Erkänn att du gör precis som jag när du loggar in på Twitter. Först av allt kollar du vad Annika Strandhäll skrivit. Det är en slags mentalhygienisk åtgärd. När man läst hennes inlägg känner man sig själv som en sansad och balanserad människa.

Men vem ska nu fylla Annikas funktion?

Annika ska nämligen lämna twitter.

Hon meddelar alla oss fascinerade följare att hon ”inom en snar framtid” drar ner på sin aktivitet på twitter.

Frågan vi ställer oss är förstås: varför inom en snar framtid? Varför vänta? Varför inte med en gång?

Jag tror jag vet svaret.

Det har sagts mig att Annika ska inleda en behandling för att komma tillrätta med sin vinkonsumtion. Och som vi alla märkt tyder det ofta osammanhängande innehållet i hennes tweets på att det finns en koppling mellan den konsumtionen och lusten att skriva på twitter. Så om behandlingen fungerar kommer vi att få se allt färre inlägg allteftersom behandlingen fortskrider.

https://twitter.com/strandhall/status/1649129920428142593

Nu kanske jag inte borde skriva det här – eftersom Annika menar att skälet till att hon lämnar Twitter är att tonen är så rå och att hon skälls för att vara hårfrisörska och alkoholist.

Jag hör inte till dem som menar att Annika själv bidragit till en rå ton. Däremot har hennes inlägg präglats av okunnighet och oförmåga att föra begripliga resonemang. Hennes inlägg följer en given mall. Hon kallar alla meningsmotståndare fascist eller nazist, och ståndpunkter hon ogillar förklarar hon alltid kommer att leda oss tillbaka till 1930-talets Tyskland.

Samma dag som hon annonserar sitt framtida utträde från twitter går hon till angrepp mot sina fienders åsikter:

https://twitter.com/strandhall/status/1649127357242830849

”Detta är nu nästa puck för SD i sann fascistisk anda. Hetsa mot minoriteter i vårt samhälle. Förflyttningen sker nu dagligen och inget annat kommer fungera än att du och jag och alla andra helt vanliga svenskar säger stopp, nu räcker det. Vi lever i Sverige 2023 inte 1939.”

Så om du är förälder och inte är riktigt bekväm med att dragqueens guidar dina barn på Dramaten, så är du ”fascist”.

Det här är just nu Annikas stora kampfråga, här ska striden stå. Gängvåld som gjort hela landet till ett utsatt område, galopperande inflation, och usla skolor är mindre viktigt. Vem som ska guida barn på Dramaten – det är frågan som avgör Sveriges framtid för Annika.

Om män i kvinnokläder inte får guida barn på Dramaten hamnar vi i koncentrationsläger.

Som du förstås förstår har Annika ännu inte påbörjat den där behandlingen jag talade om inledningsvis.

Men Annika har också beundrande följare på Twitter. En av dem är Jan Eliasson. Han beklagar sorgset att Annika lämnar.

https://twitter.com/JanKEliasson/status/1649318688607154177

Hammarskjöld-citatet är kanske inte väl valt i det här fallet. Att använda ordet ”missbruka” är nog inte lämpligt när man ska trösta Annika, hon kan mycket väl tro att det är en dold gliring, liksom formuleringen ”förgiftade källor”.

Man kunde vänta sig mer handlag i tröstandet av en person som varit ordförande i FN:s generalförsamling, vice generalsekreterare i FN, svensk utrikesminister, och svensk ambassadör till FN samt till USA.

Eller så kan man inte vänta sig det.

Världen har ju inte precis blivit bättre under Eliassons tid som superdiplomat, han är inte känd för att nå framgångar vid förhandlingsbordet.

Däremot vid nattduksbordet.

Som det sägs i UD:s korridorer – även om Jan inte kan snacka omkull diplomater, är han bra på att snacka omkull deras fruar.

Men kanske ska vi då se det som att Eliasson faktiskt sköter sitt uppdrag? ”Pillowtalk” kan vara ett effektivt sätt att inhämta information.

Nu är det inte bara partikamrater som sörjer att Annika lämnar Twitter. I flödet av gråtmilda kommentarer hittar vi förstås också liberala ledarskribenter. De är alltid hovsamma mot socialdemokratiska toppar. Anledningen till det är att de vet att antalet jobb på liberala ledarsidor ständigt krymper, och en dag är sossarna tillbaka vid makten. Har man skött sig som liberal ledarskribent och varit vänlig mot sossetoppar kan man alltid räkna med att få ett påhugg i någon lämplig del av statsapparaten.

UNT:s Sakine Madon verkar höra till den skaran.

https://twitter.com/Sakine/status/1649216152743170048

Kanske är hon också lite orolig eftersom kurder numera anses som en belastad grupp i det politiska etablissemanget, och hon vill visa att hon är rätt sorts kurd; mild, vän och förstående – även gentemot Annika Strandhäll.

Annika har dock förklarat att hon inte helt lämnar sociala media. Hon ska satsa på Instagram och Facebook.

Jag ser framför mig hur hon kan bli en slags (S)-märkt influencer på Instagram. En influencer ska gärna berätta om sin resor i Sverige och världen, och vilka människor hon umgås med.

När det gäller resor i Sverige är Annika unik. Hon är riksdagens droskdrottning, ingen åker så mycket taxi som hon.

När det gäller utlandsresor har hon varit både i Afrika och USA, och där träffat en man som i sitt hemland Kenya anklagas för att ha fördrivit 10 000-tals människor från deras hem - för att kunna plantera träd som räddar klimatet. Varför klimatet ska räddas – jo, så att inte människor ska behöva lämna sina hem. Så tokigt det kan bli när Annika och hennes kompisar är i farten.

Jag räknar därför med spännande uppdateringar på Facebook och Instagram – drömmen är förstås att Annika satsar på TikTok. Låt oss hoppas!

Det är ganska lätt att förutsäga vad som kommer att hända under det kommande året. Jag har valt att plocka ut några av de mest märkliga sakerna som kommer att inträffa – men om man ser tillbaka på 2022 så kanske de ändå trots allt inte är särskilt märkliga.

Vi såg det faktiskt komma.

Januari

Annika Strandhäll blir ny VD för Systembolaget. Styrelsen motiverar sitt beslut med att hennes erfarenhet och personlighet gör att hon har två avgörande fördelar som andra kandidater inte kan mäta sig med.

För det första har hon en djup och ingående kunskap om bolagets hela sortiment, och denna produktkännedom har hon förvärvat genom mångåriga självstudier.

För det andra ingår det i bolagets affärsidé att få människor att dricka mindre alkohol, och den planerade kampanjen med pappdockor som föreställer Strandhäll – och som ska placeras vid ingången till alla butiker – kommer att få många vända om och avstå från inköp.

Februari

Göran Greider deltar i Melodifestivalen. Greider var i sin ungdom dansbandsmusiker, och beslutar sig för att återuppta sin karriär genom att i början på året spela in en cover på Svullos gamla hit ”För fet för ett fuck”. Den går direkt upp på Svensktoppen, och ledningen för Mellot inser att här fanns en given artist i årets startfält. Svt:s programdirektör hyllar beslutet, och i ett pressmeddelande uttrycker han sin belåtenhet över att kunna erbjuda tittarna Greider även i statsteves underhållningsprogram. Meddelandet avslutas med information om att man nu också studerar möjligheten av att låta Greider presentera vädret.

Mars

Covid-vaccin kommer att tillsättas allt dricksvatten från och med 15 april kungör Folkhälsomyndigheten. Beslutet grundar sig på en prognos om hur många gånger en person måste vaccineras för att klara de ständiga covid-mutationerna. Beräkningarna visar att det blir enklare, billigare och effektivare att konstant tillsätta vaccinet i dricksvattnet. Efterhand kommer även andra vacciner som anses vara nödvändiga att tillföras. Diskussioner pågår även inom Folkhälsomyndigheten om möjligheten av att testosteron-dämpande medel tillsätts för att förhindra utbredningen av toxisk maskulinitet.

April

Årets vinnare av Allsvenskan är redan utsedd – efter bara några omgångar. Det blir Malmö FF. Svenska fotbollsförbundet vill utjämna spelplanen mellan lagen – det är ju så att lagen kommer från städer med olika socioekonomiska förutsättningar. Denna grundläggande sociala orättvisa påverkar givetvis lagens spelförmåga. Den princip om ekonomisk utjämning mellan kommunerna som finns i dag – och som innebär att pengar omfördelas från mer välmående kommuner till mindre välmående – kommer efter omräkning att användas även i poängsammanställningen i Allsvenskan. Nyckeltalen som används i den ekonomiska omfördelningen används för att justera ett lags poäng. De lag som kommer från kommuner som får stort ekonomiskt stöd från resten av Sverige får sina samlade poäng uppjusterade i enlighet med detta. De som kommer från kommuner som får lite stöd, eller som till och med tvingas betala in pengar i stödsystem får sina poäng nedjusterade.

Svenska Fotbollsförbundet beslutar alltså därför att 2023 års överlägsna vinnare av Allsvenskan är Malmö FF:

AIK från Solna åker däremot ur Allsvenskan.

Förslag finns också om att Malmö FF för all framtid utses till vinnare av Allsvenskan.

Maj

Partiet Nyans inleder en kampanj där man samlar namnunderskrifter för att få till stånd ändringar i svenska byggnormer. Partiledaren Mikail Yüksel förklarar:

”Balkongräcken i Sverige är alltför höga, och därmed diskriminerande för dem som vill leva i enlighet med muslimska sedvänjor. Standardhöjden måste sänkas och normer ändras. Det är också en fråga om åldersdiskriminering. Hur svår tror ni inte situationen kan bli för en 80-årig man som har en 20-årig fru? Det bästa är därför om alla balkonger framöver byggs utan räcken.”

Juni

Linda H Staaf lämnar sin tjänst hos polisen och satsar på att resa runt på landets barnbibliotek och hålla sagostunder. Hon säger sig vara fullbokad, och tror att det beror på att hon har en dokumenterad erfarenhet som sagoberättare, och att hennes person ligger i linje med barnbibliotekens inriktning: ”2022 satsade man på män som klär ut sig till kvinnor, och en kvinna som klär ut sig till polis är som jag ser det ett sätt att utveckla konceptet. För att jag ska kunna överbrygga övergången mellan förra årets stjärna Miss Shameless Winewhore och mig själv har jag beslutat mig för att Dan Eliasson ska delta på mina sagostunder – han har erfarenhet från båda världarna”.

Juli

Alex Schulman blir orosanmäld efter att ha skrivit en bok där han utmålar sina barn som lata, slarviga, samt som djurplågare och pyromaner.

Anmälarna menar att Schulman ljuger om barnens karaktär, och att även om om det han säger vore sant är det orimligt att en förälder hänger ut sina barn i en bok.

Schulman försvarar sig över ett helt uppslag i DN och skriver bland annat:

”Det här är min sanning, min upplevelse, jag har rätt till den”. Han menar sig i sin text också ha varit skonsam mot barnen eftersom han inte berättar om den gång då ett av dem trampade på en vinbergssnäcka, och sedan oberörd gick vidare efter att ”ha krossat snigelns hem”.

Ytterligare ett antal orosanmälningar drabbar Schulman efter det att ett eftersnack till podden Alex&Sigge spridits på sociala medier – Schulman har inte en aning om att hans mikrofon fortfarande är på och att det han säger spelas in. Under eftersnacket säger Schulman bland annat: ”Men vad fan tycker de jag ska skriva om? Jag upplever inte så mycket här i världen, har inga vänner. Så jag måste hitta på saker om min familj och släkt, som att morsan var alkis och morfar kvinnohatande kolerisk tyrann. Hade tänkt skriva om satmaran Zytomierska men då kontrar hon bara med sitt gamla snack om att jag var impotent. Jag kan inte gärna skriva om min nuvarande fru, då blir det skilsmässa, eftersom allt av skattetekniska skäl är skrivet på henne. Då återstår bara ungarna. Men du fattar, det är mig det är synd om eftersom jag är tvungen att hänga ut mina egna barn. Men de kommer att tacka mig en dag. Nu får de något att skriva om när det blir vuxna. Här kan vi snacka socialt arv.”

Augusti

Krig utbryter mellan Storbritannien och Nato – efter det att 20 000 soldater från Tyskland, Frankrike, och Italien landsatts på de östligaste delarna av de brittiska öarna. Orsaken till landsättningen är ett tal av USA:s president Joe Biden. Han hävdar att situationen i de östra delarna av Ukraina är ohållbara och att de europeiska medlemsstaterna i Nato omedelbart bör skicka militär trupp för att driva bort de ryska styrkorna. Problemet är bara att Biden – som så ofta förr – kommer av sig och glömmer bort vad han ska säga. Istället för ”… eastern parts of Ukraine” … blir det ”… eastern part of UK…(sedan blev han tyst). Natos:s generalsekretare Stoltenberg vill som vanligt visa sin följsamhet och lyckas skrapa ihop en kontingent som bara sju timmar senare kan landstiga på Norfolks kust för att driva bort de ryska styrkor de tror befinner sig där. Misstaget kan inte uppdagas direkt eftersom Nato-styrkan stöter på så många polska, serbiska och albanska gästarbetare, som de antar är ryssar. En hel del av gästarbetarna dödas vid eldöverfall, bland annat 140 stycken polska potatisplockare (som antas hålla på och lägga ut landminor). Det hela gör att det tar två dygn innan striderna kan avbrytas.

Vita husets presstalesman förklarar efteråt att Biden bara ville testa Nato:s beredskap för att hantera oväntade situationer och att alla andra förklaringar är ”fake news”.

September

Fredrick Federley nekas köpa årskort till Junibacken i Stockholm, Federley anmäler ägarna till DO och förklarar i sin skrivelse att: ”Jag förstår inte varför just jag nekas att få köpa ett årskort. Det har gått bra tidigare, och jag vet många centerpartister som har årskort där”.

Annie Lööf ingriper och köper ett årskort till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby och skänker det till sin gamla vän.

Oktober

Bussning för skolelever blir obligatorisk i en del av landets kommuner. Det är dock inte följden av integrationsprojekt där man transporterar elever från skolor i utsatta områden till skolor i lugnare områden – orsaken är att de flesta skolor i dessa kommuner brunnit ner och lektionerna måste därför genomföras i bussar. Kommunledningarna förklarar att det är de enda utrymmen som finns tillgängliga och bussarna är ändå tagna ur trafik eftersom man inte har råd att betala drivmedel på grund av de åter brant stigande bränslepriserna.

November

EU:s ministerrådsmöte i Bryssel måste ställas in eftersom Ulf Kristersson – som ska vara ordförande – försvinner. Problematiskt eftersom Sverige i år är ordförandeland.

Kristersson omhändertas direkt efter sin ankomst till flygplatsen i Bryssel av passpolisen. En senare utredning visar att passpolisen antar att den småvuxne Kristersson är ett ensamkommande flyktingbarn. Passpolisens chef förklarar agerandet med att: ”Han var ju bara en tvärhand hög, hade kortbyxor och var mycket brun”.  Passpoliserna kan inte veta att Kristersson kom direkt från en konferens på Barbados där regeringen haft konferens för att följa upp Tidö-avtalet. Situationen kompliceras av att Kristersson nästan omgående deporteras till Rwanda (anledningen till valet av land är okänt) – där han hamnar i förvar. Regeringen utser Carl Bildt till uppgiften att genom tyst diplomati verka för Kristerssons återförande till fosterlandet. Bildt har ingen framgång i sina försök förrän han under ett av sina besök i förvaret kan utverka ett löfte från Kristersson om att han ska få bli utrikesminister.

December

Svenska kyrkan meddelar i början på månaden av julottan avskaffas. OB- och helgtillägg till präster och övrig personal innebär en alltför stor belastning på kyrkans ekonomi, och ärkebiskopen rekommenderar dem som tänkt bevista julottan att istället ta del av statstelevisionen som visar en repris från föregående års julotta.

När Annika Strandhäll fick gå som minister efter valnederlaget var det som vanligt många som tjoade om att hon borde återgå till sin ursprungliga sysselsättning som frisör.

Jag har aldrig riktigt förstått den tanken.

Ni vet lika väl som jag vad som krävs av en bra frisör. Det räcker inte bara med att man är bra på att klippa, en bra frisör ska också veta när han eller hon ska vara tyst. En bra frisör ska vara som en bra bartender – ha en förmåga att känna in humöret hos kunden som sitter i stolen och därefter anpassa sitt pratande efter det. Ibland kan det innebära att frisören till och med är helt tyst, och om kunden är pratsam ska frisören anpassa sig efter det samtal kunden vill föra. Frisören ska lyssna in, vara följsam.

Kan ni tänka er Annika göra det? Jag föreställer mig att mer än en kund flydde ur stolen innan Annika hade klippt klart, och med halvfärdig frisyr vacklade ut på gatan med bedövad hjärna. Jag tror Annika får svårt att återgå till sitt vanliga yrke.

Det slår mig att det känns konstigt att skriva ord som ”avgå” och ”återgå” i samband med Annika. Vi får inte glömma att droskdrottningen Annika aldrig går, hon tar en taxi.

Ni undrar förstås vad Annika Strandhäll gör nu för tiden? Sitter hon i riksdagen och stirrar med uppspärrade ögon och medan hon förtvivlat försöker ta in vad som pågår, men då och då ger hon upp försöken och böjer sig ner över mobilen och gör en retweet av något Anders Lindberg eller Helle Klein med möda totat ihop?

Nej, hon ägnar sig mest åt att framträda och tala om hur synd det är om kvinnliga politiker, mest om henne själv eftersom hon inte numera känner sig trygg på ICA när hon handlar. Alltid kommer det fram någon som ”talar precis som trollen på nätet”, berättar Annika. Det mest märkliga med uttalandet är inte att vi får veta att människor kommer fram och uttrycker sin ilska över Annikas beteende, det underliga ligger i att Annika handlar på ICA. Förväntas hon inte handla på Coop? Kan det vara avståndet? Nej, om man ser till var hon bor har hon ungefär lika långt till ICA vid Medborgarplatsen som till Coop vid Mariatorget. Att Strandhäll handlar på ICA kan nog mest förklaras med att det den ICA–butiken redan för sju år sedan fick tillstånd att servera vin i sin bar i entrén. Vi kan väl gissa att den baren fortfarande är igång.

Att jag vet att Annika klagar på att hon inte får vara ifred på ICA beror att på att jag var och lyssnade på Annika när hon i går deltog i en paneldebatt om rapporten ”Betalar kvinnor ett högre pris för makten? Jo, jag vet, det kan verka märkligt att en sådan paneldebatt hålls samma dag som Svt släpper en stor undersökning om att 700 skjutningar skett i närheten av eller på skolor. Vi kan i inslag se hur barn uttrycker oro och skräck. En liten flicka berättar att hon bara känner sig trygg i skolmatsalen för där är väggarna så tjocka att kulor inte kan tränga igenom. Men det är Annika vi ska bekymra oss om, och hennes barn. Annika berättade på seminariet att hon inte vill att hennes barn ska hämta posten, det kan finnas elaka brev med där. Faromomenten är olika här i livet.

Under seminariet förundrades jag av Annikas nya image. Större delen av tiden stod hon med knäppta händer och sänkt blick och verkade vara försjunken i bön. Hon har förvisso mycket att be en bön om förlåtelse för, men jag har en känsla av att det kan ligga något i vad min bänkgranne viskande svarade när jag mumlade något om Strandhälls mycket stillsamma framtoning: ”Äh, hon är bara bakis”.

https://youtu.be/vZmlBtwVB_M

Twitterfyllon

På tal om Annika, så där i förbigående kommer jag att tänka på att märkligt många twittrar i berusat tillstånd. Efter Börje Salmings död twittrade stå-upp-komikern Marcus Thapper:

”Börje Salming dog medan han gjorde det han älskat sedan barndomen, att gapa stort”.

Det blev ett jävla liv, och Marcus tog bort tweeten och bad om ursäkt. Han var berusad förklarade han.

https://twitter.com/Marcusthapper/status/1595848491036729345

Sedan kom det gamla vanliga, i en ny tweet förklarade Marcus att man ska tycka synd om Marcus för att hans familj känner sig hotad.

https://twitter.com/Marcusthapper/status/1595887438924316672

Komikerkollegan Simon Gärdenfors hade strax dessförinnan försökt visa att han minsann också kan och twittrat:

”Gräv upp Börje Salmings lik och knulla det för Marcus Thapper”.

Simon tog också bort sitt inlägg. Dock utan förklaring eller ursäkt. Han kanske tyckte att han ursäktade sig för evigt efter att han 2018 i Aftonbladet bad om ursäkt för den där låten där han sjöng om hur kul och tillfredsställande det var att ”knulla barn”. Simon skrev en sms-ursäkt där han förklarade:

”Till alla som missförstått vår humor kommer här ett klargörande: Vi vänder oss givetvis emot alla former av sexuella övergrepp och svaret som florerar i sociala medier där vi skämtar om motsatsen är ironiskt med syftet att framkalla komisk effekt.”

Själv är jag lite böjd att acceptera ursäkten. Har man som sett Simon, och Marcus uppträda, och mött dem på nära håll – då förstår man att de själva är resultatet av sexuella övergrepp, med största säkerhet har det skett inom den egna släkten. Det vi säger är bara deras omedvetna sett att hantera sin ångest inför detta.

Thapper och Gärdenfors förstår inte riktigt vad som fick människor att älska Börje Salming – och det var hans stryktålighet. Salming kunde ta hur många smällar som helst, men behöll alltid lugnet på isen – och även utanför.

Thapper och Gärdenfors påminner istället om en annan sorts hockeyspelare än Salming, de för tankarna till en typ som i princip alltid återfinns i varje NHL-lag. Det är den spelare som har till uppgift att reta upp motståndarlagets viktigaste lirare, för att de ska tappa balansen och koncentrationen, och det sker genom att retstickorna säger saker som: ”Din morsa är en uttjänt gammal hora som numera bara får spela in porrfilmer på mexikanska djurbordeller”, och när de har väst fram något sådant pilar de kvickt som fan iväg till avbytarbåset för att ta skydd. Där sitter de och fortsätter och skriker förolämpningar för att djävlas med motståndarna.

Han fortsätter förstöra

Det för förstås tankarna till Fredrik Reinfeldt. Vi trodde alla att Fredrik hamnat i utvisningsbåset efter sitt valnederlag – för alltid – men han fortsätter påverka spelet. Den nya regeringen hade lovat sänka bränslepriserna – men då lyfte Fredrik luren och slog en signal. Han är numera ordförande i organisationen Drivkraft Sverige. Det är en lobbyorganisation för företag som säljer bränsle – alltså Preem, Circle K och OKQ8. Organisationen tyckte inte om att regeringen ville sänke bränslepriserna genom att dra ner på reduktionsplikten. En sänkning ner till EU:s miniminivå skulle minska dieselpriset med åtminstone fem kronor litern.

Eftersom de svenska bensin- och dieseljättarna också satsar på tillverkning av biodrivmedel, och vill de inte se en sänkning av hur mycket biodrivmedel som ska blandas i bränslet – och det var det budskap Reinfeldt framförde när han ringde sina kontakter i regeringen. Och uppenbarligen var det så att Reinfeldt fick regeringen att inse att omtanken om bränslebolagens vinster borde väga tyngre än omsorgen om väljarnas plånböcker.

Vi kanske åtminstone ska trösta oss med att det kunde vara värre.

Tänk om Reinfeldt var ordförande för Refugees Welcome?

(Första delen i serien här – andra delen här.)

När vi söker miljö- och klimatminister Annika Strandhäll för att få svar på varför hon åker så mycket taxi – och vart hon åker – svarar hennes pressekretare Albin Nordin:

”Annika Strandhäll hade under sin tid som riksdagsledamot en så kallad säkerhetsrekommendation från riksdagen. Det var ett beslut som togs av riksdagens säkerhetsenhet några månader efter att hon blev ledamot. I övrigt kommenterar vi, i vanlig ordning, inte enskilda politikers säkerhetsarrangemang.”

Annika Strandhäll kan alltså inte själv, eller genom sin pressekretare förklara varför hon åkt taxi för 423 089 kronor under mandatperioden – det är hemligt –  det har att göra med en ”säkerhetsrekommendation”.

När vi vänder oss till riksdagens säkerhetsenhet för att ta del av den dokumentation som finns får vi ett dokument – som är oläsbart på grund av alla maskningar av texten. Vad ”säkerhetsrekommendationerna” innebär är omöjligt att säga. Men enligt Strandhälls pressekretare är det alltså dessa som gör det nödvändigt att åka taxi för en halv miljon kronor. Vilken form av hot som Strandhäll skulle vara utsatt för får vi heller inte veta – allt är hemligt enligt pressekretaren - vilket också visas av de maskade dokumenten.

Det intressanta är dock dateringen av dokumentet: 2021-09-30. Vid den tidpunkten hade Strandhäll redan hunnit åka en hel del taxi, det är tre år in i mandatperioden.

Det verkar inte finnas någon ”säkerhetsrekommendation” dessförinnan. Vi har begärt all dokumentation i frågan, och det maskade dokumentet är vad vi fått.

Hur ofta har då miljöminister Annika Strandhäll rest med taxi. Det är lätt att förledas att tro att det behövs väldigt många resor för att komma upp i 423 089 kronor. Men i det material vi undersökt finns enbart elva poster. Den största är på 118 132 kronor, där finns också fem poster på sammanlagt 170 000 kronor. Det är inte givet att varje post utgör en enda resa. Vi kommer att utreda detta vidare i vår serie under veckan – liksom mellan vilka platser miljöministern rört sig med hjälp av taxi. Men vi utgår från att varje post innehåller flera enskilda resor.

Ett rimligt antagande är att Strandhäll tidigare åkt taxi mellan hemmet i Värmdö och riksdag eller miljödepartement. En sträcka på på 3,6 mil, och en dit- och hemresa borde kosta 1500 kronor.

Per dag.

En lösning kunde förstås ha varit att Annika Strandhäll gjorde som hon tycker andra ska göra – och samåkt. Ute i hennes trakter fanns till exempel riksdagsmannen Richard Herrey – men Annika Strandhäll kanske inte ville dela taxi med en moderat; hon kanske såg det som ett alltför stort offer för klimatet.

Sedan maj i år bor dock Annika Strandhäll på Söder i Stockholm. I våras sålde hon Värmdövillan och flyttade till Högbergsgatan. Nu är avståndet till arbetsplatsen 3,3 km. Frågan är om hon fortfarande tar taxi – något vi just nu försöker utröna.

Hem till Haparanda

Civilminister Ida Karkiainen åkte taxi för 195 886 kronor under sin tid som riksdagsledamot. I november 2021 utsågs hon till civilminister – och har fortsatt att åka taxi.

Hon har från november 2021 fram till i dag åkt taxi för ungefär 90 000 kronor. Det rör sig om taxi mellan Haparanda och Luleå och Karkiainen har rätt till en fri hemresa i veckan.

Ingen vill väl missunna en minister det – men behöver det innebära att det alltid ingår en taxiresa mellan flygplatsen i Luleå och hemstaden Haparanda?

Mellan dessa två punkter går det nämligen dagligen gott om bussar – och dessutom tåg.

En taxiresa mellan orterna kostar cirka 2 200 kronor.

Buss eller tåg kostar cirka 200 kronor.

Hade Karkiainen valt buss eller tåg hade skattebetalarnas kostnad blivit cirka 9 000 kronor istället för 90 000 kronor.

Men det som gör det mest svårförståeligt är att en företrädare för ett parti som vill minska utsläppen och se stora satsningar på kollektivtrafik som buss och tåg väljer taxi framför just buss och tåg.

25-i-topp-listan

Studerar man de uppgifter som finns om riksdagsledamöters taxiåkande ser man att Annika Strandhäll och Ida Karkiainen är normskapande i socialdemokratin – partiet där man talar om kollektivtrafikens välsignelser men tar taxi till mötet där man ska förklara vikten av att ta buss, tåg eller cykel.

När vi tidigare studerade tio-i-topp-listan dominerades den av socialdemokrater och sverigedemokrater. Tendensen är densamma på 25-i-topp-listan.

Där återfinns:

• tio socialdemokrater
• nio sverigedemokrater
• tre moderater
• en liberal
• en centerpartist
• en kristdemokrat

På 22:a plats återfinns socialdemokraten Åsa Westlund. Hennes make Anders Lindberg – ledarskribent på Aftonbladet – skriver ofta om miljön. Han angriper gärna de borgerliga partierna för bristande medvetenhet i klimatfrågor. Kanske dags för honom att ta en diskussion med frun vid frukostbordet?

I september 2017 avslöjade TV4 att moderatledaren Ulf Kristersson åkt taxi för 113 000 kronor. Groteskt mycket pengar, tyckte Aftonbladets Karin Pettersson, och skrev en ledare där hon anklagade honom för att förslösa skattebetalarnas pengar.

Annika Strandhäll tweetade omgående gillande ut ledaren.

Men jämfört med Annika Strandhälls taxikostnader är Kristerssons ganska blygsamma. Förvisso gällde Kristerssons taxiresor för två år, de uppgifter Morgonposten inhämtat från riksdagens kansli för perioden oktober 2018 till augusti 2022. Ändå är det uppenbart att Strandhäll åker mycket mera taxi än den person hon kritiserar för att slösa bort skattemedel. De uppgifter vi inhämtat gäller hela riksdagen.

Extra märkligt blir Strandhälls taxiåkande eftersom hon är klimat- och miljöminister. När bilägare som behöver sitt fordon för att klara arbete och vardag upplevt att deras ekonomi inte klarar de stigande priserna på bensin och diesel har Strandhäll varit stenhård. När riksdagens majoritet i våras genomdrev en sänkning av bränslepriser och reduktionsplikt blev miljöministern rasande. I en intervju förklarade hon att det var ”hål i huvudet” att på det sättet underlätta för pressade bilägare. Hon förklarade att beslutet var ”orealistiskt”, ”okunnigt”, och ”populistiskt”.

Budskapet var entydigt, människor måste göra ekonomiska uppoffringar för att rädda klimat och miljö.

Men Strandhäll behöver inte bli deprimerad när hon tankar – eftersom hon inte kör bil, men hon låter gärna andra köra henne – och det är skattebetalarna som står för kostnaden.

Morgonposten har granskat regeringens och riksdagens kostnader för taxiresor.

En annan hård motståndare till lägre priser på bensin och diesel är civilminister Ida Karkiainen som förklarat att:

"Sänkt skatt på fossila bränslen är som att kissa i byxan.”

Hon själv kan hålla sig torr genom att ta taxi. Hon återfinns på fjärde plats i tio-i-topp-listan med 195 886 kronor när det gäller resande med taxi.

De tio som åker mest taxi

På Morgonpostens tio-i-topp-lista återfinns fyra socialdemokrater (varav två ministrar), fyra sverigedemokrater, en moderat och en kristdemokrat.

1. Strandhäll, Annika (S) 423 089 kronor

2. Söder, Björn (SD) 248 428 kronor

3. Skånberg von Beetzen, Tuve (KD) 210 700 kronor

4. Karkiainen, Ida (S), 195 886 kronor

5. Sjöstedt, Oscar (SD), 169 682 kronor

6. Ramhorn, Per (SD), 165 053 kronor

7. Sköld, Linus (S), 164 537 kronor

8. Fundahn, Marianne (S), 161 174 kronor

9. Cederfelt, Margareta (M), 141 575 kronor

10. Ståhl Herrstedt, Carina (SD), 131 859 kronor

Socialdemokraterna blir förstås extra intressanta eftersom deras parti driver på för att Sverige ska bli fossilfritt till 2030. En av metoderna är att ersätta bensin- och dieseldrivna personbilar med eldrivna, samt satsa på kollektivtrafik; mer bussar, och tåg.

Socialdemokraten Linus Sköld som finns på sjundeplatsen på tio-i-topplistan har också profilerat sig som klimatkämpe och motståndare till sänkta bränslepriser. 2019 skrev han apropå protester mot hur glesbygdsbor drabbas av höga bränslepriser:

”Att leva ett fullständigt liv i glesbygden handlar om så mycket mer än bränslepriser. Det handlar om infrastruktur som vägar, järnvägar och bredband. Det handlar om sjukvård, skolor och äldreomsorg. Det handlar om bostäder och arbetstillfällen.”

Men frågan om hur man enklast ska ta sig till arbete, bostad, och sjukvård besvaras inte. Men Sköld kanske antar att alla kan ta en taxi på någon annans bekostnad.

Men det mest märkliga med Strandhälls omfattande användande av taxi är kanske att någon taxichaufför vill köra henne.

När energi- och digitaliseringsministern Khashayar Farmanbar var i Vimmerby 23 augusti ville han besöka Bageri Guldkringlan, men bageriet var inte intresserade:

– Det är bättre de gör insatser så att företagen överlever, förklarade vd:n Joakim Hesselgård.

Elkostnaden för bageriet har ökat från 25 000 till 100 000 kronor i månaden.

– Då tycker vi att det är bättre att göra något åt det, än att stå och predika hos oss, deklarerade Hesselgård.

Det är det som gör det underligt att någon taxichaufför vill ha Strandhäll i baksätet.

Det är ju inte bara elpriserna som stiger – samma sak gäller bränslepriserna.

Kris för taxibranschen

Enligt Svenska taxiförbundet har åkarnas bränslekostnader ökat med över 70 procent.

Många företagare i branschen är personligt skuldsatta efter pandemin. Nu har bränslepriserna dramatiskt och det här rycker undan mattan för många fullständigt, förklarade Svenska taxiförbundet i våras i ett uttalande.

Men Strandhälls flitiga taxiåkande är kanske självklar för en person som anser att man inte behöver leva som man lär. Hon ser upp till personer som säger en sak och gör en annan.

I juni var Strandhäll värd för den globala miljökonferensen Stockholm 50+. Hon uttryckte under våren sin stora glädje över att John Kerry, president Bidens speciella sändebud för klimatfrågor, skulle medverka på konferensen och tala.

John Kerry har en egen privatjet. Sedan han blev Bidens klimatsändebud i januari 2021 har flygplanet avverkat 48 flygningar och släppt ut 325 ton koldioxid. Det motsvarar 325 flygresor tur och retur mellan Stockholm och Rom. Det motsvarar också att använda en hårfön i 6,5 miljoner timmar (en inte orimlig jämförelse med tanke på John Kerrys frisyr).

I oktober 2020 kritiserade Strandhäll Ebba Busch på Facebook för att Busch låtit Säpo skjutsa hem en berusad väninna efter en uppenbarligen blöt fest. Strandhäll förklarade att det var ”oseriöst” och ”helt häpnadsväckande” att Busch använde Säpo som taxi.

Men det är Facebookinläggets inledning som är mest intressant. Där skriver Strandhäll:

”Som ledande politiker har vi ett ansvar att försöka föregå med gott exempel. Inte minst i ett läge då vi kräver stora uppoffringar av resten av befolkningen.”

Vi får väl anta att det är ett tecken på uppoffring att Strandhäll åkt taxi för nästan en halv miljon kronor – hon kanske valde bort limousinservice.

Under veckan som kommer – från måndag till fredag – djupdyker vi i frågan om de taxiresor du betalar åt politikerna. Du får bland annat svar på följande  frågor (och många andra):

• Hur förklarar Strandhäll och andra sina resor?
• Hur är det med riksdagsmännen från ditt län? Vi publicerar hela listan.
• Vilka resor har varit dyrast? Och vem har suttit i baksätet?
• Vart åker Strandhäll oftast – och varför? Och hur är det med de andra på tio-i-topp-listan?
• Finns det resor som strider mot riksdagens regler?

Det spekuleras vildsint om Annika Strandhäll varit så full i Almedalen att hon tvingats ställa in en del av sina åtaganden i Visby.

Tanken på att deltagarna i Almedalen metodiskt dricker sig berusade som rallare på avlöningsdagen tycker jag är fullt naturlig.

Har ni varit i Almedalen, hört panelsamtal, debatter och tal? Hur ska man annars uthärda alla dessa paneldebatter? Tror ni någon kan sitta i publiken utan att vara åtminstone salongsberusad? Det unika med Strandhäll skulle väl i så fall vara att hon verkar salongsberusad när hon själv deltar i paneldebatterna. Men ganska begripligt det också. Tänk er själva. Annika ska debattera ämnen som energipolitik – som hon inte vet något om. Att man stagar upp sig innan kan för en del personer framstå som en lösning. Inte bra kanske, men vad gör man inför tanken på att diskutera kärnkraft med någon som vet att det inte är något som uppstår när man eldar med äppelskrutt i en förbränningsanläggning.

Som vanligt är Almedalen fyllt av bakfulla personer, värst är kvinnliga anställda i offentligt sektor i mellanchefsposition. Kombinationen av bakfylla och av att de inte fått ligga när de nu kommit till Almedalen gör dem bittra och aggressiva. Här har de hela året längtat efter möjligheten att slå sig lösa, och det verkar inte bli något. Männen verkar nämligen mest intresserade av alla kvinnliga ungdomsförbundare som vill säkra en karriärväg som inte innebär att de måste koka kaffe inför mötet och dela ut flygblad på skolor. Mer än en politikerkarriär har börjat i en säng på Strand hotell.

De besvikna offentligsektorkvinnorna blir extra skrämmande på grund av sina frisyrer, en märklig kombination av page- och pottklippning. De ser ut som knektar i Ivanhoe-filmen som brukar visas i statsteve på nyårsdagen. Inget man vill ställas inför tidigt på morgonen i en medeltida gränd i Visby.

Men tillbaka till Strandhäll. Informationsläget om vad som hänt i Visby är lite oklart.

Det började redan när hon skulle ta sig till Gotland. Miljöministern tog flyget, trots att det finns färjeavgångar. Hon försvarade sig med att hon är mamma.

Men vad hände när hon sedan landat?

Ryktena står som spön i backen under en husvagnssemester på Öland. Det ryktas om att hon nekats inträde på den och den krogen mycket sent på kvällen på grund av att hon varit för berusad.

Det kan dock faktiskt finnas andra förklaringar.

Tänk er själva att ni är dörrvakt på en av krogarna runt Donners plats. Ni ser Annika Strandhäll närma sig hand i hand med en liten pojke. Vi andra kanske skulle kanske se att det inte är en liten pojke utan Morgan Johansson, men dörrvakter följer sällan med i inrikespolitiken. Vi andra skulle inte se något underligt i att de kom promenerande tillsammans – Annika och Morgan brukar ju vandra hand i hand genom Visbynatten när det är Almedalsvecka. Så varför inte i år också?

Dörrvakten känner dock igen Annika (henne är det svårt att undvika även om man är ointresserad av svensk politik). Han vet att hon är ensamstående mamma, och ser henne hand i hand med en liten figur som rimligen bör vara hennes lille son. Kortbyxor har parveln också. Eftersom dörrvakten vet att Annika är sosseminister – och därmed inte för syns skull kan ha barnflicka som tar hand om de små medan hon är i Almedalen – så blir slutsatsen att Annika tänker ta med sig sitt barn på krogen. Eftersom dörrvakten inte kan vara säker på att Fredrick Federley inte finns därinne (eller någon annan centerpartist) kommer han förstås att neka Annika inträde; av omsorg om den lille pojken. När den lille pojken börjar ropa: ”Men jag är inrikesminister!”, blir det än mer uppenbart att han är ett litet barn – de får ju ofta för sig att de är saker som polis, astronaut, fotbollsproffs – eller som i detta fall minister.

Om ni nu ute stugorna tycker att det är fel att spekulera om Annikas alkoholvanor och privatliv vill jag påminna er om att det är just där problemet ligger med Annika. En politiker ska inte bete sig på ett sådant sätt att man brukar undra om han eller hon är påverkad.

Visst finns det andra politiker som beter sig underligt i sociala media eller gör förvirrade framträdanden i debatter, men då undrar vi hur en så obegåvad person hamnat i maktposition.

När det gäller Strandhäll verkar vi vara många som antar att riktigt så obegåvad och obalanserad kan ingen nykter person vara.

Fast jag har en alldeles egen förklaring till Annikas ofta märkliga beteende. Ni har väl lagt märkt till hennes ständigt uppspärrade ögon och de stora pupillerna. Vad hon än pratar om eller diskuterar ger hon intryck av total förvåning – som om hon stod framför en utomjording.

Det beror förstås på att för några år sedan trimmades Annika av en konsult som skulle lära henne att framträda offentligt. Han förklarade för henne att det var viktigt att göra ett vaket, närvarande och intresserat intryck. ”Blinka aldrig!”, sa han. ”Flacka inte med ögonen!”, ”Är det debatt ska du stirra ut din motståndare!”.

Det där klarade förstås inte Annika – hon började använda medikamenter för att få ständigt öppna, stora, blängande ögon. Hon droppade tropikamid i ögonen, och bieffekterna vid flitig användning är enligt FASS ”dåsighet, dimsyn och ljuskänslighet”.

Konstigare än så är det inte.

Men just nu sitter jag mest och funderar på om det ändå är sant att Annika varit dunderplakat – och hur hon såg ut dagen efter.

Kan ni tänka er de ögonen blodsprängda?

När det inte går så bra på hemmaplan gäller det för den svenska regeringen att visa att man minsann ligger i frontlinjen för att skapa en bättre värld. Unga män må avrätta varandra på förskolors lekplatser, men vi är faktiskt bäst på sopsortering och på att byta ut sugrör i plast mot sugrör av återvunnet material.

Den här veckans socialdemokratiska propagandainsats för att visa att Sverige är världsledande är följdriktigt också därför inriktad på miljö.

Någon på det socialdemokratiska kansliet har suttit och tittat i gamla böcker och upptäckt att för 50 år sedan hölls det en internationell konferens i Sverige. Och tänka sig, den handlade om miljö. Härmed uppenbarar sig fantastisk chans att visa att Sverige inte bara är bäst i världen på ett område, utan att Sverige var först ut på banan.

Därför arrangeras Stockholm +50, och så här beskriver regeringen tillställningen:

”Då är det femtio år sedan FN:s första miljökonferens ägde rum, Stockholmskonferensen 1972. Ambitionen med Stockholm+50 är att högtidlighålla 50-årsjubiléet, men också att bidra till att öka takten i omställningen mot hållbara och gröna samhällen, fler jobb och en miljö i balans för alla, där ingen lämnas utanför.”

Vad hände egentligen på konferensen för 50 år sedan?

Inledningstalade gjorde statsminister Olof Palme. Han förklarade att människans förstörande av miljön gått så långt att vår ras existens var hotad – eftersom jorden mycket, mycket snart kunde gå under.

Det här lyfts fram i marknadsföringen av årets konferens. Arrangörerna verkar inte ha funderat på att konferensen hålls 50 år efter det att Olof Palme hotade med nära förestående miljö-apokalyps.

Sverige står dock inte för ensamt värdskap, det delas med Kenya, och Strandhäll leder förhandlingarna tillsammans med Kenyas miljöminister Keriako Tobiko. En man som kommenderar ut polis för att fördriva 10 000-tals människor från deras hem, en man som låter polisen misshandla kvinnor och skövla och bränna hem, åkrar och kyrkor på grund av att han säger sig älska naturen och vill ha plats att plantera träd. (Morgonposten har behandlat hans karriär här.)

I marknadsföringen av konferensen skryts det med vilka viktiga gäster som kommer, ständigt lyfts det fram att FN:s generalsekreterare António Guterres, och USA:s John Kerry ska närvara.

Kerry är president Bidens särskilda sändebud i klimat- och miljöfrågor.

Man kan tycka att Strandhäll kanske inte skulle vilja lyfta fram Kerrys närvaro, utan mer behandla honom som en äldre, redigt förvirrad farfarsbror som dyker upp på släktmiddagen, och som envisas med att vilja hålla tal. Typ: ”Jaja, fint att du vill hålla tal John, men du kan väl sitta därborta och bara lyssna så får vi se”.

John Kerrys uttalanden om miljöfrågor kan nämligen synas just vara något förvirrade.

USA:s intressen främst

24 februari i år – samma dag som ryska förband går in i Ukraina, förklarar John Kerry för BBC att han är bekymrad. Kriget riskerar nämligen att förflytta stormakternas fokus från klimatet till det krig som just inletts. Kriget i sig riskerar dessutom att öka utsläppen.

Kerry uttrycker i intervjun en förhoppning:

”Jag hoppas att president Putin kommer att hjälpa oss att hålla oss på spåret när det gäller vad vi måste göra för klimatet.”

Andra bekymrar sig för det mänskliga lidande som följer av ett krig – Kerry bekymrar sig för krigets ekologiska fotavtryck.

Men ser man på ett tidigare uttalande av John Kerry är han kanske inte så förvirrad som man kan förledas att tro.

27 januari 2021 har Bidens regering nyss presenterat sina utgångspunkter för klimatpolitik. John Kerry besvarar frågor på en presskonferens. Han får frågan om USA kommer att göra politiska eftergifter till Kina för att förmå Xi Jinping att slå in på en mer miljövänlig politik.

Kerrys svar är mycket tydligt, han förklarar att USA har konflikter med Kina, till exempel när det gäller situationen i Sydkinesiska sjön, men att USA:s intressen:

”[…] aldrig kommer att bytas mot något som har att göra med klimatet. Det kommer inte att hända.”

Alltså, USA:s, Bidens och Kerrys politiska linje är tydlig: alla andra länder i världen, inklusive Ryssland ska underordna sina intressen uppgiften att rädda klimatet. USA däremot ska sätta sina egna politiska och ekonomiska intressen främst.

Kina och USA står för nästan hälften av världens koldioxidutsläpp. Om nu Biden och Kerry anser det viktigt att minska dessa utsläpp vore det väl självklart att de ska försöka påverka Kina. Men inte.

USA:s intressen är viktigast, däremot använder USA den gröna politiken för att få andra länder att underordna sina egna intressen och låta sin utveckling styras av klimatomställningen.

Det är därför John Kerry dyker upp i veckan i Stockholm.

Det är därför Annika Strandhäll talar om att Sverige måste gå i spetsen i världen för att bli fossilfritt – även om vi bara står för 0,2 procent av utsläppen i världen.

Det är ett led i underordningen.

En man som kommenderar ut polis för att fördriva 10 000-tals människor från deras hem, en man som låter polisen misshandla kvinnor och skövla och bränna hem, åkrar och kyrkor på grund av att han säger sig älska naturen.

Möt Annika Strandhälls nya partner i kampen för klimatet.

Sveriges lantbrukare och åkare har sedan förra året känt av de stigande bränslepriserna. Konkurserna har blivit allt fler. Även hushåll utanför storstäderna som är helt beroende av bil för att kunna klara arbete och vardagsliv har känt av att Sverige ligger i världstoppen när det gäller höga bränslepriser.

Annika Strandhäll är energi- och miljöminister och borde rimligen bekymra sig för att höga energipriser slår ut näringar och begränsar livet för dem som bor utanför Stockholm.

Men hon har egentligen bara synts i debatten om bensin– och dieselpriser ordentligt en gång den senaste tiden, det var när hon 18 mars angrep oppositionens förslag på att sänka bränslepriserna. ”Det är hål i huvudet om man ska vara helt ärlig”, var hennes kommentar.

Uttalandet väckte vrede hos många, men de kanske inte tänkte på att Strandhäll ser det som sitt uppdrag att rädda hela jorden, inte de som brukar jorden i Sverige.

Regeringen och miljödepartementet har gjort stor sak av att Strandhäll 28–31 mars ledde en FN-konferens i New York. Vi har granskat vad hon gjorde den veckan, vad hon sade och framförallt vem hon träffade.

Syftet med konferensen var att förbereda en större konferens som kommer att hållas i Stockholm i 2–3 juni i år. Den hålls för att fira minnet av att det är 50 år sedan FN:s första miljökonferens som genomfördes i Stockholm 1972. 114 länder deltog.

Inledningstalet hölls av Olof Palme som förklarade att:

”Det är verkligen mycket, mycket bråttom.”

Där och då lades grunden för alla dessa miljökonferenser som genomförts de senaste fem årtiondena, alla egentligen med samma motto som Olof Palmes inledningsord: ”Det är verkligen mycket, mycket bråttom”.

Miljöproblemen har inte blivit färre, men konferenserna många, många fler.

Konkreta resultat av den första konferensen? Organisationen FN:s miljökonferens (UNEP) bildades, och så beslutades det att 5 juni ska vara Världsmiljödagen.

Strandhäll rapporterade flitigt på Twitter från konferensen i New York. Ofta ser man henne tillsammans med Keriako Tobiko, Kenyas minister för miljö och skogsbruk. Det är de två som tillsammans ska leda den stora konferensen i Stockholm.

Man kan tycka att posten som minister för skogsbruk i Kenya inte borde vara en merit i sammanhanget. I det årliga globala indexet över hur länder hushåller med sina skogars resurser hamnar Kenya på 133 plats av 172 länder.

Men det är möjligt att Tobiko ska vara med och leda konferensen i Stockholm därför att han visat sig vara en handlingskraftig man.

Vad som menas med det? Att han gett order om att det ska planteras 10 000-tals träd i Kenya?

Nej, hans brutala handlingskraft har snarare visat sig i hans befallning om att mer än sammanlagt 100 000 människor ska vräkas från de hem de ofta haft i mer än 20 år. Och vad händer om de inte flyttar frivilligt? Då skickar Tobiko in polisen, sedan kommer schaktmaskiner, och sedan de som har till uppgift att sätta eld på de rivna husen och byggnaderna. Även kyrkor och sjukhus har skövlats, liksom butiker, jordbruk och små verkstäder. Human Rights Watch har rapporterat om misshandel och dödsfall i samband med fördrivningarna.

Allt för att skogsbruksministern ska få plantera träd. Träd är bra för miljön, säger han.

De som drivs från sina hem får heller ingen ersättning, har minister Tobiko förklarat. De kan få lån.

I sig är det inget nytt att stammar och grupper som bor i Kenyas skogar drivs från sin jord.

I Mauskogen finns 50 000 medlemmar som lever på vad skogen ger. Ända sedan kolonialtiden har de utsatts för jordstölder – politiskt eller ekonomiskt motiverade.

För tre år sedan förklarade Afrikanska unionens domstol för mänskliga rättigheter att Ogiekfolket hade rätt till sin mark.

Ett domslut som den kenyanska regeringen och minister Tobiko struntat i.

Dessutom har Tobiko struntat i vad kenyanska domstolar beslutar.

I juli 2020 beslutade Miljö- och markdomstolen i Nakuru att fördrivningen av 40 000 personer från Mauskogen skulle stoppas.

Fördrivningen fortsatte.

Träden måste ju planteras. De där träden som Tobiko får så mycket beröm för internationellt.

Senast i januari i år uttalade Tobiko sig med stolthet över fördrivningen av 40 000 människor för två år sedan och förklarade att Mauskogen tillhörde världen, den var så att säga en global tillgång.

Det är väl därför han nu har fått förtroendet att leda konferensen i juni tillsammans med Annika Strandhäll. Det globala perspektivet är viktigt.

Och i Kenya fortsätter fördrivningarna.

Det hon huvudsakligen lyfter fram som något att vara stolt över är den oändliga mängd forskning som bedrivits. I 40 år har SKB (Svensk Kärnbränslehantering) vridit och vänt på varenda aspekt som har med kärnbränsle att göra. Från radioaktiva ämnens mobilitet i berggrunden, hur en istid kommer påverka slutförvaringen, vilka skyltar man ska ha för att avskräcka människor från att gräva sig ner till avfallet efter en civilisationskollaps till "reflektion kring betydelsen av kön gällande attityder till ett slutförvar". Efter allt det så har de kommit fram till att den bästa förvaringsmetoden är att stoppa ner det använda bränslet i kopparkapslar, gräva ner dem på några hundra meters djup i berggrunden och omge dem med bentonitlera. Kapslarna, leran och berggrunden är varsin barriär som förhindrar att radioaktiva ämnen sprids från kapslarna.

Att slutförvaringen är säker är det nästan ingen som tvivlar över och anledningen är enkel, även om man utelämnar både kopparkapslar och lera så blir dosen för en person som bor rakt ovanpå slutförvaringen och som dessutom odlar all sin mat på plats och sitt vatten från en brunn ungefär 5 millisievert per år. Den siffran säger inte så mycket för de flesta människor men det är ungefär i paritet med den stråldos man utsätts för naturligt i Sverige och lägre än vad man får om man har en radonkällare med lite fräs i.

Att det blir så är enkelt, de flesta radioaktiva ämnena är kemiskt beskaffade på ett sådant sätt att de inte rör sig ur fläcken. De har låg löslighet i vatten, de fastnar på alla ytor de kommer i kontakt med och är allmänt förslappade och gillar att stanna på plats. Den bästa demonstrationen av det är de naturliga kärnreaktorerna i Oklo i Afrika som var aktiva för någon miljard år sedan, studier av hur radioaktiva ämnen rört sig i berggrunden där visar på lättjan de lider av.

Frågan alla vettigt funtade människor ställer sig då är givetvis varför vi alls bryr oss om kapslarna, leran och 40 års samlade hyllkilometer av rapporter? Det är för att myndigheterna kräver att ingen ska utsättas för en dos högre än 14 mikrosievert. Ja, du läste det rätt, dosen från slutförvaret får inte överstiga en trehundradel av den stråldos vi alla får naturligt. Dosgränsen motsvarar en dag eller två på de toriumrika stränderna i Brasilien eller en flygtur över Atlanten. Det är hängslen, svångrem och superlim plus en skyddsdräkt. Ingen annan verksamhet lider under så hårda myndighetskrav, inte flygindustrin, inte massvaccineringsindustrin, inte kemiindustrin och definitivt inte vindkraftsbranschen.

Hade sossarna (och borgarna också för den delen) velat visa ansvar så hade de tuktat generaldirektören för SSM (och dess föregångare SKI) och sagt att de ska sluta larva sig med sina orealistiska krav och vips så hade vi haft en slutförvaring för några årtionden sen. Istället har de förhalat det in i det sista fram till att kraftindustrin var tvungen att artigt men bestämt harkla sig och säga att det är dags att göra något nu annars släcker vi lamporna riket över.

I vanlig socialdemokratisk ordning så inför de även ett extra steg av byråkrati. Inte bara är KBS-3-metoden nu godkänd, den är obligatorisk. Man får inte använda någon annan metod för slutförvaring vilket utesluter många mycket billigare och troligtvis ännu mer störtidiotsäkra alternativ så som deponering under havsbottnen.

Så visst kan vi fira att slutförvaringsfrågan äntligen kan slutförvaras men vi ska inte glömma varför den varit aktuell i alla dessa årtionden och det har ingenting med vetenskap att göra.