Ett sjukhus nära hotellet sa att de hade tagit emot 21 dödsoffer, men angav inte om det rörde sig om civila eller terrorister. En talesman för polisen i Kabul sa att tre angripare dödades, och en misstänkt greps, rapporterar AFP.

# More images available in the Full Article

En video visade människor som klättrade ut genom fönstren på de nedre våningarna i byggnaden. Hotellet är populärt bland kinesiska investerare som har strömmat till Afghanistan sedan talibanerna återvände, i jakten på riskfyllda men potentiellt lukrativa affärer.

Kina, som delar en gräns på 76 kilometer med Afghanistan, har inte erkänt talibanregeringen, men upprätthåller en fullständig diplomatisk närvaro där. Talibanerna är i sin tur beroende av Kina för att omvandla en av världens största kopparfyndigheter till en fungerande gruva.

https://twitter.com/gchahal/status/1602574062290898945

https://twitter.com/RealBababanaras/status/1602261913559511042

https://twitter.com/TajudenSoroush/status/1602261729383260161

https://twitter.com/MuslimShirzad/status/1602306383449309188

https://twitter.com/Kaffiro1/status/1602266474386948096

Attacken utfördes nära en livlig korsning i huvudstaden, där två bilar packade med sprängämnen sprängdes med några minuters mellanrum. Bland offren fanns kvinnor, barn och äldre, säger polisens talesman Sadik Dudishe. ”De hänsynslösa terroristerna dödade mödrar. Några av dem dog med sina barn på ryggen”, sa han på lördagen, och tillade att angriparna stoppats från att döda fler ”oskyldiga civila och studenter”.

al-Qaida-anslutna al-Shabab tog på sig ansvaret för attacken i ett uttalande, och sa att de riktade sig mot utbildningsministeriet. Attentatet skedde på samma plats som ett terrordåd 2017. Då dödades 512 människor; den dödligaste attacken i det oroliga landet.

al-Shabab har försökt störta den bräckliga utlandsstödda regeringen i Mogadishu i 15 år. Gruppen kontrollerar fortfarande delar av landsbygden, och fortsätter utföra dödliga attacker mot civila och militära mål.

Fyra andra militärklädda självmordsbombare tog sig in i hotellet, och började skjuta ihjäl alla de kom åt. ”Detta är inte ett regeringsmål”, sa polisen Abdullahi Ismail till AFP. ”Det är bara ett vanligt hotell som används av civila.” Attacken pågick i flera timmar, och först vid sjutiden på kvällen kunde de sista terroristerna dödas.

Kismayo är den senaste staden som drabbats efter flera attacker från al-Shabab, som främst riktats mot huvudstaden Mogadishu och centrala Somalia. Landets nytillträdde president för ett ”heltäckande krig” mot islamisterna.

I söndags upprepade den somaliska regeringen ett direktiv till näringslivet att inte betala utpressningspengar till terroristerna. Regeringstjänstemän varnade företagen för att al-Shabab använder medlen för att tillverka bomber, detonera dem på offentliga platser samt utföra mord.

https://twitter.com/gchahal/status/1584159348963827712

De kör på en nedgrävd vägmina, och i explosionen omkommer flera av dem omedelbart. De som överlever skjuts snabbt ihjäl av gerillan; bara en polis överlever, svårt skadad. Bilens utlösta krockkuddar, krossade fönster, punkterade däck och skotthål överallt visar den hänsynslösa attacken.

Morden på poliserna är den värsta attacken mot säkerhetsstyrkor sedan vänsterpresidenten Gustavo Petro tillträdde för en månad sedan, skriver BBC News. Ingen har tagit på sig dådet, men dissidenter från den nu demilitariserade Farc-gerillan verkar fortfarande i området.

Petro, en tidigare medlem i rebellrörelsen, har lovat att söka ”total fred” med aktiva rebeller. Han vill tillämpa ett fredsavtal från 2016 för att få rebellerna att lägga ner vapnen, och skapa fred i det sargade landet.

Ljudet av explosioner hördes också senare när regeringsstyrkor försökte ta tillbaka kontrollen över hotellet. ”Hittills har vi bekräftat att tolv personer, mestadels civila, har dött, sa underrättelseofficeren Mohammed till Reuters. ”Operationen är på väg att avslutas, men den pågår fortfarande.”

Fredagens attack var den första stora attacken sedan president Hassan Sheikh Mohamud tillträdde i maj. Den al-Qaida-anslutna al-Shabab-fraktionen tog på sig ansvaret för attacken. De vill störta den somaliska regeringen, och etablera ett eget styre baserat på en strikt tolkning av islamisk lag.

Att just Hotel Hayat är måltavlan beror på att många av Somalias regeringstjänstemän, och de få västerlänningar som dristar sig till att besöka staden, använder sig av hotellet för att hålla ”säkra” möten.

En kraftig explosion dödade över 20 personer i Abu Bakar-moskén i Afghanistans huvudstad Kabul. En självmordsbombare, enligt ögonvittnen.

Explosionen inträffade under kvällsbönen på onsdagen och var så kraftig att man såg människor flyga ut genom fönstren på moskén.

Imamen Amir Mohammad Kabuli är en av de dödade. Ingen organisation har ännu tagit på sig dådet.

FN:s fredsbevarande operation Unama rapporterade i juli att det väpnade våldet minskat påtagligt sedan talibanerna tog tillbaka makten den 15 augusti förra året. Under tio månader, fram till 15 juni i år, räknar de till 700 dödade civila. De flesta av dem har fallit offer för den IS-gren som kallar sig Islamiska staten i Khorasanprovinsen (ISKP).

https://youtu.be/hStpOYZnHW0

Men nu intensifieras oroligheterna i Afghanistan. I går uttalade sig Unama på Twitter och sa att 250 personer dödats eller skadats i olika attentat den senaste månaden. Så sent som förra veckan dödade en självmordsbombare trogen ISKP den religiöse ledaren Sheikh Rahimullah Haqqani.

När Sovjetunionen drog sig ur Afghanistan 1989 följde ett flera år långt inbördeskrig som tog slut när Talibanerna tog makten 1996. Sedan styrde de med religiös järnhand fram till 2001 när en USA-ledd koalition invaderade landet i vad som kallades Operation enduring freedom.

Mellan 1996 och 2001 styrde talibanerna med islamistiska sharialagar och de kallade landet för det Islamiska emiratet Afghanistan. 20 år senare kontrollerar de landet igen och har på nytt utropat ett islamiskt emirat. De har dessutom återinrättat Ministeriet för främjande av dygd och mot skamligt beteende ("Moralministeriet"), som kommer med dekret efter dekret som berättar för afghanerna hur de ska leva sina liv. Ministeriets moralpolis patrullerar städernas gator.

När talibanerna tog makten drog omvärlden in mycket av det ekonomiska och humanitära stödet till Afghanistan. Tillsammans med allvarlig torka har det gjort att fattigdom och svält ökat, och landet befinner sig i en ekonomisk kris.

Detta har hänt i Afghanistan det senaste året:

2021

15 augusti: Talibanerna återtar kontrollen över Kabul och firar med att åka karusell på ett tivoli.

19 augusti: Talibanerna deklarerar att landet åter är det Islamiska emiratet Afghanistan.

26 augusti: Över 180 människor dödas i ett attentat mot Kabuls internationella flygplats, mitt under den stora utrymningen av landet. ISKP tar på sig ansvaret för dådet.

https://youtu.be/YUkObNlWjsI

30 augusti: Den sista amerikanska styrkan lämnar Afghanistan.

7 september: Talibanregimen återinrättar Moralministeriet.

15 oktober: En bomb exploderar under fredagsbönen i en moské i Kandahar och dödar fler än 60 personer. ISKP tar på sig ansvaret för dådet.

2022

27 februari: Talibanerna inför utreseförbud från Afghanistan för den som saknar goda skäl. Kvinnor måste dessutom åtföljas av en manlig släkting för att få lämna landet.

23 mars: När talibanerna tog över makten stoppades flickor från all utbildning från gymnasiet och uppåt. Vid terminsstart den 23 mars skulle alla skolor öppna igen men samma dag kommer beskedet att flickor fortsatt stoppas från gymnasieskolorna.

27 mars: Allmänna parker könsuppdelas. Kvinnor tilldelas tre dagar i veckan och män fyra dagar. Inte ens gifta par och familjer kan besöka parken tillsammans.

29 mars: Ny klädkod träder i kraft och skägg blir ett krav för alla män i statlig tjänst. Vidare måste de bära hatt eller turban och lång, löst sittande överdel. Annars blir de inte insläppta på arbetsplatsen och riskerar avsked.

7 maj: Moralministeriet rekommenderar att alla kvinnor ska täcka ansiktet när de lämnar hemmet eller träffar män de inte är släkt med. Om inte rekommendationen följs väntar samtal med deras manliga förmyndare, som vid upprepade förseelser får sitta tre dagar i fängelse. Ministeriet säger också att de helst ser att kvinnor stannar hemma.

22 juni: En jordbävning drabbar landet vid gränsen till Pakistan och fler än 1 100 dör och flera tusen blir hemlösa.

31 juli: En amerikansk drönare dödar al-Qaida-ledaren Ayman al-Zawahiri i Kabul, som påstås ha varit hjärnan bakom 11 septemberattentaten 2001.

https://youtu.be/ItkGTadANP0

11 augusti: En man med en bomb i en benprotes spränger sig i luften på ett religiöst seminarium i Kabul och dödar bland annat den religiöse ledaren Sheikh Rahimullah Haqqani.

15 augusti: Ettårsdagen av det talibanska maktövertagandet.

17 augusti: Ett självmordsattentat mot en moské i Kabul dödar fler än 20 personer.

Sju personer skadades, varav två allvarligt – en av dem en gravid kvinna. Hon fick göra en akut förlossning; det nyfödda barnet var allvarligt skadat, men tillståndet är stabilt, enligt The Times of Israel. Bland de skadade fanns också fyra familjemedlemmar från USA som rest till den heliga platsen; pappan är allvarligt skadad.

Gärningsmannen, den israeliske medborgaren Amir Sidawi, 26 år, flydde till en närliggande palestinsk stadsdel, och polisen jagade honom hela natten. Efter några timmar tog han en taxi till närmaste polisstation, och överlämnade sig själv och vapnet till polisen. Tre av mannens släktingar greps också, inklusive hans mamma. Sidawi är inte känd av polisen sedan tidigare.

Hamas prisade attacken, och beskrev den som ”heroisk”.

Islamisten Zaniar Matapour gick till attack mot en gaybar i Oslo, två dog och 21 skadades. Detta ledde till att den officiella prideparaden ställdes in.

Matapour är 42 år gammal och norsk medborgare, född i den kurdiska delen av Iran. Han flyttade till Bergen som tolvåring. Han har hittills inte varit medgörlig under polisförhören och vägrar låta sig spelas in. Han har under 1990-talet blivit diagnosticerad med schizofreni, paranoia, PTSD och vanföreställningar. Han har tidigare dömts för narkotikabrott och för ha burit kniv.

Dådet utförs som en misstänkt terrorhandling. Polisadvokaten Christian Hatlo menar att man har fog för terrormisstanken, att Matapour ville sätta skräck i befolkningen. Han utreddes som ett potentiellt hot för en månad sedan av norsk säkerhetstjänst, men det ledde inte till några åtgärder. Han ska också haft nära kontakt med andra islamister i Norge.

Premiärminister Jonas Gahr Støre menar att många muslimer nu är förskräckta. Att det är viktigt att inte peka ut någon än gärningsmannen själv som ansvarig för dådet.

Låt det inte råda några tvivel, vi är ett samhälle, ett mångkulturellt samhälle, säger han.

Helt klart är dock att HBTQ är illa ansett och ofta förbjudet i muslimska länder. Vi har tittat på fyra stora, inflytelserika muslimska länder, däribland Matapours hemland Iran. Men också Saudiarabien, Afghanistan och Algeriet.

Iran

All sexuell aktivitet utanför äktenskapet är strikt förbjudet. Äktenskap kan bara ingås mellan män och kvinnor, i enlighet med landets islamiska lagar.

Den iranska regimen anses vara en av de mest hårdföra i världen och straffet för att bryta mot sedlighetslagar kan bli döden. Efter den islamistiska revolutionen 1979 avrättades 20 homosexuella på order av ledaren Ayatollah Khomeini.

Två kön är juridiskt accepterade, för att byta juridiskt kön krävs en könsbytesoperation. Homosexuella uppmanas att genomgå operationen, som är betald av staten. Många gör detta för att slippa bli förföljda eller riskera fängslas.

Saudiarabien

Saudiarabien har precis som Iran ett juridiskt system baserat på sharia. Sex mellan samkönade personer är förbjudet, både för kvinnor och män. Homosexualitet, transsexualism ses som omoraliskt och är straffbart. Straffskalan är från dödsstraff och nedåt till böter, fängelse och deportering.

Det är omöjligt att leva som sambos eller gifta sig borgerligt, enbart äktenskap mellan heterosexuella par är tillåtet.

Transvestiter och transsexuella är förbjudna att genomföra pilgrimsresan till Mecka, hadj.

2014 blev en 24-årig homosexuell man dömd till tre års fängelse och 450 piskrapp för att ha sökt upp andra män på Twitter. Han blev påkommen av en saudisk polis som låtsas vara en potentiell dejt.

Afghanistan

Trots 20 år av amerikanskt inflytande är Afghanistan ett land där dödsstraff kan utmätas mot homosexuella. Landet styrs enligt sharialag och sex mellan personer av samma kön är förbjudet. Enbart äktenskap mellan muslimer av olika kön är sanktionerade enligt lag.

Talibanregimen lurar ibland homosexuella män att stämma träff, via sociala medier. Sedan misshandlas och våldtas dem. Situationen förvärrades drastiskt i och med talibanernas övertagande av landet 2021. Sedan dess har 60 fall av riktat våld mot HBTQ-personer rapporteras av Human Rights Watch.

I allmänhet ses homosexualitet och transvestism som onormalt och tabu. Fenomenet bacha bazi är dock utbrett, där män har sex med yngre pojkar. Detta har också blivit förbjudet av talibanerna, men sågs mellan ögonen med av den USA-stödda regeringen.

Algeriet

Algeriet har lagar som förbjuder homosexualitet sedan 1966. Straffet kan bli från två månader till tre års fängelse. Att homosexuella attackeras av folksamlingar och blir slagna och torterade händer. Landets lagar bygger på islam, där homosexualitet och transvestism ses som onaturligt. Samkönade äktenskap är förbjudna.

Det finns inga organisationer som öppet tillåts förespråka HBTQ-rättigheter i landet. 2019 blev en homosexuell student mördad. Den allmänna hållningen är negativ och ofta fientlig mot HBTQ-personer. All form av socialt liv mellan homosexuella hålls i hemlighet.

Pride och islam i Sverige

I Sverige har man sett palestinska flaggor i pridetågen genom åren. Man kan få intrycket att Palestina skulle vara ett undantag i den islamiska världen, men så är inte fallet.

Detta trots att myndigheterna i Gaza, som utgör den enda delen av det politiska Palestina, förbjuder homosexualitet. Det är avkriminaliserat på Västbanken sedan 1951.

Ledare för muslimerna som är medborgare i Israel har över lag mycket negativa åsikter om HBTQ-frågor. Det finns uppgifter om att både Palestina och Israel utpressar homosexuella att bli informanter åt underrättelsetjänsterna.

2016 avrättade Hamas en av sina ledande officerare Mahmoud Ishtiwi för misstänkt homosexuellt beteende, och stöld. Den Palestinska myndigheten, som regerar på Västbanken, förbjöd 2019 HBTQ-grupper från att mötas där. Motivet var att de är skadliga för högre värderingar och ideal i Palestina.

Många palestinska homosexuella tar sig till Israel, det uppskattas bo runt 2 000 i Tel Aviv.

Israelisk militär sköt ihjäl en palestinier nära gränsen till Västbanken. En annan sköts ihjäl efter att ha tagit sig in på en judisk bosättning, beväpnad med kniv. Detta är exempel på den senaste månadens oroligheter i området, där civila och terrorister dödades i ett antal dåd. Nu har även en journalist fått sätta livet till och situationen liknar mer och mer den i fjol.

Då eskalerade våldet under maj månad och det ledde till att Israel inledde en militär operation mot Hamas på Gazaremsan. Totalt dog 256 palestinier och över 2000 skadades. På den israeliska sidan dog 14 civila och över 100 skadades. En soldat dog.

Under ramadan i år har oroligheterna blossat upp på nytt, genom olika terrordåd. Den 7 april gick palestiniern Raad Hazem till attack på Dizengoffgatan i Tel Aviv. Han sköt ihjäl tre personer och skadade sex. Ett av dödsoffren var Barak Lufan, ordförande för Israels kanotförbund.

Tidigare under året i mars hade även attacker kopplade till IS-terroristerna förekommit på israelisk mark. En IS-terrorist dödade fyra personer, först tre med kniv och sedan körde han över en chabad-rabbin på cykel. Förövaren var beduin som tidigare avtjänat ett treårigt fängelsestraff för att ha stöttat Islamiska staten. IS-terroristerna har inte kommenterat dådet, men det har hyllats av Hamas, Hezbollah från Libanon och Islamiska jihad i Palestina som har sin bas i Damaskus.

I mars slog en annan IS-terrorist till i staden Hadera. Två dog och tolv skadades när han öppnade eld mot en busskur. Båda attackerna kom inför mötet i Sde Boker mellan Israel och muslimska länder som Egypten, Bahrain och Marocko.

I slutet av mars dödade en palestinsk terrorist fem personer i Bnei Brak.

Minst 50 palestinier har dödats av israelisk militär och polis sedan februari. Alla utom en var hemmahörandes på Västbanken.

Inför den muslimska högtiden ramadan började spänningarna öka kring al-Aqsamoskén och tempelområdet i Jerusalem. 15 april stormade israeliska styrkor moskén och grep 470 personer, inklusive 60 barn. Närmare 200 skadades av distraktionsgranater, batongslag och gummikulor.

En anledning till oroligheterna är att palestinierna upplever det som att ett avtal brutits, där judar hålls borta från att be på tempelberget. Tidigare har judar kunnat besöka platsen men inte praktisera sin religion. Sex medlemmar ur en religiös grupp kallad Återvänder till Berget greps för att ha planerat offra en get på tempelberget.

En annan anledning till att palestinierna är uppretade är att domstol godkänt deportationen av 1 000 palestinier från tolv byar i Masafer Yatta. En av domarna i fallet, David Mintz, är själv bosättare och bor i Dolev på Västbanken.

Den 5 maj på Israels nationaldag gick två palestinier till attack i El’ad. Tre personer avled och fyra skadades efter ha attackerats av männen beväpnade med yxor. De greps tre dagar senare i en skog utanför orten.

Roten till terrorism

Försvarsminister Benny Gantz har sagt att Israel kommer ta till alla medel tillgängliga för att stoppa våldet. Man arbetar i byar, städer och nätverk, på alla möjliga sätt, för att förstöra roten till terrorismen i Israel.

En konsekvens av det upptrappade våldet är att över 1 000 inresetillstånd för palestinier dragits in. Detta då de är släkt med personer som begått terrordåd på israelisk mark. Inresetillstånden används för palestinier på Västbanken att arbeta och bedriva handel i Israel.

Även journalister har fått sätta livet till. Al Jazeera-journalisten Shireen Abu Akleh dog efter att ha träffats av ett skott på Västbanken i dag. En annan journalist, Ali Samoudi, träffades i ryggen men är i stabilt tillstånd. Abu Akleh var där och bevakade en israelisk militärräd i Jenin. Enligt talesperson för de israeliska styrkorna dödades hon troligen av palestinska militanter. Ord står mot ord.

https://twitter.com/hzomlot/status/1524247898346737666

https://twitter.com/IsraelMFA/status/1524279111547596805

I fjol sprängde Israel byggnaden som hyste Al Jazeeras och AP:s kontor på Gazaremsan. Enligt Israel innehöll elvavåningshuset vapen och materiel tillhörandes Hamas underrättelseavdelning. Det påstods att Hamas använde civila mediaorganisationer som sköldar för att skydda sin verksamhet.

2017 mördades fem människor på Drottninggatan i Stockholm – av en man som svurit trohet till IS.

Men vad hände egentligen? Och hur kunde det få hända? Kan det hända igen?

Åsa Erlandssons bok Det som aldrig fick ske: skolattentatet i Trollhättan är den enda i sitt slag på svenska. En bok man måste läsa om man är intresserad av vad som hände på Kronogården 2015. Hennes nya bok om terrordådet på Drottninggatan kommer sannolikt också bli ett standardverk.

Den handlar också om en ensamvarg, men till skillnad från Anton Lundin Pettersson finns det inga betänkligheter kring att Akilov var del av ett större nätverk – IS-terroristerna.

Jag hade ett par invändningar mot analysen i hennes förra bok. Det rörde sig främst om två saker. Dels hennes samhällspolitiska analys, där hennes egna uppfattningar fick starkt genomslag. Dels analysen av Anton Lundin Petterssons motiv. Även om Drottninggatan inte har som syfte att ge en heltäckande förklaring av utvecklingen i Sverige, bör man ändå granska den kritiskt ur det perspektivet.

Sanningen brukar komma fram, men det kan ta väldigt lång tid. Böcker som beskriver samhällsviktiga händelser kan ha en tendens att vilja passa in i nuet. Att inte vilja sticka ut för mycket, att ta hänsyn. Det är förståeligt, men också något man bör vara uppmärksam på.

Boken inleds med berättelser från offer, vittnen och anhöriga till omkomna. Erlandsson lägger an en mänsklig ton genom hela boken. Hon berättar hur människor slits ur sin vardag på ett ytterst bryskt sätt. Hur anhöriga slits bort utan förvarning. Man får en bra inblick i polisens och räddningstjänstens arbete i samband med terrordådet. Många djupt personliga vittnesmål och tankar, om beslut och avväganden.

Erlandsson beskriver gripandet och polisutredningen mot gärningsmannen Akilov. Han levde i det som kallas skuggsamhället, vilket också ges stort utrymme i boken. Skuggsamhället består av människor som lever och arbetar i Sverige illegalt. Sedan Sverige gick med i Schengen 2001 började man med interna gränskontroller. Detta ledde till en ökad arbetskraftsinvandring, både legal och illegal. Att fysiskt korsa rikets gräns blev väldigt enkelt. Ett resultat av detta är att 900 000 samordningsnummer har delats ut av myndigheterna. Så många som hälften beräknas ha använts av det polisen kallar spökpersoner, som inte kunnat styrka sin identitet.

Beskrivningen verkar tekniskt sett korrekt och Erlandsson beskriver vidden av problemet. Men något med den skaver ändå. Fullt korrekt nämns det hur Alliansregeringen och Miljöpartiet gjorde lättnader i lagstiftningen. Och att försöket till bättre inre gränskontroller, Reva, slogs ned med anledningen av att det beskrevs som rasism. Vilket såklart förvärrade situationen avsevärt.

Före detta arbetsmiljöinspektören Mikael Roos är intervjuad. Han får kritisera de politiska beslut som lett till skuggsamhällets uppkomst. Men han får också oemotsagd säga att utan den vettlösa situationen med illegal arbetskraft hade alla riktiga flyktingar haft arbete. Uttalandet följs aldrig upp med någon form av belägg som styrker påståendet. Känslan är att det är ett försök att rättfärdiga den övriga invandringen till landet, som fått mycket kritik i den politiska debatten de senaste tio åren. Liberal arbetskraftsinvandring är i det folkliga medvetandet förknippat med borgerlig politik, är min uppfattning.

Inrikesminister Ygeman

Dåvarande inrikesministern Anders Ygeman får stå oemotsagt, på ett sätt som får det att verka som att han har rätt om problemen med skuggsamhället. Ygeman är visserligen minister för närvarande, men knappast en trovärdig person. Han var inblandad i skandalen med Transportstyrelsen 2017 men fick trots det en ny ministerpost av Löfven 2019.

Även statsminister Stefan Löfven omnämns i början av boken med sitt uttalande efter Akilovs terrordåd. Han och regeringen får relativt lite kritik i boken. Socialdemokraterna hade ju makten 2001 när Sverige gick med i Schengen. Vad gjorde man för att stävja framväxten av skuggsamhället?

Miljöpartiet var en stark faktor för en gränslös invandringspolitik, och gjorde upp med Fredrik Reinfeldts regering. Men Socialdemokraterna valde ändå att bilda regering med dem 2014, varför? Det kan ju knappast saknats information internt från LO, om lönedumpning och svart arbetskraft.

En annan pikant detalj är att förre miljöpartisten Mehmet Kaplan var minister i Löfvens regering till april 2016, samtidigt som han hade en mycket överslätande attityd gentemot jihadister. Miljöpartiet fick först vara pådrivare för en liberal och gränslös invandringspolitik under regeringen Reinfeldt. Sedan fick man sitta med i Löfvens regering och agera bromskloss för viktiga förändringar.

Problemet med en förbehållslös analys av samtliga partiers agerande är delvis att det skulle ta upp väldigt mycket plats i boken. Men främst är problemet att det skulle ställa Sverigedemokraterna i en väldigt bra dager, obeaktat deras övriga interna problem. Åsa Erlandsson är anställd på Dagens Nyheter och skulle förmodligen fått problem med kollegorna.

I slutet av boken nämns det hur man snabbt utökade terrorlagstiftningen för att matcha andra länder i EU. Polisen tryckte på, och man gjorde flera inskränkningar i den personliga integriteten, med ökad datalagring och dylikt. Här saknar jag en analys som kopplar in i en större bild av Sveriges utveckling. Erlandsson beskriver hur kommuner rustar sig för nya terrorattentat, med utbildning och fler kameror i offentliga miljöer. Över allt sätts det upp betongfundament för att hindra liknande dåd som på Drottninggatan eller Nice 2016. Man får inget svar på frågan om det är en permanent förändring av det offentliga rummet. Eller vad politikernas plan är för att få samhället att återgå till det normala.

Jan Eriksson var Akilovs försvarsadvokat. Man får veta att han tog uppdraget av heder, då alla har rätt till en försvarare, oavsett hur grovt brott man begått. Han hamnade fort i rampljuset och fick väldigt mycket hat och hot riktat mot sig. Det är något som är svårt att komma runt, personer som tar sig problematiska klienter blir sällan hjältar i allmänhetens ögon. Som i fallet med Anders Breivik var Akilov någon som sågs som satan själv av många.

Media misslyckas

Precis som i hennes förra bok beskrivs hur media misslyckats. TV4 hade fått tillgång till sekretessbelagt filmmaterial från Drottninggatan. Man hade maskat och tagit bort saker för att skydda offren, men filmen hade extremt stort allmänintresse och därför visade man den. I filmen kunde man dock se tillhörigheter, väskor och liknande som tillhörde vittnen. Vittnen som redan från början var under press.

Tiden efter dådet skrev Expressen att en väktare tutat och kört efter Akilovs lastbil. Detta visade sig senare vara svårt att styrka, bara väktaren själv påstod att han tutat, och hans bil hade stått parkerad.

Till skillnad från fallet med Anton Lundin Pettersson, gjorde polisen en grundlig granskning av Akilovs sociala medier. Där hittade man mycket information som var till stor hjälp i utredningen. Akilov hade själv försökt radera en del information, men den gick att återskapa.

Delen där rättegången avhandlas hakar i inledningen, med fortsatta berättelser från vittnen, offer och anhöriga. Vilka problem det skapar att ständigt bli påmind om dådet, via media. Hur åklagaren arbetat hårt för att bevisa att det faktiskt var ett terrordåd som begåtts, då lagstiftningen inte är glasklar. En del i att bevisa det handlar om att vittnena fått berätta om hur stor påverkan dådet haft i deras liv efteråt. Och att det var långt fler än de drygt 100 offren som påverkats, i praktiken en hel nation.

Det förs också en bra diskussion om skadestånd och vad man kan begära för att ha fått sitt eget, eller anhörigs liv, svårt skadat. Anhöriga till den belgiska kvinnan som dog berättar om problemen att handskas med den svenska byråkratin. Summan man får är mindre än en tiondel av vad det varit i hemlandet. I stället för ett respektfullt bemötande av myndigheter och låg offentlig profil blev det tvärt om, mycket uppmärksamhet i media. Detta gäller för flera nyckelvittnen och offer.

Intervjuerna med uzbeker i Sverige ger ytterligare insyn i Akilovs liv. Han blev ironiskt nog stoppad av Turkiet från att resa in i Syrien och ansluta till IS-terroristerna. I stället kom han tillbaka till Sverige. Hans liv blev mer och mer sunkigt, med ökad droganvändning och svartsjuka mot sin fru som tidvis befann sig i Turkiet. Trots att han hade fyra barn och andra närstående i Uzbekistan hängav han sig mer och mer åt radikal islam.

Man kan fråga sig varför inte fler personer i det uzbekiska nätverket i Sverige reagerade. Vissa som kände honom uttrycker efteråt en tydlig ångest över Akilovs dåd, och speciellt på grund av offret Ebba.

Utredningsmaterialet är på tusentals sidor och en del är belagt med sekretess. Till exempel händelserapporten. Personligen har jag inga problem att tro att Akilov utförde dådet, bevisningen verkar mycket god. Men, som jag nämnde tidigare är tid en mycket viktig faktor. Både Palmeutredningen och Estonia visar att det som först klassas som en udda konspiration flera år senare kan bli ett spår i en ny utredning. Och svenska myndigheter har en tendens att vilja sopa igen sina misstag.

Bokens förtjänst är intervjuer med offer och anhöriga som visar konsekvenserna av dådet på ett mänskligt plan. På ett samhällsanalytiskt plan har den brister. Den kom också ut bara en vecka innan Påskupploppen, där muslimska mammor och unga flickor deltog i stenkastning mot polis och räddningstjänst. Även om ledarna för upploppen kanske kan ha terrorkopplingar är det ändå en annan form av problem när hela familjer attackerar det svenska samhället.

Erlandsson, Åsa (2022)

Drottninggatan. Stockholm: Mondial. sid. 397.