Två personer frihetsberövades under onsdagskvällen, men släpptes sedan efter förhör. Polisen vill inte gå in på några detaljer kring omständigheterna. ”Det enda vi kan konstatera är att det inte finns skäl att hålla dem frihetsberövade”, säger Peter Persson, vakthavande befäl vid polisregion Bergslagen.

Polisen har även kontrollerat om händelseförloppet kan ha fångats på film av bevakningskameror i området. ”Vad jag vet har vi inget på övervakningskameror”, säger Persson till Expressen.

Brottsplatsen är utomhus, och området spärrades av ”för att säkra en robust förundersökning”, skriver polisen på sin webbplats. Under kvällen gjordes en större insats. ”Vi har hundpatruller som nu finkammar det här området, sa Anders Dahlman, polisens presstalesperson.

Polispatruller genomförde även dörrknackning i nejden för att säkra vittnesuppgifter. Bilen mannen satt i sveptes in i ett vitt skynke, och bärgades för teknisk undersökning.

Förra veckan granskade vi förslaget om att avskaffa flerbarnstillägget. Syftet från regeringens sida är att få ut fler utrikesfödda kvinnor i arbete. Men var kommer pengarna tas från, hamnar notan på kommunerna i stället? Och kommer det att leda till att fler utrikesfödda kvinnor tar steget ut på arbetsmarknaden?

Vi har pratat med tjänstemän på två problemtyngda kommuner och frågat.

Anne Holten är chef på socialenheten i Borlänge kommun, där 20 procent av invånarna har utländsk bakgrund.

Arbetslösheten är hög i den gruppen, speciellt i miljonprogramsområden som Tjärna Ängar. Där hade bara cirka 17 procent av befolkningen gymnasieutbildning 2018 och 39,8 procent fick ekonomiskt bistånd. I kommunen som helhet är det 16,6 procent, rikssnittet är 13,9.

Det har varit en diskussion efter regeringens förslag om att avskaffa flerbarnstillägget. Hur ser ni i kommunen på det?

Vi har ju inte hunnit fundera igenom det där, men vi tror det kommer ju påverka försörjningsstödet, så till vida att vi kommer behöva betala ut mer. Sedan handlar det ju i grunden om att barn som kommer påverkas.

Förslaget syftade till att få ut fler utrikesfödda kvinnor på arbetsmarknaden. Att det är därför man tar bort tillägget. Tror du att det kan få någon effekt?

Nej, som sagt var vi har inte analyserat det här, det är ganska nyligen det lämnades ut. Nej, det kan jag väl inte säga att jag ser.

Eskilstuna är precis som Borlänge en kommun med hög andel utrikes födda, hela 35 procent. 20 procent av stadens invånare är bidragsförsörjda, jämfört med rikssnittet på 13,9.

Ewan Denha är chef på nämnden för ekonomiskt bistånd på Eskilstuna kommun. Han ser inte att kommunen kommer få ta en högre ekonomisk belastning. Men tror precis som Anne Holten att förslaget från regeringen inte kommer påverka utrikesfödda kvinnors förvärvsfrekvens.

Han lyfter dock kommunens egen satsning, men som har oklar effekt.

Om det flerbarnstillägget tas bort, kommer er kommun behöva ta kostnaderna för det, kompensera det ekonomiska bortfallet?

Nej, det finns inget sådant beslut just nu på kommunen. Jag har inte hört än så länge att något beslut om att kommunen per automatik tar den kostnaden. Jag vill dock tillägga att den kostanden kommer hamna på oss i den totala beräkningen av försörjningsstöd. Försvinner flerbarnstillägget blir stödet från oss högre. Så indirekt kommer det falla på oss om man får försörjningsstöd av oss.

Hur ser du på motiveringen, att man vill få ut fler utrikesfödda kvinnor i arbete?

Det finns säkert positivt och negativt med alla beslut, men man måste analysera innan. Det är Försäkringskassan som betalar ut flerbarnstillägget. Det är ett politiskt beslut, jag har svårt att själv uttala mig om beslutet är bra eller inte. Men så klart är det positivt med att folk går till egen försörjning och inte blir beroende av ersättningar i form av försörjningsstöd

Men tror du att det faktiskt skulle fungera, finns det någon realism i förslaget?

Jag tror inte det skulle ha en större påverkan för oss, att få ut dem i arbete. Det är inget som jag personligen känner har en påverkan direkt på oss, eller på deras självförsörjning. Sedan på kommunnivå har det inte varit en fråga för diskussion, för jag tror inte det skulle ha så stor påverkan.

Vad gäller att få ut utrikesfödda kvinnor i arbete tycker jag så klart det är positivt, den snabbaste vägen för individen att komma in i det svenska samhället är genom arbetet.

Vad skulle du säga är ett bra sätt att få ut fler utrikesfödda kvinnor i arbete? Har ni någon plan eller modell ni arbetar med i kommunen?

Nämnden har nyligen klubbat igenom ett förslag till aktivitetsplikt. Jag tycker det är ett bra förslag, förhoppningsvis kommer det ge resultat. Det är dock inte bara för utrikesfödda kvinnor, men många inom målgruppen kommer vara det.

Aktivitetsplikt innebär att man går på praktik, eller studier, i kommunens regi. Det omfattar 1 500 personer i kommunen som man anser kunna få ut i arbetslivet. Om man inte dyker upp kan man få sitt ekonomiska bistånd nekat. Detta kan man dock söka om, enligt lag.

Vintern 2023 beräknas satsningen vara i full gång. Exakt effekt är således omöjlig att veta just nu. Det framgår inte heller hur många av dessa personer som är utrikesfödda kvinnor. Dessa är i regel längre ifrån arbetsmarknaden och förmodligen underrepresenterade i den grupp som man tror att man snabbast kan få ut på arbetsmarknaden.

Att avskaffandet av flerbarnstillägget skulle hjälpa utrikes födda kvinnor ut på arbetsmarknaden är således fortfarande högst oklart. Om kommunerna täcker upp för det ekonomiska bortfallet tillkommer inga incitament för bidragstagaren att ändra sin livssituation.

Däremot ser det bättre ut för staten att kunna stjälpa över den ekonomiska bördan på kommunerna. Samtidigt som man förbättrar statsfinanserna och påstår sig hjälpa en utsatt grupp.

Du får lätt intrycket av att de som invandrat från Afrika till Borlänge framlever sina liv i misär. Barnen i Tjärna Ängar kommer aldrig ut i naturen under sommarlovet.

Men det gör många av dem. Kanske dock inte i den svenska naturen.

Vi har talat med en researrangör i staden som förklarat att årligen reser cirka 400 personer till Afrika. Det rör sig oftast om mindre gruppresor, familjer om minst fem personer. Mestadels är Somalia målet.

Varje resa kostar cirka 10 000 till 15 000 kronor om du beställer den i dag och avser att vara borta från början av juni till början av augusti. Alltså under den tid som sommarlovet pågår. Det är så länge som resorna oftast brukar vara.

Det innebär att åtminstone nästan en tiondel av den somaliska befolkningsgruppen i Borlänge återvänder till sitt hemland under sommaren.

I diskussionen om afrikanska invandrare i Sverige kommer ofta frågan om rasism upp. Alltså den strukturella rasism som sägs finnas i Sverige, och som då drabbar till exempel svarta.

Men sällan diskuteras rasismen inom den somaliska gruppen i Sverige.

Ett exempel på den är hudblekning. Många tror att svarta enbart bleker sin hud för att bättre passa in i det vita samhället. Men det är mer komplicerat än vad som hävdas i ett reportage i Svenska Dagbladet där det påstås att: 

”Främst medelålders kvinnor men även ungdomar använder förbjudna, hälsovådliga preparat för att bli vitare och 'finare'.”

En somalisk kvinna i Borlänge vi talat med förklarar att många av hennes landsmän bleker sig för att man vill bli mindre svart: ”De vill inte se ut som en bantu”. I Somalia ser majoritetsklanerna ner på vissa klaner och minoriteter som lägre stående. Ett tecken på att man tillhör dessa minoriteter är att man är mer svart än vad som anses tilltalande av dem i majoritetsklanerna. Alltså försöker man bleka sig, förklarar kvinnan, och ofta gör man det med hälsofarliga preparat.

Fenomenet beskrivs i Abdihakim Barre Warsames studie Ethnic Prejudice and Discrimination of the Somali Minority Groups. Där konstateras att: 

”Bland de karaktäristiska drag som används av minoritetsgrupperna för att särskilja dem från majoritetsgrupperna återfinns att minoriteterna betraktas som undermänniskor, slavar, personer med låg sociopolitisk status som ägnar sig åt enkla arbeten och har en etnicitet som utmärks av mörk hud och krulligt hår.”

Därför bleker somalier i Borlänge sin hud, det är inte på grund av att de tror att någon ska tro att de är dalmasar.

Vi har studerat videoupptagningar från olika möten om integration i Borlänge, vi har läst projektrapporter, seminaresammanställningar, årsmöteshandlingar, nämndprotokoll, intervjuer och studerat de senaste årens integrationsprojekt som de redovisas på Facebook, Instagram och Twitter.

Flera saker framstår tydligt:

• Ingenstans diskuteras problem med somalisk kultur.
• Det som behandlas och ses som ett problem är rasismen i det svenska samhället.

Hela tiden kommer man fram till samma slutsats. Det görs för lite för somalier i Borlänge.

Om detta är somalierna, politikerna, de kommunala tjänstemännen samt representanterna för ABF, Unga Örnar, och Verdandi helt överens. Det krävs fler projekt, fler möten – bara då kan man bryta upp de rasistiska strukturerna i Sverige.

Och politikerna måste bli mer närvarande i riskområden som Tjärna Ängar. Så har det låtit i tio år.

Men hur är det med politikernärvaro?

När vi studerat all verksamhet och mängder av handlingar visar det sig att representanter för den politiska makten i Borlänge alltid varit mycket närvarande i de områden där somalier dominerar.

Vänsterpartisten Jan-Olof Lundberg är en av nyckelpersonerna. Han har nyligen i media kritiserat att det ”inte finns någon kommunal handlingsplan för Tjärna ängar”.

Lundberg var i många år under förra decenniet kommunens integrationsansvarige. Ibland framträdde han under titeln ”integrationsstrateg”.

2013 förklarar han i en radiointervju att:

”Somalierna kan rädda jobben i kommunerna.”

2016 förklarar han på en nationell konferens att undersökningar visat att det stora problemet i Borlänge var:

”Men kartläggningen visade istället att det fanns stora problem med rasism i kommunen och det blev också tydligt att vit makt-miljö var det absolut största hotet lokalt och regionalt.”

Men man har en plan meddelas det på seminariet:

”Genom arbetet blev det tydligt att kommunen måste arbeta med det som rör sig under ytan för att främja och förebygga extremism. I dagsläget håller man på att ta fram en kompetensutvecklingsplan som riktar sig till chefer och människor som möter barn och unga i sitt arbete. Planen fokuserar på demokrati, mänskliga rättigheter och diskriminering och ska hjälpa människor att bidra till ett demokratiskt tänkande och synsätt.”

Problemet är alltså inte somaliskt avståndstagande från Sverige och svensk kultur utan svenskars attityder till somalier.

Lundbergs kollega Josefin Bergström deltar också på seminariet som representant för integrationsarbetet i Borlänge. Hon framträder i en radiointervju och förklarar att:

”Vi ser ju vitmaktmiljön som det absolut största hotet.”

”Förutom den renodlade extrema miljön så finns en utbredd rasism som driver på och som utgör en fara för samtliga extrema miljöer, det är inte bara vitmaktmiljön som gynnas av en växande rasism.”

Ingenstans i dokument och handlingar under alla dessa år kan vi hitta något om vikten av att bekämpa somalisk klankultur med allt den för med sig av kvinnoförtryck, könsstympningar och rasism.

Istället är det hela tiden fråga om att man ”måste ordna fler möten mellan kulturerna”, som Lundberg uttrycker det. 

En organisation som spelar en stor roll i integrationsarbetet är ABF i Borlänge. Verksamhetschefen Pia-Lena Andersson berättar att man nu är koncentrerade på verksamhet för invandrarkvinnor som är hemma med barn. Den bedrivs med hjälp av riktade statsbidrag och ungefär 70 personer deltar i möten.

Vad gör man på dessa möten?

Vi berättar om hur man närmar sig arbetsmarknaden och så är det träning i svenska. Vi vill hjälpa dem att komma ut i samhället. Det är en fråga om vardagslärande.

Diskuterar man skillnader mellan svensk och somalisk kultur – den utmärks ju av kvinnoförtryck, könsstympning av flickor, och ett starkt klantänkande?

Nej, vi har ingen speciell syn på somalisk kultur.

Men ABF har väl en kultursyn? En gång i tiden tog ni ju hård strid mot dåliga vanor och okultur i den svenska arbetarklassen. Det var väl själva grunden för folkhemmet? Är det då inte rimligt att ni i dag tar strid mot somalisk kultur?

Nej, vi utgår från de individer som kommer till oss, från vad de vill diskutera. Det är en fråga om frivilligt lärande.

Pia-Lena berättar att hon inte upplever att det förekommer hårda diskussioner, men det framkommer också hur stor misstänksamheten är mot det svenska samhället hos de utländska kvinnorna.

Vi har ju tagit kontakt med soc för att de ska gå ut i områdena och informera om att svenska myndigheter inte kidnappar muslimska barn. 

Man kan kanske se det som ett exempel på ABF:s ovilja att ta den där kulturkampen – man ringer istället till socialen. Att det inte förekommer hårda diskussioner beror på att man inte har ”någon speciell syn på somalisk kultur”.

Ett antal gånger varierar jag under intervjun min fråga om det inte är nödvändigt att bekämpa somalisk kultur för att den gruppen ska kunna integreras. Men Pia-Lena förklarar att hon inte upplevt att det finns så stora motsättningar.

Maslah Omar är kanske den mest centrala personen i dag i dessa sammanhang. Han är en ung somalier som gjort snabb karriär inom socialdemokratin. Nu är han ordförande i kultur- och fritidsnämnden, och han tippas bli partiets nästa kommunalråd när Jan Bohman avgår. Maslah Omar blir därmed Borlänges starke man.

Han är en person som hela tiden varit närvarande i riskområdet Tjärna Ängar. Han var föreståndare på fritidsgården Paradiset innan han blev socialnämndens ordförande.

Han har ledande funktioner i ABF och Verdandi.

Jag har inlett en telefonintervju med Maslah Omar. Efter den första frågan förklarade Maslah Omar att han måste in på ett möte – men han lovade att ringa. Det gjorde han inte. Och trots väldigt många försök har han varit helt oanträffbar. Men så har han också många möten att gå på.

Maslah Omar har suttit i styrelsen för Kulturhuset Västra Borlänge. Ahmed Abas Omar som var den styrelsens ordförande förklarade i september 2020 att:

”Inget parti i Borlänge bryr sig om Tjärna Ängar.”

23 oktober brinner fritidsgården Paradiset i Tjärna Ängar ner. Mordbrand.

25 januari förklarar Maslah Omar att det ska byggas upp en ny fritidsgård i området. Där ska ABF också ha lokaler. 

Nästan samtidigt kommer också en utvärdering av ett kommunalt arbetsmarknadsprojekt.

Man har satsat tio miljoner kronor på 40 personer. Två är nu i arbete.

Bättre utdelning än Morgonposten fick på sina försök att få intervjuer med dem som kontrollerar integrationen i Borlänge.

En av nio ställde upp.

I Botkyrka har nu tre fritidsgårdar och fyra fritidsklubbar stängts av kultur- och fritidsnämnden. Det skedde med omedelbar verkan. Verksamheten har bedrivits av ABF på kommunens uppdrag och riktat sig till barn i åldrarna tio till 13 år. Integration har varit ledstjärnan för verksamheten som bedrivits. Problem i verksamheten har inte rapporterats, arbetsmiljön har varit dålig och fel personer har rekryterats i en kommun som är härjad av kriminalitet och unga brottslingar.

Ett ovanligt fall?

I vår första artikel om situationen i Borlänge belystes en del av de projekt för integration som genomförts i staden den senaste tiden – men som inte gett något resultat. Situationen har istället försämrats.

De styrande politikernas svar har varit att säga att det behövs mer åtgärder. Många har därför intrycket av att de integrationsprojekt som genomförts de senaste tre åren har kommit för sent och varit för begränsade.

Men integrationsprojekt i Borlänge har en lång historia. De har varit många, och de har kostat avsevärda belopp. Något man bör komma ihåg när politiker och talesmän för invandrargrupper uttrycker enighet om att det behövs mer insatser.

För att förstå mekanismerna – och de intervjuer som kommer i senare avsnitt – kan det vara bra med en tillbakablick på det politiska spelet i staden.

I december 2020 avgår socialdemokraten Mohammed Gure ur socialnämnden. Han har varit verksamhetsledare i föreningen Folkets Hus Västra Borlänge. Föreningen har fått ett bidrag på lite mer än en miljon kronor, som omgående skickats i väg till ett konto tillhörande en annan organisation. Inga redovisningar har inkommit till kommunen om hur skattebetalarnas pengar använts. Gure har inte bara haft en stark ställning inom det socialdemokratiska partiet i Borlänge. Han har varit mycket synlig i olika integrationsprojekt och var ordförande för Somalia Bandy i Borlänge – som förstås var ett integrationsprojekt. De bandyspelande Borlängesomalierna kunde också konstituera sig som Somalias landslag, men höll på att missa deltagandet i VM eftersom man inte skickade in sin anmälan i tid. De internationella framgångarna har varit begränsade; man har dock besegrat Afghanistans bandylandslag med 15–0 2016.

Laget rönte en viss uppmärksamhet under VM 2017, då man tillämpade en tidigare okänd taktik och spelstil när man låg under med 16–0 mot Tjeckien – det somaliska laget gick till samfälld attack mot motståndarlagets spelare med klubborna som tillhyggen. Hela laget stängdes av i tre matcher.

Att ett lag bestående av somalier boende i Borlänge fått stöd och godkännande av den somaliska regeringen för att representera landet i bandy-VM kan bero på att Mohammed Gure inte bara suttit i socialnämnden i Borlänge, han har också samtidigt varit delstatsminister i Somalia med ansvar för arbetsmarknad och infrastruktur. Antagligen sågs det som meriterande att han en tid arbetat som handläggare på Arbetsförmedlingen i Borlänge – även om just sysselsättningsgraden för somalier i Borlänge kanske inte uppvisat någon annan utveckling än en negativ sådan.

Somalia Bandy för i dag en tynande tillvaro – som så många integrationsprojekt får de mycket uppmärksamhet i några år – sedan minskar verksamheten drastiskt, eller så försvinner de helt.

Gures ställning i Somalia ledde också till att Borlänge 2015 fick besök av fyra somaliska ministrar, som kunde berätta för kommunens integrationschef Jan Olof Lundberg att landet utvecklas väl. Integrationschefen fick veta att man genomfört val där man kvoterat in de olika klanerna i parlamentet – något som inte fick Lundberg att höja på ögonbrynen.

Kanske för att han kände igen systemet från Borlänge? Det är ju inte så att släktskap som ger politiskt inflytande är något som kommit till Sverige med de senaste 20 årens invandring.

Samtidigt som Gure-skandalen utspelade sig fick en annan av Socialdemokraternas starka män lämna politiken i Borlänge. Socialnämndens ordförande Kenneth Persson avgick efter kritiken mot miljonbidraget till en förening som inte fanns – men också för att det visat sig att han som ordförande för det kommunala bostadsbolaget Tunabyggen samt som ordförande i kommunens hållbarhetsutskott sett till att bidrag betalats ut till fotbollsklubben Bullermyrens IK. Han var själv ordförande i klubben, och hans son vice ordförande.

Men efterhand visade det sig att det hela var än mer invecklat.

Den förening som bildades våren 2019 och som fick lite mer än en miljon kronor i bidrag var en sammanslagning av två föreningar: Tjärnkraft och Kulturhuset Västra Borlänge. Christian Kaddik var ordförande i båda föreningarna och blev vice ordförande i den sammanslagna föreningen Folkets Hus Västra Borlänge.

Kaddik är van vid att vara vice ordförande. Vi har nyss berättat om vice ordföranden i Bullermyrens IK. Det var också Christian Kaddik, vilket innebär att Kenneth Persson – alltså hans pappa – var ordförande och förberedde ärendet i socialnämnden.

Sedan dess har både förvaltningsrätten och en extern revisionsrapport förklarat att Persson var jävig.

Persson har numera hoppat av Socialdemokraterna och blivit vänsterpartist – hans officiella förklaring är att han tycker att hans gamla parti blivit för snåla med socialbidrag.

Men räcker de här exemplen för att man ska kunna tala om klaner i Borlänges politik?

Nu är det inte vilket avhopp som helst när Persson går till Vänsterpartiet. Persson har tidigare varit kommunalråd, den socialdemokratiska arbetarekommunens ordförande, samt som sagt ordförande i socialnämnden och hållbarhetutskottet.

Och ordförande för det stora kommunala bostadsbolaget Tunabyggen.

Sonen Christian Kaddik är inte bara aktiv i Unga Örnar i Borlänge – han sitter också i förbundsstyrelsen. Som aktiv i Unga Örnar lokalt har han varit med och startat ett stort antal föreningar och projekt som syftar till integration.

Perssons mångårige parhäst i Borlänges socialdemokrati var Peter Hultqvist, sedan 2014 år försvarsminister. Hultqvist skiljde sig 2020 från Lena Hjort, som också länge varit en viktig person i partiet – i dag ordförande i kommunens gymnasie- och arbetsmarknadsnämnd.

När Persson hösten 2020 skulle avgå som arbetarekommunens ordförande, kände Hultqvist uppenbarligen längtan efter att få en plattform även i kommunen – och kandiderade.

Han slogs dock ut i det valet av Erik Nises, vars viktigaste tillgång i partiet ansågs vara att hans morfar var ”Röde Börje” Andersson: Borlänges ledare i 12 år innan han upphöjdes av Olof Palme till att bli försvarsminister. Möjligen hade Nises nytta av att han också varit pressekreterare åt Stefan Löfven.

I nästan alla de integrationsprojekt vi granskat i Borlänge förekommer organisationer som står socialdemokratin nära: ABF och Unga Örnar. Till detta kommer att kommunala bolag medverkar i integrationsprojekten.

En del av de personer vi talar med säger att det alltid varit så att idrottsföreningar i staden sett till att de har någon som finns på insidan i socialdemokratin – och som kan stötta.

Och socialdemokratin har därmed kunnat räkna med röster.

Det som hänt sedan något årtionde, säger samma personer, är att Socialdemokraterna använder samma modell när det gäller invandrare. Man startar mängder av fritidsaktiviteter med hjälp av sina stödorganisationer. På så sätt räknar man med att få röster från de utsatta områdena. Samtidigt får man möjlighet att värva ledande personer i klanstrukturerna genom att ge dem arbete i de olika projekten.

Mohammed Gure var verksamhetsledare i föreningen Folkets Hus Västra Borlänge, och det fanns projektanställningar där.

Som den externa revisionen visade har lönefordringarna och arvoden betalats ut. Alltid.

Dock betalade man en lång period inte hyrorna.

Pengarna gick till annat.

Fortfarande är det oklart till vad.

I morgon: Möt de inblandade i integrationsprojekten. Vi intervjuar de viktigaste personerna som ska försvara och förklara sig.

Hos ABF i Borlänge kan man gå en kurs i ”Zombieöverlevnad – din guide till apokalypsen”. Med tanke på rapporteringen från Borlänge och riskområdet Tjärna Ängar kan det verka vara en lämplig kurs ABF erbjuder. Våld, öppen knarkhandel och annan kriminalitet präglar området.

Statistiken pekar på en nedgång i antalet begångna brott – men det säger polisen beror på att de som bor i området i allt större utsträckning gör upp sina mellanhavanden själva. Eller så orkar man inte rapportera brott. Eller vågar inte göra det. Vi vet inte riktigt vad som försiggår i området, säger polisen i Borlänge, i en beskrivning av läget.

https://twitter.com/Dykaren21/status/1486375992209944580

I SVT–programmet Sverige möts hade man i oktober 2021 samlat politiker, poliser och boende i Tjärna Ängar för att diskutera problemen.

Kommunstyrelsens ordförande, socialdemokraten Jan Bohman, blev utskälld av 19-åriga Khulud Omar. Den unga somaliskan arbetar med bland annat Rädda Barnen, och hon förklarade för Bohman att: 

"Det måste hållas en dialog med boende i området. Politikerna måste komma ut i området och fråga ”Hur känner ni er? Ni ska inte komma ut hit när det är val och vinna politiska poäng. Det är inte det det gäller."

En väldigt defensiv Jan Bohman försvarade sig:

”Men kan vi inte göra så, att vi efter det här mötet träffas någon dag framöver och diskuterar: Hur skapar vi de här mötena?”

Han avrundar med ett litet nödrop till Khulud Omar:

”Så hjälp oss”.

Man får lätt intrycket av diskussionerna i detta program och i Uppdrag granskning – som i januari 2022 beskrev situationen i Tjärna Ängar – att det görs för litet för de boende i området och framförallt för den stora gruppen somalier. ”Det finns ingen plan för integration”, som man konstaterar i Uppdrag granskning. 

Men om man bryter ner det hela i siffror, och inte bryr sig så mycket om repliker i offentliga debatter blir det svårt att förstå vad som debatteras.

Vi ringde därför stadens starke man Jan Bohman för att försöka begripa hur han resonerar.

Har det verkligen gjorts för lite för de boende i Tjärna Ängar och för somalierna? När jag lyssnar på dig i debatten med Khulud Omar och tittar på alla projekt som är riktade till somalier förstår jag inte vad hon menar.

Det blir ju ofta så polariserat i debatter av den här typen. Jag har träffat henne efter programmet, och en gång i månaden är vi från kommunen ute i området och har sociala hållbarhetsdialoger tillsammans med dem som bor där och organisationer som Rädda Barnen.

Sociala hållbarhetsdialoger? Är du inte väldigt långt från ditt partis gamla hållning – då man sa till arbetarna att de skulle tvätta sig bakom öronen och studera på kvällarna efter jobbet. 

Nu förstår jag inte riktigt hur du menar?

När jag läser intervjuer med dig så talar du alltid om vad kommunen ska göra för dem som bor i riskområdet. Du verkar inte ställa några krav på dem som bor där.

Jag är den förste att hylla vårt partis gamla paroll: Gör din plikt, kräv din rätt. Med betoningen på att man först ska göra sin plikt. I Borlänge avslås upp till 30 procent av alla bidragsansökningar om den sökande inte varit med och upprättat en aktivitetsplan.

Det kan låta tufft. Men en aktivitetsplan kan innebära att man är anmäld hos Arbetsförmedlingen som arbetssökande, det kan också innebära att man går SFI eller en kurs. Större är inte kraven.

Och trots att en tredjedel av ansökningarna avslås, enligt Jan Bohman, så är 16,6 procent av Borlänges invånare bidragsförsörjda (det innefattar sjukpenning, sjuk- och aktivitetsersättning, ersättning vid arbetslöshet och ekonomiskt bistånd). Kommunens egna kostnader har ökat från år till år. Trots de avslagna ansökningarna.

Somaliska föreningen Umis har haft ett stort utbildningsprojekt på gång i tre år, kallat Ungdomsresan. Man har utbildat 70 ungdomsledare som ska bidra till integrationen. De ska bearbeta och vägleda barn och ungdomar mellan 10 och 25 år. Borde det inte vara jättelugnt bland alla somaliska ungdomarna nu?

Jag har stora förhoppningar där för framtiden. Men kursen är nyss avslutad.

Men borde vi inte sett resultat under de här tre åren? 70 ungdomsledare? Det innebär en ledare på tolv somaliska ungdomar. Det borde vara kav lugnt i Tjärna Ängar med 70 stycken välutbildade unga somalier som vandrar runt och pratar demokrati och integration.

Men det finns ju motkrafter.

Som?

Kriminella miljöer.

Jag pressar Jan Bohman på hur stor ledartätheten ska vara för att det ska bli lugnt. En på fem? En på en? Ska alla unga somalier få en annan ung somalier som integrations- och demokratihandledare, men han konstaterar bara trött att: 

Det är svårt. Man måste var uthållig.

”Ungdomsresan” är enligt alla dokument en mycket gedigen utbildning. Under tre år har 70 ungdomar utbildats till en kostnad av fyra miljoner kronor. Arvsfonden har stått för huvuddelen av finansieringen och samarbetspartners har varit Somaliska Riksförbundet i Sverige, Unga Örnar Dalarna och Borlänge kommun.

Den somaliska föreningen Umis presenterar själva projektet så här:

”De övergripande målen är att skapa bättre förutsättningar för unga i Borlänges Västra område för att leva ett balanserat liv med känsla av stolthet och tro på framtiden, att vara självständig och engagerad samt att ungdomarna blir oemottagliga för extrema ideologier och våldsbejakande aktiviteter.”

Man kan alltid diskutera vad som menas med ”självständig” om det mest utmynnar i krav på vad samhället ska ställa upp med.

Allmänna arvsfonden är nöjda i sin utvärdering av projektet:

”Ungdomsledarna har fått förståelse för rättigheter och skyldigheter i samhället och mer kunskap om mänskliga rättigheter vilket inspirerat flera till studier även efter gymnasiet. Vidare har målgruppen fått mera kunskaper kring samhällets demokratiska värderingar och ett ökat engagemang och kunskap kring föreningslivet. De har besökt Riksdagen samt träffat beslutsfattare på kommunal- och riksnivå.”

Alltså – 70 nya ledare fostras under tre år – under en period då situationen i Tjärna Ängar förvärras. De som organiserat det hela och de som betalat är dock nöjda.

Och Jan Bohman har som sagt stora förhoppningar.

Riskområdet Tjärna Ängar är ett stabilt socialdemokratiskt fäste. I valet 2018 fick man 48,2 procent av rösterna i det ena av områdets valdistrikt och 40,5 procent av rösterna i det andra. I hela Borlänge fick man 32,3 procent av rösterna.

Det här med att du och ditt parti inte ställer några krav på dem i Tjärna Ängar. Beror det på att ni får så mycket röster där? Tycker de att ni är för besvärliga och ställer krav så kanske ni totalt kryper en bit under 30 procent-strecket i hela kommunen? 

Men det finns de som redan i dag tycker att vi ställer för mycket krav.

Men om jag säger så här. Den socialdemokratiska barnorganisationen Unga Örnar står stark i Tjärna Ängar och andra utsatta områden i Borlänge. Och den får rejäla bidrag av kommunen och har de senaste åren slukat ungefär 45 procent av alla bidrag som går från kommunen till föreningslivet. Nästan hälften. Ert partis barn- och ungdomsrörelse är ju väldigt närvarande där i kommunens utsatta områden – vad har ni för aktiviteter egentligen eftersom det inte verkar påverka barn och ungdomar.

Men föreningslivet är väldigt viktigt, och Unga Örnar har viktiga aktiviteter i områdena. De arrangerar en lägervecka på sommaren för barn som annars inte kan komma ut i naturen.

När jag senare studerar Unga Örnars verksamhet består den mest av att man bjuder på pizza, våfflor vid Halloween och ordnar disco. Lägerveckan? Den hålls i Mållångsta i närheten av Bollnäs varje år och är ett samarbete mellan Unga Örnar i Gävleborg, och Unga Örnar i Dalarna. Det finns cirka 180 platser som ska fördelas mellan alla de orter som ingår. Det finns ett 30-tal avdelningar, så det lär inte vara så många från Tjärna Ängar som kommer med.

Oavsett det verkar dagens Unga Örnar avlägsnat sig mycket långt från organisationens ursprung där man i programmen från 1930-talet talade om att avsikten var att ”fostra” och ”härda” barn och ungdomar. Det är oklart om de grundarna skulle ha tyckt att pizza och disco kunde betraktas som lämpliga aktiviteter.

Jan Bohman förklarar vidare att ”utan Unga Örnar och föreningslivet skulle det se värre ut”. Exakt vad det innebär utvecklar han inte, men det bör logiskt sett innebära att Tjärna Ängar inte längre skulle vara ett riskområde utan istället hamna i den värsta kategorin på polisens skala; ett särskilt utsatt område. Ett membran av pizza skiljer området från riktigt kaos.

Annars är föreningslivet i Borlänge välutvecklat i den somaliska befolkningsgruppen, här finns Somali Youth for Education, Somaliland förening i Dalarna, Somaliska fred och framtidshopp, Somaliska föreningen i Borlänge, Somaliska föräldrar och barn förening i Borlänge, Somaliska kultur och utveckling i Borlänge, Somaliska kvinnor för utveckling i Dalarna, Somaliska pensionärsföreningen i Dalarna. 

Och Umis.

I slutet på intervjun deklarerar Jan Bohman:

Man glömmer så lätt bort alla de somalier som arbetar och som spelar en viktig roll i samhället.

Som?

Senast i dag mötte jag en ung kvinna som nyss blivit klar med sin högskoleutbildning. Nu har hon fått jobb på socialen.

Men är det inte ett av problemen? De somalier som utbildar sig gör det för att få jobb där de kan företräda andra somalier eller ta hand om dem som socialarbetare. Det är väl inte speciellt produktiva sysselsättningar, det är väl inte det Borlänge behöver.

Det spelar väl ingen roll vilken hudfärg hon har?

Nu förstår jag inte. Jag har väl inte talat om hudfärg?

Jo, det gjorde du.

Nej, jag konstaterade att hon inte hade en produktiv sysselsättning.

Men hudfärgen spelar ingen roll.

Vi avrundar intervjun med att några gånger till upprepa det vi nyss sagt, fram och tillbaka. Jag får en känsla av att Jan Bohman mycket väl vet skillnaden på produktiv och improduktiv sysselsättning,  men det blir lättare att låtsas att min fråga och invändning gäller personens hudfärg.

Detta är den första i en serie om somaliernas makt i Borlänge. Det behövs en serie för att skildra de strukturer som gör det möjligt för en liten etnisk grupp att påverka ett stort parti och en kommun.