att Ukraina kommer bli en medlem i vår allians, men att det samtidigt är i ett längre perspektiv, sade Stoltenberg under ett besök i Helsingfors.

Huvudfokuset är nu att Ukraina kvarstår som en suverän nation och därför behöver de stöd.

Vapen till Ukraina hamnar i fel händer

Enligt ett reportage i P1 Dokumentär erbjuds kriminella i Sverige att köpa vapen från kriget i Ukraina. Tullverket ska ha haft detta på känns sedan innan. Snarare har man väntat på att se en strid ström av illegala vapen föras in i landet.

Självklart kommer en del av vapnen som nu går dit, eller som redan finns där som de hade innan, att hamna i fel händer. Och självklart kommer det ske smuggling, säger Jesper Liedholm vid Tullverket till P1.

Enligt Nils Duquet som är internationell vapensmugglingsexpert måste länder i väst vara beredda att se vapen från konflikten komma in i sina länder. Samtidigt som han förstår varför man skickat vapen dit från första början, som hjälp till armén.

Enligt Jesper Liedholm kan det nu komma in kraftigare vapen än vad kriminella i Sverige vanligtvis använder. Som granatgevär eller liknande.

Presidenten och Brad Paisley

Brad Paisley är en välkänd amerikansk country-musiker med 35 singlar på Billboards topp tio-lista genom åren. Han har sålt över elva miljoner album och bland annat skrivit musik till Disneys animerade Cars-filmer.

Nu har han spelat in en ny singel med ingen mindre än Volodomyr Zelinskiy som gäst. Zelinskiy är en rutinerad komiker och sångare, men här pratar han bara (på engelska).

Singeln släpptes på årsdagen av invasionen, 24 februari. Här är presidentens repliker:

Z: Hi, Brad

P: Hello, Mr. President

Z: Happy to see you

P: What's "Same here" in Ukrainian?

Z: Так само. We speak different languages in our life. Yes, but I think we appreciate the same things - children, freedom, our flag, our soldiers, our people. The biggest treasure we have. And friends. And we're proud of our army who defends our freedom and will defend our lives.

Так само. There is no distance between our countries in such values. That is very important to see that they are, ah, really in many, in many things really the same.

https://www.youtube.com/watch?v=qt3WVHLywto

Svensk polis har i samråd med Säpo börjat anpassa sitt arbete och sin tillståndsgivning efter att först ha gjort egna utrikespolitiska överväganden.

Efter det att Rasmus Paludan eldat upp en koran framför Turkiets ambassad hördes protester från ledare för muslimska länder. Turkiets president Erdogan talade om att Sverige aldrig skulle få bli medlem av Nato så länge koranbränning var tillåten i landet. Säpo hävdade att terrorhotet från utländska grupper mot Sverige ökat efter Paludans aktion.

Apallarkerna, en liten förening i Danderyd med tiotalet medlemmar blev upprymda över Erdogans uttalande. Den ”frihetliga” föreningen är motståndare till att Sverige blir medlem av Nato, och kom fram till att bästa sättet att förhindra detta var att bränna en koran på offentlig plats. De ansökte om tillstånd att få ”göra en Paludan” och elda upp muslimernas heliga skrift under en manifestation 9 februari i närheten av Turkiets ambassad.

Först dagen innan brännandet får föreningen beskedet att det inte går för sig att offentligt sätt eld på koranen. Dagens Nyheter har nu avslöjat att beslutet bygger på ett dokument från polisens rättsavdelning.

I dokumentet gör en ”extensiv” bedömning av ordningslagen. Ordningslagen stadgar att polisen när den utfärdar ett tillstånd för en sammankomst bedömer möjligheten att upprätta säkerhet och ordning vid sammankomsten, men nu för polisen in ett nytt moment. Nu ska beslut fattas på grundval av vad som kan tänkas hända senare – efter demonstrationen, eller hur man reagerar på demonstration hundratals mil därifrån – till exempel i Ankara. Ordningslagens ord har därför fått en mycket vid tolkning av rättsavdelningen. Nu gäller inte skrivningarna om att bedöma det som sker vid ett givet tillfälle på en bestämd plats – nu är hela världen del av bedömningen; liksom framtiden.

Henrik Wenander, professor i offentlig rätt vid Lunds universitet är hård i sin kritik av beslutet:

– Här var det ett bredare resonemang och det är ovanligt. Lagen medger inte de här abstrakta riskerna utan det ska vara på platsen eller i dess omedelbara omgivning.

Föreningen som fick avslag på sin ansökan har överklagat till Förvaltningsrätten.

I sin inlaga till Förvalnintsrätten försvarar och förklarar sig polisen med att:

”… beslutet har fattats i dialog med Säkerhetspolisen i syfte att, i en extraordinär situation, reducera attentatshotet”.

I rättsavdelningens dokument slås det också fast att det bara är koranen som ska skyddas mot destruktion meddelst offentlig bränning – det går fortfarande utmärkt att elda upp andra heliga skrifter som Bibeln, judarnas Torah, hinduernas Veda eller buddisternas Tipitaka.

Morgonposten har sökt Annelie Granstedt, chef för rättsavdelningen i polisregion Stockholm samt representanter för Säpo – dock vill ingen uttala sig.

De frågor vi ville ställa var:

• Ni bedömer att koranbränning ökar terrorhotet mot Sverige. Men är inte grunden för detta hot att det finns fler än 200 IS-terrorister som återvänt från Syrien och Irak? De befinner sig på fri fot, och är vana att utöva terror. Har det vidtagits några som helst åtgärder för att skärpa övervakningen av dessa individer?
• Kriminella spelade en framträdande roll i korankravallerna påsken 2021. Kommer inte gängen i förorterna att se förbudet mot koranbränning som en framgång – och ett tecken på svaghet från svenska myndigheter? Försvårar inte det här polisens arbete i allmänhet i dessa miljöer?
• Var går gränsen för en ”extensiv” bedömning när ordningslagen ska tillämpas? Får man i ett tal på en demonstration konstatera att Muhammed var pedofil?
• Har ni inte skapat ett prejudikat som uppmuntrar andra grupperingar än muslimer att framföra hot för att stoppa opinionsyttringar som är förhatliga för dem?

Ukraina begär mer vapen av västmakterna. Men varningssignalerna är tydliga, produktionstakten är inte tillräcklig. Den räcker inte ens till vapnen man redan skänkt till Ukraina. Lager börjar gapa tomma och Nato vill se en ökad produktion från sina medlemsländer.

Nato-chefen Jens Stoltenberg säger att kriget slukar enorma mängder av ammunition. Natoländernas lager töms i rask takt. Förbrukningen är flera gånger större än produktionstakten i fabrikerna. Försvarsindustrierna är satta under press.

Väntetiden för ammunition av grövre kaliber är nu 28 månader, från tidigare 12. Kriget utkämpas över hundratals kilometer av frontlinjer, vilket gjort att lagren gått åt. Exakt hur mycket ukrainarna använt sig av de senaste månaderna är osäkert.

Enligt franska källor till AFP avfyrade Ryssland 50 000 artillerigranater på en dag under juli månad i fjol. Ukrainarna sköt tillbaka 6 000. Sedan ökade efterfrågan när Ukraina påbörjade en motoffensiv i början av augusti.

Behovet lär sannolikt öka i och med en befarade ryska storoffensiven som väntas dra igång snart. Man har blivit lovade pansarvagnar, men inga stridsflygplan, åtminstone inte ännu. Samma franska källor säger att man innan man ska tänka på flygplan, måste se till att redan befintliga vapen kan underhållas och användas.

Den västerländska försvarsindustrin är inte redo för krig, menar William Alberque på International Institute for Strategic Studies. Ammunition, logistik, reservdelar och träning är inte bra nog för att klara en längre konflikt. Modellen som fungerat efter kalla krigets slut, där många i väst rustad ned, fungerar inte längre.

Det är framför allt 155-milimeters granater som går åt i stora mängder.

Att flygplan är prioriterat av Ukraina råder det ingen tvekan om. När 50 länder som stödjer Ukraina möttes i Bryssel sade försvarsminister Oleksyj Reznikov att man vill bygga en ”plattform för flyg”.

President Zelenskyj vill ha långdistansrobotar och flygplan, vilket han underströk under sin miniturné i Europa förra veckan.

Från Nederländerna har man begärt F-16, militärflyg tillverkade i USA. Man diskuterar med Slovakien om MIG-29, flyg tillverkade i Sovjet.

Flyg kommer diskuteras på Nato-mötet som börjar på torsdag, där ländernas försvarsministrar deltar.

Både USA och Storbritannien förbereder nu stora beställningar från sina respektive vapenindustrier för att fylla på lagren igen. Vissa Nato-länder har också gjort detta utan någon påtryckning centralt.

Tidigare ville man ha 300 stridsvagnar, men det hamnar på minst 80. Samtidigt tar det tid att utrusta och utbilda personal.

Från USA skickar man 31 M1 Abrams, från Tyskland 14 Leopard 2 och från Storbritannien 14 Challenger 2. Det kan ta allt från några månader upp till ett år att få samtliga i stridbart skick. Dessutom måste logistik och försörjning med reservdelar som tillverkas i andra länder fungera.

Från Sverige har man begärt JAS 39 Gripen och ammunition.

Statsminister Ulf Kristersson har dock avböjt, av flera skäl. Statsminister Ulf Kristersson säger till Expressen att vi har behov av flygplanen själva, då vi inte har en stort flygvapen. Han säger också att det finns risker med att skänka flyg och utbilda personal. Då finns det risk att man går över gränsen, och blir en stridande part i kriget.

Hittills har Sverige skänkt militärt materiel till ett värde av tio miljarder kronor till Ukraina.

Från rysk sida fortsätter man understryka att vapenleveranser från väst riskerar förlänga och försvåra kriget. Det kan också eskalera kriget, om vapnen används direkt mot ryska städer eller i försök att ta ryskt territorium.

USA:s vapenexport till utländska stater gick på högtryck under 2022, då privata försvarsfirmor möttes i kriget i Ukraina. Enligt officiell statistik från det amerikanska försvarsdepartementet (DoD) steg försäljningen till 2 056 miljarder under räkenskapsåret 2022. Från Taiwan till Saudiarabien till Ukraina, allierade och partners får den amerikanska vapenindustrin att jubla.

Man delar in försäljningarna i två kategorier. Direkt militära försäljningar mellan USA och en främmande stat och försäljningar under översyn av amerikanska myndigheter, kallade Foreign Military Sales (ungefär: vapenförsäljning till utlandet).

USA godkände potentiella försäljningar till ett värde av 519 miljarder under 2022, upp från 348 året innan. Direkta försäljningar mellan stater och uppdragsgivare steg till 1 537 miljarder, jämfört med 1 030 under 2021, skriver Antiwar.

En stor faktor i ökningen var den ökande efterfrågan hos USA:s allierade i Europa. Dessa ökade sina försvarsutgifter när Ryssland invaderade Ukraina, och letade efter ny utrusning.

USA har uppmanat länder i östra Europa att göra sig av med sin gamla rysktillverkade utrustning genom att skicka den till Ukraina. Och ersätta den med USA-tillverkade vapen.

En av de största affärerna 2022 var Tysklands beslut att köpa Lockheed Martin-tillverkade F-35, stridsflygplan värda runt 84 miljarder kronor. F-35 ska ersätta tyskarnas flotta av Tornados, och ska kunna hantera amerikanska kärnvapenspetsar som förvaras i Tyskland.

Noterbart är att Tornados tillverkades i Italien, Tyskland och Storbritannien, men ersätts med amerikansktillverkade flygplan.

USA uppmanar också länder i Asien att satsa mer på sitt försvar, som en del i en mobilisering mot Kina. En stor affär man gjorde var med Indonesien, som köpte 36 F-15 stridsflygplan tillverkade av Boeing, för 139 miljarder.

Chefen för Myndigheten för säkerhetssamarbete DSCA, underställd DoD, är James Hursch. Han sade att ”Det kanske viktigaste är förståelsen mellan våra partners och allierade att vi är tillbaka i en tid av konkurrens mellan stormakter, skriver Fox News.

Han ger också exempel på hur ny modern utrustning är dyrare och mer komplex än äldre. Som när man byter ut haubitsar mot raketartillerisystemet HIMARS. Det är en investering som partners och allierade kommer göra, enligt Hursch.

DSCA är intimt involverade med ukrainarna och man har totalt gett vapen och annat till ett värde av 150 miljarder till landet sedan krigsutbrottet i fjol.

Australien har bundit sig att läpa 40 Black Hawk-helikoptrar. Sydkorea köper F-15 och Japan S-70-helikoptrar. Även Taiwan köper vapen och utrustning från USA, under stark kritik från Kina. En annan allierad är Saudiarabien, som köper raketsystemet Patriot.

Turkiets president Erdogan fortsätter pressa Sverige i Nato-frågan. Landet har en avgörande roll för att acceptera Sveriges och Finlands ansökningar. Nyligen kom han med ett nytt utspel, om att kanske acceptera Finland först, samtidigt som han fortsätter ställa hårda krav på Sverige. Men Finland och Sverige har koordinerat sina ansökningar under hela processen. Vilka är kraven Erdogan ställer på Sverige? Och vilka ställer han på andra länder?

Kraven på Sverige

Lämna ut personer kopplade till Gülenrörelsen. Kravet har funnits sedan 2017 men blivit mer aktuellt sedan Sveriges formella Natoansökan.  Han kräver också att Sverige bryter kontakten med kurdiska gerillan YPG i Syrien. Turkiet likställer YPG med PKK, som man terrorklassat.

Enligt Turkiet så ser Sverige mellan fingrarna med PKK:s aktiviteter. PKK är terrorklassat i Sverige och 38 andra länder. Turkiet anklagar Sverige för att förse PKK och YPG med vapen och pengar. 3,76 miljarder kronor (enligt SVT, i maj 2022).

UD förnekar detta och säger att allt stöd varit humanitärt, till den syriska befolkningen. Sverige måste också lyfta vapensanktionerna mot Turkiet.

Lovat att utvisa 73 påstådda terrorister, sade Erdogan i maj i fjol på Natos toppmöte i Madrid. I mitten av januari i år höjde han budet, nu är det 130 personer han vill ha utvisade. Nya lagar som gör det brottsligt att stödja eller främja terrorism i Sverige.

Måste godkännas i riksdagen först, vilket kommer dröja till minst juni, enligt Erdogans talesperson.

Erdogan kräver också att ansvariga för att Paludan tilläts elda en koran utanför ambassaden i Stockholm ställs till svars. Något som enligt rådande lagstiftning inte kan ske. Statsminister Ulf Kristersson har dock bett om ursäkt till kränkta muslimer och sagt att eldningen var olämplig.

Erdogan vill också att koranbränning förbjuds helt, för att Natoansökan ska accepteras.

Erdogans domderande med Europa

Efter flyktingvågen 2015 såg Erdogan chansen att använda migranter som murbräcka mot EU. Tack vare ett mycket fördelaktigt avtal kunde han också använda migranterna som ett hot om EU inte gick med på hans krav i olika frågor.

2016 anmälde den turkiska staten komikern Jan Böhmermann för smädelse av utländsk statschef. Den relativt okända tyska lagen fick nytt liv och Angela Merkel godkände åtalet. Det lades ned senare i brist på bevis, och lagen som helhet avskaffades 2018, skriver DN.

Turkiet har också åtalat tecknare på franska satirtidningen Charlie Hebdo. Ingen av dem har valt att inställa sig i rättegången i Ankara. Turkiska myndigheter har begärt ut deras adressuppgifter från fransk polis, trots att de lever under mordhot.

Man missbrukar dessutom Interpols system, för att förfölja och trakassera journalister och andra som räknas som oliktänkande. Systemet är tänkt för att flagga personer som misstänks för allvarlig brottslig verksamhet.

Ett land som vikt sig är Albanien. 2020 deporterade man Harun Celik, en turkisk medborgare som sökt politisk asyl i landet. Men som entligt Turkiet är med i Gülenrörelsen. Deportationen skedde utanför normal lagstiftning och troligen inom ett hemligt avtal mellan länderna.

Detta fick skarp kritik från grannlandet Rumänien, EU-delegationen i Tirana och FN.

Men även Sverige har problem med Turkiet, då ett tiotal misstänkta kriminella gömmer sig där. Det handlar bland annat om "Kurdiske räven" och även den som misstänks ha mördat 12-åriga Adriana.

Förhandlingarna med Turkiet ska underlätta att hämta hem sådana kriminella.

”Kära Fatma, jag skulle gärna ta emot dig. Men eftersom Turkiet inte låter Sverige gå med i Nato måste jag tacka nej.”

https://twitter.com/trtworld/status/1614189075002707971

I en intervju med den turkiska nyhetskanalen TRT World säger Fatma Zehra S, som studerar psykologi vid ett universitet i Istanbul: ”Efter att ha fått det här svaret blev jag helt enkelt chockad. Det tog mig lång tid att bearbeta det. Jag tycker att det här beteendet är barnsligt, rasistiskt och verkligen olämpligt.”

Hon fortsatte med att lämna in en anmälan om diskriminering till universitetet. En annan professor vid Stockholms universitet har godkänt hennes ansökan, och hon planerar att gå vidare med praktiken i sommar. Enligt Stockholms universitet har man pratat med Carlbring, som säger att hans agerande var opassande och felaktigt. En prefekt vid den aktuella institutionen har bett kvinnan om ursäkt.

Kosovo stänger sin största gränsövergång till Serbien. Samtidigt har serberna satt upp fler barrikader på sin sida gränsen. Nu har serberna börjat plocka bort blockeringarna men stämningen är fortsatt mycket spänd.

Krisen mellan länderna är den största på länge, och den startade 10 december. Då satte serber upp barrikader för att protestera mot gripandet av en före detta polis som misstänkts vara inblandad i attacker på kosovoalbanska poliser. Trafiken stängdes av på vid gränsövergångar.

Poliser från Kosovo och personal från NATO-ledda internationella fredsorganisationer blev beskjutna. För närvarande finns det 3 700 NATO-soldater i Kosovo.

Kosovo förklarade sig självständigt från Serbien 2008. Men regeringen i Belgrad har inte velat erkänna landet. I stället har man uppmanat den 120 000 personer stora serbiska minoriteten att inte lyda regeringen i Pristina.

Man vill att distrikt med en majoritets serber ska gå ihop och få större självbestämmande. Regeringen i Pristina går inte med på det kravet.

Förra veckan använde demonstranter på den serbiska sidan gränsen lastbilar och traktorer för att förhindra trafiken som går till Merdare. Vilket är den största gränsövergången mellan länderna. Kosovos polis tvingades då stänga gränsen.

En sådan illegal blockad har stoppat den fria rörligheten och flödet av människor och varor, därför erbjuder vi våra medborgare och vänner att använda andra gränsövergångar, sade polisen i ett uttalande.

Enligt Serbiens försvarsminister Milos Vucevic är Serbien redo för en uppgörelse om problemet, men gav inga närmare detaljer. Enligt honom är vägspärrarna demokratiska och fredliga, ett sätt att demonstrera.

Han menar också att regeringen i Belgrad öppna för samtal med västerländska diplomater, för att hitta en lösning.

Han varnade samtidigt för att om ”terrorn” fortsätter kommer man stänga av norra Kosovo ”för alltid” och begränsa tillgängligheten till Pristina. Han sade i en tv-sändning att han aldrig kommer erkänna Kosovo som en självständig stat.

https://www.youtube.com/watch?v=RBXIRAFA8Vs

Från november har hundratals etniska serber i Kosovos poliskår och i rättsväsendet sagt upp sig från sina tjänster. Ilskan kom efter att Kosovo förbjudit serber i Kosovo från att köra fordon med registreringsplåtar utfärdade i Belgrad.

Det handlade om runt 50 000 bilar som regeringen i Pristina vill ska byta. Lagändringen sköts fram till nästa år.

Att serberna ökat sin militära närvaro vid gränsen mot Kosovo har fått omvärlden att reagera. Tysklands regering vill att Serbien tonar ned sin nationalistiska retorik, som skickar ”helt fel signal”. Även USA och EU har uppmanat till att lugna ned situationen.

Efter upptrappningen har även Serbiens överbefälhavare Milan Mojsilovic stationerats nära gränsen. Militären gick upp i högsta beredskap på order från regeringen i Belgrad.

Ryssland står på Serbiens sida i den upptrappade konflikten. Man följer situationen nära och hur etniska serbers rättigheter upprätthålls.

Vi stödjer Belgrad i alla åtgärder som vidtas, sade Kremls talesperson Dmitrij Peskov.

https://twitter.com/France24_en/status/1608401186750611456

Kosovo ansökte formellt om att bli medlem i EU, men processen för godkännande kommer troligen ta flera år. Och är helt beroende av att normalisera relationen till Serbien.

Man är dock inte en medlem i FN, då förutom Serbien och Ryssland även Kina ser Kosovo som en del av Serbien, och inte en självständig stat. Flera EU-länder som Rumänien, Grekland och Spanien erkänner heller inte Kosovo.

Den organiserade brottsligheten växte efter kriget 1999. Främst inom penningtvätt, drogsmuggling och människosmuggling. Enligt en rapport från 2008 stod etniska albaner för 10 till 20 procent av heroinförsäljningen i Västeuropa.

Kosovo är ett transitland när laster går från Afghanistan till Italien och andra länder i Europa. Man är också en stor spelare inom kokain.

Sedan självständigheten 2008 har ekonomin växt stadigt, men konflikten med Serbien har en hämmande effekt.

https://twitter.com/admirim/status/1608227853275136000

Exportkreditnämnden är en myndighet vars uppdrag är att främja svensk export, vilket man gör genom statliga garantier till investerarna, till exempel vid utebliven betalning.

Man har en målsättning att i sina projekt främja miljö och mänskliga rättigheter. Men trots att man också ska motverka korruption bearbetar man nu en ansökan om ett finansiellt stöd till ett stort turkiskt infrastrukturprojekt, visar dokument DN tagit del av.

Det handlar om en järnväg mellan Gaziantep och hamnstaden Mersin. Delar av projektet är hemligt men enligt turkiska finansdepartementet har Sverige garanterat närmare tre miljarder kronor. 30 procent av det svenska garantibeloppet kommer användas till att köpa svenska varor och tjänster till bygget.

Projektet bedöms enligt Exportkreditnämnden ha hög risk. När det gäller saker som hälsa, säkerhet och arbetsvillkor är risken maximal. Man skriver också att risken för korruption är hög i turkisk offentlig sektor.

Tilltänkta byggbolaget REC ingår i koncernen Rönesans, ledd av affärsmannen Erman Ilıcak. Det kända presidentpalatset i Ankara med 1 150 rum som president Erdoğan beställde åt sig själv, stod koncernen som byggherre för. Koncernen har flera anklagelser om korruption mot sig, bland annat genom Pandoraläckan 2021. Men också genom sin verksamhet i Ryssland och att Ilıcak anses står nära personer i kretsen kring president Putin.

Rönesans grundades 1993 och har sitt huvudkontor i Ankara. Man är i dag det nionde största byggbolaget i Europa och har verksamhet i 28 länder. Lachta center i Sankt Petersburg är med sina 462 meter Europas högsta byggnad och byggd av Rönesans. Där har Gazprom sitt huvudkontor, 40 procent av Rönesans intäkter kommer från den ryska marknaden.

Även Gotthardbastunneln i Schweiz och Gaasperdammertunneln i Nederländerna kan nämnas som profilerade projekt. Koncernen har över 75 000 anställda.

Natofrågan

Turkiet har varit en motståndare till ett svenskt medlemskap i Nato, främst beroende på frågan om kurderna. Man har presenterat en lista till den svenska regeringen med 73 kurder som man vill se utlämnade till Turkiet. Hittills har en person lämnats ut, en turkisk medborgare dömd för två bedrägerier i hemlandet.

Relationen har dock blivit bättre och förhandlingarna om svenskt Natomedlemskap går framåt. Den 26:e augusti kommer ett toppmöte mellan Turkiet, Finland, var det ska hållas är ännu ej angett.

Detta har pågått samtidigt som Exportkreditnämnden utrett anbudet från turkiska staten om infrastrukturprojektet. Den sjätte juni godkände man projektet och en månad senare undertecknade Natoländerna Sveriges anslutningsprotokoll.

Något samband mellan dessa två saker finns inte enligt UD, som via utrikeshandelsminister Anna Hallbergs pressekreterare meddelar att Regeringskansliet inte gett någon vägledning i ärendet. Man hänvisar till att Exportkreditnämnden är ålagda att följa protokoll och regleringar.

En annan pikant detalj är att Rysslands invasion av Ukraina pågått samtidigt. För Sveriges del har man nu gått in i ett högriskprojekt med turkiska staten och landets största byggbolag, vars största marknad är Ryssland. Ett land som ligger i krig med ett annat europeiskt land och som Sverige i enighet med EU belagt med ekonomiska sanktioner.

Men man är redan engagerade i ett annat projekt i Turkiet sedan 2021. En 201 kilometer elektrifierad järnväg byggs mellan Bandırma till Osmaneli via Bursa och Yenişehir. Projektet backas upp av Exportkreditnämnden som gått in med en lånegaranti på fem miljarder kronor. Svenska leveranser till projektet väntas ha ett värde av en miljard kronor och främst handla om anläggningsmaskiner, telekommunikationssystem, växel– och fästsystem, och liknande.

Andra infrastrukturprojekt i landet

Turkiet har fört en offensiv infrastrukturpolitik de senaste två decennierna. Från 2002 till 2017 lade man närmare 1 000 miljarder kronor på nya järnvägar, motorvägar, tunnlar, broar och flygplatser. Här är några av dessa jätteprojekt.

Presidentpalatset i Ankara är ett bra exempel på ett påkostat byggnadsprojekt. Som nämnts har det 1 150 rum, och invigdes på nationaldagen 2015. Men kostar det så smakar det, enligt uppgifter blev notan dubbelt så dyr som det planerade sex miljarderna.

Istanbul är landets största stad och 2018 öppnade den nya flygplatsen Istanbul Airport. Den tog över efter den äldre Atatürkflygplatsen och hade 37 miljoner resenärer 2021. Vilket gör den till Europas största passagerarflygplats. Ett konsortium av turkiska företag byggde flygplatsen och betalar turkiska staten drygt 220 miljarder kronor över 25 års tid. Den beräknas vara helt klar 2025 och ha kostat 120 miljarder att bygga.

I februari i år invigdes 1915 Çanakkale-bron som går över Dardanellerna. Bron binder samman den asiatiska och den europeiska delarna av Turkiet. Bron är 4,6 kilometer lång och 45 meter bred. Kostnaden är 25 miljarder kronor, samtidigt som den är del av ett mycket större infrastrukturprojekt, motorvägen Kınalı-Tekirdağ-Çanakkale-Balıkesir. Motorvägen började byggas 2017 och har en sträckning på 321 kilometer och över fyra provinser. Hittills är 82 kilometer färdigbyggda. Den tidigare totala restiden över Dardanellerna med färja och väntetid på upp till fem timmar har nu kortats ned till sex minuter.

När det kommer till fastighetsmarknaden i Turkiet är Saudiarabien en stor investerare med upp till 30 procent av alla investeringar i branschen. Regeringen har satsat hårt på att öka investeringarna från arablandet inför hundraårsjubileet 2023. Man har infört bättre regleringar och skattelättnader för fastighetsinvesteringar. 2016 köpte saudiska investerare 1 642 bostäder, mark och mark för bebyggelse. Främst är det Istanbul som är intressant för saudierna, med Bursa och Alanya strax där efter. Investerare kan också få turkiskt medborgarskap som tack. Av 14 000 investerare på området var 4 408 araber 2016.

Finanskris och kinesiska investeringar

Trots stora infrastrukturprojekt och ambitioner om ett stort hundraårsfirande nästa år ser det allt annat än muntert ut på Istanbulbörsen. Liran tappar i värde och inflationen är skyhög. Just nu ligger den på 78,62 procent för 2022. Lirans köpkraft gentemot dollarn har fallit från 3,648 2017 till 17,974 i augusti.

President Erdoğan har gjort sig känd för att ha åsikter om landets räntepolitik. Jämfört med andra länder med en utvecklingsmarknad har man haft högre inflation. 2018 förhindrade Erdoğan tillfälligt landets centralbank från att justera räntan. Hans orsaker är både en islamisk syn på ränta som djävulens påfund och maktfokuserad då han anser att presidentämbetet står över centralbanken. Räntan blev höjd i alla fall, trots påtryckningar från presidenten.

En hjälp som kommit på senare år är kinesiska investeringar. Med Nato stred man mot Kina i Koreakriget, men det har inte hindrat Kinas närmanden. Inte heller har Kinas behandling av det turkiska uigurfolket i Xinjiang förhindrat starka relationer. 2020 investerade man i turkiska valutaobligationer och man ser Turkiet som en del i sitt gigantiska infrastrukturprojekt Ett bälte, en väg. Hela Eurasien binds ihop med höghastighetsjärnväg och motorvägar.

Kina har finansierat Marmaratunneln och äger 48 procent av containerhamnen Kumport för 9,5 miljarder kronor, den tredje största i landet och av högt strategiskt värde. Erdoğan och hans AK-parti har dragit geostrategisk nytta av samarbetet.

Man har dessutom sedan den misslyckade statskuppen 2016 hamnat mer i konflikt med sina allierade i Nato. Och har använt flyktingfrågan som ett utpressningsmedel mot EU.

Att Exportkreditnämnden bedömt investeringar i Turkiet som riskfyllda får också ses i skenet av de stora projekt som sjösätts i landet. Och för svenska företag chansen att säkra stora exportintäkter. Samtidigt som man då agerar på samma marknad som Kina, Saudiarabien och andra icke-demokratier med bristande mänskliga rättigheter.

Gränsreglerna det handlar om är att Kosovo vill göra likadant som Serbien – den som reser in i landet måste skaffa en tillfällig ID-dokumentation som gäller under vistelsen. Etniska serber som har registreringsskyltar utfärdade av Serbien, och bor i Kosovo, måste byta ut dem mot Kosovo-skyltar inom två månader.

50 000 etniska serber i Kosovo använder registreringsskyltar och dokument utfärdade av serbiska myndigheter, och erkänner inte Kosovos rätt att införa regler och förordningar. När situationen förvärrades, och efter samtal med EU:s och USA:s ambassadörer, kom man fram till att skjuta upp de nya reglerna en månad. Förhoppningsvis innebär det att gränsövergången hålls öppen tills dess.

Nato har nästan 4 000 soldater på plats i Kosovo, och säger sig vara berett att ingripa.

Han betraktade partier som märkliga organisationer där de allra dummaste eller de mest baksluga organiserade sig för få möjligheten att styra över andra. Han begick en i laglig mening avgörande landsförrädisk handling, trotsade sitt lands parlament, och grep till vapen och uppmanade sina landsmän att göra detsamma.

Han såg sig som den som förkroppsligade sitt lands historia, kultur, och som den som var bäst lämpad att leda det – utan inblandning av andra.

På höjden av sin makt som president styrde han landet som en av de gamla enväldiga monarkerna – som en av de mer handlingskraftiga och framsynta kungarna. Ministrar var rådgivare, drevs att arbeta dygnet om. Armén fanns alltid på något sätt närvarande i det offentliga livet, och i det allmänna medvetandet som en påminnelse om var makten egentligen ytterst vilade. Hans ställning var stark i kasernerna.

Han uppträdde själv ofta i uniform - även som president. Medarbetarna kallade honom alltid ”Generalen”. Även hans fru talade om honom som ”Generalen”.

Vem är det vi talar om? Vilket land rör det sig om?

En bananrepublik i centralamerika? Något av de länder i Afrika som ständigt befinner sig i inbördeskrig?

Nej, eftersom det är 14 juli, och Frankrikes nationaldag, talar vi om Charles de Gaulle.

På sin tid betraktad som en stor statsman och en av Europas ledare.

Det kan vara väl värt att fundera på vad som hänt på en kontinent där en person som betraktades som en nationell frälsare i dag skulle betraktas som någon som innebar ett hot.

Alla använder i dag med självklarhet uttrycket europé. Men vad är en europé?

Med europé i dag menas oftast – och i bästa fall – någon som är infödd i en av de stater som ingår i EU, eller som är infödd i en av de stater som vill tillhöra EU.

Märkligt nog verkar det också vara så att den sortens européer antas vilja tillhöra Nato.

Nato och mångkultur

Visst finns det avvikare på just det området, men de betraktas som lite udda, för att inte säga Europa-fientliga – för USA och den av dem grundade militäralliansen Nato anses vara en förutsättning för att Europas stater ska få vara fria.

Oavsett var man står i frågor som Nato – eller vad Europa ska vara – borde det vara en nödvändighet att diskutera Frankrike och de Gaulle, Men generalen har fått vandra in i skuggorna, det skulle bli för besvärligt för dagens politiker och ledarskribenter att diskutera hans liv och gärning – eftersom han erbjuder ett helt annat alternativ än demokrati, parlamentarism, hyllande av USA, och mångkultur. Han var envist ursinnig i sin åsikt att det egna landet måste kunna försvara sig självt, att satsning på högteknologi måste kombineras med värnandet av jordbruket och landsbygden.

För de Gaulle utgjorde USA alltid en fara, ett land som i sin strävan efter världsherravälde hotade Frankrikes oberoende och styrka. USA var för honom ett land som var berett att spela ut de europeiska nationerna mot varandra, och underblåsa motsättningar. För USA var krig i Europa inget dåligt i sig, det innebar att man kunde få stater som behövde en stark allierad att underordna sig USA – så som skedde under andra världskriget; som slutade med att till och med Tyskland underkastade sig den amerikanska ordningen.

Ett sätt att väga och värdera de Gaulle är att studera hur hans samtid såg på honom. President Kennedys nära rådgivare Arthur Schlesinger konstaterade:

”Det påtagliga intrycket av de Gaulle är att han är en obetvinglig, befallande, messiasliknande person som helt struntar i taktik och är beredd att vänta på att resten av världen anpassar sig till hans ståndpunkt. Hans karriär visar att han är en av 1900-talets mest framgångsrika, skickliga och flexibla politiker. Bara en man med de Gaulles enastående känsla för rätt tidpunkt och för när man ska ta initiativet kunde hanterat Roosevelt och Churchill under kriget och kommit ur det hela oskadd.”

Profetisk president

Ett annat sätt att väga och värdera de Gaulle är att studera hans förutsägelser.

1963 sa han till den franske diplomaten Alain Peyrefitte:

”Vad vi ser är ett nästan fysiskt fenomen, som en enorm tidvattenvåg eller ett vulkanutbrott, som i viss mening är utanför även de amerikanska ledarnas kontroll. Den amerikanska makten krossar allt i sin väg.”

Det de Gaulle såg krossas var vad han såg som en grundläggande kultur som fanns som en mäktig förenande underström i Europa, den bestod av en ”motvilja mot själlös materialism och ohämmad kapitalism”. Han såg redan 1962 mångkultur som ett hot och hävdade att alla algerier i Frankrike måste repatrieras, och fruktade också att den amerikanska kulturen skulle innebära kärnfamiljens upplösning.

När USA välvilligt erbjöd alla som ville att krypa in under USA:s kärnvapenparaply genom att bli medlemmar i Nato förklarade de Gaulle att det inte var mycket till paraply –eftersom det var USA som bestämde när det skulle fällas ut. Han ställde den retoriska frågan om USA verkligen skulle fälla ut paraplyet om Bonn eller Rom atombombades av ryssarna – om USA då samtidigt riskerade att se ett svampmoln växa upp över New York. Han drev amerikanska diplomater till vansinne med att till dem säga:

”Men mina herrar, egentligen har ni väl ingenting emot att Europa blir ett slagfält?”.

De Gaulle såg därför till att Frankrike skaffade egna kärnvapen.

Det som i dag betraktas fransk stroppighet och halsstarrighet, en slags nedärvd kulturell dryghet är blott ett svagt återsken av gaullismen.

Ändå räcker det för att reta omvärlden.

Kanske är det dags att Europa funderar på om det inte är dags att anamma en del av de Gaulles idéer?

(På söndag 17 juli blir det en längre helgläsningsartikel om generalens gärning och idéer. Hur ska vi se på hans statskupp under andra världskriget, hans genomdrivande av en stark presidentmakt på 1960-talet, hans förakt för partier. Och vad finns kvar av gaullism i Frankrike i dag?)

Jo, jag vet att det väl är lite tveksamt om man ska skicka dem någonstans överhuvudtaget – eller ge dem någon som helst slags makt. Men vi får ta en sak i taget.

Det är det här som man bör diskutera – socialdemokratiska kvinnors underdånighet inför utländska makter – inte vad som egentligen står i avtalet som Magda och Linde kritat på med överturken.

För visst är det något fascinerande med hur hårda de socialdemokratiska maktlystna megärorna är mot den egna befolkningen. Jo, jag vet – de är speciellt hårda mot männen, men kvinnorna har det inte så lätt heller; kanske för att de betraktas som konkurrenter om de muslimska männens gunst.

Låter det som märkligt psykologiserande? Men se på politiska fakta.

Här i Sverige ska befolkningen tuktas för att vi är onda, och vi måste piskas för att bidra till en bättre värld – vi påstås förbruka för mycket av jordens resurser, vi anses vara rasistiska och ansvariga för historiska försyndelser, och i allmänhet ogina och snåla eftersom våra dörrar inte alltid står öppna vid middagstid, medan vi står i fönstren och ropar ut till förbipasserande:

”Kom in, kom in, jag har kalops puttrande på spisen, och jag vill inget hellre efter en lång arbetsdag än att sitta ner med några som inte kan svenska och mysa mig igenom kvällen. Ni vill väl ha inlagda rödbetor till? Nähä, ingen liten snaps, säger ni. Jaha, jaha, nåja, mer till mig då. Har en känsla av att jag kommer att behöva det.”

Den svenska icke-arbetande delen av överheten har alltid haft ett förakt för resten av folket. Den överheten består av trappspringare och örontasslare som till slut kasat och hasat sig fram till möjligheten att utöva politisk makt. Den sortens varelser kan inte skapa något, de kan inte ge liv och frihet, de kan bara suga must och blod ur människor som arbetar.

Vi andra är bara en värdkropp för dem. De måste ständigt skrika åt oss att vi inget är värda, att vi måste acceptera bestraffningar i form av skatter och pålagor, och att våra liv regleras in i minsta detalj – för vi är inte förmögna att ta hand om oss själva eller veta vad som är bra för oss.

Det är därför de som nu har makten älskar den massiva invandringen, den består av personer som ofta inte har några som helst problem med att framleva sina dagar försörjda av andra – för att i utbyte avge sin röst på det parti som garanterar en sådan existens.

Jämför den stränghet Magda och hennes anhang och stödtrupper visar mot dem som arbetar ihop skatten, eller pensionärerna – de som i årtionden slitit ihop välfärden … jämför den strängheten med den välvilja och förståelse som visas dem som inte bidrar till nationens rikedom och styrka.

Historiskt sett har den icke-arbetande överhetens förakt för det egna folket alltid parats med en underdånighet mot utländska makter, hattar och mössor kröp för britter och ryssar för att säkra den egna makten finansiellt och militärt – ungefär som landets politikerskikt gör i dag för EU, Nato och den muslimska världen.

I någorlunda modern tid har det funnits en period då företrädare för de olika samhällsklasserna i Sverige tillsammans värnade nationens oberoende – och byggde välståndet. Det var under 1930-, 1940- och 1950-talet. En tid då de som hade den politiska makten var förbundna med dem som valt dem, det var en tid då de satte det egna folkets intressen främst, och höll sig utanför stormakternas krig.

Men sedan valde de som hade den politiska makten i Sverige sig ett annat folk.

Det är lite sorgligt att nu se människor diskutera vad som egentligen står i avtalet Magda och Linde undertecknat med hundturken.

Vad tror ni det spelar för roll?

Landet har avväpnats i 30 år av politikerna, det egna folket har förklarats oförmöget i alla avseenden – undertecknandet är bara bekräftelsen på detta. Från höger till vänster finns bland politiker enighet om att Sverige inte är något värt om vi inte är accepterade av omvärlden.

Som världen ser ut bör inte Sverige sträva efter att vara accepterat av omvärlden.

Utan stå för sig självt.

Men … även om det går att förklara skeendet genom att studera historien, kvarstår ett mysterium – feministiska kvinnors underdånighet gentemot muslimska män.

Jag har en stark känsla av att det säger mycket mer om tillståndet i landet än vad en historisk analys gör.

Tänk på hur Magda, Linde, Margot eller Lena vredgat kan blixtra med ögonen om någon i Sverige framför ett krav.

Tror ni det blixtrades med ögonen när hundturken framförde sina krav vid förhandlingsbordet i går?

Nej, då var det nog mer frågan om sedesamt sänkta ögonlock, och då och då en förstulet förtjust, flörtig blick.

Vad är det som pågår?

Egentligen?

Försvarsminister Peter Hultqvist kommer gående i riktning mot Riksdagshuset. Han går lite långsamt, har en besviken uppsyn. Att han går långsamt beror på att han vill bli igenkänd och hejad på. Rentav kanske stoppad av någon som vill prata försvarspolitik. Den besvikna uppsynen beror på att det aldrig händer. Det i sin tur beror inte på att folk inte känner igen honom, utan just på att folk ser vem det är. Peter får syn på Magda, lyser upp, ökar stegtakten och dunsar ner bredvid henne på bänken, vilket gör att hon lättar två decimeter. Hon verkar vakna till när hon landar på bänken igen.

Magda (lite yrvaket): Åh, jaså är det du? Kan du aldrig sätta dig ner som folk? Tänk på hur många stolar du suttit sönder på regeringssammanträdena.

Peter (ivrigt): Jajajaja, jag lovar. Men lyssna nu, jag har en idé.

Magda (med den tillkämpade tålmodiga minen hos en dagisföreståndare som ska försöka få en trilskande treåring att i december själv klä på sig bävernylonoverallen): Mmmm, visst. Låt höra.

Peter: Jag har en idé om hur vi ska stärka den svenska försvarsförmågan!

Magda: Lite onödigt. Vi ska ju gå med i Nato.

Peter: Det beror på vilket humör Erdoğan är, och det ändrar sig från dag till dag. Det kan ta åratal innan vi är med i Nato.

Magda: Och vad tycker du vi ska göra?

Peter: Vi kan inte bara sitta och vänta. Vi måste kunna visa att vi kan försvara oss själva.

Magda (tittar upp i himlen med beslöjad blick, vill uppenbarligen vara någon annanstans): Och ... fram med det nu.

Peter (lyckligt leende): Molotovcocktails! Jag såg ett nyhetsinslag på Aktuellt i går där en massa civila ukrainare tillverkade brandbomber av tompavor. Man fyller bara på med bensin, sätter dit en stubin, tänder på och kastar mot ryska stridsvagnar eller vad det nu är de kommer i.

Magda: Tänk efter nu. Hur ser verkligheten ut? Man ska alltid utgå från sig själv. Där sitter jag på min balkong på Rosenbad. Det är sommaruppehåll, solen skiner, en underbar förmiddag i juli. Bredvid … på det lilla bordet står en bag-in-box.

Peter: Låter härligt!

Magda: Och så ser jag en kolonn ryska stridsvagnar komma rullande. De lömska jävlarna har gjort ett smyganfall och kommit med Finlandsfärjan.

Peter: Du! Den möjligheten har jag inte ens tänkt på. Skrämmande. (Ryser till)

Magda: Och vad tycker du jag ska göra när jag ser dem? Menar du att jag ska hälla bensin i boxen, sätta dit en stubin, och sedan ställa mig på balkongen och kasta boxen på en rysk stridsvagn som rasslar förbi nedanför? Kommer bara att säg ploff när den träffar, och så blir det inte mer.

Peter: Men det är bara innanför tullarna det är så. I Dalarna dricker vi grogg. Jag kan se framför mig hur flaskor som innehållit brännvin, gin och whisky kastas mot ryssen när han rullar in i min gamla hemstad Borlänge.

Magda: Varför skulle ryssen vilja rulla in i Borlänge? Kan du tänka dig Putins generaler sitta och planera invasion, och någon utropar: ”Borlänge måste vi erövra!”

Peter: Jadå, jodå, det kan jag. Kupolen! En knutpunkt för all handel! Klart de vill ta över den.

Magda: Men Peter. Vi har redan förlorat Borlänge. Det kontrolleras sedan länge av somalierna i Tjärna ängar. Inte kastades det några brandbomber då?

Peter: Johodå.

Magda: Jaja. Men det var väl i så fall de i Tjärna ängar som gjorde det. Du måste förstå att det är Sveriges huvudstad Putin kommer att försöka ta. Här är det boxar som gäller. Finns inget att göra molotovcocktails av.

Plötsligt rycker både Magda och Peter till. Magda väser: ”Låtsas som ingenting! Därborta kommer Anders Ygeman gående. Titta ner i backen. Han kanske inte ser oss”. Peter och Magda fäster blicken på sina respektive skor. Försöker krympa ihop lite.

Ygeman: Men hej! Här sitter ni och hänger med huvudena! Får jag slå mig ner. (Tränger sig in mellan Magda och Peter.) Varför ser ni så dystra ut?

Peter: Vi diskuterade hur vi ska stärka den svenska försvarsförmågan. Med molotovcocktails. Men Magda tror inte riktigt på min idé.

Ygeman: Klart som fan hon inte gör. Molotovcocktails? Då måste man fylla flaskorna med bensin. Det har ingen råd med i dag. Skulle vara billigare att köpa de allra senaste robotarna från USA. Men märkligt att ni pratar om sådant. Jag gick just och grubblade på hur jag som integrationsminister ska kunna bidra till försvaret av landet.

Magda (med oroligt och dröjande tonfall): Och …

Ygeman: Vi ska se alla kriminella invandrare som en tillgång!

Peter: Ehhhh…

Magda är tyst, ser smått förtvivlad ut.

Ygeman: Men fattar ni inte. Tänk bara på alla romer som stjäl metall. De tar kopparledningar, de snor statyer i parker och smälter ner. Vi organiserar dem … de får betalt för att sno larvfötterna på de ryska stridsvagnarna. Putins pansar kommer ingen vart!

Peter: Genialiskt! Uppe i Dalarna har vi ligor med dieseltjuvar som härjar. Jag vet inte varifrån de kommer, men de pratar inte dalmål i alla fall, och så är de väldigt svartskäggiga. Samma sak med dem. Vi ger dem betalt för att slanga diesel från ryska fordon. Och tänk er om de får gå loss i ett ryskt dieselupplag!

Ygeman: Och tänk på ligorna med litauer som stjäl båtmotorer. Ryska flottan lägger till i Visbys hamn. Men får ligga kvar för ankar där. Kommer inte längre. Motorerna borta. Fastlandet räddat.

Peter: Fantastiskt Ygeman! Du tänker verkligen utanför boxen.

Magda: (Reser sig upp. Har något jagat i blicken.) Boxen. Där sa du något. Jag tror jag måste gå hem. Men sitt kvar och planera ni.

Peter och Ygeman sitter kvar. De som passerar hör dem upplivat diskutera vad som verkar vara frågan om hur man ska använda tunisiska ficktjuvar i kampen mot en rysk invasionsstyrka.

Jag firar nationaldagen med att i trädgården beundra buskpionen som nu slagit ut. Det tog tio år. Alla som frågats till råds under dessa år har förklarat att vi planterat den på helt fel ställe i trädgården. Men av någon för oss själva outgrundlig anledning planterade vi inte om den.

Och nu blommar den.

Det kan tyckas vara ett lite vanvördigt sätt att högtidlighålla nationaldagen, men det känns ändå rätt. Den som besökte Sverige för 150 år sedan skulle ha sagt något om att det där landet skulle det aldrig bli något av. Ett kargt utkantsland befolkat av slitna människor.

Lika hopplöst projekt som vår buskpion.

Men Sverige blev ett av världens rikaste länder, det blommade, liksom vår pion.

Så det känns rimligt att stå där i trädgården och beundra den.

Och hur skulle jag kunna överge min trädgård för ett nationaldagsfirande? Det förekommer ju inget sådant.

På nationaldagen visar man upp att man kan försvara sitt oberoende. Man visar sin militära förmåga. Men inte dånar Gripen över huvudstaden 6 juni. Inte rullar kolonner med bepansrade fordon genom svenska städer, inga regementen paraderar, inga svenska örlogsfartyg skjuter salut.

Den som liksom jag anser att det alltid borde vara – och borde ha varit – ett självklart inslag i firandet av den svenska nationaldagen kan räkna med att få verbalt prygel på svenska ledarsidor, och hängas ut som en person med en militaristiskt betingad mental defekt.

Statsminister Magdalena Andersson skulle värjt sig mot varje sådan tanke om hon fått frågan: ”Har inte krigsmakten en självklar roll på nationaldagen. Var är paraderna? Var är styrkedemonstrationen?”

Hon skulle sagt att Sverige för en fredlig och feministisk utrikespolitik.

Men titta svenska media de senaste dagarna, de hänförda reportagen, fotona och bilderna från när den amerikanska flottans USS Kearsarge anlöper Stockholm. Dessutom dagarna innan den svenska nationaldagen.

Plötsligt är ett stort fartyg bestyckat med robotsystem, kanoner, och luftvärn något vackert. Underskönt rentav eftersom det också medför helikoptrar och attackflyg.

Sminkar sig för matroser

Sociala media har översvämmats av bilder på fartyget när det passerar in till Stockholm, de flesta har uttryckt sin tacksamhet och glädje.

Samma lycka över att se en svensk kryssare är mycket, mycket svår att tänka sig. Inte minst därför att Sverige i dag nöjer sig med korvetter.

Och Magdalena Andersson och Annie Lööfs beteende får mig att tänka på Lasse Dahlquists gamla schlager:

”Ada har legat med papiljotter i natt

Och satt extra rött på kinden

Hon vart och hämtat sin lilla ljusblåa hatt

Ur en påse uppå vinden

Beda har köpt sig en känning på Grand Bazar

Ryggen är nästan bar

Prislappen sitter kvar

Bägge har tisslat och tasslat mest hela dan

Ja vad är det som viskas på stan Jo

Engelska flottan har siktats vid Vinga

Oh boy oh boy oh boy

Tusen små sailors som vi ska betvinga

Tänk att få segla med engelsk konvoj

Oh boy oh boy oh boy”.

Engelska flottan då, Nato i dag.

Men det gäller inte bara Magda och Annie – alla de politiker som kastrerat den svenska krigsmakten – vare sig de är kvinnor eller män – beter sig som Ada och Beda.

Men finns det då inte annat som skulle kunna locka mig på nationaldagsfirandet? Jag har studerat annonserna, men kommit fram till att mitt intresse för peruansk eller afghansk folkdans är ganska begränsat. Vill man hantera sitt svårmod genom att tröstäta får det bli syriska vegetariska grytor eller falafel.

Det verkar vara en regel att kulturinslagen till största delen ska vara från tredje världen. I grannkommunen Sundbyberg satsar man dock också på ett amerikanskt inslag; cheerleaders som framträder och krumbuktar sig.

Inte hållbar legering

Invändningarna mot min motvilja brukar vara att det är klart att nationaldagen ska spegla det nya Sverige som växer fram; Sverige som en smältdegel för olika kulturer.

Det där smältdegelargumentet har jag alltid funnit märkligt.

USA brukar betecknas som den stora smältdegeln, ”the big melting pot”.

Gick ju inte så bra där.

Går ju inte så bra här heller.

Att ”smältdegel” används som metafor när det gäller samhällen och mångkultur beror på att det inte är några gjuteriarbetare som deltar i den debatten.

De skulle då kunna berätta att när man smälter, gjuter och legerar måste man vara mycket noga med vilka metaller och ämnen som man tillför i smältdegeln.

Och det räcker inte med att det är rätt metaller och ämnen, man måste vara mycket noga med proportionerna. Det är ju inte så att man vandrar runt på verkstan och plockar ihop vad man hittar, för att sedan dumpa det i smältdegeln, typ: ”Men se där, det där verkar vara en fin klump järnmalm, och se där Kalles odiskade matlåda, den tar vi också, och de där beslagen på pallkragen plockar vi med, äh, fan, ta hela pallen, lite trä gör ingen skada.”

Och sedan eldar man på av helvete och hoppas man ska få till en bra legering när allt smält och sedan stelnat.

Om man inte kan ta döda ting lite hur-som-helst och smälta ihop till något användbart, är det mycket litet som talar för att man på samma slumpmässiga sätt ska kunna smälta ihop ett stort antal väsensfrämmande kulturer till något användbart.

Min kommentar till nationaldagen kan verka uppgiven.

Men se, det är den inte alls.

Jag tror landet är fyllt av människor som liksom jag undviker dagen då man förväntas äta falafel och titta på cheerleaders och tala om hur skönt det är att vi inte behöver försvara oss själva för nu har vi Nato.

Vi som håller oss hemma arbetar i trädgården i stället eller umgås med familj och vänner, pratar om viktiga saker. Eller läser och begrundar.

Ett under rådande förhållanden fullt rimligt sätt att fira nationaldagen, en slags stillsam hyllning till det där utkantsfolket i det karga landet, som byggde upp ett välfärdssamhälle som ingen trodde var möjligt. Människor som skötte sitt och tog hand om sig själva och som samarbetade när så behövdes med andra som var funtade på samma sätt.

Och även om välfärdssamhället håller på att försvinna finns själva förutsättningen kvar, det finns tillräckligt många arbetande människor i alla de samhällsklasser som en gång möjliggjorde det svenska välståndet.

Jo, jag vet. Man ser inte så mycket av dem just nu. Men var lugn.

De är som den där buskpionen.

Samtidigt som regeringen förklarar att vi måste gå in i Nato för att bevara säkerheten i Europa, sitter de i Turkiet och förhandlar med en man som hotar samma säkerhet. President Recep Tayyip Erdoğan har den senaste tiden inte bara vägrat släppa in Sverige i Nato, han har också blivit allt mer aggressiv mot grannlandet Grekland.

Efter andra världskriget övertog Grekland ögruppen Dodekaneserna från Italien. Ögruppen består av 160 öar, och har tolv huvudöar, däribland de kända turistmålen Rhodos, Kos, och Patmos.

Förra sommaren inledde Turkiet en kampanj av det slag länder brukar göra när de förbereder en militär attack på ett annat land. Eller snarare intensifierades de hotfulla utfall mot Grekland som Turkiet länge ägnat sig åt.

I ett brev 13 juli 2021 till FN:s säkerhetsråd skrev Turkiets FN-ambassadör Feridun Sinirlioğlu att Greklands militära aktiviteter på de grekiska öarna ”utgjorde ett allvarligt hot mot Turkiets säkerhet”.

I ytterligare en skrivelse 30 september 2021 hävdade Turkiet att Greklands militära aktiviteter gör att landet inte längre kan hävda de rättigheter som tidigare internationella avtal ger Grekland när det gäller öarna.

Alltså: Turkiets syn på saken är att Grekland förlorat rätten till öar som vi i Europa med självklarhet sedan länge ser som grekiska. Turkiet känner sig nämligen hotat.

Men Turkiet ligger på 13:e plats i världen när det gäller storlek och slagstyrka, Grekland på 27:e.

Turkiet har 425 000 man i vapen. Grekland 100 000.

Turkiet har i sina brev framfört idéen om att de internationella fördrag och avtal som finns inte ger Grekland någon rätt överhuvudtaget att stärka försvaret av öarna. Vilka hot som än uppenbarar sig i regionen får inte Grekland flytta militära enheter till öarna – då förlorar de rätten till dessa öar, anser Turkiet.

Turkiet fortsätter samtidigt helt ogenerat den militära uppbyggnad som behövs för att erövra öarna.

I januari i år publicerade den turkiska sjökrigsskolan en video på Twitter där man visade hur de som utbildas ska kunna simma från det turkiska fastlandet till den grekiska ön Kastellorizo (som ligger närmast Turkiet).

https://twitter.com/tcsavunma/status/1477266271859355650

Den som kontrollerar öarna får inte bara en militärt stark ställning i Medelhavet – här finns också stora naturgastillgångar. Sedan länge finns motsättningar mellan Grekland och Turkiet om hur de ekonomiska zonernas gränser ska dras i denna del av Medelhavet. Den som kontrollerar öarna får givetvis en större ekonomisk zon, där man kan borra efter både naturgas och olja.

Finns det då någon verklig fara för en grekisk attack? Kan vi vänta oss att omvärlden sluter upp bakom Grekland om Erdogan ger anfallsorder?

Ett rimligt antagande är att Erdogan tittar på Turkiets historia och kommer fram till att det är ganska riskfritt att ge anfallsordern. Turkiet brukar få göra som de vill.

I augusti 1974 landstiger en turkisk invasionsstyrka på Cypern. En tredjedel av ön ockuperas, och 150 000 greker fördrivs därifrån. De har tidigare utgjort 80 procent av befolkningen i området. Denna norra del av ön befinner sig fortfarande under turkiskt styre, trots att EU, FN och det så kallade ”världssamfundet” anser att ockupationen är olaglig.

Vad bryr sig väl Turkiet om det?

Medan västvärlden nu är fullt upptagen med kriget i Ukraina har Erdogan ökat trycket på Grekland. 26 till 28 april i år kränkte turkiskt flyg flera gånger grekiskt luftrum.

Då ska man komma ihåg att EU i ett uttalande 16 oktober 2020 fördömde Turkiets handlande i östra Medelhavet. Angela Merkel förklarade:

“Turkiets beteende, som är provokativt, ökar åter spänningarna, istället för att minska dem.”

Men – sedan dess har provokationerna fortsatt och tilltagit. Under hösten och vintern 2021 skeppades flyktingar från Turkiet till Grekland för att öka belastningen på Grekland, och skapa oro och kaos.

Den 10 februari i år förklarade den turkiske utrikesministern Mevlüt Çavuşoğlu i ett tal att om inte Grekland upphörde med de ”militära aktiviteterna” på öarna skulle Turkiet ”utfärda en slutlig varning”.

11 april inledde den turkiska flottan en stor marinmanöver där 122 örlogsfartyg ingick, området för manövern var Egeiska havet, Svarta havet och Medelhavet. I övningen ingick att erövra öar.

Samtidigt presenterade den turkiska vapentillverkaren Roketsan en ny kryssningsrobot. Det väckte viss uppmärksamhet att den presenterades och marknadesfördes med en video där det såg ut som om den avlossades mot en grekisk ö.

Och alltmedan Turkiet mer och mer öppet hotar Greklands öar, förhandlar Sveriges regering med Erdogan om att denne ska släppa in Sverige i Nato. Men Erdogan känner sig ju hotad av att Sverige tillåter PKK:s sympatisörer att ha en åsikt när de vistas i Sverige.

Vad säger då Nato om konflikten mellan Turkiet och Grekland, två länder som båda är Natomedlemmar?

Natos ståndpunkt är att man inte lägger sig i, man anser att det asiatiska, öppet aggressiva Turkiet, som har världens 13:e största krigsmakt ska komma överens med det fredliga, europeiska Grekland som har världens 27:e största krigsmakt. Det är lite oklart hur den ståndpunkten kan härledas ur Natos stadgar.

Ölet, som döpts till Otan, är inte bara Nato baklänges utan också en ordlek; ”jag tar en öl” heter ”Otan olutta” på finska. Bryggeriet hade under en tid funderat på att rulla ut en Nato-märkt öl, och när ansökan lämnats in var det dags. ”Vi skulle inte ha gjort det om vi inte trodde att det var bra för Finland och Finlands säkerhet”, förklarade Vänttinen, och konstaterade att det är lätt för små bryggerier att fatta snabba beslut.

Det är många som kommit till bryggeriet, som har sin verksamhet i ett gammalt lokstall, för att köpa några burkar. Ölet säljs också i butiker runtom i Finland, men exporten får vänta. ”Vi har beställningar på tiotusentals burkar”, avslutar Vänttinen.

Ölet, en lager med stabila 5,3 procent, har ”en smak av säkerhet, med en antydan av frihet”. Ölburkens blå etikett har en tecknad figur som bär en rustning av metall, prydd med Nato-flaggans kompassymbol.

Erdoğan, som har lett Turkiet i två decennier, står inför ett tufft omval nästa år. Frågan om syriska flyktingar på turkisk mark är något han skulle kunna dra nytta av, då aversionen mot flyktingar är hög.

Turkiska tjänstemän har hävdat att 500 000 flyktingar frivilligt återvänt till Syrien de senaste åren. Flyktingförespråkare säger att den verkliga siffran är nära 80 000, och hävdar att många inte har återvänt av egen fri vilja.

Planerna för den nya operationen tog form de senaste veckorna mot en skiftande geopolitisk bakgrund i Europa. Sveriges och Finlands begäran om att gå med i Nato har gett Turkiet chansen att sätta press på omvärlden för att få igenom sin politik.

Turkiet har i dag överlämnat en kravlista till Sveriges regering. Den innehåller fem krav som ska uppfyllas innan Turkiet säger ja till ett svenskt medlemskap i Nato.

Det korrekta svaret från den svenska regeringens sida vore förstås ett gapskratt.

Men eftersom turkar saknar humor (hur många turkiska vitsar känner du till?) – och därför inte skulle förstå reaktionen, finner vi på Morgonposten det lämpligare att ändå försöka inleda en diplomatisk dialog med president Recep Tayyip Erdoğan.

Det korrekta förfarandet är då förstås att skicka en kravlista till Turkiets regering och kräva att den uppfylls innan vi själva tar en titt på turkarnas önskelista.

Våra krav på Turkiet bör därför bli:

1. Turkiet inför utreseförbud för alla Erdoğanvänliga turkar som säger sig vilja resa till Sverige.

Bakgrund: De kan inte beredas arbete här. Marknaden för nya frisörsalonger, pizzerior och kebabhak är obefintlig, vilket skulle innebära att dessa turkar sällade sig till den redan stora gruppen Erdoğanvänliga bidragstagare, som ägnar all sin tid åt att trakassera byggnadsnämnder runtom i landet för att få bygga moskéer.

2. Turkiet kallar hem alla kriminella personer med turkiska rötter som redan finns i Sverige. Hit räknas bland annat:

• Ali Khan-klanen i Göteborg. Den förekommer bland annat i 200 brottsutredningar som rör mord, narkotikahandel, beskyddarverksamhet och bidragsbedrägerier.
• Fakhro-klanen i Malmö. Inblandade i omfattande bedrägerier riktade mot svenska kommuner samt flera fall av mord, misshandel och utpressning.

3. Turkiet beordrar upplösning av partiet Nyans i Sverige (fullt möjligt eftersom det styrs från Ankara), och ordnar omgående så att medlemmarna kan återvända hem. Detta krav ligger också i linje med den svenska regeringens färska förslag om att vargstammen i Sverige kraftigt ska decimeras. De ledande personer i Nyans tillhör ju ofta den turkiska terrorgruppen Grå vargarna. Turkiet förklarar sig också berett att ta emot de sinnesförvirrade personer av svenskt ursprung som tagit plats i Nyans partistyrelse.

4. Turkiet erkänner folkmordet på mer än en miljon armenier 1915–1917, liksom hundratusentals assyrier, syrianer, kaldéer och greker. Erdoğan lovar att kompensera anhöriga till dem som då mördades med hjälp av sin och familjens personliga förmögenhet, som är avsevärd. Som vi säger i Sverige: ”Orätt fånget, lätt förgånget”. Erdoğan var ju erkänt luspank när han gav sig in i politiken, och hans rikedomar kan knappast berott på att han sparat och gnott på sin presidentlön. Vi vill också påpeka att skadestånden ska utbetalas i annan valuta än den turkiska liran, som förlorat det mesta av sitt värde på grund av Erdoğans ekonomiska politik – och numera väl har ungefär samma växelkurs mot dollarn som ett omslagspapper på Myrornas julbasar.

5. Erdoğan deklarerar att Istanbul återfår sitt gamla – och korrekta namn – Konstantinopel. Hagia Sofia blir åter en ortodox kyrka. Erdoğan ska dessutom överlåta sitt presidentpalats (som har 1150 rum) som kontor för organisationer som verkar för återvandring av kristna grupper som fördrivits från det som orättmätigt i dag är turkiskt territorium.

Serbiens president Aleksandar Vučić deltog nyligen i en militäruppvisning där det kinesiska missilsystemet FK-3 visades upp. Missilbesättningar ska redan ha utbildats i Kina.

Leveransen av missilsystemet fick flera västländer, inklusive Tyskland, att varna Belgrad att de förväntade sig att Balkanlandet skulle anpassa sin utrikespolitik till EU om det ville bli medlem. Redan 2020 varnade USA Serbien om att de måste anpassa sin militära utrustning till västerländska standarder om de ville gå med i några västerländska allianser.

”De kinesiska missilerna är inte avsedda som ett hot mot någon”, förklarade president Vučić på en presskonferens i dag.

I dessa dagar talas det mest om Ukraina. Och när jag i går hoppade in på mitt stamställe Harbor Bar för en pilsner var diskussionen lika högljudd som kristallklar. Synen på Ryssland, eller i alla fall Putin, var glasklar: han är en massmördare, krigsförbrytare och skitstövel, i valfri ordning.

Att ge stöd och vapen till Ukraina är därför sett som en självklarhet. Och alla närvarande tillhörde de 76 procent som enligt en mätning är beredda att ge flyende ukrainare uppehållstillstånd i USA. Men, inte en enda stödde idén att skicka soldater. Vilket är en gigantisk förändring mot för tjugo år sedan.

Efter 11 september 2001 accepterade amerikaner i gemen att skicka militär världen runt ”to kick ass” varhelst detta ansågs nödtvunget. Fast detta var en anomali. Historiskt skyr nämligen amerikaner att dras in i andras krig. De vill leva sina liv i fred, bokstavligen.

Men, skjuter här svensk vän av ordning in, USA ju är överallt och krigar. Och ett drygt halvsekel efter andra världskriget stämde detta. Men, det är viktigt att skilja på land och folk. Och att denna tid numera är över.

Efter 1945 förstod amerikanerna att USA är den enda demokratin stor, rik och mäktig nog att stå emot Sovjetunionen. De stöttade därför det första ”riktiga” krig, i Korea, som detta förde med sig. De flesta av de småkrig, statskupper och annat som USA därefter startade och drogs in i iscensattes dock av politiker i Washington, ofta med goda intentioner men ofta med olycksaliga följder.

Exempelvis ledde amerikanskt stöd till Shahen av Iran att folket där i slutändan, 1979, stödde en islamisk revolution. Vilket i sin tur gjorde landet till det terrorismens Mordor det numera är.

Som goda patrioter teg och led amerikanerna genom dylika tillbud. Bara när det efter åratal av blodspillan i Vietnam blev uppenbart att det kriget hade mer att göra med president Lyndon B. Johnsons Messiaskomplex och penislängd än att stoppa kommunister slog folk bakut.

Efter kalla kriget var det många som ville att USA drog sig tillbaka och lät världen sköta sina egna problem. Men politikerna i DC hade fått smak för att se världen som ett privat schackbräde. ”Fredsbevarande operationer” blev därför vardag under Bill Clinton. Och då dessa beskrevs som nödiga för att ge osaliga befolkningar världen runt en chans till fred och demokrati tåldes de.

Efter hösten 2001 kom sedan den korta ”kick ass”-episoden som nämndes ovan. Vilket efter terroristattackerna mot New York och Pentagon var lätt att förstå. Men, det krig som George W. Bush startade i Irak 2003 ledde till att amerikanerna, i takt med att likkistor började komma hem i tusental, definitivt tröttnade på rollen som världspolis

Barack Obama misslyckades därför med att piska upp folkligt stöd för hans krig i Libyen och Syrien. Eliten i DC vägrade dock trots detta ändra kurs och Donald Trumps löfte att döda terrorister men dra sig ur de ”ändlösa krig” som kostade amerikanska liv och pengar var en av anledningarna till hans seger 2016. Trump började också dra tillbaka trupper samtidigt som han istället genomförde kliniska operationer, som flygbombningen av Irans terrorgeneral Qasem Soleimani.

Joe Biden försökte förra året fullfölja det tillbakadragande från Afghanistan som Trump förberett. Det katastrofala genomförandet blev dock en nesa som cementerade amerikanernas aversion mot dylika krig. Inte ens bilderna från Ukraina får därför i dag folket på Harbor Bar att stödja de rop på trupp och en flygförbudszon som ändå fortfarande hörs i DC.

De ler istället snett åt ägarens skylt om att dricka mer och köra mindre, eftersom bensin på grund av Ukrainakriget nu är rekorddyr.

Allt tyder således på att den tid då amerikanska soldater och skattebetalare accepterade att kallas in för att lösa andras problem är permanent över. För förutom att väljarna uppenbart tröttnat är den amerikanska statsskulden numera så hög att landet snart inte kommer ha råd att hålla sig med en stor armé likt romarrikets, som kan sättas in var- och närhelst det bränner till.

Denna förändring bör noteras i Europa, vars pacifistiska ådra sedan första världskriget gång på gång lämnat fältet fritt för politiska råskinn som Stalin, Hitler, och Putin. Det är med andra ord dags för svenskar och andra att vakna och börja ta vara på sig själva, snarare än att fara världen runt och mästra om att vi måste vara klimatsmarta och endast använda ekologisk handkräm.

Hotar ett verkligt krig mellan Ryssland och Ukraina eller rör det sig om ett ordkrig som nu återigen brutit ut; ett förhandlingsspel där alla parter med hjälp av hot försöker förstärka sina positioner? 

G7-länderna, vars utrikesministrar i helgen samlades i Liverpool, hotar nu Ryssland med massiva sanktioner om Ukraina invaderas. Det är det senaste steget i upptrappningen av konflikten mellan Ukraina och Ryssland. Det videosamtal som hölls i förra veckan mellan USA:s president Joe Biden och Rysslands Vladimir Putin, gjorde inget för att dämpa de motsättningar som finns.

Under videosamtalet ställdes Biden inför flera krav från Putin. Denne ville ha garantier för att Nato ska sluta expandera österut. Dessutom ville han ha ett löfte om att Ukraina inte ska inträda i Nato.

Dagen efter videokonferensen utvidgade Putin sina önskemål med att han också ville ha garantier för att det inte skulle dyka upp nya vapen eller fler Nato-soldater i länder som gränsade mot Ryssland.

Bidens svar kom två dagar senare. I ett samtal med Natomedlemmar lovade han att de länder som ligger längst österut ska få ”ytterligare resurser”.

Den brittiska utrikesministern Liz Truss förklarade under G7-mötet att alla former av ekonomiska sanktioner var tänkbara och hon kunde dessutom tänka sig att strama upp det egna landets lagar mot penningtvätt för att försvåra för de ryska oligarker som sökt sig till London, och placerat en stor del av sina tillgångar där.

Under måndagen samlas EU:s utrikesministrar i Bryssel och de väntas också påbörja förberedelser för att införa sanktioner mot Ryssland. I första hand mot den ryska Wagner-gruppen som tillhandahåller legosoldater över hela världen. Förband från gruppen har deltagit i strider i Ukraina, Syrien, Libyen och Sudan.

Frankrike trycker hårt på just sanktioner mot Wagner-gruppen. Men orsaken i det fallet kan vara att Wagner-gruppen har stor närvaro i en del av vad som Frankrike betraktar som sina intresseområden i Afrika.

Ingen omedelbar risk

Även om ordkriget hårdnat är det fortfarande oklart om ett verkligt krig kan vara nära förestående.

Ukraina hävdar att Ryssland sänt stridsvagnar, prickskyttar och artilleri till frontlinjen i de regioner som sedan 2014 kontrolleras av utbrytare.

Men i videomötet mellan Biden och Putin och på G7-mötet är det de ryska trupperna innanför landets egna gränser som diskuterats som ett hot, och som betraktas som en förberedelse för en möjlig invasion av Ukraina.

Amerikanska underrättelserapporter talar om styrkor på upp till 100 000 man på den ryska sidan av gränsen.

Ingen hävdar att det finns ett omedelbart hot om invasion eller att Putin fattat beslut om en invasion. Ukraina och USA:s underrättelsetjänster har dock uttalat att det de ser som en rysk uppladdning kommer att vara klar mot slutet av januari 2022, och att en invasion då blir fullt möjlig.

Den ryska ståndpunkten är att man har rätt att förflytta trupper som man vill inom sina egna gränser och den biträdande utrikesministern Sergej Rybakov har varnat för att spänningarna riskerar att leda till en situation liknande den 1962. Då ledde Sovjetunionens utplacering av robotar på Kuba till en konfrontation mellan Sovjet och USA som fick många att frukta för ett kärnvapenkrig mellan stormakterna.

Det Ryssland oroas mest av är risken för att Ukraina ansluter sig till Nato. Då har Putin förklarat att man utgår från att utplacering av Natos offensiva vapen blir nästa steg – och därmed skulle hotet mot Ryssland öka avsevärt.

I dag är den västerländska militära närvaron i Ukraina begränsad. Storbritannien hjälper till med att bygga två flottbaser i landet och USA har skänkt två patrullbåtar från sin kustbevakning. Den ukrainska armén har dessutom utrustats med amerikanska pansarvärnsrobotar.

Oklart är dock hur långt USA är berett att gå. Om Ryssland invaderar Ukraina har president Biden talat om motåtgärder ”som ingen någonsin sett maken till”. Samtidigt har han förklarat att en militär insats inte är tänkbar.