Samtidigt som folk över hela Europa tvingas spara el under vintern för att undvika elbrist, klarar sig Bavonadalen i Schweiz utmärkt. De har nämligen aldrig varit anslutna till elnätet. Beläget i kantonen Ticino, där italienska är huvudspråk, flyter Bavonafloden i en dalgång skapad av glaciärer. Tolv bosättningar finns det, med tio fast boendes under vinterhalvåret och ytterligare några dussin under sommaren.

En av bosättningarna har el, resten klarar sig utan. Detta trots att det finns vattenkraftverk i dammarna vid bergstopparna. Dammarna byggdes efter andra världskriget, för att förse den tyskspråkiga delen av landet norr om Alperna med el.

Att få tillgång till el i dalgången skulle krävt transformatorer, vilket invånarna inte hade råd med. Bara bosättningarna högst upp i dalen hade råd med el.

Befolkningen i dalen krympte med åren, från 500 till dryga 50 idag. Enligt Romano Dado, före detta borgmästare i byn Cevio i närheten av Bavonadalen, lärde sig invånarna att leva utan el. Man förlitade sig på sina öppna spisar, och skaffade solpaneler på sina hustak redan på 1980-talet, säger han till AFP.

Invånarna använder också gaskapslar, stearinljus och oljelampor. Kläderna tvättar man direkt i floden, som man alltid gjort.

Bavonadalen är runt tio kilometer lång och kantas av branta bergssluttningar på över 2 500 meter. Under åren har både jordskred, snöskred och översvämningar satt press på samhället.

Ända till 1970-talet vandrade familjer in i dalen på sommaren med sina djur, från mars till december. Plus ett återbesök över julen, säger Sonia Fornera som är expert på Alpernas historia och kultur.

Bice Tonini är 88 år gammal och bort fortfarande kvar i samhället, från vårkanten till och med oktober. Tack vare att hon har solpaneler.

Det slösas för mycket med elen i det moderna samhället, beklagar hon sig.

Det finns inga gatlyktor tända på natten, vilket gör att hon obehindrat kan titta på stjärnorna. Hon föredrar stjärnskådande framför tv-tittande. Det är ovanligt att ha en tv i samhället.

Ivo Dado installerade solpaneler 1987, vilket han är stolt över.

Vi är vana vid att behöva leva enkelt, och är inte rädda för att spara på energiförbrukningen, säger han.

Han är en före detta jordbrukare, inte släkt med tidigare nämnda Romano Dado. Han är glad över att flera städer nu skippar julbelysningen i december.

Den här julen kommer bli som förr, mindre upplyst. Det kommer bli vackert igen!”, utbrister han.

Men inte alla har samma inställning till att spara in på elen. Enligt Martino Giovanettina, som äger flera restauranger i dalgången, är solpaneler bara en dellösning. Han menar att bristen på el och de höga kraven vid renoveringar av hus gör att dalgången avfolkas. Den förvandlas till slags utomhusmuseum, anser han. I stället borde man satsa på turism, som andra närliggande dalgångar gjort.

I Bavonadalen finns inget förberett för turister, med undantag av en linbana som går från en av bosättningarna upp till dammarna. Det är också förbjudet att parkera husbilar där.

Att dalgången mer och mer blir en dröm från det förflutna är något författaren Doris Femminis håller med om. Hon växte upp där och var getherde i 20-årsåldern. Men har senare flyttat till Jurabergen i västra delen av Schweiz.

Bavonadalen är en plats i det förflutna, ingen vill bo där längre, säger hon.

I Schweiz gillar vi idén att fortfarande ha en plats med vild natur. Men hon säger också att sådana platser inte passar det moderna livet.

Men livet går trots allt vidare i Bavonadalen. Och med den stora el- och energikrisen i Europa har vi kanske något att lära oss av deras livsstil.

Enligt Riksrevisionen är sänkt energiskatt för serverhallar en dålig satsning. Det finns inga villkor för energieffektivisering för att ta del av stöden. Regeringen har också felbedömt de näringspolitiska och energipolitiska målen, då effekterna av de statliga insatserna inte är effektiva. Krav på energieffektivisering saknas och incitament för klimatsmarta insatser minskas. Som att ta hand om spillvärme, göra reservkapacitet tillgänglig eller ingå avtal med dellevarantörer om att avlasta toppar.

1,3 miljarder kronor har bolagen sparat i skatt, 60 procent har gått till de tre största företagen. Vilka det är namnges inte, men Facebook, Amazon och Microsoft har stora datahallar i landet. Endast 80 av tilltänkta 235 bolag tog del av skatterabatten. Utredaren Dimitrios Ioannidis menar att Regeringen inte hade klart för sig vilka datacenter som behövdes, efter som analysen av marknaden inte var tillräckligt djup.

Dessa bolag betalar 0,6 öre per kilowattimme, jämfört med hushållens 36 öre. I år har man hittills sparat 420 miljoner på skattesubventionen. Datahallarna förväntas förbruka tre terawattimmar i år, vilket motsvarar hela Uppsala läns förbrukning.

Det kan också påverka orten serverhallen finns i, till exempelvis i Katrineholmstrakten där Amazon Web Services finns. Enligt Tommy Olofsson, ordförande på Villaägarnas riksförbund, påverkar serverhallen förbrukningen för övriga i kommunen. Han ger heller inte mycket för argumentet om nya arbetstillfällen, just nu har Amazon 79 anställda.

Jättarna tar mycket plats

Det är sedan tidigare känt att det finns problem för företag som vill etablera sig på svenska orter, då elnätet inte räcker till. Amazon gick först i kön, andra företag fick stå i kö eller rikta blickarna mot andra länder. Detta skapar också andra negativa effekter, som att arbetstillfällen går om intet när företag inte etablerar sig.

Enligt en studie av Boston Consulting Group från 2016 var det möjligt att skapa 30 000 arbetstillfällen i Sverige till 2025. Och 50 miljarder kronor i positiv ekonomisk påverkan. Men tittar man närmare är det långt ifrån så många som arbetar med datahallar i Sverige. 2020 hade Microsofts hallar 130 anställda i Sverige. Amazon hade 75 anställda och Facebooks hallar 76 anställda.

Oftast är den mer högkvalificerade personalen bosatt i USA och Indien, det är billiga råvaror och mar man främst vill åt i Sverige. Hur man ska nå till 30 000 jobb på tre år är mycket svårt att föreställa sig.

Det finns dessutom problem med elnätets utbyggnad, som kommer lösas först 2030. Men det räknar inte in eventuella nya, stora energikrävande projekt med nya serverhallar och liknande. Exempelvis satsar SSAB på projektet Hybrit för fossilfri ståltillverkning, vid sjösättning 2025 skulle man ta tio procent av Sveriges energiproduktion i anspråk.

Vad vi ser i dag är att regeringen inte ens sett till att serverhallarna maximerar sin energiförbrukning, trots stora konkurrensfördelar. Dessutom har man under dessa två mandatperioder stängt ned delar av svensk kärnkraft, något Miljöpartiet har haft inflytande över. Den stora omställningen till fossilfria energikällor kräver i sig väldigt mycket energi – något Sverige fått allt större problem med.

Microsoft har för närvarande ansökningar om tre nya serverhallar inne hos myndigheterna. Man vill att elen till dessa ska komma från klimatneutrala källor som vatten och vind.

Den gröna omställningen är alltså tänkt att ske parallellt med att amerikanska teknikjättar sätter käppar i hjulet för övrigt näringsliv, samtidigt som de utlovade jobben inte syns till.

Du kanske hör till dem som svor till när du såg din elräkning för december 2021. Du kanske svor en gång till när du någon vecka senare såg hur mycket internetjättarna Google, Amazon och Facebook fick tillbaka av den svenska staten i elrabatter för 2021? 

300 miljoner kronor.

Det är väl ingen tröst om vi berättar att de verkliga kostnaderna för att internetjättarna bygger serverhallar i Sverige är mycket större. 

Frågan är om idéen att få internetjättarnas serverhallar att etablera sig i Sverige någonsin varit en god idé? Och rör det sig om ett enstaka misstag eller har vi att göra med något som ingår i en större plan – en plan som uppenbarligen inte fungerar?

Amazon var tidigt ute med att bygga serverhallar i Sverige. Genast uppstod problem eftersom man valde Eskilstuna.

Många företag ville etablera sig i området, som har en bra geografisk position i Mälardalen. Det fanns en kö med företag som ville dit.

Det var dock inte möjligt för dem att då bygga upp en verksamhet där. Enkelt uttryckt räckte inte strömmen. Det fanns flaskhalsar i elnätet.

Nuvarande vd:n Kjell Andersson för Eskilstuna Strängnäs energi och miljö var vid den tiden elnätschef och uttryckte offentligt sin oro:

I värsta fall väljer företagen att etablera sig utomlands istället.

Så Amazon gick först i kön, andra företag fick snällt vänta eller se sig om efter en annan etableringsort. Eller ett annat land. Amerikanerna hade förtur.

Men det viktiga för en kommun är väl att få nya arbetstillfällen? Och Amazons serverhallar måste väl ha skapat många arbetstillfällen?

2020 hade Amazon 75 anställda i sina svenska serverhallar.

Frågan är hur många arbetstillfällen kommunen förlorade för att andra företag valde en annan ort.

Man kan också fråga sig hur det kom sig att det inte fanns tillräckligt med el.

I en pressrelease från Business Sweden berättas det om hur energieffektiva Amazons serverhallar är:

”Eftersom man generellt använder färre servrar och har en mycket högre energieffektivitet i storskalig datacenterdrift, så behövs endast 16% av elektriciteten jämfört med traditionella datorhallar.”

Kan mycket väl vara sant, men problemet är alltså att inte ens de där 16 procenten riktigt fanns att tillgå i Mälardalen.

Verkligheten hade inte så mycket med de presenterade siffrorna att göra.

Men så har fallet ofta varit när det gäller halvstatliga Business Swedens uppgifter om internetjättarnas serverhallar i Sverige.

Karta och verklighet

För att förstå hur stora skillnaderna är mellan konsultrapporter och verklighet är måste vi gå tillbaka och se på hur den stora serverhallsinvasionen påbörjades.

2016 gör Boston Consulting Group en studie på uppdrag av Business Sweden. Den får namnet ”Capturing the Data Center Opportunity – How Sweden can Become a Global Front-runner in Digital Infrastructure”. Sverige skulle bli bäst i världen på det här området. Alla serverhallars paradis.

I studien berättas det om de 30 000 jobben som är möjliga till 2025, och där förklaras också att ”datacenterindustrin” kan innebära 50 miljarder kronor i positiv ”ekonomisk påverkan” på Sverige. 

Ett år senare skickar ministrarna Isabella Lövin, Mikael Damberg och Ibrahim Baylan ett brev till ledningarna för Amazon, Google, och Facebook. Där förklaras hur välkomna internetjättarna är att etablera sig i Sverige. Inbjudan avslutas med orden:

"Vi är redo för business och står till er tjänst”.

Det fungerade. De kom. De stannade.

2020 hade Microsofts hallar 130 anställda i Sverige. Amazon hade 75 anställda och Facebooks hallar 76 anställda. Det rör sig sällan om mer avancerade tjänster, de uppgifterna utförs i USA och Indien. Experterna har internetjättarna, de vill åt den billiga råvaran som el utgör, och de vill ha billig mark och statliga subventioner.

Sammanlagt finns det nu således omkring 300 anställda i internetjättarnas serverhallar. Det är tre år kvar tills de ska vara 30 000. Det fattas 29 700 jobb.

Men om de 300 skulle bli 30 000 – skulle elen räcka? Det är inte bara fråga om att dina elräkningar riskerar att bli högre. Det är frågan om svensk industri har råd med fler serverhallar i landet. Fler serverhallar kan innebära att stora industriprojekt avbryts. 

SSAB satsar i dag på ett projekt kallat Hybrit. Målet är fossilfri ståltillverkning – och det kommer att kräva mycket el. Beräkningar som gjorts talar om 15 TWh om övergången skulle ske 2025. Ungefär 10 procent av Sveriges energiproduktion.

Samtidigt – 2025 – skulle det då enligt förhoppningarna finnas serverhallar där det arbetade 30 000 personer. De serverhallar som finns i dag slukar i sig enorma mängder el. En hall drar lika mycket som tre mellanstora städer. Det planeras för ännu större hallar som kommer att dra lika mycket som Uppsala. Även om det skulle produceras tillräckligt mycket el kan den ändå inte distribueras. Elnätet är inte tillräckligt utbyggt, och Energimarknadsinspektion säger att de nuvarande överföringsproblemen kan vara lösta först 2030. Man bör lägga märke till ordet ”nuvarande” – vad händer om alla elintensiva projekt blir verklighet? Räcker elen? Kan den distribueras?

Isabella Lövin motor i omställning

Hur kommer din elräkning att se ut?

Den politiker som var pådrivande i inledningen av Hybrit-projektet var den dåvarande miljö- och klimatministern Isabella Lövin. Projektet har också fått 500 miljoner kronor i statligt stöd.

Så samtidigt som Isabella Lövin kämpade för att få internetjättarnas energislukande serverhallar till Sverige var hon den som gjorde allt för att stål skulle produceras fossilfritt.

Samtidigt drev hon på för cementindustrins utfasning av kol i produktionen, cement skulle produceras med el. Om det förverkligas beräknar Ingenjörsvetenskapsakademien att cementindustrins elbehov ökar med 1750 procent till 2045. Vad innebär det konkret?

Cementas anläggning i Slite på Gotland är i dag öns största förbrukare av el. Där förbrukas 300 GWh per år. Om produktionen ställs om från kol till el talar vi om en förbrukning på fem TWh. Tre procent av Sveriges energiproduktion. Det kommer också att behövas nya kablar för elöverföring, något som började utredas förra året.

Till allt detta kommer i Sverige omställningen till eldrift i gruvorna, satsningen på elbilar  och stödet till bygget av batterifabriker för elbilar – anläggningar som i sig slukar el.

All denna utveckling drevs på hårt av Miljöpartiet och Isabella Lövin medan de hade en stark position i regeringen.

Parallellt med detta var de också pådrivande i nedstängningen av kärnkraft – något som minskade tillgången på det som deras egna planer krävde mer av.

När du svär över din elräkning och att internetjättarna får hundratals miljoner i elrabatt så är det alltså bara resultatet av en större utveckling.

Miljöpartiet och andra partier satsar hårt på ett fossilfritt samhälle, även om det innebär att svenska skattebetalare får subventionera några av världens rikaste företag – samtidigt som du själv får högre elräkningar.

I morgon: SÅ SKA DEN GRÖNA ELEN PRODUCERAS. Först sålde Miljöpartiet ut Sverige till USA; sedan följde de upp med att sälja ut oss också till Kina.

(Morgonposten har utan resultat sökt Isabella Lövin, Mikael Damberg, Ibrahim Baylan samt beställarna på Business Sweden av rapporten om serverhallars förträfflighet. Vi har likaså sökt kommunalråd på de orter där serverhallar byggts eller ska byggas. Den dag de inte längre lyckas undvika oss återkommer vi om de frågor artikeln behandlar).