Det finns en långvarig tvist mellan några av byarna på ön, som blossade upp tidigare i år efter landets allmänna val, sa provinspolischefen Peter Barkie till AFP. ”Invånare i tre byar stormade ett regeringskontor i går, och inte ens kyrkans äldste kunde hålla dem tillbaka.”

Byborna ville uttrycka sin ilska över den återkommande förstörelsen av deras trädgårdar, av sedan tidigare kända gärningsmän från närliggande byar. ”Trädgårdarna i byarna är grunden för samhällets existens. Utan en trädgård kan du inte upprätthålla din familjs försörjning”, sa parlamentarikern Joyce Grant till Pacific News Service.

Skördarna av bananer, brödrötter och den potatisliknande växten taro på de lågt liggande atollerna i Stilla havet minskar på grund av det förändrade klimatet. De senaste åren har också befolkningen ökat.

Afrika blandar och ger på ett sätt som närmast försätter en i trans. Ibland vet man inte om man råkat svälja någon psilocybin-haltig svamp eller om all denna galenskap i en färgstark röra verkligen är på riktigt. Det förundrar, det förvånar. Ibland tar nyfikenheten över men lika ofta vill man försöka glömma vad man sett och duscha sig ren från vansinnet.

För två månader sedan kunde man läsa i New York Post om kongolesen Luwizo som gifter sig med trillingsystrarna Natalie, Nadege och Natasha och nu är det kenyanen "Big Man" Stevo som skall gifta sig med trillingarna Evelyn, Mary och Catherine, om man nu inte bara misstänker att "Big Man" Stevo bara är en plagiatör för att få flera följare till sin Youtube-kanal. Själv får jag enligt min hustrus stams traditioner ta mig tre hustrur och om jag skulle så kanske identiska trillingar inte vore mitt förstaval. Tre hustrur helt utan variation verkar vara ytterligare en av alla dessa obegripliga men färgglada ytterligheter som håller livet i full spinn i Afrika.

För att inte tala om de dödliga dragspelskrigen i Lesotho. Dragspelsgängen dödar varandra över sin musik och allt är som vanligt men psykedeliskt och magiskt och underligt. Det är val i Kenya om drygt tre månader. Sedan Kenya fick sin första svarta president i Jomo Kenyatta 1964 så har landet endast haft fyra presidenter och tre av dem har haft sitt ursprung i kikuyu-stammen. Endast Jomo Kenyattas efterträdare Daniel arap Moi som var kalenjin har lyckats bryta det ensidiga kikuyu-styret. Inte utan en hel del våld och tvång och införandet av en enpartistat.

Samtidigt som valet tar upp medias uppmärksamhet har tre leoparder attackerat människor bara den senaste veckan i Kenya. En med dödlig utgång. En tjänsteman på miljöministeriet, Samuel Njoroge Kariuki, har gripits och häktats misstänkt för att ha stulit 6,8 miljoner kronor från myndigheten. Precis som här så tycker inte det ledande skiktet om när någon i leden under dem stjäl pengar som skall i elitens fickor. Så man tar i med hårdhandskarna och statuerar exempel.

Jomo Kenyatta var mannen bakom nationens färger. Grönt för den bördiga marken, svart för hudfärgen på befolkningen och rött för blodet som betalat friheten. På 1950-talet rörde Jomo Kenyatta, nom de guerre för Johnstone Kamau wa Ngengi, upp så mycket politisk oro att den vita befolkningen i Kenya ville få honom landsförvisad men myndigheterna ville inte riskera att göra honom till martyr så man sökte orsaker att fängsla honom istället. Till sist dömdes och fängslades Jomo Kenyatta som en av männen bakom Mau Mau-rörelsen, som till största delen var en kikuyu-rörelse, som i första hand dödade andra svarta i landet. Som Sovjets man i Kenya så såg han till att bli landets största jordägare när han kom till makten och hans styre präglades av korruption och nepotism (inga andra stammar göra sig besvär).

Daniel arap Moi var fullständigt medveten om att han som kalenjin alltid skulle vara ifrågasatt som rättmätig ledare. Kanske var det därför han arbetade hårt för att radera etniskt ursprung och få alla stammar att i första hand erkänna sig till nationen?

Till exempel så lät han genom ett dekret förbjuda alla idrottsklubbar i landet att bära namn som avspeglade deras etniska ursprung. Fotbollsklubben Gor Mahia FC struntade blankt i detta och heter än i dag Gor Mahia FC och är med största sannolikhet det fotbollslag i Kenya som har störst supporterskara.

Daniel arap Moi vågade inte bestraffa klubben. Gor Mahia var en legendarisk magiker och medicinman i luo-stammen som bland annat förutspådde den vite mannens intåg med eldvapen i hand. Inte ens en diktator går emot en magiker.

Färgstarkt, kalejdoskopiskt korrupt och vid valurnan är det stamtillhörighet som bestämmer vad du röstar på.

Mwai Kibaki, Kenyas tredje president kom till makten 2002 och avled 21 april i år. Han läggs i jord samtidigt som jag skriver dessa rader och var anledningen till de blodiga sammandrabbningar mellan luo och kalenjin å ena sidan och kikuyu å andra som jag berättade om i min första kolumn om Kenya. Det var efter att han valfuskade sig till en andra presidentperiod och utropade sig till president samtidigt som inga utländska valobservatörer fick se några som helst valsedlar eller hanteringen av desamma. Blodbadet var ett faktum.

Dagens president Uhuru Kenyatta, son till den förste Kenyatta, är naturligtvis lika korrupt som sina föregångare och det är något slags absurd humor i att hans förnamn Uhuru betyder frihet samtidigt som han står åtalad inför Internationella brottmålsdomstolen i Haag för brott mot mänskligheten efter våldsutbrotten när Mwai Kibaki tog sin andra presidentperiod, och oroligheterna finansierades och orkestrerades av Uhuru. Man kommer ingenstans utan blod på sina händer. Pappa Jomos val av den röda färgen på flaggan symboliseras tydligt nog av hans efterföljare. Inte minst hans son.

Men nu kan det hända något nytt. Visserligen inte med mindre korruption och nepotism men Uhuru som inte kan kandidera till en tredje period har beslutat att stödja den tidigare premiärministern Raila Odinga. Odinga är luo. Traditionellt fiende till kikuyu men med så lång tid i toppolitiken så kan din vetskap om andras brott tillfälligt göra dig immun.

Det är flera politiska klaner med blod och korruption på sina händer. Precis som en familjen Biden eller en familjen Clinton i USA så har korruption cementerat deras positioner och i Afrika är kliandet av varandras ryggar den enda säkerhet mot att hittas naken och torterad i ett dike.

Raila Odingas stöd är dock brett. Luo och kikuyu som sagt men även en stor del av indierna i Kenya, som är nog så viktiga som företagare i landet, verkar stå på Odingas sida. Mot sig har han Uhurus vicepresident William Ruto som sedan 2020 av oklar anledning har kommit på kant med Uhuru.

William Ruto, en kalenjin, är det korrupta Afrikas kalla ansikte. Som jordbruksminister under Mwai Kibaki så stal hans myndighet land av privata jordägare, inte sällan utan blodspillan. Han misstänks ligga bakom mordet på affärsmannen och antikorruptionskämpen Jacob Juma i december 2015. Han har stått åtalad för illegala och bedrägliga landaffärer med det statliga bolaget Kenya Pipeline Company.

Så nu står valet mellan två korrupta ledare och det som talar för att blodbadet från 2007–2008 inte skall upprepas är att kalenjin skulle stå mot en övermäktig koalition mellan luo och kikuyu om Raila Odinga vinner valet. Dock finns det en risk att William Ruto då känner sig så hotad av vad som kan hända honom att han på ett eller annat sätt skapar kaos ändå. Vinner Ruto, vilket verkar långsökt, så tror jag inte att våld kommer att gå att stoppa. En hel luo-stam har väntat på sin tur och de kommer inte att tolerera en annan utgång. Kanske är Raila Odinga den ledare de väntat på – son till Jaramogi Oginga Odinga, självständighetskämpe som var utnämnd som luo-kung, ker, men som avsade sig kungatiteln då luo-traditionerna inte tillåter en ker att vara politiker – och därför den ende utan politiskt blod i sitt arv.

https://youtu.be/95H0y1Wi8kI

Eftersom tomten var övervuxen förstod jag att den stått övergiven ett bra tag. Så jag frågade min flickvän vad som hade hänt med huset ifråga. Hennes svar var ointresserat och avmätt: ”Bara några kikoyos som vi jagade bort efter ett val!”

Nu har vi letat lämplig mark att bygga på ett tag och eftersom vi fick överge vår första gemensamma lägenhet, efter det att Victoriasjön svämmade över ifjol, så har jag fått tänka om en aning när det gäller läget.

Under vår semester i Mombasa ville flickvännen flytta just dit. Hon har bott här tidigare och har bekanta som nyligen har byggt hus, så vi passade på att förhöra oss om mark- och byggpriser. De vackra stränderna och turismen öppnar dörrarna för affärer och det lockar att bygga sig en egen paradisplats.

Men det är snart val.

Vad än politikerna säger finns det inga garantier för att det inte skall utbryta oroligheter igen. 2008 jagade stammarna ut varandra från sina respektive traditionella geografiska områden. Hemma i Kisumu jagade luo och kalenjin ut bantufolk från i huvudsak Kikuyu-stammen. I Nairobi jagade kikoyos alla niloter, inte bara luo och kalenjin, ur stan. Visserligen jobbar staten och deras underhuggare i media med att försöka intala medborgarna att de skall bortse från sina stammar och bli kenyaner oavsett etniskt ursprung. En skribent på Business Daily vägrade till och med att prata med mig efter att jag hävdade att det var ett misstag att försöka ta ifrån människor deras naturliga identiteter. Medborgarna skulle bli lättare att styra om man tog ifrån dem deras identitet och deras traditioner och kultur. Det vore ett försök att lura dem att glömma sina familjer och sina av hävd vunna marker till förmån för möjligheten att vara ett skatteobjekt, som när som helst kan tvingas bort från sina naturliga hemman.

I Kisumu har min flickvän sina rötter. Här bor hennes folk.

Skulle valet ännu en gång väcka misstankar om fusk kan brännandet av hus och machetesvingandet snart vara i full gång igen. När gatustrider med pilbåge mot skarpskjutande polis och militär rasar vill man vara bland sitt folk. Kvinnor och barn har inget gentlemannaskydd utan de dödas och misshandlas som om de vore män. Tillhör du en stam som trängt dig in på en annan stams hävdvunna mark är du en inkräktare och fiende när oroligheterna startar.

I Kisumu är min flickvän säker och bland de sina. Här i luoland stannar vi nog. Vid Victoriasjöns stränder bor hennes folk och jag får väl skydda mig bäst jag kan med macheten i hand.