Om tio dagar måste allting vara klubbat och klart, så att skuldtaket kan höjas. Annars riskerar den amerikanska staten att inte kunna betala tillbaka sina skulder. Det har aldrig hänt förut i historien.

President Joe Biden och representanthusets republikanske talman Kevin McCarthy har haft samtal om skuldtaket och kommer träffas under måndagen. Biden har varit på G7-mötet i Hiroshima men är på väg hem till Washington D.C.

Enligt McCarthy är det möjligt att lösa krisen, och Bidens sade under G7-mötet att det är möjligt att nå en överenskommelse. Men att republikanernas krav på skuldtaket just nu inte är acceptabla, skriver The Guardian.

Biden har visserligen medgett att han kan gå med på justeringar i skattelagstiftningen och att skära ned på offentliga utgifter. Den 1 juni är deadline för att komma överens, efter det kan den federala staten inte betala sina skulder, enligt skattemyndigheten.

Skuldtaket måste höjas annars kommer skulderna förfalla, vilket skulle bli historiskt då det aldrig hänt USA:s regering tidigare. Konsekvenserna kommer i så fall bli katastrofala, med en sannolik börskrasch globalt och anställda inom den federala staten permitterade. En ekonomisk recession skulle ske.

Biden säger också att en överenskommelse med republikanerna måste innebära eftergifter för dem. Det får inte finnas särskilt skydd mot oljeindustrin till exempel. Inte heller ska rika komma undan, medan sjukvård och matkuponger till fattiga får stryka på foten, menar Biden.

Enligt Biden vill vissa republikaner medvetet skjuta USA:s ekonomi i sankt, för att förhindra att han vinner valet 2024. Republikanerna stödjer en ökning av försvarsbudgeten, men en minskning i utgifterna över lag. Förra månaden lade representanthuset, som styrs av republikanerna, ett lagförslag som minskade regeringens utgifter med 8 procent. 22 procent minskning skulle då ske i sektorer som lag och ordning och skolan enligt demokraterna, republikanerna har inte förnekat det.

När ett avtal träffas kommer McCarthy ge representanthuset 72 timmar att granska det innan omröstningen sker.

Skuldtaket sätts av kongressen och är för närvarande 310,4 biljoner kronor. Det har höjts 78 gånger sedan år 1960, av presidenter från båda partierna. Taket låg år 1980 på knappt 10 biljoner dollar, men har successivt höjts. Sedan den ekonomiska krisen efter 2008 har den gått upp från cirka 100 biljoner, till dagens läge, en tredubbling på bara tio år.

En anledning är IT-bubblan som sprack tidigt 2000-tal. Dessutom kostade Irakkriget som startades 2003 60 biljoner kronor totalt sett. Under Donald Trumps tid som president steg statsskulden med 78 biljoner kronor. Dessutom genomförde regeringen stimulanspaket under covidpandemin till en kostnad av 50 biljoner.

Majoriteten av utgifterna i staten går till Medicaid och Medicare, sjukvård och social säkerhet. Det utgör ungefär 50 procent. Militära utgifter uppgår till 12 procent.

Tisdagen den 8 november går USA till val. I vågskålen ligger vilket parti som skall styra Kongressen och hur mycket makt president Joe Biden kommer att ha de kommande åren, plus vem som skall styra en hel rad delstater. Vår USA-korrespondent kommer i fyra artiklar därför att berätta allt du behöver veta, samt analysera slutresultatet. I denna första del tar han upp vad mellanårsval är, vilka de stora frågorna är och levererar en egen valprognos.

Då svenskar är vana vid att bara rösta vart fjärde år får jag ofta frågan vad mellanårsval är. För även i USA väljs ju presidenten och Kongressen vart fjärde år, så varför ha ett val däremellan? Bakgrunden är att USA:s grundlagsfäder tyckte att folket borde få uttrycka sina åsikter ofta. De skapade därför ett system där folket vartannat år väljer om hela representanthuset och delar av senaten. I detalj innebär detta att representanthusledamöter bara sitter på tvååriga mandat medan senatorer väljs på sex år (enligt ett rullande schema där en tredjedel av ledamöterna väljs om vartannat år). Till detta kommer att många delstater parallellt också genomför val av guvernörer och sina egna parlament.

Mellanårsvalen ger vidare amerikanerna en chans att sända en signal till den sittande presidenten om vilken politik denne bör eller inte bör föra. Och då folk ofta proteströstar blir budskapet vanligen negativt. Bara ibland lyckas presidentens parti vinna nya platser i Kongressen. Sist detta hände var 2004 då republikanerna, efter 11 september 2001, ökade något. Årets mellanårsval förväntas dock inte bli ett nytt sådant undantag. Då Demokraternas majoriteter i representanthuset och senaten är små förväntas tvärtom Republikanerna vinna, vilket skulle göra det svårare för Joe Biden att få igenom sin politik.

Orsaken till detta är att listan på politiska och andra problem just nu är rekordlång. Till att börja med är Biden personligen impopulär. Hans löfte om att ena landet och ”återgå till det normala” efter Donald Trumps stormiga år i Vita huset har misslyckats då han stöttat radikala förslag om skatter, klimat, och annat som många amerikaner ogillar. Och att Biden på detta sätt valt att regera från vänster, snarare än som han lovade från mitten, är bara en del av problemet. Han har därtill gjort bort sig så många gånger både i och utanför talarstolen att han för de flesta mest bara framstår som gammal och gaggig.

Därutöver är USA:s ekonomi på väg in i en recession. Detta beror främst på de stränga covidrestriktioner som Demokraterna genomfört och på att de röstat igenom flera kontroversiella beslut om klimatåtgärder och annat. Dessa kostar biljontals dollar och har i sin tur förvärrat både det redan rekordstora budgetunderskottet och skapat den högsta inflationen på 40 år. Politiskt vanskligt är inte minst att priset på livsnödvändigheter som mat, el och bensin stigit mest. Amerikanerna påminns därför dagligen i livsmedelsbutiker och på bensinstationer om läget. Och om någon ändå skulle missat det höga bensinpriset påminns de vid många pumpar av en dekal föreställande Biden pekande på bensinpriset och texten ”I did that!”.

Det andra stora problemet för Demokraterna är att de uttalat stöd för kontroversiella saker som manliga transvestiters rätt att gå på damtoalett och skollärares rätt att tala om för småbarn att de inte behöver se sig som pojkar eller flickor. Samt att många sedan 2020, för att blidka Black Lives Matters-rörelsen (som anser att amerikanska poliser är rasister som bör ersättas med socialarbetare) röstat för minskade polisanslag. På de ställen detta skett har det lett en explosion av grova brott som mord, rån och misshandel som numera även får många förortsmammor, som brukar rösta vänster, att köra runt med en revolver under förarsätet. Vilket på många ställen behövs. Bara i Chicago har hittills i år runt 550 människor mördats och laglösheten breder ut sig även på mycket mer fridfulla platser. I delstaten Oregon på västkusten har exempelvis brottsligheten blivit så hög att folket där enligt opinionsmätningar nu kan tänka sig att välja republikansk guvernör för första gången sedan 1982.

Två andra, mer perifera ämnen inför valet är gerrymandering, som innebär att politiker skapar valdistrikt som gynnar det egna partiets kandidater, samt frågan om risken för valfusk.

Vad gäller den första frågan ägnar sig politiker från båda partierna öppet åt sådant, så den kommer inte att ha något direkt inflytande. Vad gäller den andra är läget mer oklart. Trump hävdar fortfarande att han vann valet 2020, men att demokrater i bland annat Arizona förfalskade nog med röstsedlar för att ge Biden segern. Och miljontals tror på honom. Demokraterna utnyttjar därtill valfuskdebatten för att hävda att de nya, strängare vallagar som antagits i flera delstater sedan 2020 egentligen handlar om att hindra fattiga, svarta, och andra från att rösta överhuvudtaget. Och då båda sidor för fram mer känslomässiga än bevisbara anklagelser i denna fråga skall man inte underskatta dess betydelse. Min förmodan är dock att den inte kommer att påverka några slutresultat mer än, möjligen, marginellt.

Det är alltså kriminalitet och ekonomi som är de stora stridsfrågorna och låt mig baserat på detta presentera en egen valprognos. För att vinna majoritet i representanthuset behövs 218 ledamöter och i senaten 51 – och jag gör bedömningen att Republikanerna kommer att vinna 240 (± 10) platser i representanthuset och 55 (± 2) i senaten. Oändligt mycket kan dock hända på kort tid inom politiken, så om drygt två veckor får läsaren chansen att ge min analys antingen tummen upp eller ner.

Läs även: