Polisen saknar både resurser och verktyg att jaga utländska stöldligor, och hopplösheten sprider sig på sina håll.

De från Estland, Lettland, Litauen och Rumänien behöver inte visa pass, och de åker in och ut som de vill. Man kan boka in sin bil på en färja och säga att man heter Kalle Anka, säger polisen Rino Carlsson.

Han är nationell samordnare för sjörelaterade tillgrepp, och har ändå inte helt tappat hoppet. När polisen inte hinner spana på misstänkta får han i stället ta hjälp av civilsamhället. Han bygger upp samarbeten med försäkringsbolag, väktarbolag och Stöldskyddsföreningen, och med Sjövärnskåren och andra frivilliga. Polisen försöker få båtmotortillverkare att märka motorerna bättre, och de berättar för väktare och frivilliga var de tror att stölder kommer att ske, så att det patrulleras på rätt ställen.

Det är samarbeten han får en del synpunkter på. Halvt på skämt, halvt på allvar, har Carlsson fått frågan om han sätter upp medborgargarden. Gripanden tar polisen själv hand om, betonar han, och fortsätter:

Vi klarar inte det här själva, och gör man ingenting, då uppstår medborgargarden.

Internationell insats

Polisen meddelade i tisdags att man gjort ett framgångsrikt tillslag mot utländska stöldligor, som del av ett internationellt samarbete.

I maj greps 30 personer, efter kontroller av hundratals personer, fordon och bostäder man misstänkte hade med stöldverksamhet att göra. Man beslagtog också misstänkt stöldgods i form av bland annat smycken, byggmaskiner och båtmotordelar. Den svenska insatsen koordinerades av Robert Göransson, som berättar om värdet av det beslagtagna:

Jag tror det var dryga tre miljoner. Det var framför allt i polisregionerna Syd och Stockholm som man tog det största värdet.

Det stöldgods för 3 miljoner som polisen beslagtog kan jämföras med att det varje år stjäls båtmotorer och båtutrustning för 300 miljoner. Då handlar det bara om försäkringsvärdet, och inte vad det kostar att ersätta det stulna. Lägg till det villastölder, reservdelsstölder från bilar, hästsadelstölder, och allt vad som kan komma i tjuvarnas väg.

Är det en droppe i havet när det kommer till utländska stöldligor i Sverige?

Det är svårt för mig att besvara exakt. Jag har inte hela bilden klar för mig. Det är under en kort tid, mellan 17 och 19 maj 2022, och det är klart att om man genomförde den här typen av insatser mer regelbundet och frekvent så skulle säkert resultatet bli betydligt bättre, säger Göransson.

Farväl till gränskontroller

Filtret har försvunnit. Vi gick med i Schengen 2001, och det blev inte helt bra, kan man säga. Fri rörlighet för människor var tyvärr fri rörlighet för de här personerna också.

Rino Carlsson fortsätter, och beklagar att man inte får ha några gränskontroller:

Om man ska tänka förebyggande, de här personerna får i de allra flesta fall inte ens vara i Sverige. Hade vi en gränskontroll så skulle de bli avvisade. Det är det som är ruta ett, egentligen.

Han berättar att utlänningslagen egentligen är ganska vasst formulerad. Om det finns en misstanke om att några är här för att försörja sig på ett illegalt sätt så skulle man kunna vända på dem redan vid gränsen. Det skulle räcka att man ser att de har med sig brottsverktyg eller har en svetsutrustning i baksätet.

Men då ska man ha tid att selektera och hitta dem, och vi har ju varken de elektroniska systemen eller någon regelrätt gränskontroll.

Upptäcktsrisken för tjuvarna är låg även när de ska lämna landet. Tullverket har visserligen fått en utökad befogenhet så att de nu kan hålla kvar i väntan på polis, om de misstänker att stöldgods ska föras ur landet. Rino Carlsson menar att det inte förslår:

Upptäcktsrisken är låg när du ska lämna. Vi har inga utresekontroller på det sättet. Man kan ha vissa typer av kontroller, men egentligen är det fritt att komma in och fritt att komma ut.

Återkommande problem

Med sommaren kommer de utländska stöldligorna, lika säkert som myggen. Villatjuvar reser hit från Chile, Brasilien och Columbia, hästsadeltjuvar kommer hit från Polen och ficktjuvar anländer från Medelhavsländerna. Mikael Hedström, presstalesman för polisområde Gävleborg:

Min egen personliga upplevelse är att det började när vi gick med i EU. När gränserna öppnades upp kom varningarna från gamla Rikspolisstyrelsen att det här måste vi förbereda oss för. Den upplevelsen tror jag att många har, som jobbar med stölder.

Från Baltikum och andra gamla öststatsländer kommer tjuvar som är specialiserade på en viss typ av gods, likt sadeltjuvarna från Polen. För en liga kan det handla om båtmotorer, och en annan kan vara inriktad på gps-system för traktorer eller katalysatorer.

https://www.youtube.com/watch?v=PcE1_r51FmU

En chilensk inbrottstjuv stjäl förmodligen allt som är av värde så länge det inte är för stort, för i hans fall är det själva inbrottet som är specialiteten. Hedström vet mer om tjuvarnas expertområden:

De här ligorna är specialiserade. Ska du ta båtmotorer behöver du några starka karlar med dig. Ska du ta en katalysator eller delar från en dyr bil, då måste du ha killar som är flinka och snabba med händerna och vet hur man skruvar på en bil, berättar han, och fortsätter:

Du har ficktjuvar, som kommer till sommaren när vi har stora evenemang och sådant. De kommer från Sydeuropa. Fransmän, italienare, spanjorer. Väldigt flinka människor som ger sig på den här typen av brottslighet.

Steget efter

Det märks tydligt när en specialiserad liga befinner sig i ett område, för plötsligt stjäls en mängd hästsadlar, eller båtmotorer, eller dyra ljusinsatser från BMW-, Mercedes- och Audibilar. Räderna brukar vara ganska kortvariga då tjuvarna vet att polisen kommer att varna allmänheten och därför rör de sig snart vidare till en annan del av landet. Nyligen uppmanade till exempel Uppsalapolisen båtägare i Östhammarstrakten att vara extra vaksamma de närmaste dagarna, efter att de gripit två män med två stulna båtmotorer i en skåpbil. Uppmaningen gällde bara några dagar eftersom polisen lärt sig att tjuvarna reser vidare.

Det blir vanligare att människor DNA-märker stöldbegärlig egendom och polisen har lampor i varje bil för att kunna se om något är stulet, och varifrån. Tyvärr, enligt Mikael Hedström, har tjuvarna också ofta sådana lampor och gör sig av med stöldgods om de inte lyckas få bort DNA-märkningen. De vill inte riskera att bli tagna tillsammans med lätt identifierbart stöldgods.

De är alltid med, naturligtvis. De följer utvecklingen hela tiden. Vad vi än gör kommer vi alltid att ligga ett steg efter. De hittar metoder och testar sig fram. Kunskapen sprider sig väldigt fort.

Hedström berättar också hur de kriminella diskuterar och lär av varandra när de sitter på anstalt, för att lära sig nya metoder och var man kan tjäna mest pengar. Hur man tjänar pengar på att stjäla katalysatorer är en sådan kunskap som spridit sig.

Katalysatorer – en trend

Katalysatorstölder är en ny farsot som drabbat landet. Det är kanske lite finare än att stjäla koppar, men inte så mycket. Ett villainbrott kan ge det tiodubbla mot vad man man får för en katalysator, och man behöver inte tvätta sig efteråt.

I katalysatorerna vill tjuvarna bland annat åt platina, rodium och palladium, som kan återvinnas av den som vet hur man gör.

Brottslingarna anländer i egen bil, för att dels få med sig en domkraft och dels snabbt kunna fly från brottsplatsen. Två personer hoppar ur och den ena hissar snabbt upp den bil man ska stjäla från. Den andre kryper under och sågar av katalysatorn. På en eller två minuter är allt klart och de drar därifrån.

För att tjäna pengar på skrot, alltså. Det är en viss typ av människor som gör det, för man skitar ned sig. Det är ett skitgöra, säger Mikael Hedström.

2018 stals 17 katalysatorer i Sverige. 2019 ökade antalet till 74, för att formligen explodera 2020, när 3 197 stycken stals. Stölderna mer än fördubblades 2021, när 7 670 stals. Statistiken för årets första fyra månader visar på en svag ökning jämfört med förra året.

Kunskapen att utvinna ädelmetallerna ur katalysatorerna har spridit sig till Sverige, men tro inte att de utländska ligorna har släppt ifrån sig marknaden. Med jämna mellanrum upptäcker tullen lastbilar på väg till Baltikum med pallar med stulna katalysatorer.

Prioriteringar

Det krävs enormt mycket resurser för att ta ligorna som vi vet kommer. Man måste ju ha personspaning på dem. Personspaning, det kan du förstå själv, vart ägnas den åt i dag i Sverige? Mot grov organiserad brottslighet och gängskjutningar, säger Mikael Hedström.

Politiker och polisledning har valt att ge högre prioritet till annat. De frivilliga i Sjövärnskåren och medlemmarna i den lilla båtklubben, som patrullerar båthamnarna om nätterna, får nog räkna med hårdare prioritering i framtiden. Gängbrottsligheten skjuter i höjden, antalet skjutningar och våldtäkter ökar, liksom antalet ouppklarade mord.

I väntan på synliga resultat på de prioriterade områdena lägger polisen också krut på att jaga vattenskoteråkare och ljudterroriserande motorburen ungdom.

Rino Carlsson håller med Hedström om prioriteringarna:

Stölderna är inget man prioriterar. Det är inte brott mot liv och hälsa, det är inte narkotika och det är inte brott i nära relation. När vi har så hårt tryck på polisen så prioriteras det här bort i vissa fall.

Carlssons förebyggande arbete får inte lika mycket uppmärksamhet som när polisen beslagtar stöldgods och griper tjuvar, men han vill ändå få sagt att arbetet ger resultat. Antalet polisanmälda båtmotorstölder har minskat varje år sedan 2017, och ser ut att göra det i år igen.

https://www.youtube.com/watch?v=ZvtoL3pQlaI

Guardian Angels patrullerar i Göteborg igen. De vill också starta upp i Stockholm. På 90-talet värvade man ungdomar – nu gäller grå hår och kulmagar.

– Jag såg statistiken på antal våldtagna kvinnor 2019 och blev jävligt förbannad för jag har barn själv. Då kände jag att nånting måste jag göra, säger initiativtagaren Mikael Liljeroth. Då kan man antingen gå in i politiken och försöka ändra den vägen, men jag är för smart för det. Eller så går man ut och gör nånting på gatan.

Man såg dem i våra storstäder på 90-talet – unga medlemmar i medborgargardet Guardian Angels, i skrikigt röda jackor och baskrar. Då drog de till sig fel typ av människor, som hellre deltog i bråk än att stoppa dem.

Liljeroth var inte med på 90-talet, men har följt den amerikanska organisationen genom åren.

Man har ju alltid hört talas om dem. Hur duktiga de har varit på att just få ordning på problematik i samhället. När jag var mindre sas det att om de bara hade kommit hit till Sverige hade de kunnat röja upp problem hur som helst. Det är den myten som har funnits om Guardian Angels från förr.

Det är inga ungdomar som syns på gatorna i dag. De flesta av de tio medlemmarna i Göteborg är medelålders och kan inte skryta med vältränade sprinterkroppar. Mikael Liljeroth är 52 år.

Vad har du för bakgrund?

Vanlig bakgrund. Knegarbakgrund, svarar han på tydlig göteborgska.

Vilka är de andra som har anslutit sig?

Vanliga medborgare. Alla är välkomna till oss, oavsett vem de är och varifrån de kommer. Så länge du är svensk medborgare och inte har något skumt förflutet. Många är arbetslösa som hänger med för att de har tiden.

För drygt två år sedan tog han kontakt med organisationens grundare Curtis Sliwa och ledningen i New York.

Vi hade en lång dialog först, i tre månaders tid, innan Keiji Oda kom hit från New York. De ville vara säkra på vem jag var först, och hur jag skulle driva det. När de träffade mig var det inga tveksamheter.

Då föll de direkt pladask?

Jag är ju säljare!

De har synts på gatorna varje lördag det senaste året. De håller oftast till i området kring Järntorget och Andra Långgatan. Det som polisen kallar Göteborgs farligaste område, enligt Liljeroth. Där försöker de hjälpa till genom att synas, och genom att förhindra och stoppa bråk. Han säger att de oftast möts av positiva reaktioner. De glåpord som vissa kastar bekommer honom inte.

Organisationen skulle vilja utöka sin verksamhet, och arbeta med djurskydd, jaga sexbrottslingar, fånga upp och hjälpa barn och ungdomar och störa kriminella gäng. Liljeroth säger att de måste få bidrag först. På Facebook söker man nu folk till en avdelning i Stockholm.

Är bidrag en förutsättning eller kan man klara sig ändå?

I den graden vi kör i dag så funkar det, men inte om vi ska göra mer. Vi behöver en plats att vara på där vi sköter vår verksamhet och vår träning, och så vidare. Det är väldigt viktigt att ha en lokal. Det är otroligt svårt att få sponsorer, generellt. Jag har jagat i två års tid. Det kommer några hundralappar hit och dit från människor vi träffar ute på stan som gillar oss, men det räcker inte långt.

Hur finansieras Guardian Angels i USA?

Det är donationer, rakt av. De har ju funnits i 43 år.

Det finns ingen ungdomsverksamhet än, men Liljeroth vill dra i gång det han kallar för Junior Guardian Angels, efter amerikansk förebild. Det är en verksamhet för 10–14–åringar, där de får vara med och hjälpa sina medmänniskor.

Den vill vi ju ha i gång för vi tror att det är grundproblematiken för det som sker just nu. Se på de senaste kravallerna. Hur unga är de inte? De ser ju upp till de här stora. Vi måste ju engagera dem redan vid tio års ålder.

Då ska de få någon annan att se upp till, men tror du att det går med medelålders svenskar?

Både ja och nej. Vi får ju en väldig respekt när vi kommer ut, men vi måste ju ha personal som är utbildade för det när vi väl är i gång med den verksamheten.

Det kan inte vara lätt att konkurrera med unga tuffa män med pengar och BMW?

Nej, det är det ju inte, men vi måste ju försöka, för det är ingen annan som gör det. Det viktiga är att försöka stoppa barn och ungdomar innan de värvas.

Daniel Neck, polisens brottsförebyggande samordnare i Storgöteborg, säger att polisen inte har haft något samarbete med Guardian Angels mer än man välkomnat dem som en ideell organisation som vill bidra till att öka tryggheten.

Men alla ska också vara trygga i att vi har olika uppdrag i den här delen. Vi har ordningsvakter, vi har väktare och vi har poliser, och så har vi "envar", som vi alla är, säger Neck.

Guardian Angels bildades av Curtis Sliwa i New York 1979, för att bekämpa våld och annan brottslighet i stadens tunnelbanenät. Han är en nästan arketypisk New York-bo, utåtriktad och slängd i käften. Han vet hur han ska få uppmärksamhet.

Curtis Sliwa bär alltid sin röda basker. Han har varit gift fyra gånger och han bor med sin nuvarande fru och mer än ett dussin omhändertagna katter i en liten lägenhet på Manhattan. 2021 ställde han upp i borgmästarvalet i New York. Han lyckades bli Republikanernas kandidat och fick knappt 28 procent av rösterna.

Vad tycker du om Curtis Sliwa? Är han också en säljare?

Ja, det är han ju, helt klart, säger Mikael Liljeroth. Med sin egen radiostation har han fått ut budskapet. Han försökte ju nyligen bli borgmästare i New York också, och han kommer förmodligen försöka igen.

Tror du han förstår det svenska sammanhanget och kan sätta sig in i hur det är att driva verksamhet här?

Det har han gjort, och han har även kunskaper sedan tidigare, hur det har varit här. Men det är mest Keiji Oda, som är koordinatorn, som har koll. Honom har jag veckokontakt med. Curtis, jag och Keiji Oda har videokonferens kanske en gång i månaden.

Curtis Sliwa och den internationelle koordinatorn Keiji Oda är med i styrelsen, och ska vara det i Stockholm också.

Om det blir något.