Den 25 juni gick sexbarnspappan Usman Buda förbi en tiggare på marknaden i Sokoto, Nigeria. Staden har en rik islamisk historia, och det var här som den islamske revolutionären Usman dan Fodio startade en av de mest ökända och blodigaste jihaderna i Afrika, 1804.

Ett ögonvittne som talade med The Guardian, mot löfte om total anonymitet, bytte Buda några ord med tiggaren. Han sa till henne att hon borde söka allmosor i Allahs namn snarare än profeten Muhammed, med hänvisning till profetens lära som talar om att ge ”till den som ber i Allahs namn”. Lättkränkta handlare tolkade hans kommentarer som hädiska, och Buda fick snabbt fly för sitt liv.

Men mobben kom ifatt honom, och ropen om att stena honom till döds i Allahs namn lockade snabbt fler upprörda i staden. Ett videoklipp, som visar en del av attacken, sprids över hela Nigeria – Buda försökte skydda sig mot slag med käppar och stenar som kastades mot honom. Också barn uppmuntrades till att kasta sten på hädaren, som för övrigt själv var muslim.

”Det var ett mord. Jag såg hjälplöst på när han blev slagen och stenad, hans kropp dränkt i blod. Inte ens de som ville ingripa kunde göra något. Det var en skrämmande syn”, säger ögonvittnet. En vän till Buda sa ”Om någon anklagas för hädelse, så bör de som gör anklagelserna lägga fram bevis. I det här fallet fick Usman inte ens en chans att försvara sig innan pöbeln kom.”

Delstatsregeringen i Sokoto fördömde mordet, men lovade samtidigt att ”beslutsamt ta itu med alla som befunnits skyldiga till någon handling som syftar till att förnedra profeten Muhammeds person”. De kom inte med några kondoleanser till den sörjande familjen, som nu står utan försörjning.

Polisen har lovat att ställa gärningsmännen inför rätta, men har efter snart tre veckor ännu inte gripit någon. Här är det sharialagar som gäller, och det finns inga offentliga uppgifter om att någon har åtalats eller fängslats i Nigeria för mord relaterade till anklagelser om hädelse. Detta trots uppskattningar som tyder på att mer än 13 200 nigerianer mördats på detta sätt mellan 2011 och 2021. Allmänhetens mobbvåld i Allahs namn löser uppgiften innan myndigheterna blir inblandade.

Steningen till döds är den senaste i en rad rapporterade attacker, som väcker oro över vad många betraktar som Nigerias långvariga misslyckande med att ta itu med växande religiös extremism. 2002 dödades mer än 200 människor i ett upplopp som utlöstes av en journalist som skrev att profeten skulle ha godkänt en Miss World-tävling i Nigerias huvudstad Abuja. Delstatsregeringen utfärdade då en fatwa, som uppmanade till att journalisten skulle dödas, och tidningens kontor sattes i brand. Förra året brändes Deborah Samuel, en kristen student i Sokoto, till döds av de andra på skolan efter anklagelser om hädelse. Ingen har åtalats för mordet.

Det går också utmärkt bra att hota med mobbmord i Allahs namn för att få sin vilja igenom. The Guardian talade med en universitetsstudent i norra Nigeria, som berättade hur hans grannar på campus hotade att anklaga honom för hädelse om han inte gav bort sitt boende till dem.

Enligt Haruna Lafiagi, islamisk forskare i Nigeria, strävar politikerna inte längre efter någon rättvisa. ”Guvernörerna är rädda för att förlora val, och det är därför de inte gör någonting när vilseledda islamiska predikanter beordrar sina anhängare att döda andra. Prästerna är avgörande för guvernörernas politiska ambitioner. Det är högst nedslående hur en del av muslimerna fullständigt bortser från människors okränkbarhet, i sin iver att döda andra vid minsta anklagelse om hädelse. Detta är ren okunnighet, ondska och barbari.”

Kvar finns Budas föräldrar, fru och barn. ”Han försörjde hela familjen. Vem ska ta hand om hans barn?” frågar Budas pappa, Abdullahi Buda. Han avslutar med att säga att hans son, en troende muslim, blev felaktigt anklagad.

2019 hade 79 länder och territorier hädelselagar, av de 198 som studerades av den amerikanska tankesmedjan Pew Research Center. Europa har 45 stater.

Den 18 maj twittrade Adekusibe: "Låt oss döda alla Igbos. Låt oss spola ut dem från Yorubas marker. Jag hatar dessa människor med passion. De är våldsamma människor. De är de värsta. De hatar oss. Låt oss hata dem utan att hålla tillbaka." Cyberbrottsenhet i Ilesa spårade upp och arresterade Adekusibe. Den misstänkte har erkänt brottet och kommer att åtalas i domstol efter avslutad utredning.

Polisens talesman, Olumuyiwa Adejobi, uppgav att polisledningen agerade snabbt efter att ha mottagit rapporten och att detektiver från cyberbrottsenheten arresterade den misstänkte i Ilesa. Adekusibes kommentarer på Twitter hade väckt upprördhet bland användarna och många krävde att han skulle gripas. Adekusibe avaktiverade sitt Twitter-konto på grund av motreaktionerna.

I polisens uttalande noterades också att "varje brott som begås lämnar ett spår, och de skyldiga kommer säkert att få stå till svars."

”Det var en vigselceremoni i en närliggande by”, sa byhövdingen Abdul Gana Lukpada. ”Terrängen i samhället är fruktansvärd när det regnar. De som färdades med motorcyklar kunde inte åka med dem ut ur samhället. De bestämde sig för att använda en stor båt för att transportera bröllopsgästerna.”

Runt tre på natten hade båten fyllts med upp till 300 passagerare, men under färden på floden träffade skeppet en trädgren dold under vattenytan, och man kapsejsade. Det forsande vattnet förde bort de flesta passagerarna. ”Jag har fått veta att bara 53 räddades. Resten befaras döda. Jag förlorade fyra av mina grannar”, avslutar Lukpada. Bland de döda finns flera barn.

Båtolyckor är vanliga i många avlägsna samhällen över hela Nigeria, där lokalt tillverkade fartyg ofta används för transporter. De flesta olyckorna beror på överbelastning, och dåligt underhåll.

Tullverkets talesman Abdullahi Aliyu Maiwada uppgav att försäljningen av Okrika-kläder är skadlig för landet, och att regeringen anser det nödvändigt att förbjuda det då ingen vet hur och vem som använt dessa begagnade kläder och smugglare önskar göra Nigeria till en soptipp. Många nigerianer har tagit till sociala medier för att uttrycka sina åsikter i frågan, där vissa stöder åtgärden om priserna på nigerianska tillverkade kläder regleras, medan andra hävdar att förbudet skulle göra livet svårare för de fattiga.

Handeln med begagnade kläder anses vara en lukrativ bransch som får många nigerianers ekonomi att gå runt, och det potentiella förbudet anses ta ifrån många deras matkuponger. Många nigerianer är beroende av verksamheten för att få ekonomin att gå ihop och att Okrika-kläder är det enda prisvärda alternativet för människor med låga inkomster.

Det återstår att se om regeringen kommer att gå vidare med förbudet eller om de tar hänsyn till kritikerna.

‘Okrika’ clothes is injurious to the health of the nation — Ag. Customs controller, FOU Zone A#Imosocials pic.twitter.com/vl6v4rQp1p

— Imo Socials (@imosocials) June 9, 2023

Bränslesubventionssystemet i Nigeria har varit en betydande belastning för landets finanser under många år, och olika regeringar har försökt att avskaffa det. Systemet har dock förblivit populärt bland medborgarna, som ser det som sin främsta förmån från den federala regeringen. Avskaffandet av bränslesubventionerna förväntas få en betydande inverkan på småföretag, särskilt de som är starkt beroende av transporter och bränsleförbrukning.

Avskaffandet av subventionerna annonserades av nye presidenten Bola Ahmed Tinubus under hans invigningstal 29 maj i år. Nu har också Nigerias största fackförbund Nigeria Labour Congress meddelat planer på strejk till följd av prisökningarna.

Det kan bli en utmanande tid för Tinubu.

Buhari har tidigare sagt att han längtar tillbaka till sin hemstad för att ta hand om sina kor och får efter att han lämnat presidentposten. Han har också sagt att han kommer att hålla sig så långt borta från huvudstaden Abuja som möjligt. Förra veckan avslöjade Buhari att han skulle fly till grannlandet Nigerrepubliken om han blev störd eller om det uppstod problem efter att han lämnat sitt ämbete.

Den tidigare presidenten har suttit vid makten i åtta år och har nu lämnat över makten till Bola Tinubu och Kashim Shettima, som svurits in som president respektive vicepresident.

Bola Tinubu från regeringspartiet All Progressives Congress, APC, vann presidentvalet i Nigeria. Den tidigare guvernören i Lagos har nu uppfyllt sin efterlängtade dröm om att bli president i Afrikas folkrikaste land. Vid en ålder av 70 har han hunnit med att arbeta för amerikanska oljebolag, vara guvernör i huvudstaden Lagos och byggt upp ett brett politiskt nätverk. Han övertar Mohammadu Buharis post som president, en föregångare han själv hjälpte till makten 2015. Men kritiker menar att han är korrupt och att söndagens val borde tas om.

När president Mohammadu Buhari avgick efter två mandatperioder hoppades många nigerianer att presidentvalet i söndags skulle ge dem en kapabel ledare. Som ska hantera frågor om allt mer osäkerhet i landet, växande fattigdom och ekonomisk misär. Man har dessutom en islamistisk milis som tvingat två miljoner människor på flykt i de nordöstra delarna av landet.

Tinubu fick 8,8 miljoner röster mot Atiku Abubakars 6,9. Den sistnämnde tillhör Peoples Democratic Party, PDP. Arbetarpartiets Peter Obi kom trea med 6,1 miljoner röster, skriver AFP. Landets valmyndighet INEC bekräftade Tinubus seger då han fått 25 procent av rösterna i två tredjedelar av landets 36 delstater och huvudstaden.

I ett tal utanför APC:s huvudkontor i Abuja talade Tinubu till lyriska supportrar, som ropade ”Jagaban”, en hövdingatitel.

Jag uppmanar mina motkandidater att låta oss bli ett lag. Det är det enda landet vi har. Det är ett land som vi måste bygga tillsammans.

Den 70-åriga Tinubu har sagt att det är ”hans tur” att styra Nigeria och har lovat ”förnyat hopp”. Kritiker har pekat på hans hälsa och tidigare anklagelser om korruption och kopplingar till den avgående presidenten Buhari.

Tinubu är muslim och utbildad revisor i USA, där han arbetade för flera företag. Till exempel som ekonomichef på oljejätten ExxonMobil. Han var levde under flera år i exil när diktatorn Sani Abacha styrde. Men återvände 1999 när demokrati infördes.

Han beskrivs som en skicklig politisk strateg och låg bakom Buharis presidentseger 2015 och APC:s övertagande av makten från PDP, som haft den i 16 år. Han var också med och bildade föregångaren till APC, Alliance for Democracy.

https://twitter.com/officialABAT/status/1628484392740917248

Presidentvalet var ett jämt lopp, för första gången sedan militärstyret avskaffades 1999. En anledning var Obi, som tog unga väljares röster från sina äldre motkandidater. För 76-årige Abubakar var detta det sjätte misslyckade försöket att nå presidentposten.

Men misstankarna om valfusk började redan innan rösträkningen var klar. PDP och Arbetarpartiet uppmanade rösträkningen att upphöra och påstod att massiv manipulation av resultatet skett. Det är oklart om de kommer ta detta vidare till domstol.

Valet drogs med långa köer till vallokalerna och vissa försök att störa röstandet från ligister. Dessutom uppstod det tekniska problem när rösterna laddades in i datorsystemet. Vilket är grunden till anklagelserna om fusk.

Enligt ordföranden för Arbetarpartiet, Julius Abure, var valet oåterkalleligt korrupt. Han ville också att valet skulle avbrytas. Men samtidigt har INEC infört biometriska data för första gången och har en central databas för mer transparens.

Val i Nigeria har historiskt sett präglats av våld, sålda röster och konfrontationer mellan rivaliserande partier. 2019 försenades valet en vecka bara timmar innan röstandet skulle starta. Då vann Buhari, och Abubakar menade att det skett valfusk. Landets högsta domstol slog ned anklagelsen senare.

Trots att Tinubu kallas för ”Lagos Gudfader” gick Obi bättre i landets huvudstadsdelstat. Det kan härledas till hans gräsrotskampanj på sociala medier och ett budskap om att gå emot etablissemanget. Ibland vinner man, ibland förlorar man, var Tinubus kommentar till att han inte vann i huvudstaden.

Tinubu var guvernör i Lagos 1999 till 2007 och har byggt sin makt i ett nationellt nätverk av kontakter. Allt från marknadskooperativ i huvudstaden till transportfackförbund och politiska operatörer.

Valet i Nigeria på lördag kan bjuda på en riktig överraskning. Vissa valundersökningar tyder på att Peter Obi och hans Nigeria’s Labour Party har stora möjligheter att ruska om de två dominerande kandidaterna Atiku Aboubakar representerande People’s Democratic Party (PDP) och Bola Tinubu för All Progressives Congress (APC).

Nigeria som i praktiken har varit ett tvåpartisystem sedan det tidigare militärstyret bröts upp 1999 står nu inför ett spännande och viktigt presidentval.

Obi som varit guvernör i Anambra, södra Nigeria, tidigare och vice-presidentkandidat för PDP så sent som inför det senaste presidentvalet 2019, har under den fem månader långa presidentvalskampanjen fått ett allt större stöd. Framför allt ser det ut som att Obi får stort stöd hos de unga väljarna. Det som talar för att det är rätt tid för en ny kandidat att spräcka tvåpartisystemet är den senaste tidens ekonomiska situation i Nigeria.

Efter införandet av den digitala valutan eNaira och utbytet av sedlar i landet (läs mer här) har den akuta bristen på sedlar skapat en prekär situation i landet. Föregående helg utbröt våldsamma demonstrationer i flera städer i landet och staten mötte folkets desperation med våld. Minst sju personer sköts ihjäl av polis. Sedelbristen ser nu ut att leda till en utbredning av fattigdomen i landet. Transfereringen av pengar från medborgarna till staten är med största sannolikhet den enskilda fråga som har störst möjlighet att hota tvåpartisystemet.

https://twitter.com/PeterObi/status/1628011819263528961

Peter Obi har av många jämförts med den franske presidenten Emmanuel Macron, bland annat för att han liksom Macron har hävdat att han varken är höger eller vänster. Detta skall man nog i första hand inte tolka med jämförelser av andra länders ledare utan se som en beräknande taktik att locka röster från alla upptänkliga positioner på den politiska skalan.

Obi har bytt sina politiska allianser flertalet gånger under det gångna året och det ger snarare en bild av opportunism än politisk riktning. Detta närde flesta nigerianer vill ha stabilitet Att Nigerias statsapparat är en socialistisk centralstyrd konstruktion är heller inget som man skall tro att Peter Obi har intresse av att försöka omforma. Trots att ett av de bidragande problemen med säkerhetssituationen i landet är den centralstyrda polisorganisationen och dess svagheter.

De ekonomiska problemen i landet är fler än bara den akuta sedelbristen. Landets utlandsskulder äter upp fyrtioen procent av landets utgifter och inflationen ligger för tillfället runt tjugo procent.

Säkerheten i landet är också ett problem som växer sig allt större. Jihadister, väpnade banditligor och inte minst etniska konflikter håller landet i ett ständigt våldsutövande.

Peter Obi kan bli den möblerar om den politiska kartan i Nigeria men det kan lika gärna sluta med att hans potentiella väljare sviker honom. I Afrika brukar de unga rösterna inte gå att förutse via valundersökningar. De unga väljarna, i Nigeria är 61 procent av befolkningen under 25 år, ändrar sig från stund till annan och är oerhört svåra att förutse. Obi är Igbo och enbart röster från Igbo-folket kommer inte att räcka till för att vinna valet.

Som brukligt söder om Sahara faller mångas röster till någon inom den egna etniska gruppen och även om Igbo är den tredje största etniska gruppen i landet kommer Peter Obi att behöva vinna röster utanför sin egen etniska grupp.

På lördag får vi veta om statens stöld av medborgarnas pengar är tillräckligt för att skaka om i valurnorna eller om det istället förlamar medborgarna från att våga sig på förändring.

Kenya

Vad som till en början antogs vara ett fall av den moderna postcovid-åkomman "plötslig död" har utvecklats sig till ett mordfall med oklara motiv och kanske än mer oklart utförande. Förra veckan klev 46-åriga Lilian Waithera ut från sitt jobb på Kaunda Street, Nairobi, tillsammans med  sin kollega Damaris Achieng. De två kvinnorna lämnade sin arbetsplats på National Hospital Insurance Fund, där Lillian Waithera hade hållit en tjänst sedan femton år tillbaka, någon minut innan halv sex på eftermiddagen.

De två hade knappt hunnit ut på gatan och påbörjat sin promenad på stadens gator innan Lillan plötsligt höll sig för bröstet och bad sin kollega Damaris att ringa efter en ambulans. Sedan föll Lillian till marken blödandes ur mun och näsa. När ambulansen anlände tjugoåtta minuter senare var allt de kunde göra att konstatera att Lillian var död.

Då man bedömde att inget fanns att göra och att det var ett plötsligt hjärtstopp utfördes inga närmare undersökningar av varken kroppen eller platsen där och då.

Först vid obduktionen av Lillian kropp upptäcktes en kula begravd i en av hennes lungor. Detta framkallade en mer noggrann undersökning som visade att kulan hade träffat Lillian i en brant vinkel ovanifrån.

Nu påbörjade polisen en utredning som genererade den vanliga mediabilden till allmänheten.

Lillian hade inga ovänner, hon var omtyckt på sin arbetsplats et cetera. Hennes man lät berätta att Lillian inte hade några hemligheter.

Med det tystnade medias bevakning av fallet. Antingen hade Lillian beskjutits från en av de två högre byggnader inom synhåll på Kaunda Street eller hade kanske ett vårdslöst hanterande av skjutvapen i närområdet orsakat en kula på rymmen som slutligen avstannat sin resa i fru Waithera? Det hela var helt klart något av ett mysterium men för journalisterna fanns det inte mer att gå på och polisutredningen förväntades inte resultera i några egentliga svar.

En vecka efter mordet överraskas vi plötsligt med ett gripande av en misstänkt gärningsman. Polisen meddelade i torsdags att man gripit en Julius Kimani Mwangi misstänkt för mordet på Lilian Waithera. I övrigt har man varit tyst om detaljer från utredningen. I stället för ytterligare en komplicerad utredning som får självdö i högen av outredda brott kanske vi står inför en upplösning av ett märkligt mord på Nairobis gator.

Vem ligger bakom och varför? Spekulationerna rör sig från korruption som gått snett till att Lillians make kanske ändå hade hittat någon hemlighet. Det återstår fortfarande att se vad som ledde fram till detta något ovanliga mordfall.

Västafrika

Minst 51 soldater dödades i ett bakhåll i norra Burkina Faso på fredagen. Attacken kom två dagar innan Frankrikes slutgiltiga tillbakadragande av sin trupp i landet. Bakhållet skedde i ett område i provinsen Oudalan som gränsar till Mali, varifrån terrorgrupperna som opererar i Burkina Faso stammar, som ett resultat av Tuareg-upproret där 2012.

Den burkiniska armén har inte lämnat några kommentarer om vilken terrorgrupp som stod bakom bakhållet men låter meddela att man i kontraattacker har dödat 60 terrorister i flyganfall. Med anledning av att Frankrike har tvingats lämna såväl Mali som Burkina Faso riktar man nu in sig på en ny militär strategi för Västafrika. Frankrikes försvarsminister Sebastien Lecornu har besökt Elfenbenskusten för att erbjuda ett utökat samarbete inkluderande såväl militär träning som militärmateriel.

Då Burkina Faso och Mali inte längre ser nyttan i västs militära inblandning står och faller Frankrikes intressen i regionen med att knyta närmare band med länder som Niger, Benin och Elfenbenskusten. Frankrike har börjat att kratta vägen för mer inblandning i dessa länder genom att berömma dem för deras intresse av att stärka sina militära förmågor i takt med att jihadist-hotet har ökat.

Väst tappar allt mer av inflytande i Västafrika och de junta-styrda Mali och Burkina Faso har, medan de alltjämt förnekar närvaron av ryska legosoldater, uttalat att de skulle välkomna hjälp från Ryssland.

Nu eskalerar dessutom situationen i Västafrika på ett sätt som ingen som ingen på förväg hade förväntat sig. Benin trodde sig vara relativt skyddade och koncentrerade sig på att öka sina säkerhetsstyrkor i norra delen av landet, den som som gränsar till Burkina Faso. Men efter att ha drabbats av en snabb eskalering av terroristattacker har staterna med havskust nu fått se en ny taktik från jihadisterna. Plötsligt är det kustområdena som blivit vägen in i länder som Benin, Elfenbenskusten och Togo.

Benin drabbades under andra halvåret av 25 terroristattacker jämfört med 2 samma period 2021.

Benins president Patrice Talon säger att man under 2022 ökade sina militära utgifter med motsvarande drygt 1,3 miljarder kronor. Dessa pengar har gått till rekrytering av soldater, fortifiering av baser och uppgradering av militärt materiel. Då juntorna i Burkina Faso och Mali har tröttnat på sina allierade i väst ser kustbandet i Västafrika ut att bli västs och i första hand Frankrikes nya ankare i regionen.

I mitt kära Kisumu utmärktes julförberedelserna av fullständigt trafikkaos. Att resa med bil eller bus mellan Kisumu och Nairobi är ett äventyr och en utmaning i sig själv i vanliga fall. Det är sju åtta timmar av hjärtat i halsgropen, apor på vägen och förare i total avsaknad av konsekvenstänkande. Hastighetsbegränsningen på åttio kilometer i timmen på motorvägen avhjälper inte den ständigt närvarande känslan av att det går alldeles för fort.

Men 24 december ville alla med tillgång till en bil ta sig från Kisumu för att fira julen 25 december i huvudstaden. Med ett ej ännu färdigbyggt motorvägsprojekt som redan till vardags skapar köer och kaos var det som gjort för en trafikpropp av historiska mått. Vissa trafikanter satt fast vid påfarterna till motorvägen i över tolv timmar.

https://twitter.com/ItsEtyang/status/1606358919592411144

https://twitter.com/KisuuleSulaiman/status/1606508311767031808

Vid påfarten vid River Nyando bridge försökte flera bilister ta sig runt köbildningen genom att svänga ut vid sidan om påfarten, vilket endast ledde till att bilarna fastnade i den djupa lervällingen. Men här i det som förr kallades Karivondo låter man aldrig en affärsmöjlighet glida en ur händerna snart samlades unga män med rep och allehanda hjälpmedel för att hjälpa bilar som fastnat att komma loss. Mot en avgift naturligtvis.

Snart nog hade gatuförsäljarna lämnat centrala Kisumu för att prova sin lycka på motorvägen istället. Enligt rykten skall försäljningen av tilltugg och dryck passerat alla tidigare kända och okända rekord.

Rwanda/Demokratiska republiken Kongo

En läckt FN-rapport som förväntas presenteras i dagarna skall enligt uppgift innehålla ”betydande  bevis” på att Rwanda har gett sitt militära stöd till rebellorganisationen M23. Rwanda som hittills hårdnackat nekat till inblandning och samarbete med M23 sedan länge misstänkts stödja rebellgruppen med materiel, stridande trupp och möjlighet att gömma sig i säkerhet i Rwanda.

https://twitter.com/RGakwerere/status/1608745381327929345

Efter att M23 tog till reträtten 2013 utgick de styrande i Demokratiska republiken Kongo (DRK) att rebellgruppen var slagen för gott. Rebellerna i M23 drog sig tillbaka till ett område där Uganda, Rwanda och DRK:s gränser möts i fuktig skog mellan gamla vulkanberg. De flesta trodde att rebellerna skulle dö av köld och aldrig mer ställa till problem.

Föga anade då styret i DRK att såväl Uganda som Rwanda skulle se möjligheterna till att använda M23 för sina egna intressen. Nu är de tillbaka och har under hösten intagit stora områden.

Det återstår att se vad FN-rapporten innehåller. Det finns en möjlighet att rapporten är en produkt skapad för att FN skall finna orsaker tillräckliga för att fortsätta hålla sig kvar i landet. Mot befolkningens uttalade vilja.

https://twitter.com/kivunews24/status/1605874127994294273

Eritrea/Somalia

Två av de mest politiskt "krångliga" länderna i Östafrika, Eritrea och Somalia, bjuder på ytterligare märkligheter. Plötsligt har femtusen försvunna somaliska män återfunnits i Eritrea. Femtusen män som försvann under tidigare presidenten Mohamed Abdullahi Farmaajos styre efter en rekryteringskampanj av den somaliska regeringen.

Officiellt sökte man män som ville arbeta i Qatar men sedan försvann männen spårlöst. Efter en tid började anhöriga till männen att höra av sig till regeringen.  Deras söner och män hade lyckats ge livstecken ifrån sig. Från Eritrea. Där de tjänstgjort i den Eritrianska krigsmakten.

När den sittande Somaliska presidenten Hassan Sheikh Mohamud kom till makten kunde den nya regeringen låta meddela att femtusen försvunna män var "återfunna" i Eritrea och att dessa nu skulle tas hem till Somalia. Nu när de ändå har fått en gedigen militär träning är det inte hem till sina familjer och hembyar de återvänder. Dessa återfunna män skall nu genast sättas in i den offensiv mot terroristorganisationen al Shabaab som intensifierades tidigare under 2022.

Somalias tidigare chef för landets underrättelse- och säkerhetstjänst, Abdisalam Guled, vädjar till regeringen att om man nu inte vet hur många män det handlar om som den tidigare regeringen skickade till Eritrea, räkna hur många man får hem och i vilket fysiskt tillstånd de befinner sig. Regeringen har inte svarat på denna vädjan ännu.

Såväl Somalia som Eritrea nekar till uppgifterna i en FN-rapport att somaliska soldater skall ha varit i strid för Eritreas räkning i Etiopien. Dessa skall ha varit en del av den eritreanska militära insatsen i Tigray-regionen i Etiopien där inbördeskrig har rasat under två år fram till nyligen. Dessa män som blivit soldater under falska förespeglingar om välbetalda arbeten i Qatar skall strida mot välmotiverade terrorister i al Shabaab kan i värsta fall resultera i att många av dem helt enkelt byter sida.

Nigeria

Nigeria införde för drygt ett år sedan eNaira, landets nya digitala valuta. Efter ett första år där intresset minst sagt varit svalt bland de skeptiska nigerianerna har därför landets regering via sin centralbank infört begränsningar i hur mycket kontanter man kan ta ut i banker och automater.

Digitala valutor har under de senaste två åren varit ett het ämne bland centralbanker och regeringar världen över. Fördelen, för utställaren, med digitala valutor styrda av riksbanker är att regeringar snabbt kan besluta om restriktioner i hur medborgarna använder sina redan skattade besparingar för att styra konsumtionsmönster. Kina som är ett föregångsland på området har blivit en förebild för många regeringar i såväl väst som Afrika.

Att Nigeria är ett av de länder som var först ut att införa sin digitala valuta på bred front får sägas vara aningen oväntat och minst sagt riskabelt. I ett land där minst 36 procent av befolkningen saknar bankkonton och en stor andel av medborgarna framlever sina liv som nomadiska herdar sker all handel vara mot vara eller i kontanter. Med de nuvarande begränsningarna i kontanthantering har landets valuta börjat sjunka i värde. Regeringen har därför lättat något på begränsningarna men utan synbart resultat.

Risken för Nigerias regering är att landet dollariseras då landets egen valuta begränsar inrikeshandeln och den digitala valutan anses suspekt.

Att bara runt trehundratusen av 252 miljoner invånare har en aktiv kallad digital plånbok visar med tydlighet att misstänksamheten mot landets digitala valuta är stor. Denna misstänksamhet skall ses ur perspektivet att befolkningen i Nigeria är aktuellt medvetna om regeringens behov av att styra dem.

När Twitter raderade en tweet från president Muhammadu Buhari svarade Nigeria med att stänga ned åtkomsten till Twitter i sju månader. Att stänga ned möjligheterna till att dela och ta del av information är en afrikansk paradgren. Enligt Surfshark, som erbjuder tjänster som VPN med mera, har 32 afrikanska stater vid något tillfälle begränsat möjligheten till åtkomst av digital information sedan 2015.

I det mer teknik- och demokratinaiva Europa lär utrullningen av nationella digitala valutor bli enklare. Trots, eller tack vare att exempelvis Bank of Englands utredning av nationell digital valuta särskilt påpekar styrkan i densamma då regeringar kan hindra människor från fria inköpsval, skall jag låta vara osagt.

Dock bjuder jag på en prognos. När den svenska e-valutan införs kommer det också att vara inträdet till Euro för Sverige och det lär ske senast 2024/25.

Nairobis guvenör Johnson Sakaja gick för ett par månader sedan ut med ett påbud som uppmanade Nairobis nattklubbar att sluta spela musik redan klockan 22 på kvällarna. Ett mönster som vi redan sett inte minst i europeiska städer som Stockholm, där den uttråkade övre medelklassen köper in sig på populära adresser med rikt nattliv för att sedan springa runt som torrbollar med namnlistor för att stänga ned det nattliv de ville spegla sig i. Nu har fenomenet nått Nairobi.

Motreaktionen lät inte vänta på sig. "Aluta Sundays" är klubbarnas nya Jamaica-influerade partyscen. Det började på nattklubben Loft Lounge och deras reggaetokige DJ Double Trouble. Man flyttade partyt från klubben till parkeringsplatsen bakom klubben. Bort med bilarna från parkeringen och upp med DJ-utrustning, högtalare och bar.

Det blev en omedelbar succe. Andra följde efter. Som Quiver Lounge på Thika Road som skapade sina "Aluta Gardens" med DJ Moh Spice. Det verkar som man hittat en ny publik till dessa softa reggae-happenings. Istället för att festa hårt på lördagen och sedan försöka rehabilitera sig i bakrus på söndagen glider nu dans- och drinksugna upp för en mer avspänd musikscen än det nattklubbande med afrobeat-musik som regerat nattklubbarna. Man kan ha upp till tusen besökare på en ”Aluta Sunday”.

https://twitter.com/QuiverLounge/status/1604501252800380930

Nu dyker det till och med upp besökare som kommer till partyt efter kyrkobesöket på söndagen för att dansa eller bara chilla till musiken och dricka en öl eller två. Många uttrycker att det är roligare att få lite fiesta-stämning innan man lämnar vid klockan tre på eftermiddagen med god tid för förberedelserna inför arbetsveckan. Paris Lounge, som är den senaste klubben att haka på trenden med "Aluta Sundays" startar partyt klockan sex på morgonen och bjuder till och med tidiga gäster på soppa.

Återstår att se vad guvenör Johnson Sakajas nästa drag i detta schackspel blir.

Nigeria/Tyskland

Kungariket Benin, vilket inte har något över huvud taget att skaffa med dagens Benin, var ett mäktigt kungadöme i södra delen av dagens Nigeria. Ett rike med en intressant förkolonial historia som nu plötsligt har blivit senaste samtalsämnet i kulturkretsar i såväl Afrika som i Europa. Tyskland har beslutat sig att under de närmaste åren ge tillbaka de konstverk i bland annat brons och elfenben som först togs av engelsmännen som krigsbyte från Benin City 1897 – och sedan hamnade i tyska händer.

För ett par dagar sedan överlämnade Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock 20 av de föremål som Tyskland nu vill återföra till de rättmätiga ägarna. Överlämnandet skedde i Nigerias huvudstad Abuja och just det är ett faktum som stör min sinnesro. Abuja är huvudstad i förbundsstaten Nigeria, inte en del av det tidigare kungariket Benin.

https://twitter.com/MobilePunch/status/1605471472725610497

Benin som växte fram ur det tidigare kungadömet Edo var ett av Västafrikas mest utvecklade riken när det annekterades av England 1897. Man hade haft att göra med europeer betydligt tidigare. Redan på 1500-talet fanns det ett utvecklat handelsutbyte med Portugal där portugiserna bytte till sig bland annat slavar som fångats i krig med kringliggande riken mot pengar i form av "manillas". En manilla är en hästskoformad metallring som påminner om ett kraftigt armband. Under 1500-talet var kostnaden för en slav åtta till tio "manillas".

Benin skapade sin makt och rikedom genom erövringskrig som gav dem makt över större områden. De kunde därför upprätta handelsvägar som de kontrollerade och byar och städer som besegrats av Benin fick betala tribut för att behålla freden.

I dag finns en oroväckande förenkling av historien som gör att återbördandet av konstverk –  som i fallet med Benin-bronset – kan visa sig bli ett ogenomtänkt misstag.

Frågan man måste ställa sig är varför föremålen lämnas över till den nuvarande kolonialmakten? Nigeria har visat att de inte hyser några som helst samvetskval över att slå till hårt och brutalt mot de folkgrupper som vill återfå sitt förkoloniala självstyre. Det är bara att se vad som hände med Biafra när de utropade självstyre 1967 och varje liknande visat önskemål sedan dess.

När Abba Isa Tijani, från Nigerias nationella kommission för museer och monument, känslomässigt uttalar sig om hur han har sett hur befolkningen i Benin City blivit glada av nyheten om att deras objekt kommer tillbaka, undrar jag hur glada de är över att objekten inte kommer tillbaka till dem.

Vad Tyskland nu gör är att lämna föremål som togs som byte av engelsmännen för 125 år sedan till ett land som fortsätter att upprätthålla den koloniala gränsdragningen.

Och som heler inte tar hänsyn till vilket folk föremålen ursprungligen tillhörde.

https://twitter.com/GermanEmbassy/status/1605236132471504896

Silverbibeln har befunnit sig i svensk ägo som krigsbyte sedan svenskarna stormade Prag 1648. Den befann sig då i Rudolf II:s ägo men dess ursprung antas vara Ravenna, Italien. Om Sverige skulle återlämna Silverbibeln till Tjeckien har vi också fattat beslut om att Rudolf II har kommit över Silverbibeln i en obruten kedja av rättmätiga handelstransaktioner sedan östgoterna skrev den på 500-talet. Om inte bör den lämnas över till östgoterna. Om man nu kan hitta några.

Det finns alltså en viss inbyggd problematik med att återbörda och lämna tillbaka krigsbyten och rena stöldgods när historiska skeden har förändrat förutsättningarna sedan den tid då bytet stals.

Ghana

Dikan center är ett nyöppnat galleri och bibliotek tillägnat fotografiet. Det finns i Accra, Ghana, och har målsättningen att inspirera och utveckla fotografi och film inte bara i Ghana utan i hela Afrika. Med drygt trettiotusen fotoböcker, de flesta med inriktning på Afrika, siktar Dikan på att bli ett utbildningsnav för fotografer och filmskapare och andra som skapar visuell konst.

Just i detta nu pågår en insamling, via plattformen gofundme, som redan har överskridit sitt mål på en miljon dollar. Insamlingen är till för att bygga ett eget center, ett palats för fotokonsten. Vi önskar naturligtvis fotografen Paul Ninson som är mannen bakom detta jätteprojekt lycka till. Det enda som talar emot en succé är att man driver projektet som en ”icke vinstdrivande organisation”. Det brukar sluta med att man hamnar i klorna på bidragsgivande myndigheter som snabbt kramar ur verksamheten till dess mest urvattnade form.

https://twitter.com/p_ninson/status/1603467785056751625

De hånade den högt uppsatte regeringstjänstemannen Abdullahi Ganduje, som påstods vara korrupt, ha tillskansat sig mark och dessutom sovit på jobbet. Åklagarsidan sa att de båda männen förtalat guvernören, och att deras agerande kunde störa den allmänna ordningen.

De erkände sig skyldiga, och straffas med 20 piskrapp vardera, böter på 250 kronor och ska dessutom städa domstolens lokaler i 30 dagar. De ska också offentligt be guvernören om ursäkt på sociala medier. Deras advokat sa till BBC News att de inte skulle överklaga domen.

Nigeria har sett en snabb ökning av Tiktok-användare de senaste åren, särskilt bland ungdomar. Dessa användare hånar ibland offentliga personer, inklusive regeringstjänstemän, genom att klippa ihop bilder eller videor, ofta för att skapa små lustspel som lockar många följare till deras konton.

Vissa nyheter får en att lyfta ögonbrynen litet extra av förvåning och inse att man ibland missar det uppenbara. November är månaden då Kisumu får trafikljus för första gången. Under mina besök i staden de senaste fem åren har jag inte noterat att det saknas trafikljus. De finns i Nairobi, Mombasa och till och med i Eldoret, men jag har aldrig noterat dess frånvaro här.

Visst är trafiken i Kisumu vild och galen på många sätt, men det finns ett visst flyt genom cirkulationsplatserna (rondell är det cirkelformade mittpartiet där man kan placera obegripligt kostsam offentlig konst) som definitivt saknas exempelvis vid Brommaplan i Stockholm. Trots, eller på grund av, att det finns trafikljus på tre av de sex på- och avfarterna är upplevelsen att närma sig den något av djävulens väntrum och eftersom en cirkulationsplats är menat att vara ett alternativ till trafikljus får man väl anse den till hälften god, till hälften ond, lösning.

Nu 21 år efter att Kisumu uppnådde status av stad i Kenya skall den alltså berikas med trafikljus. Förhoppningen är att man skall minska antalet dödsoffer i trafiken från de drygt 4 000 som dog under 2021. Minst en tredjedel av de som dör i den kenyanska trafiken är dock fotgängare som väljer, låt oss kalla det alternativa övergångsstrategier. Vilt och galet som sagt.

När vi ändå är inne på djävulens väntrum vill jag passa på att presentera en av den senaste tidens märkligare dödsfallsutredningar i Kenya. Det gäller den brittiska medborgaren fru Lutfunisa Khandwalla som dödades av djävulen i augusti 2020.

Lutfunisa var på besök hos sin make och dennes släktingar i Mombasa när hon plötsligt togs av daga av Satans hand under något slags seans utförd av en lokal andlig ledare vid namn Arif Mohamed. Herr Mohamed försökte, enligt uppgift, "hjälpa henne". Han uppges vara en religiös andlig ledare och siare som får uppenbarelser av en icke namngiven profet.

Vid tillfället för hennes tragiska frånfälle reagerade inte de lokala domstolarna på den något egenartade uppgivna dödsorsaken och hon lades i jord redan nästföljande dag.

När hennes bror, Imran Admani, boende i Dar es-Salaam i Tanzania fick beskedet om systerns död låg hon redan i jord och han misstänkte att det fanns mer bakom hennes bortgång än ett plötsligt djävulsk infall från underjorden. Nu efter två års undersökande utfört av broderns egna jurister har domstolen gått med på gräva upp kroppen för en obduktion med inriktning på en toxikologisk undersökning för att klargöra om hon egentligen blev förgiftad.

Precis som Imran Admani anade fult spel bakom sin systers död är det inte sällan man stöter på uppenbara märkligheter vid brottsutredningar kring dödsfall och försvinnanden här under den varma afrikanska solen. För den som läste Morgonpostens rapportering om den pågående dramatiken som omgärdar mordet på den pakistanske journalisten Arshad Sharif noterades säkerligen en del underligheter angående polisens uppgifter om hopblandning av fordon på grund av registreringsnumret.

Nu kan vi lägga till fler märkligheter kring just fordonen. Det efterlysta fordon som polisen utgav sig spana efter har visat sig vara en Mercedes-Benz Sprinter. Detta är en stor skåpbil, omtyckt och ofta använd av fundis (hantverkare) och handlare. Den bil som journalisten Sharif färdades i var dock en Toyota Landcruiser.

Fordonen är inte speciellt lika till utseendet och än mer besvärande för polisens historia blir det onekligen när den vägspärr de hade satt upp för att blockera vägen med var deras egen, just det, Toyota Landcruiser.

Utrymmet för sammanblandning ter sig minimal.

Polisen har nu, dagar efter sina första uppgifter, kryddat sin version av händelsen vid vägspärren med att föraren av bilen skall ha beskjutit poliserna i vägspärren. Det återstår dock att se om ett vapen påträffas under utredningens gång.

Under de första två dygnen som följde på Sharifs död läckte en hel del information ut från inblandade och utredning, även om locket verkar ligga på tills vidare. En ytterligare detalj om den förmodade kidnappningen av ett barn ger helt plötsligt ett annat sken av polisens tidiga påstående om kidnappningen. En kidnappning så allvarlig att man bedömde att man måste beskjuta det fordon som barnet skulle ha kunnat befinna sig i.

Ägaren till den Mercedes-Benz Sprinter som anmäldes försvunnen skall enligt egen uppgift till polisen ha lämnat sin 26-åriga son Dancan sittandes i bilen under tiden han själv gick in i en butik för att inhandla elkablar. När han tio minuter senare kom ut från butiken var bilen, med sonen, försvunnen. Det visade sig att han följt ett infall att åka till sin mor i Kiserian och efter att ha följt telefonens rörelser kunde han gripas för olovlig körning på en bensinmack där han skulle sammanstråla med sin far igen. Det ger onekligen en tanke om att den vägspärr specialstyrkan GSU satte upp hade ett helt annat mål än att hitta ett kidnappat barn.

Sharifs änka Javeria Sadique har uttryckt oro att den grupp utsedd av Pakistans regering för att delta i utredningen kring makens död inte kommer att hjälpa till att hålla utredningen transparent.

Som det första ärendet gällande landets olika polisenheter kan man notera att Kenyas nytillträdde president William Ruto nyligen upplöste Special Service Unit (SSU). I ett uttalande i mitten av oktober uppgav Ruto att det var på hans direkta order som enheten hade upplösts. Som orsak angav han att SSU begick utomrättsliga avrättningar och att han vill få ett slut på att kenyaner dödas och dumpas i floden Yala. Dussintals kroppar från saknade personer återfunnits i floden under det senaste året.

Förkärleken till att skapa en uppsjö av olika paramilitära specialstyrkor inom poliskåren för att stävja den grova och ofta våldsamma kriminaliteten i landet ger ofta ett motsatt resultat. Alla dessa olika specialstyrkor med häftiga namn, exempelvis Flying Squad, som upplöstes och ombildades till Sting Squad Headquarters, och Special Service Unit, som bildades ur upplösta Special Crimes Prevention Unit, representerar snarast en svårkontrollerad poliskår som lämnar sig åt direkt olagliga sidoinkomster minst lika våldsamma som dem de är satta att förhindra.

Afrika i färg, form och mode

Afrika är inte bara en sammelsurium av våldsamheter, död och blod som tyvärr är en realitet och viktigt att berätta om. Afrika är även färg och form och uttryck. Samtidigt som en alltmer välbeställd medelklass växer fram och diasporan i väst växer ökar i dess fotspår marknaden för  de skapande krafterna.

I Sydafrika har modedesignern Thando Ntuli börjat göra sig ett namn efter att ha vunnit priset för unga talanger på South African Fashion Week. Under modeveckan visade Ntuli upp sitt eget märke Munkus kollektion Umama (mamma på zulu) där inspirationen kommer från de olika roller, eller persona, som hennes mamma representerar. Det är en modern och fräck kollektion som samtidigt visar sitt traditionella arv. Kombinationen av färger visar sig i de olika plaggens samspel snarare än i de starka och rika mönster som många i väst kanske spontant förknippar med Afrika.

Uppväxt i Soweto satsar nu den 25-åriga Thando Ntuli på Fashion Weeks i Nigeria och Kenya där hon hoppas kunna sprida sydafrikansk kultur.

För livfulla mönster kombinerade med brittiskt mode sticker just nu märket Lisou ut. Designern Rene Macdonald, ursprungligen från Tanzania men sedan unga år bosatt i England, kombinerar krocken av färger och mönster från Afrika med plagg och former från ett hippt London.

Det är fräckt, snyggt och kostsamt och det är inte konstigt att hon nu representerar afrikanskt mode på Victoria & Albert Museum i London. Där den nya talangen Munkus satsar på slitstarka kläder med afrikanska former står Lisou i diasporan för traditionen i mönster och färg med ett mode för nuet.

https://twitter.com/Fashion_Critic_/status/1430804282786332672

Mitt eget öga rör sig ofta mot lokala hantverk i modevärlden. Mer accessoarer och bruksföremål än kläder. Med det sagt kan erkännas att jag under mina besök i Afrika ofta väljer betydligt mer vågade mönster än jag gör i hemma i Sverige. Det kan konstateras att attraktiva och användbara läderarbeten för länge sedan lämnade Malung i Dalarna i backspegeln och nu med fördel kan erfaras i Afrika och kanske just nu främst i Östafrika.

Det finns en begränsning i uttryck på produkter som väskor och plånböcker men med sin afrikanska blick på dessa produkter lyckas kenyanska Jokajok och etiopiska Zaaf att skapa attraktiva och spännande läderprodukter. Jokajok är kanske det mer vardagliga bruksmärket även om dess produkter ligger i en prisklass som visar att de satsar på export.

Abai Schulzes mamma hade inte råd att ge henne en skolgång och valde därför att placera dottern på ett barnhem. Livet hos nunnorna på hemmet fick Abai att bestämma sig för att hon inte skulle stå inför samma situation den dagen hon själv blev mamma.

Hennes intresse för form och mode har resulterat i en egen tillverkning av lädergods med intressant formgivning och tillverkning från råa djurhudar genom hela tillverkningsprocessen av garvning och färgning av lädret fram till den färdiga produkten. Abai Schulze driver i dag Zaaf framgångsrikt och har butiker i Maryland, USA och Adis Abbeba, Etiopien.

Formgivningen av handväskorna från Zaaf har plockat inspiration från arabisk byggnadskonst i Östafrika och från traditionell östafrikansk form. Bland de snygga handväskorna är det hennes Gulo-väska "Saddex Xagal" som får anses vara kronjuvelen i kollektionen.

Nnamdi Kanu som bor i London och är brittisk medborgare är medgrundare till den förbjudna organisationen Indigenous People of Biafra (IPOB) och driver Radio Biafra via vilken det sänds separatistisk propaganda. Biafras situation är inte unik på något sätt i Afrika. Folkgrupper som innan kolonialtiden levde i sina egna stammar efter sina egna traditioner förväntas acceptera att de aldrig kommer att återfå sina självstyrande kulturer igen. För tiotusentals folkgrupper i det subsahariska Afrika betydde avkoloniaseringen endast att deras herrefolk blev svarta istället för vita.

När Biafra utropade sig till en suverän stat 1967 så svarade det nigerianska styret med att strypa alla transporter in och ut ur regionen. Man skapade en massvält som fick en hel generation svenska mammor att mässa ”tänk på barnen i Afrika” när deras barn inte ville äta blomkålen som hon kokat ur all smak och nytta ur.

Annat var det med Carl Gustav von Rosen. Han var veteran inom såväl trafik- som militärflyget, och han kände att Nigerias behandling av Biafra var alltför brutal för att han skulle kunna sitta overksam. von Rosen var sällan rådlös. När andra världskriget bröt ut köpte han loss en DC-2 från sin arbetsgivare, flygbolaget KLM, och tog sig med denna till Finland. Där utförde han med sitt eget flygplan åtminstone ett bombuppdrag mot Sovjet.

Efter att ha fått i uppdrag efter andra världskriget av Haile Selassie att bygga upp Etiopiens flygvapen och sedan av bara farten gjort detsamma i Jemen fortsatte von Rosen att flyga trafikflyg, och då och då hjälpsändningar för Röda Korset. Nigerias beslut att svälta Biafra till underkastelse och lydnad gjorde Biafras sak till von Rosens.

Carl Gustav köpte sex stycken MFI-9 av Malmö flygindusti och rekryterade svenska piloter och mekaniker. Efter att ha exporterat flygplanen till Frankrike för att undkomma svenska lagar så flög man därefter flygplanen till Afrika.

Det finns än idag kvar minst ett exemplar av dessa MFI-9 ”Biafra Baby” – den är gömd i ett garage i Biafra. De små flygplanen bestyckades med raketer och deras möjlighet att flyga på låg höjd, precis över trädtopparna, gjorde att Biafras nya ”svenska” flygvapen kunde tillfoga de på nätterna stillastående nigerianska flygplanen stor skada.

Nnamdi Kanus advokater kämpar för att få honom frigiven men åklagaren anser att Kanu skall ställas inför rätta. Att det är svårt att veta hur aktiva IPOB och dess paramilitära gren Eastern Security Network verkligen är idag är svårt att veta då kampen av uppenbara skäl måste föras i huvudsak i det tysta.

Samtidigt har Nigeria allt större problem med islamistiska terrorgrupper som terroriserar civilbefolkningen med hänvisning till att dessa inte lever efter främmande islamistisk lag och kultur.

von Rosen dödades av en granatattack under Ogadenkriget 1977 och ligger begravd på Ferejikyrkogården i Addis Abeba. En man ur den sista generationen av män för vilka inga äventyr var omöjliga. Nnamdi Kanus framtid är fortfarande ett oskrivet blad men denna igbo-kungason kämpar mot en stor och stark centralmakt som mest av allt vill låsa in honom och kasta bort nyckeln.

Sahel

Sahel är den gränszon som går från väst till öst över den bredaste delen av den afrikanska kontinenten, och den skiljer öknen i norr från de bördigare områdena söder om Sahara. Sahel-regionen består av grässlätter och savann. Regionen har sedan islamistiska extremister fick fäste i Mali 2012 fått uppleva en konstant ökning av våld i form av tvångsförflyttningar och avrättningar. Här har människor levt av boskapsskötsel och enklare odling i tusentals år. Under de våtare perioderna har boskapen fått beta i de norra delarna där jorden är mer näringsrik men där det är glesare mellan grästuvorna, för att under torrare perioder driva boskapen till de södra delarna av regionen där gräset växer tätare men innehåller mindre näring.

Mycket av våldet i området kan till stor del härledas till paraplyorganisationen Jama’at Nusrat al-Islam wal-Muslimin (JNIM). En koalition av olika al-Qaida-relaterade organisationer som Macina Liberation Front (FLM). Dessutom är Islamiska Staten aktiva genom The Islamic State in the Greater Sahara (ISGS). I länder som Burkina Faso, Mali och Niger har militären lyckats tränga ut terrorgrupperna från vissa områden men i gengäld ökar då våldet i mer svårtillgängliga områden där islamisterna kan begå extremt våld mot civilbefolkningen utan att riskera att behöva konfronteras med tyngre beväpnat motstånd.

Mali har mer eller mindre fallit samman som stat och den öppna gränsen mot Niger gör att Niger har minimala chanser att klara att hålla sitt territorium fritt från terrorister som fritt passerar mellan länderna. General Mahamadou Abou Tarka, president för Nigers "Högsta myndighet för konsolidering av fred" säger att det är av högsta vikt för att kunna bekämpa de islamistiska terroristerna att de som leder de militära operationerna har samma tillgång till lokal kunskap som lokalbefolkningen och de lokala ledarna. Den öppna gränsen mot Mali anser general Tarka att man skall använda lika öppet som terroristerna för att söka upp dem i deras baser inne i Mali. För att "förinta dem och förvägra dem territorium".

I Niger såväl som i Burkina Faso är det ISGS som är den mest aktiva terrorgruppen. Även om JNIM och lokala banditgäng också fortsätter sin terror. Trots en mängd internationella insatser fortsätter Islamiska staten att växa i Afrika och har gjort det årligen sedan 2014. Efter att ha förlorat territorium i Syrien och Irak har man fokuserat allt hårdare på Afrika och i första hand Sahel-regionen.

Lokala islamistgrupper som exempelvis Ansaroul Islam i Burkina Faso och Ansar al-Dine i Mali har banat vägen för Al-Qaida och IS i regionen. Ansar al-Dine har med tiden integrerats i JNIM och det finns anledning att misstänka att utvecklingen kommer att leda till att mindre islamistiska terrorgrupper väljer att låta sig uppgå i någon av de större organisationerna.

Frågan är om hjälp utifrån är möjlig för att lösa problemen i Sahel? De enorma kulturella skillnaderna kan lika gärna utgöra ett lika stort hot mot lokalbefolkningen som de islamistiska terrorgrupperna. Fransmännen har misslyckats i Mali och FN har inte heller rosat marknaden och riskerar att bli en aktiv måltavla för den senaste juntan i landet. Sverige kommer att ta hem sina FN-soldater senast 30 juni 2023 då situationen blivit allt mer komplex.

Juntan har dessutom bjudit in den ryska Wagner-gruppen i landet med cirka 1 000 man och när som helst kan situationen spåra ur fullständigt och bli ett allas krig mot alla.

”Det var en dödsolycka, och det var en blodig syn. Vi räknade till över tjugo helt brända människokroppar. Jag fick reda på att de frontalkrockat. De två fordonen, en kommersiell buss och en Toyota Sienna, fattade eld och brändes bortom all räddning”, sa Gbenga Obalowo, styresman i Ibarapa, till Nigerian Tribune.

Olyckor är vanliga på Nigerias dåligt underhållna vägar, och beror på fortkörning och åsidosättande av trafikregler. Förra året registrerades 10 637 trafikolyckor som krävde 5 101 liv och skadade mer än 30 000 människor, enligt siffror från Nigerias trafiksäkerhetskommission.

I juli brändes 30 personer till döds när tre fordon kolliderade på en motorväg. I mars brändes tolv passagerare i en liknande kollision, och sex skadades svårt. Även där var fortkörning orsaken till olyckan.

Våldet mot kristna i Nigeria ökar, speciellt mot präster. Enligt Armed Conflict Location and Event Data Projekt har det ökat med 21 procent under 2021, jämfört med 2020. Detta följer också trenden av ett ökat politiskt motiverat våld mot civila över lag. Mellan januari 2020 och juli 2022 skedde det 99 attacker mot präster och andra representanter för kyrkor.

Dussintals dog vid en attack mot en katolsk kyrka i Ondo i juni. Nigerianska staten skyllde dådet på IS-terroristernas västafrikanska gren. Men ingen har officiellt tagit på sig dådet. Att präster specifikt är måltavlor lägger också en till dimension av problem. Många som tillfrågats vill inte prata med journalister från Al Jazeera, med hänvisning till sin egen säkerhet.

Så sent som i augusti kidnappades fyra nunnor som var på väg till Flodstaten i Nigerdeltat. Polisen fritog nunnorna efter några dagar men ville inte säga om det krävdes en lösensumma. Det finns tecken på att just kidnappningar mot lösensumma har blivit något av en egen nisch i nigeriansk kriminell verksamhet.

Den mest kända terrororganisationen i Nigeria är Boko Haram. IS-terroristernas västafrikanska gren bröt sig loss ur Boko Haram 2016. Man har sitt högkvarter i Kaduna i nordligaste delen av Nigeria.

Den nordligaste delen är också den farligaste med 32 attacker mot präster sedan 2020. Den minst farliga är den sydvästra delen. Enligt Polycarp Lubo, ordförande för en avdelning av landets kristna samarbetsorgan CAN, är prästerna själva inte rika. Han kan därför inte svara på varför präster och pastorer nu blivit måltavlor.

Tidigare har den främsta måltavlan för kidnappningar varit skolbarn. En orsak till skiftet mot mål som präster är att öka legitimiteten för milisgrupperna som utför dåden. Att man stängt skolor i utsatta områden av säkerhetsskäl kan också spela in. Dessutom får man väldigt mycket uppmärksamhet, både lokalt och internationellt.

Inget hindrar milisgrupperna från att röra sig mot nya mål, det är därför mycket viktigt att prästerna får beskydd. Det säger Malik Samuel, som arbetar för Institute of Security Studies i Abidjan.

Katolska kyrkan är värst drabbad, av 120 präster och andra som utsatts hör hälften till dem. Kyrkan har inte officiellt kommenterat kidnappningarna men tros betala lösensummorna. Enligt Lubo betala alla kyrkor i landet lösensummorna, trots umbäranden för både kyrkor och familjerna till kidnappade präster.

Lubo menar att detta är en form av förföljelse mot kristna i Nigeria. Enligt källor till Al Jazeera handlar det bara om kyrkornas förmåga att betala, och inte om religiösa motiveringar. Undantaget är Boko Haram och andra islamiströrelser. Samuel menar dock att situationen kan leda till en ökad konflikt mellan kristna och muslimer i landet.

Islamismen i Nigeria nu

Boko Haram svor 2015 trohet till Islamiska Staten. Åren efter följde stora konflikter där en koalition av västafrikanska länder slog tillbaka, i vissa områden som Boko Haram erövrat. 2019 påstod president Muhammadu Buhari att man besegrat organisationen, något som tillbakavisats. Man har en central organisation men också ett system av celler om drygt 300 soldater var.

2021 kapitulerade 6 000 Boko Haram-soldater i den nordöstra regionen inför Nigerias armé. Totalt har 350 000 personer dött i konflikten som startade 2009. Det har också rapporterats att ledaren Abubakar Shekau dog i maj i fjol, genom att ha detonerat en bombväst. Han var då nära att bli tillfångatagen av rivalerna i IS-terroristernas västafrikanska gren.

Ofta när Nigerias regering utropat seger har motstridiga rapporter kommit. Det återstår att se hur nära man är att besegra Boko Haram, eller om man får blodad tand av den nya lukrativa verksamheten med kidnappning av präster.

”Vi var på väg att avsluta gudstjänsten. Jag hade till och med bett folk att börja gå, och det var då vi hörde skott från olika vinklar. Vi gömde oss inne i kyrkan, men några hade redan gått ut när attacken inträffade. Vi låste in oss i 20 minuter; när vi hörde att de lämnat oss öppnade vi kyrkan och körde offren till sjukhuset.”

Barn finns bland de döda. Filmer som såg ut att vara från platsen för attacken visar flera församlingsmedlemmar ligga i blodpölar, medan människor runt dem jämrade sig.

Attacken kan vara en vedergällning för de senaste restriktionerna från delstatsregeringen vad gäller bete i delstaten Ondo. Konflikten mellan bönder och herdar om tillgången till brukbar mark växer sig allt starkare. Det är vanligt att angripare utnyttjar bristen på säkerhet på landsbygden och gör intrång på privata gårdar, utför massmord och kidnappningar.

Anambra var under inbördeskriget (1967–1970) en del av utbrytarrepubliken Biafra. Landet erkändes bara av ett fåtal andra stater, och när Nigeria vägrade godta självständigheten utlöstes kriget. 1970 införlivades regionen i Nigeria igen. Vissa såg Biafra-konflikten som ett krig mellan kristna och muslimer.

Efter införandet av muslimska sharialagar i flera delstater har frågan om ett självständigt Biafra fått förnyad kraft under 2000-talet. Militanter som vill se ett Biafra som en egen stat har dödat mängder av säkerhets- och regeringstjänstemän, såväl som civila, i väpnade insatser som blivit mer frekventa och vågade. De har också genomfört massinbrott i fängelser där de befriat tusentals fångar.

Under inbördeskriget var Nigerias president, Muhammadu Buhari, en högt uppsatt officerare i Nigerias militär som anklagades för storskaliga övergrepp.

Minst 31 dödades, varav flera barn, och sju skadades. ”Vittnen säger att siffran kan vara högre än den officiella siffran som polisen anger,” säger Al Jazeeras Fidelis Mbah som rapporterar från Nigeria. Efter stormningen attackerade och misshandlade släktingar till offren flera av de kyrkomedlemmar som fanns på platsen.

Liknande händelser är vanliga i Nigeria, Afrikas folkrikaste stat, där drygt 40 procent av befolkningen lever i extrem fattigdom (när en person har en köpkraft på mindre än knappt 18 kronor per dag). Tjugofyra personer dog vid en överfull kyrkosammankomst 2013, och minst 16 människor dödades 2014 när en folkmassa köade för statliga jobb i landets huvudstad, Abuja. 2021 trampades sju kvinnor ihjäl när ett biståndsorgan skulle dela ut mat till behövande.

”Vi begravde 50 personer i Rann i dag. De röjde jordbruksmarken inför regnperioden, medan andra skulle gå efter ved”, säger Harun Tom, en lokal bonde, till Reuters.

”Ett stort antal Boko Haram-anhängare på motorcyklar beväpnade med vapen och macheter omringade vårt folk som arbetade på gårdarna, och höll dem som gisslan innan de dödade dem en efter en,” sa Agid Muhammad, en bonde som nyligen återvände till Rann efter att ha bott i ett läger. ”De bands med rep och slaktades”.

Nigerianska myndigheter har fått stark kritik för att de stängt läger för fördrivna, och för att uppmuntra de som bott där i flera år att återvända till områdena de flydde från, trots att osäkerheten fortsätter. Myndigheterna säger att de vill hjälpa människor att försörja sig själva genom jordbruk, istället för att vara beroende av det begränsade humanitära biståndet.

Det råder sedan länge osämja mellan det muslimska norra Nigeria, och södern där de flesta kristna bor.

Han förlorade till den sittande presidenten Muhammadu Buhari 2015. Nu spekuleras det i att Buharis parti All Progressives Congress (APC) försöker värva Jonathan från Peoples Democratic Party (PDP), som han representerat tidigare.

Plötsligt har det dykt upp affischer med bild på honom i Nigerias näst största stad Kano, som påminner väldigt mycket om valaffischer. På dem finns tryckt valåret 2023, med budskapen "vårt hopp" och "vår lösning".

Hans eventuella kandidatur kan dock bli en juridisk fråga. En gammal träta som gäller om han är berättigad till ännu en presidentperiod har seglat upp igen. Han var först vicepresident och tog över som president 2010 när Umaru Yar'Adua dog. Han vann sedan valet 2011 och den nygamla frågan är om han redan blivit insvuren maximala två gånger.

Frågan avgjordes i domstol 2015 och det fastslogs att han fick ställa upp för omval det året. Hans politiska motståndare för nu upp frågan på dagordningen igen.

Poängen som till exempel advokaten Femi Falana för fram är att konstitutionen har ändrats sedan 2015 och att enligt den nya bestämmelsen kan Jonathan inte bli president igen. Andra, bland annat Law and Order Group och APC-hövdingen Sani Al’ameen, menar att den nya bestämmelsen inte gäller för Jonathan utan bara för framtida situationer.

Mer än hälften av människorna i Nigeria (Afrikas folkrikaste land) är mycket fattiga, med stora inkomstskillnader. Landets oljeindustri utgör i dag drygt 80 procent av ekonomin, och illegal raffinering av råolja är ett attraktivt sätt att skapa alternativa inkomster.

Det var under inbördeskriget 1967–1970, känt som Biafrakriget, som tekniken med illegala raffinaderier utvecklades. Rörledningssystemet är gammalt, och det är relativt enkelt att leda av olja och sedan förädla den i mindre skala. Utrustningen är ofta ”hemmagjord”. Processen är minst sagt farlig, och leder till många dödsolyckor samt omfattande föroreningar.

Då Nigerias oljeraffinaderier ofta producerar under kapacitet tvingas man importera raffinerade petroleumprodukter.