Precis som vi prognostiserade i vår senaste Afrika-kolumn blev de 49 till döden och fängelse dömda FN-soldaterna från Elfenbenskusten benådade av juntan i Mali. Ett spel där fyrtionio människor utsattes för skräcken att behöva fortleva, om möjligt, ett par decennier av sina bästa år oskyldiga i fängelse. För att två staters ledare skulle få framstå som goda.

Nu kan såväl Malis president Assimi Goïta som som den ivorianska delegationen som var i Mali för att förhandla om de gripna soldaterna i december ta åt sig äran för frisläppandet och benådandet av dessa. Elfenbenskustens president Alassane Ouattara välkomnade soldaterna hem på söndagsmorgonen och poserade glatt för pressen tillsammans med de frigivna. Dessutom fick Assimi Goïta visa styrka mot Västafrikas ledare och Economic Community of West African States (ECOWAS) genom att ignorera deras slutdatum för frisläppandet med en vecka.

Ett politiskt skådespel som resulterar i mer makt åt ledarna och innehållslösa förhoppningar om diplomatins möjligheter till folket.

Sydsudan

En annan nyhet som vi rapporterat om här på Morgonposten och nu får anledning att återkomma till är den om när Sydsudans president Salva Kiir kissade ner sig till tonerna av nationalsången vid invigningen av en ny väg i landet.

Nu är efterspelet av läckaget igång. Sex journalister från den statsägda tv-bolaget South Sudan Broadcasting Corporation gripna och häktade, ”misstänkta för att ha kunskap om hur videomaterial på hur presidenten urinerade på sig själv har läckt ut”, enligt Patrick Oyet som är president för journalisternas fackförening i Sydsudan.

Det videomaterial som visade presidentens blöta olycka sändes aldrig i landets TV-sändningar – av uppenbara skäl – men att materialet senare rann ut i sociala medier har nu satt de sex journalisterna i en pöl av problem.

Förutom president Salva Kiir forsar även Vita Nilen genom det bördiga Sydsudan. Trots naturens förutsättningar har krigen i landet slagit ut dessa förutsättningar för vanligt strävsamt folk och i grannländerna befinner sig 1,8 miljoner sydsudaneser som flyktingar för tillfället. Det är som alltid på de här breddgraderna etniska konflikter som förhindrar landets utveckling. Sydsudans inkomster kan sägas vara två. Det ena är den flödande oljan och den andra är det lika flödande biståndet. Svält och andra katastrofer, som presidentens privata problem, i det här landet beror inte på torka utan på att alla pengar stannar i huvudstaden Juba.

Som i de flesta andra afrikanska länder med flera etniska grupper, i Sydsudan cirka 200 stycken, handlar landets ekonomi i stort sett om vem som har makten för tillfället. Här är de stora maktspelarna folkslagen Dinka och Nuer och en vanlig lösning i afrikanska stater i centrala och östra Afrika är att dela makten mellan de dominerande etniska intressena. President Kiir är Dinka och vice-president Riek Machar är Nuer. 2013, bara två år efter att Sydsudan hade blivit ett självständigt land efter inbördeskriget i Sudan sparkade Kiir sin vice-president. Med den vanliga historien om att hans vice-president planerade en statskupp. Sedan 2016 är dock Machar tillbaka på sin post och det är nog av nödvändighet om man skall ha någon framgång i att ena landet.

Dock kräver ett enande att några av landets resurser kommer dess medborgare till del och det kommer inte att hända i närtid.

Sudan

Som minnesgoda läsare säkert kommer kommer ihåg, skrev jag för en knapp månad sedan om hur Nigeras president Mohamed Bazoum vädjade till Europa att sätta stopp på mottagandet av afrikanska immigranter. Det tänker jag på de följande raderna knyta ihop med det faktum att man i Sudan förra veckan grep Kidane Zekarias Habtemariam som ibland har kallats världens mest eftersökta människosmugglare.

Kidane är eritrean och lider av den i Afrika utbredda bristen på medkänsla för andra levande ting, även människor. Människosmuggling över Medelhavet är ett problem som Europa inte bara har varit med att skapa utan även fortfarande underhåller. FN är en av de största organisationerna som fortfarande motarbetar de afrikanska ländernas önskan om att Europa skall upphöra med att locka framför allt unga arbetsdugliga män från sina hemorter i det sub-sahariska Afrika för att söka lyckan i Europa.

https://twitter.com/rgowans/status/1611259934745972736

Kidane Zekarias Habtemariam har drivit mycket av sin handel med människor i Libyen. Libyen är det nordafrikanska land som erbjuder flest smuggelvägar. Anledningen till detta är att Europa och USA bestämde sig för att bomba landet tillbaka till klankrig och obefintliga framtidsutsikter. Jag har personligen träffat ett av Kidanes tortyroffer, en landsman till Kidane som ansågs för liten och vek för att kunna säljas som slav och därför blev måltavla för den eritreanske människohandlarens besvikelse.

Nu är en samvetslös handlare i människokroppar gripen. Det står dock fler i kö för att ta över och fylla den plats som Kidane nu lämnar. Därför vore det på sin plats att vi nu hörsammar Mohamed Bazoums vädjan och slutar locka unga kapabla afrikaner över till Europa.

De flesta flyr inte från något. De flyr till något.

Zimbabwe

Zimbabwe har förbjudit all export av oförädlad litium då man anser att landet förlorar stora möjligheter till ekonomiska vinster genom att inte förädla mineralen själva. Regeringen i Harare hoppas att man genom att ta större del av utvecklings- och förädlingsprocessen av litium nå 20 procent av den totala globala efterfrågan av mineralen.

Mineralexport står för 60 procent av Zimbabwes totala exportinkomster. Med siktet inställt på att öka inkomsterna för landet, som sedan det blev socialistiskt gång på gång överlevt som nation enkom på grund av att tillräckligt många av medborgarna kan idka byteshandel, inför man nu exportförbud för oförädlat litium.

Ingen litiumhaltig malm, eller obearbetat litium över huvud taget, får exporteras från Zimbabwe till ett annat land utom under skriftligt tillstånd från ministern, sade landets gruvminister Winston Chitando i en kommentar till den nya lagen.

Dock kommer man att exkludera gruvbolag som bygger egna bearbetningsanläggningar. Det innebär att utländska gruvbolag kan fortsätta att ta hand om vinsten länge de förädlar litiumet på plats i Zimbabwe.

Det omättliga globala behovet av elektronisk rörlighet gör litium till en av de viktigaste mineralerna då batteritillverkare förväntar sig att litium-ion-batterier kommer att fortsätta vara en av mobilitetens viktigaste komponenter.

En annan produkt som som försvinner över gränsen från Zimbabwe är utbildad sjukvårdspersonal. Fler än fyratusen läkare och sjuksköterskor har lämnat Zimbabwe sedan 2021 på grund av de låga lönerna i landet. Sjukvården är en statlig affär och en sämre stat än Zimbabwe att driva affärer är svårt att finna. En sjuksköterska tjänar motsvarande tusen svenska kronor i månaden och i fjol gick många läkare och sjuksköterskor ut i strejk med krav på inte bara högre lön, utan också på krav att lönerna skall betalas ut i amerikanska dollar.

Med Zimbabwes konstanta problem med en devalverad valuta och höga inflation gör att allt färre vill hantera den lokala valutan som återinfördes 2019 efter en tids frånvaro. Nu hanterar Zimbabwe sjukvårdspersonalens krav på det sätt de brukar hantera problem, på fel sätt.

Sedan 10 januari har man förbjudit organiserade protester för sjukvårdspersonal med fängelse upp till sex månader som strängaste straff.

Därför bjuder jag på en prognos igen.

Prognosen är att fler sjuksköterskor och läkare lämnar Zimbabwe för att söka lyckan i något grannland. Som resultat av detta kommer Zimbabwe hamna i akut brist på sjukvårdspersonal vilket i sin tur kommer att leda till nya kontraproduktiva lagar.

Presidentens medarbetare såg vad som hände och ingrep så att kamerorna riktades åt ett annat håll.

https://twitter.com/KatVianney/status/1602957682616451073

Vilda debatter har nu utbrutit i många afrikanska länder. En del hävdar att det visar att Kiir inte är kapabel att styra längre. Han har lett landet sedan självständigheten 2011. Inga val har hållits. Ett val är planerat till 2024 i landet som plågas av hungersnöd, torka och inbördeskrig.

Andra som deltar i debatterna riktar istället in sig på vad de menar är problemet – att det var oetiskt att visa bilderna från händelsen.

Möjligen intar den nigerianske senatorn Shehu Sani den mest originella hållningen. Han anser att det kan röra sig om ett utslag av ”extrem patriotism”; presidenten vägrade gå till toaletten eftersom nationalsången spelades.

Bilden av Afrika har i väst förändrats efter hur våra politiskt styrande partier har förändrats. Det är först en bit in på hälften av det svenska socialdemokratiska partiets existens som man började tillskriva svagbegåvade och handikappade ett jämlikt mänskligt värde och sedan dess har innehållslösa slag ord som "allas lika värde" använts för vad som passar partiets glidande världsbild och dagspolitik.

I skuggan av denna utveckling kan man studera synen på Afrika och på afrikanen från ett västperspektiv och framförall ett svenskt perspektiv, särskilt eftersom den socialdemokratiska synen har kommit att bli den enda syn man kan och får ha i offentligheten.

Från att styvmoderligt vilja bilda den exotiske vilden till att fylla "allas lika värde" med fantasier om att alla är lika kan man inte längre berätta om Afrika utan att det läcker ut ett annat ljus genom filtret som är satt framför våra ögon. Det är därför ytterst lite skrivs och rapporteras om i framför allt svenska medier. Detta i kombination med att flera afrikanska länder har används som socialistiska experiment som kostat, och fortsättar att kosta, betydligt fler människorliv än vad kolonialtidens politik gjorde så vill ingen att Afrika hamnar under lupp.

Vi är inte alla lika, och alla afrikaner är inte lika. Det kan låta självklart men strider helt emot dagens användning av begreppet "allas lika värde". Med ett par nyhetsberättelser i lokala medier i Afrika kan vi belysa hur verklighten ter sig utan det svenska filtret.

Jacqueline Msongozi, parlamentsledamot i Tanzania rapporterade i ett tal i juni hur företeelsen att män suger mjölken ur sina ammande fruars bröst nu har spridit sig in i södra Kenya, från att tidigare varit en företeelse känt i delar av Tanzania och Uganda. Männen kommer ibland hem på sin lunchrast för att dia sin hustru. Sedan när han kommer hem och vill varva ner efter jobbet så vill mannen dia igen då det får honom att känna sig fylld av energi och ger honom känslan av att bli omhändertagen av sin hustru.

Kvinnorna går med på att amma sina makar eftersom de är rädda att de antigen skall bli lämnade eller att de skall bli slagna. Resultatet är naturligtvis att undernäringen av barn med alla dess inte bara direkta faror utan även kommande skadeverkningar ökar.

Om du nu instinktivt kände att du vill att någon gör något åt detta i form av något slags informationskampanj eller liknande så är du en sådan där bakåtsträvare som vill bilda den exotiske vilden. Rätt svar är naturigtvis att skicka mer biståndspengar så att representanter i byarna kan informera istället.

Det har dock funnits TV, radio och tidningar i dessa länder i ett sekel så det kanske inte spelar så stor roll med informationskampanjer om vi skall vara realistiska.

Under försommarn så attackerade ett får den 45-åriga kvinnan Adhieu Chaping i Sydsudan genom att stånga sitt huvud mot fru Chapings bröst och revben. Chaping avled omedelbart av skadorna och polisen startade en mordutredning efter att ha omhändertagit det misstänkta fåret ifråga.

Polisutredningen har kommit fram till att fårets ägare är helt oskyldig till händelsen och att fåret ensamt har utfört attacken och därmed gjort sig skyldig till mord. Straffet för fåret blir tre års fängelse som skall tjänas av på ett militärläger någonstans i Sydsudan. Ägaren döms dock till att betala för skadan i form av fem kor till offrets familj.

Nu kan det säkert kännas frestande att vilja lägga sig i inte bara sydsudanesisk rättsskipning utan hela samhällsuppbyggnaden och kanske med pengar och varför inte våld hjälpa dem att införa demokrati efter västerländska mått. Då tänker du precis som du förväntas göra. Svensk inblandning i Afrika går nämligen ut just på att genom att ösa biståndspengar över projekt som skall få afrikaner att bli lika lika som oss.

Det är biståndsprojekt utformade inte efter vad befolkningen själva anser sig behöva utan utifrån vad svenska UD och politiker anser vad de behöver.

Nästa gång tittar vi på hur svenska politiska drömmar har bidragit till folkmord, korruption och fattigdom som din skola aldrig berättade om.

”Tjuren är arresterad, och finns på en polisstation”, sa polistalesmannen Elijah Mabor till lokala medier. ”Pojken fördes till sjukhus för obduktion, och sedan fick han komma hem för att begravas.” Mabor kunde dock inte berätta vad som framkom vid obduktionen.

Den dödliga incidenten inträffade knappt en månad efter en liknande berättelse om en våldsam bagge som attackerade och dödade den 45-åriga Adhieu Chaping i Lakes State. Baggen stångade henne flera gånger; hon föll till marken och skadades så svårt att hon avled. Baggen ska avtjäna tre år i ett militärläger som straff.

Enligt sedvanliga lagar i Lakes State ges alla husdjur som har dödat en person som kompensation till den avlidnes familj. Om tre år får Chapings familj den vredgade baggen. Ägaren ska också böta fem kor.

(OBS! Tjuren på bilden är hemmahörande i Sydsudan men inte misstänkt för brott! /bildred.)