Sällan har Sverige varit så uppmärksammat som nu, särskilt efter händelserna i Irak. Sveriges ambassad har satts i brand, och nu flyttar man tillfälligt sin verksamhet till Stockholm, uppger UD för TT. Enligt UD har Iraks ansvar för skyddet av ambassaden ”uppenbarligen brustit allvarligt”.

Den radikale islamisten Moqtada al-Sadr, en shiitisk milisledare, använder nu koranbränningarna i Sverige för att trumma upp stöd för sin islamistiska ideologi i Irak och arabvärlden, meddelar Aftonbladet. Attacken mot ambassaden skedde innan torsdagens planerade koranbränning i Stockholm, troligen som ett försök att tvinga svenska myndigheter att dra in tillståndet. Irak hotar också med att bryta de diplomatiska förbindelserna med Sverige – om så sker riskerar andra muslimska länder att göra likadant.

Turkiet har utfärdat en arresteringsorder mot Rasmus Paludan för den tidigare koranbränningen vid Turkiets ambassad i Stockholm, enligt nyhetsbyrån Anatolia. En domstol i Ankara anklagar honom för att ”offentligt förolämpa de religiösa värderingarna”. Han säger till SVT Nyheter att ”Om de vill förhöra mig, så kan de ringa mig.”

Qatar kallade upp Sveriges ambassadör för samtal tidigt på fredagen, och protesterade mot händelserna i Stockholm. Landets utrikesministerium sa i ett uttalande att svenska myndigheter bör vidta ”alla nödvändiga åtgärder för att stoppa dessa skamliga handlingar.” Liknande procedurer har enligt Al-Jazīra skett i Saudiarabien, Libanon och Jordanien. Också Iran kallade upp Sveriges ambassadör för samtal, och uppmanade Sverige att vidta ”avgörande åtgärder för att förhindra detta hatbrott” mot islam.

FN menar också att brännandet av heliga böcker är oacceptabelt. Stephane Dujarric, talesperson för FN:s generalsekreterare Antonio Guterres, sa under en pressträff att ”Det som behövs nu är ömsesidig respekt. Vi har varit väldigt tydliga med att skändningen av heliga böcker eller platser för tillbedjan är oacceptabelt.”

Sverigedemokraternas utrikespolitiske talesperson Aron Emilsson, ordförande i riksdagens utrikesutskott, säger i en skriftlig kommentar till SVT Nyheter att det kan finnas anledning att diskutera och utvärdera Sveriges bistånd till länder som Irak, som ”inte klarar av att upprätthålla säkerheten för vår ambassad.” Enligt uppgifter från Sida var det totala biståndet i Irak 276,1 miljoner kronor under 2022.

Justitieminister Gunnar Strömmer har meddelat att regeringen analyserar domarna som rör koranbränningarna, och ser över om ordningslagen behöver ändras, enligt Hufvudstadsbladet. Strömmer säger vidare till Aftonbladet att ”Det är klart att vi måste analysera rättsläget i ljuset av vårens händelser.” Bland annat övervägs om ändringar behöver göras i ordningslagen, som hittills har gett grönt ljus till koranbränningarna.

Tidigare har utrikesminister Tobias Billström har bjudit in ledaren för den muslimska paraplyorganisationen IKO, med 57 medlemsländer, till möte om kampen mot islamofobi. ”Under många år har Sverige välkomnat en stor grupp muslimer från många olika länder, en grupp som berikar vårt land”, skriver utrikesministern i inbjudan.

Ett stort antal anhängare av shiapredikanten Muqtada al-Sadr stormade under natten mot torsdagen den svenska ambassaden i Iraks huvudstad Bagdad, meddelar Reuters. Ambassadpersonalen befinner sig i säkerhet, uppger UD för TT. Flera videoklipp på sociala media visar hur demonstranter klättrar upp på balkongerna, sätter eld på flaggor, viftar med koraner och skriker. Enligt AFP har säkerhetsstyrkor kallats in, och skingrat folksamlingen med elektriska batonger och vattenkanoner.

Våldsamheterna började strax efter tre på torsdagsmorgonen, och skedde efter att al-Sadr uppmanat sina anhängare att protestera mot Sveriges koranbränningar. Han kräver att ambassadören Jessica Svärdström avlägsnas, och anklagade Sverige för att vara ”fientligt inställd mot islam”.

”Vi fördömer alla attacker på diplomater och personal från internationella organisationer. Attacker mot ambassader och diplomater utgör ett allvarligt brott mot Wienkonventionen. Irakiska myndigheter bär ansvaret för att skydda de diplomatiska beskickningarna och diplomatisk personal”, säger UD till SVT Nyheter.

Iraks utrikesdepartement tar avstånd från händelserna, och säger i ett uttalande att man i starka ordalag fördömer ”handlingen där Sveriges ambassad i Bagdad sattes i brand.” SVT:s utrikesreporter Gilda Hamidi-Nia säger att ”Gemene man i Irak kanske inte bryr sig så mycket om det här. Men för dem som bryr sig ser man koranbränningarna som en grov kränkning. Man förstår inte hur det kan rymmas i yttrandefriheten, och det sticker också i ögonen när de ser bilderna på hur polisen står och tittar på.”

Attacken kom efter att en ny koranbränning beviljats utanför Iraks ambassad i Stockholm på torsdagen. Två personer ska delta i demonstrationen. Personen bakom ansökan säger till TT att det är samma personer som tidigare i somras brände en koran utanför en moské i Stockholm. Efter det har 57 muslimska länder krävt att koranen ska skyddas av internationell lag.

Två tidigare demonstrationer vid ambassaden gjordes i slutet av juni, efter koranbränningen i Stockholm 28 juni. Sedan dess har kansliet varit stängt för besökare, och det finns i dagsläget ingen hantering av pass.

Måndagen 20 mars 2023 är det 20 år sedan USA inledde sin invasion av Irak. I medierna kan man därför se artiklar om läget i Irak i dag. I SR intervjuas skoputsare i Bagdad, i tidningar grönsakshandlare i Tikrit.

Mycket lite sägs om vad som utlöste kriget och invasionen.

Kanske för att redaktionsledningar anser det olämpligt att påminna om vad som sades vara orsaken till blixtkriget. Det skulle kunna få dem som läser, tittar eller lyssnar att börja fundera på om man kan lita på vad ledare för USA eller Storbritannien säger när de beskriver situationen i världen och berättar om vilka hot som finns – och vad som bör göras.

Femte februari 2003 talar USA:s utrikesminister Colin Powell inför FN:s säkerhetsråd. Han viftar med en liten tub och förklarar att Irak har enorma lager med biologiska stridsmedel, och att landets ledare Saddam Hussein när som helst kan komma att använda dessa mot sina grannar. Tiotals miljoner människor riskerar att dö av exempelvis mjältbrand.

Storbritanniens premiärminister Tony Blair målar upp ett ännu större hot, han hävdar att Saddam Hussein har massförstörelsevapen som kan utplåna stora delar av Europa inom en halvtimme.

Både Powell och Blair sa att deras uttalanden byggde på gedigna underrättelserapporter.

FN:s inspektörer hade inte hittat några bevis för att massförstörelsevapen fanns i Irak under sina många och långa inspektioner i landet innan USA:s angrepp.

USA kunde heller inte visa upp några bevis efter att de tagit kontrollen över Irak.

Powell och Blair hade uppenbarligen medvetet ljugit för att kunna starta kriget.

Väl värt att minnas i dag när nyhetsbyråer med självklarhet refererar till ”källor i Pentagon” eller utgår från brittiska premiärministrars bedömning av hot mot Europa.

Ingen nyhetsbyrå skulle i dag komma på tanken att på samma sätt använda ”källor i Kreml” som grundval för sin rapportering om kriget i Ukraina.

Men borde inte förspelet till invasionen av Irak göra att Pentagons källor behandlas på samma sätt? En grundläggande journalistisk princip är att man kontrollerar det källor säger. Man väger och mäter. Man tittar på källans bakgrund. Har källan varit pålitlig tidigare?

Krigets följder

Vad har då kriget i Irak kostat?

Och vem har fått betala?

Enligt en rapport från forskningscentret Watson Institute vid Brown University i USA, har kriget kostat de amerikanska skattebetalarna 20 biljoner kronor, alltså 20 miljoner miljoner kronor. År 2050 beräknas kostnaden ha stigit till 30 biljoner kronor, framförallt på grund av utgifter för veteraner från kriget; sjukvård, rehabilitering, övrig omsorg, samt pensioner. 32 000 amerikanska soldater sårades i kriget, 4500 amerikanska soldater dödades.

De irakiska förlusterna i människoliv är svårare att beräkna – men irakiska civila som dödats som följd av strider anses ligga mellan 275 000 och 308 000. Då är det summan av dem som dödats av amerikanska soldater, och som följd av striderna mellan olika irakiska grupper samt som en följd av IS terror och attacker i Irak.

Till detta kommer civila dödsfall som en följd av förstörd infrastruktur, brist på vatten och el samt försämrad sjukvård. Infrastrukturen slogs sönder under kriget, och är långtifrån reparerad i dag. Infrastrukturen var dessutom skadad av de 13 år av sanktioner som föregick invasionen – sanktioner som USA genomdrev i FN och som bland annat ledde till att Irak inte kunde importera reservdelar till reningsverk för vatten. 576 000 barn ska enligt FN:s egna beräkningar ha dött som följd av sanktionerna.

”Det var det värt”, tyckte USA:s utrikesminister Madeleine Albright.

Skapade USA:s invasion ett fredligt Irak?

Nej, istället fick vi se ständigt uppblossande inbördes strider mellan sunni- och shiamiliser. Ibland deltog också kurdiska förband i de pågående inbördeskrigen. Till detta kom sedan IS blodiga expansion i Irak, möjliggjort av att det inte fanns en fungerande centralmakt, och av att hela samhället var försvagat av maktkamp och strider mellan olika fraktioner. Som mest kontrollerade IS 40 procent av Iraks territorium.

Friden spred sig i Mellanöstern ... eller?

Skapade USA stabilitet i mellanöstern?

Nej, istället har det på alla sätt försvagade Irak till stora delar lagts under Irans kontroll, och därmed har Irans ställning stärkts i regionen – vilket definitivt inte innebär att situationen blivit stabilare.

Har Iran fått ett fungerande och fritt samhälle, och en bättre ekonomi?

Nej, om irakier med all rätt en gång i tiden fruktade Saddam Husseins hemliga polis, så har de under de senaste 20 åren levt i fruktan för sunni- och shia-miliserna, liksom för IS.

När det gäller ekonomin kommer 90 procent av landets intäkter fortfarande från export av olja. Men inga stora satsningar görs på infrastruktur – pengarna försvinner in i en ineffektiv och ständigt växande statsapparat. 2003 låg Irak på 113:e plats i Transparency Internationals sammanställning över korruptionen i världens länder. I dag ligger Irak på 157:e plats. Korruptionen har alltså ökat i det ”befriade” landet.

Under Saddam Hussein kontrollerade staten alla större bolag och hade på olika sätt en dominerande roll i varje sektor av ekonomin. Det arvet lever kvar, och utrymmet för privata initiativ är mycket begränsat – och om det inte gäller satsningar i oljesektorn så håller sig utländska investerare borta. Det säger ganska mycket om ineffektiviteten hos den nuvarande staten att den inte ens orkat bygga ut möjligheten att tillvarata landets tillgångar av naturgas.

Alltså, resultatet av 20 års ”utveckling” är att folkflertalet i Irak har fått det sämre … eller dött en onödig död.

En hel region har blivit än mer instabil.

Colin Powell dog I oktober 2021, Madeleine Albright dog i mars 2022, båda hyllades då i USA och i västvärlden som stora statsmän. Trots att det världen ärvde efter dem var grus, aska, och hundratusentals gravar i Irak.

Som mest tvingades 9,2 miljoner irakier lämna sina hem, eller fly från landet. I dag är fortfarande 1,2 miljoner flyktingar i sitt eget land. Två miljoner lever i andra länder.

I dag bär därför även svenska skattebetalare en del av bördan för detta krig som byggde på lögner.

Man kunde efter dessa 20 år av lärdomar tycka att USA:s anseende som den fria världens försvarare och bevarare borde vara förstört.

Men ser man sig om är så inte fallet.

Det är fortfarande ”källor i Pentagon” och ”personer nära Vita huset” som styr nyhetsrapporteringen.

Det är som sagt fullt begripligt om ingen litar på ”källor i Kreml”.

Jag gör det inte.

Men vad talar egentligen för att vi ska lita på källorna i Washington?

Och det vore väl klädsamt om opinionsbildare inte bara tjatade om att vi ska lära av 30-talet utan funderade lite på vad vi kan lära av de senaste 20 åren i Irak.

I lördags fick tulltjänstemän order om att verkställa förbudet, rapporterar BBC News. Det är fortfarande oklart hur strikt stadgan skulle tillämpas, och om landets federala högsta domstol kommer att agera.

Det katolska politiska partiet Babylon Movement har lämnat in en överklagan, där de säger att förordningen strider mot grundlagen då den ignorerar rättigheterna för minoriteter, och begränsar friheten. Det strider också mot ett regeringsdekret som fastställer tullen till 200 procent på alla importerade alkoholhaltiga drycker de kommande fyra åren.

Sarmad Abbas, fastighetsmäklare i Iraks huvudstad Bagdad, sa till nyhetsbyrån AFP att förbudet bara skulle driva ut alkoholförsäljningen på den svarta marknaden. ”Det här är personliga friheter som man inte kan förbjuda medborgare från att utöva.”

Hon reste tillsammans med familjen till Turkiet 2017, men stannade kvar när resten av släkten återvände till Irak. Hon levde där, fram till resan Irak för en vecka sedan.

Enligt uppgifter från inrikesministeriets talesperson Saad Maan försökte polisen medla i familjefejden utan större framgång, rapporterar The Guardian. Dagen efter nåddes de av nyheten att pappan tagit livet av sin dotter, vilket han omgående erkände.

Hennes död har väckt uppståndelse bland irakier på sociala medier, som har kallat till protester i Bagdad i morgon söndag för att kräva rättvisa som svar på hennes död. ”Kvinnor i våra samhällen är gisslan av efterblivna seder på grund av frånvaron av juridiska avskräckande medel och statliga åtgärder”, twittrade den irakiska politikern Ala Talabani.

Allison Fluke-Ekren döms till 20 års fängelse för terrorrelaterade brott. Den nu 42-åriga kvinnan från Kansas i USA smugglade ut sina barn ur landet, till Syrien. Där var hon en del av IS-terroristernas verksamhet, hon tränade bland annat unga flickor hur man använder AK-47 och bombvästar. Informellt kallas hon ”IS drottning” och ledde en dödspatrull bestående av enbart kvinnor.

Fluke-Ekren gifte bort en sin 13-åriga dotter till en IS-terrorist. Hon ska också ha utnyttjat sina barn för sexuella syften. Barnen beskriver henne som ett monster som utsatte dem för sexuell tortyr. Att hon bara får 20 år bakom lås och bom beror på att det är maxstraff för åtalspunkterna. Åklagarna menar ändå att straffet är otillräckligt för de illdåd hon begått.

Fluke-Ekren växte upp på en gård i Overbrook i Kansas och var duktig i skolan. Hon fick två barn med sin första man, sedan skilde hon sig och började studera på University of Kansas. Där träffade hon Volkan Ekren, hennes nya man, och konverterade till islam. Hon och Ekren fick fem barn tillsammans och adopterade ytterligare ett.

2008 flyttade familjen till Egypten och 2011 till Libyen. Där började också hennes karriär inom terrorsekten. Hon skickade hotfulla brev till sin ex-man och krävde 60 000 kronor för att låta deras barn åka hem till USA igen. Hon ska också ljugit om att den ena dottern avlidit.

Familjen alternerade mellan Irak, Turkiet och Syrien och bodde en tid i Mosul, när IS-terroristerna var som starkast. Hon tog där namnet Umm Mohammed al-Amriki och ledde Khatiba Nusaybah, dödspatrullen med enbart kvinnor.

Volkan Ekren tillhörde en krypskyttenhet och dog i strid 2015. Hon gifte om sig tre gånger med olika högt uppsatta terrorister och fick ytterligare fyra barn.

Hon påstår själv att den träning hon bistått med bara haft självförsvar som syfte. Att hon skulle blivit manipulerad av sin andra make var inget rätten valde att tro på.

Svenska IS-kvinnor

I kölvattnet av IS-terroristernas kollaps i Mellanöstern har ett antal rättegångar startats mot européer som rest och frivilligt deltagit i deras verksamhet. Ett antal av dessa är kvinnor, som främst via giftermål och på andra sätt bistått terroristerna. Det finns uppmärksammade exempel på sådana som rest från Sverige.

I november 2021 utvisades tre svenska IS-kvinnor tillbaka till Sverige, från Irak. I ett fångläger fanns vid den tidpunkten 18 svenska kvinnor. Många av kvinnorna hade fått barn under sin tid med IS-terroristerna. Att väcka åtal är svårt om det inte finns konkreta bevis på olagliga handlingar. De flesta kvinnor har skött hushållet åt sina makar, och tagit hand om barnen.

Samma höst 2021 utvisades också fem svenska IS-kvinnor från Turkiet. Samtliga av deras tio barn tvångsomhändertogs enligt LVU. Tre kvinnor återvände hem från ett läger i kurdiska delen av Syren, samma år. Där ska det 2020 funnits ett 70-tal kvinnor och barn med koppling till Sverige.

2021 hade drygt 150 IS-terrorister återvänt till Sverige, ej inräknat kvinnor och barn. Vid tidpunkten pågick ett 40-tal utredningar om krigsbrott. Av 300 resenärer var en tredjedel kvinnor.

Ett par av de svenska IS-kvinnorna har åtalats för brott. Den 49-åriga Lina Ishaq från Halland reste till Syrien 2013. Hon åtalades för grovt folkrättsbrott och grov krigsförbrytelse, då hon använt sin som barnsoldat.

I mars blev hon dömd till sex års fängelse, första gången i Sverige någon dömts för att ha använt en barnsoldat. Sonen dog i strid 16 år gammal.

Camilla Olofsson, 56, åtalades i mitten av oktober i år för ett antal grova brott som ska ha skett i Syrien mellan 2013 och 2015. När hon reste dit hade hon med sig sina döttrar, som var i tioårsåldern. Den ena dottern giftes bort med en man som då var i runt 20, han är också åtalad för brott.

Olofsson har tidigare varit gift med Mohamed Moumou, som var högt uppsatt i al-Qaida i Irak och dog i strid 2008. Hon har varit aktiv i islamistkretsar i 30 år. Åtalspunkterna är äktenskapstvång, människohandel och flera grova våldtäkter mot barn.

Tidigare i år dömdes en IS-kvinna från Norrköping för bidragsbrott. En IS-kvinna från Landskrona dömdes till tre års fängelse för grov egenmäktighet med barn, hon rövade bort sin son och tog med honom till Syrien.

I Irak är man bättre på att göra upp med IS-terroristerna och tusentals har ställts inför rätta. En 29-årig svensk IS-kvinna dömdes där till 15 års fängelse för samröre med IS.

De senaste veckorna har Ukraina och dess allierade i väst beskyllt Ryssland för att använda drönare man fått från Iran. Anklagelserna förnekas av Kreml och regimen i Iran säger det vara anklagelser utan grund, rapporterar AFP. Drönarna bedöms vara äkta, och har ett karaktäristiskt mopedljud. De sprängs när de träffar sitt mål, och har använts mot elkraftverk och annan viktig infrastruktur i Kiev.

Ukrainas president Zelenskiy kommenterar med att Ryssland är ”politiskt bankrutt” som använder iranska drönare, men att det inte kommer hjälpa dem strategiskt ändå. Han menar att detta bara är ännu ett bevis på att Ryssland är på väg att förlora. Utrikesminister Dmytro Kuleba ville bryta de diplomatiska förbindelserna med Iran, men det har inte Zelenskiy gått med på.

https://twitter.com/WarMonitors/status/1581902024727498752

https://twitter.com/LogKa11/status/1581989168481468416

Kuleba vill också att EU inför sanktioner mot Iran för att ha försett Ryssland med drönare. Irans utrikesministerium säger via talespersonen Nasser Kanani att Iran är redo att samtala med Ukraina och reda ut anklagelserna. Enligt uppgifter från militära källor till Washington Post kommer Iran förse Ryssland med fler drönare, och även andra låg- och mellandistansrobotar.

Drönarna kallas Shahed-136 och ska ha använts mot Kiev senaste dagarna. 28 ska ha flugits in över staden i måndags. Israel har reagerat kraftigt på detta, rapporterar SR. Man för nu diskussioner om att förse Ukraina med luftförsvar, något som skulle bryta den linje man hittills hållit. Då man inte tidigare hjälpt Ukraina med vapen och liknande.

Zelenskiy har sedan kriget bröt ut i februari upprepade gånger kritiserat Israel för att inte hjälpa Ukraina med vapen. Vilket det nu kan bli ändring på.

Syrienkonflikten i bakgrunden

Anledningen till Israels förmodade ändrade inställning är att Iran är huvudfienden i mellanöstern. Iran är den centrala maktfaktorn för shiamuslimer och nära kopplade till styrena i Irak och Syrien.

Iran och Ryssland är inte officiellt allierade men har vissa geopolitiska mål gemensamt. Man är båda belagda med ekonomiska sanktioner av USA och EU till exempel. Man har också utvecklat sitt ekonomiska samarbete senaste tiden.

Iran har brett ut sitt inflytande i Syrien och Libanon genom shia-miliser där. I Irak sitter nu en pro-iransk shialedd regering.

För Ryssland har Syrien en stor betydelse då det finns en rysk flottbas i Latakia. Syrienregimen har dessutom stöttats av Ryssland och tidigare Sovjet sedan 1960-talet. Ryssland gick mer aktivt in i inbördeskriget i Syrien för ett par år sedan och gav till exempel hjälp med militärt flyg. Israel är en motståndare till president Assad i Syrien men har fått dra sig tillbaka och acceptera att han kommer sitta kvar.

Israel slår fortfarande till mot mål i Syrien men är alltid vaksamma på att inte stöta sig med ryska intressen. Det har skapat problem då man inte kan motverka nyss nämna pro-iranska miliser på det sätt man vill.

Det finns också en stor rysktalande minoritet i Israel. 15 procent av väljarna inför kommande val beräknas tillhöra den gruppen. Landet är geopolitiskt nära allierat med USA men har likväl relativt starka band till både Ryssland och Ukraina, främst genom de judiska minoriteterna där.

Flera prominenta ryska judar med stark koppling till Israel har också nära band till Putin och Kreml. Det för allmänheten mest kända exemplet är oligarken Roman Abramovitj, som själv försökte få till stånd fredsförhandlingar i inledningen av kriget. Han är sedan i våras belagd med sanktioner av USA och EU.

Situationen kompliceras ytterligare av förhandlingarna mellan USA och Iran om Iranavtalet, som vi rapporterat om tidigare. Avtalet skulle ge Iran möjlighet att utveckla kärnkraft och kanske slippa vissa ekonomiska sanktioner och få sälja olja. Israel är helt emot avtalet och har som huvudmål att få det stoppat.

Med drönarattackerna skärps linjerna ytterligare i kriget. Fler aktörer kan nu tvingas bekänna färg. Ett aktivt israeliskt stöd till Ukraina gör också att konflikten i mellanöstern kan skärpas igen.

https://twitter.com/Osinttechnical/status/1581492211450978304

Attackerna mot kurdiska baser kommer att fortsätta tills ”hotet på ett avgörande sätt är avlägsnat”, deklarerade revolutonsgardet.

Enligt kurdiska och irakiska källor ska 13 personer dödats vid attackerna, bland annat en gravid kvinna.

I Iran fortsätter de protester och demonstrationer mot slöjtvånget som utlöstes av Mahsa Aminis död. Myndigheterna hävdar att 41 personer hittills dödats under de våldsamma sammanstötningarna mellan polis och demonstranter, medan grupper som stöder protesterna uppger att antalet döda är 76, antalet skadade 876 – samt att fler än 1000 personer fängslats.

Taher Doroudi, från den iranska Röda halvmånen, sa att olyckan inträffade nära en bensinstation, och att minibussen träffade lastbilen efter att bensintanken i den exploderat. En video som lagts upp på sociala medier visar rök stiga upp från de brinnande fordonen i öknen.

Trettio andra skadades i olyckan och explosionen, uppger myndigheterna. ”Det är inte möjligt att identifiera offren i pilgrimernas buss på grund av deras allvarliga brännskador”, sa Doroudi. Det varma vädret gjorde också att tiotusentals pilgrimer var uttorkade och i behov av sjukvård. Röda halvmånen sade i fredags att minst nio personer avlidit.

Arba'in firar martyrdöden av profeten Muhammeds sonson, och är med 40 miljoner människor den största årliga pilgrimsfärden i världen. Flera paramilitära grupper har hindrats från att arbeta med säkerheten.

Ibland skäller folk på mig, och säger att jag är ”eurocentrisk” (ibland drar de till med lite mer grova benämningar.)

Och visst är jag eurocentrisk i någon mening av ordet, men jag skulle aldrig komma på tanken att säga något så märkligt som att Elisabeth II:s frånfälle innebar att hela världens drottning var död. Inte ens i den gamla kolonin Indien toppar nyheten de stora tidningarna. Man gör heller inte stor sak av det i de gamla afrikanska kolonierna. Jag gissar att nyheten heller inte är stor bland den där miljarden kineser.

Men visst, i Europa och västvärlden förklarar väldigt många människor att de nu är nedstämda och sörjer.

Jag förstår faktiskt inte riktigt vad de sörjer. Tror inte de egentligen förstår det själva heller.

Nu kanske läsaren antar att jag är republikan och motståndare till monarki.

Inte alls.

Tvärtom.

Jag tycker monarki är en tilltalande styrelseform. Det är väl mest därför jag inte riktigt förstår vad folk är så sorgsna över.

Låt oss se på de vanligaste hedersbetygelserna just nu när det gäller Elisabeth II.

Det sägs att hon var en stabiliserande faktor i det brittiska samhället.

Men under drottningens tid har det brittiska samhället genomgått monumentala förändringar. De norra delarna av landet har avindustrialiserats. Socialt, kulturellt och ekonomiskt har det uppstått en bråddjup ravin mellan de södra och norra delarna av landet – något som också tog sig uttryck i Brexitanhängarnas seger. Imperiet har dessutom förlorats, och Storbritannien var också en synnerligen aktiv part i invasionen av Irak.

Om Elisabeth II var en stabiliserande faktor innebär det att det skulle blivit värre utan henne på tronen. Jag försöker föreställa mig vad det skulle kunna innebära att det kunde varit värre beställt i dag på de brittiska öarna. Norra England totalt utplånat i en jordbävning? Skottland dränkt i en tsunami?

Mot ovanstående kan det finnas de som invänder att drottningens funktion var att vara en traditionsbärare, och ett moraliskt föredöme. Någon för undersåtarna att se upp till. Däri ligger det stabiliserande. Och visst vilar det något vackert över det långa äktenskapet med Philip. Visst kan man vara imponerad över hennes pliktkänsla under den 70-åriga regenttiden. Men av en traditionsbärare måste man väl kunna kräva att de goda dygderna förs vidare, och kungafamiljens släktmiddagar kan inte varit roliga de senaste årtiondena. I familjer som bråkar inbördes brukar ofta en viss anda av försoning och förståelse inträda med tiden – i den brittiska kungafamiljen är det tvärtom. Det blir bara värre. De senaste två åren har vi upplevt skandalerna med prins Andrew och Harry&Meghan; saker som nästan får Charles&Diana att framstå som ett ganska normalt par … på den tid de var ett par.

Jag har mycket svårt att se hur drottningen kan betraktas som en person som skulle vara ett föredöme för undersåtarna, eftersom hennes egna ättelägg snarast är avskräckande exempel på hur man inte ska vara. En kulturellt stabiliserande faktor ska väl inte uppvisa en familj i ständigt sönderfall?

I en opinionsundersökning bland britter i somras förklarade 86 procent av dem att drottningens mest beundransvärda egenskap var att hon förkroppsligade ”tradition”.

Men tradition är en fråga om moraliska och kulturella värden. Inte bara att bära krona, mantel, och spira samt uppträda i officiella sammanhang. Om vi studerar Storbritannien vid Elisabeths kröning var det ett väl fungerande samhälle; stark industri, blomstrande landsbygd, och varje klass och samhällsskikt hade en alldeles egen stark kultur – men de bands trots kriser, storstrejker och krig samman av en känsla för nationen.

Så är det inte i dag. Det är en fragmentiserad statsbildning, med försumpade kulturer. Jag kan inte riktigt se hur Elisabeth på något sätt var en symbol för något som stod denna utveckling emot.

I många minnesord och kommentarer sägs det också att hon förde monarkin närmare folket. Kungahuset blev folkligare. Jo, det vill jag lova. Men är det något bra? Och ligger det inte en motsättning inbyggd här? Om en monark ska vara ett föredöme ska väl han eller hon vara något som vi andra strävar efter att efterlikna. Någon till vars nivå vi vill höja oss? Det ska vara en individ präglad av bildning, handlingskraft, och förmåga att tala med och till alla skikt i befolkningen. En enande och ledande symbol. En person som står ovanför politiken, därför att han eller hon representerar något mer än och större än dagspolitik och enskilda gruppers behov. En person som i kraft av sin personlighet leder oss andra.

Mot detta mitt resonemang kommer en del att invända att den funktionen kunde inte Elisabeth II ha. Storbritannien är en konstitutionell monarki. Monarken kan inte lägga sig i politik, och även om drottningen skulle varit bildad och handlingskraftig och haft en politisk ståndpunkt kunde hon inte ge uttryck för den.

Bärare av traditioner

Men då måste man fråga sig vad man ska ha en monark till? Ska kungligheten bara vara ett mer allmänmänskligt föredöme som visar hur man håller ihop en familj, fostrar barn och låter dem efterträda en? Alltså; monarken som en kombination av familjeterapeut och BUP-psykolog? Men som sagt – den funktionen uppfyllde Elisabeth heller inte. Det kunde hon inte göra eftersom hon reducerade sin uppgift som drottning till att att spela rollen av officiant vid olika tillställningar. Hon var inte bärare av en tradition, hon bidrog till att skapa en illusion av att det fanns traditioner kvar.

Och det fanns det allt mindre kvar av under hennes tid som regent.

Dessutom är det inte så att Elisabeth II var helt kringskuren som regent. En brittisk monark har prerogativ på en del viktiga områden – enklast uttryckt en företrädesrätt – och kan utöva makt. Konstitutionella teoretiker är ense om att det är svårt att exakt definiera vad prerogativen innebär för en brittisk monark – en extrem tolkning innebär att monarken skulle kunna luta sig mot traditionen och hävda sin rätt att till exempel avsätta premiärministern, utse en ny, eller upplösa parlamentet.

Eller förklara krig.

Eller lägga in sitt veto mot ett lagförslag.

Den vanliga tolkningen av prerogativen är dock att de bara ger monarken rätt till att bli informerad av premiärministern om utveckling och lagar en gång i veckan, samt rätt att ge råd och varningar. På det viset har det varit under Elisabeths regenttid. Vad som sägs under mötena mellan monark och premiärminister är hemligt.

Men vi bör notera att Elisabeth II faktiskt gav sig in i politiken. 1999 läggs det fram ett lagförslag i det brittiska parlamentet som innebar att parlamentet skulle avgöra om Storbritannien skulle bomba Irak. De ledamöter som lade fram förslaget ville börja blockera Tony Blairs försök att dra in landet i krig. Tony Blair skulle inte kunna vidta minsta lilla militära i Irak utan att parlamentet får säga sitt.

Vad händer?

Jo, drottningen utnyttjar sin rätt att lägga in veto, och det gjorde det lättare för Blair att traska patrull efter USA, och vara med och låta bomber, raketer och robotar falla över Irak. Här ser vi ett exempel på hur drottningen valde att tolka sina rättigheter till det yttersta. Inget har under hennes regenttid hindrat henne från att utnyttja åtminstone vetorätten vid andra tillfällen. Har man gjort det en gång kan man göra det flera gånger. Om hon skulle fått sin vilja igenom varje gång? Beror på många omständigheter. Men hon kunde visat att hon var en bärare av tradition och en stabiliserande faktor.

Det är allmänt känt att drottningen såg Margaret Thatcher som en nedbrytande kraft som förstörde de sista resterna av ett organiskt fungerande samhälle. Det hade funnits många möjligheter för Elisabeth II under den tiden att lägga veton, eller göra sin åsikt hörd på annat sätt; att ställa saken på sin spets, monarken mot premiärministern. Det hade blivit ett oherrans liv - men då hade verkligen drottningens påstådda förmåga till stoiskt lugn kommit till sin rätt. Och hon hade blivit en samlande symbol.

Inlagt veto

Men det skedde inte i de fallen, men 2013 avslöjades det att kungahuset vid 39 tillfällen av premiärministern erbjudits möjligheten att lägga in veto mot lagförslag – ofta när det rörde sådant som hade betydelse för kungahusets egendomar, men även när det gällde föräldraledighet och utbildning. Drottningens åsikt hade i en del fall påverkat utformningen av lagar och förslag.

Hon kunde varit en stabiliserande kraft, hon kunde placerat sig i vägen för de nedbrytande krafterna.

Men gjorde det inte. Hon var lugn, värdig och alltid milt leende. Kunde ha den framtoningen eftersom hon gick ur vägen  för de nedbrytande krafterna – gick på hundutställning istället eller till stallet.

Jag är inte säker på att det är vad som behövts de senaste 70 åren i Storbritannien.

När människor i dag sörjer Elisabeth II fäller de inte en tår över en verklig monark och dennes gärningar, de uttrycker sin sorg efter något de i djupet av sina hjärtan känner att de saknar, men inte riktigt förmår formulera.

Eller kanske inte riktigt vågar försöka formulera.

I juli stormade tusentals av hans anhängare Iraks parlament, men trots att al-Sadr vann valet i oktober förra året har han inte kunnat bilda en regering. Den politiska förlamningen inledde en ny era av instabilitet i det belägrade landet, och den senaste utvecklingen gör inte saken bättre.

https://twitter.com/TPostMillennial/status/1564256642425933824

”Jag tror inte att han går i pension från politiken”, säger den politiske forskaren Albert Wolf vid Johns Hopkins-universitetet i USA. ”Sadr är en av få som kan trumma ut hundratusentals människor på gatorna. Jag tror att Irak står inför ett nytt val, och jag antar att valet antagligen kommer att resultera i ett liknande resultat som de två senaste valen, med förmodligen lågt valdeltagande, om inte lägre valdeltagande än de två senaste valen.”

https://twitter.com/YWNReporter/status/1564350902592569345

Artikeln i fråga försökte belysa varför fetma är vanligare bland kvinnor än män i Mellanöstern och Nordafrika genom att undersöka kulturella, sociala och ekonomiska faktorer. Kvinnorna ska helst hålla sig hemma i stillhet, laga näringsrik mat, inte idrotta och definitivt inte ägna sig åt kroppsarbete.

Nu stämmer den stora artisten Taleb tidningen för att de illustrerade artikeln med ett foto på henne. ”Jag kräver ersättning för den känslomässiga, psykiska och sociala skada som denna händelse har orsakat mig”, säger hon till tidningen New Lines.

Samtidigt trendar kroppspositivismen i västvärlden, där kraftig fetma utmanar de traditionella skönhetsidealen. Andra trinda är fortsatt rädda för diabetes, högt blodtryck, höga blodfetter, hjärt- och kärlsjukdomar samt för att dö i förtid.

Några dagar tidigare, i onsdags, hände samma sak, när al-Sadrs anhängare stormade parlamentet, trots generösa mängder tårgas. Oroligheterna följer på nio månaders dödläge efter valet – våldsamma bråk mellan landets politiska fraktioner har stoppat alla försök att skapa en ny regering.

Den nationalistiske shia-prästen Muqtada al-Sadr, som utropade sig till segrare i valet, vill stoppa USA:s och Irans inflytande över Iraks inre angelägenheter. Men eftersom han inte har någon större lust att samarbeta med sina rivaler dröjer det ett tag till innan Irak har en fungerande regering. Den främste motståndaren, Mohammed al-Sudani, anses stå Iran för nära.

Trots sina omfattande oljefyndigheter fortsätter nu landets socioekonomiska kris.

”Jag är emot de korrupta tjänstemännen som sitter vid makten”, sa demonstranten Mohamed Ali, enligt The Guardian. Den sittande premiärministern uppmanade dem att omedelbart dra sig tillbaka, men först när al-Sadr agerade efter ett par timmar lämnade de lugnt byggnaden.

I valet förra året blev shiaprästen al-Sadrs block den största parlamentariska fraktionen, men var långt från majoritet. Nio månader senare kvarstår dödläget när det gäller att få till en ny regering. Många protesterar mot att någon som redan är politiker, och därmed korrupt, ska få posten som premiärminister. Den populistiska al-Sadr har en image av att vara rättfärdig.

Det oljerika Irak är därmed fast i en politisk och socioekonomisk kris, trots stigande globala energipriser, och protesterna lägger sten på börda.

”I dag genomförde män och kvinnor i den amerikanska militären och vår underrättelsetjänst framgångsrikt ett flyganfall mot en av IS:s högsta ledare, Maher al-Agal”, skrev president Joe Biden i ett uttalande från Vita huset.

Ledarens död i Syrien tar bort en viktig terrorist från fältet, och försämrar avsevärt IS förmåga att planera och genomföra operationer i regionen.

”Detta flyganfall representerar kulmen på beslutsamt och noggrant underrättelsearbete […] Det visar också att USA inte behöver tusentals soldater i stridsuppdrag för att identifiera och eliminera hot mot vårt land”, fortsatte Biden.

Islamiska staten styrde som mest över åtta miljoner människor, men de kollapsade 2019. Sedan dess använder man sig av gerillateknik, och har strukturerat om sig organisatoriskt.

I dag sörjer många i Europa de civila offren för kriget i Ukraina – inte minst de döda barnen. 75 barn rapporteras ha dött som en följd av attackerna mot ukrainska städer.

Människor uttrycker sin fasa inför det som sker. Alla dessa döda barn.

Synen på barn som dör på grund av konflikter var en annan en gång i tiden – inte alltför länge sedan – åtminstone hos en del personer.

11 maj 1996 intervjuades USA:s FN-ambassadör Madeleine Albright i det amerikanska tv-programmet 60 Minutes. Intervjuaren Lesley Stahl frågade:

”Vi har fått veta att en halv miljon barn har dött på grund av sanktionerna mot Irak. Jag menar, det är ju fler barn än som dog i Hiroshima … är det ett pris värt att betala?”

Albright svarade flinthårt:

”Jag tycker det är ett mycket svårt val, men priset tror vi, är värt att betala”.

https://twitter.com/backtolife_2022/status/1506731839481860096

Nu var det ju inte ”vi” som betalade priset utan irakiska barn och familjer, men hade det överhuvudtaget behövt ske?

Sanktionerna var ett amerikanskt försök att knäcka Saddam Husseins regim genom att blockera irakisk import av varor som kunde användas för framförallt militära ändamål. Blockaden syfte var också att få den irakiska ekonomin att gå i stå, och därmed skapa ett sådant missnöje hos befolkningen att regimen kom i gungning.

Sanktionerna gällde inte humanitär, medicinsk hjälp – såvida det inte kunde misstänkas att det som skeppades också kunde få en militär användning – då kunde USA använda sin vetorätt i sanktionskommittén och säga ”nej” till export. Och USA sade nej till mediciner för cancerbehandling, insulin, värktabletter, vaccin, stetoskop, röntgenutrustning, och klor (för vattenrening). Märkligt nog förbjöds även export till Irak av pennor – av alla de slag.

Albright kom senare att försvara sig med det det inte fanns allmänna sanktioner mot export av mat och medicin till Irak. Men USA hade vetorätt i varje enskilt fall och kunde därmed säga nej. Alltså inga vacciner för barn och inget klor för vattenrening. Det sista kan låta oproblematiskt och ofarligt, men under Kuwaitkriget 1990–1991 hade USA metodiskt bombat sönder dammar och anläggningar för vattenrening. När importen av klor och utrustning för vattenrening stoppades spred sig infektionssjukdomar som en skogsbrand skulle göra om brandkåren hade bensin i slangarna.

Denis Halliday arbetade i 31 år på höga positioner inom FN:s olika hjälporganisationer, han var biträdande generalsekreterare för FN och den som hade ansvaret för den humanitära hjälpen till Irak. Han lämnade sin post i protest mot sanktionerna och förklarade i sitt avskedstal:

”Vi håller på att förstöra ett helt samhälle. Så enkelt och skrämmande är det. Det som sker är olagligt och omoraliskt.”

Nu är Madeleine Albright, den envisa försvaren av detta död. Hon avled i går – 23 mars – i cancer vid 84 års ålder.

Uttalade feminister i Sverige var snabbt framme med hyllande minnesord.

Statsminister Magdalena Andersson förklarade att det ”fanns en speciell plats i himlen för Madeleine Albright”. Uttalandet syftade på Albrights ofta citerade ord om att ”Det finns en speciell plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra”.

Uppenbarligen är svenska feministiska politiker rädda för att hamna där så de har levererat lovordande eftermälen.

Utrikesminister Ann Linde säger: ”Jag sörjer en stor politiker … Hennes ständiga kamp mot fascism, hennes solidaritet med kvinnor och flickor runt hela världen och hennes arbete för demokrati och frihet kommer aldrig att glömmas.”

Margot Wallström twittrar om Albrights mod att stå för sina åsikter även när man får kritik.

https://twitter.com/margotwallstrom/status/1506727976951590919

Centerns Annie Lööf twittrar: ”Vila i frid, Madame Secretary. En sann förebild för många av oss i sin outtröttliga kamp för mänskliga rättigheter, för jämställdhet och för den liberala demokratin.” Lööf talar också i ett inlägg på Facebook om Albright som en ”feministisk ikon”.

https://twitter.com/annieloof/status/1506713297172799501

Det finns dock de som jublar över Albrights död. I Serbien har många i sociala media uttryckt sin glädje över hennes bortgång. Där minns man henne som den som i sin roll som Bill Clintons utrikesminister drev på Nato för att inleda bombningarna av Serbien 1999. Bombningarna varade 78 dagar och dödade 528 civila. Broar, skolor, sjukhus, fabriker, och monument förstördes. En av dem som uttryckt sin glädje är den serbiske filmaren Boris Malagurski, som förklarar att det finns en speciell plats i helvetet reserverad för Albright. Han påminner också om att Albright och hennes judiska familj (som kom från Tjeckoslovakien) fick en fristad i Serbien under andra världskriget och därför undkom koncentrationslägren.

Som tack för det blev det 55 år senare massiva bombningar av landet, konstaterar Malagurski.

Resultatet av bombningarna? Kosovo blev självständigt, och där finns nu en av USA:s största militärbaser i Europa.

https://twitter.com/malagurski/status/1336598681697587200

https://twitter.com/pedya79/status/1336969972661280769

Uppdrag granskning visar att Ericsson ska ha pressat anställda att söka upp IS-terroristerna i Irak för att förhandla. En person blev då kidnappad och en lösensumma på 20 miljoner kronor sattes för att släppa honom. Granskningen har skett i samarbete med journalistförbundet ICIJ.

För att få den kidnappade personen fri ordnades en överenskommelse där Ericsson skulle få fortsätta verka i regionen. Detta gjordes via mellanhanden Asiacell. Pengar har således gått från Ericsson till IS-terroristerna. Man har köpt transportvägar som kontrolleras av IS men kan ändå inte säga exakt vem som är mottagaren av pengarna.

Uppdrag granskning har sökt Ericssons vd Börje Ekholm sedan hösten 2021 med frågor från en hemlig internrapport, som beskriver företagets affärer med IS-terroristerna. Ericsson valde i stället att skicka ut ett pressmeddelande, varpå aktien föll med 14 procent.

I internrapporten står det att man bedrivit utredningar om mutbrott i tio olika länder. 2019 uppgav man att det bara var sex olika länder med oegentligheter i, bland annat Kina och Saudiarabien. Andra länder som nämns i rapporten är USA, Brasilien, Marocko, Angola. Man har förmodligen hjälpt azerbajdzjanska staten att avlyssna människor. 2015 kom Libanons telekommunikationsminister till Stockholm med sin familj, där bjöds de på middag och limousinfärd, bland annat, till en kostnad av 400 000 kronor.

Fallet med USA löstes 2019 då Ericsson gick med på att betala tio miljarder kronor i böter till amerikanska justitiedepartementet, DOJ. DOJ utredde företaget för korruption enligt en lag från 1977 som behandlar korruption med utländsk inblandning. Dotterbolaget Ericsson Egypt Limited erkände sig skyldiga till korruptionsbrott. Man ska ha arbetat i länder och använt tredjepartsaktörer och konsulter för att muta statsanställda.

Genom mutfonder, mutor, gåvor och annan politisk korruption har man enligt åklagare Geoffrey Berman gjort sina affärer.

Korruptionen ska ha pågått så länge som mellan 2000 och 2016 och anställda på Ericsson ska ha sett mellan fingrarna. Utredningen involverade också US Securities and Exchange Commission, SEC, som granskat transaktioner från 1990-talet och framåt. Man slog fast att denna korrupta verksamhet pågått i 17 år och i minst fem länder.

Ericsson har inte velat kommentera den senaste informationen, men vi har tagit en titt på några av det 146 år gamla företages skandaler.

1932 var man en del av Ivar Kreugers affärsimperium som kraschade brutalt under finanskrisen. Kreuger dog under mystiska omständigheter och Ericsson togs över av Wallenbergsfären som fick företaget på rätt köl efter åtta år.

2000 spräcktes telekombubblan och it-branschens stora kris var ett faktum. Man förlorar 30 miljarder och säger upp hälften av sina över hundra tusen anställda inom några år. Efter stålbad och omorganisation kan man fortsätta, men konkursen var nära.

2016 lämnade vd Hans Vestberg sin post. Hans sista tid kantades av dåliga resultat för företaget samtidigt som han själv fick bättre lön. Det blev också uppmärksammat att han flugit privatjet i tjänsten för 300 miljoner kronor. När Ericssons aktie fallit med 15 procent under 2015 lyckades Vestberg höja sin egen lön med tio procent. När han lämnade sin roll som vd fick han en fallskärm på totalt 28 miljoner kronor.