Svenska medier tävlar sedan några veckor om att framställa delar av världen som platser där man nästan inte kan leva därför att dessa platser drabbats av en aldrig tidigare upplevd mördande hetta.

”Betongen brinner”, som Alexandra Pascalidou nyss uttryckte det i en rapport från Aten, och gav genom sin liknelse lyssnaren en känsla av att det snarare brunnit i hennes proppskåp.

Men hon är inte ensam om överdrifterna. SR:s man i Malaga rapporterade häromdagen i en rapport att spanjorerna håller sig inne på dagen och inte förrän kring klockan 23.00 visar de sig ute, och först då hör man röster från barn som leker i parker. Orsaken? Temperaturerna pendlade mellan 35 och 37 grader.

Den som vistats runt Medelhavet eller Adriatiska havet vet att förvisso tar många en siesta mitt på dagen – men stränderna är fyllda även på dagen när det är 35 grader – eller för den delen 37 grader – och barnen väntar inte tills det är nästan midnatt för att våga sig ut och leka.

All denna hysteri – och dessa fantasier – är förstås betingade av mediernas behov av att förklara för oss att vi upplever en klimatkollaps som snart blir en klimatapokalyps. Rekordhetta och påstått dödliga temperaturer sägs vara ett bevis på detta.

Det är inte på det viset att jag är motståndare till att miljöfrågor diskuteras. Tvärtom. Jag är fast förvissad om att mänskligheten i sin uppenbarligen gränslösa enfald dagligen föröder, förstör och förgör vår natur – och har gjort det sedan länge.

Men en rationell diskussion om vad man kan göra åt det omöjliggörs av den rådande hysterin; av gråtandet och skrikandet om att alla kokas vi snart till döds i vår egen svett (jo, det finns de som hävdar detta).

Aftonbladet utmärker sig i den hårda konkurrensen om vilken tidning eller teve-kanal som kan piska på paniken bäst.

Vi har granskat ett färskt exempel som tidningen lanserat hårt på sin förstasida.

I ett inslag i Aftonbladet-TV berättar massageterapeuten Daniel Svensson om hur det är just nu i Phoenix, Arizona. Daniel har bott i USA sedan 1990-talet, och senast vi kunde se honom i svensk teve var i TV4:s Hela Sverige bakar 2022, där tog han sig till final.

Han berättar hur olidligt hett det för tillfället är i Phoenix och att man inte klarar sig utan AC, och att han själv överväger att flytta från staden. Att det minst sagt är bra med AC i Arizona behöver vi inte diskutera, det är det även i södra- och centrala Europa. Men kan verkligen de nuvarande temperaturerna bevisa att något speciellt händer med klimatet i delstaten och i Phoenix, och i världen – vilket är vad AB vill få oss att tro?

Här kan du studera inslaget.

På ettan har AB försett inslaget med rubriken: "Du behöver AC – annars dör du".

Rekordtemperaturen de senaste dagarna i Phoenix har varit 47,7 grader.

Men djupdyker man i temperaturstatistiken ser man att årets värmebölja är ganska beskedlig i Phoenix.

Vi befinner oss en bit under de temperaturer som uppmättes i staden i juni 1990, alltså för 33 år sedan.

Så här såg temperaturerna ut då:

25 juni 48,2 grader

26 juni 50 grader

27 juni 50 grader

28 juni 47,7 grader

29 juni 47,7 grader

Ställ de temperaturerna mot dagens rubriker i svenska medier – för det finns fler hysteriska röster än AB:s som har dykt upp ofta senaste åren:

Svt: ”Värmebölja i Arizona: Här är bilderna från den smältande staden”. Smältande staden, nästan i klass med brinnande betong. Det inslaget kom 2017, och då ljög dessutom Svt om att 47,8 var en rekordtemperatur i staden.

SvD: ”I Phoenix i delstaten Arizona uppmättes 46 grader på lördagen. Det är den högsta temperaturen som har registrerats där sedan 1918.” Det här skrev SvD i juni förra året, och är som vi sett ovan inte sant.

En del tidningar har de senaste dagarna påpekat att värmen i Phoenix har hållit i sig rekordartade 19 dagar, så länge har det varit minst 43 grader varmt.

Förvisso sant.

Men 1974 (!) var det lika varmt i 18 dagar, och årets värmebölja ser ut att bli två eller tre dagar längre än den 1974. Kanske inte riktigt så att den skillnaden gör att man hör domedagsbasunerna som förebådar apokalypsen – men de kanske smält i värmen?

43 grader används i sammanhanget som gräns för när man ska tala om rekordvärme, och så räknar man antalet dagar.

Men vill man förfara på så sätt bör man notera att 1 september 1950 var temperaturen i Phoenix 48 grader och under sju dagar i rad låg den då över 43 grader.

I september.

11 juli 1958 var topptemperaturen 48 grader och i åtta dagar låg den över 43 grader.

4 juli 1989 var också topptemperaturen 48 grader, och tio dagar i rad var temperaturen högre än 43 grader.

21 juli 2006 var topptemperaturen 48 grader, och sex dagar i rad var temperaturen högre än 43 grader.

Och så vidare.

Vi kan också räkna fram mängder av perioder då topptemperaturen varit 47 eller 46 grader och lägsta temperaturen varit 43 grader, och rekordvärmen varat i tio dagar eller mer.

Och förresten, 28 juli 1995 var topptemperaturen hela 49 grader. Rekordvärmen varade i 17 dagar.

Höga temperaturer är normalt i Arizona.

30 mil från Phoenix ligger Lake Havasu City.

Där har de högsta uppmätta temperaturerna sedan 1967 i juni, juli och augusti varit 53, 52, och 51 grader. Staden har länge varit en populär stad att flytta till för amerikanska pensionärer som vill ha lite värme, och har varit en av de 100 städerna i USA med mest inflyttning.

Det är statistik från en plats i Arizona som är, och alltid har varit, hetare än Phoenix.

Men Aftonbladet skapar bilden av Phoenix som en plats man måste överväga att fly från på grund av att det är för varmt – och beviset för detta är en utflyttad massageterapeut från Vimmerby som tycker det är lite för hett just nu och som förundras över att Phoenix-borna dricker så lite, och ställer sig frågan: ”Är de halvödlor”.

Med sådana svaga argument försöker medierna skapa klimatpanik.

Visst ska vi diskutera miljö, natur och klimat.

Men inte på det här sättet.

Eftersom de flesta sedan dagis är indoktrinerade till att alla ska känna sig sedda och förstådda blir samtalen aldrig intressanta. Om du är en bra medarbetare bestäms numera inte så mycket av din arbetsprestation utan av hur du beter dig på fikastunden.

En del människor befinner sig i ett tillstånd av evig fikastund. Spelar ingen roll om de är ensamma när de uttrycker något i skrift, de har har kanellängden som ryggrad och lankigt kaffe i blodomloppet.

Sällan uttrycker de förstås därför någon tanke som kan ställa till problem för dem själva – de som är riktigt bra på den sortens skrivande kan dock formulera idéer som gör att den som läser får intrycket av att fikastundsmänniskan säger något självständigt, modigt och utmanande.

Det där är en svår konst, och en som behärskar den till fullo är Aftonbladets kolumnist Peter Kadhammar.

Han ser ofta till att nämna att han dricker kaffe i sina texter, som en signal till läsaren; ”nu är det fikastund” – och han gör det förstås även i dagens kolumn: ”Jag hämtar en kopp kaffe och tänker på vår svenska regering.”

Det är inga vänliga tankar Kadhammar tänker om Kristersson och hans kollegor. Han är upprörd över att regeringen verkar likgiltig inför tanken på att Sverige inte når de uppsatta klimatmålen 2030, och citerar ogillande Elisabeth Svantesson: ”Gör vi inte det så gör vi inte det”.

Den hållningen innebär enligt Kadhammar att:

”Sverige brukar skryta med att vi är världens modernaste land.

Plötsligt har vi blivit ett av de mossigaste.”

Lite märkligt med användandet av ordet ”mossigt”. Är det i sig inte lite ”mossigt”? Men nu har ju Kadhammar aldrig varit någon större, eller ens mer egensinnig, stilist. Han arbetar istället hårt med att skriva fram en känsla av trivsel – fikastundsprosa; som i kolumnens inledning:

”Eftermiddag i vardagsrummet. Mörkret faller sakta. Borde gå ner till sjön och se om isen börjar lägga sig. Sitter kvar i fåtöljen. Blygsamma 7,2 kilometer på skidor känns när det är årets första tur.

Bläddrar i senaste numret av Economist, den politiska och ekonomiska världselitens gemensamma tidskrift.”

Så där i förbigående får vi veta att Kadhammar håller sig med samma magasin som världseliten. Det är därför han är arg på regeringen. Det är dock inte på det viset att Kadhammar har läst en artikel som angriper Kristersson – Kadhammar har tittat på annonserna i Economist och därefter ilsknat till på regeringen. När det gäller annonserna noterar Kadhammar att: ”… fem har intressant nog bäring på klimat och miljö. Infosys, ett indiskt IT-företag, gör reklam för sig med gröna blad och orden: ”Ansvar är en möjlighet”. Ett annat IT-företag lovar: ”Snabbare, mindre, grönare”.

Efter att ha försjunkit i annonserna förstår Kadhammar att reklamen visar att företagen: ”förstått att klimat och miljö är de stora framtidsfrågorna”.

Mot djupsinnet i annonserna ställer Kadhammar sedan den svenska regeringen som ”… ser som en av sina främsta uppgifter att sänka reduktionsplikten för diesel och bensin och därmed dramatiskt öka Sveriges utsläpp av koldioxid”.

Inget nämns om varför diesel och bensin måste bli billigare för den vanliga människan i dessa tider. Vad betyder väl svensk vardag för Kadhammar ställt mot elitmagasinets glättiga annonsuppslag från Infosys?

Att Kadhammar inte reagerar på att just Infosys är en av annonsavsändarna är intressant – om han nu är en sådan motståndare till fossila bränslen. Infosys är inte vilket dataföretag som helst utan har ett intimt, och lönsamt samarbete med olje- och gasindustrin.

Hade Kadhammar bemödat sig om att läsa Infosys informationsmaterial om den egna verksamheten hade han fått veta en del om Infosys partners:

“two of the top five integrated oil and gas companies, three of the top four oilfield services providers, and five of the top 10 independent upstream enterprises across the oil and gas landscape”.

Utan Infosys stannar olje- och gasindustrin, och man skryter om sin: “deep experience working with oil and gas clients… to help improve operational efficiency, reduce costs and protect revenues and margins”.

Infosys mål i det sammanhanget är att: “boost their growth journeys ahead”.

Infosys har också en ansenlig ägarandel i olika oljebolag, till exempel i Shell – och man lanserade nyligen ett strategiskt partnerskap med oljejätten med syfte att använda AI för att ”effektivisera driften” och ”öka profiten” vid oljeutvinning.

Alltså: Kadhammar tittar på en annons från ett företag som är en strategiskt sett helt nödvändig partner för olje- och gasindustrin – men har ingen aning om det. Men Kadhammar förförs av orden i annonsen om vikten av att satsa grönt – och säger sedan att stora företag ute i världen är mer miljömedvetna än den svenska regeringen som ändrar regelverk för bränsle (så folk har råd att ta sig till jobbet).

Sverige är inte världens mossigaste land.

Sverige är jämförelsevis ett föredöme i världen när det gäller utsläpp – även om vi helt avskaffar allt som påminner om reduktionsavgifter.

Vårt stora föroreningsproblem är mentalt och kommer från kolumner som Kadhammars.

Han bryr sig inte om vad som är sant eller falskt, han skriver på uppdrag – och för att skapa den där känslan av fikastund där alla är överens, typ: ”Men hörni, visst är väl grönt skönt? Ta en bulle till!”

Portugal – 250 nya bränder under fredagen ​​och lördagen. Nytt värmerekord med 47° (41° i Lissabon).

Spanien – Bilbao hade 42° i söndags. En gatuarbetare som hittades död hade då en kroppstemperatur på 41,6°.

Italien – Vattentillförseln från Alperna har till stor del upphört, och regeringen har utlyst undantagstillstånd i de norra delarna av landet.

Frankrike – En djurpark tvingades evakuera sina djur på grund av skogsbränder. Temperaturen i helgen låg på upp till 42°.

Storbritannien – många tåg ställs in då en del spår börjat brinna. Temperaturen passerar för första gången någonsin 40°.

Den högsta temperaturen som uppmätts i Sverige är 38,0° (1947). 2018 hade stora delar av landet en riktigt varm sommar med som mest 34,7°. 2019: 34,8°, 2020: 34°, 2021: 34°. Hittills i år har det som varmast varit 33,3° (juni).

Det nya projektet, som leds av två universitet, kartlägger grundskolebarnens attityder till miljöfrågor, och hur miljötänket kan omsättas i praktisk handling. Projektet, som startade förra veckan, använder undersökningar, workshops, intervjuer och fokusgrupper för att utforska unga människors förståelse och upplevelser av alternativ till kött som proteinkälla. Man vill också utbilda familjer om näringsmässiga fördelar med ätbara insekter.

”För att vara helt tydlig försöker vi inte övertala barn att byta från kött till saker som ätbara insekter”, säger Christopher Bear, från universitetet i Cardiff, till Daily Mail.

Enligt den fristående organisationen Finder UK har över sju miljoner vuxna i Storbritannien en köttfri diet, och ytterligare 8,8 miljoner avser att gå över till vegetarisk eller vegansk kost 2022.

När det inte går så bra på hemmaplan gäller det för den svenska regeringen att visa att man minsann ligger i frontlinjen för att skapa en bättre värld. Unga män må avrätta varandra på förskolors lekplatser, men vi är faktiskt bäst på sopsortering och på att byta ut sugrör i plast mot sugrör av återvunnet material.

Den här veckans socialdemokratiska propagandainsats för att visa att Sverige är världsledande är följdriktigt också därför inriktad på miljö.

Någon på det socialdemokratiska kansliet har suttit och tittat i gamla böcker och upptäckt att för 50 år sedan hölls det en internationell konferens i Sverige. Och tänka sig, den handlade om miljö. Härmed uppenbarar sig fantastisk chans att visa att Sverige inte bara är bäst i världen på ett område, utan att Sverige var först ut på banan.

Därför arrangeras Stockholm +50, och så här beskriver regeringen tillställningen:

”Då är det femtio år sedan FN:s första miljökonferens ägde rum, Stockholmskonferensen 1972. Ambitionen med Stockholm+50 är att högtidlighålla 50-årsjubiléet, men också att bidra till att öka takten i omställningen mot hållbara och gröna samhällen, fler jobb och en miljö i balans för alla, där ingen lämnas utanför.”

Vad hände egentligen på konferensen för 50 år sedan?

Inledningstalade gjorde statsminister Olof Palme. Han förklarade att människans förstörande av miljön gått så långt att vår ras existens var hotad – eftersom jorden mycket, mycket snart kunde gå under.

Det här lyfts fram i marknadsföringen av årets konferens. Arrangörerna verkar inte ha funderat på att konferensen hålls 50 år efter det att Olof Palme hotade med nära förestående miljö-apokalyps.

Sverige står dock inte för ensamt värdskap, det delas med Kenya, och Strandhäll leder förhandlingarna tillsammans med Kenyas miljöminister Keriako Tobiko. En man som kommenderar ut polis för att fördriva 10 000-tals människor från deras hem, en man som låter polisen misshandla kvinnor och skövla och bränna hem, åkrar och kyrkor på grund av att han säger sig älska naturen och vill ha plats att plantera träd. (Morgonposten har behandlat hans karriär här.)

I marknadsföringen av konferensen skryts det med vilka viktiga gäster som kommer, ständigt lyfts det fram att FN:s generalsekreterare António Guterres, och USA:s John Kerry ska närvara.

Kerry är president Bidens särskilda sändebud i klimat- och miljöfrågor.

Man kan tycka att Strandhäll kanske inte skulle vilja lyfta fram Kerrys närvaro, utan mer behandla honom som en äldre, redigt förvirrad farfarsbror som dyker upp på släktmiddagen, och som envisas med att vilja hålla tal. Typ: ”Jaja, fint att du vill hålla tal John, men du kan väl sitta därborta och bara lyssna så får vi se”.

John Kerrys uttalanden om miljöfrågor kan nämligen synas just vara något förvirrade.

USA:s intressen främst

24 februari i år – samma dag som ryska förband går in i Ukraina, förklarar John Kerry för BBC att han är bekymrad. Kriget riskerar nämligen att förflytta stormakternas fokus från klimatet till det krig som just inletts. Kriget i sig riskerar dessutom att öka utsläppen.

Kerry uttrycker i intervjun en förhoppning:

”Jag hoppas att president Putin kommer att hjälpa oss att hålla oss på spåret när det gäller vad vi måste göra för klimatet.”

Andra bekymrar sig för det mänskliga lidande som följer av ett krig – Kerry bekymrar sig för krigets ekologiska fotavtryck.

Men ser man på ett tidigare uttalande av John Kerry är han kanske inte så förvirrad som man kan förledas att tro.

27 januari 2021 har Bidens regering nyss presenterat sina utgångspunkter för klimatpolitik. John Kerry besvarar frågor på en presskonferens. Han får frågan om USA kommer att göra politiska eftergifter till Kina för att förmå Xi Jinping att slå in på en mer miljövänlig politik.

Kerrys svar är mycket tydligt, han förklarar att USA har konflikter med Kina, till exempel när det gäller situationen i Sydkinesiska sjön, men att USA:s intressen:

”[…] aldrig kommer att bytas mot något som har att göra med klimatet. Det kommer inte att hända.”

Alltså, USA:s, Bidens och Kerrys politiska linje är tydlig: alla andra länder i världen, inklusive Ryssland ska underordna sina intressen uppgiften att rädda klimatet. USA däremot ska sätta sina egna politiska och ekonomiska intressen främst.

Kina och USA står för nästan hälften av världens koldioxidutsläpp. Om nu Biden och Kerry anser det viktigt att minska dessa utsläpp vore det väl självklart att de ska försöka påverka Kina. Men inte.

USA:s intressen är viktigast, däremot använder USA den gröna politiken för att få andra länder att underordna sina egna intressen och låta sin utveckling styras av klimatomställningen.

Det är därför John Kerry dyker upp i veckan i Stockholm.

Det är därför Annika Strandhäll talar om att Sverige måste gå i spetsen i världen för att bli fossilfritt – även om vi bara står för 0,2 procent av utsläppen i världen.

Det är ett led i underordningen.

”Det är därför det var så tyst under 70- och 80-talet. Sedan mitten av 90-talet är Atlanten ganska galen”, säger Jim Kossin på The Climate Service som integrerar klimatrisker i globalt beslutsfattande, enligt amerikanska radiokanalen PBS.

En studie som gjorts av ett amerikanskt vetenskapligt organ, underställt USA:s handelsdepartement, visar på att aerosolerna i USA och Europa har minskat med hälften sedan dess. Men i takt med att luften blir renare skjuts också jetströmmarna längre norrut, vilket ökar möjligheten för atlantiska orkaner att bildas, vilket har ökat med 33 procent. Det motsatta händer i Stilla havet, med mer föroreningar och färre tyfoner.

Allt fler orkaner i Atlanten är ett växande problem, samtidigt dör sju miljoner människor varje år av luftföroreningar.

Nu kan de anställda använda ”tillämpad mindfulness” när de presenteras med råa fakta om klimatets nödsituation. Sedan kan de utforska hur de personligen förhåller sig till problem som kan verka överväldigande.

Kurserna har inspirerats av bland annat buddhismen. Där ingår till exempel skogsvandringar nära Bryssel och meditation. Man får också lära sig känna empati för träd och djur för att öka ”miljömedkänslan”. Vissa chefer har dock visat sig vara otåliga när de blivit ombedda att meditera, istället för att göra praktisk nytta.

Armenierna håller Noak för en lokal legend. Arken stötte på grund på berget Ararat, och så är det med det. På sina guld- och silvermynt låter armenierna avbilda arken med duvan med olivkvisten i näbben i förgrunden och Ararat i bakgrunden. Ararat kan ju officiellt tillhöra Turkiet på en karta men i varje armeniers hjärta och själ är Ararat ett berg i Armenien. Jag är böjd att hålla med armenierna. I det första riket som tog kristendomen till nationell religion är berättelsen om Noak viktig.

Men kan hela historien om Noak ha sitt ursprung från en helt annan plats?

Utspelade sig detta arkbygge på den plats där den bibliska figuren Enok profeterade, och förklarade varför Gud var tvungen att låta världen översvämmas? Enok var Noaks farfars far, och Enoks skrifter har alltid varit en del av vad vi kan kalla den afrikanska bibeln.

Enoks bok var länge ansedd som en myt i den kristna världen utanför Afrika och de flesta trodde att det hela var en gammal legend utan reell förankring. Trots detta har Enoks bok alltid varit en del av den etiopiska ortodoxa kyrkans bibel. Ingen hade bara intresset att fråga dem. Kanske för att de inte kunde språket så utgick de från att den etiopiska bibeln var densamma som de motsvarande i väst.

Den etiopiska ortodoxa kyrkans skrifter är skrivna i ge'ez, ett språk som är föregångaren till dagens amhariska och som i dag endast används i kyrkans värld. Språket lärs ut till de som studerar till präster i Etiopien. I det andra riket som tog kristendomen till nationell religion är Noak viktig. Så varför skulle inte Noak, i rakt nedstigande led från Enok, ha byggt sin ark där dagens alarmister tror att världen skall översvämmas igen?

Rift Valley är platsen där evolutionen valde att skapa människan i Afrika. Här har människor och djur utvecklats och stridigt sins emellan för att överleva under extrema förhållanden. Klimatet är allt annat än förlåtande. Här översvämmas sjöarna ibland till den grad att hundratusentals människor blir hemlösa och måste förflytta sig till andra områden. Men är det en naturkatastrof?

Nej.

Det är naturens cirkel av liv. När klimatalarmister försöker att göra detta till en modern företeelse som drabbar såväl djurlivet som människan så utgår de felaktigt från att världen är konstant. De säger att det är viktigt att djurlivet alltid är detsamma som det är igår. Djuren förflyttar sig och har inget som helst intresse att stanna på en plats om förhållandena på platsen ändras till deras nackdel.

Men är det inte en katastrof för människorna då? Jo, på väldigt kort sikt. Men vad har människor själva för ansvar för sina beslut? Det finns de som väljer att bosätta sig i områden i Kalifornien som brinner varje år och som har gjort så sedan innan klimatalarmism blev chic. Det finns ännu en sort som väljer att bosätta sig i San Francisco trots att det kan bli deras död nästa dag. Det finns till och med de som bygger sina hus på lerbäddar som kan ge vika när som helst i Sverige. Så finns det sådana som jag som bosätter sig trettio meter från Viktoriasjön av ren fåfänga.

När sjöarna i och omkring Rift Valley började fyllas av de ovanligt, men inte nya, stora regnmängderna 2020 så ökade vattenmassorna i volym och människor fick flytta.

Hellen skrek i telefonen att jag måste ta henne ifrån Kenya omedelbart när vattnet täckte hela golvytan i vår lägenhet. Med vattnet kom flodhästarna men också grodorna och de lockade fram de obehagligt giftiga ormarna. Det var en av dessa ormar som fick Hellens tålamod att tryta och nu har vi så att säga tagit höjd för problemet.

Turkanasjön är inte större nu än i början av förra seklet eller på 1970-talet så alarmisternas rop är tomma på innehåll. Även om den är fyra gånger sin storlek för tre år sedan så är den inte på något sätt större än vad den varit flera gånger tidigare. Tankefelet som klimatalarmisterna ständigt gör är att nu, just nu, är ett normalläge och alla avvikelser är en katastrof. Det tyder på en begränsad förmåga till förståelse för sammanhang. Så vad betyder det när översvämningarna här i Kenya når media i väst? Ja, inte är det en omsorg om människorna här för då skulle man också skriva om det oroliga läget inför det kommande valet. Hur det dödliga våldet ökar i efterdyningarna av den förstörda ekonomin efter de oansvariga nedstängningarna och restriktionerna i spåren av covid-19-politiken. De skulle kanske skriva om hur etnicitet avgör valets utgång och om hur de nya etniska koalitionerna avgör hur blodigt det kommer att bli efter valet. De skulle inte låta klimatalarmister vika ut sig om hur människors kortsiktiga val påverkas av naturens cykler som om det vore naturkatastrofer. Behovet av en ny Noak låter vänta på sig.

Klimatångest är ett fenomen som dykt upp mer och mer senaste tiden.

Men vad är klimatångest? Hur känner någon som har klimatångest? Skiljer den sig från gammal hederlig vanlig ångest? Och vad menar de inblandade med klimat?

2010 beskrivs klimatångest som ett nytt fenomen inom psykiatrin. Men först de senaste åren har ordet blivit mer allmänt använt.

Oliwer Schultz är biologistudent och deltar i en behandlingsstudie kallad Climatecope som leds av psykologiprofessor Gerhard Andersson på Linköpings universitet.

Hur upplever du klimatångest?

Oliwer förklarar att behandlarna i Climatecope undviker ordet ”klimatångest”. De vill istället beskriva vad de behandlar som ”psykisk ohälsa kopplat till klimatförändringar”.

För mig är det något som finns i vardagen ganska mycket och ganska ofta. Den är inte överväldigande alltid men den finns alltid där och trycker.

Varför tror du att det är så?

Jag studerar mycket kring klimatförändringar, specifikt biologisk mångfald. Som ofta handlar om hur många arter som dör ut med hög frekvens. Nästan varje kurs slutar med att ”vi är körda” eller ”människan borde sluta existera” eller sådana saker.

Vad säger du? Säger de att människan borde sluta existera?

Det var dramatiskt formulerat.

Han nyanserar sitt uttalande och säger att nästan alltid när han studerar olika kurser i biologi kommer de in på hur människan påverkar och förstör för andra varelser eller klimatet med sina aktiviteter.

Men Oliwer uppger att han inte får hjärtklappning eller svettningar, som annars är vanliga symtom vid kraftfull ångest. Istället får han väldigt svårt att ta beslut när han ska handla kaffe då han tänker på hur omöjligt det är att veta vilken produkt som är hållbar, om det ens finns någon.

Det låter som det finns väldigt många minor att försöka undvika?

Ja, jag kan fastna där och googla kring kaffesorter för att samtidigt försöka undvika att kaffet förstör miljön, inte har hanterats av någon under dåliga förhållanden och inte blir så dyrt att jag inte har råd. Och så blir jag frustrerad över att det ens finns möjlighet att göra dåliga val.

Oliwer berättar också att vissa unga han pratar med inte känner att det är lönt att sätta barn till världen eftersom de oroar sig för att alla människor ska vara döda om 20 år.

Förutom den studie där Oliwer ingår finns det redan i Sverige en egen nisch av legitimerade psykologer som marknadsför sig som experter på psykisk ohälsa kopplad till klimatet. Där finns Klimatpsykologerna som erbjuder föreläsningar, workshops, organisatoriska insatser, klimatkonsultationer och sin egen bok Klimatpsykologi.

Den legitimerade psykologen Kata Nylén på Klimatpsykologerna förklarar för mig vad hon menar med klimat, och det verkar handla om det mesta:

Det är den globala uppvärmningen som leder till extremväder som leder till obalans i flera olika system som leder till att vi kommer utsättas, och redan utsätts för stora risker. Men ordet klimatet är lite problematiskt eftersom det inte bara handlar om klimatet utan det handlar om överskridande av alla våra planetära gränser. Alltså även hur haven mår, hur jorden mår och så vidare. Det är ju mycket mer än bara själva klimatet.

Vad menas med klimatångest?

Ordet klimatångest är också problematiskt. Vissa känner direkt fysisk rädsla inför framtiden. Men det är också väldigt vanligt med en massa andra känslor, som att känna sig arg, frustrerad och ledsen. Skuld och skam är också ganska vanliga känslor.

För Nylén är klimatångest ett samlingsbegrepp för obehagliga känslor som väcks när människor inser storleken av klimatkrisen.

Skillnaden mot ångest i andra sammanhang är att klimatångest då anses vara rimliga reaktioner på ett reellt hot, menar Nylén.

Klimatångesten är ingen psykiatrisk sjukdom och ska inte behandlas bort. Utan så länge klimatkrisen pågår kommer dessa känslor att finnas.

Hon förklarar att det istället handlar om att acceptera att känslorna finns och hitta sätt att agera så att det känns som att man bidrar till en mer hållbar värld. Ett sätt att göra det på är att agera i grupp.

Nylén och hennes kollegor tillsammans med Folkuniversitetet Syd startat projektet Terra-pi. Syftet är att skapa grupper som hjälper medlemmarna att hantera sin klimatångest.

Projektet har fått 7 265 299 kronor av Allmänna arvsfonden för att mellan 2021 och 2024 arbeta med unga mellan 12 och 25 år.

Terra-pi är ett arvsfondsprojekt där vi tar fram material för andra grupper och individer som vill organisera sig för att hantera sina klimatkänslor. Och bli starkare genom det.

Man organiserar också klimatkänslogrupper – målgruppen för dessa är 12–25 år.

Är det många som deltar i projektet?

Vi har hållit på ett år ungefär och vi har inte kommit igång med så många grupper än. Tre grupper är igång än så länge och vi planerar att sätta igång fler. Än så länge har vi jobbat mest med metodutveckling. Men nu ska vi sätta igång och ha de här workshopsen och känslogrupperna mer och mer.

Vad ska deltagarna göra? Vad är målet?

Vi fokuserar på kollektiva beteenden och inte på konsumentbeteenden som till exempel hur man tar hand om sina sopor eller vad man köper för mat. Utan det som är viktigt är att vi är tillsammans och jobbar mot mer systemförändring.

Vad är ett meningsfullt kollektivt agerande?

Det kan vara att organisera sig i en miljörörelse, att bli en mer aktiv medborgare. Exempelvis gå samman med grannar och skicka in medborgarförslag eller vara med och påverka i sina barns skola.

Okej, men säg att jag vill engagera mig för klimatet i en skola. Jag är okunnig om vad en skola behöver göra för att bli mer klimatsmart. Varför skulle vi komma på något bättre om vi är fler?

Jo, men vi kommer kunna påverka mer om vi är fler. För det vi behöver är att ändra lagar, ändra ekonomiska strukturer och så vidare. Vi behöver stora förändringar. Och för att de här stora besluten ska kunna tas från till exempel företagsledare och politiker så behöver de känna att de får mycket stöd från aktiva medborgare.

Men hur ska jag då tillsammans med en grupp lika okunniga som jag kunna få de här personerna att ta bättre beslut?

Det där finns det många miljörörelser som är duktiga på. Man behöver inte förstå exakt själv vad som behöver göras utan man kan komma och hjälpa till i olika miljörörelser för att driva fram beslut. Till exempel har Naturskyddsföreningen flera konkreta förslag.

Men har Naturskyddsföreningen svar på hur man ska lösa problem och ta beslut kring saker som är mer tekniska till sin natur som kanske energisystem?

WWF och Naturskyddsföreningen till exempel har experter inom massa olika områden som kan de här områdena väldigt bra.

Så om de fick bestämma i politiska frågor eller på något företag skulle de då kunna ta beslut som räddar klimatet?

Det var en väldigt bra fråga. Jo, men så är det absolut.

Har du något exempel på när någon sån här organisering lyckats?

Ja, de hindrade en fossilgashamn i Göteborg.

Alltså – vad som lanseras som ett terapiprojekt drivet av psykologer visade sig vara en värvningsorgansation för militanta miljöorganisationer.

Hotellkedjan Scandic har börjat rensa sina menyer från nötkött. Gäster som vill vara säkra på att få avnjuta en entrecôte eller en bit oxfilé till lunch får boka sina övernattningar någon annanstans.

I ett pressmeddelande från Scandic förklarar man:

”Att vi slopar nötkött i stora delar av vårt materbjudande visar att vi menar allvar med att skapa ett mer hållbart materbjudande för alla våra gäster.”

Scandic ska minska mängden nötkött kedjan serverar med 54 procent. I pressmeddelandet säger Thomas Fankl, ansvarig för mat och dryck på Scandic Hotels Sverige:

”Nötkött har en hög klimatpåverkan.”

Men de senaste forskningsrönen pekar på att nöt- och fläskkött har mindre klimat- och miljöpåverkan i Sverige än vad kyckling har (Scandic satsar hårt på att erbjuda gästerna kyckling). Attackerna på nötkött som miljöfarligt har varit långvariga – den senaste kom med EAT–Lancet-rapporten, som rekommenderade att vi minskar vårt ätande av nötkött med fyra femtedelar. 

I januari i år publicerades dock en omfattande studie som hävdar att vi i Norden bör äta mindre kyckling – och istället mer nötkött, fläsk och dricka mer mjölk. Är man bekymrad över växthusgaser är det ett rationellt val, konstaterar studien. Produktionen av en entrecôte leder till metangaser som stannar i atmosfären något tiotal år. Produktionen av ett kycklingbröst leder till koldioxid som stannar i atmosfären i tiotusentals år. 

Om vi får fler svenska köttbönder bidrar det också till att det svenska landskapet mår bättre, anser forskarna. Äter vi också mindre kyckling kan åkermark användas på bättre sätt än till odling av kycklingfoder.

Att en stor hotellkedja går in i kampanjen mot nötkött utan att ha stöd i vetenskapens senaste rön hjälper till att sprida okunniga uppfattningar om nötköttets farlighet.

Fler kommer att välja vegetariska alternativ – i tro att de gör en god insats. På Scandic driver man på i den riktningen:

”55% av varje kilo serverad mat från växtriket”, sägs det i pressmeddelandet.

Frågan är hur miljövänliga de vegetariska alternativen är? På trendiga lyxhotellet Haymarket vid Hötorget i Stockholm serverar restaurangen Gretas frukost ”med bland annat vår omtalade avokadomacka”.

Avokado kräver enorma mängder vatten vid odlingen, och orsaker därmed stora påfrestningar på miljön. Avokadons ökande popularitet i västvärlden har drivit på skogsskövling, och minskat den biologiska mångfalden. Mängden kemiska bekämpningsmedel som behövs är mycket stor. Dessutom kontrolleras en växande del av avokadoodlingarna i USA och Mexiko av knarkkarteller.

På Scandic är nötkött dåligt – men avokado bra.

Studerar man ett antal menyer från Scandic-hotell upptäcker man också att tofu förekommer ofta, ibland även tempeh.

Om man som Scandic bekymrar sig över klimatet och skogsskövling i Amazonas – kanske man bör betänka att många av skogsbränderna i Amazonas orsakats av att man vill röja plats för storskalig odling av sojabönor.

Nötköttstoppet på Scandic gäller dagtid – på kvällstid kommer man dock att fortsätta servera nötkött – då betraktas det av någon anledning som mindre skadligt för miljön.

I dag kommer 35 procent av det nötkött som fortsatt serveras från svenska gårdar. Hållbarhetschefen Magnus Ljungberg förklarar det med att:

”Just för nötkött har det varit svårare att säkra tillgång till en kvalitet och prissättning som våra gäster är villiga att betala.”

Därför väljer man alltså på Scandic att importera det mesta av nötköttet – med den miljöpåverkan det innebär både vid produktion och transporter. 

Det blir billigare. 

Ibland är tydligen inte miljön värd sitt pris.

Redan på en konferens på Chalmers 2019 kritiserade flera forskare hetsen mot nötkött – och menade att kor är bra för den svenska miljön, och att problemet är att både restauranger och hushåll tillvaratar för lite av nötköttet – man använder inte hela djuret.

Vi har gått igenom ett stort antal menyer från Scandic-hotell och bilden är entydig: det som huvudsakligen erbjuds är oxfilé, entrecôte, ryggbiff – ibland en flankstek. Och så högrevsburgare.

Menyer som innebar att fler styckdetaljer från nötkött används skulle ytterligare förbättra den positiva inverkan kor har på den svenska miljön – och svenska köttbönder, som redan är hårt pressade – skulle få en bättre ekonomi.

Scandic har länge varit måna om att framstå som en miljömedveten hotellkedja som satsar på hållbarhet. Man påtalar gärna att man i 30 år strävat efter att göra ett så litet klimatavtryck som möjligt. Det har inneburit att man mycket följsamt anpassat sig till varje grön trend. Ledningen berättar gärna att Scandics kamp mot plast inneburit att 120 000 cocktailpinnar försvunnit från det årliga kretsloppet.

Man är mindre bekymrade över hur många svenska bönder som försvunnit ur kretsloppet på grund av dramatiskt höjda priser på diesel, el och konstgödsel.

”Prissättningen” på de svenska böndernas produkter är för hög, förklarar som sagt Scandics hållbarhetschef. Insatser för klimatet ska vara billiga för Scandic och de ska vara trendiga.

De bönder som ser till att vi har en levande miljö betraktas antagligen inte som tillräckligt trendiga för att man ska betala extra för deras insatser.

(Morgonposten har sökt Scandics hållbarhetschef Magnus Ljungberg och Thomas Fankl, ansvarig för mat och dryck för kommentarer.)

Morgonposten fortsätter att granska framstående miljöpartistiska kommunalråd som visar en hög svansföring i klimatfrågan. Trots sin retorik om en pågående klimatkatastrof och uppmaningar att ställa om för klimatets skull visar det sig att många av politikerna inte lever som de lär.

Elina Brodén har suttit som Miljöpartiets kommunalråd i Borlänge sedan 2014. Hon är även ordförande i miljönämnden i kommunen. På partiets sida beskriver hon sitt engagemang så här:

"De som drabbas hårdast av klimatförändringarna är de som har det sämst. Vi måste klara klimatmålen och minska förlusten av biologisk mångfald om vi inte ska förstöra vår jord, och vi kan inte vänta".

I ett pressmeddelande från 2017 är hon tydlig i sin strävan att minska biltrafiken i staden:

"Det finns väldigt många anledningar att satsa på cykel, gång och kollektivtrafik framför bilen".

Samtidigt äger Brodéns familj en husvagn, ett släp, två äldre miljöfarliga bilar och en motorcykel.

Båda bilarna köptes bara några månader efter det att Brodén hade drivit igenom ett beslut om att avyttra alla ”fossila pensionsmedel” i Borlänge.

När Morgonposten når henne på telefon har hon inte mycket att säga:

Hur kommer det sig att din familj äger två miljövidriga bilar, en husvagn och en motorcykel samtidigt som du uppmanar andra att satsa på cykel, gång och kollektivtrafik framför bilen?

– Jag vill inte svara på den frågan. Hej då!

Skulle stoppa klimatkris, köpte gammal Volvo

Marcus Friberg, Miljöpartiets kommunalråd och gruppledare i Helsingborg, har valts in i partistyrelsen i oktober. På sitt Twitter-konto som pryds med en varning med den illavarslande texten ”Klimatet kan inte vänta” som bakgrundsbild skriver han följande i december 2020:

Fyra månader senare köper familjen Friberg en 17 år gammal Volvo – som släpper ut 203 gram koldioxid per kilometer i atmosfären. Bilen är så gammal och släpper ut så mycket avgaser, att den inte skulle tillåtas köra i Stockholms miljözon 2. Fribergs Volvo når inte ens till miljöklassen Euro 5.

I en skriftlig kommentar till Morgonposten menar kommunalrådet att detta är OK eftersom bilen står skriven på hans sambo, och tillägger:

"Jag har åkt i den - det kan jag inte förneka - men jag reser huvudsakligen på annat sätt i min vardag".

Vallöftet: Nästa gång en elbil!

Mikael Jämtsved, Miljöpartiets kommunalråd i Järfälla i Stockholms län, har återinträtt sin tjänst i september 2019. I samband med detta uttalade det blivande kommunalrådet sig så här för Miljöpartiets kommunikationsavdelning:

"Miljöpartiet har en mycket viktig roll att i opposition driva dessa frågor. Varken klimatet eller de bostadssökande kan vänta".

Bara två månader senare köper Jämtsved en bensindriven Toyota Prius, som enligt testet WLTP släpper ut 99 gram koldioxid per kilometer. Morgonposten har ringt och pratat med Jämtsved med anledning av detta:

Det är en laddhybrid som vi har köpt, ja.

Den drivs dock framförallt med fossilbränsle?

Det beror på vad man kör på – el eller bensin.

Varför har du inte köpt en renodlad elbil?

Det fanns ingen tillgänglig för det pris som vi var beredda att betala.

Hur kommer det sig att ni i Miljöpartiet uppmanar svenskarna att köpa elbilar när till och med era egna politiker med en högre inkomst än genomsnittet ratar elbil på grund av kostnaden?

Det är som sagt en laddhybrid och utsläpp beror på om man laddar den med el eller kör på bensin.

Mikael Jämtsved förklarar att bilen behövs för att hans fru ska kunna åka till jobbet – detta trots att Stockholms län har den tätaste kollektivtrafiken i landet. Till sina väljare vill han hälsa följande:

Nästa bil vi köper blir med all sannolikhet en elbil!