När 99,05 procent av rösterna är räknade ser det ut som att det blir en andra valomgång, den 28 maj. Sittande president Erdogan har 49,37 procent vilket är under de 50 som behövs för en direkt seger. Utmanaren Kemal Kilidaroglu har 44,99, Sinan Ogan har 5,21 och Muharrem Ince som dragits sig ur har fått 0,43. Det mesta talar för en andra valomgång 28 maj, mellan Erdogan och Kilicdaroglu.

En som inte kommer vara med i nästa omgång är Sinan Ogan, och den han ger sitt stöd till kan få en fördel. Ogan tillhör den azeriska miniroiteten i Turkiet och förespråkar kemalism och är stark motståndare till invandring. Erdgoan har troligen en fördel i att få Ogans stöd, enligt valanalytikern Sinan Cagaptay som intervjuades i Al Jazeera.

Till Der Spiegel säger Onan att han bara kan stödja Kilicdaroglu om han exkluderar det kurdiska partiet HDP från valsystemet. Men Kilicdaroglu är helt beroende av kurdiska väljare.

https://twitter.com/Maximilian_Popp/status/1657885313035907081

Erdogan ledde stort när rösträkningen började, men då var distrikt där han var populär räknade. Sedan minskade ledningen successivt ned under den viktiga gränsen på 50 procent.

I valet var 64,1 miljoner röstberättigade. 1,76 miljoner hade inför valdagen röstat utomlands. 4,9 miljoner är förstagångsväljare. Totalt 191 885 röstlådor fanns tillgängliga i landet.

Både Erdogan och Kilicdaroglu har hållit tal under natten och förberett sina väljare på en andra valomgång. Bland turkiska väljare i Sverige är oppositionen mest populär, med 53 procent av rösterna med 70 procent räknade. Erdogan har i skrivande stund 44,5 procent av svensk-turkarnas stöd.

Smutskastningskampanj

Några dagar innan valet drog sig Muharrem Ince sig ut ur racet.  Enligt experter så påverkar röster som ändå kommit in på hans parti, Fosterlandspartiet, de övriga partierna lika. Han skyller på en smutskastningskampanj, där manipulerade bilder och videor framställer det som att han hade en utomäktenskaplig affär.

Det har också funnits bilder på när han åkt i dyra bilar och falska dokument med påstådda donationer från Erdogans AK-parti. Han säger sig aldrig varit med om något likande, och pekar speciellt mot porrfilmer från Israel där påstås ha medverkat. Han skyller allt på Gülen-rörelsen, som han kallar en terrorgrupp. Han säger också att staten misslyckats försvara hans ära och heder mot smutskastningen.

Utrikespolitiken

Veckan innan valet anklagade Kilicdaroglu Ryssland för att ligga bakom så kallade deep fakes och annan missledande information på nätet. Han sade att om Ryssland ville behålla sina goda relationer till Turkiet efter valet måste man sluta lägga sig i valet. Svaret från Kreml var att man var helt oförstående till kritiken och att man värderar relationen till Turkiet högt.

Man har haft goda relationer genom hela kriget i Ukraina och Turkiet har ibland varit medlare i konflikten.

Trots att både Turkiet och USA är medlemmar i Nato råder inte några varmare känslor mellan länderna. President Joe Biden har tydligt uttryckt sitt stöd till oppositionen och Kilicdaroglu. Fred hemma, fred på jorden är en gammal kemalistisk slogan, och hans utrikespolitik ser ut att gå i takt med den som rådde innan Erdogan tog makten.

Erdogan har varit mer militaristisk och lett interventioner i norra Syrien och stöttat den FN-stödda regeringen i Libyen med militär. Man har också byggt en militärbas i Somalia.

Även om Erdogan länge haft en tydlig ställning mot president Assad i Syrien har frågan mjuknat något. Han har i viss mån anammat oppositionens mål att normalisera relationen med regeringen i Damaskus, främst för att kunna skicka tillbaka syriska flyktingar. Detta är en fråga som är populär i bredare laget.

Kilicdaroglu har samtidigt stöttat Erdogans kritik mot Grekland och de amerikanska militärbaserna i landet. Han har också diskuterat möjligheten att stänga ner alla amerikanska baser i Turkiet. Man är också från oppositionens sida kritiska till att USA stödjer kurdiska rebeller i Syrien.

Följa den inslagna vägen, behålla Erdogan och hans genomgripande reformer – eller gå i motsatt riktning med en mer västvänlig president? Mycket står på spel inför söndagens val i Turkiet. Tonläget är högt och många kallar det ett ödesval.

Söndag 14 maj hålls det allmänna val i Turkiet. Det är både presidentval och val till parlamentet. Det stora fokuset har hamnat på presidentvalet där sittande presidenten Recep Tayyip Erdogan siktar på att bli omvald. Vinner någon 50 procent av rösterna i första omgången 14 maj blir det ingen andra valomgång. Annars blir nästa runda 28 maj, mellan de två kandidater med flest röster i omgång ett.

Erdogan samlar en koalition av fyra partier, däribland hans eget AKP. Där finns också nationalistpartiet MHP (Nationella aktionspartiet), islamisterna i BBP (Stora samlingspartiet) samt islamisterna i YRP (Nya välfärdspartiet).

Den stora utmanaren är Kemal Kilicdaroglu, partiledare för CHP (Republikanska folkpartiet). Han har också samlat en brokig koalition inför valet, med liberal-konservativa DEVA, liberala GP (Framtidspartiet), islamistiska SP (Lycklighetspartiet, kopplade till Mili Görus-rörelsen) samt liberal-konservativa DP (Demokratpartiet).

Det finn två ytterligare utmanare till Erdogan. Muharrem Ince som företräder MP (Fosterlandspartiet). Och Sinan Ogan som företräder ett antal småpartier med ultranationalistisk inriktning.

Erdogans situation

Erdogan, nu 69 år, är en kontroversiell men mycket betydelsefull person i Turkiets politiska historia. Hans AKP var med och avslutade dent närmare 50 år långa sekulära styret. Både den ekonomiska och militära makten reformerades, Turkiet blev allt mer en stark spelare i geopolitikiken. Motorvägar och flygplatser har gjort Turkiet mer modernt och sammansvetsat via infrastrukturen.

Man spelade en viktig roll under migrationskrisen 2016 och spelade framgångsrikt ut EU med ökade flyktingströmmar som hot.

Han tillät religiösa kvinnor att bära slöja i skolan och på offentliga arbetsplatser, något som tidigare var förbjudet från republikens grundande 1923. Till en början hade han kurdernas öra, men det försvann med tiden. Speciellt när han slog ned de politiska protesterna 2013.

Samtidigt gjorde sig Erdogan känd för utrensningarna efter den misslyckade statskuppen 2016, då tiotusentals personer inom offentlig sektor avskedades. Han har också stött på stora problem efter jordbävningen tidigare i år, då 50 000 människor dog.

Han har använt sig av än skarpare retorik under valrörelsen, skriver AFP. Han anklagar sina motståndare för att vara finansierade av väst och stå för HBTQ-åsikter. Han beskriver sina egna ståndpunkter som konservativa, under attack av utländska terrorister.

Inrikesminister Suleyman Soylu har varnat för att västerländska krafter vill underminera Turkiets maktposition, genom valurnorna. Han refererar till Joe Bidens utspel 2019, att USA borde stötta oppositionen i Turkiet för att besegra Erdogan. Kuppförsöket 2016 skylls på USA och Fetullah Gülens rörelse, moderat islamisk rörelse baserad i just USA.

Utmanaren Kilicdaroglu

Kemal Kilicdaroglu föddes 1948 i Nazimiye i provinsen Tunceli i östra Turkiet. Familjen följer den religiösa läran alevism, en yazdanistisk inriktning starkt influerad av islam. Själv vill han inte prata om sin etno-religiösa bakgrund offentligt.

Han tog examen i ekonomi från Gazi-universitetet i Ankara 1971. Han har arbetat som chef på socialförsäkringsmyndigheten under större delen av 1990-talet. 2002 valdes han in parlamentet för Republikanska folkpartiet, CHP, det sekulära och senare socialdemokratiska parti Ataturk grundade 1923.

På grund av det upptrissade läget har Kilicdaroglu uppmanat sina väljare att stanna hemma efter att röstningen är avklarad. Hans parti kommer ha 300 000 observatörer på plats på landets 50 000 röstningsstationer, för att överse att allt går rätt till.

Hans brokiga koalition har flera målsättningar. En är att avskaffa det man kallar för enmansstyret och införa demokrati i landet. Man vill avskaffa det konstitutionstillägg Erdogan införde 2017. Det innebar att premiärministerposten avskaffades och det exekutiva styret lades i presidentämbetet. Presidenten fick då också mer makt över utnämningarna till högsta instans av konstitutionella domare och åklagare.

Man vill också införa en tidsbegränsning om sju år för en president. Dessutom vill man frige högprofilerade politiska fångar, som fängslats av Erdogan. Till exempel filantropen Osman Kavala och kurdiska ledaren Selahattin Demirtas. Man vill också göra rättsväsendet oberoende igen, efter att dessa påverkats av reformerna 2016.

Fri media är också på agendan. Kilicdaroglu säger att det kommer vara enkelt att kritisera honom, om han vinner. Lagen om förbud mot att smäda presidenten kommer att avskaffas.

Han har också försökt bygga ett förtroende bland religiösa kvinnor. Rätten att bära slöja i offentliga tjänster kommer vara kvar. Allas rättigheter kommer respekteras, utlovar han, även landets HBTQ-personer.

Man vill också bryta Erdogans ekonomiska politik och frångå hans islamiska skepticism mot räntor. Inflationen är 85 procent på årsbasis men Erdogan har inte velat använda sig av höjda räntor för att bekämpa den.

Internationellt

Det är tillåtet för turkiska medborgare utomlands att rösta. Nederländerna har en stor turkisk minoritet på 440 000 personer. Det har utbrutit bråk mellan olika fraktioner vid vallokaler i Nederländerna, bråkstakarna har fått skingras av ordningsmakten i Amsterdam.

https://twitter.com/Flick1_/status/1655338937794154498

https://twitter.com/trtworld/status/1653356555377467394

Turkiet har ännu inte ratificerat Sverige som medlem i Nato. Finland och Sverige lämnade in sina ansökningar samtidigt, men bara Finland har godkänts. Erdogan har aktivt ställt krav på Sverige om att lämna ut 120 personer som är misstänkta för brott i Turkiet. Han och andra toppolitiker har också begärt att Sverige ska ändra lagen och förbjuda bränning av koranen.

I mars sade premiärminister Ulf Kristersson att han trodde på en snabb ratificering efter Turkiets val, skrev SVT. Han sade sig vara trygg med säkerhetsgarantier och annat stöd man fått av alla Natoallierade.

Unal Ceviköz från CHP spås bli ny utrikesminister, om oppositionen vinner valet. Han säger till SR att han är positiv till ett svenskt Natomedlemskap. Alla processer bör kunna vara slutförda innan toppmötet i Vilnius 11–12 juli. Samtidigt hänger det också på hur lång tid regeringsbildningen och kringliggande arbete tar.

Han lovar också nya konstruktiva relationer till omvärlden, och vill förbättra Turkiets anseende som han menar försämrats internationellt.

Turkiets oppositionsledare har nu enats om en gemensam kandidat i presidentvalet 14 maj. Det blir Kemal Kilicdaroglu som ställs mot president Recep Tayyip Erdogan. Men det tog månader av infekterade debatt för att komma fram till beslutet. Ett av partierna, nationalistiska Iyi, hoppade av förhandlingarna. Vilket öppnade för att man nu kan förhandla med kurdiska HDP.

Huvudpersonen själv säger att ”vi skulle blivit krossade om vi splittrats”.

I presidentvalet står mycket på spel, och vissa menar att Erdogans politiska liv står på spel. Den 68-årige presidenten har fått handskas med den enorma jordbävningskatastrofen som drabbade östra delarna av landet för en månad sedan. Opinionsmätningarna säger ännu inte hur utfallet av valet blir.

Kritik mot Kilicdaroglu kommer från en av oppositionsledarna som hoppade av i fredags. Meral Aksener menar att Kilicdaroglu saknar rätt personlighet för att nå ut till folket. Hon uppmanade borgmästarna från Ankara och Istanbul att kandidera i stället. Men borgmästarna menar å sin sida att Aksener och hennes Iyi-parti bör ändra sig.

"Vår nation tål inte en splittring", sade Ankaras borgmästare Mansur Yavas till AFP. Sist oppositionen gick samman mot Erdogan var i lokalvalen 2019. Nu tillhör landets två största städer oppositionen, något som svärtat ned Erdogans vision om Turkiet.

Kilicdaroglu vill också att borgmästarna sitter kvar, för att inte riskera att AK-partiet tar över där. Han har också förbundit sig till de kvarvarande fem oppositionspartierna att dela ut vice-presidentposter till deras partiledare.

Kontroversen kring Iyi-partiets avhopp är något som talar för Erdogan. Att inte uppvisa enighet med bara två månader kvar till valet är negativt. Till Erdogans nackdel är den ekonomiska krisen som plågat landet sedan 2021.

Inflationen ligger på 85 procent på årsbasis och vissa skyller delar av problemen på att han själv på politisk väg sänkte styrräntorna.

Till hans fördel är hanteringen av kriget i Ukraina, något som hjälpte till att lyfta hans opinionssiffror något, innan jordbävningen kom. Erdogan väntas påbörja sin återvalskampanj på fredag.

För Kilicdaroglu väntar nu samtal med det kurdiska partiet HDP, med förhoppningar om att kunna bredda sin allians ytterligare. HDP är landets tredje största parti, men var tidigare uteslutna ur förhandlingarna på grund av Aksener och Iyi-partiets hårdnackade motstånd.

HDP:s partiledare Mthat Sancar säger att man ”kommer göra sin del” och att man ”omfamnar folkets vilja till förändring”.

Bakgrund

Kemal Kilicdaroglu föddes 1948 i Nazimiye i provinsen Tunceli i östra Turkiet. Familjen följer den religiösa läran alevism, en yazdanistisk inriktning starkt influerad av islam. Själv vill han inte prata om sin etno-religiösa bakgrund offentligt.

Han tog examen i ekonomi från Gazi-universitetet i Ankara 1971. Han har arbetat som chef på socialförsäkringsmyndigheten under större delen av 1990-talet.

2002 valdes han in parlamentet för Republikanska folkpartiet, CHP, det sekulära och senare socialdemokratiska parti Ataturk grundade 1923.

Han gjorde sig tidigt känd som en kritiker av politiker från det styrande islamiska AK-partiet. Sedan 2010 är han ledare för CHP, det främsta oppositionspartiet mot AK-partiet, som är Erdogans parti.