Veckans USA-svep bjuder som vanligt på högt och lågt från världens mäktigaste nation. Det går dåligt för Bud Light i kölvattnet av kampanjen med transkvinnan Dylan Mulvaney. Arméns helikoptrar frå stanna på marken efter flera olyckor med dödsfall. Och Jared Leto klädde ut sig till katt på Met Gala nyligen.

Bud Light går fortsatt dåligt

Sedan Bud Light använde sig av transsexuelle Dylan Mulvaney har affärerna gått käpprätt åt skogen. I sista veckan av april föll försäljningen 26 procent, enligt siffror från Bump Williams Consulting som specialiserat sig på alkoholmarknaden. Tredje veckan i april tappade man 21 procent och veckan innan dess elva procent.

Men Bud Light är trots det USA:s populäraste öl. Moderbolaget Anheuser-Busch InBev sålde öl för över 48 miljarder kronor 2022, bäst i USA. Men om raset för Bud Light fortsätter in i de viktiga sommarmånaderna kan man tappa förstaplatsen i landet till någon konkurrent, som Modelo Especial eller Michelob Ultra. Man har tappat 8 procent av sin försäljning hittills i år.

Massmördare infångad

Francisco Oropresa blev gripen av polis i staden Conroe i Texas. Den 38-åriga mexikanen är misstänkt för att ha skjutit ihjäl fem personer, inklusive en 9-årig pojke, i helgen. Han hittades då han gömde sig under tvätt i en garderob i ett hus. Han har redan hunnit bli deporterad från USA fyra gånger, men har lyckats ta sig tillbaka in igen.

Han förs nu till häktet i San Jacinto där borgenssumman är satt till 50 miljoner kronor. Enligt polischefen Greg Capers kan offrens anhöriga nu slappna av, eftersom han är bakom lås och bom och kommer så förbli livet ut.

Tyst nu, pojk!

Joe Biden leder ett mångkulturellt land, således anordnade Vita Huset ett event för att fira eid al-Fitr, festen som avslutar fastemånaden ramadan. Under eventet höll Biden ett tal som han lovade skulle blir ”det snabbaste talet jag någonsin hållit”.

Men Bidens surnade till när någon i publiken inte slutade prata. Han sade ”Vill du komma och hålla ta?” till den icke identifierade personen. ”Håll tyst, pojk, som min mor brukade säga” fortsatte Biden, ett tydligt budskap till personen att sluta prata.

https://twitter.com/RNCResearch/status/1653158547394531329

Alla helikoptrar på marken

USA:s armé har beslutat att hålla alla flygenheter på marken efter att tolv soldater dött i helikopterkrascher i Alaska och Kentucky senaste månaden. Alla enheter kommer nu slutföra sin träning till 5 maj innan några nya besked ges. Bara piloter som är involverade i uppgifter med hög prioritet tillåts fortsätta flyga.

Två helikoptrar kolliderade nära Healy i Alaska, tre soldater dog och en skadades. Det var den andra olyckan i Alaska i år, två soldater skadades när en Apachehelikopter slog runt vid starten, i februari. I mars dog nio soldater när två Black Hawk-sjukhushelikoptrar kraschade under ett nattligt rutinuppdrag fem mil från Fort Campbell i Kentucky.

JP Morgan köper First Republic Bank

First Republic hade stora problem. Därför tilläts man av amerikanska myndigheter att bli uppköpt av JP Morgan Chase. Det kostade JP Morgan 100 miljarder kronor att köpa den krisande banken. Det är den tredje krisen för en stor bank sedan mars månad i år. Att First Republic tvingades säljas är det näst största bankmisslyckandet i USA:s historia.

Banken är värd över 200 miljarder kronor, enligt värdet i början av april. Man specialiserade sig på huslån och hade många förmögna kunder. Man var den 14:e största utlånaren i USA 2022. Bankens 84 kontor i åtta delstater är nu del av JP Morgan.

Jared Leto som katt

Met Gala 2023 bjöd på en mängd dyra och udda utstyrslar. Men skådespelaren och musikern Jared Leto tog hem priset, han kom utklädd till en vit katt. Givetvis blev han tillställningens ”snackis” och många videoklipp på honom har spridits i sociala medier.

https://twitter.com/itsmercadante/status/1653212645888081927

Met Gala är en årlig insamling till förmån för kostymavdelningen på Metropolitan Museum of Art på Manhattan.

I USA rasar ytterligare ett slag i kulturkriget. Nu är det Bud Light som låtit en transsexuell bli affischnamn för sin populära öl. Samtidigt är målgruppen till stor del konservativa män. En bojkott har utlysts och många republikanska profiler har stämt in i kritiken. Men inte alla, Donald Trump Jr tycker inte bojkott är en bra idé.

Det började tidigt i april när Bud Light skickade Dylan Mulvaney några öl. Mulvaney är influencer och har miljontals följare på Instagram och Tiktok. Mulvaney är också transman, vilket betyder att han framställer sig som, och påstår sig vara, kvinna.

Han använde ölen för att fira sitt första år som kvinna, en av burkarna hade hans ansikte som tryck. Det var också PR för en tävling där folk kunde vinna 150 000 kronor av Bud Light, genom att skicka in videos på sig själva bärandes många öl, skriver Vox.

https://twitter.com/sammyjoms66/status/1645076263734738946

https://twitter.com/EndWokeness/status/1647614954013335554

Kritik mot transrörelsen har blivit vanligare de senaste åren, speciellt inom konservativa kretsar och bland folk som röstar på republikanerna. Många valde att agera med plånboken och sluta köpa Bud Light.

En anonym butiksinnehavare i Arkansas sade att försäljningen gått ner 20 till 25 procent sedan kontroversen startade. Många väljer i stället konkurrenterna Miller eller Coors Light.

Marknadsföringschefen på Bud Light Alissa Heinerscheid har sagt att hon tagit sig an att förvandla varumärket. Samtidigt säger högt uppsatta chefer att man blev tagna på sängen av kampanjen, som man inte underrättats om på förhand.

Bud Light har försökt hitta tillbaka till sin målgrupp genom en ny reklamfilm, med tydligt patriotiskt tema. "Det här är historien om den amerikanska själen" sägs det i den, men många är fortsatt skeptiska.

https://www.youtube.com/watch?v=DTMZKlkXP_k

En konsekvens av missnöjet hos kunderna är att Bud Lights moderbolag Anheuser Bush tappade 50 miljarder i värde på börsen. Samtidigt är det inte någon enighet om hur man ska bemöta Bud Light inom den konservativa rörelsen i USA.

Reaktionerna

Kid Rock är en känd amerikansk musiker. Han uppskattade inte Bud Lights val av Mulvaney som ansikte utåt. I en video på Twitter skjuter han sönder flera kartonger med Bud Light med sitt automatgevär.

https://twitter.com/KidRock/status/1643090302410936323

James O’Keefe, som tidigare var chef på Project Veritas men nu är på OMG Media, konfronterade Mulvaney på ett hotell. Han frågade honom om män som utger sig för att vara kvinnor och blir satta på kvinnofängelser. Men Mulvaney var inte intresserad av att svara på frågor.

https://twitter.com/JamesOKeefeIII/status/1647004962428452864

Donald Trump Jr, äldsta sonen till presidentkandidat Donald Trump, är inte med på att bojkotta Bud Light. I sin podcast Triggered frågade han sig om Anheuser Bush i själva verket bara begått ett stort misstag som anlitade Mulvaney. Han påpekade också att dryckesjätten gett 60 procent av sina donationer till republikaner.

Många inom den Trump-vänliga delen av konservativa blev mycket missnöjda. Vissa kallade Trump Jr för ”RINO”, Republican In Name Only (bara republikan på ytan). Trump Jr motivering att han inte vill förstöra ett ”ikoniskt amerikanskt företag” gick inte riktigt hem hos alla.

https://twitter.com/McKaylaRoseRed/status/1647089126955515904

Enligt Matt Walsh, som arbetar för konservativa Daily Wire, är det skillnad på kontroversen med Bud Light och andra företag. När Nike använde Mulvaney för att göra reklam för sport-bh:ar kunde de bara strunta i att konservativa bojkottade.

Men Bud Light har sin primära målgrupp i män i medelklassens USA, i förorter till stora städer och ute på landsbygden i mellanvästern. Därför kan man inte göra vad som helst som förargar den målgruppen. Enligt Walsh var detta ett tillfälle att statuera exempel och ”säga att vi inte kommer bli förolämpade och lägga oss platta.”

Försäljningen av den berömda stouten ökade när törstiga pubgäster strömmade tillbaka till pubarna när livet återgick till det normala efter pandemin. Fotbolls-VM 2022 hjälpte också till, liksom Six Nations Championship-tävlingen i rugby, där Guinness är huvudsponsor.

Rivalen Carling påpekar dock att medan Guinness drar in mer pengar på sin stout än Carlings lager, så såldes en större volym av lagerölet under den aktuella perioden, rapporterar Daily Mail. Carlings var det mest sålda ölet sedan 2017. Prishöjningar på öl har drivit upp intäkterna – det dyraste av dem alla är importen Reforged 20th Anniversary Ale; 1 200 kronor flaskan.

För övrigt bryggs Guinness inte bara på Irland, utan också i nästan 50 andra länder. Guinness har ett eget helägt bryggeri på Irland, ett i Malaysia och tre i Afrika: Nigeria, Ghana och Kamerun.

Mohan köpte flingorna, och tillsammans med sin vän, designern Sargheve Sukumaran, växte idén om att göra ett eget öl fram. De var tydliga med att ölen behövde använda risflingorna, men inte skulle vara ett risöl. ”Det finns redan japanskt öl som är gjort av ris med japansk humle”, säger Mohan. Tanken var att deras öl skulle kombinera ris med europeisk humle.

Efter omfattande tester fick entreprenörerna fram en välsmakande balans, och kom överens med ett bryggeri som dock ville ha en rätt stor minimibeställning. Efter att ha fått flera restauranger, samt indiska och asiatiska livsmedelsbutiker som garantikunder, säljs nu 1 200 liter öl varje månad.

Hittills har över 50 000 buteljer Malayali-öl sålts, och produktionen ska snart öka. ”Vi har nu flera förfrågningar från andra europeiska länder och USA”, avslutar Mohan.

De säger vidare att benämna ett öl med ordet nirvana ”djupt trivialiserar” det heliga uttrycket, och ”att likställa det med alkohol är mycket smärtsamt för de hängivna.” Fisher säger vidare att han hoppas att också alla nagelsalonger som använder orden zen och nirvana förstår budskapet.

Ommegang, som ägs av Duvel Moortgat i Belgien, sa i ett uttalande ”Namnet ’Nirvana Ipa’ är avsett att fira atmosfären i vilken vi hoppas att ölälskare kommer att njuta av ölet, vilket ger ett lugn i världens brus. Vi välkomnar möjligheten att lära oss mer, och avgöra vilka potentiella förändringar vi kan överväga för detta öl.”

Det är inte första gången som Zed och Fisher uttalar sig om företag som använder religiösa symboler. 2020 fick flera nattklubbar som använde statyer av Buddha som inredning sina fiskar varma, och de tog bort alla religiösa symboler.

En pubbesökare lade märke till det nya namnet, och kallade det ett ”fyndigt brittiskt svar till Harry och Meghans självömkande Netflix-show”, rapporterar Daily Mail. Pubgästen påpekade också att ölet bara är utrustat med 3,9 procent alkohol, och sa att det var ”lika svagt som dess namne”.

I ett av Netflix-avsnitten säger Meghan ”Det här är när en familj och ett familjeföretag är i direkt konflikt.” Tittarna i Storbritannien är inte roade.

Du som shoppar loss inför julen i London, och behöver fylla på med stabila brittiska kalorier, hittar The Duke of Sussex nära Waterloo. De har också drycker med starkare innehåll än Harrys bittra öl. Obekräftade rykten säger att de möjligen ska släppa en drink med namnet Meghan Sour.

https://twitter.com/RafHM/status/1601543965274038273

Det är inte bara på planen det händer grejer i Qatar. Fansen berövas tillgången till öl på arenorna. Engelsmännen klär sig som brukligt som korsriddare, men det kan bli slut på det med. Och hur gick det för de malliga tyskarna, med sin kupp inför matchen mot Japan? Dessutom granskar vi qatariernas sammansvetsade klack.

Den fejkade klacken

Det har skrivits mycket om allt som är konstlat med Qatar och VM. Man har kunnat misstänka att landet inte har någon genuin fotbollskultur, vilket blev pinsamt tydligt i premiärmatchen mot Ecuador.

Den väl sammansvetsade klacken på ena kortsidan visade sig vara ett resultat av ett träningsläget i Libanon. Ultras Supernova från Nejmeh tränade qatarierna i hur man sjunger, klappar och rör sig i takt.

https://twitter.com/OCantoOficial/status/1594665108948619266

Matchen slutade för övrigt med 2–0, vilket är första gången i VM:s historia som ett värdland förlorar.

Ölen som uteblev

I fredags kom beskedet som alla europeiska fans bävat för, öl förbjuds på matcherna i VM. Det amerikanska märket Budweiser stämmer FIFA på 470 miljoner kronor, då man laddat upp med enorma mängder öl som nu inte får säljas.

Kanske var detta en tjänst från den islamistiska staten Qatar till världens ölkonsumenter. Budweiser är precis så blaskig och amerikansk som ryktet säger. En huvudingrediens är ris, vilket man sällan får i öl av bättre slag.

Dessutom har man haft varumärkeskonflikter med tjeckiska bryggeriet Budweiser Budvar från České Budějovice, en stad som på tyska kallas Budweis. Beroende på vilket land kan alltså helt olika öl säljas under namnet Budweiser.

Den amerikanska ölen Budweiser var i grunden en tjeckisk lager, skapad av tyska invandrare i St Louis. Men smakskillnaden mot det tjeckiska originalet får sägas vara anslående.

https://twitter.com/Budweiser/status/1593893410062143488?

Öl får dock säljas på visa speciella områden som fansen har tillgång till, men inte inne på matcharenorna. Det är oklart om förbudet påverkar Budweisers försäljning i övrigt, men man kan alltid hoppas.

Tyvärr är Budweiser officiell ölleverantör till VM i USA 2026 också.

Kors i taket

Dessutom verkar det som engelsmännens traditionsenliga korsriddarkostymer kan bannlysas från arenorna.

Det krävs både mod och humor att åka till ett islamiskt land och bära denna utstyrsel. Kanske var ölförbudet en säkerhetsåtgärd av myndigheterna för att inte engelsmännen skulle få för sig något.

Å andra sidan är den nuvarande påven för vek för att ta tillfället i akt och utlysa ett korståg igen. Något vidare stöd från den politiska adeln i Europa skulle man heller inte kunna förvänta sig.

https://twitter.com/Bob_cart124/status/1595558511697661959

Kuppen som gick snett

Tyskland gjorde en gest med handen för munnen på lagfotot innan avsparken mot Japan. Detta som en symbolisk protest mot FIFA, som förbjudit lagkaptenen Manuel Neuer att bära kaptensbindeln med mottot One Love på. Bindeln ska markera mot Qatars brist på mänskliga rättigheter.

https://twitter.com/Tam_Khan/status/1595516913819475980

Matchen förlorade Tyskland oväntat med 2–1, då japanernas Takuma Asano avgjorde med ett solomål i 83:e minuten. Inte VM:s största skräll, men likväl ett resultat som sätter tyskarna under hård press att vina båda sina återstående matcher. Annars blir det som 2018 då man åkte ut redan i gruppspelet.

Även Belgien hade velat ha armbindeln på sin lagkapten. Landets utrikesminister Hadja Lahbib bar den symboliskt, och sågs på läktaren tillsammans med FIFA-presidenten Gianni Infantino. Det favorittippade Belgien vann med nöd och näppe med 1–0 mot Kanada.

https://twitter.com/lesoir/status/1595498524560457729

Schweiz lagkapten Granit Xhaka valde att i stället respektera reglerna i turneringen, och inte upprepa tyskarnas kupp. Alpnationen slog Kamerun med 1–0.

Tysklands lagkapten Neuer har efter förlusten ändå sagt att ”FIFA aldrig kommer tysta oss”. Vi får se hur det blir med den saken, men man bör även visa sportsliga resultat, och inte bara ta billiga poänger.

https://twitter.com/ianbremmer/status/1595467097588568077

Det skulle ställa det till det för Fifa, som har ett sponsorkontrakt med Budweiser värt flera tiotals miljoner kronor. Det är fortfarande oklart om fansen kommer att få köpa öl på matcherna eller inte, med det enda stället där tillgången på alkohol är säkrad är i fanzonerna i Doha. Dock måste man ha fyllt 21 år för att släcka törsten med en öl eller fyra.

Fifa har redan gjort en eftergift den här veckan, när Qatar insisterade på att Budweisers serveringsställen var för påträngande, skriver den nyzeeländska nyhetskanalen Stuff. De flyttades till positioner där de skulle vara mindre synliga.

Qatar har länge haft ett övertag mot Fifa; för tre månader sedan begärde man att startdatumet för turneringen skulle flyttas fram med en dag, så att Qatar-laget kunde ha öppningsdagen för sig själva.

När man nämner amerikanskt öl i Europa kommer Monty Pythons kommentar om att dricka det är som att knulla i en kanot – Fucking close to water – som ett brev på posten. Och det ligger en sanning i detta, för bulken öl som dricks här är av typen Budweiser. Det finns dock en förklaring till detta – att somrarna är långa och varma (även i North Dakota vid kanadensiska gränsen kan det bli över 40 grader varmt). Öl som Bud är därför mycket ljusa lagers vars uppgift är den samma som typ San Miguels i Spanien: att svalka sig med något mer spännande än bara vatten.

Det finns därför idag knappast en bar i USA som inte serverar Budweiser, fjomsvarianten Bud Light, eller liknande blask som Coors. Fast så har det inte alltid varit. Och ölkulturen förändras numera så snabbt att det är svårt att hänga med i svängarna. En titt bakåt ger därför ett bra perspektiv.

Redan indianerna tillverkade öl, men det första bryggeriet öppnades 1612 i New York av äventyrare från Amsterdam. Och då det vid sidan av törstiga holländare blev engelsmän som kom att dominera det blivande USA blev ale den dominerande sorten. Större bredd på öltillverkningen blev det i mitten på 1800-talet, när oroligheter i Europa fick tyskar och centraleuropéer att emigrera.

Med detta fick lageröl – speciellt olika former av pilsner – vind i seglen och den totala konsumtionen började stiga. Och eftersom outvecklade transporter fram till slutet på seklet gjorde att öl måste bryggs och förtäras lokalt skedde en ökning även av antalet bryggerier. Från några hundra i början på århundradet växte antalet till över 4100 år på 1870-talet.

När förbudstiden, som innebar att alla drycker med mer än 0,5% alkohol förbjöds, inleddes 1919 dog sedan närapå bryggerinäring ut. Bara ett fåtal stora nog att ställa om produktionen till sodadrycker och annat överlevde. När förbudet upphävdes 1933 kunde dock dessa snabbt börja med öltillverkning igen och kom att helt dominera marknaden. Och då de flesta av dessa jättar, inklusive Budweiser, tillverkade ljust lageröl blev det som det blev.

På 1970-talet började dock amerikanerna trötta på jolmig lager och ”mikrobryggerier” började växa upp. Namnet är för en svensk högst bedrägligt, för flera av dessa kom snabbt att växa till minst Pripps storlek, men de innebar likväl en revolution som pågår än idag. I min lilla förort till Tampa har vi numera två privata bryggerier. Och i grannstaden Dunedin, som har skotska och därmed brittiska rötter att falla tillbaka på, finns över tio.

Kvalitén på det öl dessa mindre bryggerier pumpar ut skiftar givetvis. Och då många ”alternativa” öldrickare just nu gillar bittra IPAs kan utbudet bli enformigt. Alternativ saknas dock inte. Min lokala favorit heter Woodworks och producerar riktigt bra tyskinspirerade öl. Ägaren har också slagit sig ihop med en försäljare av tyska tilltugg typ korv och kringlor med grovsalt. Vilket är typiskt för den slowmotion-explosion av öltillverkningen som nu pågår i hela USA: att drickandet tas bortom det traditionella hinkandet och görs till en fullvärdig mat- och dryckesupplevelse. USA har härför fått en ny industri – ölturism – och folk kommer numera från hela världen för att botanisera.

Avslutningsvis måste jag också nämna min absoluta favorit, Kentucky Bourbon Barrel Ale. Denna halvmörka ale går alltså tillbaka på USA:s ursprungliga öltradition och får sin smak från att lagras i trätunnor som använts för burbontillverkning. Jag själv är ingen större vän av denna amerikanska whiskyvariant, men mersmaken som kommer ut ur denna alkoholistiska fusion är sagolik. Jag föredrar det också för att det har 8 procent alkohol, vilket gör det möjligt även för en vikingaättling att bli okay berusad. Vilket inte är något problem, för mina Budweiservänner kan tack vare generösa fyllekörningsregler köra mig hem efteråt utan att behöva känna sig som olycksaliga fyllechaffisar.

Att reparera ett läckande tak och spruckna väggar skulle bli dyrt. De kom överens med den lokala bryggaren John Martin att ta fram ett öl baserat på deras historia och värderingar. Nu finns bärnstensfärgade Maredret Altus (6,8 procent), bryggd med kryddnejlika och enbär. Till sommaren passar ljusa Maredret Triplus (8 procent), med en ton av salvia.

”Det är bra för hälsan. Det underlättar matsmältningen. Alla systrar gillar öl, vi är trots allt i Belgien”, sa syster Gertrude till Reuters, och tillade att nunnorna tillät sig en flaska var på söndagar.

Ölen är baserade på dinkel, en gammal sort som nämns i texter av Hildegard av Bingen, en tysk benediktinerabbedissa från 1000-talet som inspirerat den belgiska orden. Som komplement används de växter som vanligtvis odlas i nunnornas trädgård.

Ölet säljs i Belgien, Italien och Spanien – 300 000 flaskor i år, men de växlar upp till tre miljoner 2023.

”Vi har bara sålt en flaska till en grupp på sex killar som absolut älskade den”, säger pubinnehavaren Andrew Barton till Independent. ”Vi gillar att lyfta fram de olika bryggerierna runt om i världen. Vi kampanjar för små hantverksbryggerier och försöker hjälpa dem genom att köpa in deras produkter.”

En pint (57 cl) av den uppmärksammade alen går lös på nästan 800 kronor. Ölälskaren Ben O’Neill säger till Independent att ”Jämfört med de flesta andra imperial stouts är den litet tunn. Jag skulle definitivt förvänta mig mer av något som är så dyrt.”

Alen på 11% är en trippelfatsfusion på Wee Heavy (skotsk ale), amerikanska Speedway Stout (med smak av kaffe från Brasilien, Filippinerna och El Salvador) samt Old Numbskull (barley wine).

Jan Guillou har brutit lårbenshalsen. Nej, det skedde inte i badkaret som enligt Guillou är en farlig plats. I sin kolumn i Aftonbladet förklarade han nämligen i december 2021 att:

”För den svenska allmänheten utgör således hala badkar en betydligt större fara än beväpnade tonårsligor ute för att skjuta varandra.”

Olyckan skedde istället i en trappa i ett hotell i norska Lillehammer. Guillou har berättat för Expressen att olyckans förklaring inte är dåligt balanssinne utan att den berodde på att han är en riktigt gentleman.

Guillou befann sig på en författarafton i staden och efter uppläsningar och de vanliga hovsamma frågorna var det dags för efterfest på hotellrummet med några av de övriga deltagarna. I sällskapet fanns Guillous fru, förläggaren Ann-Marie Skarp, samt hans vän och författarkollega Anne Holt och hennes partner Tine Kjær. Dryck måste enligt vad Guillou förtäljer transporteras till rummet, det framgår inte om det berodde på att minibaren redan var tömd (eller om innehållet inte höll måttet för Guillou som ser sig själv som någon som förstår sig på det här med alkoholhaltiga drycker).

Det är på själva transportsträckan olyckan händer. Guillou berättar för Expressen:

Jag upptäckte att Anne gick och bar på två ölflaskor och ett vinglas. Jag tänkte att så kan man inte ha det, så jag tvingade av henne en ölflaska för att det skulle gå lättare.

Man frågar sig varför han nöjde sig med att bara ta en av ölflaskorna? En välbelevad man skulle väl ha tagit båda. Men det kanske var tur att han inte var så väluppfostrad för snart uppenbarade sig så att säga ett hinder i terrängren.

”Tre små trappsteg”.

Guillou snubblar.

I luften hann jag tänka ut att en gentleman inte krossar en ölflaska i en hotellkorridor. Jag ansträngde mig och lyckades rädda ölflaskan. Effekten blev emellertid att jag landade rakt på ena höften.

Guillou brukar alltid klaga på andra journalisters brist på exakthet, på att de broderar för mycket. Överdriver. Han har så rätt, men frågan är om han inte gör det själv i det här fallet. Snubblade han ”på tre små trappsteg” kan hans luftfärd inte blivit alltför lång, såvida han inte kom springande.

Guillou är dessutom bara en tvärhand hög så mycket till luftfärd kan det inte ha blivit. Ändå hinner han reflektera över hur en riktig gentleman beter sig i den situation han befinner sig i, samt vrida sig runt sin egen axel i 90 grader så att han landar på sidan. Inte bara en gentleman utan också en graciös och vig sådan.

Men ens tanke går nog mer till berusade turister på sydligare nejder – ni vet de där som snubblar runt på strandpromenaden med drinkglaset eller rentav flaskan i handen, och envist vägrar släppa greppet, och ta emot sig med händerna när de faller. Det vore mig dock givetvis fjärran att tro att vi har med något sådant att göra i det här fallet. Bara en association jag fick.

Operationen i Norge gick bra. Guillou har nu fått en stålhöft, samt smärtstillande tabletter. Och de ställer till problem.

Vari problemen består? Lindrar inte pillren smärtan tillräckligt?

Njae, problemet är ett annat, förklarar Guillou:

De är så pass starka att de inte fungerar tillsammans med middagsvin. Man får avväga det där: Hur mycket smärta tål man för att kunna dricka vin till maten? Och hur länge måste man hålla upp med vinet innan man inför natten kan ta de där läskiga pillren?

En gentleman är givetvis också en person som inte söker onödig uppmärksamhet, och besvärar omvärlden med triviala detaljer om den egna personen, och Guillou vill påpeka att det förstås gäller honom också:

Jag har författarkolleger som skulle ha fyllt Facebook och vad det nu heter med upplysningar i ämnet, men jag är en mera gammalmodig typ, som inte tycker att olycksfall är av särskilt stor litterär betydelse.

Men han har ändå uttalat sig för Expressen och Aftonbladet om olyckan, och den har blivit omskriven i ett antal andra tidningar. Alla har inte samma tillgång till media som Guillou och kanske därför använder Facebook för att upplysa bekanta om att de fått en stålhöft.

Men Guillous uttalande är väl egentligen mest märkligt av ett annat skäl. Han säger själv att han är en ”gammalmodig typ”, och han är så gammalmodig att han fortfarande använder skrivmaskin när han skriver sina romaner och andra texter. Och att han inte använder Facebook beror väl alltså mest på att det liksom är lite svårt att skriva uppdateringar där med hjälp av en skrivmaskin.

Jag tycker dock inte man ska försöka göra sig lustig över lårbenbrott i sig, och önskar givetvis Guillou ett snart tillfrisknande. För äldre människor kan lårbensbrott ha en olycklig och till och med dödlig utgång. Om det nu är som Guillou säger att han skadade sig på grund av att han är en gentleman, så kanske han också ska sända en tacksamhetens tanke till KGB, i vars tjänst han befann sig under några år. Man får väl anta att han av sin uppdragsgivare fick åtminstone en snabbkur i närstrid och hur man faller utan att skada sig.

De kunskaperna kom säkert väl till pass den där olyckliga kvällen i Lillehammer.

Ölet görs med Newater, Singapores eget märke av återvunnet vatten. Den första tappningen fick besökare smaka på under Singapore International Water Week 2018, en konferens om hållbart vatten. Då var det enbart konferensdeltagarna som fick njuta av ölet, men i år säljs det också i butiker.

2022 års version är en tropisk blonde ale gjord på tysk kornmalt, aromatisk citra- och calypso-humle, samt kveik, en mycket uppskattad ekologisk bryggjäst från Norge som använts i norsk bondbryggning i generationer. Resultatet är ett lättnjutet öl, lämpligt i Singapores tropiska klimat, med en len eftersmak av rostad honung.

Just nu får allmänheten en chans att smaka på ölen, som bryggs i en begränsad upplaga. Burkarna har formgivits med tre ikoniska vattenlandmärken som visar Singapores arbete med hållbart vatten, men som också är populära platser för utflyktsmål.

Ölet, som döpts till Otan, är inte bara Nato baklänges utan också en ordlek; ”jag tar en öl” heter ”Otan olutta” på finska. Bryggeriet hade under en tid funderat på att rulla ut en Nato-märkt öl, och när ansökan lämnats in var det dags. ”Vi skulle inte ha gjort det om vi inte trodde att det var bra för Finland och Finlands säkerhet”, förklarade Vänttinen, och konstaterade att det är lätt för små bryggerier att fatta snabba beslut.

Det är många som kommit till bryggeriet, som har sin verksamhet i ett gammalt lokstall, för att köpa några burkar. Ölet säljs också i butiker runtom i Finland, men exporten får vänta. ”Vi har beställningar på tiotusentals burkar”, avslutar Vänttinen.

Ölet, en lager med stabila 5,3 procent, har ”en smak av säkerhet, med en antydan av frihet”. Ölburkens blå etikett har en tecknad figur som bär en rustning av metall, prydd med Nato-flaggans kompassymbol.

Nu har en distriktsdomstol dömt till förmån för Flying Dog Brewery, som vinner på båda punkterna. Domen tvingar också delstaten North Carolina att ta bort den nuvarande förordningen så att de inte kan återinföra ett liknande direktiv igen.

Det är inte första gången Flying Dog går till domstol. Tillståndsmyndigheten i Michigan förbjöd 2015 bryggeriet att sälja sitt ”Raging Bitch”-öl. Etiketten, en teckning av en hundhona med tydliga drag, blottade tänder och en blodtäckt tunga, ansågs vara ”skadlig för allmänhetens hälsa, säkerhet och välfärd”. Bryggeriet gick till domstol, och fick rätt redan då.

”Vi behöver din hjälp”, säger bryggeriet Moritz Fiege på sin Facebook-sida. ”Även om vi regelbundet köper nya flaskor, så börjar det bli ont om dem i vår tappningsanläggning. Innan du åker på semester, snälla, ta med dig tomglasen till butiken. Först panten, sedan festen!”

Att det finns många sorters ölbuteljer, ofta bryggeriexklusiva, i en mängd former och storlekar, gör inte saken bättre. De klassiska flaskorna med porslinskork är dyrare, och kan bara återanvändas 30 gånger, mot 36 gånger för vanliga glasflaskor. Burköl är definitivt ”osexigt”.

Bryggerier utan långtidskontrakt måste betala 80 procent mer för nya glasflaskor än 2021. Det kommer olägligt när många tyskar vill fira sommaren ordentligt efter de hårda corona-nedstängningarna.

Det är inte första gången det är ont om ölflaskor. Sommaren 2012 sålde Münchens berömda Hofbräu endast öl till de som tog med sig tomma buteljer.

Klockan är tre på natten. Han har varit igång sedan tidig morgon föregående dag. Det är en intensiv period – han brygger en stout som ska bli kolsvart som en sotarnäve. Han för över 250 liter till en ny tank. I med jästen. På med locket. Hem och sova. Äntligen.

Dagen efter – när han sitter och vaknar till – får han ett sms från den som har lokalen bredvid det lilla bryggeriet: ”Vad har hänt?”

När han är på plats känner han en obehagligt stor ångest komma – inte krypande som en vardagsångest, det är mer fråga om en galopperande totalångest. 

Vid nederkanten av dörren ser han en stor pöl. En mycket stor pöl.

Ångesten blir inte mindre när han kliver in i bryggeriet. Det han möts av kommer han att få ägna veckan åt att städa och sanera. 300 liter öl har sprutat ut i lokalen. Jäsningsprocessen sker under tryck och eftersom han i sin utmattning inte riktigt orkat kontrollera att locket var ordentligt åtskruvat så…

Ja, ni förstår. En syndaflod av stout.

Han får byta hälften av isoleringsplattorna i taket och installera en ny elcentral.

Men jag föreställer mig att medan han återställde sitt bryggeri gick han inte runt och tyckte synd om sig själv – han funderade istället på nästa ölsort han skulle experimentera fram. Just den nyfikna, praktiska inställningen – och hans kunnighet – har gjort att vi valt Rasmus Björnberg till att bli Morgonpostens ölkolumnist.

Hur väcktes ditt intresse för öl?

Jag blev ganska tidigt intresserad av att tillverka alkohol. Jag var väl inte riktigt 20 år fyllda när jag började läsa på ordentligt om teorin kring hembränning. Vid den tiden tyckte jag att det där med att brygga öl var för komplext, med tanke på att slutmålet var att framställa alkohol.

Hembränning blev en del av Rasmus vardag, men han konstaterar att han brände mer än han drack. Det började bli väl mycket rutin i alkoholframställningen, han kände att han behövde nya utmaningar.

Jag behöver ständigt ställas inför nya problem som ska lösas. Både teoretiska och praktiska. Ska du bygga en hembränningsapparat måste du lära dig svetsa. Du måste studera materiallära. Jag gillar att lära mig nya saker.

Så du började brygga öl?

Ja, det var väl när jag var omkring 22 år. Jag har egentligen alltid gillat öl. När jag var sisådär sju–åtta år försökte jag ibland tjata till mig öl till middagen. Någon gång i kvartalet fick jag väl min vilja igenom och min far sa ”ja”. Mor var väl kanske inte så förtjust.

Rasmus förklarar att det inte var behovet av att få tillgång till mycket öl som var drivkraften bakom att han började brygga: ”Man dricker inte så mycket när man själv brygger”. Det som motiverade honom var nyfikenheten, och möjligheten att bjuda andra för att få höra vad de tyckte. Han ville hela tiden bli bättre. Givetvis byggde han efterhand själv det mesta av den utrustning som behövdes.

Produktionen växte, men jag hade ingen lust att starta ett riktigt bryggeri. Kändes som om det skulle föra med sig för mycket byråkratiskt krångel. Men för ungefär fem år sedan började jag ändra inställning, och kom fram till att jag nog kanske ändå skulle starta ett litet företag och sälja till Systembolaget – det var ju ändå så att många uppskattade mitt öl.

Resultatet blev bryggeriet Madladdery.

Du verkar experimentera mycket. Några experiment som misslyckats?

En smak som inte alls funkade var när jag testade ”fatwashing”. Man blandar ett smakrikt fett med alkohol och tar sedan bort fettet. Det blev en pilsner med smörsmak, smakade vedervärdigt.

Detsamma gäller försöken att använda grönsaker, som till exempel morötter. Man får bara en äcklig smak av kokta grönsaker. Mitt bacon- och chokladöl blev däremot lyckat. Men där blev problemet ett annat – det var svårt att få till en jämn kvalitet när det skulle bryggas mer storskaligt.

Men varför satsar hantverksbryggare på så många olika stilar och smaker?

Det är konsumentdrivet. Alla vill prova något nytt. Lyckas man kombinera roliga smaker säljer det bra. Upptäckarlusten är stor hos dem som dricker öl. Tittar man i appen Untappd där man kan checka in när man dricker öl och dela sin upplevelse med alla andra i nätverket – ja, då ser man att det finns de som provat tusentals öl.

När det gäller trender har IPA gått starkt i Norden de senaste åren. Det gäller speciellt New England-stilen, ett grumligt apelsinjuiceliknande öl med tropiska smaker. Sedan har vi den senaste tidens ”pastryvarianter” med bakverksinfluerade smaker. 

Svenskar har mer pengar att röra sig med nu menar Rasmus och då får lusten at exotifiera utslag i ölvalen. Många gillar att ta till sig nya trender och moden.

Men är inte det här ett storstadsfenomen? 

Jovisst, det är en hipstergrej i mångt och mycket. En besatthet av det nya. Det är som med resmål – en hipster åker inte till Kanarieöarna.

Men går inte öl en motsatt väg då jämfört med vin? När det gäller vin betonar man mer och mer i marknadsföringen det genuina och ursprungliga. Jordmån, det speciella vatten som använts, luften och allt det där andra. Gäller också drycker som whisky och rom. Eller tequila.

Öl är billigt, har aldrig varit den fina måltidsdrycken, experimenten med smaker och stilar blir ett sätt att förfina den.

Men är det inte svårt att slå sig fram som tillverkare av hantverksöl? I USA finns det 9000 hantverksbryggerier, men de fyra stora öljättarna har nästan 80 procent av marknaden. Hur ser det ut i Sverige?

Det är svårt göra jämförelser, det stora problemet i USA är att distributörerna har marknaden i sina händer. I Sverige är man istället beroende av Systembolaget. Det är svårt att växa som litet bryggeri. I Sverige spelar pengar mindre roll, man sitter i knät på Systembolaget. Ett litet bryggeri får lägga in en offert till Systembolaget, hamnar i sortimentet för lokalt och småskaligt och får plats i tio butiker och får också sälja via nätet. Är man ny och oprövad tar det tid att växa, oavsett hur mycket pengar man har i ryggen.

Men visst finns det tillväxtpotential om ens lilla bryggeri finns i en stad där det finns få andra, eller inga mikrobryggerier.

Hur svårt eller lätt är det att få in sitt öl på krogen? Är inte pubar och restauranger dominerade av jättar som Carlsberg och Spendrup.

Jo, tyvärr är det så. Restauranger är ofta beroende av jättarna som till exempel ger bryggerilån till nystartade restauranger, och därmed blockerar produkter från mikrobryggerier. I Göteborg som är vår största ölstad med många framgångsrika mindre bryggerier – där är fortfarande 93 procent av alla restauranger blockerade för mikrobryggerier.

Ser man samma trend i Sverige som i USA och England – att stora bryggerier köper upp små hantverksbryggerier?

Än så länge ser man inte det. Men det kommer. De vill åt det här segmentet av marknaden, och den flexibilitet som finns hos mikrobryggerierna som inte är bundna av långa kontrakt och utrustningar som tvingar dem att brygga miljontals liter. Men det är inte av ondo, det ger ju mikrobryggerierna mer resurser.

Så om Spendrups ringer i morgon och säger: Tjena Rasmus, hur många miljoner vill du ha?

Då säljer jag om priset är det rätta.

Nu behöver jag lite praktiska råd. Jag tänkte servera fläsklägg med surkål och stekta äpplen i helgen. Tre sorters senap förstås. Vilken öl ska jag dricka till det? Du får gärna föreslå öl du själv skapat.

Det är svårt, många skulle nog valt en lager, men jag rekommenderar nog en New England IPA. Jag tycker att den lilla sötman gör sig bra till fläsk. Mina egna Audumla och Abyssal Gaze.

Om jag sitter under min ek sent en sommarkväll och läser en gammal italiensk filosof och grubblar på livet – vad ska jag dricka för öl då?

Jag skulle välja en törstsläckande veteöl. Sitter du och funderar, ska du inte dricka något alltför tungt som stjäl ditt fokus. Då passar ett törstsläckande och relativt alkoholsvagt veteöl.

Vad ska jag dricka under en kväll av hetsiga diskussioner?

En bra pilsner, en lager. Det hör de hetsiga diskussionerna till. De är lättdruckna – samtidigt som ölen stjäl ganska litet fokus. Det behövs ett socialt smörjmedel i sådana sammanhang och då är en lager bra.

Du brygger ju inte bara öl. När ska jag dricka ditt äppelmjöd Iduna?

Det är ett dessertmjöd, det dricker du till en efterrätt. Eller så dricker du och din käresta det när ni sitter och samtalar om dagen som varit.

Julölens månad är här och vilken julöl vi har att tillgå i år, det är verkligen fullspäckat på det statliga monopolet med nästan 200 olika sorters julöl. Jag tänker inte gå in på varje enskild öl, inte ens försöka, men kommer ändå försöka ge några förslag och nämna några extra fina brygder från de lokala sortimenten runtom i landet.

Så var kommer julölen ifrån egentligen? Vad har julölen för ursprung och vad är det egentligen? Julölstraditionen är uråldrig, den är förmodligen lika gammal som kunskapen att brygga öl och traditionen att fira midvintersolståndet är. Den är definitivt förkristen och har många gånger under historiens lopp kommit att omdanas på olika sätt.

Julen har alltid varit en stor fest, och om man höll tillbaka med vardagsölet under det övriga året så kan man vara säker på att det gjorde man inte med julölet. Fram till början av 1700-talet, efter uppkomsten av koks (för mältning), var i princip all malt som fanns tillgänglig, enbart mörk malt i olika nyanser. Det gjorde att all öl man drack var mörkt. Sedan lagerns intåg på 1900-talet är detta något som på många sätt glömts bort, men hos julölen återfinner man traditionen. Här vill man ha ett alkoholstarkt och mörkt öl. När man pratade om julen var det alltid i kontexten att man ska ”dricka julen”, man drack för Jólnir (Oden), och då sparade man inte på krutet. Det starka mörka ölet skulle flöda och råkade man vara en herreman var det nu det dyra mjödet plockades fram.

Eftersom lagerjästen inte fanns att tillgå förrän i slutet av 1800-talet var all öl i norden historiskt överjäst (jäst med en ale-jäst), något vi mer och mer börjar se speglas i det årliga julölsutbudet. På sätt och vis har man gjort en återgång till traditionen i det här avseendet, fler är de mörka tunga överjästa ölen och färre är de stora bryggeriernas slätstrukna 1900tals-lager. Fast å andra sidan ser man också en hel del innovation på området och några av de öl som idag lanseras som julöl skulle för några hundra år sedan knappast ses som öl vid ett vanligt julbord.

Med åren kommer nya mattraditioner. Det är en naturlig del av en levande matkultur. Med tyskarna kom brännvinet till Sverige under 1400-talet och så småningom skulle vi komma att göra det till vårt eget. Den svenska kryddade snapsen stod snart på varenda julbord, tillsammans med det mörka julölet.

I år har det släppts en hel del kul julöl och jag tycker att du ska ta ut svängarna. Prova på lite nya saker och passa på att testa dig igenom sortimentet på förhand så du vet precis vad du vill bjuda gästerna på till julbordet. Systembolaget har i år två olika sortiment, dels ett fast sortiment som återfinns över hela Sverige och dels ett betydligt mer spännande ”lokalt och småskaligt” sortiment som går att beställa till ditt lokala systembolag. Jag väljer att fokusera på det sistnämnda, så varför inte prova några av mina personliga rekommendationer från årets julölssläpp.

Juleljus Detta är en trevlig New England IPA från Stigbergets, som vid det här laget blivit något av en klassiker till jul. Det har allt som man kan vänta sig från en bra NEIPA. Bra dis, fin färg och massor med toner av tropisk frukt från humlen som gör det här till en uppfriskande törstsläckare på julbordet, som snyggt skär igenom även den fetaste av rökta ålar.

Vreta Klosters Julöl Vreta kloster bryggeri har gjort sig känt för sin trevliga belgiska öl och det här är inget undantag. Det här är en så kallad belgisk kvadrupel på 10.2%. Med sina toner av torkad frukt, knäck och nötter passar den lika bra på julbordet som till julgodiset.

Praline Christmas  Madladdery är något av en uppstickare och Praline Christmas sticker verkligen ut från mängden. En söt Imperial Stout på 12%, där toner av choklad, smörkola och hasselnötter dominerar. Det är den här som serveras när barnen gått och lagt sig och det finare julgodiset för de vuxna åker fram. (Och jag kanske ska nämna att den här ölen är skapad av mitt eget bryggeri.)

Jag tänkte passa på att komma med några avslutande ord kring julen och dess alkoholindränkta traditioner. På senare år har den ”vita julen” blivit allt vanligare. Vi skammas kollektivt till att tycka alkohol är fel, att hålla oss borta från alkohol för ”barnens skull”. Men med den vita julen försvinner också något mångtusenårigt; traditionen att i goda vänners lag dricka jul, att fira ljusets återkomst och att göra det över generationsgränserna. Julen är inte reserverad för barnen, julen handlar inte om tecknad film och dyra julklappar. Julen handlar om familjen, den är ett familjens firande, det är ett slutande av cirkeln där nyfödd och åldring gemensamt hälsar ljusare tider och början på en ny cykel. Lämna den vita julen på granruskorna i farstun, ta dig en sup till maten och drick jul som traditionen bjuder!