Ofta blir skandaler bara ”skandaler”; det krävs däremot något extra för att bli förklarad persona non grata. Det lyckades den ibland icke politiskt korrekte Lars von Trier med 2011, när hans film Melancholia hade premiär på 64:e Cannes-festivalen (Kirsten Dunst fick pris som bästa skådespelerska). Vid en presskonferens sa von Trier ”Men så fick jag reda på att jag faktiskt var nazist”. ”Min familj var tysk. Jag förstår Hitler … han är inte vad du skulle kalla en bra kille, men jag förstår mycket om honom, och jag sympatiserar med honom en aning.”

Själva filmen fick stående ovationer, men kvällens stora fest ställdes in då sponsorerna dragit sig ur på grund av von Triers uttalanden. Dessutom förklarade ledningen för filmfestivalen honom för persona non grata. ”Nu är jag den första personen som blir persona non grata på festivalen, jag är väldigt stolt över det”, sa regissören till pressen dagen efter. Han släpptes in i värmen igen sju år senare med The House That Jack Built (2018), men då utom tävlan.

Och du som sett Sharon Stone i Basic Instinct (1992) känner kanske till att hon råkar glömma ta på sig underbyxorna vid ett tillfälle, när hon sitter ner och korsar benen vid ett polisförhör (kan vara en av filmhistoriens mest pausade scener). Samma år som von Trier blev persona non grata var Uma Thurman på plats i Cannes, och under en presskonferens luftade hon underredet på samma sätt som Stone, vilket sensationspressen snabbt uppmärksammade.

Fyra år senare, 2015, var det filmfestivalens ledning som kom i fokus, när flera kvinnor som inte bar högklackade skor helt enkelt inte släpptes in när de kom gående på röda mattan. Det gällde även filmproducenten Valeria Richter, vars ena fot delvis amputerats. Festivalchefen Thierry Frémaux förnekade senare att det fanns en klädkod som förbjöd skor utan klackar. Det hindrade inte stjärnor som Julia Roberts och Kristen Stewart att ta av sig skorna, och sedan gå barfota förbi de blixtrande pressfotograferna.

Och den som får äran att sälla sig till de som får beträda den berömda, rätt stora röda mattan i Cannes får bannor av Frémaux om man dristar sig till att ta en selfie. Det förbjöds helt 2018, och i en intervju med filmmagasinet Le Film Français sa festivalbossen ”Den oordning som dessa selfies skapar förminskar upplevelsen [på röda mattan] och för festivalen som helhet.” Men smakpolisen stöter på patrull när filmstjärna efter filmstjärna fortfarande drar upp mobilen och tar några snabba bilder.

Samma år drabbades Netflix av Frankrikes stränga kulturlagar, och fick inte ställa upp i tävlingen om Guldpalmen, det mest åtråvärda priset som delas ut på filmfestivalen. Ingen av Netflix två anmälda filmer var välkomna, då en fransk lag kräver att en film får strömmas först efter att den haft premiär på en hederlig, gammaldags biograf. ”När vi valde ut dessa två filmer tänkte jag att vi kunde övertyga Netflix om att släppa dem på biograferna”, sa Fremaux till Le Film Français. ”De vägrade.” Christophe Tardieu, chef för den statliga myndigheten La Cinémathèque française, sa till New York Times att Netflix är ”den perfekta representationen av amerikansk kulturimperialism.” Strömmade filmer får numera visas i Cannes, men inte vara med att tävla om de inte först visats på bio.

Och visst blev det rabalder också i årets filmfestival, fattas bara. Variety berättar att Jeanne du Barry (2023) blev den första filmen som visades i år, dock utom tävlan. I huvudrollen ser vi den omtalade Johnny Depp axla rollen som den rätt festglade Ludvig XV av Frankrike. Det här är sjörövarkaptenen Jack Sparrows första film efter att han vann ärekränkningsrättegången mot förra frun Amber Heard. Efter filmen höll Depp tillbaka tårarna under publikens applåder, som aldrig ville ta slut.

Filmens regissör Maïwenn, som även spelar rollen som oäkta dotter till en fattig sömmerska och blir den franske konungens sista officiella älskarinna, hamnade i blåsväder redan i mars. Hon råkade spotta på Edwy Plenel, chefredaktör för den franska undersökande tidningen Mediapart, som i godan ro satt och åt middag på en restaurang. Maïwenn passade också på att dra honom i håret, enligt The Telegraph. Mediapart publicerade tidigare en sensationsartikel om Maïwenns exmake Luc Besson, som hon har en dotter med. Tidningen anklagade Besson för sexuella övergrepp, men det höll inte för åtal. Mediapart gick för övrigt tidigt i spetsen för den franska #MeToo-rörelsen, samtidigt som Maïwenn i tidigare intervjuer sagt att hon inte alls omfamnade den tidsidén.

Du som kanske har annat för dig än att gå på röda mattan i Cannes i år, och hellre sjunker ner i tv-soffan, kan ändå njuta av flera festivalrelaterade filmer. Morgonpostens utsända Cannes-redaktion rekommenderar Bessons film Léon (1994), och det är förstås ”International Cut”-versionen som gäller, 26 minuter längre än originalet. Du ser Maïwenn i den rullen, liksom i Bessons episka Det femte elementet (1997). Trängtar du efter både Uma Thurman och Lars von Trier ska du se von Triers film The House That Jack Built (2018), där Thurman råkar rätt illa ut. Det är inte riktigt en familjefilm eller en romantisk komedi, mer en våldsam seriemördarfilm där man följer Jacks färd genom livet och andras död. Däremot är blodet lika rött som mattan i Cannes.

Den högsta ligan för damfotboll i USA, National Women’s Soccer League (NWSL), meddelade på måndagen att fyra tränare stängts av på livstid. Beskedet kom efter en utredning om övergrepp och felaktig behandling, som ligan gjort. Problem har uppdagats i över hälften av ligans tolv klubbar.

Straffen var en del av ett brett spektrum av avstängningar och böter mot ett flertal individer och organisationer. Utredningen Joint Investigative Report granskade i princip alla klubbar i ligan, med anledning av en tidigare utredning som visade på trakasserier och sexuella övergrepp, skriver AFP.

Under 14 månader undersökte man anklagelser från spelare och avslöjade att det fanns systematiska fel ligan stod för.

Tränarna som stängts av på livstid är Paul Riley, Christy Holly, Rory Dames och Richie Burke. Två av dessa, Riley och Dames, fanns med i en annan utredning ledd av tidigare riksåklagaren Sally Yates. I den rapporten utreddes verbala övergrepp och förolämpningar mot spelare.

Holly blev avskedad från Racing Louisville efter att ha tafsat på och utsatt spelare för sexuellt tvång. Han hade dessutom lämnat Sky Blue (senare Gotham FC) 2017 då han anklagades för verbala trakasserier. Dessutom fick han kritik för sin relation med lagkaptenen Christie Pearce, som skapade motsättningar i omklädningsrummet. Hans sorti från Sky Blues var dock en ömsesidig överenskommelse.

Burke tränade Washington Spirit och anklagades för att ha fällt kommentarer om ras och etnicitet. Ytterligare sju personer kommer bli avstängda eller avkrävas ansvar för olämpligt beteende innan de kan arbeta för NWSL igen i framtiden.

NWSL:s huvudkontor har också blivit bötfällda med en miljon dollar och kommer behöva genomgå en stor strukturell förändring.

Ligans kommissionär Jessica Berman lovar att man kommer fortsätta prioriteringen av program och regler som sätter spelarnas hälsa och säkerhet i första rummet. Hon menar att det är fundamentalt för ligans framtid, då syftet är att stärka spelarnas möjlighet till framgång, på och utanför planen.

Ligan har tolv klubbar och fler än hälften har haft oegentligheter pågående. Ligan rekommenderar att stärka arbetet mot trakasserier, förstärka riktlinjer om korrekt uppförande mellan tränare, personal och spelare och utveckla ett program baserad på vad som framkommit i granskningen.

Man ska också koordinera arbetet med USA:s federala fotbollsförbund, US Soccer Federation, och andra klubbar, för att skapa en mer inkluderande miljö för spelare och tränare.

Under granskningens gång har som nämnts tränare blivit avskedade. Houston Dash valde i april i fjol att sparka tränaren och tillika klubbchefen James Clarkson. Även om granskningen inte var helt klar valde man att på rekommendation av spelarfacket att säga upp honom.

Även Gotham FC:s klubbchef Alyse LaHue fick sparken i fjol efter uppgifter framkommit i granskningen. Klubben gav ingen specifik information om vad som framkommit om LaHue, men hon själv sade via sin advokat att hon förnekar alla anklagelser.

https://twitter.com/alahue/status/1308062889425735688

I granskningen framkom att LaHue skickat olämpliga meddelanden till en spelare. Två exempel:

Du var i mina drömmar förra natten. Fick ett meddelande.

Knappast så väluppfostrad i mina drömmar.

Enligt granskningen sade spelaren emot men LaHue fortsatte skicka meddelanden. Andra spelare märkte sedan att LaHue var elak mot den spelaren, och personal påpekade att hon verkade lägga märkbart mycket tid på spelaren.

LaHue är avstängd från all fotbollsverksamhet till och med 9 januari 2025.

Förutom avstängningarna kommer Chicago Red Stars, där Rory Dames var tränare, bötfällas med 15 miljoner kronor. Portland Thorns, där Paul Riley var tränare, fåt böter på tio miljoner. Gotham FC får böta en halv miljon.

Kochs centrala roll var att stycka kropparna, och dottern kunde sedan sälja knän, armar, ben, huvuden och andra kroppsdelar till bland annat kirurgiska utbildningsföretag. Kroppsdelar från 560 lik ska ha sålts utan tillstånd.

Hess debiterade många av de dödas familjer för en kremering hon aldrig gjorde, en kostnad på upp till 10 000 kronor. Fler än 200 familjer fick aska från soptunnor, blandat med askan från resterna av olika kadaver.

”Det är oroande för domstolen att den tilltalade Hess vägrar att ta på sig något ansvar för sitt beteende”, sa domaren. Försvarsadvokaterna hävdade att beteendet orsakats av en traumatisk hjärnskada vid 18 års ålder, men det hjälpte föga. Däremot tog mamman ansvar för sina handlingar, och hon dömdes sedan till 15 års fängelse.

Akiba har kämpat mot anklagelser om att vara inblandad i brott mot vallagar, samt att ha förbindelser med Familjefederationen för Världsfred och Enighet, rapporterar Reuters. Det regerande partiets nära kopplingar till den religiösa gruppen, som kritiker säger är en sekt, avslöjades efter mordet på den tidigare premiärministern Shinzo Abe.

Samröret med sekten ses som en anledning till Kishidas låga stöd bland väljarna. Nyhetsbyrån Kyodo rapporterade på fredagen att Kishida övervägt byta ut några av sina ministrar i ett försök att öka populariteten bland väljarna. ”Allt jag kan säga är att vi måste göra nödvändiga förberedelser.”

Kishida planerar också att ersätta ministern Mio Sugita, rapporterade Kyodo, med hänvisning till flera oidentifierade regeringskällor. Hon har bland annat anklagat sexuella minoriteter för att vara "improduktiva".

Många kollegor i branschen samt följare i sociala media kritiserade starkt Dietz agerande; hon bad sedan om ursäkt för det som hänt, och förklarade att videon inte var klippt kronologiskt. Någon ursäkt till personen i trappan har inte publicerats.

Klädföretaget Stronger har avbrutit samarbetet med Dietz, liksom prosecco-tillverkaren Mionetto och kosttillskottfirman Elexir Pharma. Sminkmärket Lumene Sverige har dragit tillbaka sin planerade liveshopping, Understatement Underwear och fler företag väntas välja andra för att marknadsföra sina produkter på sociala media.

Under helgen som gick lade Dietz upp en rad muntra inlägg på Instagram, men de togs snabbt ner igen.

I går tog det tog bara 25 minuter för riksåklagaren Jørn Maurud att pulvrisera domen från 2002. Kristiansen kan inte kopplas till brottsplatsen, tekniska bevis saknas, det finns inga DNA-bevis och samtal till och från hans mobil visar att han, som han själv alltid har hävdat, var hemma när morden ägde rum.

Så kom orden som friade honom helt: ”Jag ber Borgarting hovrätt att frikänna Viggo Kristiansen”, sa Maurud enligt Aftenposten. ”Det här är en tragedi för många, även för rättssäkerheten.” Han bad å hela Åklagarmyndighetens vägnar om ursäkt.

Rättsskandalen i Norge är historisk, och enligt justitieminister Emilie Enger Mehl tillsätter regeringen en oberoende utredning. ”Skulle det slutgiltiga beslutet ligga i linje med riksåklagarens bedömning blir det här en rättsskandal som inte har någon parallell i Norge.”

Pape Poulsen har valsat runt i tidningarna förut, ofta tillsammans med maken Josue Medina Vasquez. En sak som kommit fram är att Pape Poulsens tidigare make inte alls är brorson till Dominikanska republikens president, som Pape Poulsen påstått. De skilde sig förra veckan.

Pape Poulsen har också tidigare sagt att maken Josue Medina Vasquez var jude, möjligen för att flytta fokus från högerpolitiken. Men det var ett ”missförstånd” sa Pape Poulsen, efter att Ekstra Bladet rapporterat att mannen kom från en familj med starkt engagerade Sjundedagsadventister.

Men än har den konservativa ledaren möjlighet att bli Danmarks första homosexuella statsminister, även om anseendet solkats den senaste tiden. Datumet för ett tidigarelagt val kommer i oktober, istället för som tänkt 2023.

Nu tävlar Rishi Sunak och Liz Truss om vem som ska efterträda Boris Johnson. Svenska medias intresse för vad som händer i Storbritannien har svalnat. Annat var det under de månader Johnsons stab festade vilt medan resten av landet fick hålla sig hemma i ensamhet. Då fylldes svenska tidningar och teve av rapporter om hur upprörda britterna var, och på ledarsidorna tävlade man i moraliska fördömanden.

Den första fråga man bör ställa sig är: varför detta svenska mediaintresse för Johnson? En del i förklaringen är medias fasa inför allt som liknar högerpopulism. Johnson fick för en tid ersätta Donald Trump som måltavla och förkroppsliga allt som är ont i politiken.

Under två månader kring det senaste årsskiftet hade Sveriges television 20 större rapporter från Storbritannien.

Frågan som behandlas är: har Johnsons stab supit i grupp samtidigt som sådant beteende varit förbjudet för befolkningen i stort?

Bilden som förmedlas är att de har festat loss, Johnson ljuger om detta och att britterna är heligt förbannade. Aldrig tidigare har Svt och SR gjort så många inslag från de brittiska öarna med ”mannen på gatan” som får berätta om sin upprördhet. Kommentatorer får förklara att Johnsons dagar är räknade.

Man ska se detta som ett straff för att Johnson genomdrev Brexit. Man kan uttrycka det som att EU ingår i själva värdegrunden för svensk journalistik. Det som beslutas i Bryssel är gott. Den som inte accepterar detta är ond. Och den som leder ett utträde ur EU kommer att riskera att det egna landets invånare kommer att dö på grund av brist på mat och medicin.

Men när likhögarna på gatorna i Manchester, Liverpool och Luton uteblev, fick media skjuta in sig på annat. Det fick bli de personligt moraliska aspekterna av Boris Johnsons beteende. Dagens Nyheter ägnade sig till och med åt att kritisera Johnsons smak när det gällde heminredning (inte mycket Stockholmsvitt där inte).

Johnsons ljugande om julfester, samt när det gällde vad han vetat om en torypolitikers homosexuella kladdande på män utmålades som exceptionella och sensationella exempel på hur en premiärminister inte får vara.

Problemet är bara att detta – jämfört med tidigare premiärministrars beteende – närmast är att betrakta som ett uppförande värdigt en djupt troende konfirmand.

I det journalistiska uppdraget ingår att vikta och värdera nyheter, och att ställa dem i perspektiv.

Husbondens röst

Det gjordes inte i svenska media. Ett utmärkt exempel är Arne Lapidus korta artikel i Expressen 8 juli. Lapidus har i 40 år varit legosoldat åt svenska tidningar, framför allt Expressen. Den långa verksamheten har gett honom perspektiv – inte på hur verkligheten ser ut, utan på vad uppdragsgivaren vill ha. Lapidus levererar alltid texter i linje med vad som anses politiskt korrekt, oftast har han suttit i Tel Aviv och knåpat ihop beställda nyhetstexter. Han är väldigt produktiv, skriver flinkt – och förutsägbart. Det är bara att läsa ledarsidan i Expressen så kommer man att veta hur Lapidus nyhetsartikel kommer att vara vinklad.

I artikeln rapporterar Lapidus att den tidigare brittiske premiärministern John Major i ett uppmärksammat öppet brev krävt att Johnson omedelbart avgår. Läsaren får bara veta att ”John Major var konservativ partiledare och premiärminister 1990–1997.”

Den första perioden av Majors tid som premiärminister präglades av sexskandaler i det konservativa partiet – och av avslöjanden om mutor och korruption.

Opinionssiffrorna var sällsynt usla och Major lanserade kampanjen ”Back to basics”. Program och kommittéer skapades för att se till att de konservativa parlamentsledamöterna upphörde med att ägna sig åt att underhålla små harem med älskarinnor och däremellan sprang på bordeller eller sexfester; med manliga eller kvinnliga deltagare. Kommittéer skulle övervaka ledamöternas handel och vandel, för att förhindra att de tog emot pengar från affärslivet.

”Anständighet” var Majors favoritord, och anständighet skulle råda på alla livets och politikens områden. De konservativa parlamentsledamöterna skulle vara föredömen, även när det gällde familjelivet.

Men skandalerna fortsatte.

Och de blev fler. Många fler.

Bland annat avslöjades det att konservativa parlamentsledamöter och en minister tagit emot pengar av den egyptiske miljardären Mohammed Al-Fayed (pappa till Dianas partner ”Dodi”).

År 2002 avslöjades det också att den gifte Major – som predikade vikten av familjen –under sin tid som gruppledare för de konservativa haft en fyra år lång affär med en likaledes gift kvinnlig konservativ ledamot av parlamentet.

Ett typiskt exempel på korruptionsskandaler under Major är statssekreteraren Aitken vid finansdepartementet. Han stämde en tidning som avslöjat att den saudiska kungafamiljen betalat hans hotellräkningar (och han bodde flott). Aitken stämmer tidningen och lovar att i domstol ”skära bort den cancer som den förvridna journalistiken utgör, och han skulle göra det med sanningens svärd”.

Hur det slutade?

Han dömdes för mened och fick 18 månaders fängelse.

Blev därefter präst.

151 000 döda

Den 20 januari rapporterar media om hur Tony Blair kommenterat Boris Johnson och lögnerna om julfesterna med orden: ”Det var helt annorlunda på min tid…Jag förstår fullständigt vreden mot vad som hände på Downing Street under lockdown och hur nationen känner det.”

Labours Tony Blair var premiärminister 1997 till 2007. Det kanske känns litet magstarkt att Blair angriper lögner om festande med tanke på de bevisade lögner som kännetecknade hans egen tid vid makten. Han ljög inför parlamentet för att Storbritannien skulle delta i invasionen av Irak. Resultatet av detta räknat i döda under hans tid som premiärminister? 183 brittiska soldater och 151 000 irakier.

Resultat i döda under julfesterna som Johnson ljög om?

Inga.

Däremot har media rapporterat om att en gunga gick sönder.

När det gäller korruption under Blair kan listan göras lång. Labour fick ett bidrag på 15 miljoner kronor av Formel 1-basen Ecclestone – han ville att tävlingar skulle undantas från förbud mot tobaksreklam. Blair ingrep personligen för att ordna det hela.

Tre förmögna män gav ett hemligt lån till Labour på 50 miljoner kronor. De tre förmögna männen adlades.

Lordkanslern rustade upp sin våning för tio miljoner kronor, och ställd inför protesterna förklarade han att ”syftet var ädelt”.

Listan på ministrar och parlamentsledamöter som skaffade sig personliga förmåner under Blairs tid är mycket lång, och Blair personligen kritiserades av den instans som skulle övervaka att politiker inte skaffade sig otillbörliga gåvor.

Men i dag dyker alltså både Major och Blair upp som sanningsvittnen i media, både i Storbrittanien och Sverige.

Det spelar ingen roll att de ljög, var korrumperade och startade krig – det viktiga är att de var för EU och starka band med USA.

När det gäller vad britter i allmänhet tycker kan man notera att opionsunderökningar i dag visar att Boris Johnson - om han ställde upp i val – skulle få fler röster än Sunak och Truss.

Hälsominister Sajid Javid är starkt kritisk till alla skandaler som skadat förtroendet för regeringen och särskilt premiärministern: ”Det är tydligt att den här situationen kommer att fortsätta under ditt ledarskap – och därför har du förlorat min tillit.”

Den senaste i en rad skandaler rörde den konservativa parlamentsledamoten Chris Pincher, som tvingades lämna sitt uppdrag efter att han berusad tafsade på två män på en privat klubb. Premiärministern nekade länge till att ha känt till anklagelserna strax efter att han utsåg honom till minister, men till slut blev han överbevisad och erkände. Det var då finans- och hälsoministrarna fick nog, och avgick.

För en månad sedan ställdes Johnson inför en misstroendeomröstning; 41 procent av ledamöterna i hans parti uppgav att de saknade förtroende för honom.

I dag inleder Dagens Nyheter en serie intervjuer inför årets val. De som intervjuas är gamla partiledare som lämnat politiken. Först ut är Centerpartiets Maud Olofsson. Att intervjua politiska veteraner som samlat på sig erfarenheter är ingen dålig idé.

Men är det en lika bra idé att intervjua dem om de har begått allvarliga fel – och inte vill kännas vid dem?

År 2006 blir Maud Olofsson näringsminister. År 2009 köper Vattenfall det holländska energibolaget Nuon. Vattenfall betalar 90 miljarder kronor. Fyra år senare är det helt uppenbart att det varit en usel affär eftersom man redan tvingats skriva ned värdet med 37,5 miljarder. Det största förvärvet i Sveriges historia har blivit den sämsta affären i Sveriges historia.

Men ingen politiker verkar ha varit riktigt medveten om vad man gjorde.

Statsminister Reinfeldt säger att han inte haft en aning om turerna och att allt varit Maud Olofssons ansvar.

Men dokument som TV4 grävde fram visade att Reinfeldt kände till vad Maud Olofsson ville göra, han godkände det och köpet diskuterades också mellan partiledarna i den borgerliga alliansen i början på 2009. Olofsson var inte kvar som vare sig partiledare eller minister 2013 och vägrade svara på frågor i media.

Det kan vara värt att påminna sig hennes framträdande i Aktuellt 13 maj 2014 där programledaren frågar: ”Visste Fredrik Reinfeldt om köpet – eller inte?”

Jag tror inte att det är den viktigaste frågan. Jag förstår att det är intressant, men nu pratar vi konstitutionella frågor, svarar Maud Olofsson.

Tre gånger till ställer programledaren samma fråga och Olofsson vägrar svara och säger slutligen:

Jag kommer svara på samma sätt, det är inte lönt att du fortsätter ställa frågan.

Det är inte bara så att Olofsson vägrar svara på medias frågor, hon vägrar också inställa sig inför riksdagens konstitutionsutskott när det blev utfrågning om affären.

Vägrade svara

Hon har tidigare sagt att köpet var förankrat i regeringen, men när Reinfeldt säger att han inget visste slutar alltså Olofsson svara på frågor.

Den nya centerledaren Annie Lööf stödde sin företrädares beslut att vägra ställa upp inför konstitutionsutskottet och svara på frågor om hur hon som minister hanterat affären. Att komma när man är kallad till konstitutionsutskottet har tidigare i riksdagens historia varit självklart – och att ett statsråd nekat har bara hänt en gång tidigare.

Ola Alterå, Maud Olofssons statssekreterare i näringsdepartementet, infann sig dock i konstitutionsutskottet – men hans närvaro tillförde inte så mycket eftersom han hade problem med minnet, han hänvisade till att det var fem år sedan det hela hände:

Jag minns inte mycket av enstaka möten eller datum och jag har inte fört några egna anteckningar.

Den som uttalar sig är alltså den person på näringsdepartementet som hade det högsta praktiska ansvaret för att genomföra Sveriges största affär genom tiderna – men han ”minns inte mycket” fem år senare. (Det dåliga minnet har inte hindrat Alterå från att göra fortsatt karriär. Han är sedan 2017 kanslichef för Klimatpolitiska rådet, en myndighet med uppdrag att granska hur regeringens arbetar med de klimatmål som riksdagen och regeringen har beslutat.)

Maud Olofsson vägrade således förklara och försvara sina handlingar i en affär som kostade 90 miljarder kronor, men nu i DN:s intervju oroar hon sig för att:

De liberala idéerna om frihet, öppenhet och tolerans är under attack både från höger och vänster.

Hennes egen ”öppenhet” var ganska begränsad för åtta år sedan.

Men många problem kan enligt Olofsson sammanfattas med att det är män som styr:

”… en massa självupptagna jävla gubbar som sitter och bestämmer över vad kvinnorna ska göra. Man kräks.”

Man kanske kunde förväntat sig att DN skulle frågat Olofsson om pedofilaffärerna i centern när hon kom in på att hon ”kräks” över ”självupptagna gubbar”. Det har ju ändå varit många sådana fall – förutom Fredrick Federley har ett antal personer i Centerpartiet avslöjats och till och med ibland dömts för sexuellt ofredande eller sexuella övergrepp – och intervjun ska ändå också handla om hur hon ser på sitt partis utveckling.

Någon läsare kanske invänder mot att det väl ändå är en fråga för Annie Lööf, det är under hennes tid som partiledare som pedofilerna och sexbrottslingarna dragits till hennes parti.

Pedofiler

Men det började faktiskt på Maud Olofssons tid.

2008 riktar centerveteranen Rune Lanestrand ett öppet brev till sin partiledare, vice statsminister, Maud Olofsson. Han har läst Fredrick Federleys blogg och är förbannad över det som skrivs där, om ”luder som rensas ut ur garderober”, och ständigt festande med bögar, transor och ”mer eller mindre gifta män” och ”minors”.

Lanestrand skriver i sitt öppna brev:

”Karln är i varje fall 30 år fyllda men tycks leva ett totalt innehållslöst liv som han fullständigt omdömeslöst skriver om på sin blogg. Jag är inte det minsta pryd och hans utsvävningar och promiskuösa liv vore mig totalt ointressant om han inte var ledamot av Sveriges riksdag. Och att jag liksom övriga skattebetalare är med och betalar hans lyxtillvaro och uppstädning efter hans luder. Hetro eller homosexuell spelar ingen som helst roll för min bedömning av Federleys fåniga tonårsliv.”

”Fredrick Federley är heller inte vilken politiker som helst. Han har varit förbundsordförande i centerns ungdomsförbund. Han tillhör centerns innersta krets och är en ständig gäst i tv-sofforna som representant för Centerpartiet. Han sitter bl a i den tunga EU-nämnden och även som ledamot av OSSE (Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa). Det ger rysningar. Vad har vi för politiker i dag egentligen?”

Maud Olofsson svarar aldrig på det öppna brevet.

Federley fortsätter vara ett affischnamn för centern och lyfts fram av Olofsson. Han blir EU-parlamentariker – fram tills skandalen om hans samvaro med en pedofildömd man.

Olofsson accepterade att Federley levde som han gjorde och att han dessutom skröt om det offentligt. Därmed är det inte underligt att så många personer drogs dit som numera är dömda för sexbrott.

Men inte heller om detta får Olofsson några frågor i intervjun. Reportern kanske inte vill störa den mysiga känslan av samförstånd som uppstår i det bruna huset ”med allians-orange fönster” vid ”den natursköna Högbysjön”.

Men vi får veta att Olofsson är positiv till Nato, har sju barnbarn, och har kontakt med Annie Lööf på sms.

Hon är också lite bekymrad över att moderaterna dragit sig högerut för då blir det svårt att få till ett starkt mittenblock.

Men som sagt, inga frågor om Nuon eller Federley-kulturen i partiet.

Och, jo – vi får veta att Olofson ”saknar att ha makt”.

Det är kanske inte givet att väljarna saknar att Olofsson inte längre har makt.

Den senaste skandalen att rullas upp i Storbritannien är Beergate. Labourledaren Keir Starmer påstås brutit mot pandemirestriktionerna, med en öl i handen. Han förnekar helt och menar att han var på en sammankomst i arbete, inte privat.

Hur det är med den saken återstår att se. Men först tar vi en titt på den riktig stora, pågående skandalen som även den berör pandemin.

Partygate

I mitten av april kom beskedet att Storbritanniens premiärminister Boris Johnson, hans fru Carrie och finansminister Rishi Sunak bötfälldes av polisen för att ha brutit mot pandemilagarna.

Straffet kommer efter en utredning mot flera politiker som deltagit i en fest vid 10 Downing Street, premiärministerns residens. Detta brott mot pandemilagarna har kommit att kallas Partygate. Åtminstone 50 personer som deltog har hittills bötfällts.

Johnson förnekade först anklagelserna, men sedan kom det fram bilder på honom och hans fru Carrie. För att förstå allvaret i brottet bör man beakta att Storbritannien under pandemin hade flera nedstängningar. Vanligt folk tvingades isolera sig i sina hem. Restauranger, pubar, affärer och annat höll helt stängt. Detta drabbade människor både ekonomiskt och psykologiskt.

Inom Torypartiet är problemet inte bara Boris Johnson. Han har ännu vägrat att avgå, trots kritik från alla håll. Både SNP:s partiledare Nicola Sturgeon och Londons borgmästare Sadiq Khan har krävt hans avgång. Så även Keir Starmer, mer om honom senare. Men problemet är även att finansminister Rishi Sunak fått sin beskärda del av sleven. Den tänkte tronföljaren Sunak är inte längre en pålitlig kandidat som efterträdare, om Johnson skulle lämna. Torys sitter därför i en jobbig sits.

Beergate

Starmer befinner sig också i en dålig sits. I januari bekräftade polisen i Durham att inget lagbrott begåtts när han och hans personal drack öl tillsamman på ett lokalkontor. Han vill dock inte svara direkt på frågan om han själv varit i kontakt med polisen de senaste veckorna. I stället anklagar han Torypartiet för att ”kasta skit”, med anklagelserna om att han skulle brutit mot pandemirestriktionerna.

Händelsen går inte att jämföra med premiärminister Johnsons fadäs, menar han. Allt man gjorde var att äta och dricka tillsammans, en normal paus i arbetet. Handelsminister Anne-Marie Trevelyan uppmanar polisen att titta på fallet igen, och om det krävs utfärda böter, likt den mot deltagarna i Partygate.

Labourpartiet har tidigare förnekat att vice partiledaren Angela Rayner var närvarande, men det är nu fastslaget att så var fallet. Att man åt och drack ”på jobbet” efter klockan 22.00 förklaras med att det var under en valspurt. Det återstår att se om polisen återupptar fallet.

Pestminster

Förra veckan startades en intern utredning mot en icke namngiven parlamentsledamot i Storbritanniens parlament. Han anklagas för att ha tittat på porr i sin mobiltelefon under ett sammanträde i underhuset.

Anklagelsen dök först upp under ett möte där kvinnliga ledamöter samtalade om den påstått sexistiska kulturen i parlamentet. Förre premiärministern Theresa May var närvarande. En kvinnlig ledamot satt bredvid mannen när han förslaget tittade på porr, en annan kvinna gick i god för att det är sant.

Ordförande för Torypartiets parlamentsgrupp Chris Heaton-Harris har nu startat en intern utredning. Det är ett totalt oacceptabelt beteende, menar man. En ledamot från kvinnomötet vill se den anklagade mannen sparkad från partiet.

Händelsen kopplas till en pågående skandal, kallad Pestminster. Tre ministrar och två skuggministrar i oppositionen anklagades 2018 för sexuella trakasserier. Ingen namngavs.

På grund av Pestminster inrättades ICGS, Independent Complaints and Grievance Scheme. Det är ICGS som även har hand om fallet med den porrtittande ledamoten. Under 2021 utförde man 48 utredningar och man blev kontaktad av 388 personer totalt under året.

I början av april dömdes den brittiske parlamentsledamoten Imran Ahmad Khan för att 2008 sexuellt ofredat en 15-årig pojke. Han uteslöts ur Torypartiet efter domen.

Det har också framkommit att Khan ändrat i sitt cv upprepade gånger, på ett misstänkt sätt. Han har påstått sig stridit i Afghanistan, varit rådgivare åt Vitrysslands president och haft en ledande funktion i Bill och Melinda Gates stiftelse.

För Torys innebär detta att man ställs inför ett omval i Khans distrikt Wakefield. Innan Khans seger i distriktet 2019 hade det tillhört Labour sedan 1930. Ännu ett problem att handskas med för det ansatta Torypartiet.

Uppdrag granskning visar att Ericsson ska ha pressat anställda att söka upp IS-terroristerna i Irak för att förhandla. En person blev då kidnappad och en lösensumma på 20 miljoner kronor sattes för att släppa honom. Granskningen har skett i samarbete med journalistförbundet ICIJ.

För att få den kidnappade personen fri ordnades en överenskommelse där Ericsson skulle få fortsätta verka i regionen. Detta gjordes via mellanhanden Asiacell. Pengar har således gått från Ericsson till IS-terroristerna. Man har köpt transportvägar som kontrolleras av IS men kan ändå inte säga exakt vem som är mottagaren av pengarna.

Uppdrag granskning har sökt Ericssons vd Börje Ekholm sedan hösten 2021 med frågor från en hemlig internrapport, som beskriver företagets affärer med IS-terroristerna. Ericsson valde i stället att skicka ut ett pressmeddelande, varpå aktien föll med 14 procent.

I internrapporten står det att man bedrivit utredningar om mutbrott i tio olika länder. 2019 uppgav man att det bara var sex olika länder med oegentligheter i, bland annat Kina och Saudiarabien. Andra länder som nämns i rapporten är USA, Brasilien, Marocko, Angola. Man har förmodligen hjälpt azerbajdzjanska staten att avlyssna människor. 2015 kom Libanons telekommunikationsminister till Stockholm med sin familj, där bjöds de på middag och limousinfärd, bland annat, till en kostnad av 400 000 kronor.

Fallet med USA löstes 2019 då Ericsson gick med på att betala tio miljarder kronor i böter till amerikanska justitiedepartementet, DOJ. DOJ utredde företaget för korruption enligt en lag från 1977 som behandlar korruption med utländsk inblandning. Dotterbolaget Ericsson Egypt Limited erkände sig skyldiga till korruptionsbrott. Man ska ha arbetat i länder och använt tredjepartsaktörer och konsulter för att muta statsanställda.

Genom mutfonder, mutor, gåvor och annan politisk korruption har man enligt åklagare Geoffrey Berman gjort sina affärer.

Korruptionen ska ha pågått så länge som mellan 2000 och 2016 och anställda på Ericsson ska ha sett mellan fingrarna. Utredningen involverade också US Securities and Exchange Commission, SEC, som granskat transaktioner från 1990-talet och framåt. Man slog fast att denna korrupta verksamhet pågått i 17 år och i minst fem länder.

Ericsson har inte velat kommentera den senaste informationen, men vi har tagit en titt på några av det 146 år gamla företages skandaler.

1932 var man en del av Ivar Kreugers affärsimperium som kraschade brutalt under finanskrisen. Kreuger dog under mystiska omständigheter och Ericsson togs över av Wallenbergsfären som fick företaget på rätt köl efter åtta år.

2000 spräcktes telekombubblan och it-branschens stora kris var ett faktum. Man förlorar 30 miljarder och säger upp hälften av sina över hundra tusen anställda inom några år. Efter stålbad och omorganisation kan man fortsätta, men konkursen var nära.

2016 lämnade vd Hans Vestberg sin post. Hans sista tid kantades av dåliga resultat för företaget samtidigt som han själv fick bättre lön. Det blev också uppmärksammat att han flugit privatjet i tjänsten för 300 miljoner kronor. När Ericssons aktie fallit med 15 procent under 2015 lyckades Vestberg höja sin egen lön med tio procent. När han lämnade sin roll som vd fick han en fallskärm på totalt 28 miljoner kronor.