Eftersom de flesta sedan dagis är indoktrinerade till att alla ska känna sig sedda och förstådda blir samtalen aldrig intressanta. Om du är en bra medarbetare bestäms numera inte så mycket av din arbetsprestation utan av hur du beter dig på fikastunden.

En del människor befinner sig i ett tillstånd av evig fikastund. Spelar ingen roll om de är ensamma när de uttrycker något i skrift, de har har kanellängden som ryggrad och lankigt kaffe i blodomloppet.

Sällan uttrycker de förstås därför någon tanke som kan ställa till problem för dem själva – de som är riktigt bra på den sortens skrivande kan dock formulera idéer som gör att den som läser får intrycket av att fikastundsmänniskan säger något självständigt, modigt och utmanande.

Det där är en svår konst, och en som behärskar den till fullo är Aftonbladets kolumnist Peter Kadhammar.

Han ser ofta till att nämna att han dricker kaffe i sina texter, som en signal till läsaren; ”nu är det fikastund” – och han gör det förstås även i dagens kolumn: ”Jag hämtar en kopp kaffe och tänker på vår svenska regering.”

Det är inga vänliga tankar Kadhammar tänker om Kristersson och hans kollegor. Han är upprörd över att regeringen verkar likgiltig inför tanken på att Sverige inte når de uppsatta klimatmålen 2030, och citerar ogillande Elisabeth Svantesson: ”Gör vi inte det så gör vi inte det”.

Den hållningen innebär enligt Kadhammar att:

”Sverige brukar skryta med att vi är världens modernaste land.

Plötsligt har vi blivit ett av de mossigaste.”

Lite märkligt med användandet av ordet ”mossigt”. Är det i sig inte lite ”mossigt”? Men nu har ju Kadhammar aldrig varit någon större, eller ens mer egensinnig, stilist. Han arbetar istället hårt med att skriva fram en känsla av trivsel – fikastundsprosa; som i kolumnens inledning:

”Eftermiddag i vardagsrummet. Mörkret faller sakta. Borde gå ner till sjön och se om isen börjar lägga sig. Sitter kvar i fåtöljen. Blygsamma 7,2 kilometer på skidor känns när det är årets första tur.

Bläddrar i senaste numret av Economist, den politiska och ekonomiska världselitens gemensamma tidskrift.”

Så där i förbigående får vi veta att Kadhammar håller sig med samma magasin som världseliten. Det är därför han är arg på regeringen. Det är dock inte på det viset att Kadhammar har läst en artikel som angriper Kristersson – Kadhammar har tittat på annonserna i Economist och därefter ilsknat till på regeringen. När det gäller annonserna noterar Kadhammar att: ”… fem har intressant nog bäring på klimat och miljö. Infosys, ett indiskt IT-företag, gör reklam för sig med gröna blad och orden: ”Ansvar är en möjlighet”. Ett annat IT-företag lovar: ”Snabbare, mindre, grönare”.

Efter att ha försjunkit i annonserna förstår Kadhammar att reklamen visar att företagen: ”förstått att klimat och miljö är de stora framtidsfrågorna”.

Mot djupsinnet i annonserna ställer Kadhammar sedan den svenska regeringen som ”… ser som en av sina främsta uppgifter att sänka reduktionsplikten för diesel och bensin och därmed dramatiskt öka Sveriges utsläpp av koldioxid”.

Inget nämns om varför diesel och bensin måste bli billigare för den vanliga människan i dessa tider. Vad betyder väl svensk vardag för Kadhammar ställt mot elitmagasinets glättiga annonsuppslag från Infosys?

Att Kadhammar inte reagerar på att just Infosys är en av annonsavsändarna är intressant – om han nu är en sådan motståndare till fossila bränslen. Infosys är inte vilket dataföretag som helst utan har ett intimt, och lönsamt samarbete med olje- och gasindustrin.

Hade Kadhammar bemödat sig om att läsa Infosys informationsmaterial om den egna verksamheten hade han fått veta en del om Infosys partners:

“two of the top five integrated oil and gas companies, three of the top four oilfield services providers, and five of the top 10 independent upstream enterprises across the oil and gas landscape”.

Utan Infosys stannar olje- och gasindustrin, och man skryter om sin: “deep experience working with oil and gas clients… to help improve operational efficiency, reduce costs and protect revenues and margins”.

Infosys mål i det sammanhanget är att: “boost their growth journeys ahead”.

Infosys har också en ansenlig ägarandel i olika oljebolag, till exempel i Shell – och man lanserade nyligen ett strategiskt partnerskap med oljejätten med syfte att använda AI för att ”effektivisera driften” och ”öka profiten” vid oljeutvinning.

Alltså: Kadhammar tittar på en annons från ett företag som är en strategiskt sett helt nödvändig partner för olje- och gasindustrin – men har ingen aning om det. Men Kadhammar förförs av orden i annonsen om vikten av att satsa grönt – och säger sedan att stora företag ute i världen är mer miljömedvetna än den svenska regeringen som ändrar regelverk för bränsle (så folk har råd att ta sig till jobbet).

Sverige är inte världens mossigaste land.

Sverige är jämförelsevis ett föredöme i världen när det gäller utsläpp – även om vi helt avskaffar allt som påminner om reduktionsavgifter.

Vårt stora föroreningsproblem är mentalt och kommer från kolumner som Kadhammars.

Han bryr sig inte om vad som är sant eller falskt, han skriver på uppdrag – och för att skapa den där känslan av fikastund där alla är överens, typ: ”Men hörni, visst är väl grönt skönt? Ta en bulle till!”

Oljepriserna steg efter att kriget i Ukraina bröt ut. Aktörer beroende av rysk olja sökte sig till andra på marknaden. Några av de största oljebolagen gjorde rekordvinster första kvartalet. Samtidigt pressas vanliga människor av skenande elräkningar och inflation som förstör värdet på lönen.

Efter kriget har det tillkommit kostnader för många företag som tvingats eller valt att avveckla sin verksamhet i Ryssland. Priserna har samtidigt gått upp och var 67 procent högre än första kvartalet i fjol, i genomsnitt 1025,78 kronor per fat (102,23 dollar). Priset på gas har också stigit, från 35,12 till 56,19 kronor per BTU.

Vinstmarginalerna för S&P 500-företag växte första kvartalet 12,3 procent. Där är många ledande oljebolag listade. Man ligger över nivån på 11 procent innan pandemin bröt ut.

Ett företag som gått väldigt bra är brittiska Shell. Man har lämnat sin verksamhet och stoppat sina investeringar i Ryssland, till ett pris av 39 miljarder kronor. Samtidigt så ökade intäkterna till 90 miljarder första kvartalet, jämfört med 32 miljarder i fjol.

Konkurrenten BP har också visat upp fina siffror. Första kvartalet visade den högsta jämförbara vinster på ett decennium. Man behövde dock göra avskrivningar för sitt innehav om 20 procent i ryska oljebolaget Rosneft, till en kostnad av 230 miljarder. Men man gjorde ändå en vinst på 62 miljarder, jämfört med 26 miljarder i fjol.

Premiärminister Boris Johnson har sagt nej till idén om en speciell skatt på de brittiska oljebolagens övervinster. Han menar att det kommer vara negativt för investeringar som behövs för att göra den brittiska energisektorn mer diversifierad. Oppositionspartierna är kritiska till regeringens beslut och menar att det är o-strategiskt i och med de skenande energipriserna för vanligt folk.

Energipriserna har stigit kraftigt sedan april månads start, med upp till 54 procents ökning. Samtidigt är inflationen den högsta på 30 år i Storbritannien med sju procent i mars.

BP och Shell har nyligen lovat investeringar om 310 och 220 miljarder kronor i förnyelsebar energi i landet. Men under tiden dessa sätts i verket kommer man tjäna stora pengar på marknadens förändringar efter krigsutbrottet.

Det går även bra för oljejättarna i USA. Exxon rapporterade in en vinst på 55 miljarder första kvartalet, nästan en fördubbling mot i fjol. Intäkterna ökade till 905 miljarder jämfört med runt 600 i fjol. Man har också gjort avskrivningar för sin verksamhet i Ryssland, som kostat 34 miljarder.

Chevron gjorde en vinst på 62 miljarder. Detta är en radikalt högre vinst än fjolårets 14 miljarder, för det Kalifornienbaserade oljebolaget. Intäkterna steg med 41 procent till 540 miljarder.

Men även i USA pressas befolkningen av ökade energipriserna och inflationen. Bensinpriset steg från 5,30 kronor litern i april 2020 till 9,25 kronor litern i januari 2022. Gaspriset gick från tio kronor till 14 kronor samma period. Och kilowattimmespriset har ökat från 40 kronor till 44 kronor.

Biden-administrationen har tidigare meddelat enorma satsningar på förnyelsebara energikällor och stora subventioner för företag som tillverkar elbilar. I och med kriget i Ukraina fick dock den inhemska oljesektorn en rejäl skjuts.

Samtidigt menar Opec att den uteblivna ryska oljan inte kan ersättas på rak arm. Det finns inte extra kapacitet att sätta in för att ersätta sju miljoner fat olja per dag. Generalsekreterare Mohammad Barkindo trycker på att det krävs stora investeringar i energimarknaden, både i olja, gas och förnyelsebara källor, för att inte riskera ett energiunderskott.

Som situationen ser ut just nu är det de stora oljebolagen som blivit vinnare på kriget i Ukraina. Efterfrågan på olja kan minska med statliga regleringar, men till ett pris av att vanligt folk inte kommer ha råd att värma upp sina bostäder. Den närmaste tiden kommer med all säkerhet vara mycket skakig politiskt.