• I stadsdelen Fosie i Malmö dog en person efter en skottlossning.

• I Växjö ägde en skottlossning rum vid universitetet. Tre män kunde senare gripas, de är sedan tidigare kända av polisen. Det är oklart om brottsrubriceringen blir grovt vapenbrott eller mordförsök.

• I Örebro blev en villa beskjuten.

Dessutom:

• I Limhamn utanför Malmö påträffades en person död i en lägenhet. En person är gripen.

• I Mora körde en man in sin bil i polisstationens port. Innan han gjorde det hade han ringt polisen och sagt att han ville bli skjuten. Poliserna på plats kunde dock behärska sig, och grep mannen som visade inneha ett ”vapenliknande föremål”. Han är nu misstänkt för blåljussabotage.

• I Mjällby blev en man knivskuren i buken. Senare kunde tre personer gripas.

• I Stockholm hittades en man död på en toalett vid Medborgarplatsen – utreds som mord.

Det har varit en omskakande inledning på året i Örebro, med tre fruktansvärda kvinnomord. Strax innan nyår i fjol hittades en ung kvinna död i sin lägenhet, efter en medicinsk undersökning fattade polisen misstankar om mord. Sador Yigzaw, en 22-årig eritrean, sitter häktad i väntan på rättegång.

I januari mördades Ferida Causevic och hennes dotter Meliha Kasic skadades svårt. Den misstänkte gärningsmannen är armeniern Grigor Sargisyan, som bedöms lida av en allvarlig psykisk störning.

Under lördagen 29 april blev Sara Elneborg mördad i sitt hem, hon var höggravid. Nu sitter somaliern Abdirisek Ibrahim häktat misstänkt för dådet.

Mamma och dotter attackerade

En kvinna och hennes dotter blir 11 januari i år attackerade av Grigor Sargisyan vid sin lägenhet vid Baronbackackarna. Den äldre kvinnan Ferida Causevic, som var i 50-årsåldern, avled senare till följd av sina skador. Sargisyan använde sig av en kniv av förskärarmodell vid dådet. Dottern Meliha Kasic är i 25-årsåldern och fick vårdas på sjukhus med allvarliga skador.

I ett förhör berättar Kasic att Sargisyan dök upp utanför mammans lägenhet och öppnade brevlådan. När hon och mamman gick ut i trappuppgången kände hon igen honom, eftersom de gick i parallellklass i gymnasiet. Han attackerade dem och båda skadades allvarligt.

Sargisyan greps sedan misstänkt för mord och mordförsök. Han häktades sedan 15 februari, Sargisyan är medborgare i Armenien och har tolkbehov på armeniska. Enligt åklagaren Anders Persson gick han på samma skola som Kasic. Han hade då medgett till polisen att han orsakat kvinnorna svåra skador, men bestred brott.

Han har senare konstateras lida av en allvarlig psykisk störning. Han säger i förhör att han trodde att Kasic och hennes familj var del av ett ryskt nätverk som försökte värva honom. Anledningen till att han dök upp vid lägenheten var för att be henne lämna honom ifred. Enligt åklagaren var han där flera gånger innan för att samla mod.

Två dagar innan mordet var han hemma i Karlskoga, där gjorde han två lappar, en med ”Dom är ryska agenter” och en med ”Hon är rysk agent”, båda undertecknades med ”Slava Ukraine”. Om något skulle hänt honom när han pratade med dottern ville han försäkra sig om att folk skulle veta att han stod på Ukrainas sida och inte Rysslands.

Ung kvinna mördad av eritrean

30 december hittades en ung kvinna död i en lägenhet i centrala Örebro. Efter att en medicinsk undersökning genomfördes väcks misstankarna om att hon blivit mördad. Två veckor senare greps 22-åriga Sador Yigzaw misstänkt för mordet. Yigzaw är medborgare i Eritrea och överklagade Örebro tingsrätts beslut om häktning, vilket avslogs av hovrätten, han häktades därför på sannolika skäl misstänkt för mordet.

Själv förnekar han mord. Han var i lägenheten när ambulansen kom och kvinnan fördes till sjukhus, där hon senare avled. Det var alltså först när kroppen undersöktes som polisen kopplades in och misstankarna om mord väcktes.

Åtalstiden har förlängts flera gånger då utredningen krävt mer tid. Det handlar om fördjupade undersökningar av mobiltelefoner. Det slutgiltiga dödsfallsutlåtandet stärker också enligt åklagaren misstankarna mot Yigzaw. Kammaråklagare Helena Bergfors väntas väcka åtal 11 maj.

Mordet på Saga Elneborg

Det var på lördagen 29 april som höggravida Saga Elneborg hittades död i centrala Örebro. Hon var 20-år gammal och en 20-årig man anhölls skäligen misstänkt för mord. Det handlar om Abdirisek Ibrahim, 20 år från Örebro och medborgare i Somalia. Han blev under måndagen 1 maj häktad på sannolika skäl misstänkt för mord. Åklagaren framhöll att det är av yttersta vikt att han hålls i förvar, för utredningens skull.

Polisen misstänkte omgående att ett mord begåtts. Ytterligare två personer hämtades till förhör, men var inte misstänkta för brott. Utanför mordplatsen finns en minnesplats med ljus och blommor. En nära anhörig till Elneborg säger till Nerikes Allehanda: ”Det är bara sorg”.

Polisen misstänkte omgående att ett mord begåtts. Ytterligare två personer hämtades till förhör, men var inte misstänkta för brott.

Utanför mordplatsen finns en minnesplats med ljus och blommor. En nära anhörig till Elneborg säger till NA: ”Det är bara sorg”.

Under måndagen häktades Ibrahim vid Örebro tingsrätt på sannolika skäl misstänkt för mord. Åklagaren framhåller att det är av yttersta vikt att han hålls i förvar, för utredningens skull.

Det finns enligt häktningsframställan en risk för att Ibrahim undanröjer bevis eller försvårar utredningen på annat sätt.

https://www.tiktok.com/@oneeightsevenswe/video/7228216232091143451

Åklagaren har också rätt att belägga honom med restriktioner som besöksförbud och elektronisk kommunikation.

Rögle­-Leksand 1–4 (0–2, 0–2, 1–0) Catena Arena, Ängelholm

Och som Leksand började med Rögle. Det small två gånger i den första perioden och det fanns bud på mer.

"Hemma-borta-klacken", alltså Leksands fans, skrek som besatta och Cmores kameror var inte sena att hitta dem, vid 0–1 och 0–2.

Leksand har dock, tror jag, inte riktigt lika mycket stöd i Ängelholm som i exempelvis Jönköping och Växjö. Men tillräckligt många för att det ska liva upp stämningen i Catena Arena, som var så gott som fullsatt, en tisdagskväll.

Det här var en sådan match, där det egentligen inte var "något snack" om vart de tre poängen skulle färdas. När Leksand får en 2–0-ledning, är det numera svårt att ta in försprånget för motståndarna, eftersom leksingarna spelar "säkert" i försvarsspelet, är nära varandra, täcker skott om de kan.  I värsta fall, om puckarna når ända fram till mål, står där Mantas Armalis och är lugn som en moder jord och säger "kom bara, alla skott, jag ska ta hand om er."

Men för säkerhets skull gjorde Leksand ändå två mål i mittenperioden, för att inte inge några falska förhoppningar om poäng, hos Rögle.

Det dröjde ända tills det var två minuter kvar innan hemmalaget fick in reduceringspucken, i spel 5 mot 3. Då fick plötsligt Moder jord, alltså Armalis, ett utbrott, det är man inte van vid. Men han hade nog väldigt gärna velat hålla nollan och på så vis närmat sig förstaplatsen i målvaktsligan, i räddningsprocent.

4–1 slutade dock matchen, ett mer än godkänt resultat, i striden om (minst) sjätteplatsen i SHL:s sluttabell.

Leksand-Rögle 4–2 (1–1, 1–0, 2–1) Tegera Arena

Tegera arena var inte fullsatt på torsdagskvällen men det må, som jag tidigare sagt, vara fansen förlåtna. De kanske har ungar att ta hand om, och/eller behöver fokusera på jobbet dagen efter. Då kan de istället titta på Cmore och slå två flugor i en smäll (fast det är inte lätt att fokusera på barn, eller arbete, ens när man tittar på Leksand på Cmore, det vet jag).

De cirka 4500 som ändå hade tagit sig till Leksands hemmaarena, fick se en liten "annan match" än i bortamötet mot samma lag, i tisdags. Det är svårare att spela hemmamatcher, eftersom fansen, vad man än tror, "kräver" att hemmalaget ska föra spelet. Och det kan ställa till problem för ett Leksand som de senaste sex, sju matcherna, hellre har legat och lurat, i en "box", och sedan anfallit, i stötar (vilket också har varit lyckosamt).

Därför blev jag inte förvånad när Rögle efter tio minuter tog ledningen. Cirka tre personer i bortastå-buren jublade.

Det gjorde de däremot inte (alltså jublade) när Anton Lindholm "flög förbi" hela Rögle-laget i slutet av perioden och tryckte dit 1-1-målet (de kanske inte ens fattade vad som hände, för det är väldigt svårt att få någon helhetsuppfattning om spelet när man står på andra sidan isen, på kortsideläktaren. Det gäller när man tittar på såväl fotboll som ishockey. Men just det här målet kanske var lite lättare att observera eftersom pucken aldrig lämnade Lindholms klubba, det var ett solonummer utan inblandning av andra spelare).

Hemmastå jublade desto mer och hela hallen vaknade (Tegera Arena är ljus och fin, varför är alla andra arenor "mörka", förklaring sökes).

Leksand hade sedan fler chanser, vaknade till liv lite.

Men det här var en "svårare" match att vinna än den i tisdags, det skulle bli en kamp, förstod man. I andra perioden fick dock Lucas Elvenes ett friläge, satte pucken mellan benen på målvakten och Leksand hade vänt.

Men i tredje kvitterade Rögle, på ungefär samma sätt som man hade tryckt dit 0–1-pucken, skott från långt håll och skymning.

Matchen gick mot förlängning. Men Leksand tänkte inte vänta på en sådan, de drar ut på tiden och dessutom ger de färre poäng än vinst vid full tid. Så det blev ett ledningsmål genom Heineman i ett för Rögle dåligt skede, cirka två minuter kvar.

De hade inte skapat så värst mycket öppna chanser på hela matchen, så varför skulle de göra det nu?

Ungefär den tanken tycktes också ha passerat genom Röglecoachen Cam Abbotts huvud alldeles efter att Tegera hade exploderat, vid 3–2-målet. Dramaturgerna på Cmore passar alltid på att zooma in nyckelmänniskor, som tränare, vid känslofyllda situationer. Men Abbott ser likadan ut om Rögle har gjort mål med två minuter kvar, som han gör om de har släppt in ett mål.

Så ingen kan anklaga Cmore för att förlöjliga eller diskriminera honom.

Leksand gjorde också 4–2 i öppen kasse genom Carter Camper (som för min del gärna får spela för Leksand till han blir 40. Han verkar ha rotat sig i byn, med familj och allt. Han är som jag, Leksandskonvertit).

4–2 och tre sköna, nya poäng.

Örebro-Leksand 3–4 (1–0, 1–1, 1–3) Behrn Arena, Örebro

Det var upplagt för fest i Behrn Arena.  Leksand hade, som det heter, "allt att vinna", eftersom man alltid förlorar mot Örebro. Det började också som det brukar, ett hemmaledningsmål efter knappt tio minuter.

Men Leksand såg ändå pigga ut, anföll ettrigt.

De hade dock ett problem, Örebro hade bestämt sig för att inte ta några risker i den här laddade hemmalördagsmatchen och satt Jhonas Enroth i kassen. Leksand har, i avsaknad Marek Hrivik, ingen enskild spelare som är någon direkt "mardröm" för målvakten, som målvakten vet kan rubba försvarsspelet "alldeles på egen hand" och föra sitt lag till målchanslägen, som inte ens han kan värja sig emot.

Enroth själv däremot, är en mardröm för Leksand, han har den gångna säsongen haft en räddningsprocent mot just dalkarlarna som inte tillåter fler än högst två mål. Så det behövs ytterligare en mardröm för att få hål på honom.

Men Leksand spelade fint och matchens huvudperson, Kalle Östman, presenterade sig i andra periodens mitt när han anförde laget till kvittering, ett mål som dock till slut gjordes av Carter Camper.

Då blev jag så glad att jag, min vana trogen, bytte kanal och tittade på djur istället. I en from förhoppning att resultatet 1–1 skulle hålla ända till periodens slut. Men det hade det inte gjort, när jag knäppte över igen, efter ett par minuter.

Örebro är Örebro, (Och vad är de? Jo, ett gissel, en ohyra) och Rodrigo Abols, (ett synnerligen oortodoxt namn), såg stor ut framför målburen, stressade Armalis som själv föste in pucken med "spaden" och det hade blivit 2–1 efter andra perioden.

Det här med att "se om" matcher är inte dumt. Jag gjorde det igår kväll också och när jag hade sett två perioder "på nytt" blev jag överraskad över hur bra Leksand hade spelat i hela matchen och inte lika förvånad som när jag såg matchen "live", över att de till slut hade vunnit.

Ja, ni läser rätt, Leksand vann matchen, efter ett drama som få leksingar kommer att glömma, vare sig de stod i bortapubliken eller satt framför teven.

När det var ynka fyra minuter kvar av matchen, skulle det genom hela matchen fina spelet, ge retroaktiv utdelning. Örebro hade dessförinnan gjort 3–1, varpå Leksandsklacken i Örebro hade blivit märkbart tyst och folk i stugorna antagligen hade börjat fundera på formuleringar i sociala medier, om att Björn Hellqvist skulle avgå.

Då assisterade Kalle Östman Oskar Lang till 3–2, varpå Hellqvist tog ut Armalis och spelade sex mot fem. Då kom, nästan omgående, kvitteringen till 3–3, genom en slägga av Östman och det hela började kännas overkligt. 47 sekunder före full blev det än mer overkligt, när 3–4 föll från Östmans klubba, efter förarbete av Bichsel.

I det här läget borde kanske den lycksaliga leksandsklacken ha sparat lite på krutet till SM-finalen. För vad kan övertrumfa en kvinnlig vitklädd ung kvinnas formande av ett hjärta (leksandshjärta), inzoomad av Cmores kameror, samtidigt som medsupportrar skriker runtom henne.

Det var galet. Det hade dock kunnat sluta i en antiklimax, eftersom Örebro var en stolpe ifrån att kvittera med tiotalet sekunder kvar. Det luktade lite "en halv sekund kvar i Växjö" där. Men det redde ut sig, Leksand vann matchen. Tre raka trepoängare. Har det hänt tidigare under säsongen, så har i alla fall jag glömt det.

https://twitter.com/SHLse/status/1622567086680678401

Notera 1:

Björn Hellqvist sa vid presskonferensen efter matchen i Leksand mot Rögle, att han önskade att hans spelare kunde göra något utanför boxen, ta lite risker. Anton Lindholm hade ju gjort det i första periodens slut, genom sitt fina solomål till 1–1.

Men Hellqvist måste ha noterat att en annan Anton, nämligen A. Johansson, också gjorde det, i samma match. I ett anfall, där Leksand hade lyckats hålla kvar pucken i anfallszon "fyllde han på" och stack iväg på mål och fick också pucken av Marcus Karlberg. Han missade sedan avslutet men tillfället skapade han själv.

Möjligen hade Lucas Elvenes lyssnat på Hellqvists ord under torsdagens presskonferens. Han spelade nämligen "utanför boxen" när Leksand hade powerplay i lördags mot Örebro, särskilt i tredje perioden. Cmores Sanny Lindström kallade Elvenes för "dirigent", i powerplay.

Ja, som han dirigerade! Elvenes har "växt" på sistone och mot Örebro var han så "trollgubbig" i fem-fyra-spelet, att Örebrospelarna blev osäkra och slutade att stressa honom.

Just nu spelar Elvenes med Östman och Camper (tror jag). Men tänk en kedja med Hrivik, Elvenes och den eventuellt inkommande Peter Cehlarik! Fast det går lika bra med Camper, Hrivik och Cehlarik, förstås. Det senast nämnda vore ju en ren återförening.

I vilket fall som helst, kommer det snart att bli mer och mer "utanför boxen", för hela slanten, tror jag.

Det ser vi fram emot.

Notera 2:

Lena Sundqvist, Niklas Wikegård och Johan Thornberg på Cmore pratade sig varma om Leksands Kalle Östman i studion igår, efter matchen mot Örebro. En framgångssaga, sa man, han miste kontrakt i Malmö, skulle "varva ner" i Västerås men fick chansen "fem i tolv" av Leksand, innan säsongen satte igång i höstas.

"Det är det här hockey handlar om”, summerade Johan Thornberg, han menade (ungefär) att Östmans energi smittar av sig på leksandsspelarna, som blir bättre och "gladare." Och spelar bättre.

Detsamma skulle man kunna säga om Cmore själva.  Fast då skulle man säga:  "det är det här sportjournalistik handlar om."

De har mindre framträdande kommentatorer ute i arenorna och sedan har de synnerligen framträdande personligheter och experter i studion (med Wikegård som utstickande profil), mestadels samkoordinerade av utomordentliga Lena Sundqvist.

Alla kan sina roller, är ett bra lag har roligt tillsammans. Ungefär som Kalle Östmans Leksand.

Men till skillnad från Östman och Leksand, leder Cmore sin egen liga, SHL i sportjournalistik, med Viasat sport (Valentina Lizana, Granqvist och Nklas Jihde) tätt i hälarna.

Notera 3:

Sist i samma serie, där Cmore och Viasat tävlar, ligger SVT och deras "Hockeykväll."  De har visserligen en hel del folk med mycket kunskaper, till exempel Renberg och Håkan Loob och några till. Och roligt har de kanske, i och för sig, ibland, när de skämtar. Men vi som tittar har inte lika roligt. De måste analysera Niklas Wikegård lite närmare nästa gång de försöker efterlikna honom. Han skämtar inte, han bara är sig själv.

Nej, SVT påminner lite om årets upplaga av HV71. Laget består av dyra människor, men de vet inte vad de gör.

Notera 4:

Apropå "utanför boxen", var höll Anton Johansson hus i matchen mot Örebro? Han gjorde knappt ett fel i torsdags mot Rögle. Har han åkt på landslagsläger redan?

Kommentar:

Nu väntar ett uppehåll till förmån för landskamper. Tabellen ser just nu ut som den har gjort länge, lagen i toppen (topp tre, fyra) är lite upp och ner, utom Skellefteå.  Men dessa lag (åtminstone Skellefteå, Växjö och Färjestad) har i vilket fall som helst skaffat en poängbuffert, för att inte ramla ur topp sex.

Mitt tips att Färjestad blir farliga kvarstår. De fick visserligen pisk av en potentiell finalmotståndare, Växjö, i lördags. Men Färjestad är aldrig att leka med, de har vinnargener.

Ett av lagen Örebro, Frölunda och Timrå kan gå bet på topp sex och i så fall av Leksand. Jag tippar att det blir Timrå men hoppas på Frölunda.

Som leksing kan jag inte undgå att notera att Brynäs ligger farligt nära kvalplats. Det är särskilt alarmerande för dem, om det skulle förhålla sig så att HV nu äntligen har fått ordning på sitt spel, Jönköpingslaget har nu vunnit två trepoängare i rad. Och i den här serien går det fort.

Om man spekulerar i utgången av ett kommande slutspel, kan Leksand vara en guldkandidat. Ett Leksand påfyllt med Cehlarik skulle kunna slå hål på de flesta lag, särskilt om man kryddar dem med snart utblommade spelare som Anton Johansson. Och att Hrivik kommer tillbaka och förblir frisk.

Örebro är en mellanstor svensk stad som likt andra städer förändrats mycket de senaste decennierna. Fabrikerna är rivna, universitet och kontorslandskap är byggda. Modernitet och mångkultur har medfört både fördelar och nackdelar. Den kommunala skuldsättningen har samtidigt ökat radikalt som resultat av stora infrastrukturprojekt. Men till skillnad från liknande städer har Örebro sedan 2018 ett nytt oppositionsparti, Örebropartiet. Och inget är längre sig likt i kommunpolitiken.

Ni vräker i er gräddtårta på skattebetalarnas bekostnad

Uttalandet gick viralt 2019 och kommer från ett anförande i Örebro kommunfullmäktige. Örebropartiets partiledare Markus Allard kritiserade ett planerat avskaffande av högkostnadsskyddet i färdtjänsten. 300 000 kronor på fika var en bättre budgetpost att kapa, tyckte Allard.

Ett annat uppmärksammat meningsutbyte var med Vänsterpartiet och funktionen av ett dokument som kostat 35 000 kronor att ta fram:

Det jag poängterar här är att jag tycker vi har lagt pengar på ett onödigt dokument och jag frågar efter en funktion. Jag poängterar också att det ser lite smått olämpligt ut att konsulten som har tagit fram ett dokument – som saknar funktion, som finansieras av skattemedel – också är hemmahörande i Vänsterpartiet.

Vänsterpartiets svar är: det här är att förespråka 30-talet. Vänsterpartiets svar är att jag vill ha typ nazism. Vänsterpartiet börjar svamla om förintelsen minnesdag. Vad är det här för någonting? Berätta på vilket sätt det här dokumentet fyller en funktion! Ska det vara så svårt?

Varför ska det vara så svårt för andra politiker att ta saklig kritik? Och varför bemöts just Örebropartiet på det här sättet?

Dålig stämning

Allard startade Örebropartiet 2014 och i valet 2018 fick man 3,01 procent och två mandat i kommunfullmäktige. Förutom Allard representeras partiet där av Peter Springare, före detta polis. Partiet har blivit en nagel i ögat på den sittande majoriteten, som utgörs av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna och stöds av Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Örebropartiet vill se ett invandringsstopp i kommunen, och har en uttalad assimileringspolitik. Man är också öppna för att hjälpa personer att återvandra. Det låter kanske snarlikt Sverigedemokraterna. Och frågorna om invandring och kriminalitet har varit definierande i denna valrörelse.

Men till skillnad från andra partier får Örebropartiet minst lika mycket kritik för sin framtoning, som för realpolitiska förslag. Vilket har lett till en mycket ansträngd relation både till andra partier i kommunen, och till lokalmedia.

Man har en flerårig, djup konflikt med Nerikes Allehanda. Ledarskribenten Lars Ströman har bland annat påstått att ”massmördaren Lenin är ett föredöme för Örebropartiets Markus Allard.”

Samtidigt har man faktiskt fått gehör för sina sakpolitiska frågor, speciellt rörande stadens stora och påkostade infrastrukturprojekt.

Miljardrullningen

Örebropartiets grundläggande målsättning är att kommunens ekonomi ska tillgodose vård, skola och omsorg i första hand. Man anser att man kan göra budgetförändringar för det ändamålet utan att höja skatten. Man vill satsa i kärnverksamheten och minska på saker som miljöcertifiering och kommunpolitikernas löner.

I kommunbudgeten finns till exempel konst som köps in till kommunens lokaler. Och annat som partiet är kritiska emot. Hade partiet fått bestämma hade man inte lagt 660 000 kronor på ett konstverk föreställandes en äppelskrutt i Vivalla.

Men det bleknar i jämförelse med de riktigt stora infrastrukturprojekt kommunen sjösatt. Och här har partiet dragit motståndet till sin spets.

BRT-bussarna är ett omfattande system av snabbussar som enligt kommunen ska underlätta ett hållbart resande. Det utlovas högre turtäthet och smidigare resa. Busslinjerna kommer gå mitt i vägen, för att undvika att störas av svängande trafik.

Projektet har mötts av kritik, delvis på grund av kostnaderna. Etapp ett är påbörjad och beräknas kosta 250 miljoner. Totalt väntas det kosta 750 miljoner, men det är inte inräknat eventuella kostnadsökningar.

Projektet kommer delvis finansieras med högre parkeringsavgifter i centrala Örebro. Enligt kritiker kommer den stora ombyggnation av gatorna som krävs inte vara värt det.

Moderaterna var initialt för BRT, men vill nu bromsa och omstrukturera delar av projektet. Detta då budgeten redan sprängts med 100 miljoner.

Örebropartiet var motståndare från början, och drog tillsammans med Liberalerna, Sverigedemokraterna i gång en kampanj för en folkomröstning om BRT.

Man behövde 11 960 namnunderskrifter, tio procent av kommunens invånare. Cirka 15 200 fick man in. I första vändan underkändes 2 366 av kommunen. Efter en granskning av PWC blev ytterligare 354 godkända. Då saknades 34 röster för att nå målet.

Allard menar att den stora mängden underkända röster är ett försök av Örebro kommun att sabotera demokratin. Fallet är överklagat till Förvaltningsrätten i Karlstad, och där kan man läsa specifikt hur det anses att kommunen har fuskat.

Här är ett axplock av saker man påpekar i överklagan:

• 1 315 personnummer har ändrats av kommunens tjänstemän. Då har dessa inte heller kunnat matchas mot folkbokföringen. Underskriften har underkänts.
• Sju av ovanstående ändrade personnummer är rena förfalskningar.
• I 67,7 procent av fallen där ett personnummer inte matchar folkbokföringsregistret är det efter att kommunen skrivit om det.
• En ledande tjänsteman i granskningsprocessen. Peter Björk, är socialdemokratisk regionpolitiker och har själv röstat för BRT-projektet. En jävsituation, menar Örebropartiet.
• Vilka tjänstemän som haft ansvar för vad i processen är hemligstämplat av kommundirektören.
• Att en person glömt att skriva gatunummer eller postnummer har lett till underkännande. Trots att allt annat funnits med, inklusive tydligt personnummer.
• Att skriva uppgifter på fel rad har lett till underkännande, trots att alla uppgifter finns med och är korrekta.
• Kommunen har frångått praxis för folkinitiativ om stickprov och i stället detaljgranskat alla namn.
• Personer som fyllt 18 inom inlämningsperioden har ändå underkänts.

Kommunen har gjort sitt yttersta för att tolka lagen så strikt som möjligt. Personer där namnförtydligande och underskrift är medvetet snarlika, har underkänts. Örebropartiet anser att antalet godkända underskrifter bör ligga på 12 999.

Utfallet från Förvaltningsrätten blir intressant. Men andra stora strider står runt hörnet. Mandatperioden 2022 till 2026 är nämligen skådeplats för ett av kommunens största infrastrukturprojekt någonsin. Vätternvatten.

Kommunen dränks i skulder

Projektet Vätternvatten är ett samarbete mellan kommunerna Örebro, Hallsberg, Kumla och Lekeberg. Syftet är att bygga en vattenledning från Vättern till dessa kommuner. Man menar att behovet kommer öka av ökad befolkning, och eventuella klimatförändringar med torrare väder. Och att man som det är inte har en ”plan b” om det sker en olycka med befintlig vattentäkt i Svartån.

En väl värd investering med siktet på 2050? Det råder det delade meningar om. Den borgerliga majoriteten i Askersund sade i november nej till att delfinansiera projektet. Där menar man att kommuninvånarna skulle missgynnas av finansieringsmodellen, som är förmånligare för örebroare.

Även Nora, Laxå och Lindesberg har ställt sig utanför. Kostnaden för projektet är fyra miljarder kronor, med reservation för ett konstant ökande prisläge.

Den dyraste investeringen i Örebros historia påpekar Örebropartiet, som vill se en folkomröstning även om detta projekt. Man menar, precis som flera kommuner som dragit sig ur, att projektet inte är nödvändigt. Man har ingen vattenbrist och nuvarande källan Svartån duger.

Sedan nuvarande kommunstyre tillträdde 2010 har skulderna ökat från runt sex miljarder till över 18 miljarder 2021. Örebro hade 2020 högst låneskuld per kommuninvånare i hela Sverige, med 102 307 kronor.

Hur det går i valet på söndag återstår att se. Att Örebropartiet får gehör bland väljare och andra partier har stärkt deras sak. Nu kan dock etablerade partier som Sverigedemokraterna och Moderaterna ses som mer seriös, och mindre gapig, opposition men med samma målsättning. Vilket kan dämpa Örebropartiets försök att rekrytera nya sympatisörer.

Örebro, från industri till logistik – och radikal islamism

I Örebro utvecklades under 1800-talet industrin, präglad av skotillverkning och kartongbruket. Totalt har man haft 365 olika skotillverkare i staden, den sista var Rex skofabrik och lades ned 1981.

Kartongbruket grundades 1901 som Örebro pappersbruk, men bytte senare namn. 2010 lade man ned verksamheten, och byggnaden med den välkända skorstenen revs.

Staden är också känd för sin kextillverkning, Örebro kexfabrik grundades 1896 och lades ned 1975. Verkstadsföretaget Epiroc har fortfarande en aktiv fabrik i staden. Andra stora arbetsgivare i dag är bland andra Örebro universitet och universitetssjukhuset.

Som en konsekvens av fabriksdöden i staden flyttades flera statliga myndigheter dit. Statistiska centralbyrån öppnade upp 1968 och i dag hittar man Transportstyrelsen, CSN, Skatteverket med flera som har filialer i staden.

Med stadens fördelaktiga läge, 20 mil från Stockholm och 28 mil från Göteborg, är man idag en knytpunkt för logistik. Från att ha varit en producent av varor har man, likt andra städer, övergått mer till tjänstesektorn.

Samtidigt har befolkningen ökat med närmare 30 000 personer från år 2000, nu är man landets sjätte största kommun. En stor del av detta har kommit av stor invandring, något som satt prägel på staden. 2014 var 16 procent födda i ett annat land, där Irak och Somalia var i topp. Stadsdelen Vivalla har blivit ökänd på riksnivå för sina sociala problem, och på senare år för islamism.

De första så kallade IS-resenärerna reste 2013 från stadsdelen för att strida för terrorgruppen Islamiska staten i Syrien och Irak. Minst 20 personer har rest från Örebro, vilket är fjärde mest i landet efter de tre storstäderna.

Stadens utanförskapsområden präglas av hög arbetslöshet, kriminalitet och låg social status. Vilket var en anledning till att Peter Springare gick med i Örebropartiet. Som utredare på grova brottsroteln såg han med egna ögon hur utvecklingen gick åt helt fel håll. Och att det var en stor överrepresentation av gärningsmän med utländsk bakgrund bland de kriminella.

https://youtu.be/NOuBMHCDAKE

De döms för grovt sabotage mot blåljusverksamhet till mellan 4 års och 5 år och 6 månaders fängelse. Två av dem utvisas. Utvisningarna gäller utan tidsbegränsning och som skäl till det hänvisar domstolen till gärningens allvar.

• Ali Luaibi Al-Maliki Hussein, 20 år och irakisk medborgare, döms till 5 år och 6 månaders fängelse. Åklagarens utvisningsyrkande avslås, bland annat för att Hussein var under 15 år när han kom till Sverige.
• Abdiwali Ibrahim Abdullahi, 22 år och somalisk medborgare, döms till 4 år och 6 månaders fängelse. Åklagaren hade inte yrkat på utvisning.
• Ali Kafarnawi, 31 år och syrisk medborgare, döms till fängelse i 4 år och utvisning.
• Hussain Kafarnawi, 22 år och syrisk medborgare, döms till 4 år och 6 månaders fängelse och utvisning.

Utvisningarna gäller utan tidsbegränsning och som skäl till det hänvisar domstolen till gärningens allvar. Chefsåklagaren Per-Erik Rinsell hade yrkat på mellan 8 och 10 års fängelse för samtliga.

Alla dömda är boende i Örebro.

Fyra utländska män står åtalade i Örebro tingsrätt för grovt blåljussabotage, alternativt våldsamt upplopp, under påskhelgen. Det är första gången som någon åtalas för grovt blåljussabotage, där maxstraffet är livstids fängelse. Upploppen skedde när Rasmus Paludan planerade bränna en koran i Sveaparken.

De fyra personerna som åtalas är samtliga medborgare i andra länder, två i Syrien, en i Irak och en i Somalia.

Hussein Ali Luaibi Al-Maliki är medborgare i Irak, född 2001 och har tolkbehov i arabiska. Först riktade han verbala hot mot polisen, sedan maskerade han sig och kastade stenar mot poliser. Han var med och forcerade polisens avspärrningar, delar av händelserna filmade han. Han har också varit pådrivande och försett andra personer med stenar och tillhyggen.

Abdullahi Abdiwali Ibrahim är medborgare i Somalia och Sverige, född 2000 och har tolkbehov i teckenspråk. Han har kastat sten mot poliser och flyttat bort kravallstaket, samtidigt har han filmat mycket av detta.

Hussain Kafarnawi är medborgare i Syrien, född 2000 och har tolkbehov i arabiska. Han har kastat ett stort antal stenar mot polisen och forcerat avspärrningar. Han har varit pådrivande i händelserna, exempelvis genom att få andra att kasta sten.

Ali Kafarnawi är medborgare i Syrien, född 1993 och har tolkbehov i arabiska. Han har kastat sten mot polisen.

Enligt åklagaren har männen i samförstånd och tillsammans med andra okända gärningsmän angripit och stört polisverksamhet. Detta genom att använda våld och hot om våld, skadat och tillgripit polisfordon och skadat polishundar. Åklagaren yrkar på utvisning för alla utom Abdullahi Abdiwali Ibrahim som kom till landet innan han fyllt 15 år. Samtliga vidgår händelseförloppet, men förnekar brott.

Polisen i Örebro har ett omfattande bevismaterial i form av film. Man har identifierat ett 30-tal personer och har minst 70 till som man arbetar med. Under upploppen skadades 71 poliser, 8 polisfordon skadades varav 4 totalförstördes, 4 polishundar skadades lätt. Skador på polisens tjänsteutrustning uppgår till 563 000 kronor. Kostnader för skador på polisfordonen tas inte upp i stämningsansökan.

Emelie Bodegrim är kommenderingschef för utredningarna i Örebro. Man hade i slutet av april 30 misstänkta och ett stort och komplext material att hantera. Men hon tror att man kommer kunna få personer dömda.

64 av poliserna som var kommenderade till Sveaparken har efteråt rapporterat om påtagligt psykisk påverkan. Totalt skadades 71 poliser varav 50 fick uppsöka vård.

Områdespolisen Björn från Motala beskrev påskupploppen som en krigszon, i SVD.

När vi har försökt att svara upp för yttrandefriheten och demokratin har vi mötts med ett våld jag aldrig har mötts av tidigare.

Polisen Jonas beskriver sin upplevelse av händelserna i Örebro.

Det vi möts av där går inte att beskriva. Total kaos och total katastrof. Flertalet skadade kollegor med benbrott, käkfraktur, jag blev själv träffad av säkert 10–20 stenar på ryggen, armarna, benen och på huvudet.

I övriga landet

I Stockholm har man bilder på 47 personer och har identifierat 13. Kammaråklagare Lotta Karlsson kommer väcka åtal i omgångar.

En man som deltog blev dömd till sex månaders fängelse för våldsamt upplopp och försök till våld mot tjänsteman. Han var innan upploppen efterlyst av polis med ett utvisningsbeslut hängande över sig. Mannen är 34 år och medborgare i Tadzjikistan.

I Skåne är 12 personer skäligen misstänkta för brott, man har 23 personer till som man identifierar. Polisutredare Håkan Persson tror det finns många flera, och anser att även passiva deltagare borde lagföras.

I Östergötland var det upplopp i Skäggetorp i Linköping och Navestad i Norrköping. Där uppskattar man att upp till 100 personer per stad kan komma att identifieras. I slutet av april var tre personer häktade i Norrköping och två i Linköping.

Justitieombudsmannen har beslutat att inte gå vidare med anmälningar mot polisen. Detta då polisen själva kommer göra en omfattande utredning av händelserna. Anmälarna menade i många fall att polisen gjort fel som beviljat tillstånd åt Rasmus Paludan. I ett fall har uppgifter lämnats vidare till åklagare, där anklagelser om polisvåld finns.

Två personer sköts till döds i Örebro i stadsdelen Varberga under söndagen. Det var den andra skjutningen på kort tid, en person sköts till döds i samma område i fredags. Detta är en del av en eskalering av skjutningar kopplade till gängkriminalitet. Även Eskilstuna, Västerås och Kalmar har sett en drastisk ökning av mord.

Männen som sköts ihjäl under söndagen var i 20-årsåldern och det kan finnas ett hämndmotiv. Ett av offren var häktad misstänkt för ett annat mord i staden i fjol, han släpptes i februari. Tre förskolor i närheten av brottsplatsen håller stängt under dagen.

I juli 2020 sköts en man ihjäl i Oxhagen. Mordet var del av en konflikt mellan Örebrokartellen och mc-klubben No Surrender. Fyra personer dömdes för inblandning i mordet, 26-åriga Barzani Rahman, 23-åriga Muhammad Sardar Ahmed Ali samt två tonårskvinnor 18 och 17 år gamla. Samtliga dömdes för medhjälp till mord då det inte gick att fastställa vem som sköt de dödande skotten.

No Surrender har varit inblandade i mycket kriminalitet i mellersta Sverige, något vi rapporterat om tidigare med fokus på Norrköping. Etableringen stötte på flera problem, bland annat genom att en ledare för Örebrokartellen, bosatt i Spanien, beställt mord på No Surrender-medlemmar. Att tidigare Black Cobra-medlemmar tog med sig tidigare konflikter in i No Surrender skapade också problem.

En annan mellanstor svensk stad som sett en eskalering i gängkriminalitet och mord är Eskilstuna. I slutet av maj har det skjutits tre gånger på tre dygn. Först sköts det i Råbergstorp, dagen efter i Årby. Den senaste skjutningen var på Bellmansgatan 23 maj, en man avled av sina skador.

Eskilstuna tillhör Polisregion Mitt, där man sett en enorm ökning i antalet gängkriminella. Sedan förra året har antalet ökat med 32 procent, från drygt 1 000 till 1 300 personer. Antalet som är under 18 år ökade från 109 till 180 personer. En 17-åring har häktats misstänkt för mordet på Bellmansgatan.

Jale Poljarevius är underrättelsechef i Polisregion Mitt, som inbegriper Uppsala län, Västmanlands län och Gävleborgs län. Han menar att när straffrabatten för 18 till 23-åringar togs bort i januari så flyttades kriminaliteten nedåt i åldrarna. Han menar att det är ett motdrag från de kriminella, när lagstiftningen skärpts.

Poljarevius säger också att polisens reaktiva åtgärder komplementeras av socialtjänst, skola och andra myndigheter. För att kunna förebygga brott och stoppa rekryteringen.

Att morden ökar i kölvattnet av gängens ökade kapacitet är ett faktum. Beger vi oss söderut i landet till Småland hittar vi en annan stad som upplevt en drastisk ökning av skjutningar, Kalmar.

Samtliga partier i kommunfullmäktige har undertecknat ett brev till polisen, där man vädjar om en permanent närvaro i staden. Detta då det under våren har skett fyra mord och ett antal andra skjutningar, bland annat mot lägenheter.

Politikerna vill främst se ökade utredningsresurser och se områdespoliser i problemområdet Norrliden. Området är rekryteringsgrund för gängen.

Norrliden blev rikskänt i november 2021 när en man hotade att spränga P4 Kalmar i luften. Journalisterna på Sveriges Radio ville lyfta en annan bild av Norrliden, kanalchefen Louise Haag påstod att det inte är ett utsatt område i egentlig mening.

Den kvinnliga reportern på plats blev dock bemött av yngre maskerade män som ifrågasatte vad hon gjorde där.

”Vi ska spränga P4 Kalmar”, sade männen fyra, fem gånger. Haag menar att det är trist att ”åka på däng” när man försöker ge en rättvisande bild av området. Man kommer nu åka minst två personer nästa gång man besöker stadsdelen.

I fjol avled 17 personer efter skjutningar i landet, till och med maj månad. Till och med 15 maj i år har 26 personer avlidit. Ytterligare mord har begåtts under månadens andra hälft, exempel som nämnts två i Örebro och ett i Eskilstuna.

Hur utvecklingen ser ut under sommaren återstår att se, men polis, politiker och andra myndigheter kommer ha mycket att stå i.

Det talas ofta om oenigheten mellan politiska partier och om polarisering. I Örebros kommunfullmäktige har det sedan två år allt mer utvecklats en känsla av gemenskap mellan väldigt många av ledamöterna i kommunfullmäktige. Socialdemokrater, moderater och vänsterpartister förenas alla av sin ”rädsla”. De törs ”inte gå upp i talarstolen”, och de är ”rädda för repressalier”.

Vad är det som utlöser denna fruktan? Lurar terrorister från en IS-cell i Vivalla någonstans i kommunhuset och väntar på rätt tillfälle att slå till?

Inte riktigt. 

Den som skapar ångest och bävan hos alla dessa politiker är Markus Allard. Han leder Örebropartiet som har två platser i fullmäktige. På det senaste mötet i kommunfullmäktige ställde han frågan: ”Har det förekommit mutor?”.

Att frågan ställdes beror på de många turerna kring en namninsamling om nya ”superbussar” i staden. Motståndarna vill se en folkomröstning, och de startade därför en namninsamling kring kravet. Det visade sig att tusentalet namn vid räkningen förklarades ogiltiga eftersom deras personnummer inte återfanns i folkbokföringen. Vid en kontroll visade det sig att siffror ändrats. Oklart av vem. Det var detta som fick en upprörd Markus Allard att ställa frågan om mutor.

Ingen svarade, ingen tog debatten.

Han upprepade frågan.

Det hela slutar med att gruppledarna för de olika partierna kallades till ett eget möte. På det mötet tog de som inte svarat på Allards frågor upprört till orda och berättade hur hemskt stämning han hela tiden skapade i fullmäktige.

Tanken på att Markus Allard är en farlig person som innebär ett reellt hot är inte ny. När jag läser igenom de senaste årens artiklar om Örebropartiet i stadens största tidning – Nerikes Allehanda – undrar jag om det inte är här vi finner en av förklaringarna till angreppen på Markus Allard. Jag ringer upp tidningens liberale politiske redaktör Lars Ströman. (Det bör i sammanhanget nämnas att vi i många år arbetade nära tillsammans i olika marxist-leninistiska organisationer).

Du har i ett antal ledare varit kritisk mot inte bara Örebropartiets politik utan också mot Markus Allards personliga stil. Varför?

Man ska inte glömma bort att många i fullmäktige är nya som politiker. Markus Allards svordomar och aggressivitet gör att de inte vågar gå upp i talarstolen. 

Ja, du skriver så här i en ledare:

”I fullmäktigedebatten anklagade Markus Allard Örebro kommun för att vara just korrupt. Han talade om att 'detta är en förruttnelse utan dess like' och att 'jag vet att ni är vidriga in till kärnan". Och så klippte han till med en fråga:

– Har ni personligen tagit emot mutor?

Mot den typen av idiotargument finns inga vettiga svar. Ska någon säga 'nej, jag är inte alls vidrig' - och vilken vägledning skulle det vara för väljaren?”

Exakt. Det är som om jag skulle ställa Markus Allard inför frågan: ”Hur många har du våldtagit den här veckan?”.

Men är det inte just det du har gjort ett antal gånger?

Vad menar du?

I en ledare skriver du att: 

”Markus Allard säger att han vill organisera Örebropartiet i enlighet med Lenins teorier. [...] Jag råkar ha läst hur Lenin ville organisera saker och ting.”

”Han upplöste den folkvalda församlingen på grund av att folk inte behagade rösta på hans bolsjevikparti.”

”Lenin började ha ihjäl folk i stor omfattning. Han upplöste den folkvalda församlingen på grund av att folk inte behagade rösta på hans bolsjevikparti. På grund av Lenins partiteori var det en enkel match för efterträdaren Stalin att personligen ta hela makten i Sovjetunionen och mörda miljoner och åter miljoner människor.”

Att fråga om det förekommit mutor till personer i kommunen är väl ganska milt jämfört med att säga att de planerar massmord.

Men det har jag väl inte hävdat.

Men du konstaterar att Allard är leninist och sedan berättar du vad leninism leder till. Hur ska läsaren kunna uppfatta det på något annat sätt?

Dessutom är väl inte Allards fråga alldeles orimlig. Det finns ganska många exempel på hur bland annat byggbolag mutat kommunpolitiker och tjänstemän.

Nej, det är klart. Vi har haft sådana fall i Örebro också.

Hittills har jag hittat fem ledare där du tar upp att Allard är ”leninist”, och det verkar som om hans motståndare i fullmäktige väldigt mycket lutar sig mot det du skriver.

Men han är ju det. Han har vägrat visa mig partiets stadgar, det är ingen demokratisk organisation.

Den sakfråga som utlöst det senaste bråket i fullmäktige är de nya ”superbussar” som ska trafikera Örebro. Systemet ska vara helt utbyggt 2029, och målet sägs vara mer miljövänlig stadskärna och snabbare kollektivtrafik.

Motståndet mot planerna har letts av Liberalerna, Sverigedemokraterna, Örebropartiet och Trafikupproret som under sex månader samlade namnunderskrifter för en folkomröstning i frågan.

I oktober 2021 lämnades 15 000 namnunderskrifter in i ett folkinitiativ, vilket var mer än tillräckligt för de 10 procent av de röstberättigade som behövdes för att få till en rådgivande folkomröstning.

Kommunen sade dock nej eftersom en tredjedel av rösterna underkänts.

Protesterna var många, och Markus Allard förklarade att det var en ”skandal” att en socialdemokratisk politiker som själv röstat för ”superbussarna” varit med och räknat underskrifter.

Sedan dess har det alltså konstaterats att många av rösterna felaktigt underkänts. 

Det har blivit flera turer – den ansvariga tjänstemannen har avgått och Allard har gått till upprepade attacker mot kommunpolitiker i frågan.

Det ledde för några dagar sedan till att Jan Zetterqvist, som är ordförande för kommunfullmäktige i Örebro lade ett förslag om förändringar i arbetsordningen. Det innebär att presidiet ska ansvara för att det råder ”god ordning och stämning”, ”ett välvårdat språk ska användas”, och man får inte använda ”personligen nedlåtande uttryck”. Om ordföranden upplever att dessa villkor inte är uppfyllda får han eller hon ta ordet från talaren.

Moderaternas Anders Åhrlin stöder socialdemokraten Jan Zetterqvist och menar att Allard ”skrämmer ledamöterna till tystnad” eftersom de är rädda för repressalier.

Markus Allard tar det hela med ro:

Det enda som gör Åhrlin rädd är att hans parti tappar medlemmar till oss. Därför vill han tysta mig. Jag har inte brutit mot några regler, det är inte så att de bryr sig om någon god stämning, de drivs av desperation. Jag har jämförts med Stalin och Hitler, inte lägger jag mig under bordet och gråter för det.

Vad tror du att de menar när de talar om ”rädsla för repressalier”?

De får det att låta som att de tror att jag är beredd att ta en kalasjnikov och börja skjuta omkring mig på fullmäktigemötena. Det som väl egentligen skrämmer dem är alla de Youtube-klipp som ligger ute från olika debatter i kommunen. En del har haft miljontals tittare. Det gör ju att politiker riskerar att möta folk på stan som vet vad politikern har sagt. Det kan vara obehagligt.

Jag har sett en del av debatterna och läst inlägg. Jag hade väntat mig många och hårdare sammandrabbningar. Det hela är ju ganska stillsamma sammankomster. Jag får en känsla av att politikerna inte vet hur man diskuterar politik i fikarum och ute bland folk.

Nej, de skulle bli vettskrämda om de klev in i en byggbarack. Ingen plats för de här snöflingorna.

Och det där med leninismen?

Det är ryckt ur en intervju, där jag förklarade att Sverigedemokraterna saknar det riktiga bettet, de försöker bygga en svensk identitetspolitik baserad på folkdans, de förmår inte fylla det utrymme som de gamla partierna lämnat. De vill inte ha makten, men det ville Lenin.

Lars Ströman säger att du inte vill ge honom partistadgarna eftersom det skulle bevisa att du bygger partiet enligt leninistiska principer.

Jag har ett antal gånger förklarat att vårt parti bygger vi som ett företag. Vi är noga med vilka vi vill ha som medlemmar, vi har inte plats för foliehattar eller andra som bara ställer till problem. I ett företag anställer du inte vem som helst. I vårt parti får inte vem som helst bli medlem.

Markus Allard förklarar att partiet befinner sig utanför höger-vänsterskalan. Han berättar om ett möte i partiet där han på första raden bland medlemmarna ser en äldre företagsledare som tidigare varit moderat, en tidigare socialdemokrat som varit aktiv i facket, en före detta Sverigedemokrat samt en ung marxist-leninist.

Det låter lite som en beskrivning av folkhemmet under andra världskriget, borgfred mellan olika klasser och rörelser, samarbete för att nå ett högre mål och rädda något som är gemensamt.

Vilka blir era viktigaste frågor i valrörelsen?

Vi vänder oss till produktiva människor, och med det menar jag inte bara knegare. Det kan vara lärare och ingenjörer, företagare. De som tillför samhället något.

Mot dem står vad jag kallar ”transferiatet”. De som lever av våra skattepengar, byråkrater i offentlig sektor, alla dessa konstiga chefer i offentlig förvaltning som ingen vet vad de egentligen gör. I Örebro kommun har vi en digitaliseringsdirektör, en förnyelsedirektör och en informationsförsörjningsdirektör. Men hon satt inte så länge, utan avgick strax efter skandalräkningen av underskrifter på namnlistorna för folkomröstning.

Markus Allard räknar också upp ett antal mycket konkreta krav: tandvård ska vara avgiftsfri, satsningar på äldreomsorg och bättre kollektivtrafik i glesbygd. Man kommer förstås att fortsätta bekämpa det man ser som politikers skrytprojekt, ”kromade äppelskrutt som utsmyckning i parker”.

Tidigare har man också protesterat mot kostnaderna för kommunpolitikers fikande. Bullar, kakor och gräddtårtor kostar mer än 300 000 kronor per år.

Och självklart blir det fortsatta strider för att kommunpolitikernas löner och arvoden ska sänkas. Lönerna ska också sänkas för högre kommunala partitjänstemän. Partistödet minskas. Själv skänker Marcus Allard varje månad bort 16 000 kronor av sin lön som kommunalråd – den går till välgörande ändamål.

Nerikes Allehanda gav våren 2021 Jan Olsson, professor i statskunskap i uppdrag att granska Örebropartiet. Det är en skakad professor som i sin analys konstaterar:

”Markus Allard vill försvaga den lokala partidemokratin, bland annat genom kraftigt minskade löner och ersättningar för förtroendevalda och minskat partistöd. Han hoppar på trenden med mer direktdeltagande men tycks inte det som ett komplement och en möjlighet att förbättra den rådande partidemokratin, vilket är brukligt bland de som jobbar med demokratiinnovationer Det blir svart eller vitt.”

Professorn ägnar inte en tanke åt att i det gamla folkhems-Sverige var politiker och förtroendevalda inte i närheten av de löner och de arvoden som finns i dag. Men då var också det folkliga deltagandet i politiska församlingar mycket större än det är i dag.

Kanske är det detta som framstår som så skrämmande med Örebropartiet för politiker och media – partiet är en påträngande påminnelse om hur det var förr.