Nej, inte så att Mona var sosse och livvakten var moderat, det ska ha rört sig om där andra sortens s/m. Ni vet; piskor, läder, latex, golfbollar i munnen och folk som beter sig som om de inte skulle ha något mot att skolagan återinfördes.

Men jag kan nu kraftfullt dementera de ryktena. Mona har startat en podd tillsammans med författaren och journalisten Helena von Zweigbergk. I den ska Mona berätta om hur hon fortfarande plågades av att hon misshandlades av ”en av mina första stora kärlekar”.

Det är ett smart drag av Mona – ett effektivt sätt att ta kål på allt skvaller om henne och livvakten. Meningen är att vi ska tänka, typ: ”Men den som utsatts för misshandel skulle aldrig komma på tanken att ägna sig åt …”

Fast det kanske var Mona som var den sadistiska parten i förhållandet – och livvakten som gillade att bli lite pinad.

Men just som Mona släpper sin podd – som då antagligen ska bidra till att avliva åtminstone ett av de rykten som omger henne – ja, då händer något som får oss att minnas en av hennes andra skandaler.

Den schweiziska chokladtillverkaren Toblerone måsta nu avlägsna alptoppen Matterhorn från sin förpackning. Detta eftersom de klassiska chokladbitarna framöver ska tillverkas även i Slovakien, och schweizisk lag är noga med sådant; tillverkas en produkt inte i landet får förpackningen inte ge sken av att den är producerad i alplandet med hjälp av bilder från Schweiz.

Det ligger något symboliskt över det hela. Först leder några Toblerone till att Mona avlägsnas från sossetoppen, och senare avlägsnas alptoppen från Toblerone. Det finns säkert ett samband här, fast jag inte riktigt kan se det. Jag kan dock se framför mig hur Mona får ett av sina klassiska utbrott och skriker: Men vad i helvete! Här har folk nästan glömt det där med de förbannade chokladbitarna – och så dyker de upp i nyheterna och påminner alla.

Det verkar som om det mesta Mona rört vid genom åren gått fel. 2011 var det hon som vigde Jonas Gardell och Mark Levengood och alldeles nyligen berättade Jonas och Mark att de ska separera.

Som jag tidigare kunnat berätta hade de två ett öppet förhållande, men Mark blev i Jonas tycke lite för betagen i en speciell ung man, och Jonas surnade till. Nu fick det vara nog.

Jonas slipper dock att sova på soffan hos kompisar eller tillfälliga partners efter separationen – äktenskapsförordet ger honom ensam rätten till bostaden på Södermalm, och den är värd cirka 40 miljoner kronor.

Den som känner sig sviken i ett förhållande börjar ofta tröstäta. Choklad och bakelser verkar vanligast bland mina tjejkompisar, och chips och öl bland mina killkompisar. Men det är antagligen en alltför heteronormativ form av tröstätande för att det ska falla Jonas i smaken. Han berättar nu på Instagram att han fått kändiskrogen Brillo att skapa en alldeles speciell Pizza Margherita för hans räkning. Tomatsås som kokat länge med vitlök och chili samt ost som trådar sig.

Jonas har uppenbarligen inga planer på att ta sig ur separationsdepressionen genom att hitta en ny kärlek – för även om han rör sig i frigjorda kretsar måste det vara svårt att få ragg om man luktar vitlök och har trådar av ost mellan tänderna.

Ännu en viktig polischef befinner sig under utredning för att ha fixat jobb åt sin fästmö – vilket Morgonposten rapporterade om tidigare i dag. Anmälningar har gjorts – men lagts ner. Inga förundersökningar har inletts.

En anmälan gjordes mot Ulf Johansson, den dåvarande regionpolischefen i Stockholm. Anklagelsen gällde att han skulle ha gynnat sin sambo – och sett till att hon blev utvald bland 100 sökande till en tjänst hos Stockholmspolisen. Åklagaren Martin Tidén på Särskilda åklagarkammaren kom fram till att det hela kunde verka ”skumt”, men att inget brott begåtts.

Den som leder Särskilda åklagarkammaren heter Anders Jakobsson. Han har en viktig position. Särskilda åklagarkammaren ska handlägga misstankar om brott av poliser, åklagare, domare, riksdagsmän och vissa andra befattningshavare.

Ett rimligt antagande är att i Särskilda åklagarkammaren kan man återfinna landets mest ursinnigt självständiga jurister och ämbetsmän. Personer som stint stirrar i lagboken och på framlagda bevis och föga bryr sig om den misstänktes ställning i staten – det är ämbetsmän som rycker på axlarna åt varje form av påtryckning.

Är då verkligen Anders Jakobsson rätt man att leda en sådan enhet?

Innan han utnämndes till chef för Särskilda åklagarkammaren var han som åklagare mest känd för att inte vilja arbeta hårt.

I januari 2009 säger Anders Jakobsson upp sig efter tio år som chef för åklagarkammaren i Västerås. Orsaken var att han tyckte synd om sin personal, till media förklarade han.

– Jag kan inte ta ansvaret för att driva personalen så hårt att de blir sjuka. Men jag fick inget gehör när jag framförde de synpunkterna. Det är lite tragiskt att man ska behöva gå så långt att man måste begära sitt entledigande för att det ska hända något.

Brottsvågen hade då börjat slå in även över städer som Västerås, men vare sig Jacobsson eller hans anställda tyckte om tanken på övertid i en sådan situation.

Innebar det att hans karriärmöjligheter i staten var över?

Inte alls.

Tre månader efter det att han sagt upp sig för att han tycker att åklagare inte ska tvingas arbeta hårt får han ett toppjobb – han blir överåklagare på Ekobrottsmyndigheten, och efter några få år där blir han chefsåklagare vid Särskilda åklagarkammaren och i september 2016 blir han chef för enheten.

Jakobssons karriär tog alltså extra fart genom att han arbetsvägrade.

Men de som trots Jakobssons motvilja mot att ta i lite extra hela tiden befordrat honom måste ha sett någon form av kvalitet hos honom, och vi måste anta att de som utnämner personer vill att Jakobssons anda och personlighet ska genomsyra Särskilda åklagarkammaren. Jakobsson måste anses vara användbar i deras ögon.

Om vi studerar de fall där Jakobsson synts de senaste åren kanske vi bättre kan förstå vilka kvaliteter det rör sig om.

2021 väljer Anders Jakobsson att inleda en undersökning om grovt förtal mot Ebba Busch. Hon har i ett inlägg på Facebook påtalat att Johann Binninge – som företräder hennes motpart i den omskrivna fastighetstvisten med Esbjörn Bolin – dokumenterat är dömd för övergrepp mot barn. Binninge anmäler, Jakobsson inleder förundersökning och Busch medger till slut grovt förtal och får betala böter – fast det hon sagt är sant.

Nu är förvisso svensk lag så utformad att man kan bli stämd för förtal och dömd även om det man säger är sant.

Men det intressanta är att Jakobsson som åklagare aktiverade sig i ärendet – för som yttrandefrihetsexperten Nils Funcke kommenterade:

– Jag tycker inte det allmänna ska gå in och ta parti i en sådan här konflikt. Utan att huvudregeln är att var och en bör föra sin egen talan, alltså att det juridiska ombudet får väcka enskilt åtal mot Ebba Busch.

Men Jakobsson valde att inleda förundersökning – å det allmännas vägnar.

2019 anmäls Peter Lundgren för sexuellt ofredande, han är en av SD:s ledamöter i EU-parlamentet. Anmälan landar den på Anders Jakobssons bord – och det slutar med en förundersökning och chefsåklagaren Maria Sterup driver det senare till åtal och förklarar att även om Peter Lundgren och kvinnan som antastats är överens om att det hela inte ska drivas rättsligt så blir det ändå åtal:

– Ett brottsoffer kan inte själv bestämma om ett åtal när det gäller den här typen av brott. Det här gäller under allmänt åtal och jag har åtalsplikt om bevisningen är som sådan att jag kan emotse en fällande dom.

Alltså: ibland väljer Anders Jakobsson och Särskilda åklagarkammaren att företräda ”det allmänna” – till exempel när det gäller att driva process mot en borgerlig partiledare eller en SD-parlamentariker.

Jakobssons hållning i de fallen ska jämföras med den han visade mot Mona Sahlin.

När hon och hennes livvakt utreddes slutade det med böter.

Mona Sahlin erkände osant intygande i tre fall under sin tid som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Hon hade gett sin livvakt falska löneintyg som gjorde det möjligt för honom att köpa en lyxlägenhet i Saltsjöbaden. Livvakten erkände brukande av falsk urkund.

Det fick räcka med ett strafföreläggande, tyckte Anders Jakobsson:

– Det finns ingen anledning att tynga domstolen med en process.

Hur det gick för livvakten?

Jo, han kunde behålla sin tjänst, tyckte polisens personalansvarsnämnd.

SR:s Ekot frågade nyligen Anders Jakobsson hur det kom sig att han inte beslutade inleda en förundersökning efter det att Mats Löfving anmälts för ofredande av Linda H Staaf. Den som frågar undrar om beslutet grundade sig på att det rörde sig om två höga polischefer.

Jakobsson svarar:

– Nej nej nej nej nej, nej nej nej. Jag har haft förundersökningar på högre tjänstemän än de här.

Det är förvisso ställt utom allt tvivel.

Men frågan är bara vad som styr vilka högre tjänstemän Jakobsson väljer att åtala.

Kanadas primärminister gillar att klä ut sig alltsedan ungdomen då han anlade "blackface" på en fest, eller som när han under statsbesöket i Indien tillsammans med sin familj lajvade indier. Nu fortsätter han på den inslagna vägen.

Kanada har problem – som de flesta länder i västvärlden. Inflation och räntehöjningar. Inflationen har rört sig mellan sju och åtta procent per månad, Bank of Canada har höjt räntan i snabba steg till 3,75 procent och infört kreditåtstramningar. Samtidigt blir bostadskrisen i landet allt värre, där kombineras brist på bostäder med en bostadsbubbla som sakta spricker sedan början på året.

Fastighetsmarknaden väger mycket tungt i landets ekonomi och utvecklingen där kan föra Kanada än snabbare in i den recession alla oroligt väntar på.

Och sjukvårdssystemet kommer att kollapsa om staten inte pumpar in nya pengar snabbt, säger landets läkarförbund.

Så vad gör Kanadas premiärministär Justin Trudeau?

Han ställer förstås upp i kanadensisk tv i programmet Drag Race – där man korar landets nästa ”dragdrottning”. Ja, varför inte, en person som mest påminner om en pojke som lånat pappas kläder för att leka ”en dag på kontoret”, är väl mycket lämpad att vara gäst i en tävling där män klär ut sig till kvinnor.

https://twitter.com/canadasdragrace/status/1590026799903567875

Exakt vad Trudeau ska göra i programmet är lite oklart, men man kan anta att det blir lika pinsamt som när Nancy Pelosi eller Alexandria Ocasio-Cortez ställde upp i den amerikanska orginalversionen av programmet.

Men kanadensare verkar vara ett tålmodigt folk (utom i hockeyrinken). Inga större krav på Trudeaus avgång har hörts – de är väl vana vid att han ägnar sig åt annat än landets verkliga problem.

Annat är det i Storbritannien. Förre hälso- och sjukvårdsministern Matt Hancock ställer nu ställer upp i " I’m a Celebrity … Get Me Out of Here!", det är en variant på Robinson där deltagarna i verklig mening plågas och utsätts för prövningar. På grund av detta kräver lokalpolitikerna i hans valkrets att han lämnar sin plats i parlamentet, de tycker han missköter sitt uppdrag. Hans deltagande i programmet gjorde också att konservativa partiet tog ifrån honom hans roll som gruppledare. Hancock själv säger att han deltar för att ”komma närmare sina väljare”. Hur det ska gå till med tanke på att han förflyttat sig 1500 mil till Australien för att delta i programmet är lite svårt att förstå, kanske är det för att komma närmare de fyra miljoner kronor han får för sitt deltagande.

https://youtu.be/tlW-V_WuBL4

Matt Hancock krälar sig igenom en tunnel med maskar under uttagningen till programmet.

I utlandet verkar det ändå vara ett tecken på att en politiker är på väg ut när de deltar i program av det här slaget, i Sverige verkar det vara tvärtom – det är ett sätt att kliva in i offentligheten och få en respektabel position.

Jan Emanuel Johansson var med i Robinson 2001 – och vann. Han valdes in riksdagen för socialdemokraterna 2004.

Sofia Hellqvist var med i Paradise Hotell 2005, gifte sig med prins Carl Philip 2015.

Peter Svensson (numera Peter Rung) deltog i Big Brother 2002, pissade i sin egen väska och grundade tillsammans med maken Nina föreningen Huskurage 2014. Det är en organisation som arbetar för att förhindra och förebygga våld i hemmet. Nina Rungs meriter som kriminolog och expert på hur man hanterar våld är sedan några veckor tämligen omstridda sedan det i tidskriften Kvartal avslöjats att hennes akademiska meriter på området är synnerligen begränsade. Då är det ju tur att hon har Peter vid sin sida som säger sig ha ”arbetat aktivt med våldsprevention inom omsorg och skola sedan 1998”. Vi får väl anta att han tog ut semester under tiden i Big Brother – eller så såg han det som en lektion i våldsprevention, typ: bli jättejättepackad så orkar du inte vara aggressiv.

https://www.youtube.com/watch?v=htoLRhp0K8U

Peter Rung i början av sin karriär. Kanske var pissandet i Big Brother ett sätt att visa hur man kan släcka uppflammande aggressioner? Fast det kan ju också ha inspirerat dagens förnedringsrånare – sådana som Peter säger sig kunna stoppa med föreläsningar i skolorna.

Sedan finns det politiker som inte behöver delta i program som Big Brother eller Paradise Hotel eftersom hela deras liv är en dokusåpa. Nej, jag tänker inte bara på Mona Sahlin utan också på Fredrik Reinfeldt (man kan höra honom bekänna i videodagboken: "Min ena son gjorde min lägenhet till en knarkcentral, den andra börjar varje år julpynta i september") eller Carl Bildt (vars videobekännelse skulle vara: "Min första fruga drog med livvakten, och så blev jag ihop med en italienska, och under coronanedstängningen oroade sig grannarna för att de så ofta såg mig handla på Systembolaget i Fältöversten").